Vägen mot hållbart skogsbruk beträffande bevarande av arter och livsmiljöer

Innan ett ingrepp får göras i en naturmiljö måste verksamhetsutövaren ha säkerställt att de planerade åtgärderna inte bryter mot förbuden i artskyddsförordningen. Detta innebär att det krävs god kunskap om områdets arter och livsmiljöer. Om skyddade arter berörs av åtgärden så att det går mot förbuden i förordningen krävs att länsstyrelsen underrättas och att dispens söks innan någon åtgärd utförs (Kristinehamns kommun 2014). Naturvårdsverket konstaterar i sin rapport om hållbart utnyttjande kort och enkelt att ”kunskap är en källa till framgång”

(Naturvårdsverket 2008). Kunskap om arter och viktiga strukturer i miljön är en nödvändighet inte bara för att följa lagstiftningen, utan även för att öka miljöhänsynen och kunna

upprätthålla ett långsiktigt bevarandearbete (Angelstam m.fl. 2010). En ökad medvetenhet kring vilka arter och naturvärden som finns i landskapet och det lokala skogsbeståndet skapar förutsättningarna för att uppnå en bättre miljöhänsyn, och är nödvändigt för bevarandet av flertalet hotade arter (Uliczka 2004). Kunskap om arters ekologi är även nödvändigt för att undvika att störa djur under parnings- och uppfödningsperioder, samt skada deras

fortplantningsområden och viloplatser – vilket skulle bryta mot artskyddsförordningen.

I en studie framkom att skogsägare fick en mer positiv inställning till miljöhänsyn och naturvård efter att de deltagit i kurser inom ämnet arrangerade av Skogsstyrelsen.

Skogsägarna avsatte fler områden från skogsbruk och de kunde lättare känna igen naturvårdsarter som kräver extra mycket hänsyn. En mer traditionell skogsutbildning påverkade skogsägarna i motsatt riktning, till en mer negativ inställning gentemot både miljöhänsyn och ett jämställande av miljömålet och produktionsmålet inom skogsvårdslagen.

36 Skogsägare som deltagit i kurser med en större hänsynsfokus var även i mycket större

omfattning positiva till att miljöcertifiera sin verksamhet, jämfört med de som inte gått kurserna (Uliczka m.fl. 2004). I en annan studie angående skogsägarnas kunskap och inställning framkom att två tredjedelar av de tillfrågade skogsägare inte utförde generell hänsyn av den anledningen att det inte fanns något att skydda (Samuelsson och Gynnerstedt 2015). Detta resultat tyder på en klar kunskapsbrist hos skogsägarna vad gäller framförallt hänsynskrävande arter och biotoper, då majoriteten av de stora arealer som dessa skogsägare innehar tillsammans med stor sannolikhet innehåller både skyddsvärda arter och naturtyper.

För att öka kunskapen och medvetenheten om artförekomster finns mycket information att hämta från både internet och genom personlig rådgivning från myndigheter. Genom

inrapporteringstjänsten Artportalen kan skogsägare på ett enkelt sätt se om någon skyddsvärd och hänsynskrävande art har observerats på sin mark. Skogsbrukare kan även använda

Skogsstyrelsens internettjänst Skogens pärlor för att upptäcka förekomst av värdefulla och hotade arter och miljöer (nyckelbiotoper). För ökad kunskap på juridisk nivå finns handböcker om bland annat artskyddsförordningen utgivna av Naturvårdsverket, i både tryckt form och på internet. Att nå ut med denna information, om de faktiska lagkraven som skogsbrukaren måste verka utefter, är av största vikt för ett hållbart skogsbruk.

