Det har i kapitel 3 konstaterats att den svenska doktrinutvecklingsprocessen har en hög grad av formalisering på de aktiviteter som finns. Empirin ger dock vid handen att aktiviteten implementering och vidmakthållande är bristfällig liksom underaktiviteterna konceptutveckling och experiment samt erfarenhetshantering.
Den svenska doktrinutvecklingsprocessen får däremot sägas ha en låg grad av institutionalisering. Försvarsmaktens försök att institutionalisera doktrinutvecklingen i linjeorganisationen tycks ha misslyckats. Orsaken till detta kan återfinnas i såväl gränsdragning, stabilitet som autonomi.
Sammantaget talar detta för att den svenska doktrinutvecklingsprocessen kan liknas vid en projektbaserad doktrinutvecklingsprocess.
Då intentionen 2003 var att skapa en integrerad och samordnad doktrinutveckling torde detta mål idag kvarstå. För att nå detta mål torde det krävas ytterligare formalisering av processen samt krafttag för att få till en institutionalisering av doktrinen och doktrinutvecklingsprocessen i Försvarsmakten.
Utifrån empirin kan det naturligtvis dras ett antal övergripande slutsatser om den svenska doktrinutvecklingsprocessen som kan ligga till grund för ett resonemang avseende hur Försvarsmakten skulle kunna organisera doktrinutvecklingen samt vad som bör beaktas.
I Försvarsmakten finns idag skrivelser som reglerar övergripande uppdrag och uppgifter. Det övergripande ansvaret är fördelat samt deltagare i arbetsgrupp och styrgrupp utpekade. Dock saknas en överordnad cykliskt sammanhållen process för att leda och styra samtliga ingående delar i en doktrinutvecklingsprocess. Det finns idag ett glapp i den svenska doktrinutvecklingsprocessen, den största bristen är kopplad till Försvarsmaktens utveckling i stort och konceptutvecklingen i synnerhet. Det saknas även en klar och tydlig styrning för hur implementeringen skall genomföras och följas upp i Försvarsmakten kopplat till utbildning, övningar och genomförande av operationer. För att inte riskera en obsolet doktrin krävs även ett ständigt pågående vidmakthållande av doktrin.
Idag finns en brist på resurser i Försvarsmakten i form av personal som skall jobba med doktrinutveckling. Det är då svårt att bygga upp en kompetens och därmed en kritisk massa av personal med djupa kunskaper och erfarenheter av doktrinutveckling. Detta krävs för att ständigt kunna värdera och utveckla doktrinen utifrån erfarenheter och forskning och utveckling, vilket ställer krav på en fungerade strategisk personalförsörjning så att personal med ”rätt” kompetens finns i organisationen. Då Försvarsmakten generellt har stor rörlighet på personal så är det svårt att bibehålla kontinuitet i befattningar, vilket bidrar till att stabiliteten minskar och utvecklingen hämmas.
Det verkar som att i Försvarsmakten generellt finns en bristande kunskap och insikt om doktrinen och dess funktion. Då implementeringen i Försvarsmakten påbörjats 2003 och det normalt tar tio till femton år att implementera en doktrin, så har processen just startat i Sverige. För att tydliggöra och förstärka implementeringen krävs att högre chefer börjar tala
om doktrin samt använda den i det dagliga arbetet. Det är troligt att den låga graden av institutionalisering som råder i Försvarsmakten har till del sin grund i den brist på kunskap om doktrin och dess funktion som råder i Försvarsmakten. Detta är beklagligt då doktriner har en viktig funktion att fylla som utvecklingsverktyg, kunskapsbärare och transformeringsverktyg i Försvarsmakten. Då doktrinutvecklingen idag sker inom ramen för linjeorganisationen med en liten men kompetent samling människor, blir problemet att skapa delaktighet och förståelse samt genomslag i Försvarsmakten verksamhet.
Doktrin- och konceptutveckling kan vara ett transformationsverktyg för Försvarsmaktens fortsatta omställning mot ett insatt insatsförsvar.
Om Försvarsmakten vill ha en doktrin och därmed en doktrinutveckling krävs antagligen att en doktrinkultur implementeras i Försvarsmakten. Ett sätt att hantera detta kan vara att fullt ut ta steget från en projektorganisation till en formaliserad och dokumenterad process, med avdelade resurser för genomförandet. Detta kräver en centraliserad ledning och styrning, så att samtliga aktiviteter och underaktiviteter i doktrinutvecklingscykeln sitter ihop. En viktig åtgärd är att samordna konceptutveckling och doktrinutveckling under en chef och därmed skapa en tydlighet avseende ansvar och uppgifter.
Om doktrinen skall vara till hjälp och stöd för organisationen krävs att doktrinen är levande och att Försvarsmakten tar ställning till hur det militära maktmedlet skall utnyttjas. Då den nuvarande svenska doktrinen är på en mycket hög abstraktionsnivå krävs att den bryts ned och tydliggörs i reglementen och handböcker. Det måste dock alltid finnas en spårbarhet genom hela hierarkin från den militärstrategiska doktrinen ner till handboken. Utan denna spårbarhet finns risken att det sker en glidning mellan dokumenten varvid det uppstår luckor i hierarkin. Att värdera och hantera sådana glidningar torde vara en uppgift att hantera i doktrinutvecklingsprocessen.
