10 av författarna i mitt empiriska material har ett gemensamt: de föll offer för Stalins ut-rensningar. Detta antagande, som jag i några fall har lyckats verifiera, bygger på starka indicier. De berörda författarna dog, enligt BSE, under andra halvan av 1930-talet eller början av 1940-talet, vilket tidsmässigt stämmer överens med Stalins första utrens-ningsvåg. Vidare uppger BSE inte orten för deras död, vilket föranlett ytterliggare misstänksamhet från min sida. Om man ser till de övriga författarbiografierna i mitt empiriska material, är det brukligt att dödsort uppges. Det finns förvisso tre författare till i mitt material som heller inte har dödsort angiven i sina biografier. Men detta fak-tum stärker de facto mitt antagande, ty encyklopedins uppgift att de dog på östfronten under andra världskriget ger implicit förklaringen till varför de saknar dödsort – den kan helt enkelt inte fastställas. Ytterligare ett indicium är att de tio författarnas levnadstid spänner från 37 till 59 år med en medianålder på 48,5 år, vilket innebär att orsaken till deras död inte kan förklaras som en naturlig följd av hög ålder. BSE ger inte i nå got fall
en förklaring till deras förtidiga död, såsom sjukdom eller självmord, vilket sker i andra biografier.
På basis av indicierna ovan har gjort antagandet att mina 10 författare var offer för Sta-lins utrensningar; det vill säga de dog i fångenskap, varvid BSE inte kunnat, eller velat, uppge platsen för deras död. I fyra fall, Babel, Mandelsjtam, Pilnjak och Kljujev, har jag med hjälp av Nationalencyklopedin kunnat verifiera mitt antagande. Det återstår alltså sex författare vilkas status som Stalinoffer jag inte kunnat bekräfta, trots ivrigt letande i olika författarlexikon och encyklopedier (Deras namn stod inte ens att finna). Med ovanstående resonemang måste det ändå ses som en kvalificerad gissning att de är Sta-lins rov. Hursomhelst väljer jag ur denna redogörelse bort de vars status som utrensade jag inte kunnat verifiera
En annan författare, Gumiljov, avrättades enligt BSE 1921 av bolsjevikerna, vilket för övrigt bekräftas av Nationalencyklopedin. Han är alltså inte utrensad under Stalintiden, men jag tar även upp honom här. De facto är det faktum att hans avrättning inte förtigs, såsom den stalinistiska terrorn förtigs, som motiverar att jag överhuvudtaget tar upp Stalins utrensningar på 1930-talet.
7.3.1
Babel, Mandelsjtam, Pilnjak, Kljujev
Enligt BSE var samtiden kritisk till I. E. Babel (1894-1941):
Although the critics of those years recognized the talent of Babel and the impor-tance of his work, they reproached him for his naturalism and his vindication of primitive forces.183
Men BSE erkänner alltså Babels artistiska talang och har ingen ytterligare kritik mot författaren. Miljöerna och karaktärerna i många av hans verk är de rätta, och tillika hans egen politiska bakgrund:
Then, upon M. Gorky’s advice, “he went to make a living” and changed his profes-sion several times. In 1920 he was a soldier and a political worker in the Red Cav-alry. […] In his narrations of soldiers and commanders of the Red cavalry, he por-trays, along with true defenders of the revolution, anarchist Cossack freebooters; the narrator and main character, a young intellectual for whom the Civil War is a school of courage and revolutionary consciousness, appears as a stranger in this milieu.184
Av de författare som jag lyfter fram här är akmeisten O. E. Mandelsjtam (1891-1938) den som BSE är mest kritisk emot. I nedanstående utdrag framgår att Mandelsjtam vis-serligen accepterar oktoberrevolutionen, men på ett felaktigt sätt. De personliga teman han framför i sin poesi på 1920-talet leder till en social och litterär isolation. Han försö-ker bryta sig ur denna isolation på 1930-talet genom att anamma teman som ligger mer rätt i tiden, men BSE menar att hans poetiska språk inte håller måttet:
Mandel’shtam’s postrevolutionary verse contains, alongside his acceptance of the Revolution in a general democratic spirit (“Januari 1, 1924”), the ever-loader
183
Babel’, Isaak Emmanuilovich 1973. Ingår i Great Soviet Encyclopedia , bd. 2, s. 519.