Jag anser att det är nödvändigt att det finns en utbredd kunskap kring arters krav på livsmiljö för att arterna ska kunna överleva långsiktigt i ett område. Det krävs även en förståelse för att många arter är starkt specialiserade till den miljö där de lever i just nu, och samtidigt har en väldigt begränsad spridningsförmåga. Detta innebär att det inte får finnas en för stark tilltro till att en art kan hitta ett nytt habitat om dess lokal förstörs genom en avverkning eller annan skogsbruksåtgärd. Essentiellt är även en kunskap kring vikten av att habitat är

sammanlänkade med varandra. Att försöka applicera begrepp som metapopulationer,

kanteffekter och gynnsam bevarandestatus kan i vissa fall vara svårt för den som inte är insatt i naturvårdsbiologisk forskning, men jag finner ändå att helhetskonceptet kring vad

fragmentering leder till är kärnan i utveckling av hållbara metoder. En studie som min – med bakgrundsfakta och konkreta råd – kan därmed fungera som en bra grund för planeringen av skogsbruksåtgärder, och fler fallstudier med andra arter rekommenderas starkt för en

långsiktigt hållbar utveckling av skogsbruksåtgärder.

Försiktighetsprincipen

Bristande kunskaper och dålig efterlevnad av juridiska bestämmelser och lagar kan ge stora effekter på miljön. Försiktighetsprincipen, som genomsyrar mina fallstudier, skulle troligtvis om den tillämpades i större omfattning öka miljöhänsynen inom skogsbruket i betydande grad. Principen, som är fastslagen att råda som grund för miljöpolitiken inom hela EU, innebär att skogliga åtgärder som kan utgöra ett hot mot de förekommande arterna i området noggrant bör övervägas och eventuellt stoppas. En grundtanke med principen är att

kunskapsbrist inte får användas som ett skäl för att förhindra eller uppskjuta kostnadseffektiva skyddsåtgärder. EU-kommissionen fastslog år 2000 i ett meddelande att principen ska omfatta även djurs och växters hälsa, utöver miljöskydd (Malmquist 2016). Samma artikel konstaterar även att principen att förorenaren betalar bör råda för en åtgärd som innebär negativ inverkan på miljön (Europeiska unionen 2010).

Samarbete

I och med att det inom det svenska naturvårdsarbetet finns flertalet aktörer (såsom

naturvårdsmyndigheterna och skogsvårdsmyndigheterna samt skogssektorn självt) är det av stor vikt att det finns ett fungerande samarbete och utbredd dialog för ett hållbart brukande av

37 skogen på landskapsnivå. Goda kontakter mellan alla parter (markägare, brukare och

myndigheter) är mycket viktiga och värdefulla för ett långsiktigt hållbart skogsbruk, där inga arter hotas av olika skogsbruksåtgärder (Angelstam m.fl. 2010).

7 Slutsats

Föratt uppnå och över tid upprätthålla en gynnsam bevarandestatus för berörda arter, och därmed följa EU:s naturvårdsdirektiv samt sträva efter uppfyllnad av de svenska miljömålen, visar mina exempel att det krävs att skogsbruket genomsyras av stor hänsyn och medvetenhet.

Idag brister ofta miljöhänsynen i skogsbruket, med den följd att både ett stort antal arter och deras livsmiljöer hotas och förstörs (Nilsson 2015). Med en ökad hänsyn, där

skogsbruksåtgärder anpassas efter de arter och miljöer som finns på platsen, kan

förutsättningarna för bevarandet av biologisk mångfald förbättras i stor omfattning. Generell såväl som förstärkt miljöhänsyn är avgörande för att många arter som är beroende av

kontinuitet i landskapet ska överleva till nästa skogsgeneration (Rosell 2012). Hänsyn är även essentiellt för att kunna utföra en skogsbruksåtgärd på ett sätt som inte bryter mot

artskyddsförordningen. Till allra största del innebär en större hänsyn att större områden avsätts och buffertzoner lämnas mot habitat där hotade arter förekommer, men även förebyggande planering för att undvika körskador och annan habitatförstörelse.

