Vad styr polisens och åklagarens arbete i detalj

Enligt polislagen är ändamålet med polisorganisationen att främja rättvisa, trygghet, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Polisen skall förebygga och förhindra brott genom spaning, utredning eller på an-nat sätt, samt ingripa mot brott under allmänt åtal som upptäckts. Polisen skall enligt la-gen samarbeta med Åklagarmyndigheten och andra myndigheter som berörs av arbetet och andra myndigheter skall ge polisen stöd i dess arbete. Polisen skall alltid arbeta med full respekt för lagar, förordningar och föreskrifter och ingripa på ett försvarligt sätt med hänsyn till situationen och dess syfte och omständigheter i övrigt. När en polis får kän-nedom om ett brott under allmänt åtal, skall polismannen rapportera det till sin chef.

Bara om brottet är obetydligt kan polismannen själv välja att inte rapportera det vidare.⁷⁵ Enligt legalitetsprincipen måste polisen ha lagstöd för varje åtgärd som begränsar

74 Se nedan om socialtjänstlagen 14 kap. 1 § och det personliga ansvar detta innebär för enskilda myndig-hetsanställda.

75 Se polislagen särskilt 1-3 och 8-9 §§.

gons grundläggande fri och rättigheter. Vidare anger behovsprincipen att polisen bara skall ingripa när det är nödvändigt och likhetsprincipen betyder att polisiära maktmedel skall utövas med respekt för allas människors lika värde.⁷⁶ Denna senare princip finns i Regeringsformen 1:9.

Man kan omvänt fråga sig om inte detta också betyder att det krävs uttalat lagstöd för att inte ingripa om en person begränsar en tredje persons grundläggande frihet. Detta är fal-let vid människohandelsbrotten eller misstanke därom. Dessutom tvingar likavärdes- principen och behovsprincipen polisen att agera om någon bryter mot lagen i förhållande till en tredje person. I människohandelsfallet krävs ju ett ingripande för att befria ett of-fer som utsätts för ett pågående grovt brott. Det kan inte råda någon tvekan om polisens roll i dessa fall.

Om polisen misstänker ett människohandelsbrott skall detta således alltid rapporteras vidare till närmaste chef och det finns inget utrymme för andra överväganden. Om till-räcklig misstanke inte finns inleds omedelbart förspaning i syfte att stärka eller avfärda misstanken.⁷⁷ Det är i många fall tillrådligt att omgående ta underhandskontakt med åklagare för samråd i ärendet även om förundersökning inte är inledd. Att underrätta so-ciala myndigheter är som sagt en individuell skyldighet.

Åklagarens huvuduppgift går i stort sett ut på samma sak som polisens med det finns avgörande skillnader. Enligt förundersökningskungörelsens 1 § och rättegångsbalkens 23 kap 1 och 2 §§ skall förundersökning inledas så snart det finns anledning anta att brott som lyder under allmänt åtal har begåtts. Målet med en förundersökning är att ut-reda vem som skäligen kan misstänkas för brottet, att utut-reda om tillräckliga skäl för åtal föreligger och därutöver att förbereda målet för att kunna genomföra rättegång i ett sam-manhang. Här formuleras åklagarens huvuduppgifter nämligen att leda förundersökning, fatta beslut i åtalsfrågan och föra talan vid rättegång i domstol. Allt skall ske i enlighet med legalitetsprincipen och åklagarens ansvar för att skapa en rättssäker process är framträdande. Något uttalat ansvar för åklagaren att förebygga eller avbryta brottslig gärning finns inte som fallet är när det gäller polisen.

76 Se ordningsstörande brott 2:a upplagan av Gösta Westerlund s 32-33.

77 Straffprocessuella tvångsmedel 2:a upplagan av Gösta Westerlund s 30.

När det gäller förundersökningar angående övergrepp mot barn skall dessa bedrivas skyndsamt. Enligt förundersökningskungörelsen 2 a § skall en förundersökning där målsäganden vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år bedrivas särskilt skyndsamt, om brot-tet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och det för brotbrot-tet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förutom förundersökningskungörelsen finns regler i rät-tegångsbalken om åklagare och dennes uppgifter och då särskilt räträt-tegångsbalken kap 7 om åklagare, kap 20 om rätt till åtal och om åklagare, kap 23 om förundersökning och kap 42 om stämning. Utöver dessa regler finns även den så kallade Åklagarförordningen (2004:1265) och Förordning (2004:1266) med instruktion för Åklagarmyndigheten även om dessa behandlar mer perifera frågor i sammanhanget som organisation, behörigheter och liknande.

När det gäller förundersökningsledning detaljregleras denna närmast i Åklagarmyndig-hetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förundersökning.

Densamma ändrades nyligen genom ÅFS 2007:4. I 6 § anges att åklagare skall leda för-undersökningen om brottet innefattar en sexuell handling mot någon som är under 18 år.

Detta innebär alltså att åklagare alltid leder förundersökning om brott som omfattas av denna uppsats.⁷⁸ Har polis beslutat att inleda förundersökning skall ärendet omgående överlämnas till åklagare. Ärendenas komplexitet gör att Åklagarmyndigheten angivit att åklagare som hanterar ärenden rörande sexuella övergrepp mot barn skall speciallottas på vissa åklagare och att dessa bör ha genomgått särskild utbildning.⁷⁹ När det gäller nu aktuella förundersökningar har bland annat justitieombudsmannen påtalat vikten av en särskilt aktiv förundersökningsledning.⁸⁰

Åklagaren har alltså inte något särskilt ansvar att avbryta brottslig verksamhet, vilket i människohandelssituationen ger utrymme för en konflikt på grund av att polisen har ett uttalat sådant ansvar. Dock gäller skyldighet även för anställda vid Åklagarmyndigheten att anmäla missförhållanden rörande barn till sociala myndigheter enligt socialtjänstla-gen 14:1. Även här uppstår en konflikt om åklagaren vill fortsätta spana vilket kan kom-ma att påverka de sociala myndigheternas arbete. Självklart får inte sociala myndigheter,

78Se rättegångsbalken 23:3 och RPSFS 2007:2 FAP 403-5 (Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledning av förundersökning i brottmål) och Åklagarmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (ÅFS 2005:9) om ledning av förundersökning, som senast ändrades genom ÅFS 2007:4.

79 Se s 9 ff i Åklagarmyndighetens handbok Handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn av Ut-vecklingscentrum Göteborg Maj 2006 (uppdaterad juli 2007).

80 Se bland annat justitieombudsmannen 2004/05:90 (dnr 4547-2002).

så vitt jag kan bedöma, avvakta med sina insatser på grund av att de brottsutredande myndigheterna vill förbättra bevisläget mot en misstänkt.