De svenska totala utsläppen av växthusgaser var under 2008 knappt 64 miljoner ton. Jämfört med 1990 är detta en minskning med nästan 12 procent. Under samma tidsperiod har utsläppen från inrikes transporter ökat med 9 procent till knappt 21 miljoner ton, där vägtrafiken står för drygt 19 miljoner ton. Enligt Naturvårdsverket har utsläppen främst ökat till följd av ökat transportarbete med tunga fordon samt en ökad andel lätta lastbilar och personbilar med dieseldrift, dessa förändringar har resulterat i en ökad diesel användning. Utsläppsökningen motverkas dock av att bensinanvändningen minskar samt att användningen av förnybara bränslen har ökat.
Bensindrivna motorer släpper huvudsakligen ut kolmonoxid, kväveoxid, kolväten och koldioxid. Katalysatorer reducerar halterna av kolmonoxid, kväveoxid och kolväten. Införandet av denna teknik tillsammans med övergången till blyfri bensin har reducerat utsläppen kraftigt. Dieselmotorer har bättre verkningsgrad vilket gör att bränsleförbrukning och som följd även koldioxidutsläppen är lägre jämfört med motsvarande bensinmotor. Dieselmotorns effektiva förbränning gör att utsläppen av kolväten och kolmonoxid även blir låga. Den negativa sidan med diselmotorer är de höga utsläppen av kväveoxider och partiklar.Eftersom
dieselmotorn arbetar med luftöverskott kan inte utsläppen av kväveoxider minskas med samma metoder som i en bensinmotor. Partikelutsläppen kan reduceras med partikelfilter.
Koldioxid (CO2) är en av flera så kallade växthusgaser. Vid förbränning av fossila bränslen som kol, petroleum (bensin och diesel) och naturgas frigörs koldioxid som bidrar till växthuseffekten. Detta betyder att värme från jorden hindras att lämna atmosfären och temperaturen vid jordytan ökar med
klimatförändringar som följd.
Kväveoxiderna (NOx) skadar människors hälsa främst genom att irritera luftvägarna och öka risken för astmaattacker och andra allergiska reaktioner.
Kväveoxid är en växthusgas som medverkar till både försurning och övergödning. Utsläppen bidrar också till att det bildas marknära ozon.
Partiklar skiljs åt efter deras storlek . De större partiklarna som bildas vid slitage ger i större grad upphov till luftvägsbesvär hos personer med astma och de mindre förbränningsalstrade partiklarna har koppling till hjärt- och
kärlsjukdomar.
Det finns potential att minska energianvändningen i transportsektorn. Dels genom överflyttning mellan trafikslagen men också inom trafikslagen.
Energieffektiviseringar inom vägtrafiken kan göras genom stora satsningar men också av den enskilde föraren. När det gäller personbilar spelar biltypen in, att inte köra ett alltför stort och motorstarkt fordon kan minska utsläppen väsentligt.
21 Sifferuppgifterna i detta avsnitt, om inget annat anges, har hämtats från underlag för nationella Klimatrapporteringen 2009, se ”Sweden’s National Inventory Report 2010”, Naturvårdsverket.
Att hålla hastighetsbegränsningarna minskar också utsläppen. Med andra ord kan man som ägare/förare agera miljömedvetet. Att minska utsläppen från
godstransporter är mycket viktigt, utsläppen ökar i takt med ökat transportbehov.
Även här kan en smart körstil, särskilt med stöd av kördator, minska utsläppen.
Den viktigaste växthusgasen är koldioxid som står för 79 procent av de
klimatpåverkande utsläppen i Sverige. I de förra transportpolitiska målen fanns ett särskilt etappmål för transportsektorn, att koldioxidutsläppen 2010 skulle ha stabiliserat sig på 1990 års nivå, utifrån redovisade uppgifter för 2008 krävs att utsläppen minskar med 8 procent.
Vägtrafiken står för 38 procent av de totala koldioxidutsläppen, i faktiska tal drygt 19 miljoner ton. Koldioxid kan inte, till skillnad från många andra föroreningar, renas bort utan en minskning kan endast ske genom en minskning av användandet av fossila bränslen. Mellan 1990 och 2008 har koldioxidutsläppen från
vägtrafiken ökat med 11 procent. Mellan 2007 och 2008 minskade utsläppen med knappt 3 procent som följd av bland annat den ekonomiska nedgången som påbörjades hösten 2008. Vägtrafikens koldioxidutsläpp uppdelat på fordonsslag visas i Figur 3.2.
