Vid hemmet, i trädgård och hage A. Några trädgårdens alster a. Köksväxter316
Det var alltså ”köksväxter” som först mötte eleven i läroboken, och främst i ledet av köksväxter stod potatisen. Även om huvudrubriken ”Växter och djur” signalerade en objektfokusering avslöjade termer som ”i vårt land” och ”Vid hemmet, i trädgård och hage” att naturland- skapet gavs en viktig roll – men inte vilket naturlandskap som helst, utan det nationellt strukturerade naturlandskapet där hemmet och nationen hade gjorts till centrala och betydelsebärande enheter. I första upplagan av Berg och Lindéns Lärobok i naturkunnighet från 1889 hade potatisen fört en betydigt mer undanskymd roll. Man fann den först på sidan 87 och då under det anonyma avsnittet ”Valda växter”. Och som om inte denna undanskymda placering vore nog: potatisen hade presenterats för eleven först som nummer fyra, efter rödplistern, vårlöken och ängslöken.317 I första upplagan av Naturen från 1915 delade potatisen inte plats med rödplistern och vårlöken utan med moroten, palsternackan, rödbetan och rädisan. När eleven bekantat sig med dessa köksväxter följde avsnitt b, ”Trädgårdsfrukter”.318 Efter två avsnitt om medicinalväxter och prydnadsväxter nådde man till avsnittet ”Våra husdjur”. Bland dessa fanns bland annat katten, hästen, svinet,
316 Berg & Lindén, Naturen : Del I : (första upplagan), 1. 317 Berg & Lindén, Lärobok i naturkunnighet (första upplagan). 318 Berg & Lindén, Naturen : Del I : (första upplagan), 6.
kaninen och hönsen.319 Hemmets natur hade därmed presenterats för eleven.
En annan aspekt av den nationella inramningen var förankringen i jordbruket och jordbrukslandskapet. 1919 års undervisningsplan poängterade att vid ”framställningen av fäderneslandets geografi” så bör ”tillbörligt utrymme lämnas åt jordbruket och skogshanteringen samt deras betydelse för vårt land”.320 I läromedel som Ernst Hugo Selling och Hilding Valdemar Ehrenfrid Westbergs Lärobok i
naturkunnighet för folkskolan: del I ägnades ungefär 40 sidor åt att ge
eleverna kunskaper om allt från ”Husdjuren” (grisar, höns, hund med flera), ”Gårdens skadedjur”, ”Åkerns brukning”, ”Djur, som göra skada på den odlade jorden” samt ”Djur, som göra nytta på den odlade jorden”.321 På dessa sidor lärde sig eleverna även om åkerns brukning, avdikning, gödsling och uppluckring. Här fanns även bilder av bearbetningsredskap som harv och plog samt illustrationer av dikningsprinciper. Detta innehåll var riktat mot de tidiga årskurserna i ämnet, men även folkskolans senare årsklasser hade avsnitt med en tydlig jordbruksinramning. Då rörde det sig framför allt om gödslings- relaterade avsnitt såsom det sex sidor långa avsnittet ”Om näringsupp- tagandet och ämnesomsättningen hos växterna” i den andra delen av Selling och Westbergs Lärobok i naturkunnighet för folkskolan.322. Här fick eleven bland annat lära sig sambandet ”God gödsling – riklig skörd”.323 Till avsnittet hörde en bild av fyra morotsknippen, A–D. Skillnaden mellan de fyra knippena var att de hade utsatts för olika mängd av kvävegödsling men lika mängd fosfater och kaliumsalter. A, som inte
319 Ibid., 10.
320 Undervisningsplan 1919, 95.
321 Ernst Hugo Selling & Hilding Valdemar Ehrenfrid Westberg, Lärobok i naturkunnighet för folkskolan: del I, första upplagan (Stockholm: Aktiebolaget Ehlins förlag, 1922).
322 Ernst Hugo; Westberg Selling, Hilding Valdemar Ehrenfrid, Lärobok i naturkunnighet för folkskolan: del II, första upplagan (Stockholm: Aktiebolaget Ehlins förlag, 1923), 130.
