Det finns många väldigt intressanta aspekter att notera i resultaten från undersökningen. Bland annat finns det en del tydliga tecken på en etablerad hegemoni inom elevgrupperna. Bland annat har vi sett att det framförallt är män som är bekväma med att höja rösten för att ta ordet, eller med att avbryta andra. Lakoff (1995) förklarar detta med att det finns en outtalad regel som säger att endast en person i taget talar och att man väntar på sin tur, men att som i alla maktsituationer så tar sig människor i maktpositioner rätten att bryta mot dessa grundläggande regler. Att det alltså övervägande är männen som höjer rösten eller tar ordet från andra kan förklaras med en maskulinitetshegemoni som underförstått ger dem rätten att göra detta. Om man översiktligt tittar på olika normbrott i undersökningen är kvinnornas största bidrag att använda sig något mer av slang än vad männen gör.
När det gäller förolämpningar visar resultaten att män i större utsträckning upplever att de använder sig av dessa, och att de i kontrast till flera kvinnor inte ursäktande förklarar att det i så fall inte är meningen.
I frågan om hur eleverna bär sig åt för att få ett fönster stängt kan vi även där se en tydlig maktstruktur, eftersom endast männen var de som själva skulle stänga fönstret utan att först ha bett sin omgivning om tillåtelse. På samma linje visar undersökningen även att männen i klart större utsträckning upplever att andra låter dem tala klart utan att avbryta, vilket förstärker bilden av en tydlig maskulinitetshegemoni.
Alla resultat tyder dock inte på denna återkommande maktstruktur, utan en del frågor fick istället relativt jämlika svar. Frågan om kioskbeställningar, som var den som fått mig att fundera på dessa språkliga maktstrukturer från början, gav till exempel väldigt lika resultat från båda genusgrupperna. Detta skulle kunna förklaras med att eleverna i svarsgrupperna är väldigt lika i just den situationen, men det skulle även kunna förklaras med att svaren i en skriven formell enkät skiljer sig från verkligheten. Det kan vara så att det finns en inlärd, undermedveten illusion om vad man bör säga i en sådan situation, varpå eleverna svarat enligt denna modell, medan de i verkligheten kanske hade sagt något annat.
Maltz & Borker (1982) noterar ett flertal klassiska särdrag inom respektive sexolekt och menar bland annat att kvinnor är mer benägna att ställa frågor, att uppmuntra och bekräfta den andra talaren, samt att använda pronomen ”du” och ”ni”. Männen i kontrast är mer benägna att avbryta sina kvinnliga samtalsparter, att ignorera vad andra säger, samt att fatta beslut istället för att ge förslag. I stora delar bekräftar även min undersökning dessa stereotyper, och olika förklaringar till dessa fenomen har i stort kretsat kring olika dominansteorier.
41
Zimmerman & West (1975) menar till exempel att beteendena beror på männens maktposition i samhället, som återspeglas i språket, eftersom männen genom sitt språkbruk kan fortsätta att utöva och cementera sin makt. Fishman (1978) är inne på samma spår, men menar att det främst handlar om att etablera könsroller och differentiera dessa från varandra, eftersom männens makt på detta sätt bibehålls. Lakoff (1975) är inne på ett liknande spår och menar att kvinnor uppfostras till att tala kvinnligt, vilket i sin underställda roll blir en kontrast till att de även förväntas vara vuxna. Språket de tvingas lära sig uttrycker då exakt samma osäkerhet som kvinnorna själva upplever genom sin förväntade könsroll som samtidigt osjälvständig och vuxen. Maltz & Borker (1982) menar att utöver dessa förklaringar kan man även hitta sociala konstruktioner som anledning. Män och kvinnor, menar de, växer helt enkelt upp i helt olika språkliga subkulturer och lär sig tala på ett visst sätt, utan att vara medveten om maktstrukturerna detta cementerar. Som eleverna själva i undersökningen noterat (se tabell 8.5) leder dessa olika subkulturers sociolekter ibland till missförstånd när individer från olika subkulturer, d.v.s. män och kvinnor, möts (Maltz & Borker 1982).
Resultaten och forskningen pekar alltså båda på att det finns distinkta tendenser i de olika sexolekterna, men det bör även nämnas att man inte behöver se detta bundet enbart till könsroller. William M. O’Barr och Bowman K. Atkins (1980) noterar till exempel att Lakoffs äldre benämning ”kvinnospråk” (min översättning) kan bli aningen felaktig. Även om många kvinnor generellt påvisar en lägre maktstatus och förtrycks i språk så gäller detta inte alla, medan vissa män faller inom samma kategori istället. Saker som socioekonomisk status och andra maktaspekter kan också spela in, varpå O’Barr och Atkins (1980) tycker att en ändring borde ske, där ”kvinnospråk” istället klassas som ”maktlöst språk”, som även kan inkludera vissa män och exkludera vissa kvinnor. Det blir alltså bristande att påstå att maktstrukturerna rakt av kan förklaras med genus, även om detta dock i många fall verkar överordna andra maktaspekter, som vi kan se i Candace West (1984) studie där hon visar att manliga läkare ofta avbryter patienter, medan kvinnliga läkare i kontrast blir avbrutna av patienten. Den traditionella auktoritetssituationen av patient-läkare vänds alltså när läkaren är en kvinna, och patienten anser sig ha rätt att avbryta henne. Det går alltså att säga att generellt visar sig maktstrukturer i sexolekter genom att männens språk är mer dominerande, medan kvinnornas är mer underställt, men att detta inte innebär att alla kvinnor och män faller inom kategorierna för sina respektive sexolekter. Detta återspeglas även i elevernas svar, där vissa av kvinnorna anser att de talar mer neutralt eller delvis maskulint.
