Vanliga konfigurationer i Norden

För att åstadkomma recirkulering av vatten i fordonstvättar finns ett flertal olika konfigurationer där olika reningsmetoder kombineras i olika ordning. Det enklaste recirkuleringssystemet som används använder sig endast av en gravimetrisk slam- och oljeavskiljare (Fig. 5). Vatten kan tas till recirkulering, för underredstvätt av fordonen, efter oljeavskiljaren vilket dock gör att oljeavskiljaren måste dimensioneras för ett högre flöde då vattnet passerar den mer än en gång. Om systemet har ett sandfång eller slamavskiljare innan oljeavskiljaren kan man även återanvända vattnet efter sandfånget. Således kan oljeavskiljarens volym vara mindre. Dessa typer av recirkuleringssystem klarar oftast endast av att uppfylla 30 procentig recirkulering och får dessutom problem med att rena oljan då mikroemulsioner används. Då systemet används vid personbilstvättar brukar det ha

en energiförbrukning på mindre än 0,5 kWh/tvättad personbil.

Figur 5: Ett enkelt vattenreningssystem som endast bygger på slam- och oljeavskiljning. Systemet kan ge upp till 30 % recirkuleringsgrad

19

Ett annat system som ibland används för recirkulering av vattnet är att den gravimetriska slam- och oljeavskiljaren kompletteras med ett kemflockningssystem som placeras innan slamavskiljaren (Fig. 6). Flockningsmedlet som tillsätts får oljeemulsionerna att spricka vilket ger en bättre rening av vattnet. För att flockningen ska fungera optimalt krävs en justering av pH-värdet. Dessa system fäller ut stora delar av oljan som ett slam i slamavskiljaren. Då vatten tas till recirkulering från utloppet av oljeavskiljaren kan recirkuleringsgraden för denna typ av system uppgå till 30 %. Att ha ett flockningssystem har i många fall visat sig vara fördelaktigt, eftersom ett system som endast består av en oljeavskiljare kan ge problem med reningen då mikroemulsioner används i tvätten. Energiförbrukningen för detta system brukar vara den samma som för systemet i Figur 5. Då bägge systemen som beskrivits ovan har en relativt låg recirkuleringsgrad kan dessa

kompletteras med ytterligare ett reningssteg för att möjliggöra högre recirkulering av vattnet. Detta kan göras genom att koppla ett sandfilter till systemet (Fig. 7). Sandfiltret renar det utgående vattnet från slam- och oljeavskiljaren för att på så vis ge ett renare vatten och en säkrare drift. Vattnet som renats genom sandfiltret kan sedan användas för att tvätta chassin på bilar.

Nedströmsbaserade sandfilter är de vanligaste i denna typ av rening. Sandfiltren backspolas med jämna mellanrum för att säkerställa funktionen. Vattnet från dessa system kan återvinnas till 80 % om det används till både tvätt av chassin och underredet. Sandfiltret bidrar inte med någon nämnvärd energiförbrukning och den ungefärliga energiförbrukningen för detta system är således det samma som för ett system utan sandfilter. Filtret kan dessutom tillverkas av andra material än

sand.

En annan vanlig konfiguration av vattenreningssystem vid fordonstvättar använder sig av, för att möjliggöra recirkulering, är att vattnet först renas med en slam- och oljeavskiljare. Ett kemiskt flockningssystem med mikroflotation används för vattnet som renats med avskiljaren. Ibland finns även en hydrocyklon eller ett sandfilter placerade innan mikroflotationen. pH justeras och

kemfällningskemikalier tillsätts (Fig. 8). Luft pumpas också in i systemet för att ge mikroflotation. Dessa system kräver att det slam som bildas under mikroflotationen leds tillbaka till

slamavskiljaren. Eftersom mikroflotationen kan behandla mer vatten än en traditionell sedimenteringsstank kan detta system göras mindre än ett vanligt sedimenteringssystem. Recirkuleringsgraden med dessa system kan också uppgå till 80 %. Energiförbrukningen brukar

trots detta vara ungefär den samma som för systemen med lägre återvinningsgrad.

Det finns flera olika konfigurationer på hur biologiska system är uppbyggda, men generellt sker först en mekanisk slamseparering och därefter en biologisk rening i en bioreaktor. Slutligen får vattnet renas i en lamellseparator som avskiljer det återstående slammet och recirkulerar det till slamavskiljningen (Fig. 9). I dessa system kan vatten till chassitvätt tas både efter slamavskiljningen eller efter lamellseparatorn. Energiförbrukningen i dessa system är i samma storleksordning som för systemen som använder sig av kemisk rening (Nordiska ministerrådet, 2007). Dessa system använder sig ofta av oljeavskiljare som placeras efter slamavskiljningen men innan biokammaren. Detta minskar risken för stora oljeutsläpp som kan hämma bakterietillväxten i bioreaktorn. Av hygienskäl är det vanligast att vatten till recirkulering tas efter lamellseparatorn. Dessa system kan

ofta klara av en 80 procentig recirkulering av vattnet (Israelsson, muntl. uppg.).