Tillämpandet av hyggesfritt skogsbruk behöver öka i betydande grad, då flertalet arter inte överlever den fragmentering som uppstår genom kalhuggning. De starka effekter som följer vid kalavverkning utgör ett stort hot mot många arter. Detta innebär att hyggesfria metoder många gånger är de enda möjliga formerna av skogsbruk för att en avverkning inte ska bryta mot artskyddsförordningen. Även vid hyggesfritt skogsbruk bör korridorer med kontinuerlig växtlighet lämnas orörd för att möjliggöra för arter att sprida sig och för att säkerställa en fungerande metapopulationsdynamik (Collinge 1996). Färre och större och sammanhängande reservat tycks därigenom många gånger vara att föredra framför fler och mindre (Andrén 1997; Hanski & Walsh 2004).Skogsstyrelsen har till regeringen och Miljömålsrådet lyft fram

”verka för ökad tillämpning av hyggesfritt skogsbruk”, som en av tio åtgärder som syftar till att bidra till att öka takten i arbetet med att nå miljökvalitetsmålen och generationsmålet (Skogsstyrelsen 2016). Det anges att åtgärden avser bidra till bättre måluppfyllnad av miljömålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv.

Jag hävdar att ett hållbart skogsbruk bygger på en helhetssyn, med ett landskapsperspektiv där det finns en stor medvetenhet kring vad en åtgärd kan leda till på både kort såväl som på lång sikt. Detta anser jag kräver en satsning på utbildning, för att skogsbrukare ute i landet ska förstå helhetsbilden och hur deras verksamhet påverkar naturen och artdynamiken samt för att miljömålen ska kunna uppnås.

Tack

Tack till Jan Terstad, Naturskyddsföreningen, för högst värdefulla idéer till ett mycket intressant och givande examensarbete, som kom att omfatta fler spännande områden än jag först anat. Tack till handledare Brita Svensson för ett engagerat utbyte av tankar och idéer från första skiss till färdig rapport. Och slutligen, tack till Språkverkstaden, Uppsala Universitet, för positiv och uppmuntrande feedback i tider av bryderi.

38

Referenser

Agestam E. 2009. Gallring, Skogsskötselserien nr 7. Skogsstyrelsen.

AirClim. 2015. Övergödningens effekter,

http://www.airclim.se/%C3%B6verg%C3%B6dningens-effekter. Hämtad 2015-09-18.

Albrektson A, Elfving B. Lundqvist L. Valinger E. (2012) Skogsskötselserien nr 1 – Skogsskötselns grunder och samband, Jönköping: Skogsstyrelsen.

Aldentun Y, Drakenberg B, Lindhe A. 1991. Naturhänsyn i skogen, SkogForsk, Forskningsstiftelsen Skogsarbeten, Falköping: Gummessons Tryckeri AB.

Amcoff M, Eriksson P. 1996. Förekomst av tretåig hackspett Picoides tridactylus på bestånds- och landskapsnivå, Ornis Svecica 6: 107-119.

Amcoff M, Eriksson P. 2002. Metodik för inventering av tretåig hackspett, Naturvårdsverket, rapport 5201.

Andersson A-C, Isaksson I. 2010. Närsalter och övergödning, Projekt Kustzonplanering och Landsbygdsutveckling i norra Bohuslän.

Andersson L, Angelstam P. 1997. Skydd av skogsmark, Behov och kostnader, Bilagor, SOU 1997:98, Miljövårdsberedningen.

Andersson R. 2014. Miljöhänsyn i skogsbruket, Taberg Media Group AB.

Andrén H. 1994. Effects of habitat fragmentation on birds and mammals in landscapes with different proportions of suitable habitat: a review, Oikos 71: 355-366.

Andrén H. 1997. Habitat fragmentation and changes in biodiversity, Ecological Bulletins 46:171-181.

Angelstam P. 1998. Maintaining and restoring biodiversity by developing natural disturbance regimes in European boreal forest, Journal of Vegetation Science 9: 593-602.

Angelstam P. 2004. Habitat thresholds and effects of forest landscape change on the distribution and abundance of black grouse and capercaillie, Ecological Bulletins 51:173-187.

Angelstam P, Jonsson B-G, Törnblom J, Andersson K, Axelsson R, Roberge J-M. 2010.

Landskapsansats för bevarande av skoglig biologisk mångfald, Skogsstyrelsen.

Angelstam P, Kuuluvainen T. 2004. Boreal forest disturbance regimes, successional dynamics and landscape structures – a European perspective, Ecological Bulletins 51: 117–136.

Angelstam P, Mikusiński G. 2001. Hur mycket skog kräver mångfalden? En svensk bristanalys, WWF.

