Allmänt
Väg 681 mellan Stavreviken och Lagfors i Timrå kommun förstärktes under hösten 1998 genom återvinningsmassor som bärlager. Sträckan var ca 24 km lång.
Fakta om objektet:
Uppföljning: 1 år
ÅDTtotal: 1250
Saltning: nej
Vägbredd: 6,5 m
Metod: kall återvinning i verk
Typ av lager: bärlager som trafikerades en vinter Bindemedel: Nyrec 240
Granulat: ABT + Y1B
Stenmaterialinblandning: ja
Skanska, som ansvarade för provvägen och förprovningen, valde att lägga 90 mm ÅA AG22/Nyrec 240. Nyrec 240 är en emulsion baserad på bitumen B370. Objektet skulle beläggas med 40 mm ABT16/ B180 som slitlager under 1999. VTI hade lagt in en kontrollsträcka (400 m) på objektet som enligt planerna skulle följas upp genom vägytemätning (RST), borrkärnor och besiktning. VTI deltog vid utförandet och har också gjort vissa laboratoriestudier av granulatet. Huvuddelen av labprovningen gjordes av Skanska och finns presenterad i en rapport (Kall återanvändning av asfalt. Förundersökningar på bituminöst bärlager med Nyrec 240, Väg 681 Stavreviken – Lagfors, Kenneth Olsson).
Utförande
Vägen låg mestadels i skogsmark, bitvis åkermark och hade ett soligt till halvsoligt läge. Inga branta backar eller skarpa kurvor förekom. Vägen såg ut att mestadels ligga på en undergrund av sandig morän och i vissa fall åkermark.
Vägen åtgärdades på grund av omfattande bärighetsskador. Den gamla beläggningen frästes in i förstärkningslagret genom djupfräsning. Nytt bärlagergrus var utlagt på delar av sträckan. Nya diken hade utförts längs hela sträckningen samt trummor var nedlagda på vissa ställen för att underlätta vattenavrinningen.
Vädret var vid tillfället (98-10-15) soligt men mycket kyligt, 0–5°C. Minusgrader förekom under nätterna.
Konsistensen på massan var bra och den var lätt att packa. Inga synliga separationer förekom. På grund av det kyliga vädret bestämdes det att 50 mm bärlager skulle läggas hösten 1998 och 40 mm bärlager under försommaren 1999. Under 1999 skulle också ett slitlager, ABT 16 (40mm), läggas.
Granulatet som användes till återvinningsmassan härstammade från E4:an och bestod av fräst ABT16 med en topp av Y1B. Fräsmassorna fraktionerades genom skonsam siktning (ej krossning) till 0-10 och 10-27 mm. Bindemedelshalten i fräsmassan var ca 6 %. Fuktinnehållet hos granulatet var 3,8 % för 0–10 mm och 1,8 % för 10–27 mm.
Verket som användes vid tillverkning av massorna var ett kontinuerligt verk med en kapacitet på ca 150 ton/timme. Vid tillfället var produktionen ca 100 ton/timme. Verket hade tre fickor där ingångsmaterialen placerades.
Maskinerna som användes vid utläggningen var följande:
• Läggare: Dynapac F12-4W, med vibrerande skrid
• Vält 1: Hamm gummihjulsvält (14 ton)
• Vält 2: Dynapac vibrerande stålvalsvält
Asfaltgranulat
Efter återvinning erhöll det gamla bindemedlet följande egenskaper:
Tabell 20 Egenskaperna hos det gamla bindemedlet i granulatet.
Mjukpunkt KoR 53
IP 80
Penetration vid 25ºC Duktilitet vid 25ºC Brytpunkt
VTI nr 98-803
Granulat, Stavreviken (53,1 53,2)
(cm) (ºC)
Provmärkning
(ºC) (0,1 mm)
FAS Metod 338 FAS Metod 337 ASTM D 113
-19 (-17 -16 -21 -21) >100 (>100 >100) 52 (52 53 52)
Bindemedlet var inte alltför åldrat (mjukpunkt och penetration) och hade bra lågtemperaturegenskaper (Duktilitet och Fraass Brytpunkt).
