2.6 Urval
2.6.1 Parisavtalet
Den version av Parisavtalet vi kommer utgå ifrån består av 27 sidor och är skriven på engelska.
Den innefattar två sidor där förutsättningarna för avtalet presenteras och 29 artiklar som förklarar syftet med och villkoren för avtalet.
Vi anser att vår analys blir mer djupgående om vi lägger fokus på en del av avtalet.
Samtidigt anser vi att det finns en poäng med att också bredda bilden genom att studera avtalet i mer generella termer.
9
Fråga 1 och 2 kommer att fokusera på artiklarna 7, 8, 9, 11 och 13, samt de två sidorna där förutsättningarna för avtalet presenteras. Sidorna där förutsättningar klargörs är relevanta eftersom de i stor utsträckning definierar de länder som skriver under, det vill säga subjekten i fråga. Avtalet inleds:
The Parties to this Agreement,
Being Parties to the United Nations Framework Convention on Climate Change, hereinafter referred to as "the Convention",
Pursuant to the Durban Platform for Enhanced Action established by decision 1/CP.17 of the
Conference of the Parties to the Convention at its seventeenth session, (…) (Förenta Nationerna [FN] 2015, s 11)
Avtalet fortsätter på detta sätt att definiera de som skriver under avtalet.
I en WPR-ansats, som i all diskursteoretiskt analysarbete, är subjektet och dess position, definition och agerande av stor vikt. Därför är det relevant att inkludera denna introducerande text.
Artikel 7 fokuserar på samarbete och jämställdhet. Punkt 5 fastställer:
Parties acknowledge that adaptation action should follow a country-driven, gender-responsive, participatory and fully transparent
approach, taking into consideration vulnerable groups, communities and ecosystems, and should be based on and guided by the best available science and,
as appropriate, traditional knowledge, knowledge of indigenous peoples and local knowledge systems, with a view to integrating adaptation into relevant socioeconomic and environmental policies and
actions, where appropriate. (FN 2015, s 9)
Märk väl hur ord som gender-responsive,
transparent, vulnerable groups eller traditional knowledge används utan någon närmare definition av vad de innebär.
Artikel 8 och 9 behandlar samarbete. Där artikel 8 fokuserar på undvikande av negativa konsekvenser genom samarbete, pekar artikel 9 på hur Nord skall leda vägen ur en global klimatkris. Artikel 9 börjar med “Developed country Parties shall provide financial resources to assist developing country Parties with respect to both mitigation and
adaptation in continuation of their existing obligations under the Convention.” (FN 2015, s 13).
1 När Parisavtalet citeras i denna uppsats, kommer alla kursiveringar, inklusive de förekommande i detta citat, även förekomma i originalet.
10 Vidare i artikel 9 fastställs
hur ”[o]ther Parties are encouraged to provide or continue to provide such support voluntarily.”
(FN 2015, s 13).
Artikel 11 behandlar hur länder skall bygga upp den kapacitet som krävs för att tackla klimatförändringar. Här talas det plötsligt mindre om hur Nord skall hjälpa Syd ur
krisen. ”Developing
country Parties should regularly communicate progress made on implementing
capacity-building plans, policies, actions or measures to implement this Agreement.” (FN 2015, s 16) är ett exempel på retoriken som används. Här läggs fokus på vad Syd ska (och kan) göra på egen hand.
Artikel 13 påtalar vikten av transparens inom klimatarbetet. Länder skall öppet deklarera för varandra med jämna mellanrum vad det är de åstadkommit.
Fråga 4 och 5 kommer däremot inte att fokusera på några specifika artiklar utan snarare försöka se till avtalet som helhet. Uppdelningen har kommit sig av att fråga 4 och 5 lämpar sig bättre till avtalet som helhet. Vi anser att vi får ett adekvat svar som innefattar både djup och bredd genom att dela upp frågorna på det här viset.
2.6.2 Frågor
Utifrån de tre premisser presenterade i kapitel 2.1 har Bacchi formulerat sex frågor för att reda ut vad problemet presenteras som. Vi kommer att använda fyra av dessa frågor, vilka presenteras nedan. Urvalet är gjort av relevansskäl. Vi har valt att behålla de engelska formuleringarna av frågorna i denna presentation, för att modifiera och översätta dem när vi tillämpar dem på analysen.
Fråga 1. What’s the problem represented to be?
