Idag finns flera existerande metoder och hjälpmedel för att planera en god uttorkningsprocess, göra beräkningar och kontrollmätningar. Kapitlet behandlar här de verktyg som vi utgått ifrån och dragit lärdomar av i vårt arbete.
Verktyg för optimering av byggtorkning 9.1.
Vid uttorkning av byggfukt och dess kostnadsberäkning finns många parametrar som måste tas hänsyn till, inte bara till fuktnivåerna i materialet och värmefläktarnas förbrukning. Antalet påverkande parametrar är många och de varierar i omfattning, men hörnstenarna är torkbehovet och torkklimatet i kombination med energiförbrukningen. För att sammanställa dessa faktorer har ett verktyg tagits fram för att bättre beräkna och bedöma en kostnadsoptimering.
Verktyg för optimering av byggtorkning (Brander, 2009) är ett resultat av en rapport framställd efter författarens mångåriga erfarenhet i branschen och bedömningen av ett behov av tjänliga metoder i produktionen. Viktigt att poängtera är att flertalet av parametrarna i många fall är grovt uppskattade och baserade på uppmätta data vid separata tillfällen med olika förutsättningar. Således kan resultaten inte bli helt exakta. För att få en så korrekt bild som möjligt är parametrarna många till antalet och gör verktyget komplicerat vilket bidrar till att det inte används i den utsträckning kapaciteten tillåter.
Bild 2. Skärmdump från Verktyg för optimering av byggtorkning (Brander, 2009)
ByggaF 9.2.
ByggaF är en metod som grundar sig på ett samarbetsprojekt om fuktsäkerhet i byggprocessen mellan Lunds Tekniska Högskola och Sveriges Provnings- och forskningsinstitut (SP). Bakgrunden till projektet är de senaste årens brister i fuktsäkerheten som lett till stora ekonomiska- och förtroendemässiga konsekvenser. Rapporten innehåller framtagna metoder och hjälpmedel, anpassade för olika aktörer i byggbranschen som ska göra det lättare att skapa fuktsäkra byggnader.
Tyngdpunkten i metoden ligger i att fuktfrågan ska tas upp tidigt i byggprocessen och att fuktsäkerhetskrav ska inarbetas i systemhandlingarna. På grund av att fuktproblem inte visar sig direkt, försvåras möjligheten att lösa dem i efterhand och det kostar mycket pengar att åtgärda.
Genom att planera för fukt och göra viktiga materialval efter fuktproblematiken tidigt kan pengar sparas (Mjörnell & Wihlborg, 2005).
Fuktsäkerhet i program- och planeringsskedet (Norling Mjörnell, 2007) val av metod för fuktsäkerhet i byggprocessen
fuktsakkunnig
tekniska fuktkrav och krav på aktiviteter formulera fuktkrav i program och AF åtgärder vid avvikelser
rutiner för uppföljning incitament
fuktsäkerhetsbeskrivning
Fuktsäkerhet i projekteringen rutiner
redovisning av fuktsäkerhetsprojektering granskning
Fuktsäkerhet i produktionsskedet information till arbetsplatsen
identifiering av fuktkritiska moment och konstruktioner fuktplan
fuktrond fuktmätning
åtgärder vid avvikelser
drift- och underhållsinstruktioner fuktsäkerhetsdokumentation
Mätningar 9.3.
Mätning av fukt i en betongkonstruktion kan göras med olika metoder, gemensamt för dem är dock att det är den relativa fuktigheten i materialet som eftersöks. Viktigt att känna till vid RF-mätning är att sensorn i givaren måste vara i jämvikt med betongen. Tiden för uppnådd jämvikt kan variera kraftigt, allt från flera timmar till flera dygn. Fuktavgivningen från betongen avgör under hur lång tid mätningen måste pågå för att uppnå ett korrekt resultat. RF-givare kalibreras ofta med hjälp av saltlösning som ger olika RF vid mättnad. Avsnittet beskriver principerna för olika metoder av RF-mätning.