Kontrollsträcka
Eftersom återvinningsbeläggningen fick skador och senare lades över med AG och ABT/B180 gjordes inga uppföljningar av vägen.
Okulär besiktning och bedömning Våren 1999
Hela vägen (beläggningen) uppvisade omfattande materialsläpp med de största skadorna i slutet av objektet (det som lades sist). Ca 1 cm av beläggningstoppen hade vittrat sönder och slitits bort av plogning och dubbtrafik (materialet låg i diket). På grund av den mycket sena läggningen på året i kombination med kall och fuktig väderlek hade massan tydligen inte hårdnat innan vintern varvid trafiken och snöröjningsfordonen slitit bort ovanytan på beläggningen. Materialsläppen var inte bara koncentrerade till hjulspåren utan förekom över hela vägytan.
Det är viktigt att påpeka att försöket handlade om kall bärlagermassa som har en magrare och öppnare sammansättning än slitlager (mindre med bindemedel och mer grovt stenmaterial) och därför är mer känslig för trafik- och klimat- påkänningar. Vid läggning sent på året bör ytan skyddas t.ex. genom försegling.
Emulsionsbeläggningar behöver också en tids uppehållsväder för att massan skall hårdna (bryta) samt helst en varmare period innan den första vintern så att trafiken ges möjlighet att efterpacka och knåda till den relativt mjuka och ömtåliga beläggningsytan.
Sommaren 1999
Bärlagret lades över med ett lager AG samt ett slitlager av ABT.
Bild 14 Besiktningen våren 1999, Stavreviken. Observera ansamlingen av
material vid sidorna av vägbanan.
Bild 15 Besiktningen våren 1999, Stavreviken. Omfattande materialsläpp
Väg 90, Junsele - Näsåker
Provsträckorna ingick i ett projekt med två provvägar som Vägverket initierade för att undersöka hur halvvarm återvinning kunde hävda sig mot varmblandad beläggning. Provsträckorna var belägna på riksväg 90 strax söder om Junsele i norra Sverige. Beläggningen som återvanns bestod i huvudsak av AG 25 och MABT 16 med justering och Y1B. Provsträckorna vid Junsele lades 1991 och de vid Näsåker 1992. Fakta om objektet: Uppföljning: 5 år ÅDTtotal: 1250 Saltning: ja Vägbredd: 8 m
Metod: halvvarm återvinning i verk Typ av lager: slit- och bärlager
Bindemedel: MB 1 000, MB 2 000, MB 3 000, MB 5 000 Granulat: AG 25 + MABT 16 + justering och Y1B Stenmaterialinblandning: ja
Massorna vid Junsele utlades som bärlager i form av ÅA 110 MJAG 25 och som slitlager i form av ÅA 90 MJABT 20. VTI har inte följt upp vägen kontinuerligt utan har enbart undersökt borrkärnor från vägen tagna 1997 och besiktigat vägen samma år. Hälften av provsträckorna (de på sektionerna högre än 10 000 m) finns beskrivna i en lägesrapport från 1999 (Halvvarm återanvändning av belägg- ningsmassor – ett försöksprojekt på Rv 90, Junsele, Svante Johansson, Vägverket). Vid Näsåker lades 110 ÅA MJAG22 (på grus).
Borrkärnor
Resultatet från analyserna framgår av tabell 21.
Tabell 21 Borrkärnor från väg 90, Junsele och Näsåker.
