Utsläppstrender för de olika sektorerna från 1990

De totala utsläppen av växthusgaser i Sverige, räknat som koldioxidekvivalenter, var 69,6 miljoner ton år 2002, vilket är en ökning med 1,3 miljoner ton jämfört med 2001. Däremot har utsläppen minskat jämfört med 1990 då utsläppen var 72,1 miljoner ton. Utsläppen har minskat med 3,5 % eller ca 2,5 miljoner ton mellan 1990 och 2002. De största utsläppsminskningarna har skett inom sektorerna bostads- och servicesektorns energiproduktion, jordbruk och avfall. Utsläppsutvecklingen under perioden kan jämföras med den ekonomiska

utvecklingen i Sverige under perioden. BNP-tillväxten har i genomsnitt legat på 1,8% per år under 1990-2002. BNP minskade under början av 90-talet men har sedan 1994 i genomsnitt ökat med 3% per år. De samlade utsläppen av

växthusgaser har alltså inte ökat som följd av ökad tillväxt i Sverige under perioden utan utsläppen har sammantaget avlänkats från tillväxten. Utsläppen av växthusgaser från olika delsektorer i samhället har däremot utvecklats i olika riktningar under perioden 1990 till 2002 vilket figuren nedan visar:

Figur 10 Utsläpp av växthusgaser i olika sektorer 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter)

Utsläpp av växthusgaser i olika sektorer

0 5000 10000 15000 20000 25000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 El- och värmeproduktion Industrins energiproduktion Energiproduktion i bostäder och service Transporter

Industrins processer inkl. fgaser Jordbruk

Avfall

2.3.1 Utsläpp från energisektorn, exkl. transporter

Energisektorns utsläpp var knappt 32 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2002 och det är en minskning med 6 % sedan 1990. Energisektorn stod för nästan 46 % av de totala utsläppen år 2002.

Figur 11 Utsläpp av växthusgaser från energisektorn, exklusive transporter, 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter)

Utsläpp från energisektorn, exkl. transporter

0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 14000 16000 18000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 kton CO 2-ekv. El- och värmeproduktion Industrins energiproduktion Energiproduktion i bostäder och service

Utsläppen av växthusgaser från el- och värmeproduktion varierar mycket mellan olika år beroende på olika faktorer såsom temperaturförhållanden och nederbörd som i sin tur påverkar behovet av energi för uppvärmning och tillgången till

vattenkraft. Det illustreras tydligt av utsläppen år 1996 som var ett ovanligt kallt och torrt år1_{. Under perioden har produktionen av fjärrvärme ökat från 41 till} nästan 55 TWh mellan 1990 och 2002 men utsläppen från denna sektor har ändå inte ökat eftersom användningen av olja och kol minskat samtidigt som

användningen av biobränslen och avfall ökat kraftigt.

Energi- och koldioxidskatterna har bidragit till expansionen av bioenergi under 1990-talet. Denna expansion har skett framför allt inom fjärrvärmeproduktionen även om bioenergianvändningen också har ökat inom industrin. Med dagens skattenivåer är även uppvärmning med förädlade biobränslen som pellets alternativt eldrivna värmepumpar mer ekonomiskt fördelaktiga än oljeeldning i småhus.

Utsläppen från förbränning i bostäder och service har minskat successivt under 1990-talet trots att den uppvärmda ytan har ökat. Minskningen beror på en övergång från oljepannor till främst fjärrvärme men också till värmepumpar och småskalig användning av biobränslen.

Utsläppen från industrins energianvändning varierar över åren beroende bl a på konjunkturläget men också på grund av andra faktorer såsom prisrelationer mellan olika energislag t ex beroende på energi- och koldioxidskatter samt den pågående strukturomvandlingen inom näringslivet. Några energiintensiva branscher bidrar till en stor del av de samlade utsläppen varför just dessa företag påverkar den samlade bilden i stor utsträckning.

1 _{Under senare år har användningen av reservkraftproduktion vid effektbrist minskat inom landet} jämfört med situationen 1996 – istället har importen av el ökat under sådana perioder.

2.3.2 Utsläpp från transporter

Utsläppen från transportsektorn var ca 21 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2002 vilket motsvarar en andel på 30 % av de totala utsläppen av växthusgaser. Utsläppen har ökat med ca 1,9 miljoner ton sedan 1990.

Figur 12 Utsläpp av växthusgaser från transportsektorn 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter) Utsläpp från transportsektorn 0 5000 10000 15000 20000 25000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 kto n CO2-ekv Transporter

Vägtrafiken är den största källan till utsläpp av växthusgaser i Sverige och står för 92% av de totala utsläppen i transportsektorn. Koldioxid är den växthusgas som i sin tur dominerar utsläppen från transportsektorn. Det har skett en ökning av koldioxidutsläppen från vägtransporter sedan 1990 och 2002 var utsläppen från sektorn drygt 10 procent högre än 1990. En förklaring är att dieselanvändningen har ökat stadigt sedan 1990. Största delen av denna ökning beror på ökat

transportarbete med tunga lastbilar. Det ökade transportarbetet beror främst på strukturomvandlingen i samhället mot specialisering, centralisering och

globalisering som innebär att gods transporteras allt längre sträckor. I relation till den totala kostnaden för produktion av en vara står transportkostnaden för en mycket liten andel, speciellt när det gäller högvärdiga varor.

I andra delar av transportsektorn minskar däremot koldioxidutsläppen något. Inrikesflyget har minskat sina utsläpp sedan 1990, vilket dels beror på minskad flygtrafik och dels på en effektivisering av flygplanens motorer och ändrade flygvägar.

