Alla respondenter svarade att de har arbetat med distansundervisning under tidsspannet 1–8 månader. 98 % av lärarna medger att de inte har tillräckligt med kunskap inom digitala verktyg och distansundervisning. Detta resultat går att jämföra med Sari och Nayir (2020) studie där det framkommer att 18 % av deltagarna upplever brist på kunskap för att undervisa på distans. Skolverket (2019) genomförde en undersökning där det framkom att drygt hälften av lärarna anser att de behöver utveckla sin digitala kompetens för att kunna öka elevernas digitala kompetens. Det framkommer även att hälften av lärarna anser att digitala verktyg är ett betydelsefullt pedagogiskt verktyg för lärare och elever (Skolverket, 2019).
Vår forskning stämmer överens med tidigare forskning som påvisar att lärare saknar kunskap för att bedriva distansundervisning i ämnet idrott och hälsa. Vi tolkar det som att skolor i allmänhet behöver satsa på att utbilda lärare inom IT och hur det går att arbeta pedagogiskt med digitala verktyg. Lärarna i denna studie har arbetad med distansundervisningen mellan 1–8 månader och en betydande del upplever att deras kunskap i att bedriva distansundervisning inte är tillräckliga.
Haelermans (2017) förklarar att distansundervisning med hjälp av digitala verktyg är effektivt om läraren har den kunskap som krävs för att bedriva undervisningen. Forskarna (Jeong & So, 2020) förklarar att det inte är effektivt för lärare att undervisa elever med okända undervisningsmetoder vilket påverkar kvalitén på lektionerna. I denna studie framgår det att lärarna kan använda digitala verktyg i olika former, många har dock problem att implementera videosamtal i undervisningen (42 %). Likheter med Sato, Haegele och Foot (2017) studie går att finna, eftersom det framkommer att deltagarna i deras studie hade svårigheter att implementera videosamtal i undervisningen och anledningarna kan vara att erfarenhet inte finns eller bristande förmåga att implementera digitala verktyg till praktiska moment. 89 % av lärarna i denna undersökning svarade att de finner det svårt att överföra de praktiska delarna till distans och 59% upplever att praktiska moment i idrott och hälsa är svårt att lära ut via distans. Jeong och So (2020) förklarar att praktiska moment i idrott och hälsa är mer komplicerade att överföra till distansundervisning eftersom förutsättningarna inte existerar i dagsläget. Det var 96 % som svarade att läroplanen inte går att anpassa till distansundervisning. 34 % av lärarna medgav att teoretiska moment tar över och de praktiska delarna försvinner.
32
Enligt resultaten i studien har lärarna svarat att de påverkas av att bedriva sin undervisning på distans negativt för att vissa delar i ämnet idrott och hälsa är svårt att bedriva på distans. Ett exempel kan vara relaterad till vad läroplanerna i både grundskolan och gymnasiet beskriver om att eleverna ska få en möjlighet till lek, dans, friluftsaktiviteter, simning och olika fysiska aktiviteter (Skolverket, 2011). Skolverket (2020) påvisar att sedan distansundervisning infördes har praktiska moment i idrott och hälsa minskat kraftigt. Vi tolkar det som att lärarna har problem med att undervisa i ämnet idrott och hälsa på distans för att de inte har kunskap att hantera exempelvis videosamtal och att ämnet idrott och hälsa är svårt att överföra till distansundervisning. Detta kan vara resultatet på att skolorna inte har investerat tillräckligt med resurser för att utveckla lärares digitala kompetens, vilket påverkar lärarna i dagens situation.
Det är yttre faktorer, utanför lärarnas kontroll som avgör vad de väljer och kan undervisa för tillfället. Enligt Linde (2006) kan vi relatera detta till läroplansteori och hur lärare kan påverkas av hinder. 34% menade att de teoretiska delarna tar mer plats i distansundervisning i idrott och hälsa. Lundgren, Säljö och Liberg (2014) förklarar enligt läroplansteorin att lärare påverkas negativt om de blir handlingsbegränsade vilket i fallet för lärare i idrott och hälsa blir, eftersom praktiska delar är svåra att överföra till distans. I relation till ramfaktorteorin (Broady, 1999) är skolan en påverkande faktor för att den inte investerar i IT och fortbildningen vilket är något lärarna i idrott och hälsa inte kan kontrollera. Därav blir dessa yttre faktorer en påverkan på utbildningen och är ett problem som lärarna måste lösa själva. I enlighet med läroplansteorin (Linde, 2006) påverkar det läraren och undervisningen när läraren blir begränsad för att det inte bara går att överföra vissa delar av idrott och hälsa till distans. Enligt ramfaktorteorin (Dahllöf, 1999) beskrivs det som en negativ faktor och hinder om något påverkar en lärares handlingsutrymme då detta har en negativ påverkan på undervisningen. I både läroplanen för grundskolan (Skolverket, 2011) och gymnasiet (Skolverket, 2015) står det att modern teknik ska användas i undervisningen. Det innebär att modern teknik även ska tillämpas i praktiska ämnen för att utveckla elevers digitala kompetens och fysiska förmåga. Distansundervisning påverkar lärare i idrott och hälsa på det sättet att de blir handlingsbegränsade för att både erfarenheten och förmågan att använda digitala verktyg inte är tillräckliga samt att läroplanen för idrott och hälsa inte är anpassad till att bedrivas på distans. Problemet är att skolan är mer anpassad till att utföra vissa teoretiska moment på distans medan praktiska moment fortfarande ska ske i skolan eller utomhus (Skolverket, 2020). Det är svårt att bekräfta till hundraprocent vad våra respondenter menar utöver att de använder digitala verktyg. Å andra sidan, går det att koppla till vad lärarna
33
tycker om att teoretiska delar börjar ta mer plats i idrott och hälsa. En möjlig tolkning är att lärarna i idrott och hälsa för tillfället bortser från de praktiska momenten och lägger mer fokus på att lära ut delar i ämnet idrott och hälsa som kan ske på distansundervisning.