Prov- sektion m Nytt bindemedel Hålrums- halt vol-% Styvhets- modul MPa Pressdrag- hållfasthet kPa Brott- def. mm Vidhäftn.- tal % Slitlager 112890 MB 1 000 2,5 1403 567 3,3 100 105655 MB 1 000 1,7 860 518 4,3 76 108970 MB 1 000 2,2 1124 616 3,5 76 99391 1) MB 2 000 5,8 2462 812 2,8 90 93623 2) MB 5 000 6,1 3488 1026 2,3 81 94964 3) MB 10 000 3,9 2715 998 2,4 86 Bärlager 112890 MB 2 000 13,5 2679 896 2,3 55 105655 MB 2 000 10,6 2176 907 2,8 68 108670 MB 2 000 10,9 2707 869 2,5 83
1) Granulat + MB 2 000 2) Granulat + MB 5 000
3) Nytillverkning med MB 10 000
Slitlagerbeläggningen uppvisade efter fem års trafik hålrumshalter mellan 1,7–6,1 vol-%. De lägsta hålrumshalterna uppvisade sträckorna med mjukaste binde- medlet. På dessa sträckor tillsattes mellan 1,4–2,3 % av MB 1 000. Marshall- instampade prov av massa (MB 1 000) erhöll vid förprovningen hålrumshalter mellan 3,6–5,1 vol-%. Motsvarande värden för borrkärnorna var 1,7–2,5 vol-%. Inverkan av bindemedlets mjukhet på de mekaniska egenskaperna är tydlig med de lägsta värdet för beläggningen innehållande MB 1 000 och de högsta värdena för MB 3 000–5 000. Vidhäftningstalen låg för borrkärnorna mellan 76–100 %. De låga hålrumshalterna förklaras bland annat av att massans temperatur låg mellan 70–80°C (relativt högt). Vid temperaturer under 70°C blev massan mycket svårlagd. Slitlagermassorna innehöll totalt 4,9–5,3 % bindemedel medan slitlager- massorna innehöll 5,8–6,7 % enligt kvalitetskontrollen från 1991. Bindemedels- halten i granulatet var 3,8–5,1 %.
Bärlagret uppvisade högre hålrumshalter på 10,6–13,5 vol-%. På denna massa tillsattes 0,6–1,0 % av MB 2 000. De mekaniska egenskaperna låg på samma nivå som för slitlagret med samma typ av bindemedel. Vidhäftningstalen låg mellan 55–83 %.
Besiktning 1997
Beläggningen hade klarat de fem första åren mycket bra och hade inte behövts åtgärdats. En del bärighetsbetingade sprickor hade dock börjat uppträda. Ingen anmärkningsvärd (lokalt) bruks- eller stenlossning observerades. Beläggningarna hade inte behövts åtgärdas fram till år 2000.
Väg 90, Lunde – Gustavsvik
I samband med ombyggnaden av E4 och väg 90 i Västernorrlans län har gamla beläggningsmassor använts till återvinning i bärlager på väg 90, etappen Lunde – Gustavsvik. Återvinningsmassorna kom från gamla E4:an, söder och norr om Höga Kusten bron. I ett tidigt skede utfördes en inventering och provning av befintlig beläggning och materialet bedömdes lämpligt för återvinning till bär- och slitlager. Eftersom det handlade om stora mängder asfaltmaterial som togs upp på den gamla vägen så föreslogs att delar av beläggningskonstruktionen på den nya vägsträckningen mellan E4:an vid Lunde och Kramfors skulle utgöras av återvinningsbeläggning. Den teknik som valdes var halvvarm återvinning i verk. Eftersom ca 10 % stenmaterial inblandades blev återvinningsgraden ca 90 %.
Fakta om objektet:
Uppföljning: 1 år
ÅDTtotal: 2300
Saltning: ja
Vägbredd: 12 m
Metod: halvvarm återvinning i verk (ref. med kall återv.) Typ av lager: bärlager
Bindemedel: MB 5 000, MB 10 000 (Nyrec 630)
Granulat: ABS, AEBÖ, ABT, AG, Y1, IM (+Bärlagergrus) Stenmaterialinblandning: ja
Referens 1 Referens 2 Provstr. 2 Provstr. 1 Ord. beläggn.
