Vandringshinder i vattendrag - Uppföljning av miljöhänsyn i Vägprojekt

Ett av de stora hoten mot den biologiska mångfalden i rinnande vatten är fragmentering av vattendrag genom skapandet av artificiella vandringshinder. Exempel på sådana är dammar, branta kulvertar och dåligt miljöanpassade vägtrummor. Vattendrag utgör, förutom att vara förbindelselänkar mellan olika sjöekosystem, på egen hand en viktig livsmiljö för en mängd arter som är helt anpassade till ett liv i rinnande vatten. I ett vattendrag med hög fragmenteringsgradⁱ blir populationerna av de organismer vars förflyttning hindras isolerade och därmed mer känsliga för plötsliga förändringar i livsmiljön (exempelvis flödesvariationer, utsläpp av föroreningar etc.). Små isolerade populationer är också mer känsliga för slumpmässigt utdöende⁸². Några av de arter som drabbas hårdast när ett vandringshinder introduceras i ett vattendrag är de fiskarter som har olika delar av sin livscykel i olika delar av ett vattensystem och därmed är beroende av fria vattenvägar för sin fortlevnad. Till denna grupp räknas anadroma arter som havsöring, lax och flodnejonöga, som lever huvuddelen av sitt liv ute i havet men vandrar upp i vattendrag för att leka, men även de många sjölevande fiskar som är beroende av tillrinnande vattendrag för sin reproduktion. Vissa av de insektsarter som har sin larvutveckling i rinnande vatten är beroende av en aktiv migration uppströms längs botten för en naturlig populationsdynamik⁸³, vilket också gäller för många kräftdjur. Det finns också studier som indikerar att underdimensionerade vägtrummor kan utgöra vandringshinder även för uppströmsflygande insekter⁸⁴.

VV Publ. 2003:103 Multifunktionella diken

Denna standardiserade metod (Metod C) beskivs i ATB-väg.

Faith-Ell, C. 2004. The application of environmental Recuirements in procurement of road maintenance...

81 Ljung, Tomas. Ledamot i Region Mitts Miljö- och skönhetsråd (pers komm 2005-12-01)

Fragmenteringsgraden uttrycks som genomsnittlig sträcka vattendrag utan vandringshinder (10 vandringshinder i ett 60 km långt vattendra innebär alltså en fragmenteringsgrad på 6 km) (Bergengren, J 1999)

Winter, H.V & Van Densen W.L.T 2001 Asessing the opportunities for upstream migration...

Rawer Jost, C. et al. 1999 Upstream migration of benthic macroinvertebrates...

Kapitel 5: Urval av Naturmiljöaspekter

5.2.1 Bakgrunden till problemet med vandringshinder

Vid vägbyggen väljer man ofta att lägga en rund trumma vid vattenövergångar, då detta är den billigaste och enklaste lösningen för passage av mindre vattendrag. Anledningen till att många vägtrummor utgör vandringshinder är att trummorna ofta läggs för högt i vattendraget, vilket gör att ett fritt fall uppstår vid utloppet. Detta omöjliggör passage för bottenfaunan och de allra flesta fiskarter. Många trummor läggs också med en för stor lutning, med följden att vattenhastigheten genom trumman blir så stor att fiskarnas passage försvåras eller omöjliggörs. Den naturliga, ojämna bäckbotten ersätts vid trumläggning i många fall med kal betong- eller stålbotten, vilket försvårar uppströmsrörelser för de mindre djur som rör sig i det laminära gränsskikt som normalt uppstår närmast det ojämna bottensubstratet. Avsaknaden av stenar innebär även en brist på lämpliga viloplatser för fiskar som simmar uppströms. En 25 meter lång trumma med en vattenhastighet över 1,2 m/s utgör ett vandringshinder för i stort sett alla fiskarter, men uppgifterna varierar kraftigt i litteraturen och beror också till stor del på vattendjupet i trumman⁸⁵.

5.2.2 Vägverkets arbete med att åtgärda vandringshinder

Vägtrummor är idag det vanligaste vandringshindret i mindre vattendrag⁸⁶ vilket gör att vägverket i egenskap av väghållare för det statliga vägnätet har ett stort ansvar för att lösa problemet. Enligt en pilotstudie utgör 1/3 av alla vägtrummor längs det statliga vägnätet i Sverige partiella eller definitiva vandringshinder för vattenlevande organismer, och kostnaden för att åtgärda dessa skulle ligga på i storleksordningen 2-3 miljarder⁸⁷. En vägtrumma i metall eller betong kan ha en livslängd på 60-70 år, vilket gör att problemet med felaktigt lagda vägtrummor kommer att ta lång tid att lösa om åtgärderna endast görs i samband med det normala vägunderhållet⁸⁸. Den långa livslängden på vägtrummor innebär alltså att det är av stor vikt att man vid vägbyggen och reparationer inte skapar nya vandringshinder, samtidigt som man tar chansen att bygga bort de befintliga. Vid tidigare uppföljningar av trumläggning i Region Mitt har man trots detta fått indikationer på att fel fortfarande ofta begås när trummor byts i vägverkets regi.

