4.1 Inledning
Vårdnadshavaren har dels sina egna mänskliga rättigheter att förhålla sig till, dels sitt barns
rättigheter. Kapitlet inleder med att förtydliga vårdnadshavarens rättigheter och vårdnadshavarens förhållande till sociala medier. Kapitlet fortsätter sedan med att studera vårdnadshavaransvarets innebörd och omfattning. Därefter studeras agaförbudet i 6 kap 1§ FB för att utröna dess tillkomst, innebörd och omfattning. Avslutningsvis undersöks vilka åtgärder det allmänna kan vidta i de fall då vårdnadshavaren brister i sin omsorg.
4.2 Vårdnadshavaren, rättigheterna och de sociala medierna
Vårdnadshavaren har samma rätt till integritet och privatliv som barnet har, mer om det finns att läsa under kapitel 2.5. Ansvaret att säkerställa barnets primära behov av omsorg, trygghet och fostran åligger oftast föräldrarna, om inte rätten överlåtit vårdnaden till annan. Detta är utgångspunkten i svensk rätt och barnkonventionen. Barnet bör växa upp i en familjemiljö omgiven av lycka, kärlek och förståelse för att kunna utveckla sin person fullständigt och harmoniskt, vilket erkänns i barnkonventionens ingress.197 Barnet har rätt till föräldrar, inte tvärtom. Regleringen i svensk rätt har de senaste decennierna hanterat föräldrars ansvar på ett sådant sätt att det är barnets intresse som står i centrum. Det föreligger således både rättigheter och skyldigheter för föräldrarna i förhållande till barnet. Dock är dessa två ofta sammankopplade, då rätten ofta är en följd av en uttryckt skyldighet. Som exempel kan nämnas vårdnadshavarens skyldighet enligt 6 kap. 2§ FB att se till att barnet får en tillfredställande utbildning, en skyldighet som ger föräldern rätten att välja vilken skola barnet ska gå i.198 Det kan mycket väl vara så att vårdnadshavaren som vuxen har starkare skydd för sin integritet och sitt privatliv, då vuxna har förmågan att kräva sin rätt. När man talar om vårdnadshavarens integritet i förarbeten så sker det oftast i förhållande till staten, eller andra individer då de anses kränkt integriteten på ett sådant brottsligt vis som avses i BrB 5 kap. 1§.
Genom att studera vårdnadshavarens integritet utifrån den doktrin som redogörs i kapitel 2 blir resultatet mer inriktat på självbestämmanderätten och rätten att kontrollera utflödet av
information. När vårdnadshavaren väljer att publicera privat information om familjen på internet
197 Singer, “Barnets bästa - Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle” s.91f 198 Singer, “Barnets bästa - Om barns rättsliga ställning i familj och samhälle” s.92
är det ett uttryck för självbestämmanderätten. Det är först när det uppstår en intressekonflikt med barnets rätt till integritet som vårdnadshavaren kan ha överskridit självbestämmanderätten. Individens självbestämmanderätt inskränks av alla möjliga sorters lagstiftningar. När en individs agerande skadar en annan individ klassas det i vissa situationer som brottsligt.
4.3 Vårdnadsansvarets innebörd och omfattning
Den rättsliga vårdnaden innebär en rätt och en skyldighet att sörja för barnets personliga omvårdnad och angelägenheter i övrigt, samt uppfostran. Det vanligaste är att den som innehar den rättsliga vårdanden även har hand om den faktiska vårdnaden, det vill säga, den dagliga omsorgen om barnet. Det finns dock situationer när den som har den rättsliga vårdnaden lämnar över den faktiska vårdnaden till en annan person.199 Barnets bästa ska vara vägledande för
vårdnad, boende och umgänge enligt 6 kap. 2a§ FB. Barnets grundläggande rättigheter stadgas i 6 kap. 1§ FB, vilken fördjupas mer i nedan.