Varm ny Kall Halvvarm Halvvarm Halvvarm
massa återvinning återvinning återvinning återvinning
3,0% 2,0% 2,0% 1,7% Bärlager 1 Ag 22 +0,5% Nyrec 630 MB 5 000 MB 10 000 MB 5 000 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 3,0% 1,7% 1,7% 1,7% Bärlager 2 Ag 22 +0,3% Nyrec 630 MB 5 000 MB 5 000 MB 5 000 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 3,0% 2,3% 1,7% 1,7% Bärlager 3 Ag 22 +0,3% Nyrec 630 MB 5 000 MB 5 000 MB 5 000 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 10% 6-25 mm 100 m 100 m 100 m 100 m 100 m
Figur 4 Provsträckor på väg 90 mellan Lunde och Gustavsvik.
I provvägen som byggdes under september 1998 ingår en referenssträcka med konventionell varmmassa (AG), två provsträckor med halvvarm återvinning, en ordinarie beläggning med halvvarm återvinning och en referenssträcka med kall återvinning. Bindemedlet i de halvvarma sträckorna är mjukbitumen (MB 5 000 och i ett fall 10 000). I sträckan med kall återvinning utgörs bindemedlet av Nyrec 630, en emulsion som är baserad på bitumen B180.
Den nya etappen på väg 90, mellan Lunde och Kramfors, utgörs av 12-metersväg (med vägrenar) och har ca 2300 fordon per dygn med en andel tunga fordon på 13 %.
Förprovning, utförande och första årets mätningar finns redovisat i VTI notat 11-1999. Sommaren 1999 lades ett justeringslager med varmmassa på vägen men slitlagret har ännu inte lagts (februari 2000).
Bild 16 Besiktningen våren 1999, Lunde - Gustavsvik.
Provvägar och kontrollsträckor i Västerbottens län
AC-867, Kåge – Kusmark (Skellefteå)Provsträckorna som ligger på väg 867, ca 1 mil norr om Skellefteå, utfördes hösten 1998. I objektet ingick ett antal provsträckor med kall återvinning.
Fakta om objektet:
Uppföljning: 1 år
ÅDTtotal: 2800-4000
Saltning: nej
Vägbredd: 7-9 m
Metod: kall återvinning i verk Typ av lager: slit- och bärlager
Bindemedel: Nyrec 240, BE60M/5 000 Granulat: ABT16 + lagningar Stenmaterialinblandning: ja
I återvinningsmassorna tillsattes mellan 5-15 % av stenmaterial 0-18 mm.
RST-mätning
Enligt ett utdrag från Vägverkets PMS-databas var jämnheten över objektet (IRI) ca 1,85 mm/m i september 1998. Spårdjupet varierade en del över provvägen med ett medelvärde av 3,3 mm.
Borrkärnor
I september 1999 utförde VTI en begränsad provtagning på objektet. Provtagning skedde på en sektion med MB 5 000 i både bär- och slitlager samt en sektion med Nyrec 240 i båda lagren. Proverna på sektionen med MB 5 000 var av något sämre kvalitet, varför bestämning av vidhäftningstalet inte kunde genomföras. Resultaten av analyserna redovisas i tabell 22 och figur 5–6.
Tabell 22 Borrkärnor från väg 867, Kåge - Kusmark, september 1999.