2.3.3 Utsläpp från industrins processer inkl. F-gaser

Figur 13 Utsläpp av växthusgaser från sektorn industriprocesser 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter) Utsläpp från industriprocesser 0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 kto n CO2-ekv. Totalt industriprocesser Koldioxid Dikväveoxid F-gaser Metan

Utsläppen från industrins processer kommer framförallt från framställning av järn, stål och andra metaller. Några exempel på utsläppskällor är användning av koks i masugnar, användning av dolomit och kalksten vid tillverkning i mineralindustrin, och användning av kol vid reduktion av koppar. Koldioxidutsläppen är de mest dominerande med ca 75 %, sedan kommer F-gaser med 15 % och dikväveoxid med 10 %.

De totala utsläppen från industrins processer låg 2002 på knappt 5,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, vilket är knappt 8 % av de samlade utsläppen. Sedan 1990 har de totala utsläppen i denna sektor varit väldigt varierande främst beroende på att produktionsvolymerna varierar med konjunktursvängningarna. 2002 låg utsläppen något lägre (-1 %) jämfört med 1990 års nivå.

I början av 90-talet har de ozonnedbrytande ämnena CFC och HCFC ersatts med F-gasen HFC, vilket har varit den huvudsakliga orsaken till en ökning av HFC- utsläppen från 4000 år 1990 till nästan 400 000 ton år 2002, räknat i

koldioxidekvivalenter. Det är dock viktigt att påpeka att utsläppen av HFC har varit relativt stabila sedan 1999. Mellan 1990 och 2002 har utsläppen av PFC minskat från 440 000 ton till 300 000 ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen av SF6 har ökat svagt från 83 000 ton år 1990 till 93 000 ton koldioxidekvivalenter år 2002.

2.3.4 Utsläpp från jordbrukssektorn

Figur 14 Utsläpp av växthusgaser från jordbrukssektorn 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter) Utsläpp från jordbrukssektorn 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 kton CO2-ekv. Totalt jordbruk Dikväveoxid Metan

Den största källan för metan- och dikväveoxidutsläpp är jordbruket. Utsläppen var totalt 8,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2002 eller knappt 13 % av de samlade växthusgasutsläppen. Jordbrukets samlade utsläpp har minskat med drygt 8 % under perioden 1990-2002.

Den viktigaste orsaken till minskade utsläpp är en minskad djurhållning. Antalet mjölkkor har minskat från 576 000 djur år 1990 till 417 000 djur år 2002. Den största minskningen skedde mellan 1990 och 1991 då ett stort antal företag upphörde med mjölkproduktion. En del av dessa övergick till extensiv köttproduktion med hjälp av statliga omställningsstöd, varför antalet köttdjur ökade under första delen av 1990-talet. Efter Sveriges inträde i EU år 1995 har antalet nötkreatur varit relativt stabil, men antalet mjölkkor har minskat i takt med att avkastningen per djur har ökat.

De minskande utsläppen av lustgas beror på att användningen av såväl handelsgödsel som stallgödsel har minskat. Mängden stallgödsel har minskat främst som en följd av det sjunkande antalet mjölkkor. Även det faktum att gödselhanteringen för svin och mjölkkor alltmer sker som flytgödsel har påverkat utsläppen. Dikväveoxidutsläppen från flytgödselsystem är avsevärt mindre än från traditionell fastgödselhantering. Mängden handelsgödsel har minskat till följd av åtgärder för att minska växtnäringsförluster.

2.3.5 Utsläpp från avfallssektorn

Figur 15 Utsläpp av växthusgaser från avfallssektorn 1990-2002 (kton koldioxidekvivalenter)

Utsläpp från avfallssektorn 0 500 1000 1500 2000 2500 3000 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 kto n Co 2-ekv. Avfall

Avfallsdeponier är, näst efter djurhållning, den största källan för utsläpp av metangas då metan bildas när organiskt avfall deponeras. År 2002 var de totala utsläppen från avfallssektorn 1,96 miljoner ton koldioxidekvivalenter eller knappt 3 % av de totala utsläppen. Det är en minskning med 29 % jämfört med 1990. Minskningen beror dels på insamling av deponigas och dels på en minskad mängd deponerat material till följd av deponeringsförbud, deponiskatt och avfallsplaner. Deponigasinsamling är en viktig åtgärd för att minska utsläpp av metan från redan deponerat material. Idag finns deponigasinsamling på ca 70 avfallsdeponier i Sverige och andelen återtagen gas varierar mellan 20-90 %.

Åtgärder som minskar mängden deponerat avfall minskar potentialen för

metangasbildning. En åtgärd som har börjat ge effekt i form av minskade utsläpp, men framför allt kommer att påverka utsläppen framöver, är förbudet mot

deponering av brännbart material som infördes 2002. Beslut är också taget om ett förbud mot deponering av organiskt material som kommer att införas från och med 2005.

Deponiskatten infördes 2000 för att styra bort avfallet från deponering till annat, miljömässigt bättre omhändertagande och det har medfört att mängden deponerat avfall har minskat sedan 2000.

Avfallsplaner riktade mot hur avfallets mängd och farlighet ska minska har blivit ett viktigt hjälpmedel för kommunerna för att få invånarna att medverka till en bättre avfallshantering. Källsortering är här ett viktigt inslag och endast 22 % av hushållens avfall deponerades 2001. Resten antingen återvanns eller användes som bränsle.