Appelqvist T. 2005. Naturvårdsbiologisk forskning – Underlag för områdesskydd i skogslandskapet, Rapport 5452, Naturvårdsverket.

ArtDatabanken. 2010. Tretåig hackspett, Artfakta, ArtDatabanken, SLU.

ArtDatabanken. 2015. Rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Bengtsson J, Angelstam P, Elmqvist T, Emanuelsson U, Folke C, Ihse M, Moberg F, Nyström M. 2003. Reserves, resilience and dynamic landscapes, Ambio 32: 389-396.

Bengtsson J, Lundh G, Andersson E, Andersson M, Forsberg O. 2015. Miljöhänsyn vid skogliga åtgärder, Skogsstyrelsen, Taberg: Taberg Media Group.

Bennett AF, Saunders DA. 2010. Habitat fragmentation and landscape change, i:

Conservation Biology for All, https://global.oup.com/academic/product/conservation-biology-for-all-9780199554249?cc=se&lang=en

Berg A, Ehnström B, Gustafsson L, Hallingbäck T, Jonsell M, Weslien J. 1994. Threatened plant, animal, and fungus species in Swedish forests - distribution and habitat associations, Conservation Biology 8: 718-731.

Bergkvist L. 2013. Miljöhänsynen i skogsbruket med fokus på artskyddsfrågor, Examensarbete i miljörätt/EU-rätt, Uppsala universitet.

39 Berglund H. 2014. Skog, i: Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige

2013, ArtDatabanken SLU, Uppsala.

Berglund H. 2015. Så återhämtar sig djur och natur efter en skogsbrand, Naturvårdsverket, http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vaxter-och-djur/Biologisk-mangfald/Sa-aterhamtar-sig-djur-och-natur-efter-en-skogsbrand/ (hämtat 2016-05-05).

Bernes C. 2011. Biologisk mångfald i Sverige, Monitor 22, Naturvårdsverket.

Björse G. Bradshaw, R. 1998. 2000 years of forest dynamics in southern Sweden: suggestions for forest management, Forest Ecology and Management 104: 15–2.

Bonney L. 2004. EU:s implementering av Natura 2000 – interaktionen mellan EU och den finländska nationella nivån, Forskningsinstitutet, Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet.

Braunisch V, Suchant R. 2007. A model for evaluating the 'habitat potential' of a landscape for capercaillie Tetrao urogallus: a tool for conservation planning, Wildlife Biology 13: 21-33.

Bütler R, Angelstam P, Ekelund P, Schlaepfer R. 2004. Dead wood threshold values for the three-toed woodpecker presence in boreal and sub-Alpine forest, Biological Conservation 119: 305–318.

Carlsson M. 2013. Det rättsliga skyddet för djur- och växtarter. Artskyddsförordningens betydelse för skogsbruket, Fil mag., Luleå tekniska universitet.

Cedergren J. 2008. Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, Meddelande 2008:1, Skogsstyrelsen, Jönköping: SJV.

Christiansen L. (red) 2014. Skogsstatistisk årsbok 2014, Jönköping: Skogsstyrelsen.

Dahlberg A. 2011. Kontinuitetsskogar och hyggesfritt skogsbruk, Skogsstyrelsen, Rapport 7:2011.

Collinge, SK. 1996. Ecological consequences of habitat fragmentation: implications for landscape architecture and planning, Landscape and Urban Planning 36: 59-77.

Danell K, Bergström R. 2011. Vilt, människa, samhälle, 1:a upplagan, Kina: 1010 Printing./

Stockholm: Liber.

de Jong J. 2002. Populationsförändringar hos skogslevande arter i relation till landskapets utveckling, CBM:s Skriftserie 7, Centrum för biologisk mångfald, Uppsala.

de Jong J. Almstedt, M. 2005. Död ved i levande skogar. Hur mycket behövs och hur kan målet nås?, Naturvårdsverket, Rapport 5413.

de Jong J. Akselsson, C. Berglund, H. Egnell, G. Gerhardt, K. Lönnberg, L.Olsson, B. von Stedingk, H. 2012. Konsekvenser av ett ökat uttag av skogsbränsle. En syntes från Energimyndighetens bränsleprogram 2007-2011, ER 2012:08, Energimyndigheten, Eskilstuna.

