Vad gör du med olika årskurser i lappteknik?

Anna jobbar i år 5 med blockhusrutan. Detta är då en obligatorisk startuppgift.

Berit säger att de som vill arbeta med lappteknik får göra det oavsett vilket år de går i. Cecilia jobbar med lappteknik i år 5 och 6. Då är det blockhusrutan som de gör. Diana har lappteknik i med år 5 och 6. Båda åren klarar det bra. De har jobbat med

blockhusrutan och kvadrater.

Eva berättar hur hon förra året hade en 5-6:a på en annan skola än hennes nuvarande och de

fick använda sig av mjölbatik för att göra sitt eget tyg. Sedan fick de använda den här biten i lappteknik. De fick först klippa sönder sitt tyg till lappar och sedan komplettera batiktyget med ett annat enfärgat bomullstyg. Denna färg skulle finnas med i batiktyget. Genom att arbeta på detta sätt fick eleverna prova flera tekniker i en uppgift. Övningen var kul och det blev ett bra resultat, säger Eva. Eleverna fick även lära sig hur man färgar och fixerar. De gjorde sedan fyrkanter och satte ihop dem till kuddar.

I högstadiet ger hon exempel på vad man skulle kunna göra:(hon har inte provar alla) • Trianglar som de sätter ihop till olika mönster. Trianglar är lätta att sy när man syr

många på en gång.

• Sy på skolans broderimaskin och sedan sy med dessa bitar i ett lapptäcke. Här får man med mer än en teknik.

• Sy ihop remsor som man sedan skär i trekanter, sedan sätta ihop dem till kvadrater. • Vika ett A4 papper max sex gånger och sedan klippa i viklinjerna. Det blir helt

osymmetriska delar. Man ska lägga på sömsmån och sedan sätter man ihop delarna igen. Detta blir som pusselbitar. Hon tycker att det är en roligt idé. Har provat att göra det här på en fältstudie i år femma.

• Tokteknik; att lägga lappar på varandra och sy ihop med dekorationssömmar i skarvarna eller rakt över (då blir det en effekt av det är fler ihopsömnader än det egentligen är). Toktekniken kräver inte samma precision eftersom hörnen går omlott. Man använder ett bottentyg som man bygger på. Tekniken har hon inte provat i grundskolan, men tänker prova det i och med att det inte kräver samma noggrannhet. Alla blir olika och de får sina egna mönster och idéer. Det blir ett återbruk av tyger och är inte så svårt att göra.

• Blockhusrutan med år 7 och 8. Använda sig av ett bottentyg och sedan sy på en bit i taget, runt, runt. Den fungerar, de syr fast och sedan klipper de av det tyget som blir över efterhand.

• Sy ihop remsor och klipper i kvadrater som man sedan vrider och vänder på för att bilda mönster, detta är lite svårt och överkurs i grundskolan.

• Ta en bild i en tidning och omsätta den till ett lapptäcke, kanske för dem som är på en högre nivå och har kommit lite längre. Det blir mer eget skapande.

Frida säger att de gör allt möjligt. Allt från enklare saker till hela lapptäcken. I början är det

mycket kuddar. I år 6 har de gjort kuddjur av fyrkanter. De har tyckt att det har varit jättekul. Mycket väskor gör dem och grytlappar. Alla möjliga mönster av lappteknik; blockhusrutan, toktekniken när man syr på lappar. I år 4 och 5 har hon arbetat med blockhusrutan. Sen jobbar hon mycket med den här ”patch-worken” när man syr på ett slags papper. Hon tycker att det är fantastiskt roligt för eleverna och de får det exakt. Pappret är ungefär som vlieselin och där ritar man upp mönstret, sen klipper man ut bitarna, lägger dem under pappret och syr igenom pappret på strecken. Varenda liten unge får det här exakt eftersom de syr efter strecket och stannar när strecket tar slut. Sen viker man upp och pressar bara. Och sen tar man nästa bit och nästa. Det är en väldigt rolig teknik, tycker Frida. Eleverna kan rita egna bilder och sedan finns det många dataprogram där man själv kan konstruera mönster och plocka mönster från programmet. De är hemskt roliga. Det blir väldigt exakt. Detta kan de göra från år 5 och uppåt. Ska man jobba med att sy ihop olika former – att bitarna inte är lika, så ska man jobba med den här metoden.

7a. Vilka lappmönster används mest?

Anna använder mest blockhusrutan med stabiliserande tyg som botten. Eleverna arbetar

utifrån instruktionen. Tyg som är under är gammalt tyg som man vill bli av med. Detta tyg kan vara randigt eller rutigt så att eleverna kan följa linjer för att få det rakt. Sedan syr eleverna genom lapparna som ligger räta mot räta, plus att man syr genom det stabiliserande tyget. Sedan vänder man upp och pressar. Eleverna gör en markering var remsan ska klippas av efter att de har sytt och pressat, sen klipper de av. Annars är risken stor att bitarna blir för korta och det blir snett.

Berit använder oftast vanliga fyrkanter eller blockhusrutan.

Cecilia använder mest blockhusrutan. Eleverna får göra en grytlapp eller kudde för att det inte

ska bli för stora saker. Cecilia bestämmer storleken för att eleverna själva inte har förståelse om hur stort det blir i slutändan. Hon tycker att man måste styra dem mycket.

Diana jobbar mest med blockhusrutan och har även jobbat med kvadrater.

Eva har inte jobbat så mycket med lappteknik i skolan men hon har provat blockhusrutan och

att jobba med trianglar.

Frida använder inte några speciella lapptekniker mer än andra utan provar olika hela tiden. 7b. Varför just dessa lappmönster?

Anna tycker att de är enklast. Hon säger också att det blir lite av en ”happening” för eleverna.

De undrar väldigt mycket i början hur de ska göra och hur det ska kunna bli något av det. Eleverna har svårt att förstå hur det hänger ihop. De lägger ju tygremsorna räta mot räta, sy på avigsidan och vänder sedan upp. De undrar om det verkligen blir rätt. Efter 3, 4 remsor börjar de förstå hur det hänger ihop. Det är svårt att förstå att de ska behålla remsorna långa och klippa av dem först senare. De gör ibland småbitar som inte räcker till sedan.

Berit tycker att dessa mönster är de är enklaste.

Cecilia sa att det var slumpen som avgjorde och det faktum att hon hade mycket små tygbitar. Diana tycker att de är lätta för barnen. Eleverna har fått sy efter ett visst sätt, först klippt till

bakstycke och volymvlieselin sedan sicksackat fast mittrutan på ett stabilt tyg som är randigt. Det blir stadigare än om man syr i enkelt tyg. Läraren skär till styckena i slutet så man tar och gör dem lite större än de ska vara så har man lite till godo, om det skulle bli lite fel

någonstans.

Eva säger att blockhusrutan är traditionell och vanlig, så då provade hon den med eleverna för

att se hur det fungerade. Trianglar har jag valt för att den är så lätt att sy. Den ser avancerad ut, men är enklare än blockhusrutan egentligen – att få ett bra resultat.

Frida säger att hon är så fascinerad av lappteknik och att hon bara har fortsatt att göra mer

och mer. Massa olika säger hon och Frida lär sig hela tiden nya som hon provar i skolan. Hon tycker inte att det är någon speciell lappteknik som fungerar extra bra, det är ju beroende på hur gamla de är.

8. Finns det en tydlig progression i det sätt du arbetar med lappteknik? Hur ser den ut i