Gödsling berördes även i del I, se Selling & Westberg, Lärobok i naturkunnighet: del I, 43. Se även Hjalmar Berg & Anders Lindén, Naturen : Lärobok för folkskolan : Nr. 1 : Del II, tredje upplagan (Stockholm: P. A. Norstedt & söners förlag, 1928)Hjalmar Berg & Anders Lindén, Naturlära för folkskolan : Nr. 1 : Del II, sjätte upplagan (Stockholm: Svenska bokförlaget, P. A. Norstedt & söner, 1949), 243ff; Lorentz Wladimir Bolin & Knut Bergh,
Folkskolans naturlära : Del 1 : 3e, 4e och 5e klassernas kurs, nionde upplagan (Gävle:
Skolförlaget, 1956), 200ff.
fått någon kvävegödsling, var det klart minsta knippet och D, som fått mest, gav hela sex gånger så stor skörd som A. Man kunde även läsa sig till att man ”[f]ör att utröna, vilka näringssalter jorden lider brist på, anställer […] gödslingsförsök.”324 Huvuddragen i sådana försök beskrevs och följdes därefter av en redogörelse för några gödselmedel. Avsnittet behandlade även ”Bakterielivet i jorden” och ”Hur näringen förflyttas och användes.”325
I samband med jordbruksavsnitten omnämndes ofta växtodlingsförsök- en vid Svalöf i sjuklassiga läromedel.326 Enligt vetenskapshistorikern Sven Widmalm kom verksamheten vid anstalter som Svalöf och Weibullsholm under mellankrigstiden att betraktas som ”sammansmält- ningen av det moderna, det praktiskt–teoretiska naturvetenskapen, och det traditionella, modernäringen”.327 En sammansmältning som gjord för folkskolan. Att döma av 1919 års undervisningsplan och av jämförelse mellan Berg och Lindéns läromedel för sex respektive sjuklassiga folkskolor var dock detta innehåll ämnat för det sjunde och ännu inte obligatoriska folkskoleåret. För sexklassiga folkskolor inskränkte sig innehållet till åkerns brukning, det vill säga till frågor om diktning och gödsling av åkern.
Den nationellt präglade naturen tog alltså inte bara sin utgångspunkt i hemmet, utan i det lantliga hemmet, kanske ett sådant som ett typiskt bondbarn växte upp i. Vid slutet av 1800-talet var cirka 72 procent av Sveriges befolkning jordbrukare.328 Det lantliga livet hade redan tidigt kommit att prägla folkskolan. Ett exempel var årstidsplanscherna som kom under 1890-talet, en skolplansch som blev väldigt populär och
324 Ibid., 132.
325 Ibid., 133–135.
326 Selling & Westberg, Lärobok i naturkunnighet: del I, 43; Otto Friberg & Hedvig Norgren, Folkskolans naturlära : Första delen, första upplagan (Stockholm: P. A. Norstedt & söners
förlag/Svenska bokförlaget, 1934), 62.
327 Sven Widmalm, "Den stora växtförädlingsanstalten: Svalöf, Weibullsholm och
vetenskapens samhällsroll under mellankrigstiden" i Vetenskapsbärarna: naturvetenskapen i det
svenska samhället 1880–1950, red. Sven Widmalm (Hedemora: Gidlunds förlag, 1999), 263. 328 Inga-Lena Lindeberg, "Årstidsbilderna och barndomslandet" i Om skolplanschsamlingen och
skolmuseet i gamla Linköping: en antologi i samarbete med Konsthistoriska Klubben, Gamla Linköping och Linköpings universitet, red. Lena Johannesson (Linköping: Linköpings universitet,
spridd.329 Här var det främst livet på landet som framställdes. Inga-Lena Lindeberg som under ledning av konstvetaren Lena Johannesson studerat Linköpings skolmuseums skolplanschsamling menar att barnen på landet nog ”kunde känna igen sig i bilderna, se hur alla på gården hjälptes åt och hur landskapet och arbetet förändrades under olika årstider”, medan de kunde fungera som suggestiva bilder för barn i städernas fattigkvarter.330 I naturkunnigheten började dock jordbruket prägla innehållet först vid tiden för folkskolereformerna 1918 och 1919. Hembygden utgjorde inte hela den värld eleven presenterades för. Till detta kom den svenska naturen och ”Viktigare växter och djur i främmande länder.”331 Hästen kunde exempelvis under 1800-talets objektifierade och systematiserade natur paras ihop med zebran såsom ”enhofvade djur” av ”hästslägtet”, där den förra sades härstamma från ”Öknarne norr om Kaspiska Hafvet” och den senare sades leva i ”södra Afrika”.332 Med den nationella organisationen skiljs dessa djur åt. Hästen kom att presenteras i avsnitt som ”Hembygden” eller ”Våra husdjur” medan zebran presenterades under avsnitt som ”Afrika.”333 1919 års gemensamma kursplan fick, vad jag funnit, endast en ämnes- integrerad uttolkning: Nordins läromedelsserie Lärobok i geografi och
naturkunnighet jämte hembygdskunskap. Den första delen utkom 1922 och
bar undertiteln Hembygden och fäderneslandet. I denna presenterades maneten, hummern och krabban under avsnittet ”Bohuslän”.334 Under naturlandskapets kanon, exempelvis i första upplagan av Berg och Lindéns Naturen från 1915, hade man funnit dylika djur under avsnittet ”Ur sjöarnas och havets djurvärld.”335 I Naturen saknades dock krabban. En rimlig tolkning är att en ökad grad av nationell struktur krävde ett nytt urval av växter och djur än tidigare. Jag har inte systematiskt undersökt urvalet utan har fokuserat de mer övergripande organi-
