En doktorsavhandling i Marin Ekotoxikologi
Johan S. Eklöf
Systemekologiska Institutionen, Stockholms universitet
Sjögräs är marina (havslevande) blomväxter som bildar mer eller mindre täta bestånd (sjögräsängar) i grunda kustområden världen över. Genom snabb tillväxt som ger föda åt växtätare och strukturell komplexitet som ger habtat och skydd, hyser sjögräsängar generellt en högre artrikedom och individtäthet av andra organismer (t ex alger, musslor, snäckor, maskar, kräftdjur och fiskar) än vegetationsfria bottnar. Eftersom många av de associerade organismerna (t ex fisk) har ett kommersiellt värde, har sjögräsängar ett indirekt mycket högt ekonomiskt värde helt klart jämförbart med det hos t ex tropiska korallrev.
Trots sin betydelse är sjögräsängarna hotade över hela världen, och har minskat 15% i utbredning under de senaste 20 åren. De största hoten är muddring och övergödning, men på senare år har man även insett att intensivt fiske verkar kunna påverka dynamiken i systemen, om fiskarna som tas bort är funtionellt sett viktiga (t ex rovdjur eller betare) i näringsväven. På sikt gör detta att vi riskerar att inte bara utarma dessa värdefulla system, utan i slutändan förlora viktiga tjänster som fiske och kustzonsskydd. Detta är speciellt oroande i tropiska utvecklingsländer, eftersom sjögräsängar där indirekt förser fattiga människor med billig mat i form av fisk.
Mot denna bakgrund var huvudsyftet med min avhandling att undersöka hur nyttjandet av två olika resurser knutna till sjögräsängar i Östafrika – algodling och kustnära småskaligt fiske – påverkar sjögräsängar och produktionen av ekologiska varor och tjänster (t ex fiske), och i slutändan diskutera vad detta innebär för lokal kustzonsförvaltning.
Min första fallstudie handlar om algodling, som introducerades som en alternativ inkomstkälla i Tanzania (Östafrika) på slutet av 1980-talet. Två arter
tropiska rödalger (Euchema och Kappaphycus) odlas i grunda havsvikar, torkas på land, och exporteras sedan till fabriker i Europa, USA och Asien. Där utvinner man sockerarten karragen som används som stabiliseringsmedel i mat, smink och läkemedel. T ex hittar man i svenska butiker karragen i hamburgerkött, läppstift och i glass.
Eftersom algodling inte kräver tillsats av gödnings- eller bekämpningsmedel utmålas aktiviteten ofta som en av de mest hållbara typerna av vattenbruk.
Många algodlingar placeras dock på bottnar där sjögräs normalt växer, och detta skulle kunna påverka sjögräsen och därigenom hela ekosystemet. I min första studie (artikel I) jämförde vi utbredningen av sjögräs i områden med och utan algodlingar, och visade att det generellt fanns mindre sjögräs under algodlingarna. Därtill fanns det färre arter och individer av olika små ryggradslösa djur (maskar, kräftdjur och musslor) under odlingarna. Eftersom att vi inte kunde bevisa att detta berodde på odlingarna i sig byggde vi upp egna experimentella algodlingar i en sjögräsäng, och följde utvecklingen under 11 veckor (artikel II). Resultatet var entydigt: under algerna fick sjögräsen mindre solljus, växte långsammare, och minskade med 30% i utbredning.
Eftersoms sjögräsängarna i studieområdet utgör viktiga fiskeplatser misstänkte vi att algodlingen indirekt skulle kunna påverka fisket. M h a en lokal fiskemetod (betade fiskfällor) jämförde vi fiskfångster från fällor placerade inne i algodlingar med fångster från fällor placerade i sjögräsängar och på ren sand (artikel III). Resultaten visade lite oväntat att fångsterna från fällor i algodlingen var lika stora som i de från sjögräsängen, men större än i fällorna placerade på ren sand. Detta skulle kunna betyda att om även om sjögräs försvinner, så kan algerna attrahera fiskar och därigenom stödja ett visst fiske. Däremot fanns skillnader mellan sjögräsområdet och algodlingen i vilka fiskarter som fångades, eftersom algerna verkar attrahera vissa fiskar mer än andra. Dessutom förändras fiskarnas habitat (algerna) drastiskt när algerna skördas, och på många platser finns konflikter mellan algodlare och fiskare eftersom näten ofta trasslar in sig i algerna. Sammantaget tyder detta på att algodlingar i dagsläget inte kan ersätta sjögräsängar som fiskeområden, och att en expansion av algodling skulle leda till minskade fiskeområden.
