Varför använda GT?

Genom att tillämpa metoden GT såg jag en möjlighet att upptäcka erfarenheter, mönster, och vad barn förmedlar i möten med hundar som kan bidra till ny kunskap på området. Metoden tog sig för mina ögon väl lämpad för att undersöka om en hund kan vara nyttig att använda som pedagogisk resurs i förskolan? Kan den vara ett hjälpmedel för barn så att de får

möjligheter att utveckla sina förmågor på förskolan, såsom läroplanen stipulerar? Utan att ha ett teoretiskt perspektiv som styr analysen eller insamling av data.

Jag ville med min studie kunna förhålla mig öppen inför de möjligheter empirin kunde bringa, och därför lämpar sig GT med fördel som metod och arbetssätt då kunskaperna kring det ämne som skall undersökas är relativt små.

Undersökningen kom genom GT som metod att präglas av ett explorativt förhållningssätt där jag gavs möjligheter att utforska mitt problem utifrån en mängd olika perspektiv och genom det skapa en användbar grundad teori. GT låter en som forskare ha möjligheter att kombinera flertalet olika metoder för datainsamling, och jag kan också under arbetets gång överge några av de på förhand tänkta sätten. Det är datamaterialet självt som avgör vägarna fram till teorigenereringen

Det är viktigt enligt metoden att inte tvinga fram data, att tåla förvirringen materialet kommer skapa och framförallt att våga lita på materialet. Att de upptäckter som görs under arbetets gång är korrekta iakttagelser och att en skall lita att de tankar materialet ger forskaren är att tolka som korrekta. Detta har ständigt varit en pågående process i arbetet, och många gånger

37 svår sådan. Det har i perioder varit svårt att ha tillit till ens egen förmåga så som metoden förutsätter. Men jag har efter bästa förmåga vågat ha tillit till materialet och min förmåga. En annan svår avvägning att göra i forskningsprocessen var att veta när en kategori är mättad? Alltså när samma data återkommer gång på gång och inga nya begrepp tillkommer.

Tidsaspekten ligger som faktor för denna studie att ta hänsyn till, vilket får betydelse för analysprocessen och hur de kategorier som skapas ur det insamlade materialet kan anses vara mättade eller inte. Vilket helt kan tolkas vara en bedömningsfråga som görs utifrån premisser där jag anser mig tycka så, men som skulle kunna bedömas annorlunda ifall mer datamaterial tillförts studien. Det finns alltså en viss problematik här. Jag vill hävda att de kategorier som har relevans för forskningsfrågan har mättats. Men är det en åsikt, eller ett väl avvägt

antagande?

GT är en metod som i mångt och mycket strävar efter att forskaren jobbar förutsättningslöst, och låter materialet leda vägen. Detta är inte helt enkelt, då man kan mena att man behöver ha i beaktande att tidigare erfarenheter påverkar den teorigenerering som följer analysen. Jag är medveten om denna problematik och har ständigt, under arbetets gång gjort mig själv

medveten att bortse från de erfarenheter och kunskaper jag redan besitter om ämnet. Men jag är fullt medveten om att helt bortse ifrån sig själv och den kunskap och erfarenhet jag bär med mig är inte helt görbart. Men om jag så är medveten om min egen subjektivitet och att den kommer påverka mig har jag också möjligheten att reflektera kring det, och vad det kan få för effekt på studiens relevans, reliabilitet och validitet. Då jag är medveten om problematiken, kan jag också reflektera över det i forskningsprocessen. I detta fall fungerade

minnesanteckningar som en kanal för den sortens tankar. Många av mina anteckningar var inte speciellt relevanta för teorins innehåll. Men desto mer värdefulla för att veta var jag ”befann” mig någonstans under arbetets gång.

GT menar att en först skall söka empirin, låta den generera en teori för att efter det söka litteratur som kan vederlägga den framarbetade teorin. ”Forskaren vet ju inte vad han kan komma att upptäcka” (Glaser, 2010 s. 86). De metoder som är brukliga inom humaniora forskningen förespråkar tvärtemot GT som anser att forskaren skall vänta med att söka litteraturen. Glaser menar att litteraturen och tidigare forskning, kan påverka på det viset att, de kunskaper som litteraturen genererar, ligger som ett raster för ens ögon när teorin arbetas fram. Ordningen i forskningsprocessen bör vara så att resultatet och teorin förekommer

38 sökning av litteratur och tidigare forskning. Dispositionen när arbetet presenteras bör också spegla forskningsprocessen. Men samtidigt kan en vända på det och mena att litteraturen kan hjälpa att hitta det relevanta i datamaterialet, att litteraturen kan hjälpa forskaren att finna de källor som krävs för att teorin skall få en relevans och tillförlitlighet. Varför bortse från de möjliga kunskapskällor som finns inom området, borde inte i stället all kunskap kunna anses hjälpa studien framåt?

Det finns en problematik med att anlägga denna ansats när forskaren genomför en studie med grundad teori som metod, menar Thornberg (2012, s. 247f). Eftersom forskaren aldrig kan bortse från sina erfarenheter och tidigare kunskaper. Detta dilemma ställs jag inför. Av den anledningen att jag har med mig kunskaper och erfarenheter innan undersökningen tar sin början. Jag har under nära nog två decennier ägt flera hundar, tränat med dem, arbetat med att mentaltesta unghundar och så vidare. Detta är givetvis mycket svårt att helt bortse ifrån den kunskapen i arbetet. Även en del av arbetet med denna studie, och jag menar då inläsning av litteratur, genomfördes innan metoden anlades. Emellertid har mina kunskaper om hundar och deras beteende för denna studie enligt mig snarare varit en tillgång än en begränsning.

Eftersom mycket av fältobservationerna varit att tolka hundens beteende, samt tolka och förstå de signaler den sänder ut. Det har underlättat det arbetet mycket.

Glaser menar i ett klipp ifrån ett seminarium (2010): ”Don’t worry, the literature ain´t going nowhere!”. Det är möjligt att det hade varit det bästa för studien som helhet, om en kunnat arbeta utefter de premisser som metoden förespråkar. Men att lämna metodens uppmaning behöver inte vara fel, det kan finnas en fara i att vara metoden super trogen.

Jag har alltså inte följt GT som metod bokstavstroget när det kommer till när man i

forskningsprocessen en skall söka litteratur. En del litteratur har sökts innan datainsamling, och skrivandet av teorin. En del har söks efter skrivandet av teorin, så som GT och Glaser menar att en forskare skall göra.

Uppsatsens disposition bör vara så att litteratur och tidigare forskning presenteras efter att uppsatsens grundade teori lagts fram. Men jag har valt att göra såsom man traditionellt gör i en uppsats. Jag anser, att den disposition som jag har i uppsatsen är bättre utifrån en läsares perspektiv. Att få möta litteraturen tidigt möjliggör en enklare, tydligare förståelse för tolkningen av resultatet och teorin för läsaren.

39 Glaser menar att han vill att man ska göra en grundad teori efter bästa förmåga, och det är faktiskt något jag strävat efter. Att göra en grundad teori efter bästa förmåga. ”Att delvis göra GT är en början och bättre än att inte göra GT alls.” (Glaser 2010, s. 23).