Sammanfattningsvis kan sägas att det vid interna aktieöverlåtelser är viktigt att man beaktar låneförbudsreglerna. Det mest uppenbara brottet är naturligtvis när det nya bolaget finansierar aktieförvärvet med lån från det förvärvade bolaget samt när enbart en kort tid förflutit efter koncernförhållandets uppkomst eller löser lånet med ett lika stort lån från det förvärvade bolaget. Finansieras den interna aktieöverlåtelser däremot genom ett lån från en utomstående tredje man som innebär ett verkligt risktagande för långivaren samt att det förflyter någorlunda lång tid innan återbetalningen av lånet sker med medel lånade från det förvärvade bolaget, bör detta med all sannolikhet falla in under undantaget för koncernlån. Det är dessutom viktigt att beakta att om det låntagande bolaget saknar återbetalningsförmåga, betraktas lånet som en förtäckt vinstutdelning. Denna utdelning är dock skattefri till moderbolaget. Lånet måste dessutom rymmas inom utdelningsbara medel hos det långivande bolaget, annars föreligger en otillåten vinstutdelning med åtföljande återbetalningsansvar. Det finns vidare en möjlighet att begära dispens från låneförbudet hos skattemyndigheten och hoppas på att myndigheten ser med blida ögon på det planerade generationsskiftet och medger undantaget.
8 Värdering av företag
8.1 Beräkning av marknadsvärde
När man skall företa en intern aktieöverlåtelse måste företaget värderas och tidigare har i flera sammanhang begreppet marknadsvärde nämnts och att en avvikelse från detta värde leder till olika beskattningskonsekvenser; exempelvis vid en försäljning av aktierna till ett pris som överstiger marknadsvärdet så skall det överskjutande beloppet beskattas som lön hos en aktiv delägare. När ett generationsskifte genomförs skiljer sig ofta värderingen av ett företag från den som görs när köparen är en utomstående person. De överlåtelsevärden som används är därför satta utan hänsyn till utbud och efterfrågan på en verklig marknad. I de flesta fallen finns en önskan att värdera företaget till lägsta möjliga nivå då den överlåtande generationens vilja är att säkra företagets överlevnad och tillväxt. Dock styrs både förvärvaren och överlåtaren av en önskan att undvika oförutsedda utgifter i form av kapitalvinst och gåvobeskattning och värderingen och dess effekter utgör i dessa sammanhang ett viktigt
104
Tjernberg M, Beskattning av fåmansföretag, 1999 s 138 med hänvisning till prop. 1989/90:110 s 600.
105
Sund L-G, Generationsskifte av små och medelstora familjeägda aktiebolag, 2001.s 353.
106
planeringsinstrument. När försäljningen sker till en extern köpare är det vinstintresset i normalfallet som styr och överlåtaren vill då oftast betinga ett högt värde på sitt företag.
Fastställande av marknadsvärde på aktier i ett fåmansbolag vars aktier inte är föremål för marknadsnoteringar är ingen lätt uppgift. En marknad förutsätter att det finns många aktörer som deltar och att det värde som framkommer som ett marknadsvärde blir det genomsnittliga värde där köpare och säljare är överens om. Finns det inte heller något rimligt jämförelseobjekt exempelvis i form av nyligen genomförda försäljningar av likartade företag får man försöka att komma fram till ett marknadsvärde på något annat sätt. Därför bygger ett marknadsvärde när det gäller onoterade bolag ofta på mer eller mindre välgrundade antaganden.107
8.2 Värderingsmetoder
Med hjälp av olika värderingsmetoder kan ett företags värde beräknas och dessa är i huvudsak substansvärdemetoden, avkastningsvärdemetoden och likvidationsvärdemetoden. Av dessa är substans- och avkastningsvärdemetoden eller dessa två metoder i kombination de vanligaste och de som främst förekommer.108 Nedan beskrivs dessa metoder kortfattat.109
8.2.1 Substansvärdemetoden
Substansvärdemetoden är en av de vanligaste värderingsmetoderna som används vid värdering av onoterade företag. Metoden innebär, enkelt uttryckt, att ett företags marknadsvärde beräknas såsom skillnaden mellan tillgångar och skulder i företagets balansräkning vid fortsatt drift och syftar till att beräkna värdet av det kapital som finns placerat i företaget. Vilken balansräkning man skall utgå ifrån är dock ett problem; den av bolagsstämman fastställda balansräkningen, den som deklarationen grundas på eller en som har justerats med hänsyn till tillgångarnas marknadsvärden?
Enligt Hult är en fastställd balansräkning minst problematisk på grund av den försiktiga värderingen som denna balansräkning bygger på enligt bokföringslagens bestämmelser. Dock är det vanligt att använda justerade balansräkningar med marknadsmässiga värden, vilket oftast innebär att tillgångarna tas upp till återanskaffningsvärden vid värderingstidpunkten. Hänsyn kan även tas till den latenta skatteskuld på 28 procent som åvilar på de obeskattade reserverna vid beräkningen av substansvärdet110. Nedanstående figur visar fyra olika substansvärden som kan räknas fram från den fastställda balansräkningen:
107
RSV, Interna aktieöverlåtelser vid 1995 års taxering s 8 – 9.
108
RSV Interna aktieöverlåtelser vid 1995 års taxering s 9.
109
Se vidare Hult M, Värdering av företag 1998.