Min andra fallstudie handlade om indirekta effekter av kustnära småskaligt fiske, som är den i särklass viktigaste inkomstkällan för kustbefolkningen i Östafrika. Brist på andra sysselsättningar och förbättrade fiskemetoder har under de senaste årtiondena lett till ett ökat fisketryck, vilket gett minskade fångster men samtidigt ökad efterfrågan på fisk. I brist på en fungerande fiskeförvaltning har detta lett till en ’ond’ spiral, där fiskbestånden minskar i allt snabbare takt.
I flera områden längs Kenyas och Tanzanias kuster har man observerat hur onormalt täta bestånd av sjöborrar har betat ner hela sjögräsängar, vilket enligt lokalbefolkningen lett till minskade fiskfångster. Orsaken till den stora mängden sjöborrar skulle kunna vara ett intensivt fiske av rovfiskar som äter sjöborrar, men även övergödning och förändringar i vattentemperatur.
För att testa hypotesen om indirekta effekter av fiske undersökte vi först utbredningen av dessa sjöborrar i sju områden längs den Kenyanska kusten mellan 1987 och 2006 (artikel IV). Resultaten visade att antalet sjöborrar per yta var betydligt mycket högre i fiskade områden än inne i marina nationalparker där fiske är förbjudet, vilket tyder på att fisket är en betydande faktor. För att bekräfta denna hypotes utförde vi sedan en detaljstudie i två marina nationalparker och två fiskade områden. Resultaten bekräftade delvis vår hypotes: i de fiskade områdena åts en tredjedel så många sjöborrar upp av rovdjur (sjöstjärnor och fiskar) per tidsenhet som i de två skyddade områdena, vilket resulterade i att vi fann tre gånger fler sjöborrar där. Grovt sett återspeglades detta även i en skillnad i hur mycket sjöborrarna betade på de två olika sjögräsarterna. Dock fann vi att frånvaron av sjögräs – vilket på flera platser var ett resultat av det stora antalet betande sjöborrar – verkar vara en betydande faktor, eftersom sjögräsen inte bara utgör föda utan även skydd mot rovdjur. Förlusten av sjögräs verkar i sig kunna dämpa mängden sjöborrar och därigenom deras destruktiva betning på sjögräsen. Detta är ett exempel på en viktig s.k. återkopplingsmekanism, som ’buffrar’ effekten av störningar i ekosystemet och bidrar till att bibehålla sjögräs över långa tidsrymder.
Vi utförde även en fältstudie där olika typer av betning (hur ofta och hur mycket som betas) simulerades m h a klippning (artikel V). Resultaten visade att förändringar i ’betningsregim’ från lätt till intensiv betning (hur mycket som betas), men inte hur ofta betningen skedde, minskade tillväxt och inlagring av kolhydrater hos en av de dominerande sjögräsarterna, samtidigt som den andra arten inte påverkades. Detta tyder på att den relativt höga diversiteten av sjögräs som återfinns i dessa ängar kan ha en ’buffrande effekt’: även om vissa arter påverkas negativt av betningen, så kan andra mindre känsliga arter ta över deras roll.