Drever M.C, Aitken KEH, Norris AR, Martin K. 2008. Woodpeckers as reliable indicators of bird richness, forest health and harvest, Biological Conservation 141: 624–634.

Edqvist M, Janson O. 2006. Ryl, Information om rödlistade kärlväxter, Floraväktarna Ericson, L. Ingelög, T. 2006. Ryl, Chimaphila umbellata, ArtDatabanken – artfaktablad.

ArtDatabanken, SLU.

Eide W. (red.) 2014. Arter och naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus i Sverige 2013.

ArtDatabanken SLU, Uppsala.

Elbakidze M, Angelstam P, Andersson K, Nordberg, M, Pautov Y. 2011. How does forest certification contribute to boreal biodiversity conservation? Standards and outcomes in Sweden and NW Russia, Forest Ecology and Management 262: 1983-1995.

Ericsson S, Östlund L, Axelsson AL. 2000. A forest of grazing and logging: Deforestation and reforestation history of a boreal landscape in central Sweden, New Forests 19: 227-240.

Eriksson P. 2013. Åtgärdsprogram för skalbaggar på gammal asp 2013–2017, Rapport 6573, Naturvårdsverket.

40 Esseen P-A, Ehnström B, Ericson L, Sjöberg K. 1997. Boreal forests, Ecological Bulletins 46:

16–47.

Europeiska kommissionen. 2007. Guidance document on the strict protection of animal species of Community interest under the Habitats Directive 92/43/EEC, Final version, February 2007.

Europeiska kommissionen. 2011. EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

Europeiska unionen. 2010. Konsoliderade versioner av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, Europeiska unionens stadga om de

grundläggande rättigheterna, Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

http://europa.eu/pol/pdf/consolidated-treaties_sv.pdf

Fahrig L. 1998. When does fragmentation of breeding habitat affect population survival?, Ecological Modelling 105: 273-292.

Fahrig L. 2001. How much is enough?, Biological Conservation 100: 65-74.

Felton A, Nilsson U, Sonesson J, Felton AM, Roberge J, Ranius T, Wallertz K. 2016.

Replacing monocultures with mixed-species stands: Ecosystem service implications of two production forest alternatives in Sweden, Ambio 45: 124-139.

Finck A. 2014. Bird biodiversity in relation to forest composition in Sweden. Master degree thesis, 30 credits in Physical Geography and Ecosystem Analysis. Department of Physical Geography and Ecosystems Science, Lund University

Forsberg M. 2012. Skogen som livsmiljö: En rättsvetenskaplig studie om skyddet för biologisk mångfald, Doktorsavhandling, Uppsala universitet, Uppsala.

Forsslund A, Johansson N, Hedin J, Johansson T, Jansson N, Nordlind, E. 2011.

Brandgynnade arter i sydöstra Sverige, Meddelande 2011:16, Länsstyrelserna i Jönköping, Kalmar, Kronoberg, Sörmland och Östergötlands län.

Gothnier M, Hjorth G, Östergård S. 1999. Rapport från ArtArken, Stockholms artdataarkiv.

Miljöförvaltningen. Stockholm.

Graf RF. 2005. Analysis of Capercaillie Habitat at the Landscape Scale Using Aerial Photographs and GIS, Akad. Avh., Swiss Federal Institute of Technology Zurich.

Graf RF, Bollmann K, Bugmann H, Suter W. 2007. Forest and landscape Structure as Predictors of Capercaillie Occurrence, The Journal of Wildlife Management 71:356-365 Grilli J, Barabás G, Allesina S. 2015. Metapopulation Persistence in Random Fragmented

Landscapes, PLOS Computational Biology 11:e1004251. doi:

10.1371/journal.pcbi.1004251.

Grimm V, Storch I. 2000. Minimum viable population size of capercaillie Tetrao urugallus:

results from a stochastic model, Wildlife Biology 6 :219-225.

Hagström J. 2013. Skogsbruket och kvicksilver, Skogsstyrelsen Region Väst, Vattenrådens dag Göteborg 2013.