Figur 3.2 Vägtrafikens koldioxidutsläpp per fordonsslag, 1990-2008.
Källa: Underlag för nationella Klimatrapporteringen 2009, se ”Sweden’s National Inventory Report 2010”, Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se.
Anm. 1 Gg = 1 000 ton.
Det är främst trafiken med tunga lastbilar och bussar som har drivit ökningen, de står för drygt 60 procent av ökningen på knappt 2 miljoner ton koldioxid mellan 1990 och 2008, även om de faktiskt minskade sina utsläpp under 2008 med knappt 2 procent. Personbilar har sedan 1990 minskat sina utsläpp med 1,5 procent. Motorcyklar och mopeder är det fordonsslag som vars utsläpp har ökat snabbast, enligt Figur 3.3, förklaringen är den snabba antalsutvecklingen som varit de senaste 10 åren med introduceringen av EU-mopeden och fördubblingen
0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008
Gg
Personbil Tung lastbil + Buss Lätt lastbil MC och Moped
av antalet motorcyklar (se kapitel 2). Lätta lastbilar är en fordonspark som ökar snabbt i antal och deras utsläpp ökar därför också snabbt.
Figur 3.3 Vägtrafikens koldioxidutsläpp per fordonsslag, 1990-2007.
Index (1990=100).
Källa: Underlag för nationella Klimatrapporteringen 2009, se ”Sweden’s National Inventory Report 2010”, Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se.
När det gäller kväveoxiderna är vägtrafiken tillsammans arbetsmaskiner, sjöfart och el- och värmeproduktion de största källorna till utsläppen. Kväveoxider bildas huvudsakligen genom en reaktion mellan syre och kväve och reaktionen kräver höga temperaturer precis som vid förbränning i en motor. En mer effektiv förbränning ger högre temperatur och mer kväveoxider. I tätorter är vägtrafiken den största källan till kväveoxidutsläppen, dock har nivåerna generellt sjunkit i tätbebyggda områden till följd av införandet av katalysatorer (obligatorisk på bensindrivna bilar sedan 1989) och successivt skärpta avgaskrav. Personbilar har minskat sina utsläpp av kväveoxider med hela 79 procent mellan 1990 och 2008.
Utsläppen av kväveoxider i vägtrafiken totalt har minskat med 60 procent mellan 1990 och 2008, där minskningen sista året var 9 procent, se Figur 3.4.
0 50 100 150 200 250 300
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008
Index
MC och Moped Lätt lastbil
Tung lastbil + Buss Alla fordon
Figur 3.4 Vägtrafikens kväveoxidutsläpp per fordonsslag och drivmedel, 1990-2008.
Källa: Underlag för nationella Klimatrapporteringen 2009, se ”Sweden’s National Inventory Report 2010”, Naturvårdsverkets hemsida www.naturvardsverket.se.
Anm. 1 Gg = 1 000 ton.
Partiklar är ett stort problem framförallt i städerna. Partikelutsläppen mäts i dygnsmedelvärden och årsmedelvärden. Dygnsmedelvärdet får överskridas maximalt 37 dygn per år. Partiklar kan delas in i två grupper, större och mindre.
De små partiklarna22 bildas vid förbränningen och av kondenserade gaser från förbränningen. Det är främst dieseldrivna fordon som bidrar till utsläppen av små partiklar. Partikelutsläpp från dieselfordon har reducerats kraftigt på senare år tack vare partikelfilter. Vid årsskiftet 2009/2010 var 45 procent av de dieseldrivna personbilarna av miljöklass 2005PM och för lätta lastbilar var andelen 10 procent.
Avgaspartiklar hade 2008 minskat med 56 procent sedan 1990, tyvärr får detta inte genomslag på halterna av partiklar i utomhusluften då de partiklar som dominerar är de större och tyngre partiklarna.23De större partiklarna bildas vid slitage av dubbdäck, vägbana, vägsand och bromsar. Regeringen beslutade under 2009 om möjlighet för kommuner att förbjuda dubbdäck i särskilt utsatta
områden. Först ut var Stockholms kommun som har infört detta förbud på
Hornsgatan från och med 1 januari 2010. På Hornsgatan överskreds dygnsnormen för partikelhalter hela 77 gånger under år 2008.24