Vår reaktion på uppläggen

Vi kommer nu att peka på formuleringar i uppläggen som vi anser vara värda att poängtera lite extra. Anledningarna till vår reaktion är flera och de är därför grupperade under rubriker för att belysa olika problem och vilka frågetecken vi har satt runt uppläggen. Vi tänker inte beskriva problemen ur ett materiellt skatterättsligt perspektiv.

4.3.1 Gällande rätt

Generellt sett är beskrivningarna av de felaktiga skatteuppläggen relativt kortfattade, vilket vi anser leder till att respektive upplägg inte är uttömmande i sin karaktär. Vad vi menar är att det borde ha ingått en djupare rättsutredning i de olika framställningarna. Vi tror nämligen inte att SKV har valt ut dessa skatteupplägg på måfå, utan vi förutsätter att de har gjort en utförlig utredning för rättsläget som ligger till grund för myndighetens uppfattning och publiceringen av uppläggen. I publiceringen används rättskällorna i en mycket begränsad omfattning vilket får till följd att det inte alls framgår hur rättsläget är.

Upplägg 4 är det enda som har en direkt hänvisning till aktuella lagrum, men någon närmare beskrivning av den gällande rätten förekommer inte. Det är bara i upplägg 2 som det hänvisas till flera rättsfall och detta genom SKV:s egna referat på ett antal domar från Kammarrätten (KR) som rör olika typer av kapitalförsäkringsupplägg.¹²⁵ Gemensamt för dessa domar är att domstolen har underkänt de skattskyldigas upplägg. I upplägg 3 jämför SKV ett av de alternativa angreppssätten på upplägget med en dom i KR i Stockholm från 2002. I upplägg 1 vill SKV pröva frågan ”med stöd av praxis” eller ”med stöd av viss praxis” men specificerar inte denna praxis noggrannare.

Vi kan se en antydan till att det inte finns en klarlagd praxis för SKV att luta sig mot, eftersom myndigheten ”har för avsikt att låta domstolarna pröva” frågorna angående uppläggen 1, 3 och 4. Detta kan tala för att SKV har upptäckt en potentiell lucka i lagtexten, som de vill ha tilltäppt genom ett prejudicerande domstolsavgörande.

Formuleringen tyder också på att SKV inte anser sig vara helt säkra i sin uppfattning utan välkomnar en prövning i högre instans för att avgöra frågorna. Vi kommer att återkomma mer till detta problem i kommande analysavsnitt.

Utifrån ovanstående beskrivning anser vi att det saknas en tydlighet i form av en offentliggjord rättsutredning som speglar gällande rätten på området. Om det inte finns en vedertagen praxis på området, borde även detta framgå på ett tydligt sätt.

125 KR:s i Stockholms domar 2005-06-21, mål nr 1132-04; 2005-09-30, mål nr 5182-04; 2005-11-17, mål nr 7840/1-03; 2006-04-03, mål nr 3375-03; 2006-08-03, mål nr 8578-04 m.fl.

4.3.2 Osäkerhet

För att gå vidare med innehållet i uppläggen tycker vi att en hel del frågor och alternativ lämnas obesvarade i framställningen. Eftersom den bakomliggande rättsutredningen inte är komplett redovisad finns det ett osäkerhetsmoment i SKV:s ställningstagande. Vi ser exempel på detta i samtliga upplägg genom att det är ett typfall för problemområdet som framställs som felaktigt. Här finns en svårighet att hitta gränsen för vad som utgör ett

”fel” för den skattskyldige. De frågor vi ställer oss är:

• Måste alla steg vara uppfyllda?

• Finns det fler steg i uppläggen?

• Är det exakt dessa steg?

• Finns det likvärdiga steg som ska bedömas på samma sätt?

Anledningen till dessa frågor är att det i beskrivningen av typfallen i upplägg 1 och 3 står att ”förfarandet kan bestå av följande steg” (med fet stil och understruket här). Vi ser dock samma problematik för typfallen i upplägg 2 och 4.

Ytterligare en osäkerhetsaspekt för den skattskyldige ligger i faktumet att en del frågor inte är prövade i domstol ännu och därför inte fastställda. Ett upplägg som en skattskyldig anser ha stöd för i lagen men som uppmålas som felaktigt av SKV, sätter den skattskyldige i en svår situation. Ska vederbörande genomföra det tänkta upplägget eller inte? Vari ligger SKV:s kritik mot upplägget som sådant och är jag beredd att ta risken för att bli angripen av SKV?