329 För en reproduktion av de fyra, se Ibid., 54. 330 Ibid., 52–53.
331 Berg & Lindén, Naturen : Del I : (första upplagan), 112. 332 Bäckman, Folkskolans naturlära (första upplagan), 111–112.
333 Berg, Lindén & Sjöholm, Naturlära : Nr. 1 : Del I (sjätte upplagan), 11, 149.
334 Konstantin Laurentius Nordin, Lärobok i geografi och naturkunnighet jämte hembygdskunskap. Del I: Hembygden och fäderneslandet, första upplagan (Linköping: Lärare vid Linköpings
folkskoleseminarium, 1922), 140–148.
seringsprinciperna. Det mesta tyder dock på att urvalet skiftade med de olika inledningsgrunderna.
Det nationella landskapet i ämnet gavs i allmänhet en svagare prägel än i Nordins läroböcker. Oftast mötte eleven, som i Berlin och Lindéns
Naturen, en mer neutralt framskriven hembygd och landskapstyp. Det
svenska landskapet framträdde huvudsakligen genom naturtyper som åker, skog, fält och äng. Men även i den mer neutrala läromedelsfloran fanns avsnitt med en tydligt nationell prägel. Lorentz Wladimir Bolin och Otto E Nordlunds Folkskolans Naturlära från 1929 innehöll avsnitt som ”Skånes växt- och djurvärld” och ”Växt- och djurlivet i Norrlands skogar och fjäll”.336 I Berg och Lindéns Naturen var den nationella prägeln till att börja med svag, mer naturlandskap än nationallandskap. I första upplagan från 1915 hade det inskränkt sig till avsnitt som ”Växter och djur i vårt land.” Till den tredje upplagan 1922 hade dock ”Fjälltrakternas växter och djur” tillkommit – något som fick till följd att renen kom att behandlas där i stället för under avsnittet ”Våra husdjur.”337 Till sjätte upplagan – troligtvis tidigare – introduceras ”Havskusternas och havets växter och djur” och därmed skiljdes sjö från hav, abborre från torsk.338 Den nationella strukturen etablerades och utvecklades på så sätt under perioden.
Inom kulturhistorisk forskning brukar man tala om ”landskapets natio- nalisering”, en företeelse som tog sin start i 1800-talet.339 Etnologen Orvar Löfgren skriver att ”[u]pptäckten av de nationella landskapen sker i samverkan mellan författare, resenärer och politiska debattörer. Det är en process som förvandlar högst vardagliga stycken natur till hembygder, laddade med historia och nationell symbolik.”340 I folkskolans var Läsebok för folkskolan ett första led i konstruktionen av
336 Lorentz Wladimir Bolin & Otto E Nordlund, Folkskolans naturlära (Gävle: Skolförlaget,
1929), 256.
337 Berg & Lindén, Naturen : Nr. 2 : (tredje upplagan), 62ff.
338 Berg, Lindén & Sjöholm, Naturen : Nr. 1 : Del I (sjätte upplagan), 97ff.
339 Sverker Sörlin, "Artur Hazelius och det nationella arvet under 1800-talet" i Nordiska museet 125 år, red. Hans Medelius, Bengt Nyström & Elisabet Stavenow-Hidemark (Stockholm:
Nordiska museets förlag, 1998), 20; Benny Jacobsson, "Skolans konstruktion av landskap"
Bebyggelsehistorisk Tidskrift nr. 38 (1999).
