Samtliga respondenter i studien uppger att de inte längre brukar dopingmedel. Ge- nom att titta på skälen till varför de slutade att dopa sig kan studien bidra till kunskap om ”motverkande faktorer och processer” för dopingbruk. Låt säga att en individ slutar på grund av att hen tycker att hälsoriskerna är för stora, då skulle kunskap om hälsoriskerna kunna betraktas som en motverkande faktor. Denna information säger även något om underbyggande faktorer för bruk av dopingmedel, till exempel kan tidigare okunskap om eller undervärdering av hälsoriskerna bidra till att en individ börjar bruka dopingmedel (jfr. Donovan m.fl., 2002). Underbyggande och motver- kande processer kan vara två sidor av samma mynt.
För de flesta respondenterna i denna studie har själva dopingavstängningen en av- görande betydelse för att de slutade bruka dopingmedel. Vissa av dem avslutade också sin idrottskarriär i samband med avstängningen, medan andra fortsatte sin karriär men avstod från att bruka AAS. En av respondenterna berättar att han mer eller mindre medvetet såg till att hamna i en dopingkontroll genom att vara oförsiktig och inte avsluta sin kur i god tid innan tävling. Anledningen var att han upplevde att AAS-bruket började bli en oroväckande vana som skapade vissa hälsoproblem, men samtidigt hade han svårt att sluta på egen hand:
13 Det ska också sägas att idrottens dopingregler och kontrollapparat har förändrats mycket under och efter den tid då respondenterna i studien varit aktiva, via inrättandet av World Anti-Doping Agency (1999) och World Anti-Doping Code (2004) samt införandet av labbakrediteringssystem.
Jag började tröttna nånstans … Jag kände, det här är inte … det här är inte riktigt okej. Någonstans på vägen så känner jag psykiskt att jag bör- jar … att det är nånting som inte fungerar … Jag utvecklar någon form av social fobi i större sammanhang, som jag aldrig har haft … men när jag skulle prata inför större folksamlingar eller agera i grupp så började jag få hjärtklappning och började må dåligt, och jag fattade inte varför, men att det … Då satte jag det i samband med detta, att det har hänt nåt med mig, som inte är bra. Samtidigt var det svårt, det blev liksom som … som ett missbruk på nåt sätt, så det var svårt att bryta det här själv, så då gjorde jag … det kanske låter klantigt, men då gjorde jag så här, att jag la inte av i tid, så jag visste att det fanns risk för dopingkon- troll. Så jag åkte dit, och blev avstängd. För då blev det mer konkret så där. Jag lyftes ut från det här, och kunde sluta … (Respondent 29)
Det som gjorde det svårt att sluta för just denne respondent var bland annat att AAS-bruket gjorde det lättare att träna och att det fanns en förväntan från omgivning- en att han borde dopa sig:
… det förändrade det här slitgörat på så sätt, och då blev det ju någon slags bekvämlighet i det. / / … så då åkte jag dit, så då lyftes jag ut från detta, och då var det mer legitimt att … att då hade jag ingen press på mig att jag skulle prestera eller ta nånting, jag kunde skita i vad dom andra sa eller tyckte. (Respondent 29)
Respondenten fortsatte sedan sin idrottskarriär långt efter avstängningen, men har aldrig dopat sig igen, men han har genomgått många dopingtester, berättar han. En annan respondent berättar att han såg idrotten som en räddning från en destruk- tiv karriär med inslag av narkotikamissbruk och kriminalitet. Han slutade direkt med sitt dopingbruk när han fastnade i en dopingkontroll, och betraktar sin avstängnings- dom som en positiv händelse när han ser tillbaka på det nu – en vändpunkt i livet:
… så att det var ju liksom en hel vändpunkt för mig. Samtidigt så hade jag ju bildat familj, och dom här hormonerna tog jag ju när jag var till- sammans med tjejen, och hon visste ju liksom om hela min bakgrund, min uppväxt, och allting det här. Och jag hade ju många vänner då som var kriminella, på ett eller annat sätt, men jag fick ju liksom börja ta av- stånd från dom till slut. Man kommer ju där till ett vägskäl. /…/ Det var mycket som hände, när man är i 20–22-årsåldern … Man tog ju många viktiga beslut. För mig har egentligen inte den där avstängningen varit något negativt, det har varit nåt positivt för mig i stället. (Respondent 5) En respondent avslutade sitt dopingbruk redan efter 5 veckor med följande motivering:
Det var ju den nervositeten man hade lite, och där är också en grej att, för den skull vara nervös … Det är inte värt det, nä … (Respondent 3)
Det som respondenten var orolig för var att han skulle åka fast i en kontroll eller att preparaten som han brukade skulle vara kontaminerade med någon smitta.
”
”
”
”
En av respondenterna var avstängd två gånger. Han fortsatte sin karriär och sitt bruk av AAS efter den första avstängningen, men avslutade både karriär och dopingbruk efter den andra avstängningen.
Det verkar som om dopingreglerna och kontrollapparaten har haft stor betydelse för att motverka doping, i meningen att avstyra pågående bruk av dopingmedel – de flesta av respondenterna som blivit fällda och bestraffade uppger att de avslutade sitt dopingbruk i samband med avstängningen. På så vis kan man tala om att doping- reglerna haft en individualpreventiv effekt, det vill säga de har avskräckt den bestraf- fade individen från att fortsätta bryta mot dopingreglerna. Däremot har uppenbar- ligen den förebyggande och generellt avskräckande effekten (allmänprevention) av dopingreglerna och kontrollapparaten varit mindre verksam visavi dessa idrottare, eftersom de brukade dopingpreparat trots att de kände till vilka konsekvenser det kunde få. Endast en respondent berättar att han slutade på grund av att han kände en nervositet inför att kunna bli uttagen till en dopingkontroll, men denne respondent lyfter också fram hälsorisken som ett skäl till att han slutade. Intressant i detta sam- manhang är att det inte var risken med AAS-preparaten i sig han oroade sig för utan risken för att preparaten kunde vara kontaminerade med någon smitta, eftersom han inte fick preparaten förskrivna via läkare. Han var också den enda respondenten som uppgav hälsorisken som ett skäl till att sluta med AAS.