Givet resultaten från dessa två fallstudier blev jag intresserad av hur människan påverkar sjögräsängar på en ekosystemnivå, framförallt i fråga om skiften från t ex sjögräs till odlade alger, eller från mycket sjögräs till mycket sjöborrar. Därför genomförde jag tillsammans med en kollega en litteraturstudie över skiften i sjögräsängar på en global skala (artikel VI). Vår sammanställning visade att sjögräs som försvinner pga mänskliga aktiviteter i vissa fall ersätts av andra arter som t ex invaderande alger, musslor och grävande kräftdjur. Detta sker delvis för att de är bättre anpassade till de nya förhållandena, men också pga mindre
konkurrens från sjögräsen om t ex solljus och utrymme. Många av dessa nya organismer påverkar i sig levnadsförhållanden som vattenkvalité och sedimentstruktur, vilket skapar nya ’återkopplingsmekanismer’ som gynnar de nya arterna men samtidigt missgynnar sjögräsen. Detta kan i värsta fall få systemet att ”gå i baklås”, där den naturliga återväxten av sjögräs effektivt förhindas. Dessutom försvårar detta olika förvaltningsstrategier som sjögrästransplantering eller vattenrening, som annars skulle kunna få systemet på rätsida igen.
Sammanfattningsvis visar resultaten av mina studier att även småskaliga aktiviteter i utvecklingsländer som algodling och fiske kan leda till storskaliga förändringar i kustnära ekosystem som sjögräsängar, om skalan i nyttjandet överskrider kritiska gränser. Lösningen till denna problematik är troligtvis mångfacetterad, och innefattar bl a (1) en helhetstänkande samförvaltning av ekosystem på landskapsnivå, (2) teknologiska förändringar vad gäller odlingsmetoder, fiskeredskap och fiskekvoter, (3) en diversifiering av resursnyttjande hos lokalbefolkingen (dvs att man breddar sig och inte bara sysslar med fiske eller algodling) (4) nya övervakningsmetoder för att utvärdera
’ekosystemhälsa’ hos sjögräsängar baserat på arter med nyckelfuntioner, samt (5) reglering av nationella och internationella drivkrafter (t ex den globala algodlingsindustrin) som bidrar till att öka trycket på dessa viktiga ekosystem.
ACKNOWLEDGEMENTS
I wish to acknowledge the people of Chwaka and Marumbi villages in Chwaka Bay, Zanzibar (Tanzania), without whose hospitality, interest and assistance much of the field work for this thesis would not have been possible.
The staff at the Institute of Marine Sciences (Zanzibar, Dar Es Salaam Univer-sity, Tanzania), especially director Dr A. Dubi, Dr N.S. Jiddawi, Dr M. Kye-walyanga, Mr M. M. Manzi, Mr S. Yahya, Mr U. A. Makame, Mr T. Buluda, Mr O. Amir and the technical staff Mr M. M. Mwadini, Mrs K. U. Said and Mr C. A. Mahawi, are deeply thanked for their full support during my stays.
The Kenyan Marine Fisheries and Research Institute (KMFRI, Mombasa, Kenya), especially Dr J. Kazungu, Dr J. N. Uku and Mr A. Kimathi, and the Kenya Wildlife Service (KWS) are deeply thanked for institutional and practical support.
Financial support was provided by the K & A Wallenberg, J.A. Letterstedt’s and A. Wilhelmina Memory stipend foundations, Stockholm Marine Research Cen-tre (SMF), and the Minor Field Study (MFS) scholarships provided by Sida (Swedish International Development Cooperation Agency).
REFERENCES
Adams A.J., Locascio J.V., Robbins B.D., 2004. Microhabitat use by a post-settlement stage estuarine fish: evidence from relative abundance and predation among habitats.
Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 299, 17-33.
Alcoverro T., Manzanera M., Romero J., 2001. Annual metabolic carbon balance of the sea-grass Posidonia oceanica: the importance of carbohydrate reserves. Marine Ecology Progress Series 211, 105-116.
Alcoverro T., Mariani S., 2002. Effects of sea urchin grazing on seagrass (Thalassodendron ciliatum) beds of a Kenyan lagoon. Marine Ecology Progress Series 226, 255-263.