110
Figur: Substansvärdemetoden.111
8.2.2Avkastningsvärdering
Avkastningsvärdemetoden skall i princip motsvara nuvärdet av all framtida avkastning av företaget och beräknas med utgångspunkt från resultaträkningen (-arna). Vid beräkningen måste man ha uppgifter om företagets förväntade genomsnittliga avkastning samt en beräknad kalkylränta. Värdet på företaget får man genom att dividera den framtida genomsnittliga avkastningen med kalkylräntan. Vid värderingen kan man antingen utgå ifrån att det framtida resultatet varierar från år till år under en begränsad tidsperiod eller att resultatet håller sig på samma nivå under evig tid. Metoden utgör en approximativ beräkning som innebär att värderingen utgår från företagets historiska resultat112 under ett antal år samt en bedömning om ett framtida uthålligt resultat som sedan skall ligga till grund för det framtida avkastningsvärdet multiplicerad med den valda kalkylräntan. Denna sista nämnda variant är mycket vanligt förekommande.113
8.3 Val av metod
Enligt RSVär en beräkning enligt substansvärdemetoden den mest ändamålsenliga i företag där verksamheten är starkt anknuten till ägarens person, såsom konsultbolag och fåmansföretag då vinstgenereringen är beroende av ägaren som normalt inte följer med vid försäljningen. Avkastningsvärdemetoden däremot ger ett mer rättvisande mått på företag med ett stort antal anställda samt en VD utan ägarintresse då en köpare ofta fortsätter rörelsen på samma sätt som innan och är för det mesta intresserad av företagets framtida vinster. 114 Även i en del mindre företag med låg substans, exempelvis företag som är uppbyggda kring royalty- eller patentinkomster, kan avkastningsvärderingen ge en rimligare bild av marknadsvärdet.
111
Hult M, Värdering av företag, 1998, figur 5:6, s 100.
112
I regel resultat efter finansiella poster.
113
Hult M, Värdering av företag, 1998, s 82 – 84.
114
RSV, Interna aktieöverlåtelser vid 1995 års taxering s 10.
Justeringar med hänsyn till återanskaffningsvärden
Justeringar med hänsyn till latent skatteskuld
• Bokförda värden utan hänsyn till latent skatteskuld • Bokförda värden med hänsyn till latent skatteskuld • Återanskaffningskostnad utan hänsyn till latent skatteskuld • Återanskaffningskostnad med hänsyn till latent skatteskuld
RSV anser vidare att vid värdering av fåmansföretag är utgångspunkten antingen substans- eller avkastningsvärdet, men att även en kombination av metoderna kan tillämpas för att få fram ett värde som bäst återspeglar marknadsvärdet.115
I praxis har substansvärdemetoden visat sig vara den mest frekventa värderingsmetoden, detta framgår av bland annat KR i Göteborgs dom 1998-11-20, mål nr 632-1996 där SKM uttalade sig om valet av värderingsmetoden enligt följande:
”Enligt fast tillämpning anses ett bolags substansvärde ge uttryck för marknadsvärdet vid förmögenhetsbeskattningen. Endast om det kan göras sannolikt att substansvärdet ger ett från marknadsvärdet avvikande värde, kan under vissa förutsättningar andra värderingsmetoder komma i fråga. En alternativ värdering är i sig dock inte tillräcklig för att göra sannolikt att substansvärdet bör frångås. Av praxis, R70 Fi 778, framgår också att en betydande styrka i utredningen krävs för annan värderingsgrund”.
KR uttalade i domen att om avkastningsvärdet väsentligt skiljer sig från substansvärdet tyder det på att man varit för optimistisk vid avkastningsvärderingen, men att under vissa speciella förhållanden, såsom i tjänsteproducerande företag, kan substansvärdet ge ett för lågt värde. Under 2002 har det dock kommit en ny dom, även denna från KR i Göteborg, 2002-04-15 mål nr 2046-1999 där man ändrat synsättet från denna rigorösa koppling till substansvärdet. Målet handlade om en delägare i ett fåmansföretag som tillämpat en kombination av avkastnings- och substansvärdemetoden vid beräkningen av sparad utdelning på sina aktier och kommit fram till ett värde på 1 779 kr/aktie. SKM motsatte sig dock detta och ansåg att värdering skulle göras enligt substansvärdemetoden, vilket ledde till ett värde på 483 kr/aktie. Målet kom sedermera upp i KR som godtog den av delägaren åberopade värderingsmetoden bland annat på grund av att värderingen genomförts både seriöst och noggrant. Enligt ett expertutlåtandet vid en muntlig förhandling har dessutom framhållits att aktiernas marknadsvärde sannolikt är högre än de åberopade 1779 kronorna. KR ansåg att även RSV:s invändningar tagits i beaktande genom att vid värderingen både substans- och avkastningsmetoden tillämpats, vilket lett till ett lägre värde än vad som kommit fram om endast avkastningsmetoden använts.
Rättsfallet ger stöd för att RSVs uppfattning om att en substansvärdering är det metod som bäst återspeglar marknadsvärdet inte alltid är det riktiga. En värdering av ett företag bör ske individuellt och med en metod som ger det bästa måttet just på det aktuella företaget, därmed inte sagt att det alltid skall vara fråga om en kombination av substans- och avkastningsvärdemetoden!