340 Orvar Löfgren, "Nationella arenor" i Försvenskningen av Sverige: det nationellas förvandlingar, red.
det svenska landskapet. Även geografiämnet var tidigt i konstruktionen av det nationella. Här nyttjades landskapet enligt idéhistorikern Benny Jacobsson ”som byggstenar i det nationella identitetsbygget”.341
Ett par decennier efter sekelskiftet 1900 fick den nationella strukturen fäste i ämnets texter. Det var inte längre ett neutralt inramat naturlandskap som presenterades utan hembygdens, Sveriges och främmande länders natur. Naturen gjordes på så sätt del av en nationell identitet med lokal förankring. Om naturen i folkskolans begynnelse var platsen där eleven kunde upptäcka det rätta, det sköna och det goda, det universella och allmängiltiga, Guds skapelse, blev den nu platsen för särarten, det som utmärkte dig och din hembygd och skilde den från andras och vårt land från andra länder.
Den svenska industrin och dess upphovsmän
Efter 1919 etablerades de svenska basnäringarna, dess historia jämte männen bakom dessa näringar, uppfinnarna, i ämnets texter. Här framställdes en nationellt märkt teknik och industri och en historia om utvecklingen av industrinationen Sverige. Man kan säga att det var fysik- och kemidelarnas bidrag till ämnets nationella verklighetsbild. Men avsnitten nådde enbart sjuklassiga folkskolor, det vill säga skolformer som ännu inte var obligatoriska. Detta avsnitt handlar alltså inte så mycket om den verklighetsbild som etablerades i kanon utan om vad de elever som förväntades gå längre i skolsystemet behövde med sig till skillnad från dem som enbart följde sexåriga skolformer. Att jag ändå väljer att redogöra för detta innehåll beror på att sjuklassiga läromedel såldes i stora upplagor och dess innehåll skiljde sig från hur det sjunde året senare kom att utformas när det blev obligatoriskt 1936. Först ska jag dock beskriva hur de sexklassiga skolformernas fysik- och kemi- avsnitt förändrades under perioden.
Normalplanerna hade trots sin knapphändighet befunnit sig på en anmärkningsvärd detaljnivå när det gällde dess fysik- och kemiinnehåll. I normalplanen 1900 omnämndes exempelvis åska, telegraf, telefon, ljudets återkastning, regnbåge, ångmaskin, vattenledning och pump. Detta mycket specifikt utpekade innehåll blandades med generella
uppräkningar såsom elektricitet, ljud, ljus och värme. Med 1919 års undervisningsplan försvann det specifika. En annan förändring var att fysik- och kemiavsnitten i läromedlen blev färre och att mekaniken försvann som systematiskt behandlat område för sexåriga skolformer. Bredden på fysik- och kemidelarna av ämnet minskade, men de delar som fanns kom att behandlas utförligare. I tabell 3 finns en lista över de huvudområden som togs upp i läroböckernas fysik- och kemiavsnitt under perioden 1919–1936.
Tabell 3 Innehållets organisering i fysik- och kemidelar av läromedel under perioden 1919– 1936.
Fysik Kemi
Mätning och vägning Ljud Ljus Värme Magnetism elektricitet Blandning – förening Kemisk föreningar Luften Vattnet Förbränning
När det gällde den teknik som behandlades i ämnet höll den sig fortsatt uppdaterad med den tekniska och industriella utvecklingen.342 Avsnittet om elektricitet i Selling och Westbergs Lärobok i naturkunnighet från 1923 nämnde ny teknik som generatorn, elledningar, högspänningsanlägg- ningar och den elektriska spårvagnen och var 22 sidor långt – att jämföra med 15e upplagan av Nils Johan Berlins Lärobok i naturlära från 1913 där motsvarande avsnitt hade varit på elva sidor.343
Det karaktäristiska í förändringarna av de sexklassiga skolformernas fysik- och kemidelar under perioden kan alltså inte beskrivas med hjälp av den nationella prägel som annars var kännetecknande för perioden. Annorlunda var det i de nya och ännu inte obligatoriska sjuklassiga skolformerna. Här uttrycktes det nationella, i synnerhet i läromedels- avsnitt om råvaror och näringsliv.
