Jag stödjer förslaget till beslut att förlänga tillgångsköpen under andra halvåret 2021, att utöka köptakten under första kvartalet 2021 och att införa normbaserad negativ screening i
företagsobligationsköpen. Jag ställer mig också bakom att behålla reporäntan oförändrad och den föreslagna reporäntebanan i utkastet till penningpolitisk rapport. Men, jag reserverar mig mot beslutet att utöka tillgångköpen med 200 miljarder kronor och mot att inkludera
statsskuldväxlar. Jag förespråkar istället en utökning på 100 miljarder kronor, vilket jag kommer motivera mer i detalj nedan.
19 [26]
Låt mig först kommentera utvecklingen sedan det förra penningpolitiska mötet. Smittspridningen har ökat och vi befinner oss nu i en andra våg av pandemin med nära 60 miljoner bekräftat smittade. Över 1,4 miljoner människor har avlidit runt om i världen. I Sverige har den positiva utvecklingen vi såg under sommaren brutits. Smittspridningen, belastningen på vården och dödstalen ökar igen med stort mänskligt lidande som följd.
Den återhämtning i svensk ekonomi som påbörjades under maj har bromsat in. Det tredje kvartalet utvecklades något starkare än väntat. Det är positivt, men överskuggas av att en ökad smittspridning och nya rekommendationer nu tydligt pekar på en nedgång i svensk ekonomi under fjärde kvartalet. Samtidigt har vi fått positiva nyheter att flera vaccin är på gång och kan komma att distribueras i stor skala under nästa år. Vi behöver väga inbromsningen på kort sikt mot möjligheten till starkare återhämtning på längre sikt och vad det innebär för vårt uppdrag att upprätthålla prisstabilitet.
De senaste månaderna har inflationen mätt som KPIF och KPIF exklusive energi varit något lägre än väntat, medan inflationsförväntningarna är i stort sätt stabila. Inflationsutfallen ska fortsatt tolkas med försiktighet då hushållens konsumtionsvanor har ändrats vilket inte reflekteras i KPI- korgens sammansättning och vissa priser behöver uppskattas. Det är troligt att dessa
mätproblem kommer bestå under en betydande tid framöver. Det gör att vi behöver se igenom kortsiktiga svängningar i inflationen och fokusera mer på helheten i den ekonomiska
utvecklingen. Att ge stöd till en god ekonomisk återhämtning är det bästa sättet att långsiktigt värna prisstabilitet.
Sedan förra mötet har kronan stärkts, vilket väntas ge en viss negativ effekt på inflationen. Låt mig vara tydlig med att jag inte tycker att denna kronförstärkning och risken för att kronan stärks ytterligare i närtid är ett argument för utökade tillgångköp. Med en flytande växelkurs är denna typ av svängningar i växelkursen rimlig. Det kan finnas situationer då mycket kraftiga och bestående förändringar i växelkursen motiverar att Riksbanken agerar för att värna prisstabilitet, men jag anser inte att vi är nära ett sådant läge nu. I de flesta lägen då en förstärkning av växelkursen motverkar måluppfyllelse på kort sikt är det istället extra viktigt att se till olika mått på inflationen som reflekterar inhemska priser. Ett exempel är hemmamarknadsprisindex i Diagram 44 i utkastet till penningpolitisk rapport som visar påfallande stabilitet med en årlig ökningstakt nära tre procent trots pandemin. Då hemmamarknadsprisindex endast avser svensktillverkade inhemskt förbrukade varor bör dock måttet kompletteras med andra mått för att få en så pass god uppfattning om det inhemska inflationstrycket som möjligt.
Låt mig nu kommentera de penningpolitiska övervägandena vid dagens möte och min reservation mot storleken på tillgångsköpen och inkluderingen av statsskuldväxlar.
20 [26]
Jag har vid upprepade tillfällen betonat att detta är en ovanlig ekonomisk kris och att det är viktigt att våra åtgärder är anpassade till de utmaningar som coronapandemin medför. De penningpolitiska åtgärderna bör vara effektiva och proportionerliga. Med effektiva menar jag att de tydligt bidrar till en ekonomisk återhämtning och att nå inflationsmålet. Proportionalitet avser att den förväntade effekten av åtgärderna vägs mot eventuella negativa sidoeffekter, inklusive onödiga risker på Riksbankens balansräkning.
