Det var två olika arkitektfirmor som tillsammans ansvarade för utformningen av bibliotekets lokaler. Samma arkitekter var också ansvariga för ombyggnaden och utformningen av hela Kåkenhus. Husarkitekter var Per Wångstedt och Lotte Søborg från Åsberg & Wångstedt Arkitekter och inredningsarkitekt var Lasse Petterson från Skala arkitekter. Åsberg &
Wångstedt Arkitekter hade tidigare erfarenhet från projektering av både om- och nybyggnader av till exempel bostäder, kontor, utbildningslokaler samt idrotts- och rekreationslokaler.
Arkitektfirman hade dessutom ett specialkunnande vad gällde projektering av hus i stadsmiljö och i känsliga lägen. Husarkitekten, vilken hade projekteringsansvar för hela bygget,
handlades upp av fastighetsägaren. Universitetet hade rätt att ge synpunkter på det arkitekt-kontor som fastighetsägaren valde, men hade inte beslutanderätt i ärendet. Inrednings-arkitekten handlades däremot upp av universitetet i konkurrens. För valet av inrednings-arkitekt spelade pris, bedömd arbetsinsats, erfarenheter och referenser in.99
Arkitekterna hade till uppgift att bevara industribyggnadens karaktär och utvändigt har man inte gjort några stora förändringar. Både stadsarkitekten och stadsantikvarien har varit
97 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09, E-postväxling mellan uppsatsförfattaren och Anna Hesser, 2000-03-02.
98 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
inblandade i renoveringsprocessen, för att se till att byggnadens industriella karaktär har behållits. Entrén är helt nybyggd, men om man betraktar Kåkenhus från Bergsbron ser byggnaden ut som den gjorde innan den renoverades och byggdes om. Inuti byggnaden har det naturligtvis skett stora förändringar, men man har hela tiden strävat efter att behålla karaktären av fabrik. Faktorer som ljus, vatten och rymd har varit viktiga för arkitekterna vid arbetet med ombyggnaden av Kåkenhus. För att få tillgång till så mycket dagsljus som möjligt har verksamheter som bibliotek, kafé och lärosalar, medvetet placerats intill byggnadens stora fönster. För att få fram känslan av rymd i lokalerna finns det inget undertak i byggnaden.
Detta innebär att rör, ventilationstrummor och ledningar är fullt synliga. På grund av att textilmaskinerna var utrymmeskrävande var de placerade i stora hallar och dessa har varit relativt lätta att förändra, genom till exempel uppsättning av nya mellanväggar. Målsättningen har varit att i så stor utsträckning som möjligt bevara känslan av industrilokal och man har därför tagit tillvara en del av det material som fanns i byggnaden. Bland annat har de gamla trägolven tagits upp för slipning och sedan har de lagts tillbaka igen och de gjutjärnspelare som finns i byggnaden har målats i den ursprungliga gröna färgen.100
Innan arkitekterna kunde börja arbeta med utformningen av bibliotekslokalerna gjorde bibliotekspersonalen ett så kallat lokalprogram där de specificerade hur mycket yta som krävdes för varje biblioteksfunktion, från förråd och magasin till läsesalar och grupprum. De beräknade bland annat hur mycket yta samlingarna krävde och hur stor plats lånedisken skulle ta. Med utgångspunkt från lokalprogrammet gjorde sedan husarkitekten ett förslag på hur ytorna i biblioteket skulle disponeras. Inredningsarkitekten studerade sedan den lokal-disposition som husarkitekten hade föreslagit för att se till att de funktioner som behövdes i biblioteket fick plats. Inredningsarkitekten hade naturligtvis också ansvaret för själva inredningen av biblioteket och gav förslag på olika typer av inredning, som biblioteks-personalen sedan fick besluta om de skulle köpa in.101
Campus Norrköpings bibliotek har lokaler på två plan i Kåkenhus och de ligger i ena hörnet av byggnaden. Biblioteket ligger väl synligt vid den stora nybyggda trappan som finns i byggnaden och syns nästan från entrén. Mot trapphuset har biblioteket en glasvägg, som öppnar upp lokalen mot det övriga huset. Biblioteket har fönster, som släpper in dagsljus i
99 E-postväxling mellan uppsatsförfattaren och Anna Hesser, 2000-03-02, Åsberg & Wångstedt Arkitekter AB, http://www.pi.se/aowarkab.