342 Detta är även känt från andra studier. Didaktikern Stellan Löfdahl visar att realskolans och
grundskolans läromedel i fysik höll sig uppdaterade med de senaste tillämpningarna, se Löfdahl, Fysikämnet i svensk realskola och grundskola, 134f.
Ett av de sista avsnitten i Nordins sjuklassiga läromedelsserie Lärobok i
geografi och naturkunnighet var ”Vårt lands naturtillgångar och
näringsliv”.344 Här kunde eleven läsa om jordbruket, trädgårdsskötseln, boskapsskötseln och mejerihanteringen, jakten, fisket, skogsbruket, bergsbruket, råvaruförädlingen och handeln. En av arbetsuppgifterna i anslutning till avsnittet om råvaruförädling bad eleven skriva något utifrån rubriken ”Viktiga industriella anläggningar och industrigrenar i vårt land”. Läroboken gav ett förslag till hur eleven kunde inleda uppsatsen: ”De största svenska järnbruken jag känner, finnas vid Domnarvet i Dalarna.”345
Den starka nationella prägeln i Nordins lärobok berodde på dess integrering med geografiämnet. I läromedel skrivna enbart för naturkunnighet var det nationella svagare och kan beskrivas som en nationell märkning av råvaror, teknik och industri. I 1913 års upplaga av Berlins Lärobok i naturlära och 1915 års upplaga av Berg och Lindéns
Naturen hade exempelvis järn och andra metaller presenterats utan
hänvisning till svenska fyndigheter eller till svenska eller för den delen andra förhållanden.346 Berlin hade exempelvis nöjt sig med att konstatera att ”[j]ärn smältes ur järnmalmer med kol i höga ugnar, som kallas masugnar.”347 En beskrivning som hade saknat geografiska markörer. Ett knappt årtionde senare fick man i liknande avsnitt veta att det var en ”[s]vensk masugn”.348 Det nationella framträdde även i nytillkomna idéhistoriska avsnitt knutna till exempelvis järnets, tändstickans och papperstillverkningens historia: ”Järnet var känt och använt i Österlandet omkring 1500 år f. K. I vårt land börjar den s.k. järnåldern först omkring 500 f.K.”349
Andra avsnitt med stark nationell inramning var den typ man fann i andra delen av den första upplagan av Otto Friberg och Hedvig
344 Nordin, Lärobok i geografi och naturkunnighet: del III, 138. 345 Ibid., 147.
346 Berlin, Lärobok i naturläran (femtonde upplagan); Berg & Lindén, Naturen : Del I : (första upplagan).
347 Berlin, Lärobok i naturläran (femtonde upplagan), 75. 348 Selling, Lärobok i naturkunnighet: del II, 141.
349 Ibid., 144 (femtonradigt historieavsnitt i anslutning till järnavsnittet). Se även sidan 140
Norgrens Folkskolans Naturlära från 1935. I slutet av läroboken fanns ett sex sidor långt avsnitt om ”Uppfinningar och uppfinnare”. I ett fyra sidor långt avsnitt beskrevs ”Svenska uppfinnare och deras betydelse för Sveriges industri”. Till texten hörde nio porträtt av kända svenska uppfinnare med tillhörande beskrivning av hur deras idéer omsatts till näringar. ”Vårt land har en stor tacksamhetsskuld till dessa fredliga bragdernas män!”, löd slutorden.350
Insprängda porträttbilder var något som började förekomma i sjuklassiga läromedel från tiden runt 1919. Det förekom nästan enbart i fysik- och kemidelarna. Före 1919 har jag inte funnit ett enda exempel på dylika porträtt. När porträtten väl introducerades kring 1919 var en hög andel av dessa på svenska uppfinnare och vetenskapsmän. Uppfinnare och vetenskapsmän hade förvisso omnämnts, om än sparsamt, i läromedel från tiden innan 1919. Exempelvis hade första upplagan av Berg och Lindéns Lärobok i naturkunnighet från 1889 endast nämnt tre uppfinnare/vetenskapsmän. Här är dessa omnämnanden i sin helhet:
Den nu allmännast använda telefonen (bild 155) är uppfunnen av amerikanen Bell.
Den af amerikanen Edison uppfunna glödlampan (bild 151) […].
