Det är troligt att klimatförändringarna har negativa konsekvenser för framtidens tillgång på mat. Klimatförändringarna kommer i framtiden ha stor inverkan på grödor, boskap, fiske och utbredningen av skadedjur på grödor kommer förändras. Många av dessa effekter är redan mätbara. Långsamma förändringar som förhöjda havsnivåer och ökad temperatur kommer ha sin största inverkan de kommande decennierna. Bönder behöver redan nu hantera extrema väderförhållanden och förändrade mönster i vädret. Det finns stora osäkerheter i att inte kunna förutspå framtidens klimat eller ens nästa säsongs väder vilket gör jordbruket allt mer till ett risktagande. En ökad temperatur kommer leda till en ökad mikrobiell tillväxt vilket framför allt kommer påverka produktion av färska grönsaker och frukt och försörjningskedjor inom fiske (Campbell et al., 2016). Lawler et al. (2014) förutser att den ökade
markanvändningen i USA fram till år 2051 kommer att leda till att 49 av 194 arter kommer att förlora minst 10% av sitt nuvarande habitat, endast några få arter kommer att få ett större habitat. Det betyder också att ekosystemtjänster som skulle kunna bidra med en högre tillgång på mat går förlorade. Eftersom habitaten bidrar till att bibehålla biologisk och
genetisk mångfald (De Groot et al., 2002) förloras genetiska resurser i och med reduceringen av habitat. De genetiska resurserna kan annars vara en viktig källa till att ta fram gener hos grödor som till exempel kan stå emot skadedjur eller anpassas till ett annorlunda klimat. Att den biologiska mångfalden minskar gör också att det finns färre arter som kan bekämpa skadedjuren eller pollinera växterna (De Groot et al., 2002). En annan ekosystemtjänst som kan hjälpa till att motverka de negativa effekterna föranledda av klimatförändringarna beskrivna av Campbell et al. (2016) är reglering av vattenflöden. Eftersom klimatet är svårförutsägbart och ett allt större risktagande för bönderna (Campbell et al., 2016) kan det bidra med säkerhet om det finns möjligheter för ekosystemet att hålla stora mängder vatten om jordbruket till exempel skulle utsättas för torka. Även om en ökad markanvändning reducerar dessa ekosystemtjänster tror Power (2010) att antalet skyddade marker kommer att öka och därmed fortsätta ge ekosystemtjänster i form av pollinering, skadedjurskontroll och
34 ett gott vattenflöde. Däremot ser USDA (2019c) att det i USA inte kommer ske någon ökning i arealen land som är skyddat av skyddsprogram som till exempel “Conservation Reserve Program”, utan att ytan land inom detta område förblir relativt oförändrad.
I Brasilien är det troligt att mer av Amazonas regnskog och Cerrado kommer göras om till odlingsmark. Lathuilliére et al. (2017) belyser sojaodlingens delaktighet i avskogningen av Amazonas och av Cerradons kvarvarande mark är det, enligt Gibbs et al. (2015), 88,4% som är lämplig för sojaodling. Prognosen leder då fram till att 13,4 miljoner hektar mark på Cerradon kommer att övergå till sojaodlingar (Gibbs et al., 2015). När Cerradon görs om till odlingsmark, minskar mängden vatten som tillförs Amazonas flodområde (Malhado et al., 2010; Spera et al., 2016). Flodsystemet i Amazonas har som tidigare tagits upp en betydande roll i det globala klimatsystemet (Costa et al., 2007). Mycket av vattnet som cirkulerar i Amazonas regnskog ges också tillbaka till Cerradon då vattenånga driver ut över södra och centrala Brasilien via luftströmmar. Om dessa luftströmmar med vattenånga minskar, ökar torrperioderna i dessa områden (Fearnside, 2005) och nederbörden minskar vilket påverkar angränsande landområden och odlingar (Verweij et al., 2009). Därför ser vi att det finns en begränsning i hur mycket soja som kan odlas i dessa områden. Gör man om för mycket av Cerradon och Amazonas till odlingsmark, minskar man bevattningen av sojaodlingarna och gör jordbruket mer riskfyllt.
Sojaodlingarna är alltså, som exemplen ovan beskriver, beroende av ekosystemtjänster tillhandahållna av andra ekosystem (Power, 2010; Swinton et al., 2007) vilka då sätter begränsningar på hur många hektar sojaböna som kan odlas.
35
9 Slutsats
Vi har i vår litteraturstudie sammanställt en överblick över sojans roll i världen: vad den används till, var den odlas, var den konsumeras, vilken påverkan den har på miljön och hur framtidens användning av soja kan komma att se ut.
Sojan är en betydelsefull gröda då den är en fördelaktig proteinkälla i avseende till pris. Sojan är dessutom användbar för produktion av olika typer av drivmedel. Proteinet från sojan används idag dock främst för att utfodra djur (främst fjäderfän) vilket resulterar i en förlust av 85% av proteinet när djuret sedan konsumeras av oss människor. Sojabönan har varit den primära källan till protein i Asien vilket också återspeglas idag då Kina importerar överlägset mest sojabönor i världen. Europa importerar näst mest sojabönor i världen där det är länder som Nederländerna, Spanien och Tyskland som står för en hög andel av den importen. Mycket av sojan blir också kvar i produktionsländerna USA och Brasilien.