Ansvaret för barnets personliga förhållanden, tillsyn, försörjning och utbildning åligger således vårdnadshavaren, vilket framgår av 6 kap. 2§ 2st. Bestämmelsen kompletteras i 6 kap. 11§ FB, där det stadgas att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Om barnet har två vårdnadshavare ska de gemensamt utöva denna rättighet och skyldighet. Besluten rör sig främst om den dagliga omsorgen. Vad som ingår i den dagliga omsorgen har medvetet utredaren i SOU 2005:43 valt att lämna odefinierat, eftersom de ifrågasätter och tar avstånd från att det föreligger ett reellt behov av en sådan precisering.200
Utredaren uttalar därefter ”Vidare är det tveksamt om bestämmelser som syftar till att försöka precisera vad
som ingår i den dagliga omsorgen lika gärna kan komma att skapa och förstärka tvister som att lösa dom. Men ytterst handlar det om att gemensam vårdnad bygger på att föräldrarna tillsammans och i samförstånd skall organisera utövandet av vårdnaden och samarbeta till barnets bästa. Ett sådant samarbete låter sig inte
detaljregleras.” 201 Regeln innebär enligt propositionen att ”barnet i princip ska följa vad vårdnadshavaren
beslutar om”. Vårdnadshavaren ska dock i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt
större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.202
199 Saldeen, ”Barn- och föräldrarätt” s.145 200 SOU 2005:43 s.136
201 Ibid.
I 6 kap. 14§ FB erinras om att det finns lagregler i SoL som ger både vårdnadshavaren och barnet möjligheter att få stöd och hjälp av socialnämnden. Det är upp till varje kommun att utforma stödet.203 Socialnämnden ska bland annat verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, samarbeta med hemmet för att främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling. De ska bedriva en uppsökande verksamhet och annat förebyggande arbete för att förhindra att barn far illa.204 Det är kommunen som ska sörja för att erbjuda föräldrar samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor gällande vårdnad, boende, umgänge och barnets försörjning.205
I de fall vårdnaden är gemensam ska beslut om barnets angelägenheter fattas tillsammans, enligt 6 kap. 13§ FB. Om oenighet uppstår innebär det att en åtgärd inte kan ske.206 Någon möjlighet att pröva meningsskiljaktigheten i rätten är inte möjligt.207 I sista hand kan vårdnadshavarna begära att rätten överflyttas till endast en av dem, om situationen är så konfliktfylld att beslut ej kan fattas.
I SOU 2005:43 diskuteras vilka behov barnet har. De mest elementära behoven är omvårdnad och skydd för att kunna överleva och utvecklas. Barnet har även behov av ett varaktigt och stabilt förhållande till sina föräldrar, så att de kan tillgodose barnets behov av kärlek, trygghet och känsla av att behövas. Vårdnadshavaren ska också ge barnet den hjälp barnet behöver genom
gränssättning och utforska sin tolkning av världen.208 Vidare behöver ett barn också respekt för sin integritet. Genom att visa respekt för barnet lägger man grunden för barnets egen förmåga att visa respekt och empati för sina medmänniskor. Barnet måste tillåtas påverka sin situation. Utredaren betonar att förälder inte har någon rätt till sitt barn, utan föräldraskapet innebär ett ansvar att fullt ut tillgodose och tillvarata barnets intressen och behov. Vårdnadshavarens ansvar innebär att vara lyhörd för sitt barns åsikter och signaler, samt att ordna barnets tillvaro så att den ur ett barnperspektiv blir det bästa för barnet.209
Barnrättskommittén uppmanar konventionsstaterna att vidta alla åtgärder för att säkerställa synen på barnet som en rättighetsbärare. Små barns åsikt förbises ofta, eller avfärdas, på grund av barnets ålder eller omognad. De har betraktats som underutvecklade och i avsaknad av en
