Utforskande av känslor i rollek

Wera, Denice och Martin leker runt en lägereld som de har konstruerat med hjälp av pinnar och stenar. De leker att de är en drakfamilj. Alla tre barnen gör drakljud, rytande och skränande. I leken förekommer en häxa som fiende. Wera försvarar de andra genom att spruta eld på häxan. Wera berättar för de andra att de är rädda. Flera gånger i leken berättar Wera att hon faller ner och inte går att väcka. Denice försöker väcka henne ändå och menar att bara hon kan väcka Wera. I leken hittar Denice blåbär men Wera säger att de är giftiga och farliga. Barnens lek attackeras igen, denna gång av människor. Wera flyger runt och sprutar eld på människorna så de försvinner. I attacken av människorna blev både Martin och Denice skjutna. Wera flyger och hämtar medicin för att de andra ska bli bra igen. Wera matar Denice med medicinen och Denice ger i sin tur medicin till Martin. När de fått medicin säger Wera att de vaknade igen. Martin säger att han blev skjuten åtta gången och att han behöver mycket medicin för att bli bra.

Då säger Denice: -Jag vill inte leka att det händer något hemskt.

Martin justerar då sina skador så han bara blev skjuten två gånger och: -blev pytte, pytte lite sjuk.

Leken fortsätter med att Wera grillar mat på elden och ger till de andra. Hon har en pinne som maten sitter på och hon matar Denice och Martin. Alla får ta en tugga i var och sedan är det nästas tur. Hon håller fram pinnen till den som ska äta. När de ätit säger Wera att de är törstiga. Hon flyger iväg med en av barnens vantar och hämtar vatten i den. Medans Wera är borta beskriver Martin frågande att han och Denice sover i samma rum. Denice bekräftar hans beskrivning genom att hålla med honom. Wera kommer tillbaka och leken går vidare. Wera: -Ni, ni såg att jag bara ramlade ner

Denice: -Men jag, men jag fångade dig.

Wera: -Fast jag sov ju bara, fast ni trodde att jag dog fast jag somnade bara. Denice: -Nej vi trodde inte det

Wera: -Jo, snälla Denice: -Okej

Denice verkar inte vara glad att leken tog denna vändning och hon ser lite trumpen ut. Wera berättar hur de upptäckte att hon verkade död.

46 Denice muttrar med förtvivlan i rösten: -mamma, mamma. Martin gör drakskrik och till sist vaknar Wera.

I denna sekvens ser vi åter igen vad som verkar vara en rollek. Vi kan dra slutsatsen att det är en rollek för temat i denna situation är djur. Djur är ett vanligt förekommande tema inom rollek hävdar både Corsaro (2003) och Änggård (2014). Denna lek skiljer sig något från de tidigare presenterade exemplen på rollek. I de tidigare exemplen kan vi se att rollerna är viktiga och att narrativet i leken är det centrala medan det i denna lek verkar känslor istället vara ett centralt tema. Om denna lek skulle beskrivas utifrån de antaganden som Löfdahl (2004) gör skulle hon kalla det för en dramatisk lek då det finns ett tydligt utrymme för

spänning och intriger i denna lek. Det finns även inslag som fara/räddning och död/återfödelse som Corsaro (2003) menar är tydliga indikationer på att det är en fantasilek. Trots att det finns mycket som tyder på att denna kanske inte är en rollek anser jag att man ändå kan kalla den för det. Strukturen på leken och de roller som barnen har stämmer väl överens med en rollek. I denna lek kan vi se exempel på tolkande reproduktion när Wera hämtar och använder medicin för att hjälpa sina skadade kamrater (Corsaro 2015). Wera verkar ha tydliga erfarenheter av vad medicin är och hur den fungerar. Barnen visar även att de har viss

förståelse vad som händer när man blir skjuten och i exemplet så utforskar de vad som händer när de blir träffade. Vad vi även kan se i exemplet att Wera verkar ha stor tillgång till och inflytande över interaktionsutrymmet (Corsaro 2015).

Trots att alla tre barnen under stora delar av leken befinner sig på reginivån är det nästan bara Wera som berättar vad det är som sker i leken (Änggård 2014). Det kan vara så att de andra barnen är nöjda med att Wera styr leken då hon även verkar ha auktoritär roll på rollnivån i leken (Corsaro 2003). Wera är den som skyddar de andra och hon är den som ger sig ut på jakt efter medicinen.

Den enda gången Weras inflytande över interaktionsutrymmet utmanas är när hon vill spela död. Denice tycker inte om detta och har redan tidigare i leken uttryckt missnöje över när hemska saker händer i leken. Martin ville vara jätteskadad men Denice sa att hon inte ville leka att obehagliga saker händer i leken. Martin ändrade sig då och sa att han var jättejättelite skadad. Att Martin ändrade sig kan förklaras på två sätt. Antingen har Denice och Martin ett lika stort inflytande över leken eller så ville Martin helt enkelt fortsätta att leka och dela interaktionsutrymmet med Denice och var rädd att hon skulle lämna leken om han inte gjorde denna anpassning (Corsaro 2015). När Wera föreslår att hon ska verka död i leken bestrider Denice det. Istället för att Wera då anpassar sig förhandlar hon ber om att leken visst ska utvecklas på det här sättet. Denice går då motvilligt med på det. Denice handlande i den här situationen kan vara ett tecken på att Wera har större inflytande över leken (Corsaro 2015). Denna sekvens innehåller delar som återfinns i andar exempel, så som tolkande reproduktion och inflytande och kontroll över leken men det som skiljer denna lek från de övriga är det tydliga inslaget av spänning och utforskandet av känslor. Wera och Martin verkar båda vara

47 intresserade av att utforska dessa känslor medan Denice däremot inte är speciellt intresserad av detta. Utforskandet av känslor i leksammanhang är något som både Corsaro (2003, 2015), Änggård (2014, 2012, 2008) och Löfdahl (2004) beskriver.