Hanski I. 1998. Metapopulation dynamics, Nature 396: 41–49.

Hanski I, Ovaskainen O. 2000. The metapopulation capacity of a fragmented landscape, Nature 404: 755-758.

Hanski I, Walsh M. 2004. How much, how to? Practical tools for forest conservation, Bird Life International, Finland: BirdLife European Forest Task Force.

Hellenberg J, Johansson C. 2014. Inventering av tjäderlekplatser i Härryda, Mölndal och Partille kommuner 2011–2014, Borås: Tryckeri JustNu.

Hjort I. 1994. Tjädern – en skogsfågel, Trelleborg: Skogs Boktryckeri AB.

Horák J, Chobot K, Kohutka A, Gebauer R. 2008. Possible Factors Influencing the Distribution of a Threatened Saproxylic Beetle Cucujus cinnaberinus (Scopoli 1763) (Coleoptera: Cucujidae), The Coleopterists Bulletin 62:437-440.

Höjer O. 2004. Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd i kulturlandskapet, Rapport 5411, Naturvårdsverket.

41 Imbeau L, Desrochers A. 2002a. Foraging Ecology and Use of Drumming Trees by

Three-Toed Woodpeckers, The Journal of Wildlife Management 66: 222-231.

Imbeau L, Desrochers A. 2002b. Area sensitivity and edge avoidance: the case of the Three-toed Woodpecker (Picoides tridactylus) in a managed forest, Forest Ecology and

Management 164: 249–256.

Joelsson S, Oldhammer B. 2016. Tjädern och urskogen, Karlstad: Votum & Gullers Förlag.

Johansson M, Sallmén N. 2015. Åtgärdsplan för cinnoberbagge och reliktbock i Rosendal, Uppsala, Naturföretaget.

Johansson T. 2006. The conservation of saproxylic beetles in boreal forest: Importance of forest management and dead wood characteristics, Swedish University of Agricultural Sciences, Umeå.

Johansson T, Hjältén J, de Jong J, von Stedingk H. 2009. Generell hänsyn och

naturvärdesindikatorer – funktionella metoder för att bevara och bedöma biologisk mångfald i skogslandskapet, Världsnaturfonden WWF, Solna.

Jonsell M, Hedin J. 2009. GROT-uttag och artmångfald – hur bör man ta hänsyn till vedskalbaggar? Fakta Skog Nr. 7 2009.

Kristinehamns kommun. 2014. Skötselplan för Mariebergsområdet.

Kronnäs V, Hellsten S, Akselsson C. 2012. Kväveutlakning från skogsmark vid olika skogsbruksåtgärder, IVL, Svenska Miljöinstitutet.

Kuuluvainen T. 2002. Disturbance dynamics in boreal forests: defining the ecological basis of restoration and management of biodiversity, Silva Fennica 36: 5–12.

Larsson, A (red) Bjelke U, Dahlberg A, Sandström J. 2011. Tillståndet i skogen – rödlistade arter i ett nordiskt perspektiv, ArtDatabanken Rapporterar 9, ArtDatabanken SLU, Uppsala.

Larsson S, Lundmark T, Ståhl, G. 2008. Möjligheter till intensivodling av skog, Slutrapport regeringsuppdrag Jo 2008/1885.

Laudon H, Sponseller RA, Lucas RW, Futter MN, Egnell G, Bishop K, Ågren A, Ring E, Högberg P. 2011. Consequences of more intensive forestry for the sustainable management of forest soils and waters, Forests 2: 243-260.

Lindenmayer DB, Fischer J. 2006. Habitat fragmentation and landscape change. An ecological and conservation synthesis, CSIRO Publishing, Melbourne, Australia.

Linder P, Elfving B, Zackrisson O. 1997. Stand structure and successional trends in virgin boreal forest reserves in Sweden, Forest Ecology and Management 98: 17-33.

Ljungberg H. 2016. Cinnoberbagge, ArtFakta, ArtDatabanken, SLU.

Lundell A. 2014. Population structure and distribution of the declining endangered forest plant Chimaphila umbellata, The Department of Ecology, Environment and Plant Sciences, Stockholm University.

