Deltagarna beskriver sig själva som bland annat arga, negativa och tjatiga innan de deltog i föräldragruppen och att de lade energi på det som var dåligt. Vidare säger de att de ville veta vad de gjorde för fel som föräldrar. Genom deltagandet i föräldragruppen släppte föräldrarna på det kontrollbehov som de hade gentemot sina barn. Nu litar de mer på sina barn och har lärt sig att välja vilka konflikter de ska ta med dem. Deltagarna har lärt sig att kompromissa med sina barn istället för att konsekvent säga emot. De har slutat att ta lika stort ansvar för barnens handlingar som innan och har insett att barnen måste ta konsekvenserna själva. Deltagarna säger att de har fått insikt om att de inte är sämre föräldrar för att deras barn beter sig på ett visst sätt och har slutat att pressa sig själva lika mycket. De beskriver det som att de har blivit mer slapphänta och accepterar mer, även om detta kan leda till en inre konflikt med sig själv. Det som föräldrarna beskriver i ovannämnda stycke kan kopplas samman med Gergens (1999) teori om att det vi anser vara sant om världen skapas inte bara av det individuella medvetandet utan skapas tillsammans bland andra människor genom överrensstämmelse, förhandlingar och bekräftelse. Deltagarna har lärt sig att släppa på sitt kontrollbehov och istället kompromissa med sina barn och på så sätt förändra sin verklighet. Det kan reflekteras över att deltagarna uttrycker att de ibland har en inre konflikt när de kompromissar med sina barn istället för att ta en konflikt med barnet. Denna konflikt skulle kunna ses som ett stadium mellan två verklighetsuppfattningar. Den ena uppfattningen vill hålla kvar i det tankesätt som föräldrarna hade innan sitt deltagande och den andra uppfattningen vill att föräldrarna ska använda sig av det nya lösningsfokuserade synsättet. För att använda sig av det nya lösningsfokuserade synsättet behöver föräldrarna då omvärdera den tradition som de har befunnit sig i under sitt föräldraskap fram tills nu. Detta kan kopplas ihop med Gergen (1999) som skriver att för att kunna behålla en tradition behöver vi skapa gemensamt och ha relationer som gör att dessa traditioner passar in idag, annars kommer dessa traditioner att försvinna.
44
Deltagarna har lärt sig att det inte finns en universalnyckel som löser deras problem. Föräldrarna slutade att vara lika arga och negativa efter föräldragruppen och har lärt sig att släppa negativa tankar för att ha energi över till resten av familjen. Föräldragruppen startade en process hos deltagarna och de kan i efterhand tänka tillbaka på tankar och diskussioner som fördes i föräldragruppen när de är i behov av det. Deltagarna ger uttryck för att de har förstått budskapet med föräldragruppen genom att de säger att även om problemen kvarstår idag så kan de må bättre i dem eftersom de blev stärkta som både individer och föräldrar i gruppen. Detta kan relateras till det som Berg (1999) skriver om att då en problemsituation uppfattas som positiv kan man ändra beteende och tänka och känna annorlunda inför samma problem och därigenom skapa annorlunda känslomässiga reaktioner. Deltagarna ger uttryck för att de till stor del har lärt sig att förändra sina känslomässiga reaktioner inför de problem som uppstår och därmed är situationerna inte lika påfrestande för föräldrarna som tidigare. Vidare kan det reflekteras över att även om föräldrarna inte har förändrat sina känslor inför alla problemsituationer så har de fått distans till sina känslor och därmed lärt sig att ta ett steg tillbaka i sådana situationer.