184
sonal theme of “withdrawal,” the “ailing son of the age,” and so on, which brought about the gradual social and literary isolation of the poet. Attempts to draw closer to the “age” in his poems of the 1930’s gave rise to themes that were new for Mandel’shtam (“Chernozem” and “verses on the Uknown Soldier”), but Mandel’shtam’s poetic language became increasingly irrational, and there were signs that his precise verse structure was disintegrating.185
Liksom Mandelsjtam förstår inte heller B. A. Pilnjak (1894-1937) oktoberrevolutionen; som framgår av detta citatblock kritiseras han för en felaktig syn på revolutionen:
Pil’niak was one of the first to depict conditions of life during and after the October Revolution of 1917. Not understanding the Revolution, he portrayed it as an out-burst of anarchist elemental forces. A “snowstorm” or “flood”. The stagnant patri-archal way of life, which opposed the revolution, and the multiform Russia n man in the street were both included by Pil’niak in this “stream of life” in The Naked
Years (1921), The Snowstorm and Ivan and Maria (both in 1922), and Machines and Wolves (1925).186
Men vid ungefär samma tid som Mandelsjtam gör misslyckade försök att övervinna sina ideologiska brister övervinner Pilnjak sina:
Pil’niak’s ideological confusion led him into serious errors in ”The Tale of the
Un-extinguished Moon” (1927) and in the novella Mahogany, published abroad in
1929. Later overcoming these errors, Pil’niak contributed to the establishment of the “production” novel with The Volga Flows Into the Caspian Sea (1930), as well as of the genre of the Soviet sketch.187
Enligt BSE var N.A. Kljujev (1887-1937), precis som Jesenin, en representant för den bondetrend inom poesin som startade i 1910-talets Ryssland. Kljujev verkar dela en utopisk landsbygsdromantik med Jesenin, men delar däremot inte sin kollegas försök att förena utopi och revolutionär verklighet:
Kliuev was an original poet, although his poetry, archaic in form, was permeated by patriarchal and religious moods. This attitude is also in evidence in his percep-tion of revolupercep-tionary reality, which he treated in the spirit of a reacpercep-tionary peasant utopia.188
Om vi i Jesenins biografi kunde se försök att artistiskt anpassa sig till det nya sovjetiska samhället verkar Kljujev behålla sin, som BSE säger ”reactionary peasant utopia”. I många av de biografier jag tar upp i denna uppsats har BSE en tendens att påtala att för-fattaren utvecklats eller försökt utveckla sig från en felaktig ideologisk attityd till ett korrekt synsätt (Jesenin är ett exempel på detta.). Alternativt påtalar man att författaren ifråga frångått en korrekt ideologiskt inställning och förfallit till en felaktig, det vill säga hamnat i en kris. Kljujev framstår i sin biografi som en inte så oäven författare som dock stampade på samma fläck.
185 Mandel’shtam, Leonid Isakovich 1977. Ingår i Great Soviet Encyclopedia , bd. 15, s. 411.
186 Ibid., s. 411.
187
Pil’niak, Boris Andreevich 1978. Ingår i Great Soviet Encyclopedia, bd. 19, s. 535.
188
7.3.2
Gumiljov
I de sista raderna i akmeisten N. S. Gumiljovs (1886-1921) biografi uttrycker sig BSE kort och koncis om hans slutgiltiga öde:
Gumilev created new rhythms; his verse was colourful and had a proud lofty tone. The exotic quality of the poetry, the theme of withdrawal from contemporary real-ity, and the cult of power and will are the weaknesses of his verse. Gumilev did not accept the revolutio n and took part in a counterrevolutionary conspiracy; he was shot with other participants.189
Som utdraget visar följer encyklopedins omdöme om Gumiljovs litterära kvalitéer en välbekant mall för akmeistförfattare: artistiskt talangfull, men med en oförmåga att se verkligheten som den är. Det som verkligen är intressant i utdraget ovan är uppgiften att Gumiljov blev skjuten. BSE har hemlighållit omständigheterna – arrestering, lägervis-telser och avrättningar - för de författare som föll offer för Stalins utrensningar, men Gumiljovs öde redogörs det öppet för.
7.3.3
Sammanfattning
Det jag finner mest intressant i detta avsnitt är skillnaden mellan beskrivningen av Gu-miljovs öde och beskrivningen av Babels, Mandelsjtams, Pilnjaks och Kljujevs. BSE berättar helt öppet att Gumiljov avrättades som kontrarevolutionär under ett av kultur-kampens första år, medan Babels, Mandelsjtams, Pilnjaks och Kljujevs öde, att de dog i fångenskap eller avrättades under Stalintiden, förtigs. Alla de här nämnda författarna kritiseras i någon mån: kritiken mot Mandelsjtam är hårdast, med ett misslyckat försök att bryta sig ur sin sociala och litterära isolation; Pilnjak övervinner de fel hans ”ideolo-gical confusion” orsakade honom; Kljujev beskrivs som ”an original poet”, utan vare sig progressiv eller regressiv utveckling; hos Gumiljov finner BSE de drag av världs-frånvändhet som vi i min tidigare diskursanalys sett är gängse hos akmeisterna; kritiken mot Babel är ringa, relativt sätt (”his naturalism and his vindication of primitive for-ces”).