Recept Lager Hålrums-
halt vol-% Styvhets- modul MPa Pressdrag- hållfasthet kPa Vidhäftn.- tal % Bind. halt % 90 ÅAABT BE 60 M/5 000 Slitlager 14,0 - 362 - 4,8 150 ÅAAG BE 60 M/5 000 Bärlager 17,7 - 337 - 5,3 90 ÅAABT Nyrec 240 Slitlager 14,5 2300 691 96 5,9 120 ÅAAG Nyrec 240 Bärlager 17,1 1515 572 87 -
0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0,074 0,125 0,25 0,5 1 2 4 5,6 8 11,2 16 22,4 31,5 Kornstorlek, mm Passer ande mängd, vi kt -% Slitlager, Nyrec 240 (bindemedelshalt 5,9%) Slitlager, MB 5.000 (bindemedelshalt 4,8%) MJAB 16
Figur 5 Analysresultat för bindemedelshalt och kornkurva, slitlager. AC867,
Kåge - Kusmark. 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0,074 0,125 0,25 0,5 1 2 4 5,6 8 11,2 16 22,4 31,5 Kornstorlek, mm Passer ande mängd, vi kt -% Bärlager, MB 5.000 (bindemedelshalt 5,3%) MJAG
Figur 6 Analysresultat för bindemedelshalt och kornkurva, bärlager.
AC867, Kåge - Kusmark.
Enligt borrkärnorna låg hålrumshalterna efter ett års trafik mellan 14,0–14,5 vol-% för slitlager och 17,1–17,7 vol-% för bärlager. Ingen större skillnad förelåg mellan BE 60 M/5 000 och Nyrec 240. Pressdraghållfastheten låg för Nyrec 240 (slitlagret) på 691 kPa medan borrkärnorna innehållande BE 60 M/5 000 (slitlagret) uppvisade ungefär halverade värden på 362 kPa. En markant effekt av
det hårdare bindemedlet kunde således konstateras. Noterbart är att bindemedelshalten var högre för slitlagret av Nyrec 240 än för motsvarande beläggning med BE 60 M/5 000 (brukar ge lägre pressdraghållfasthet). Vidhäftningstalen hamnade för Nyrec-sträckorna på 8796 %. De höga värdena kan bero på relativt hög bindemedelshalt i massorna vilket analyserna tyder på. Kornkurvorna från extraherad massa låg till större delen inom anvisningarna för MJAB och MJAG men fillerhalten var högre.
Okulär besiktning
Våren 1999
Beläggningen såg något maläten ut med en del stensläpp, främst på sträckorna med Nyrec 240 och i början av objektet (i samhället). En del av det tillsatta stenmaterialet verkade inte täckt av bindemedel eller hade blivit bortnött av dubbtrafiken under vintern. Beläggningen verkade vara homogen (inga separationer) och förhållandevis jämn utmed hela objektet.
Hösten 1999
Ungefär gav ett bättre intryck än på våren. Fortfarande hade något stensläpp förekommit och främst på sträckorna med Nyrec men beläggningen hade hårdnat till och ytan var mer okänslig för mekaniska påkänningar. De sträckor som låg närmast samhället (de med stensläpp) åtgärdades under sommaren med ett slitlager av varm massa (ABT).
Bild 19 Besiktningen våren 1999, Kåge - Kusmark. Beläggningsyta på sträcka
innehållande BE60M/5 000.
Bild 20 Besiktningen våren 1999, Kåge-Kusmark. Beläggningsyta på sträcka
AC 522, Sörmjöle (Umeå)
Objektet är beläget ca 20 km söder om Umeå (nära E4:an). Kontrollsträckan ligger mellan Sörmjöle och Norrmjöle nära kusten. Beläggningen lades under sommaren 1998. Verket var ombyggt för kall återvinning och hade bland annat en frifallsblandare som medför att massan blandas skonsamt. Emulsionen aktiveras på så sätt mindre än vid t ex tvångsblandning och massan kan få en bättre konsistens (lättare att lägga ut och packa) än vid konventionell tillverkning.
Fakta om objektet:
Uppföljning: 1 år
ÅDTtotal: 600
Saltning: nej
Vägbredd: 7 m
Metod: kall återvinning i verk Typ av lager: slitlager
Bindemedel: BE 60 M/2 000
Granulat: ABT
Stenmaterialinblandning: nej
RST-mätning
Vid ett tillfälle (hösten 1998) har RST-mätning utförts med VTIs forskningsbil. Resultaten av mätningen redovisas i tabell 23.