Föräldragrupperna har lärt föräldrarna att inte gå händelserna i förväg och förvänta sig att något dåligt ska hända, utan om något sker så tar de det problemet då. Deltagarna säger att hur de mår påverkar deras övriga liv och de verktyg som de lärde sig i föräldragruppen används lättast om de själva mår bra. För att kunna utvecklas ännu mer i sin föräldraroll hade deltagarna velat träffas fler gånger både för att kunna hålla kvar det tankesätt som de lärt sig men även för att alla deltagare skulle kunna få lika mycket utrymme. Genom att inte gå händelserna i förväg skapar inte föräldrarna problem som inte existerar. De Shazer (1997) skriver att problem upprätthålls genom att de benämns som problem och de är problem eftersom de benämns som det. När föräldrarna säger att de hade velat träffas fler gånger för att utvecklas ännu mer är det relevant att reflektera kring föräldrarnas eget ansvar i att utveckla sitt tankesätt. Ansvaret kan inte endast tillhöra föräldragruppen som helhet, även om det kan vara så att föräldragruppen hade behövt träffas fler gånger för att deltagarna skulle kunna ta detta personliga ansvar.
45
5.4 Upplever föräldrarna att deras deltagande i föräldragruppen har medfört
någon förändring i relationen till sina barn och i så fall på vilket sätt?
Föräldrarna ser en koppling mellan hur de utvecklas i sin föräldraroll och att få en bättre relation med sina barn. Föräldrarna beskriver relationen till sina barn som kaosartad, livad och fruktansvärt frustrerad innan deras deltagande i föräldragruppen. Efter deltagandet har föräldrarna lärt sig att ta ett steg tillbaka och ge ungdomen utrymme. De blir inte arga direkt utan försöker lugna ner sig först. Deltagarna har lättare att prata med sina barn genom de nya verktyg som de fick genom föräldragruppen. Verktygen beskrivs som att föräldrarna har lärt sig att de har val, de kan välja den väg de vill gå. De har lärt sig att välja den väg med minst hinder och på så sätt gå runt problemet. De beskriver det som att bli mentalt omprogrammerade. Föräldrarna beskriver att deras tålamod har tänjts samtidigt som de har lärt sig att kräva mer av sina barn. Efter sitt deltagande kan de även ge sina barn förtroende. Som föräldrarna nämner har de fått insikt om att de har ett val i hur en situation ska hanteras och på så sätt ta den väg med minst hinder. Dessa val kan ses som en del av lösningsfokuserat synsätt. Berg (1999) skriver att omgivningen och en individs beteende hänger samman och påverkar varandra. Vidare skriver författaren att en liten förändring hos någon av dessa kan leda till en större förändring. Genom att föräldrarna har lärt sig att de har val i hur en situation hanteras kan de påverka omgivningen och sitt barn. I förlängning kan detta även ses som att föräldrarna har omdefinierat det som förut sågs som problem till att nu ses som val.
Föräldrarna har delvis lärt sig att se det positiva i en negativ situation och genom att sluta fokusera på det negativa så har de inte lika mycket konflikter med sina barn längre. Berg (1999) skriver att det är lättare att upprepa ett redan framgångsrikt beteende jämfört med att försöka sluta eller ändra på ett redan existerande problematiskt beteende. Genom att föräldrarna fokuserar på det som är positivt i en negativ situation tillämpar de lösningsfokuserat synsätt, vilket vid vidare reflektion kan ses som en effekt av föräldragruppen.
En del av deltagarna säger att deras barn är äldre nu, än vid deltagandet, och att de därför inte har lika stor rätt att bestämma över barnen längre, nu kan de endast säga vad de tycker. Utifrån ett socailkonstruktionistiskt synsätt har föräldrarna förändrat relationen till sina barn genom att de har förändrat hur de benämner dem. Innan
46
benämndes de som yngre, nu är de äldre. De har även förändrat hur de använder språket i relation till sina barn, innan bestämde de över dem men nu kan de endast uttrycka sin åsikt. Vid vidare reflektion kan det sägas att föräldrarna använt ett socialkonstruktionistiskt synsätt genom att ifrågasätta sitt antagande, utvidga det uppenbara och lyssna på alternativa ramar för verklighetsuppfattning, såsom Gergen (1999) skriver. På så sätt förändrar de synen på sina barn genom hur de benämner barnen.