Alcoverro T., Mariani S., 2004. Patterns of fish and sea urchin grazing on tropical Indo-Pacific seagrass beds. Ecography 27, 361-365.
Alcoverro T., Mariani S., 2005. Shoot growth and nitrogen responses to simulated herbivory in Kenyan seagrasses. Botanica Marina 48, 1-7.
Almasi M.N., Hoskin C.M., Reed J.K., Milo J., 1987. Effects of natural and artificial Thalas-sia on rates of sedimentation. Journal of Sedimentary Petrology 57, 901-906.
Arrivillaga A., Baltz D.M., 1999. Comparison of fishes and macroinvertebrates on seagrass and bare-sand sites on Guatemala's Atlantic coast. Bulletin of Marine Science 65, 301-319.
Barnes P.A.G., Hickman C.S., 1990. Lucinid bivalves and marine angiosperms: A search for causal relationships. In: Walker D.I. and Wells F.E. (Eds.) The seagrass flora and fauna of Rottnest Island, Perth, Western Australia Museum, pp. 215-238.
Bell S.S., Fonseca M.S., Stafford N.B., 2006. Seagrass Ecology: New contributions from a landscape perspective. In: Larkum A.W.D., Orth R.J. and Duarte C.M. (Eds.) Sea-grasses: biology, ecology and conservation, Dordrecht, Springer, pp. 625-645.
Bergman K.C., Svensson S., Ohman M.C., 2001. Influence of algal farming on fish assem-blages. Marine Pollution Bulletin 42, 1379-1389.
Bologna P.A.X., Heck K.L., 1999. Macrofaunal associations with seagrass epiphytes - Rela-tive importance of trophic and structural characteristics. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 242, 21-39.
Borum J., Pedersen O., Greve T.M., Frankovich T.A., Zieman J.C., Fourqurean J.W., Madden C.J., 2005. The potential role of plant oxygen and sulphide dynamics in die-off events of the tropical seagrass, Thalassia testudinum. Journal of Ecology 93, 148-158.
Bostrom C., Jackson E.L., Simenstad C.A., 2006. Seagrass landscapes and their effects on associated fauna: A review. Estuarine Coastal and Shelf Science 68, 383-403.
Boström C., Bonsdorff E., 1997. Community structure and spatial variation of benthic inver-tebrates associated with Zostera marina (L.) beds in the northern Baltic Sea. Journal of Sea Research 37, 153-166.
Bryceson I., 2002. Coastal aquaculture developments in Tanzania: sustainable and non-sustainable experiences. Western Indian Ocean Journal of Marine Science 1, 1-10.
Bulthuis D.A., Grand G.W., Mobley M.C., 1984. Suspended sediments and nutrients in water ebbing from seagrass-covered and denuded tidal mudflats in a southern Australian embayment. Aquatic Botany 20, 257-266.
Campbell M.L., 2002. Getting the foundation right: A scientifically based management framework to aid in the planning and implementation of seagrass transplant efforts.
Bulletin of Marine Science 71, 1405-1414.
Cebrian J., Duarte C.M., Agawin N.S.R., Merino M., 1998. Leaf growth response to simu-lated herbivory: a comparison among seagrass species. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 220, 67-81.
Cederlöf U., Rydberg L., Mgendi M., Mwaipopo O., 1995. Tidal exchange in a warm tropical lagoon: Chwaka Bay, Zanzibar. Ambio 24, 458-464.
Cinner J., Daw T., McClanahan T.R., 2007. The poverty trap in East African fisheries. 5th WIOMSA scientific Symposium, Durban, South Africa, pp. 35.
Collén J., Mtolera M., Abrahamsson K., Semesi A., Pedersen M., 1995. Farming and physiol-ogy of the red algae Eucheuma: Growing commercial importance in East Africa.
Ambio 24, 497-501.
Costanza R., dÀrge R., de Groot R., Farber S., Grasso M., Hannon B., Limburg K., Naeem S., O´Neill R.V., Paruelo J., Raskin R.G., Sutton P., van der Belt M., 1997. The value of the world's ecosystem services and natural capital. Nature 387, 253-260.