203 Saldeen, ”Barn- och föräldrarätt” s.148 204 5 kap.1§ SoL
205 5 kap.3§ SoL
206 Saldeen, ”Barn- och föräldrarätt” s.149 207 Ibid.
208 SOU 2005:43 s.102 209 SOU 2005:43 s.104
grundläggande förmåga att förstå, kommunicera och göra val. På så vis har de blivit maktlösa, både i sina familjer och i samhället.210 Spädbarn och små barn är visserligen beroende av andra för att överleva. De är dock inte att betrakta som passiva mottagare av omvårdnad och vägledning. Istället är de aktiva sociala aktörer som för att överleva, växa och må bra söker sin
vårdnadshavares skydd, omsorg och förståelse.211 Det är under den tidiga barndomen
föräldraansvaret är som störst och mest intensivt. Barnrättskommittén är oroad över att det inte tas tillräcklig hänsyn till vilka resurser, färdigheter och vilket personligt engagemang som
vårdnadshavaren har under den tidiga barndomen. Därför är tillvaratagandet av barns rättigheter beroende både av välfärden samt vårdnadshavarens resurser. Det åligger staten att ge föräldrarna det bistånd som är lämpligt för att fullgöra sitt föräldraansvar.212 Att ge föräldrarna kunskap om sitt barns rättigheter är därför av essentiell vikt.213 Utefter detta borde medlemsstaten planera sitt bistånd och tjänster för föräldrar i olika former. Med detta syftar man dels på planering av föräldraförmåner, hälsosjukvårdsförmåner, omsorg och utbildning. Barnrättskommittén betonar även vikten av att erbjuda föräldrautbildning och föräldrarådgivning.214 Mödravården och barnhälsovården har ett stort ansvar att axla, då nyblivna föräldrar har stort behov av kunskap. Enligt artikel 5 i barnkonventionen är en del av förälderns ansvar är att ge sitt barn ledning och råd när barnet utövar de rättigheter som konventionen erkänner. Detta är något
konventionsstaterna ska respektera. Det är först när vårdnadshavaren brister i sitt ansvar och barnets rättigheter inte kan tillgodoses i hemmet som de offentliga aktörernas ansvar blir aktuellt.215
4.4 Agaförbudet 6 kap. 1§ FB
6 kap. 1§ FB stadgas det agaförbud som infördes 1979: ”Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och god
fostran. Barn ska behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.” Agaförbudet syftar att tydligt markera att barn har rätt till
mänskliga rättigheter liksom de vuxna och att barn inte är ett undantag. Vuxna har ingen legitim rätt att utöva våld mot sina barn, enbart p.g.a. deras ställning som barnets fostrare.216 Barn får aldrig utsättas för våld, särskilt inte i bestraffnings eller uppfostringssyfte.217 I propositionen
210 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr.7 s.8 211 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr.7 s.9 212 Artikel 18, Barnkonventionen
213 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr.7 s.10 214 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr.7 s.11 215 Artikel 19, Barnkonventionen
216 Janson, Jernbro, Långberg ” Kroppslig bestraffning och annan kränkning av barn i Sverige” s.49 217 Prop. 1978/79:67 s.7-8
framgår att med kroppslig bestraffning avses handling som medför att barnet tillfogas
kroppsskada eller smärta för något den gjort eller underlåtit.218 De betonas att föräldrar ibland kan behöva använda fysiskt motstånd för att fullgöra sin skyldighet att ha uppsikt över barnet, exempelvis genom att lyfta eller rycka undan barnet och därmed förhindra att barnet skadar sig eller andra. Även våld som inte är i bestraffningssyfte faller också under 6 kap. 1§ FB och
aktualiserar även påföljder enligt BrB bestämmelser om fysiskt våld.219 Genom att förbjuda annan kränkning behandling uttryckte man hänsyn till barnets integritet och egenvärde.220 Som exempel på annan kränkande behandling nämns det i propositionen rumsarrest, vilken är en åtgärd som kan skapa ångest hos barnet. Även åtgärder som att öppna barnets brev eller liknande
integritetskränkande handlingar kan klassificeras som sådan kränkning som är förbjuden. Förbudet har i första hand tillkommit för att förhindra skadlig psykisk behandling av barn, oavsett om det sker i syfte att bestraffa eller om beteendet härleds till andra skäl. Till skillnad från förbudet mot kroppslig bestraffning, vilken har en mycket tydligare innebörd, så förespråkas det att man vid en bedömning om kränkande behandling faller tillbaks på allmänna värderingar om vad som är förenligt med en god och kärleksfull uppfostran och respekt för barnets person.221
Enligt 6 kap. 2§ 2.st. FB är det vårdnadshavarens ansvar att tillgodose de behov som erkänns enligt 1§.