I ATB-väg (se kap 4.4) finns sedan 2000 förutom tekniska riktlinjer för trumläggning även krav på miljöanpassning av trummor⁸⁹. Enligt dessa ska vattendragets naturliga bredd behållas genom trumman och vattenhastigheten inte avvika nämnvärt från vattendragets naturliga⁹⁰. Detta kan innebära att en större trumdiameter än vad som är motiverat ur hydraulisk synpunkt måste väljas. Som ett komplement till kraven i ATB-väg har man i Vägverket Region Mitt även tagit fram en rutin som ska tillämpas vid all läggning av vägtrummor med diameter ≥600mm i naturliga vattendrag⁹¹. För att undvika förhöjd strömningshastighet ska enligt rutinen lutningen på nylagda trummor inte överstiga 0,5 %

där detta är möjligt med bibehållen teknisk standard. Trummor med en diameter ≥800 mm ska dessutom ligga nedgrävda minst 30 cm i bäckbotten för att få plats med ett naturligt bottensubstrat. Om miljökraven i ATB väg och trumrutinen av någon anledning inte kan uppfyllas ska möjligheten att välja en lösning med bro eller halvtrumma (figur 4) alltid övervägas. Vid slutbesiktningen av vägbygget ska enligt rutinen trummornas miljöanpassning kontrolleras.

Figur 4. Schematisk bild av

halvtrumma

Bergengren, J 1999 Vandringshinder och spridningsbarriärer inventerade i 11 vattensystem i Västernorrland

86 Ward, I. 1999 Vägtrummor kan utrota lax och andra arter

Bergengren, J. 1999 Vandringshinder och spridningsbarriärer inventerade i 11 vattensystem i Västernorrland

Risberg, P. 2003 Uppföljning av arbetet med vandringshinder

Eriksson, Ove. HK, Sted (personlig kommunikation 2005-11-17)

VV Publ. 2004:111 ATB-väg 2004, kapitel D: Avvattning och dränering

Kapitel 5: Urval av Naturmiljöaspekter

Det är oftast svårt att åtgärda problemet med befintliga trummor som har god hydraulisk funktion men som ligger för högt i vattendrag utan att ta till omläggning eller trumbyte. Att byta en trumma är dock en relativt dyr och omfattande åtgärd, eftersom vägen i de flesta fall måste grävas av och ny beläggning läggas. I vissa fall kan dock vattnets hastighet sänkas tillräckligt för att skapa passagemöjligheter för fisk genom att tröskeldammar anläggs nedströms trummans mynning (figur 5). Detta kan vara ett relativt billigt sätt att höja vattennivån i trumman och möjliggöra uppströmsvandring för fisk.

Figur 5. Tröskling nedströms befintlig vägtrumma.

(Naturvårdsverket 1999)

5.2.2 Konfliktpunkter och problem

Vid nyproduktion och underhåll av vägar finns högt ställda krav på bärighet och teknisk standard, som ibland kan stå i konflikt med de lösningar som skulle krävas för att optimera den ekologiska funktionen hos en vägtrumma. Detta har länge varit en viktig anledning till att inte halvtrummor väljs i större utsträckning, trots att detta oftast är det optimala ur biologisk synvinkel⁹². Halvtrummor har en något högre investeringskostnad än runda trummor^j, då material- och arbetskostnaden båda är högre än för motsvarande heltrumma, och läggning av halvtrummor kräver erfarenhet hos entreprenören. Vissa anser dock att halvtrummor i ett livscykelperspektiv är billigare än heltrummor, eftersom korrosionsproblemen är mindre⁹³. Erfarenheten av att använda sig av halvtrummor är begränsad, och det finns därför ett generellt motstånd mot att öka användningen bland projekt- och driftledare⁹⁴. Topografin kan i vissa fall göra att det är svårt att leva upp till kraven både på att inga fall får förekomma på nedströmssidan och på begränsad lutning. Tröskling och andra åtgärder som syftar till att minska strömningshastigheten och höja vattennivån i för högt lagda trummor kan vid höga flöden öka risken för översvämning och skador på vägbanken kring trumman, vilket kan skapa problem både för väghållare och för markägare. Trösklingsåtgärder har också i många fall en begränsad livslängd, då fördämningarna kan sköljas bort vid extrema flöden. I vissa fall kan en trumma, som vid avslutat vägbygge har en utformning som uppfyller kraven på miljöanpassning, till följd av erosion vid flödestoppar med tiden förvandlas till ett vandringshinder. För att förhindra detta krävs att bäckbotten kring trummans nedströmsände erosionsskyddas och ibland också att bottenmaterialet förankras i trumbotten. Kraven på miljöanpassning av trummor i ATB-väg gäller visserligen i alla projekt, men om dessa krav strider mot hur trummornas läge projekterats i bygghandlingen är det enligt prioriteringsordningen för kravdokument bygghandlingen som gäller. I många fall är det svårt att i förväg projektera ett trumläge så att man är säker på att vandringhinder inte skapas, eftersom underlaget i form av terrängdata är för odetaljerat⁹⁵.

Risberg, P. 2003 Uppföljning av arbetet med vandringshinder

15-25 % högre kostnad (Holmström, Lars-Erik Driftledare VMtr (personlig kommunikation 2005-11-17))

Holmström, Lars-Erik. Driftledare VMtr (personlig kommunikation 2005-11-17)

Eriksson, Ove. HK (Sted). (personlig kommunikation 2005-11-17)

Kapitel 5: Urval av Naturmiljöaspekter

In document Uppföljning av miljöhänsyn i Vägprojekt (Page 30-33)