Creed J.C., Amado G.M., 1999. Disturbance and recovery of the macroflora of a seagrass (Halodule wrightii Ascherson) meadow in the Abrolhos Marine National Park, Bra-zil: an experimental evaluation of anchor damage. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 235, 285-306.
Daily G.C. 1997. Nature´s Services Societal dependence on natural ecosystems. Washington DC, Island Press. pp. 392.
Dawes C.J., Bird K., Durako M., Goddard R., Hoffman W., McIntosh R., 1979. Chemical fluctuations due to seasonal and cropping effects on an algal-seagrass community.
Aquatic Botany 6, 79-86.
Davis B.C., Fourqurean J.W., 2001. Competition between the tropical alga, Halimeda incras-sata, and the seagrass, Thalassia testudinum. Aquatic Botany 71, 217-232.
de Boer W.F., 2007. Seagrass-sediment interactions, positive feedbacks and critical thresh-olds: a review. Hydrobiologia 591, 5-24.
de la Torre Castro M., Jiddawi N., 2005. Seagrass-related research and community participa-tion: "Fishermen, fisheries and seagrasses". Participatory workshop, Chwaka Bay, Zanzibar, Tanzania, pp. 68.
de la Torre-Castro M., 2006. Humans and seagrasses in East Africa - A social-ecological systems approach. PhD thesis, Department of Systems Ecology, Stockholm Univer-sity. pp. 62.
de la Torre-Castro M., Rönnbäck P., 2004. Links between humans and seagrasses - an exam-ple from tropical East Africa. Ocean & Coastal Management 47, 361-387.
Deegan L.A., Wright A., Ayvazian S.G., Finn J.T., Golden H., Merson R.R., Harrison J., 2002. Nitrogen loading alters seagrass ecosystem structure and support of higher trophic levels. Aquatic Conservation-Marine and Freshwater Ecosystems 12, 193-212.
Dennison W.C., Orth R.J., Moore K.A., Stevenson J.C., Carter V., Kollar S., Bergstrom P.W., Batiuk R.A., 1993. Assessing water-quality with submersed aquatic vegetation. Bio-science 43, 86-94.
Domning D.P., 2001. Sirenians, seagrasses, and Cenozoic ecological change in the Caribbean.
Palaeogeography Palaeoclimatology Palaeoecology 166, 27-50.
Dorenbosch M., Grol M.G.G., Christianen M.J.A., Nagelkerken I., van der Velde G., 2005a.
Indo-Pacific seagrass beds and mangroves contribute to fish density and diversity on adjacent coral reefs. Marine Ecology Progress Series 302, 63-76.
Dorenbosch M., Grol M.G.G., Nagelkerken I., van der Velde G., 2005b. Distribution of coral reef fishes along a coral reef-seagrass gradient: edge effects and habitat segregation.
Marine Ecology Progress Series 299, 277-288.
Duarte C.M., 1995. Submerged aquatic vegetation in relation to different nutrient regimes.
Ophelia 41, 87-112.
Duarte C.M., 1999. Seagrass ecology at the turn of the millenium: challenges for a new cen-tury. Aquatic Botany 65, 7-20.
Duarte C.M., 2000. Marine biodiversity and ecosystem services: an elusive link. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 250, 117-131.
Duarte C.M., Chiscano C.L., 1999. Seagrass biomass and production: a reassessment. Aquatic Botany 65, 159-174.
Duffy J.E., 2006. Biodiversity and functioning of seagrass ecosystems. Marine Ecology Pro-gress Series 311, 233-250.
Dyer M.I., Turner C.L., Seastedt T.R., 1993. Herbivory and its consequences. Ecological Applications 3, 10-16.
Eckrich C.E., Holmquist J.G., 2000. Trampling in a seagrass assemblage: direct effects, re-sponse of associated fauna, and the role of substrate characteristics. Marine Ecol-ogy-Progress Series 201, 199-209.