I Prop. 2002/03:53 betonar regeringen vikten av en rådande samsyn kring vilka situationer och förhållanden som kan påverka barn och ungas livsvillkor negativt. Rekvisitet ”annan kränkande behandling” exemplifieras som en risk för att barnets psykiska hälsa skadas, eller äventyras. Detta sker oftast under en längre tid, genom att en annan person, med ord eller handling, behandlat barnet på ett nedlåtande sätt eller angriper barnets personlighet. Exempel kan vara att på ett förnedrande sätt kommentera på barnets utseende, språk, begåvning, eller förolämpa barnet fysiskt eller verbalt inför andra.222
Enligt Titti Matsson motsvaras den så kallade rättighetskatalogen i 6 kap. 1§ FB inte nödvändigtvis av rättigheter.223 Barn har ingen legal möjlighet att utkräva dessa behovs tillgodoseende, utan uppräkning ska, enligt förarbete, i första hand vara en vägledning för
218 Prop. 1978/79:67 s.7 219 Prop. 1978/79:67 s.7-8 220 Prop. 1978/79:67 s.6 221 Prop. 1978/79:67 s.8 222 Prop. 2002/03:53 s.47
vårdnadshavaren.224 Uppräkningen kan dock leda till att domstolen vid tvister om vårdnad eller umgänge tar hänsyn till de rättigheter som stadgas i paragrafen vid beslutsfattandet.225
Barn ska skyddas mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld. De ska även skyddas mot utnyttjande, varnvård eller försumlig behandling.226 Barn kan utsättas för våld i all de miljöer de vistas, så som hemmet, skolan, fritiden och genom olika sociala medier. Det innebär att det är många aktörer som ansvarar för att skydda barnet och tillvarata hens rättigheter. För att bekämpa våld mot barn krävs ett samarbete mellan de ansvariga aktörerna med ledning av barnets bästa-principen. Av stor vikt är också förmågan att upptäcka och erbjuda stöd både till barnet och familjen. Barn som utsatts för våld behöver stöd, rehabilitering och ibland även skydd. Även förövaren kan behöva samhällets stödinsatser.227
4.5 Konsekvenser från det allmänna när vårdnadshavare brister i omsorgen av barnet
Om en vårdnadshavare vid utövandet av barnets omvårdnad gör sig skyldig till missbruk,
försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sådant sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling, ska domstolen besluta om ändring i vårdnaden. Detta stadgas i 6 kap. 7§ FB. Rekvisitet bestående fara innebär att olämpligheten hos föräldern ska vara bestående och därmed innebära en bestående fara för barnet.228 Regeringsrätten (numera Högsta förvaltningsdomstolen) har i sin prövning av bestämmelserna i FB och LVU varit väldigt
restriktiva i sin bedömning och sällan godtagit påståenden om påtaglig risk.229 I rättsfallet RÅ 2009 ref.64 betonade Regeringsrätten att en så allvarlig åtgärd som tvångsomhändertagning kräver tungt vägande skäl. Risken måste anses som påtaglig, att argumentera för att risker som är avlägsna eller hypotetiska skulle vara skadliga för barnet är inte tillräckligt för att ett beslut om tvångsomhändertagning. I praktiken sker en tvångomhändertagning enligt LVU före en prövning av 7§ sker i domstol, oavsett om det är en sådan omhändertagning är felaktig eller nödvändig. I 2 § LVU ”ska vård beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister
i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas”. Dessa vårdnadsöverflyttningar ter sig vara väldigt sällsynta, enligt Mattsson rör det sig
224 Prop. 1981/82:168 s.22
225 Mattsson, ”Rätten till familj inom barn-och ungdomsvården” s.43 226 Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr.6
227 Prop. 09/10:232 s.12
228 Mattsson, ”Rätten till familj inom barn-och ungdomsvården” s.95 229 Se ex rättsfall RÅ1992 ref.6, 1995 ref.38, 39, 46 och 64.
om fyra fall eller färre om året.230 En kränkning av ett barns rätt till integritet via sociala medier är med största sannolikhet aldrig så grov att den föranleder en överflyttning av vårdanden. Dels för att de är svårt att motivera en klassificering som ”missbruk, försummelse eller övrigt brister i omsorgen”. Men framförallt är ett sådant långvarigt, bestående riskmoment troligen inte är aktuellt. Innan ett sådant här ingripande sker krävs stora ansträngningar för att försöka finna lämpliga lösningar när det uppkommer problem i en familj. I första hand ska socialtjänsten erbjuda det stöd och alla de behandlingsåtgärder som finns inom myndigheten för att försöka avhjälpa problemet.231 Enligt 6 kap. 19§ FB har domstolen ett utredningsansvar i frågor som rör vårdnad, boende eller umgänge och ska se till att de blir tillbörligt utredda. Det innebär att all nödvändig information ska vara tillgänglig inför en bedömning. Socialnämnden ska ha möjlighet att lämna information.232
230 Mattsson, ”Rätten till familj inom barn-och ungdomsvården” s.94 231 Sjösten, ”Vårdnad, boende, umgänge” s.77