42
9. Sammanfattning
Syftet med detta arbete var att undersöka huruvida gymnasieungdomar använder språket olika beroende på könstillhörighet, om det finns en tydlig föreställning bland dem om vad som anses vara kvinnligt och manligt språkbruk, samt hur attityden till sexolekter ser ut bland ungdomarna. Undersökningen gjordes i årskurs 1 och 3 på en gymnasieskola, i form av två enkäter.
Den första enkäten fokuserade främst på det egna språkbruket, och resultaten visade att det finns tydliga språkliga tendenser i de båda genusgrupperna på flera punkter. Till exempel kunde vi se att kvinnor använde pronomen ”du” och ”vi” mer, medan männen använde sig mer av ”jag” och ”man”, att männen är mer benägna att ta kommando medan kvinnor oftare ber om tillåtelse, att männen oftare får prata klart och blir bekräftade, samt att männen var mer kortfattade än kvinnor. Men det fanns också ett par punkter där genusgrupperna inte visade på några tydliga skillnader, så som i användandet av ord från andra språk, i användandet av slang, samt i artikulation.
Enkät 2 fokuserade på föreställningar om manligt och kvinnligt språk, samt även på attityder till dessa sexolekter. Här kunde vi se i större utsträckning att det fanns en tydlig bild av vad som var kvinnligt och manligt, även om detta inte alltid stämde överens om vad eleverna rapporterat in om sitt eget språkbruk. Till exempel sågs ordet ”jag” som relativt neutralt, trots att det var övervägande män som uppgett att de använder sig av det.
Vad gäller attityderna till sexolekter kan man se att männen nästan uteslutande anser att de talar manligt, medan flera av kvinnorna har svarat att de talar neutralt eller med inslag av manligt språk. Detta kan vara en indikation på en maskulin normativitet, där det är mer naturligt för kvinnorna att sträva ”uppåt” till männens nivå, än vad det är för männens att sträva ”nedåt” till kvinnornas. Detta, tillsammans med flera andra resultat från enkäterna visar på en dominansstruktur, där männen sitter högre i hierarkien än kvinnorna. Trots detta har ingen av eleverna uttryckt något alls om dominansfaktorer, utan deras enda argument till varför skilda sexolekter skulle vara dåligt är för att det kan leda till missförstånd.
43
Referenser
Coates, Jennifer & Pichler, Pia (red.) (2011). Language and gender: a reader. 2. ed. Chichester: Wiley-Blackwell
Einarsson, Jan (2009). Språksociologi. 2., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Eiskovits, Edina (1981). Inner-Sydney English: An investigation of Grammatical Variation in Adolescent speech. Unpulished Ph. D. thesis, University of Sydney.
Fishman, Pamela (1978): “Interaction: the work women do”. Social Problems, 25(4), s 397- 406
Franck, Olof (red.) (2007). Genusperspektiv i skolan: om kön, kärlek och makt. Lund: Studentlitteratur
Goodwin, Marjorie Harness (1988): Cooperation and Competition Across Girls’ Play
Activities. I Alexandra Dundas Todd & Sue Fisher, red: Gender and discourse: the power of talk. Norwood, N.J.: Ablex
Holmes, Janet (1995). Women, men and politeness. London: Longman
Lakoff, Robin T. (1975). Language and woman's place. New York: Harper & Row
Lakoff, Robin (1995): Cries and Whispers: the Shattering of the Silence. I Kira Hall & Mary Bucholtz, red: Gender articulated: language and the socially constructed self. London: Routledge.
Maltz, Daniel N. & Borker, Ruth A. (1982): A Cultural Approach to Male-Female Miscommunication. I John Joseph Gumperz, red:. Language and social identity. Cambridge: Cambridge U.P.
Nyström, Catharina (2000). Gymnasisters skrivande: en studie av genre, textstruktur och sammanhang = Writing in upper secondary school : genre, text structure and cohesion. Diss. Uppsala : Univ.
O’Barr, William & Atkins, Bowman (1980) ‘Women’s Language’ or ‘Powerless Language?’. I Sally McConnel-Ginet, red: Women and language in Literature and Society. New York: Praeger.
Sundgren, Eva (red.) (2013). Sociolingvistik. 2., [uppdaterade] uppl. Stockholm: Liber
Tannen, Deborah (1990): You Just Don’t Understand: Women and Men in Conversation. New York: Morrow.
Trudgill, Peter (1984). On dialect: social and geographical perspectives. New York: New York U.P.
44
Vetenskapsrådet: Forskningsetiska principer - inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [Hämtad 2014-11-25]
West, Candance (1984): “When the Doctor is a ’Lady’: Power, Status and Gender in Physician- Patient Encounters” Symbolic Interaction 7, s 87-106.
Zimmerman, Don H. & West, Candace (1975): Sex roles, interruptions and silences in conversation. I Barrie Thorne & Nancy Henly, red: Language and Sex: Difference and Dominance. Rowley, Massachusetts: Newbury House.
45