Vad som anses vara lösningen beror på hur problemet ses på. Syftet med en WPR-ansats är att hitta problemet utifrån lösningen. På så sätt jobbar WPR-ansatsen ”baklänges” (Bacchi 2009, s 2-4).
Fråga 2. What presuppositions or assumptions underlie this presentation of the
11 problem?
Bakom alla problemlösningar finns ett antal förutfattade meningar. Om lösningen på hög arbetslöshet hos kvinnor presenteras som att sätta fler kvinnor i arbetsträning, innebär det att man också säger att det krävs att kvinnor sätts i arbetsträning. WPR-analytikern vill reda ut vilka de förutfattade meningar som ligger bakom problemet är (Bacchi 2009, s 5). Det finns enligt Bacchi tre sätt att närma sig detta, varav ett av dem är att titta på så kallade nyckelbegrepp (fritt översatt från engelskans key concepts). Ord som är centrala och återkommande är ofta ord som gärna fylls med mening från olika aktörer. Exempel på sådana ord är makt, hälsa och säkerhet – alla mycket viktiga men de betyder olika saker för olika aktörer. Ofta är betydelsen ett nyckelbegrepp får starkt anknutet till aktörens kultur och historia (Bacchi 2009, s 8). I vår analys kommer vi främst att fokusera på dessa nyckelbegrepp när vi arbetar med fråga 2.
Fråga 4. What is left unproblematic in this problem
representation? Where are the silences? Can the problem be thought of differently?
Vad som studeras här är vad som inte dyker upp i diskursen. Vilka tystnader finns? Vilka perspektiv tas med och vilka tas inte med? Vilka grupper blir representerade och vilka blir inte det?
Poängen är inte bara att konstatera att problem kan tänkas på annorlunda, utan att en policy begränsas av hur policyn är utformad (Bacchi 2009, s 12-13).
Fråga 5. What effects are produced by the representation of the problem?
Problemrepresentation ger konsekvenser som ser olika ut för olika sociala grupper. Det finns däremot ingenting som säger att dessa konsekvenser följer ett utmejslat, förutsägbart mönster. Här blir fråga 5 viktig, då den syftar till att studera vilka effekter som skapas av den problemrepresentation vi utgår ifrån (Bacchi 2009, s 15).
Innan vi studerar effekten av problemrepresentationen måste vi dock klargöra vad för typ av effekt vi talar om. Enligt Bacchi finns det tre dimensioner av problemrepresentationen som kan testas genom WPR-analys.
Discursive effects: vad ger det för konsekvenser att vissa saker inte kan sägas inom ramen för vår diskurs? Om vissa saker osynliggörs som effekt av att problemet är utformat på ett särskilt
12
sätt, kan vissa lida stort av dem. Att hävda att barnpassning är viktigt för kvinnor som ägnar sig åt betalt arbete är också att implicit säga att kvinnor som inte ägnar sig åt betalt arbete bör nekas barnpassning. De diskurser som formar problemrepresentationer gör att det blir svårt att tänka annorlunda, ”outside the box”, vilket begränsar vilken typ av social analys som kan göras.
Subjectification effects: hur konstitueras subjekt som följd av vår representation? Diskurser gör vissa subjektspositioner tillgängliga. Den subjektsposition vi sedan antar kommer att bestämma hur vi ser på världen. Problemrepresentationer inom policys sätter ofta upp olika grupper mot varandra – vi talar exempelvis om alkoholister i kontrast till de som är ansvarsfulla med alkoholen.
Representationer om problem har också ofta inbyggt en idé om vem som är ansvarig för problemet och här spelar subjektspositioner roll. En av våra uppgifter är alltså att kartlägga den här ansvarsfördelningen för att se om det är jämlikt eller ej. Vidare kan vi inom ramen för en WPR-analys diskutera vilken effekt det har för grupper som konstrueras som problem att de blir just konstruerade som problem. Hur känner sig människor från fattiga länder när de utmålas som problem och vad har det för konsekvens för deras handlingar?
Lived effects: Detta handlar om vilka materiella effekter problemrepresentationen ger. Om tillgången till resurser beror på vilken social klass du tillhör, kommer den som tillhör en låg social klass ha ett intresse i att problemrepresentationen innefattar resursfrågan. Gör den inte det kommer den materiella effekten bli att de som tillhör en låg social klass får mindre resurser.
(Bacchi 2009, s 15-17)
13