I Sverige har vi valt att ha en generell doktrin som tillsammans med policy skall ligga tillgrund för Försvarsmaktens strategi. För att på ett tydligt och spårbart sätt kunna operationalisera doktrinens intention i strategier krävs troligen en ökad tydlighet i policydokument.
Doktrinutvecklingen är viktig för att Sverige skall ha kunskap och färdighet om doktriner och hur det militära maktmedlet kan nyttjas. Det tvingar även Försvarsmakten till reflektion, överväganden och ställningstaganden. Detta sammantaget bidrar till tydlighet internt och externt.
Det bör lämpligen krävas en fungerande doktrin och doktrinutveckling då vi idag samarbetar med en mängd olika nationer i frågor som rör doktrin. Strävan är ofta en harmonisering av doktrinerna mot t.ex. FN, NATO och EU. Det är då viktigt att ha en formaliserad process som kan ta tillvara på, värdera och förmedla kunskaper i och om doktrinen. Även detta är en fortgående verksamhet som sannolikt bör öka i takt med Försvarsmaktens internationalisering. Om Sverige inte har denna förmåga riskerar vi att bli irrelevanta som samarbetspartner när det gäller doktrinfrågor.
När nu Sverige tar ledartröjan i Nordic Battle Group (NBG), i samarbete med andra nationer, så torde den svenska doktrinen vara en grund för NBG:s agerande. För att detta skall fungera
krävs då att doktrinen är aktuell och genomarbetad så att den kan ligga till grund för andra nationers förståelse och agerande.
Följande bör beaktas för den fortsatta institutionaliseringen av den svenska doktrinutvecklingsprocessen. Med utgångspunkt i remissen avseende institutionaliseringen från 2003 kan de fyra identifierade områdena nyttjas för fortsatt resonemang. I remissen beskrivs att det skall finnas ett tydligt utvecklingsansvar i linjen med organisatoriskt delvis samlad kompetens. Det skall även finnas ett nätverk av doktrinföreträdare på olika nivåer samt ett samordnat ansvar för koncept- och doktrinutveckling med centralstyrning inklusive fastställande.157 Dessa fyra krav bör då kopplas till de tre indikatorerna på en institution. Minst två olika sätt finns för att genomföra denna institutionalisering. Det första sättet är att bibehålla nuvarande organisation och strukturer. Då krävs åtgärder för att få institutionaliseringen att fungera i nuvarande form. Det andra sättet är att skapa någon ny form för doktrinutveckling i Försvarsmakten genom skapandet av ett Försvarsmaktens utvecklings-, koncept- och doktrincenter.
För att få nuvarande organisation och struktur att fungera och bli institutionaliserad krävs ett tydligt engagemang och prioritering från ledningen avseende såväl uppgifter och personal. Det torde även krävas en tydlig processbeskrivning med klarade gränser och ansvarsområden. Det kan naturligtvis diskuteras ifall denna funktion skall finnas på alla ledningsnivåer eller om det skall finnas en avdelning inom insatsledningen som svarar för alla nivåer. En sådan avdelning skulle troligen ha större chans att bli institutionaliserad och skulle tillika kunna svara för erfarenhetshantering. Fördelen torde vara att en större kärna av individer jobbar med doktrinfrågor över tiden, vilket skulle kunna leda till ökad grad av institutionalisering. Problemet med denna organisation är att den inte har någon naturlig koppling till konceptutveckling och en centraliserad ledning då den organisatoriskt finns i insatsledningen. Ett annat sätt är att skapa Försvarsmaktens utvecklings-, koncept- och doktrincenter enligt brittisk modell. Centret skulle kunna svara för samtliga doktriner på alla nivåer samt erfarenhetshantering i nära samarbete med Försvarshögskolan och Totalförsvarets forskningsinstitut. Ett sådant center skulle troligen ha goda förutsättningar att bli institutionaliserat, givet att centret prioriteras avseende resurser. För att ett sådant center inte skall bli isolerat krävs även insyn och påverkan från insatsledningen och produktionsledningen, då centret torde lyda under ledningsstaben och doktrinutvecklingen rör samtliga ledningar i Försvarsmakten. Detta skulle kunna åstadkommas genom en tydligt dokumenterad doktrinutvecklingsprocess med två styrgrupper (koncept och doktrin) med representanter från samtliga ledningar. Troligt är dock att det behövs representanter från samtliga ledningsnivåer i insatsstaben för att få processen levande och förankrad, inte minst avseende erfarenheter och implementering.
Oavsett vilket sätt som Försvarsmakten väljer att driva doktrinutvecklingen så krävs en skriftlig formalisering av processen så att uppdrag, gränser och ansvar tydliggörs i organisationen. Därmed finns förutsättningar att få en heltäckande och funktionell process oavsett vilket vägval som Försvarsmakten gör.
157