Jag vill vara tydlig med följande: Det för mig viktigaste motivet till att stödja att tillgångköpen förlängs är att nedgången i realekonomin nu blir djupare och återhämtningen mer utdragen än tidigare. Om och när ett vaccin kommer på plats är det viktigt att den ekonomiska
återhämtningen inte hämmas av stigande räntor för hushåll och företag. Utökade tillgångköp till slutet av 2021 bidrar till att hålla en låg räntenivå i hela ekonomin och en väl fungerande kreditförsörjning och på så sätt understödja återhämtningen och bidra till att inflationen stiger mot målet. Förlängningen av köpen är därför både effektiva och proportionerliga.
Däremot är det inte tydligt att storleken på köpen behöver vara så omfattande. Det är troligt att räntorna på tillgångarna inom nuvarande köpprogram kan hållas kvar på låga nivåer, genom återinvesteringar av förfall och genom att köpen sker i mindre omfattning än den storleken som nu föreslås i beslutsutkastet. Min bedömning är därför att 100 miljarder kronor skulle vara tillräckligt för att behålla ett lågt ränteläge i hela ekonomin under andra halvåret 2021 och ge stöd till återhämtningen och inflationen. Jag anser inte heller att det är motiverat att inkludera statsskuldväxlar. Bredden i nuvarande tillgångsköp, det vill säga att vi inkluderar olika typer av värdepapper, reflekterar ett behov av att ha ett lågt ränteläge i hela ekonomin. Att inkludera statsskuldväxlar i dagsläget ger inte ett extra nämnvärt stöd till en ekonomisk återhämtning utöver det som kommer via köpen av statsobligationer. Min bedömning är att det i dagsläget inte är ett effektivt verktyg.
Om det visar sig att utvecklingen blir ännu sämre än vad vi väntar oss i dagsläget, och om inflationen dessutom inte börjar stiga mot målet, har vi beredskap att fatta nya beslut på kort varsel. I ett sådant scenario skulle jag inte tveka att utöka köpen ytterligare och överväga andra åtgärder som en räntesänkning och/eller förbättrade villkor i utlåning till banker för
vidareutlåning till företag. Vilka åtgärder som är mest ändamålsmässiga kommer bero på omständigheterna vid den tidpunkten. Hur andra politikområden agerar kan också vara viktigt.
Jag vill som i tidigare möten lyfta fram att finanspolitiken har en viktig roll att spela i denna kris.
Coronakrisen slår olika hårt mellan olika sektorer och olika hushåll. Finanspolitiken har möjlighet att ge riktade åtgärder till de hushåll och företag som drabbas hårdast av krisen.
21 [26]
Strukturreformer skulle också vara välkommet för att motverka långsiktigt negativa effekter av krisen, såsom persistens i arbetslösheten.
Slutligen vill jag lyfta fram att jag välkomnar att vi nu kan fatta beslut att göra en normbaserad negativ screening i våra köp av företagsobligationer. Vi har en legal skyldighet att ta hänsyn till risker i köp av tillgångar och en normbaserad negativ screening bidrar till detta. Det bästa skulle vara om alla företag lever upp till internationella normer och standarder så att vi inte skulle behöva utesluta något företag. Att dessutom mäta och redovisa växthusgasutsläpp kopplade till köp av företagsobligationer bidrar till att ha en hög grad av transparens kring våra åtgärder. Det belyser också vikten av bättre data på företagsnivå relaterat till klimatrisker. För mer information om Riksbankens strategi för att bidra till en klimatomställning och vad som faller inom vårt mandat rekommenderar jag varmt den fördjupning som finns i utkastet till penningpolitisk rapport.
Sammanfattningsvis vill jag betona att jag ser behov av en expansiv penningpolitik under en lång tid framöver och en hög beredskap för att använda alla våra verktyg om utvecklingen skulle bli sämre än väntat. Jag reserverar mig dock från storleken på det utökade köpen av tillgångar och att inkludera statsskuldväxlar. Jag förespråkar istället en utökning på 100 miljarder kronor. Jag stödjer dock förslaget att förlänga programmet under andra halvåret 2021, att lämna reporäntan oförändrad samt att införa negativ screening i köpen av företagsobligationer.
Tack – och tack till personal för dedikerat arbete och uthållighet i krisen.