9.3.1. Borrhålsmätning
Ett hål borras i betongen utan att tillföra vatten och rengörs sedan noggrant från borrmjöl. Att borrhålet är rent är viktigt för att få en korrekt RF-mätning. En mätcylinder med expanderande tätning (eller plaströr) placeras i hålet på ett djup som beror på typ av uttorkning. Minsta mätdjup vid dubbelsidig uttorkning av en solid konstruktion är 20 % av konstruktionens tjocklek. Vid enkelsidig uttorkning är minsta mätdjup 40 % av tjockleken, mätt från uttorkningssidan. Viktigt är att RF-givaren har samma temperatur som betongen för att undvika fel i mätningen. Fukt avges både från botten av hålet och från sidorna. Vid påbörjad mätning får det inte stå fritt vatten invid mäthålet, därför är det viktigt att byggnaden är under tak och att läckage kring mätpunkten undviks. I samband med borrningen sker en störning i fukt- och temperaturförhållandena. För att undvika denna störning bör mätningen påbörjas tidigast efter tre till fyra dygn efter borrningen av hålet.
RF-givarna kan vara baserade på olika mätprinciper, men vanligast är att mäta kapacitansen (förhållandet mellan laddningsmängden och spänningen i en krets) i en tunn plastfolie, där kapacitansen ökar med ökande RF. Vaisala är en välkänd fabrikant. Daggpunktsgivare har blivit allt mer förekommande under senare år. Då mäts den temperatur då kondens fälls ut på en polerad spegel. Spegeln kyls gradvis tills kondens uppstår, samtidigt som temperaturen i luften mäts. Med ledning av dessa två temperaturer kan RF beräknas.
9.3.2. Uttaget prov
Att mäta RF på ett uttaget prov anses vara den säkraste metoden av fuktmätning i en konstruktion.
Vid begränsad tjocklek i höjdled tas prover från olika djup, eller från ett större djup än minsta mätdjup vid borrhålsmätning. Vatten får varken tillföras eller avges vid provtagningen. Efter det att provet har tagits ut placeras de i täta behållare (glasrör med gummipropp). I provrören ska proven härstamma från samma mätdjup för att därefter i laboratorium bestämma RF för de olika skikten, med hjälp av samma givare som vid borrhålsmätning. Resultatet visas i form av ett liggande stapeldiagram som bildar en RF-profil, där RF för respektive mätdjup i konstruktionen kan avläsas.
9.3.3. Kvarsittande givare
Ett annat sätt att mäta fukt i betong är att mäta resistansen i en elektolytdränkt fiberväv, med hjälp av en så kallad PW-mätare. RF ändras när elektolyten tar upp eller avger vatten, eftersom resistensen i elektolyten förändras vid ändrat vatteninnehåll. Metoden är enkel att använda då mätarna sitter på plats hela tiden och värdena avläses utan väntetid genom att två kablar ansluts till ett mätinstrument. Att montera givaren rätt är dock komplicerat och kräver montörer med erfarenhet.
Givarna levereras med en kalibreringskurva. Metoden kräver inget kalibreringsarbete eftersom givarna är nästintill identiska i en sats. En givare i varje sats används som referensgivare i känd RF.
Den ska vara placerad i samma betonggolv som mätgivarna och visar då RF under samma förhållanden som mätgivarna. Alla värden som fås från mätgivarna ska relateras till referensgivarens utslag.
Om givarna befinner sig i 97-100 % RF under flera dygn kan givarna överbelastas, vilket kan resultera i en ändrad kalibreringskurva. För att undvika detta ska givarna inte monteras för tidigt innan byggnaden har ett fullgott klimatskal. Precis som vid borrhålsmätning ska fritt vatten på betongen undvikas då det kan tränga ned till botten av hålet där PW-givaren är placerad och ge ett felaktigt resultat. Om fritt vatten kommer ned i PVC-röret som omsluter PW-givaren kan det kortslutas (Hedenblad, 1995).