Utredningens förslag angående avvecklingsersättning

Av de under kap. I I I intagna tabellerna framgick, bland annat, att om-kring 3 500 långtidsinkallade icke ansågo sig kunna påräkna att vid för-svarsberedskapens avveckling erhålla arbete, medan omkring 800 voro ovissa. Enligt utredningens uppfattning finnes dock anledning antaga, att åtskilliga långtidsinkallade relativt kort tid efter hemförlovningen från militärtjänst skola kunna erhålla anställning på den civila arbetsmarkna-den. Detta gäller givetvis under förutsättning, att arbetsmarknadsläget vid ifrågavarande tidpunkt kommer att vara någorlunda gynnsamt. Att i flera fall en längre eller kortare tidsperiod kan komma att förflyta mellan hem-förlovningen och anställnings vinnande ligger emellertid, enligt utred-ningens uppfattning, i sakens natur. Det synes icke i samtliga sådana fall vara erforderligt eller lämpligt, att vederbörande i avvaktan på anställnings vinnande kommer att upptaga plats i yrkesutbildningskurs av något slag.

Vid sådant förhållande uppkommer emellertid i det enskilda, fallet ett för-sörjningsproblem, för vars lösande statsmakternas bistånd får anses er-forderligt.

Som framgått av det tidigare anförda, utgöra de långtidsinkallade i av-löningshänseende en heterogen grupp. Under militärtjänstgöringen utgä till vissa inkallade förmåner enligt samma grunder, som gälla för den pä aktiv stat anställda militärpersonalen, medan andra uppbära förmåner så-som värnpliktiga, I det förra fallet variera förmånerna avsevärt beroende på vederbörandes beställning och i det senare fallet beroende på familje-förhållanden och i någon mån också på den ekonomiska standarden vid tid-punkten för inryckning till militärtjänstgöring. Dessa omständigheter åter-verka jämväl på sättet för utbetalningen av de med militärtjänstgöringen förenade förmånerna av olika slag. De långtidsinkallade, vilka avlönas enligt samma grunder som motsvarande personal på aktiv stat, erhålla sina eko-nomiska förmåner genom de militära myndigheternas försorg. Övriga lång-tidsinkallade erhålla den egentliga krigslönen genom de militära myndig-heterna, medan i förekommande fall hemortslön och familjebidrag utbe-talas av vederbörlig familjebidragsnämnd. Härtill kommer, att månadslönen för de långtidsinkallade, vilka avlönas enligt samma grunder som motsva-rande personal på aktiv stat, är ortsgrupperad enligt för befattningshavare i

45 statens tjänst i allmänhet fastställda grunder. Familjebidragen däremot äro ortsgrupperade enligt samma system, som tillämpas ifråga om folk-pensionerna.

Här berörda förhållanden medföra, enligt utredningens uppfattning, svå-righeter att på ett tillfredsställande sätt lösa det föreliggande, för de lång-tidsinkallade så betydelsefulla ekonomiska problemet. Trots dessa svårig-heter anser utredningen det dock skäligt och lämpligt, att statsmakterna lämna de långtidsinkallade ett direkt ekonomiskt stöd bland annat i de fall, där någon tid kommer att förflyta mellan tidpunkten för hemförlov-ning från militärtjänsten och tillträdandet av anställhemförlov-ning på den civila arbetsmarknaden. Härför talar i främsta rummet det tidigare åberopade förhållandet, att de långtidsinkallade på grund av militärtjänstgöringens längd och andra omständigheter helt eller delvis förlorat kontakten med den civila arbetsmarknaden. I många fall torde vidare under inkallelsetiden tillfälle hava uppkommit till anställnings vinnande, vilket tillfälle emeller-tid icke kunnat utnyttjas på grund av svårigheten att erhålla hempermit-tering eller hemförlovning. Risken för förnyad inkallelse inom relativt kort tid efter hemkomsten kan också hava bidragit till att eventuellt erbjudande om anställning icke ansetts böra accepteras. Även om utredningen i det före-gående förordat, att tidpunkten för hemförlovningen vid en avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen skall så långt möjligt lämpas efter personliga önskemål, torde det ändock bliva omöjligt att i varje förekom-mande fall så ordna, att hemförlovningen kommer att sammanfalla med tidpunkten för anställnings tillträdande. Vid sådant förhållande är det, enligt utredningens uppfattning, befogat och ur samhälleliga synpunkter önskvärt, att de långtidsinkallade under den tidsperiod, som kan komma att förflyta mellan hemförlovningen och tillträdandet av anställning på den civila arbetsmarknaden, kunna beredas ekonomiska förmåner av sådan storleksordning, att påtagbara svårigheter för försörjningen icke behöva uppstå. Detta synes utredningen kunna ske på så sätt, att de långtidsin-kallade på i det efterföljande angivna grunder göras berättigade till en sär-skild avvecklingsersättning, avsedd att utgå månadsvis efter individuell prövning.