Figur 6: Kemfällningssystem med slam- och oljeavskiljare. Systemet kan ge 30 % recirkuleringsgrad.

20

Figur 7: Ett kemfällningssystem som även kompletterats med sandfilter. Systemet kan recirkulera upp till 80 % av

tvättvattnet.

Figur 8: Kemisk rening med mikroflotation och hydrocykloner (alternativt sandfilter). Systemet kan recirkulera 80 % av vattnet.

Figur 9: Vanlig uppsättning för ett biologiskt reningssystem. Vatten tas vanligen till recirkulering efter lamellseparatorn/klarningstanken.

Elektrokemiska reningssystem använder endast elektrokemisk rening för det utgående vattnet till avloppet. Detta gör att energiförbrukningen för systemet kan hållas i samma storleksordning som i de ovannämnda konfigurationerna. De elektrokemiska systemen använder sig av slam- och

oljeavskiljare som ett första steg i reningen. Denna följs av hydrocyklonrening som renar vattnet så att 80 % kan recirkuleras. Oxidationsmetoder använder sig av färre reningssteg. I dessa används till exempel ozon för att ge en rening av vattnet. Detta följs av slam- och oljeavskiljare. Även detta system kan återcirkulera 80 % av vattnet, men denna metod är förknippad med en aning högre

energiförbrukning.

Det finns även slutna reningssystem. Dessa använder sig av kemfällning och sandfilter för att återvinna vattnet till tvättprocessen. En del av vattnet går genom en indunstningsanläggning för att separera salter ur vattnet. Systemet återvinner sköljvattnet och pumpar det genom ett sandfilter så att det kan återanvändas i tvätten. Även det kondensat som bildas i indunstaren samlas och används till sköljningen av bilarna. Inget vatten går till avloppet och de enda vattenförlusterna kommer från meddraget från fordonen. Dessa system är dock förknippade med hög energianvändning.

De olika reningsalternativen som beskrivits har olika investeringskostnader. De totalslutna systemen är klart dyrast, följt av de biologiska systemen (Nordiska ministerrådet, 2007). IVL har undersökt olika fordonstvättar i Sverige för att försöka få fram kostnader för olika typer av system. I sin rapport fastställer de att energianvändningen i de helslutna systemen är högre än för systemen som har lägre recirkuleringsgrad. Det påvisas även att den största utgiftskällan för dessa system är energikostnaderna. Rapporten visar även på att den största källan till utgifter vid system som

21

recirkulerar en hög andel av sitt vatten men som inte är slutna är tömningen av slammet. Även problemen med bakterietillväxt i det recirkulerade vattnet har undersökts. IVL föreslår att väteperoxid eller ozon kan användas för att desinfektera vattnet (Bjurhem och Ekengren, 2004). Alla de olika reningsmetoder kan ge liknande reningsresultat. Valet av reningsteknik och vattenanvändningen bedöms endast utgöra en liten del av fordonstvättarnas miljöpåverkan (Svenska Petroleum Institutet och Svensk Bensinhandel, 2005).

3 Exemplet Arla Foods

Arla Foods är ett bondeägt mejerikooperativ som ägs av 11262 mjölkbönder i Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Nederländerna. Företaget bedriver verksamhet över stora delar av världen och är det fjärde största mejeriföretegat i världen, sett till

produktionsvolymen. Företaget arbetar aktivt med en rad hållbarhetsfrågor varav

resurseffektivisering är en (Arla, 2018b). Som ett led i att effektivisera sin verksamhet har företaget satt upp ett mål om att minska sin vattenkonsumtion med 3 % per år genom att utnyttja miljövänlig teknik och genom att återanvända vatten. Enligt företagets Corporate Responsibility Rapport 2017 arbetar företaget dessutom för att använda så lite kemikalier som möjligt och för att se till så att företagets avloppsvatten hanteras säkert (Arla, 2018a).

På grund av detta ska mejeriet i Kallhäll (Järfälla kommun), utanför Stockholm, bygga om sin lastbilstvätt. Företaget vill införskaffa ett reningssystem till fordonstvätten som klarar av att recirkulera delar av vattnet. Det är dock viktigt att det nya systemet även är kostnadseffektivt och inte kräver allt för mycket underhåll av personalen. Det nya systemet bör heller inte vara beroende av kemikalier. Detta eftersom det även från kommunens sida finns en målsättning om att minimera kemikalie- och vattenanvändningen vid fordonstvättar (Järfälla kommuns, 2016).

In document Vattenrening vid biltvätt (Page 32-35)