100 Connheim, Katarina, 1999, “Kv. Kåkenhus i Norrköping”, s. 38, Södergren, Lasse, 1998, “Traditionen sitter i väggarna på Kåkenhus”, Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
101 E-postväxling mellan uppsatsförfattaren och Anna Hesser, 2000-03-02, Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
lokalerna, åt tre håll. Mot Strömmen har biblioteket höga, gamla fönster och man har en vacker utsikt över Industrilandskapet och till exempel Arbetets museum. På entréplanet ligger själva bibliotekslokalen och en trappa upp i huset finns personalens arbetsrum, en tyst läsesal, öppna läsplatser, två grupprum, studenternas datasal och bibliotekets undervisningssal. Den totala ytan för hela biblioteket, inklusive bland annat magasinsutrymmen och personalrum, är ca 1850 kvadratmeter. I själva bibliotekslokalen upptar samlingarna 935 kvadratmeter medan en mindre läsesal, ett rum för mikrofilmsläsning samt två kopieringsrum tillsammans omfattar en yta på 45,5 kvadratmeter. Bibliotekslokalen på entréplanet disponerar således en yta på knappt 1000 kvadratmeter. Den stora läsesalen på det övre planet är 192 kvadratmeter och grupprummen utgör tillsammans 35 kvadratmeter.102
När biblioteket ritades planerade man för en extra byggnad som skulle byggas i anslutning till de redan befintliga byggnaderna, och som skulle bli klar tio månader efter renoveringen av dessa. Detta har emellertid inte skett utan tillbyggnaden har skjutits på
framtiden, vilket har inneburit att utformningen av biblioteket har blivit lite annorlunda än vad som var tänkt från början. En del av bibliotekets funktioner var nämligen tänkta att enbart finnas i den nya tillbyggnaden och bland annat skulle personalens arbetsrum ha legat i den.
Nu har man istället fått använda tänkta grupprum som arbetsrum åt personalen. Personalen har därmed fått mindre yta till sitt förfogande för sina interna arbetsrutiner och för studenter-nas del har det inneburit att det bara finns två grupprum istället för sju.103
Själva bibliotekslokalen på entréplanet består av två olika större rum, som kallas bok- respektive tidskriftsrummet. I tidskriftsrummet, som är det rum man först kommer in i, finns ett kopieringsrum och ett mikrofilmsrum, vilka är placerade inuti en rundel som även inne-håller elcentral, dataserver och ventilationsutrustning. I bokrummet finns en liten tyst läsesal och ett separat kopieringsrum. Lånedisken är placerad rakt fram från entrén och syns tydligt då man kommer in i biblioteket. En bit bakom lånedisken finns ett rum för posthantering och kopiering för personalen. Bakom lånedisken finns också skåp för beställda böcker, nya böcker, disketter, CD-skivor, kontorsmaterial m.m. Där finns även en återlämningsstation med pålarmningsapparat och en skrivare, till vilken datorerna ute i bibliotekslokalen är kopplade. Informationsdisken är placerad i bokrummet, på syn- och hörselavstånd från
102 E-postväxling mellan uppsatsförfattaren och Marianne Auby Huddén, 2000-03-13, Anteckningar från biblioteksobservationer, 2000-02-08.
103 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
lånedisken och den syns tydligt när man kommer in i bokrummet.104 En översikt över bibliotekets lokaler finns i bilaga 4.
Personalen är mycket nöjd med sitt nya bibliotek och tycker att det fungerar bra. Deras besvikelser gäller framför allt deras egna arbetsrum och utrymmen för arbetsrutiner som inte syns utåt, som till exempel posthantering och registrering av tidskrifter. Bristen på personal-utrymmen har gjort att de ännu inte har kunnat överta funktioner från biblioteket i Linköping, som det var meningen att de skulle göra när biblioteket flyttade in i de nya lokalerna. Men med de förutsättningar som finns fungerar biblioteket ändå bra. Ett problem har emellertid varit att det har funnits en viss lyhördhet till de tysta läsesalarna men det skall man försöka finna en lösning på.105
Bokhyllor och annan biblioteksinredning
Valet av inredning i biblioteket har skett i samråd mellan bibliotekspersonalen och inredningsarkitekten. Arkitekten föreslog olika typer av inredning och sedan tittade personalen på förslagen och gav sina synpunkter. Arkitekten gav också förslaget att alla snickerier i biblioteket, som till exempel hyllgavlar och detaljer på lånedisken och informa-tionsdisken, skulle målas med en terracottafärg. Denna varma färg kontrasterades sedan mot den kalla blå färg som finns på soffor och fåtöljer i biblioteket.106
Bokhyllor är ju en mycket viktig del av inredningen i ett bibliotek, eftersom huvuddelen av bibliotekets material förvaras i bokhyllor. Det är därför av stor vikt att dessa är både praktiska och funktionella och personalen talade därför om för inredningsarkitekten hur de ville att bokhyllorna skulle se ut. Arkitekten valde därefter ut några olika företag som
tillverkade bokhyllor och som levererade provhyllor till biblioteket, för att personalen skulle kunna se och bedöma hur hyllorna fungerade i biblioteket. Kraven, från personalens sida, på bokhyllorna var att de skulle ha sex hyllplan i fullhöjd, där man kunde ställa in material av alla olika typer av format, även A4. Man hade också önskemål om att den nedersta hyllan skulle vara sneddad. Detta fanns på flera bokhyllor men konstruktionen var inte som perso-nalen ville ha den. De flesta sneddade hyllorna gick ut alldeles för långt, vilket innebar att man kunde göra sig illa på dem. Lösningen blev att inredningsarkitekten ritade en egen bokhylla som sedan byggdes av Bibliotekstjänst.107