Den elektriska gnistans egenskaper likna alldeles åskans. […] Det första säkra beviset härför gaf amerikanen Benjamin Franklin (i slutet av 1700- talet).351
Observera att ingen av dessa var svensk, och att alltså inte ens Carl von Linné fanns nämnd. Läromedel skrivna före 1919 skiljde dock på sig på denna punkt. Linné hade exempelvis omnämnts i tolfte upplagan av Berlins Lärobok i naturläran från 1890. Det hade dessutom varit en ganska utförlig beskrivning. På 14 rader beskrevs var och när Linné föddes och dog samt ”Linnés sexualsystem”.352 Ytterligare en känd svensk hade nämnts, Jonas Alströmer, ”[d]en förste, som förde potatis
350 Otto Friberg & Hedvig Norgren, Folkskolans naturlära : Andra delen, första upplagan
(Stockholm: P. A. Norstedt & söners förlag/Svenska bokförlaget), 1935), 203–208.
351 Berg & Lindén, Lärobok i naturkunnighet (första upplagan), 167 (citat 1), 163 (citat 2), 135
(citat 3).
till vårt land och lärde folket odla den”.353 Men sammantaget hade det varit ytterst tunnsått med dylika genier i naturkunnighetens läromedel före 1919. Det hade inte heller funnits någon särskild avsikt att lyfta fram svenska uppfinnare och vetenskapsmän.
Man kan fråga sig vilken funktion de svenska vetenskapsmännen och uppfinnarna fyllde i de sjuklassiga folkskolorna efter 1919? 1919 års undervisningsplan gav inget svar, där nämndes vare sig vetenskapsmän eller uppfinnare. En ledtråd hittar man i Friberg och Norgren Folk-
skolans naturlära från 1935. Instruktionen till avsnittet om uppfinningar
och uppfinnare löd:
Kapitlet »Uppfinningar och uppfinnare» bör ej lämnas till hemuppgift. Avsikten med detsamma är att hos barnen väcka intresse för den mänskliga odlingens stormän och egga till fortsatt studium av dessa mäns liv och arbete.354
Det handlade alltså om att skapa nationella hjältar att se upp till. Med tanke på att detta innehåll inte ingick i sexklassiga skolformer måste det förstås som ämnat åt folkskoleelever med högre framtidsutsikter. Läsaren kan dock dra sig till minnes vad jag nämnde i föregående kapitel, nämligen att Berg och Lindéns läroböcker för sexklassiga skolformer för perioden 1900–1919 innehöll ett kort råvaru- och industribetonat avsnitt. Här fanns även ett porträtt av en vetenskapsman, kemisten Jöns Jakob Berzelius. Detta försvann dock efter 1919.
Historieavsnitt jämte vetenskapsmän och uppfinnare på bild förekom i läromedlen från 1919 och fram till slutet av 1940-talet. Den sista förekomsten av stora män på bild i folkskolans läromedel i mitt material var från 1949. Symboliskt nog i den sjätte och troligtvis sista upplagan av Berg och Lindéns läromedelsserie för sjuklassiga folkskolor. I denna porträtterades Carl von Linné, Gustav de Laval, John Ericsson, Jakob Berzelius, Carl Wilhelm Scheele och Gustaf Dalén.355 Uppfinnarna och vetenskapsmännen var – må vara att de var riktade till sjuklassiga skolformer – del av en nationellt förankrad naturkunnighet. När det
353 Ibid., 84f.
354 Friberg & Norgren, Folkskolans naturlära : Andra delen, IV.
355 Berg, Lindén & Sjöholm, Naturen : Nr. 1 : Del I (sjätte upplagan), 134; Berg & Lindén, Naturlära : Nr. 1 : Del II (sjätte upplagan), 69, 74, 192, 194, 217.
sjunde folkskoleåret väl blev obligatoriskt 1936 fick läromedlen som regel en annan prägel. Men medan historiska och idéhistoriska avsnitt jämte porträtt av vetenskapsmän och uppfinnare försvann ur folkskolans läromedel efter 1936 hade den svenska industrin kommit för att stanna.
Arbetsuppgifter
De elevaktiva arbetssätten gjorde sitt intåg i början av 1900-talet i samtliga delar av ämnet. För perioden 1900–1919 beskrev jag hur vikten av att iaktta den levande naturen började betonas. Detta befästes med 1919 års undervisningsplan som bland annat betonade ”iakttagelser