Upplevelser av skolans organisation

För att finna svar på hur ungdomarna upplever skolans organisation har de meningsbärande enheterna brutits ned till följande fyra tema: Att vara segregerad och uppleva det positivt, Att vara segregerad och uppleva det negativt, Att vara inkluderad och uppleva det positivt och Att vara inkluderad och uppleva det negativt. Dessa teman sammanfattas slutligen under en rubrik.

Att vara segregerad och uppleva det positivt

Ungdomarna uttalar en tillfredställelse över att gå i en speciell Apergerklass där alla elever har samma diagnos som dem. De menar att det blir lättare och att man lär sig mer i den mindre gruppen. I berättelserna uttrycker ungdomarna att resultatet av studierna blir bättre när man får lugn och ro med färre klasskamrater. De betonar även att det är bättre med kunniga pedagoger som förstår sig på deras sätt att tänka och är intresserade av att hjälpa och leda dem rätt i skolan. De menar att pedagogerna bryr sig mer om den enskilde och har kunskap om autism och därför kan guida eleverna bättre. I berättelserna uttrycker ungdomarna att de skulle ha velat gå i en sådan här grupp under hela sin skoltid eftersom det varit jobbigt med många klasskamrater och mycket oljud i klassrummet. De uttrycker även sorg över den upplevda mobbingen på tidigare skolor av klasskamrater.

Det känns roligare och roligare för varje gång man är här för då känner man att alla förstår hur det känns och förklarar.

Att vara segregerad och uppleva det negativt

I berättelsen framkommer åsikter om skillnaden med att vara segregerad nu, där alla har samma diagnos, mot tidigare då eleven gått omvänt integrerad i särskolan för att få lugn och ro. Han menar att det är bättre att gå i en liten grupp för Asperger/högfungerande autism, då det mer visar vem man är d.v.s. normalbegåvad. När eleven gick tillsammans med andra elever i särskolan kände han sig nedtryckt av det. Vidare går att utläsa att ungdomarna tycker att det kan vara negativt i den lilla gruppen om det är täta lärarbyten, vilket lätt gör att det blir rörigt. En viss tveksamhet kan anas i berättelsen som uttrycker en försiktig åsikt att det har varit bättre i en liten grupp trots det. En av ungdomarna uttalar en längtan efter att få tillhöra en normalklass, då han aldrig gått i en sådan utan i mindre grupp hela sin skoltid. Samme elev är väl medveten om att det hade varit svårare att gå i en så stor klass och lära sig det han kan idag. Han betonar att han fått bra utmaningar och haft lugn och ro i den mindre gruppen. En negativ uppfattning i den segregerade gruppen är hur enformigt det kan bli med få klasskamrater som ofta har snäva intressen och pratar om samma saker hela tiden.

Jag har känt det så att man trycker ner en för man gick i särskolan.

Att vara inkluderad och uppleva det positivt

En sak som kommer fram i berättelserna är hur bra det kan vara om man får en förstående assistent när man går i en vanlig klass. Någon som förstår, förklarar och håller sig på lagom avstånd. Hur man kan känna sig inkluderad för att man kan vara med i det man gillar och är bra på i en vanlig klass betonar en elev. Han menar att han genom detta har vuxit och förstått att han är som andra ungdomar.

Vi hade jättebra kontakt och om jag inte förstod nånting, så förklarade hon precis med andra meningar.

Att vara inkluderad och uppleva det negativt

I ungdomarnas berättelser framkommer åsikter om hur de upplevt det jobbigt och tråkigt i den stora klassen. De har tyckt att det varit för rörigt och högljutt. De har då blivit irriterade när hjärnan blivit överstimulerad av alla sinnesintryck. Ungdomarna har haft det svårt med klasskamraterna som inte förstått sig på deras funktionshinder. De har blivit mobbade och retade. De har känt sig utanför och inte fått vara med i den stora klassen. Åsikter framförs också om att de tagit dåligt intryck av klasskamrater, då de försökt ta efter deras beteende och istället lärt sig dumheter. De upplever även att lärarna inte har förstått deras problem och hjälpt dem tillräckligt när de gått i vanlig klass. Någon skildrar hur en lärare har tyckt att man inte passar in i klassen. I berättelsen framkommer hur jobbigt det kan vara att alltid ha en assistent som är med personen för att inget otillbörligt ska hända.

I en stor klass är man utanför hela tiden och det är jobbigt när man inte får vara med.

Sammanfattning

Ungdomarna anser att det är positivt att vara segregerad i en grupp där alla har samma diagnos för att man ska kunna arbeta lättare och få mer gjort och på det viset lära sig mer. De påtalar vikten av att få bra kamrater som förstår och inte mobbar. Ungdomarna tycker att de lärare som undervisar i den lilla gruppen visar större förstålelse och har kunskap om högfungerande autism/Asperger syndrom. Det som ungdomarna tar upp som negativt med att vara segregerad är när placeringen varit i fel grupp som i någon berättelse där eleven varit integrerad i särskolan och känt sig nedtryckt av det. De för fram negativa åsikter som hur jobbigt det är med täta lärarbyten och att det kan bli enformigt med ett så litet antal kamrater vilka ofta har ensidiga intressen. Det framkommer önskningar om att ha velat gå i en vanlig klass då man inte provat det utan varit segregerad hela sin skoltid.

Andra berättar om en önskan att ha varit segregerad hela tiden, då man nu upplever det bättre i den mindre gruppen. Det som kan göra det positivt med att vara integrerad är att få en assistent som förstår och hjälper samt att vara med på det man är bra på. Det som varit negativt med att vara inkluderad i en vanlig klass är oförstående vuxna och kamrater som retas. Ungdomarna menar att det varit för högljutt och rörigt i en stor klass och de har blivit överstimulerade. Ungdomarna berättar om hur de tagit efter kamraters mindre bra beteenden för att bli populära, men att det inte har fungerat.