Sojan odlas, som sagt, framför allt i USA och Brasilien vilka även är de främsta exportörerna av soja i världen. Den mängd land som används till sojaodling gör betydande avtryck i form av förlorade ekosystemtjänster som annars skulle erbjudas av det ursprungliga ekosystemet. Vi fann att USA:s inlandsvåtmarker, gräsmarker och lövskogar är de naturtyper som i högst grad påverkas av sojaodlingarnas markanvändning. Av ekosystemtjänsterna är det främst reglerande tjänster som förloras, vilka annars hade erbjudits av inlandsvåtmarker. Reglering av vattenflöden reduceras vilket kan leda till översvämningar och minskad tillgång på dricksvatten. Även lövskogen har en betydande roll i att filtrera stora mängder vatten. En annan reglerande ekosystemtjänst är klimatreglering vilken minskas då kol som ligger lagrat i jorden och bundet i växtligheten frigörs i och med omvandlingen av inlandsvåtmarker, prärie och lövskog. Sojaproduktionen leder också till förlorade habitat. Häckningsmarkerna för sjöfåglarna i USA blir allt färre då våtmarkerna och gräsmarkerna blir mindre, vilket är kritiskt för den djurgruppen då dessa platser möjliggör 50–80% av reproduktionen av änder. Vidare motverkar växtligheten på prärien och i lövskogen erosion av jorden. Kulturella tjänster som erbjuds av både inlandsvåtmarker, gräsmarker och lövskog minskar också på grund av sojaodlingarna. I Brasilien fann vi att två typer av ekosystem påverkas vid
nyetablering av mark för odling och bete. Den tropiska regnskogen i Amazonasregionen samt Cerradon som är en tropisk savann bestående av gräs och skogslandskap. Amazonas är världens största sötvattensystem och har betydande inverkan på det globala klimatsystemet. Amazonas fungerar idag som en kolsänka och bidrar till att reducera mängden växthusgaser samtidigt som vegetationen absorberar en relativt stor andel solljusenergi. En alltför kraftig avskogning av regnskogen tillsammans med global uppvärmning, och av människors
orsakade skogsbränder gör att skogens förmåga att inom ekosystemet cirkulera och hålla kvar vatten riskerar upphöra. En förlust av skogens cirkulationsförmåga av vatten skulle göra att hela ekosystemet kollapsar, och ersätts av savann vilket även skulle innebära ett kraftigt utsläpp av växthusgaser med vidare klimatpåverkan som följd. Stora mängder vatten förs idag ut över Cerradon med vinden från Amazonas i form av vattenånga ursprungen genom avdunstning och transpiration, detta bidrar till vattenförsörjningen av Cerradon. Samtidigt transporteras en stor mängd vatten på samma vis tillbaka till Amazonas från Cerradon.
36 Amazonas innehåller även en stor biologisk diversitet och biologisk mångfald. Många arter riskerar att dö ut till följd av förlust på habitat. För människor innebär detta bland annat förluster av potentiella medicinalväxter då endast ett fåtal har undersökts för denna typ av egenskaper. Cerradon erbjuder framför allt tjänster i form av betesmark för djur, skydd mot jordens erosion, kolinlagring och biologisk mångfald. Cerradon huserar idag 4800 endemiska arter av växter och vertebrater. 480 växtarter riskerar att dö ut på grund av förlust av habitat. Med detta som grund finner vi det mycket oroväckande att avskogning av framförallt
regnskog fortfarande sker i en hög hastighet på grund av expansionen av åker- och betesmark.
Sojaodlingarna ersätter ursprungliga ekosystemtjänster med sina egna. Förutom att
odlingarna förser världen med mat, djurfoder och biobränsle finns det andra tjänster som ges eller skulle kunna ges. Dock aldrig i samma omfattning som det ursprungliga ekosystemet. Kulturella tjänster som förloras kan möjligtvis kompenseras av det estetiska värdet som tillskrivs odlingsmarkerna och det kulturella arv som den lantliga livsstilen innefattar. Kol lagras även i odlingsmarkerna och mer skulle kunna lagras, om än långt ifrån samma nivå som i det ursprungliga biomet. Om jordbruken omges av och innehåller fler perenna och varierande växter kan vatten filtreras bättre och artrikedomen öka vilket därmed ökar skadedjursbekämpningen och pollineringen.
I framtiden ser vi att sojabönan kommer att ha en viktig roll för att vi ska kunna tillgodose världens kaloribehov och samtidigt minimera markanvändningen. Den största anledningen till det är sojans höga proteininnehåll vilket kan substituera animaliska produkter och därmed minskar behovet av djurfoder och i och med det också behovet av odlingsmark avsedd för djurfoderproduktion. Odlingarna bör dock anläggas med hänsyn till de ekosystemtjänster som finns på den ursprungliga marken i området. Risken finns annars att produktiviteten av
sojaodlingarna minskar då till exempel vattentillgången minskar. Vidare vore det av intresse att titta närmare på Argentinas sojaodling och vilka ekosystem som berörs och kan komma att beröras av markanvändningen.
37