Huru lång tid efter hemförlovningen, som i det enskilda fallet kan för-flyta till dess anställning vinnes, blir givetvis beroende på en mångfald, för närvarande svårbedömbara faktorer. Att möjligheten att erhålla av-vecklingsersättning under alla förhållanden måste tidsbegränsas torde ligga i sakens natur. Utredningen har efter närmare övervägande stannat för att avvecklingsersättning skall kunna utgå under en tid av högst sex månader.

Vad gäller storleken av de ekonomiska förmåner, som under här an-givna förhållanden böra utgå till de långtidsinkallade, får utredningen fram-hålla, att det med avvecklingsersättningen nu närmast aktuella syftet bäst

46

torde nås, om ersättningen i det enskilda fallet bestämmes med utgångs-punkt från de förmåner, som utgått under tiden för militärinkallelsen. Ett av de främsta skälen härför är, att i förekommande fall utgående familje-bidrag äro behovsprövade och alltså anpassade i huvudsak efter förelig-gande försörjningsplikt. Detta gäller emellertid endast den del av klientelet, som uppbär värnpliktigs förmåner. Till sådana långtidsinkallade, vilka av-lönas såsom motsvarande personal på aktiv stat, utgående förmåner äro däremot icke behovsprövade i egentlig mening. Med hänsyn till konstruk-tionen av löneskalorna för befattningshavare i statens tjänst, synes det emellertid utredningen ändock riktigast att också för denna del fastställa avvecklingsersättningen med utgångspunkt från de förmåner, som utgingo under tiden för militärtjänstgöringen. Både när det gäller de såsom värn-pliktiga och såsom fast anställda avlönade långtidsinkallade synes det emel-lertid utredningen nödvändigt, att avvecklingsersättningen, med vilken när-mast avses att giva den långtidsinkallade möjlighet till en skälig försörjning vid återgång till civilt arbete, maximeras. Vid bedömandet av frågan, vid vilket belopp maximeringen skall ske, spelar ortsgrupperingen av i förekom-mande fall månadslön och familjebidrag en viss roll.

Om, som utredningen föreslagit, avvecklingsersättningen kommer att fastställas med utgångspunkt från den långtidsinkallade under tiden för militärtjänstgöring tillkommande månadslön respektive familjebidrag, följer därav, att också avvecklingsersättningen kommer att bliva ortsgrupperad, ehuru efter något olika grunder beroende på de regler, efter vilka förmåner-na under militärtjänstgöringen utgått. Detta skulle enligt utredningens upp-fattning icke innebära någon olägenhet. En sådan skulle däremot uppstå, därest avvecklingsersättningen maximerades vid ett visst, för alla ortsgrup-per lika stort belopp. Om detta belopp bestämdes med hänsynstagande till utgående förmåner på de högre dyrorterna, skulle detta för personal bosatt på lägre dyrorter innebära en förmånligare kompensation än för annan per-sonal. Utgick man vid beloppets bestämmande från de lägre dyrorterna, skulle personalen på högre dyrorter komma att bliva missgynnad. I syfte att eliminera sålunda uppkommande orättvisor, vilka emellertid i vissa fall endast skulle komma att bliva skenbara på grund av att avvecklingsersätt-ningen kan förutsättas komma att tagas i anspråk i mycket varierande ut-sträckning, har utredningen ansett erforderligt, att avvecklingsersättningen maximeras vid något olika belopp inom de olika dyrortsgrupperna. Härvid har utredningen emellertid icke funnit nödvändigt att tillämpa den för be-fattningshavare i statens tjänst i lönehänseende tillämpade dyrortsgrup-peringsskalan utan vill av praktiska skäl föreslå ett system med endast tre dyrortsgrupper, ifråga om de familjebidragsberättigade anslutet till den för dem redan nu bestämda dyrortsgrupperingen och för övriga

inne-47