Osäkert blir det också för en skattskyldig som har en lösning som påminner om de presenterade uppläggen. Återigen kan den skattskyldige anse sig ha handlat i enlighet med sin egen tolkning av lagrummet, men kan inte göra en noggrann jämförande bedömning med SKV:s uppfattning om han eller hon har agerat på ett korrekt sätt. Det är uppenbart att bägge situationer som beskrivits ovan, har en koppling till att ingen ordentlig rättsutredning är presenterad.

4.3.3 Skatteverkets angreppsstrategi

Eftersom det handlar om fyra stycken olika typer av upplägg, så har SKV naturligtvis olika strategier för att angripa dessa. För samtliga fyra fall är dock gemensamt att SKV använder sig av skatteflyktslagen som ett tänkbart alternativ för att få underkänna uppläggen. Detta får ses som en sista utväg för att förhindra ageranden som utnyttjar en eventuell lucka i lagen eller tillämpningen av ett specifikt lagrum.

Skatteflyktslagen är det enda angivna angreppssättet för upplägg 4. För upplägg 1 och 3 anges dessutom att de bland annat ska bedömas utifrån innebörden av praxis för fördelning av inkomst eller vinst mellan delägare i handelsbolag respektive 3:12-reglernas fastställande av verksam i betydande omfattning. Upplägg 2 innehåller alternativa spår för att angripa agerandet beroende på omständigheterna i fallen. Här anser dock SKV att de har en del att gå på eftersom det finns ett antal avgöranden i frågan men där fallen har skilt sig åt i vissa avseenden.

Utifrån hur uppläggen är presenterade ser vi inte att dessa utgör en instruktion till SKV:s handläggare hur de ska hantera en situation som är beskriven i uppläggen. Ett upplägg som utförs på ett sätt som stämmer överens med SKV:s framställning, är ett komplicerat fall som kräver en god kompetens och stor erfarenhet hos handläggarna för att utreda på ett rättvist sätt.

4.4 Sammanfattning

Vi kan konstatera att de upplägg som SKV har publicerat på sin hemsida är bedömningar som inte har en fullständig rättsutredning bakom sig, eftersom det i de flesta fall saknas lagstöd i framställningen. SKV har på ett tydligt sätt markerat att de har för avsikt att låta domstolarna avgöra frågorna i alla upplägg förutom kapitalförsäkringsfrågan där SKV anser sig ha stöd från ett antal kammarrättsdomar. För att den skattskyldige själv ska kunna bilda sig en egen uppfattning om upplägget i fråga krävs en betydande kunskap i aktuell skattelagstiftning och tillämpningen av densamma. I dessa sammanhang kan det därför vara önskvärt med en mer utfyllig bakgrund i SKV:s motivering för att underlätta för den enskilde i sin egen utvärdering.

Av reaktionerna att döma har många aktörer åsikter i det lämpliga i SKV:s publicering av felaktiga skatteupplägg. Argumenten som används koncentrerar sig mest på upplägget med utländska kapitalförsäkringar och SKV:s metod att angripa dessa med en genomsynsbedömning. Enligt kritikerna skulle detta exempelvis stå i konflikt med legalitetsprincipen eller på annat sätt hota rättssäkerheten. Förslag som förs fram på att hitta en lösning på några av problemen är att lägga in genomsynsalternativet i skatteflyktslagen eller att tillsätta en tätningskommission på FD.

SKV å sin sida försvarar sitt agerande och tycker att de har bra stöd i rättstillämpningen för att använda sig av sina tolkningssätt. De tillbakavisar förslagen till förändringar och anser att ett fortsatt intensivt arbete mot uppläggen är bra för rättssäkerheten. I detta ingår också att vara så öppen som möjligt med allehanda information rörande svåra skattefrågor och att det är bra att allmänheten får kännedom om SKV:s inställning. I övrigt kan nämnas att de flesta är nöjda med att information från SKV tillkännages överhuvudtaget, men att det i dessa fall inte anses vara tillräckligt uttömmande.

Publiceringen betraktas därför som olämplig eftersom den tycks skapa mer frågetecken kring tillämpningen av de aktuella lagrummen.