Tabell 23 RST-mätning hösten 1998 på väg AC522, Sörmjöle.
Tidpunkt Spårdjup mm IRI mm/m Makrotextur mellan spår mm Makrotextur hjulspår mm hösten 98 3,8 2,0 0,35 0,37
Vägen valdes ut för mätning för att återvinningsbeläggningen verkade vara mycket jämn och fin. Den initiala spårbildningen var 3,8 mm medan IRI-värdet över hela objektet hamnade på 2,0 mm/m. Resultaten var något sämre än förväntat men berodde sannolikt på att vägen är mycket krokig och backig, något som sannolikt påverkade mätvärdena. Makrotexturen låg på 0,37 mm i spåret, dvs. ytan är förhållandevis slät (som ABT).
Borrkärnor
Under hösten 1999 utfördes en begränsad provtagning på objektet för att undersöka sammansättningen och materialets egenskaper. De analyser som genomfördes var bindemedelshalt, kornkurva, hålrumshalt, pressdraghållfasthet, styvhetsmodul och beständighetstest. Resultatet av analyserna redovisas i tabell 24.
Tabell 24 Borrkärnor från väg AC522, Sörmjöle, hösten 1999.
Tidpunkt Läge Hålrums-
halt vol-% Styvhets- modul MPa Pressdrag- hållfasthet kPa Vidhäftn.- tal % Hösten 1999 Hjulspår 10,0 1150 463 96 M. hj. 13,5 - - - 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0,075 0,125 0,25 0,5 1 2 4 5,6 8 11,2 16 22,4 31,5 Kornstorlek, mm Passerande mängd, vikt-% Bindemedelshalt: 6,6%
Figur 7 Bindemedelshalt och kornkurva på borrkärnor från väg AC522,
Sörmjöle.
Efter ett års trafik låg hålrumshalten på 10 vol-% i hjulspåret. Kornkurvan ligger i det mellersta registret för ABT11. En bindemedelshalt på 6,6 % (ca 3,0 % emulsion tillsattes) verkar vara en lämplig nivå för den här typen av massor. Pressdraghållfastheten låg på 463 kPa, vilket är bra med tanke på att bindemedlet var BE 60 M/2 000, dvs. relativt mjukt. Bindemedlet påverkar styvhetsmodulen mera och värdet hamnade på 1150 MPa, vilket sannolikt är en lämplig nivå för mindre vägar i nordligaste Sverige (bra flexibilitet och lågtemperaturegenskaper eftersträvas där). Vidhäftningstalet låg också på en mycket hög nivå, 96 %.
Okulär besiktning
Hösten 1998
Mycket homogen (inga separationer förekom) och fin yta. Beläggningen var tät och hård med bra täckningsgrad på det grövre stenmaterialet.
Våren 1999
Fortfarande tät och fin yta men lokala stensläpp hade förekommit under vintern. Beläggningen såg mestadels jämn ut men små korrugeringar kunde bitvis iakttas. Bitvis förekom även tjälsprickor och en del mekaniska skador orsakade av vinterväghållningen (plogen) fanns.
Hösten 1999
Ingen förändring sedan vårens besiktning.
Bild 21 Besiktningen våren 1999, Sörmjöle.
AC 363, Hissjön
Objektet är beläget ca 15 km norr om Umeå och har följts upp under en kortare period. Åtgärden som utfördes sommaren 1998 bestod av att befintlig cementstabilisering frästes ned i underliggande lager samtidigt som makadam, fraktion 16-22 mm, inblandades. Den befintliga beläggningen (ABT) togs bort, återvanns i verk och lades tillbaka. Återvinningsmassan tillverkades av granulat, 0-16 mm, med inblandning av 20 % stenmaterial, 8-16 mm. Bindemedlet var BE 60 M/2 000. Fakta om objektet: Uppföljning: 1 år ÅDTtotal: 1400 Saltning: nej Vägbredd: 8 m
Metod: kall återvinning i verk Typ av lager: slitlager
Bindemedel: BE 60 M/2 000
Granulat: ABT/B180
Stenmaterialinblandning: ja
RST-mätning
Vid ett tillfälle (hösten 1998) har RST-mätning utförts med VTIs forskningsbil. Resultaten av mätningen redovisas i tabell 25.
