Resultat
Resultaten redovisas enligt följande: enkätstudien, den etnografiska studien, officerarnas loggboksreflektioner och avslutningsvis presenteras utfallet av det interaktiva mötet.
Enkätdata representerar soldatnivån, det vill säga endast soldater, gruppchefer samt gruppchef ställföreträdare. Vid insamlingstillfället var stab/trossplutonen kraftigt reducerad på grund av att huvuddelen var på befattningsutbildning på annan ort.1
Resultat - enkät
Snittåldern för kompaniets soldater är 22 år, med en spridning mellan 19 och 30 år.
Huvuddelen är ensamstående (66 %), och majoriteten har gymnasieexamen (87 %). Dessutom 11 % har högskole/universitetsutbildning. 41 % av soldaterna kommer direkt från värnplikten, och av alla soldater har cirka en fjärdedel (25 %) erfarenhet av tidigare
missioner/internationella missioner.2
På en fråga om hur nöjda soldaterna var med insats- respektive utbildningsorganisationens ledarskap svarade soldaterna 4,5 respektive 3,9 (på en femgradig skala).
Soldaterna fick också frågan om hur de upplevde sig bli behandlade av respektive
organisation, med ytterligheterna ”som värnpliktig” respektive” som professionell soldat”3 på en femgradig skala. Utfallet blev 3,7 för utbildningsorganisationen respektive 4,4 för
insatsorganisationen.
På frågan ”Hur intressant skulle det vara för dig att söka anställning i Försvarsmakten, givet dina erfarenheter av NBG11?” blev utfallet 3,9 på en femgradig skala, där meniga var signifikant mer intresserade av att söka anställning än gruppchefer (sergeanter) och ställföreträdande gruppchefer (korpraler).
Generellt sett upplevde också meniga soldater utan utlandserfarenhet utbildningen och övningarna som mer relevanta, än korpraler, sergeanter och soldater med utlandserfarenhet. De meniga soldaterna var också mer tillfreds med sin arbetssituation.4
1
Svarsfrekvensen för de tre skytteplutonerna var 91 %.
2
20 % har gjort en tidigare mission/internationell insats, och 4,5 % har gjort två.
3
Huruvida ”professionell soldat” är det mest relevanta uttrycket här kan diskuteras, ett alternativ skulle kunna vara ”yrkessoldat”. I detta fall är detta mer av semantisk karaktär eftersom det ställs mot att behandlas såsom en värnpliktig. Frågan är dock viktig principiellt, vilket går att utläsa av diskussioner och efterföljande kommentarer av befälet på kompaniet på temat ”vilken titel skall vi använda på soldaterna?”.
4
Resultat - etnografi
Två tydliga teman utkristalliserade sig vid analyser av det etnografiska arbetet:
1. Den formella professionella officeren/instruktören vs. den motsträvige professionella soldaten
2. Relationen insatsorganisation vs. utbildningsorganisation
Dessa två teman går i praktiken ihop och skapar vissa specifika villkor primärt för utbildningsorganisationen.
Det centrala i det första temat är att instruktörerna lägger stor vikt vid att lära ut formella arbetsmetoder och rutiner enligt reglementet. Detta möts emellanåt av varierande motstånd från soldaterna som med olika argument hävdar att de har egna erfarenheter som talar för andra lösningar än de som instruktörerna försöker lära ut. Följden blir att det med jämna mellanrum blir diskussioner/förhandlingar mellan instruktörerna å ena sidan och soldaterna å andra sidan kring hur soldaterna egentligen skall förhålla sig till det som reglementen m.m. säger.
Då instruktörernas uppdrag är att förmedla vad reglementen mm föreskriver och inte avvika från vad detta, leder detta till förhandlingar i form av öppna diskussioner mellan instruktörer och gruppchefer i ett formellt ”rum”. I dessa förhandlingar visar gruppcheferna ett öppet motstånd. Då resultatet av förhandlingarna inte blir vad gruppcheferna önskar, upphör det öppna motståndet och soldater och gruppchefer slutar utåt sett ifrågasätta vad som sägs. Internt definierar grupperna sedan egna metoder och rutiner i ett informellt ”rum”, slutet för instruktörernas insyn.
Under övningarna påpekar officerarna att det är positivt med egna erfarenheter och
reflektioner. Oavbrutet framhålls hur professionella och erfarna soldaterna och gruppcheferna är, och hur det ytterst är gruppcheferna som förväntas göra analyser av situationer och
komplexa skeenden samt fatta självständiga beslut i enlighet med uppdragstaktikens logik. När det gäller tema två, relationen insatsorganisation vs. utbildningsorganisation, är det mest centrala resultatet att utbildningsorganisationen i grunden enbart har mandat att utbilda utifrån de specifika utbildningsmålen. Eventuella avvikelser från reglementen och/eller lokala
tillämpningar är upp till insatsorganisationen att döma av. I och med att soldater och gruppchefer är medvetna om detta, fäster de inte lika stor vikt i alla avseende kring vad utbildningsorganisationen försöker förmedla.
Resultat - loggböcker/reflektioner
Instruktörerna i utbildningsorganisationen uttryckte att de själva sannolikt hade för stor respekt för soldaternas och framförallt gruppchefernas synpunkter där vikten av ett enhetligt förfarande enligt reglemente inte borde framställas som något förhandlingsbart. Denna ”för stora” respekt menade instruktörerna också kom till uttryck genom att man generellt sett inte ställde samma krav på soldaterna när det gällde t.ex. ”puts och studs” samt tidspassning som med värnpliktiga. Vid tiden för datainsamlingen (v.36) befann sig 414. skyttekompaniet tidigt i utbildningsskedet. Med ovanstående i åtanke, reflekterade instruktörerna/officerare i både utbildnings och insatsorganisationen kring vad som händer när utbildningskraven efterhand stegras och förbandets samövningfas på kompaninivå/bataljonsnivå inträder.
Diskussion avseende resultat från enkät respektive etnografin
De inledande resultaten från enkäten, där utbildningsorganisationen erhåller lägre resultat jämfört med insatsorganisationen när det gäller ”nöjdhet med ledarskap” samt hur soldaterna upplever sig bli behandlade, bör ses i ljuset av de två organisationernas roller.
Utbildningsorganisationen har (den otacksamma?) uppgiften att förmedla fastställda rutiner, metoder och procedurer baserat på reglementen, medan insatsorganisationen i vissa
avseenden kan avvika från dessa genom att skapa lokala tillämpningar. Ur detta perspektiv är det självklart att utbildningsorganisationen uppfattas som mindre flexibel och
tillmötesgående. Instruktörerna förde fram åsikten att soldaternas nöjdhet med deras ledarskap sannolikt skulle öka när man lärt känna varandra bättre.
En central fråga är också om inte det motstånd som instruktörerna emellanåt upplever är en direkt konsekvens av att de oavbrutet poängterar hur erfarna och professionella soldaterna är? Resultaten pekar också på vikten av att skapa mandat åt utbildningsorganisationen så att soldater och gruppchefer inte känner att de kan omförhandla det som
utbildningsorganisationen är satta att förmedla.
Det som ofta lyfts fram som positivt för verksamheten är att soldatgruppen utgörs av professionella soldater med en högre motivation för deltagande i verksamheten än
värnpliktiga. Å andra sidan kan detta lätt slå tillbaka när denna grupps motivation i egenskap av att vara professionella soldater jämte egen erfarenhet av internationella insatser i praktiken förminskar viljan att ta till sig reglementets föreskrifter framför egna (mer eller mindre beprövade) lösningar.