Verksamheten anpassas utifrån rådande barngrupp

De personer som intervjuades visar på en stor flexibilitet när det gäller förskolans verksamhet. När det handlar om att göra olika anpassningar till de barn som vistas i förskolan så finns det, enligt de själva, stora möjligheter för pedagogerna att anpassa sin verksamhet så att det blir en verksamhet som passar alla barn. Det kan handla om att göra fysiska anpassningar i miljön i stort, men även att göra små individuella anpassningar i den stora gruppen som gör stor skillnad för det enskilda barnets möjlighet att kunna delta i verksamheten. Ett exempel på en liten individanpassad förändring i den stora gruppen som gör skillnad kan vara:

Vissa barn behöver sitta bredvid en vuxen i samlingen eller vara hjälpreda…. Inte tas bort från samlingen men en annan uppgift typ…

Anpassningar liknande detta exempel gör, enligt de intervjuade pedagogerna, att barnet får de individuella anpassningar som krävs för att denne skall kunna delta i situationer på förskolan så som exempelvis samlingen, matsituationen, vilan med mera.

Samtliga pedagoger beskrev också hur de kunde göra förändringar i miljön och då främst innemiljön för att anpassa efter rådande barngrupp. Detta kunde handla om att flytta möbler så att det inte fanns några leksaker som störde koncentrationen på samlingen, eller att flytta bokhyllor och göra avgränsningar så att det blev mindre rum i det stora rummet för att barnen på så vis kunde få olika vrår att leka ostört på. Det kunde även vara så att pedagogerna

ordnade ett lugnt rum eller vrå dit barnet kunde gå om denne kände att de inte klarade av situationen med alla barn som lekte och stojade runt omkring. En av pedagogerna beskrev detta på följande vis:

Alltså miljöerna, innemiljöerna vilka lärmiljöer kan vi ju förändra alltså bättra. ibland kan man tänka jag kan förändra hur mycket som helst jag kan byta plats på den hörnan å förändra den till något helt annat eller ta in dom här materialet eller… men samtidigt så känner vi oss ganska begränsade ändå oftast.. men just så dom yttre.. med innemiljön kan man ju oftast förändra och försöka anpassa så det blir bättre.

De pedagoger som intervjuades beskrev sin verksamhet som att den ständigt var i förändring. De förändrade miljön hela tiden och provade sig fram efter rådande barngrupp tills de hittade fysiska miljöer som fungerade. En av de intervjuade förskollärarna beskrev att barngruppen

37

ständigt förändras då det flyttas och fylls på med barn under hela året. I och med att

barngruppen förändras så kan också de individuella behoven förändras beroende på hur väl de fungerar tillsammans med övriga i barngruppen. Hon uttryckte sig bland annat på följande vis:

Det är olika vad dom är i för barngrupp.. det är ju många aspekter som påverkar så oftast är det ju sånt där som man märker allt eftersom vad som händer å just att det.. det som är ett behov när barnen börjar hos oss kanske inte är något större problem senare eller så kan det ju va tvärtom att nån som inte har haft något utöver å sen..

Pedagogen beskriver detta som att barngruppen ständigt är i förändring, och i och med detta så behöver det göras stora och små anpassningar för att alla barns olika behov ska bli tillgodosedda. Detta kan förändras flera gånger på en termin och då måste även anpassningarna förändras menar pedagogen.

Enligt flertalet av de intervjuade pedagogerna handlar det mycket om synen på olika svårigheter som uppstår och huruvida det blir till ett problem eller en tillgång i gruppen. Tolkningsvis finns det en tydlig mening hos de intervjuade att de strävar efter ett öppet klimat vad gäller barns olikheter. En av pedagogerna uttryckte sig på följande vis:

Absolut ja men det är ju det enda vi vill att han inte… att en CP-skada ska ju inte… jag menar han är ju som alla andra… och det är inget som vi lägger någon märke i. vi pratar om det öppet och han vet om det och ja han kanske inte förstår riktigt men han vet ju om det och vi ska ju prata öppet om att han har en CP-skada nu. Vi ska ju inte trycka bak att liksom att det finns, eh och kompisarna får ju större medvetande nu för det här också och jag tycker ändå att det är ganska fint det är ju inget att man känner att det här barnet är själv eller någonting, det här barnet leker lika mycket med alla andra så…

Det kan tolkas som så att pedagogerna strävar efter att inkludera alla barn i verksamheten och att dess olikheter skall bli normaliserade tillgångar i gruppen. Det är ett synsätt som samtliga intervjuade pedagogerna verkar ha och tolkningsvis skulle detta kunna ingå såväl i

inkluderingsuppdraget som i läroplanens synpunkter på att fostra till demokratiska medborgare.

Att vara flexibel och att hela tiden anpassa efter rådande omständigheter som tidigare har tagits upp är ett måste för att alla barn ska känna att de får sina behov tillgodosedda, enligt de

38

pedagoger som deltog i intervjuerna. Det kan göras en tolkning av att det även väcker en frustration hos pedagogerna att ständigt förnya och anpassa efter rådande omständigheter. Ett exempel på detta beskriver en pedagog på följande sätt:

Men sen så är det ju så eftersom vi går till matsalen och äter mat med barnen som är tre och fyra år det känns ju inte som att det är jätteanpassat ens till deras ålder och många tycker ju att det.. ja dom fixar inte riktigt att sitta där och då försöker vi göra det så bra som möjligt fast till slut så kommer man till en punkt att vi kan inte göra så mycket mer. Men så vi försöker å ja skärma av med skärmar och få maten till bordet och sådär men det är ju ändå många moment som ska klaffa innan man ens kommer dit och då är dom ju jättetrötta barnen och så… så att det, man har många hinder på vägen, så.

Detta vittnar om en frustration hos pedagogerna att inte räckta till fullt ut trots att de ser situationen och vilka behov som finns i barngruppen, de försöker att fundera ut hur de skall göra situationen bättre för de barn som går till matsalen. Men trots de anpassningar och åtgärder som pedagogerna vidtar så känner de en frustration att det ändå inte är tillräckligt.

Det skulle kunna ses som att de intervjuade pedagogerna beskriver arbetet med inkludering i förskolan som att det handlar om att anpassa efter rådande omständigheter, både med små anpassningar som placering av sig själva eller av enskilda barns placering i exempelvis samlingar. Men det krävs även en flexibilitet att ständigt anpassa och förändra större saker så som innemiljön eller miljön i matsalen för att de barn som vistas där ska få bästa möjliga förutsättningar att känna sig inkluderade i verksamheten. Denna flexibilitet är enlig

pedagogerna själva ett måste, men det finns även en frustration då pedagogerna känner att de gör stora anpassningar och att de är flexibla men att det ändå inte räcker hela vägen för att det ska bli en meningsfull och trygg tillvaro för varje barn som deltar.