Lundell A, Cousins AO, Eriksson O. 2015. Population size and reproduction in the declining endangered forest plant Chimaphila umbellata in Sweden, Folia Geobotanica 50: 13-23.

Lundqvist L, Cedergren J, Eliasson L. 2009. Blädningsbruk, Skogsskötselserien nr 11, Skogsstyrelsen.

Länsstyrelsen Jönköpings län. 2005. Bevarandeplan för Natura 2000-område Grönlid.

Länsstyrelsen Uppsala län. 1997. Bevarandeplan för Natura 2000-område Olas skifte SE0210205.

Lönell N. 2016. Grön sköldmossa, årets mossa 2016, Svensk Botanisk Tidskrift 110: 128.

Maad J, Sundberg S, Stolpe P, Jonsell L. 2009. Floraförändringar i Uppland under 1900-talet – en analys från Projekt Upplands Flora. [Floristic changes during the 20th century in Uppland, east central Sweden.] – Svensk Botanisk Tidskrift 103: 67-104.

Malmaeus M, Wärnbäck J. 2009. En granskning av bildade naturreservat i Upplands skogar, Fåglar i Uppland 2: 21-25.

42 Malmquist J. 2016. Försiktighetsprincipen, Nationalencyklopedin,

http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/försiktighetsprincipen. Hämtad 2016-01-22.

Margan SH, Nurthen RK, Montgomery ME, Woodworth LM, Lowe EH, Briscoe DA, Frankham R. 1998. Single large or several small? Population fragmentation in the captive management of endangered species, Zoo Biology 17: 467–480.

Marklund Andersson Å, Schultz M. 2015. Artskydd – Grunder och tillämpning, Stockholm:

Wolters Kluwer Sverige AB.

Michanek G, Zetterberg C. 2012. Den svenska miljörätten, 3:e uppl., Uppsala: Iustus Förlag.

Mikusiński G, Gromadzki M, Chylarecki P. 2001. Woodpeckers as indicators of forest bird diversity, Conservation Biology 15: 208-217.

Mild K. 2003a. Tretåig hackspett (Picoides tridactylus), Fåglar 4, Natura 2000 Art- och naturtypiska vägledningar, Naturvårdsverket.

Miljö- och energidepartementet. 2015. Sveriges miljömålssystem, Stockholm: Elanders.

Miljödepartementet. 2012. Svenska miljömål – preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål, Ds 2012:23, Regeringskansliet, Stockholm: Elanders Sverige AB.

Naturvårdsverket. 2008. Ekosystemansatsen – en väg mot bevarande och hållbart nyttjande av naturresurser, Rapport 5782.

Naturvårdsverket. 2009. Handbok för artskyddsförordningen Del 1 – Fridlysning och dispenser, Handbok 2009:2, utgåva 1.

Naturvårdsverket. 2010. Konventionen om biologisk mångfald och svensk naturvård,

Sammanfattning av Sveriges fjärde nationella rapport till sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald, Rapport 6389.

Naturvårdsverket. 2011. Grön sköldmossa. Buxbaumia viridis. EU-kod: 1386, Vägledning för svenska arter i habitatdirektivets bilaga 2, NV-01162-10.

Naturvårdsverket. 2012. 4 § 2 punkten Förbud mot störning, Handbok för Artskyddsförordningen,

http://www.naturvardsverket.se/hb/Artskyddsforordningen/Lagtolkningar/Artskyddsforordni ngen/4--2-punkten-Forbud-mot-storning/. Hämtad 2016-02-04.

Naturvårdsverket. 2014. Årsredovisning 2013

Naturvårdsverket. 2015a. Miljömålen - Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2015, Rapport 6661.

Naturvårdsverket. 2015b. Mål i sikte – de 16 miljökvalitetsmålen i fördjupad utvärdering 2015, Volym 2, Rapport 6662.

Naturvårdsverket. 2016a. Gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i

Naturvårdsverket. 2016a. Gemensamma riktlinjer för handläggning av artskyddsärenden i

In document Skogsbrukets påverkan på skogslandskapet i Sverige: Vikten av artskydd och ökad hänsyn (Page 38-48)