Eklöf J.S., de la Torre Castro M., Gullström M., Uku J.N., Muthiga N.A., Lyimo T., Bandeira S.O., submitted. Sea urchin overgrazing of seagrasses: a review of causes, conse-quences and management. Submitted to Estuarine, Coastal and Shelf Science, Elmqvist T., Folke C., Nyström M., Peterson G., Bengtsson J., 2003. Response diversity and
ecological resilience. Frontiers in Ecology and the Environment 1, 488-494.
Erftemeijer P.L.A., Middleburg J.J., 1993. Sediment-nutrient interactions in tropical seagrass beds: a comparison between a terregious and a carbonate sedimentary environment in South Sulawesi (Indonesia). Marine Ecology-Progress Series 102, 187-198.
FAO, 1994. Aquaculture Production. FAO Fisheries Circular 815 (rev. 6). Rome, FAO, pp.
216.
FAO, 2002. Prospects for seaweed production in developing countries. FAO Fisheries Circu-lar No. 986 FIIU/C968 (En). 0107 2008.
http://www.fao.org/DOCREP/004/Y3550E/Y3550E00.HTM FAO, 2003. Fishstat Plus Version 2.30. http://www.fao.org,
Fogh Vinther H., 2007. Eelgrass (Zostera marina) response to blue mussel (Mytilus edulis) invasion of meadows. PhD thesis, Institute of Biology, University of Southern Denmark. pp. 122.
Fonseca M.S., 1989. Sediment stabilisation by Halophila decipiens in comparison to other seagrasses. Estuarine Coastal and Shelf Science 29, 501-507.
Fonseca M.S., Bell S.S., 1998. Influence of physical setting on seagrass landscapes near Beaufort, North Carolina, USA. Marine Ecology-Progress Series 171, 109-121.
Forss Å., Lange G.-M., Jiddawi N.S., 2007. End of contract seaweed farming in Zanzibar - an improvement for farmers? 5th WIOMSA Scientific Symposium, Durban, South Af-rica, pp. 45.
Gacia E., Granata T.C., Duarte C.M., 1999. An approach to measurement of particle flux and sediment retention within seagrass (Posidonia oceanica) meadows. Aquatic Botany 65, 255-268.
Gell F.R., 1999. Fish and fisheries in the seagrass beds of Quirimba archipelago, northern Mozambique. PhD, University of York. pp.
Gossling S., Kunkel T., Schumacher K., Zilger M., 2004. Use of molluscs, fish, and other marine taxa by tourism in Zanzibar, Tanzania. Biodiversity and Conservation 13, 2623-2639.
Green E.P., Short F.T. 2003. World Atlas of Seagrasses. 1, Berkeley, USA, University of California Press. pp. 286.
Grober-Dunsmore R., Frazer T.K., Lindberg W.J., Beets J., 2007. Reef fish and habitat rela-tionships in a Caribbean seascape: the importance of reef context. Coral reefs 26, 201-216.
Gullström M., de la Torre Castro M., Bandeira S.O., Björk M., Dahlberg M., Kautsky N., Rönnbäck P., Öhman M.C., 2002. Seagrass ecosystems in the Western Indian Ocean. Ambio 31, 588-596.
Gunderson L., 2001. Managing surprising ecosystems in southern Florida. Ecological Eco-nomics 37, 371-378.
Harborne A.R., Mumby P.J., Micheli F., Perry C.T., Dahlgren C.P., Holmes K.E., Brumbaugh D.R., 2006. The functional value of Caribbean coral reef, seagrass and mangrove habitats to ecosystem processes. In: Alan J. Southward C.M.Y., and Lee A. Fuiman (Eds.) Advances in Marine Biology, Academic Press, pp. 57-189.
Hasan M.R., 2001. Nutrition and feeding for sustainable aquaculture development in the third millenium. Subasinghe R.P., Bueno P., Phillips M.H., Hough C., McGladdery S.E.
and Arthur J.R.Aquaculture in the third millemium, Bangkok, Thailand, pp. 191-219.