104 Anteckningar från biblioteksobservationer, 2000-02-08.
105 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
106 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
107 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
Gavlarna på bokhyllorna är i målat trä medan hyllplanen är av metall. Vad gällde lacken på hyllplanen hade personalen också särskilda krav. I många bibliotek har bokhyllorna blanka hyllplan, men på CNB ville man ha en mer matt, lite knottrig yta på hyllplanen, dels för att böckerna skulle stå bättre i hyllorna, eftersom de inte glider lika lätt som på en blank yta, dels för att damm inte skulle synas lika bra. En del hyllor i biblioteket har ett skyltbord monterat vid ena gaveln, där böcker kan skyltas eller som kan användas av besökare som vill titta i bibliotekets material. På vissa bokhyllor finns också utdragbara skivor där man kan lägga material. Ett mycket litet antal av bokhyllorna är placerade längs väggarna i bibliotekslokalen.
Hyllorna med tidskrifter är placerade i solfjädersform kring rundeln i tidskriftsrummet och hyllorna med referenslitteratur är placerade på samma sätt vid en rundel i bokrummet.
Hyllorna som innehåller barnlitteratur är placerade rakt ut från väggen och det är även
hyllorna med skönlitteratur och examensarbeten. Bokhyllorna med facklitteratur är placerade fritt i rummet i raka led.108
Precis som bakom valet av bokhyllor låg det ganska mycket arbete bakom valet av lånedisk och informationsdisk. Personalens krav på lånedisken var att den skulle vara funktionell och att varje individuell arbetsplats i disken skulle vara ergonomiskt utformad.
Den tekniska utrustningen, som datorer och avlarmningsapparater, ställde också vissa krav på lånediskens utformning. För att de olika behoven skulle kunna tillgodoses på ett bra sätt ritade inredningsarkitekten lånedisken i samråd med bibliotekets personal. Formen på disken blev en aning svängd och den försågs med höj- och sänkbara arbetsbord vid de fyra
datorarbets-platserna. Innan det slutgiltigt bestämdes hur disken skulle utformas tillverkades emellertid en modell som personalen provade i biblioteket under flera månader.109
Informationsdisken har inredningsarkitekten också ritat och utformat i samarbete med personalen och i enlighet med deras önskemål. Ett krav var att när personalen tjänstgjorde i informationsdisken ville de kunna komma nära användarna och de ville kunna sitta och föra ett samtal med den person som ställde en fråga eller undrade över något. Resultatet blev en ganska låg och en lätt svängd disk med plats för två tjänstgörande bibliotekarier bakom disken. Framför den finns det stolar som besökarna kan sitta på.110
Inredningen i biblioteket har således i stor utsträckning valts ut i samråd mellan inredningsarkitekten och bibliotekets personal. Arkitekten har varit lyhörd för personalens
108 Intervju med Marianne Auby Huddén, 09, Anteckningar från biblioteksobservationer, 2000-02-08.
109 Intervju med Marianne Auby Huddén, 2000-02-09.
110 Intervju med Marianne Auby Huddén, 09, Anteckningar från biblioteksobservationer, 2000-02-08.
krav och anpassat inredningen efter deras önskemål. För att inredningen skulle bli så bra som möjligt prövade man också olika modeller och typer innan man bestämde sig för vilken man ville ha. Det ligger således mycket arbete bakom valet av inredning i biblioteket.