Tabell 25 RST-mätning hösten 1998 på väg AC363, Hissjön.
Tidpunkt Spårdjup mm IRI mm/m Makrotextur mellan spår mm Makrotextur hjulspår mm Hösten 98 1,7 1,5 0,36 0,37
Låga spårdjup och IRI-värden erhölls. Så bra jämnhet som IRI 1,5 mm/m är ovanligt för kall återvinning och har bara uppmätts en gång tidigare (Halland). Vägen vid Hissjö är också rak och förhållandevis bred vilket har en viss inverkan på resultaten. Makrotexturen hamnade på 0,37 mm (som ABT).
Borrkärnor
Under hösten 1999 utfördes en begränsad provtagning på objektet för att undersöka sammansättning och mekaniska egenskaper. De analyser som genomfördes var bindemedelshalt, kornkurva, hålrumshalt, pressdraghållfasthet, styvhetsmodul och beständighetstest. Resultaten av analyserna redovisas i tabell 26.
Tabell 26 Borrkärnor från väg AC363, Hissjön, hösten 1999.
Tidpunkt Läge Hålrums-
halt vol-% Styvhets- modul MPa Pressdrag- hållfasthet kPa Vidhäftn.- tal % Hösten 1999 Hjulspår 7,0 838 691 73 M. hj. 13,0 - - - 0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 0,075 0,125 0,25 0,5 1 2 4 5,6 8 11,2 16 22,4 31,5 Kornstorlek, mm Passerande mängd, vikt-% Bindemedelshalt: 4,9%
Figur 8 Bindemedelshalt och kornkurva på väg AC363, hösten 1999.
En oväntad låg bindemedelshalt erhölls på borrkärnorna (4,9 %) vilket inte stämmer överens med intrycket från besiktningen. Den 20 procentiga sten- materialinblandningen kan var en förklaring till resultatet. Borrkärnor med diametern 100 mm brukar också erhålla något lägre bindemedelshalt än massaprov. Enligt arbetsledningen fanns en oro för att beläggningen skulle bli instabil (mycket tung trafik), vilket kan ha bidragit till reducerad bindemedelstillsats.
På kornkurvan (liknar stenrik ABT16) märks effekten av stenmaterial- inblandningen (50 % material större än 4 mm). Hålrumshalten i hjulspåret resp. mellan hjulspåren var 7 och 13 vol-%. Andelen tung trafik är stor på AC363 (ÅDTtotal 1400). Den höga pressdraghållfastheten på 691 kPa pekar mot lågt bindemedelsinnehåll. Den låga styvhetsmodulen är förvånande men kan bero på en relativt stor andel av mjukbitumen i massan (borde även ha påverkat pressdraghållfastheten mera). Antalet prov som testats var 4–6 per metod. Proverna var lite tunnare än anvisningen för styvhetsmodul, en faktor som kan ha spelat in för resultatet. Innan provningen torkades borrkärnorna (efter borrning och sågning) vid rumstemperatur i ca en månad. Vidhäftningstalet för borrkärnor tagna i hjulspåren låg på 73 %.
Okulär besiktning
Hösten 1998
Homogen och jämn yta. En del grövre stenmaterial förekom i beläggningen. Inga skador förekom.
Våren 1999
Något stensläpp kunde iakttas och främst av det grövre stenmaterialet. Beläggningen föreföll vara mycket jämn och spårbildningen verkade inte vara stor. Vägen hade klarat vintern mycket bra.
Hösten 1999
Samma intryck som på våren. Inga deformationer förekom.