Hauxwell J., Cebrian J., Furlong C., Valiela I., 2001. Macroalgal canopies contribute to eel-grass (Zostera marina) decline in temperate estuarine ecosystems. Ecology 82, 1007-1022.
Heck Jr K.L., Valentine J.F., 2007. The primacy of top-down effects in shallow benthic eco-systems. Estuaries and Coasts 30, 371-381.
Heck K.L., Valentine J.F., 1995. Sea urchin herbivory - evidence for long-lasting effects in subtropical seagrass meadows. Journal of Experimental Marine Biology and Ecol-ogy 189, 205-217.
Hemminga M.A., Duarte C.M. 2000. Seagrass Ecology. Cambridge, Cambridge University Press. pp. 298.
Hinrichsen D., 1995. Coasts in Crisis. 0820 2004. http://www.aaas.org/international Holmquist J.G., 1997. Disturbance and gap formation in a marine benthic mosaic: influence
of shifting macroalgal patches on seagrass structure and mobile invertebrates. Ma-rine Ecology-Progress Series 158, 121-130.
Hughes A.R., Bando K.J., Rodriguez L.F., Williams S.L., 2004. Relative effects of grazers and nutrients on seagrasses: a meta-analysis approach. Marine Ecology-Progress Series 282, 87-99.
Hughes A.R., Stachowicz J.J., 2004. Genetic diversity enhances the resistance of a seagrass ecosystem to disturbance. PNAS 101, 8998-9002.
Hurtado A.Q., Agbayani R.F., 2002. Deep-sea farming of Kappaphycus using the multiple raft, long-line method. Botanica Marina 45, 438-444.
IPCC, 2007. Climate Change 2007: The physical Science Basis. IPCC, IPCC WGI Assess-ment Report, Geneva, pp. 21.
Jackson J.L., Rowden A.A., Attrill M.J., Bossey S.J., Jones M.B., 2001. The importance of seagrass beds as habitats for fishery species. Oceanography and Marine Biology 39, 269-303.
Jasinski J.P.P., Payette S., 2005. The creation of alternative stable states in the southern boreal forest, Quebéc, Canada. Ecological Monographs 75, 561-583.
Jenkins G.P., Wheatley M.J., 1998. The influence of habitat structure on nearshore fish as-semblages in southern Australian embayment: Comparison of shallow seagrass, reef-algal and unvegetated sand habitats, with emphasis on their importance to re-cruitment. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 221, 147-172.
Jentoft S., van Son T.C., Bjorkan M., 2007. Marine protected areas: A governance system analysis. Human Ecology 35, 611-622.
Jiddawi N.S., Ohman M.C., 2002. Marine fisheries in Tanzania. Ambio 31, 518-527.
Johnstone R., Ólafsson E., 1995. Some environmental aspects of open water algal cultivation:
Zanzibar, Tanzania. Ambio 24, 465-469.
Jones C.G., Lawton J.H., Shachak M., 1994. Organisms as ecosystem engineers. Oikos 69, 373-386.
Kamermans P., Hemminga M.A., Marbá N., Mateo M.A., Mtolera M.S.P., Stapel J., 2000.
Leaf production, shoot demography, and flowering in Thalassodendron ciliatum along the east African coast. Aquatic Botany 70, 243-258.
Kaunda-Arara B., Rose G.A., 2004. Long-distance movements of coral reef fishes. Coral Reefs 23, 410-412.
Kirkman H., Kirkman J.A., 2002. The management of seagrasses in Southeast Asia. Bulletin of Marine Science 71, 1379-1390.
Koch E.W., 1996. Hydrodynamics of a shallow Thalassia testudinum bed in Florida, USA.
Kuo J., Phillips R.C., Walker D.I. and Kirkman H.Seagrass Biology International Workshop, Rottnest Island, Western Australia, pp. 105-109.
Kuo J., Phillips R.C., Walker D.I. and Kirkman H.Seagrass Biology International Workshop, Rottnest Island, Western Australia, pp. 105-109.