År 1981 var 29 % av apotekarna anställda inom läkemedelsindustrin, några få procent arbetade i centrala ledningsfunktioner inom Apoteksbolaget/Apotekarsocieteten eller åt Socialstyrelsens läkemedelsavdelning medan åtta procent uppgav att de arbetade i ”Nya branscher”. De var anställda inom hälso-sjukvårdsområdet, inom miljö- hygienområdena och av en del landsting och kommuner. Några var knutna till giftinformationscentralen, livsmedelsverket, arbetarskyddstyrelsen och naturvårdsverket Omkring 1000 apotekare arbetade 2001 på apotek och de utgjorde då ungefär 10-11% av personalen. De flesta
receptarier är idag anställda på apotek liksom apotekstekniker. Många i dessa grupper arbetar på dosapotek (idag en centraliserad funktion) och inom läkemedelsindustrin (Claesson 1981, s 136, Malmstig 2001 s 16, URL 2, 6).
Efter studierna valde Åsa att arbeta på ett stort läkemedelsföretag, Astra, i Södertälje. Hon var intresserad av galenisk farmaci (läkemedlens sammansättning och framställning) och arbetade inom processverksamheten. Detta innebar att hon hade hand om läkemedel som var färdigutprovade och som skulle få sin slutliga tillverkningsprocess i fabriken. Det rörde sig om orala lösningar, salvor, stolpiller och injektionslösningar. Åsa var ansvarig för att rätta till fel i produktionen och fick även ta hand om de klagomål som kom in från apotek. Det kunde till exempel röra sig om stolpiller som gått sönder. Hon arbetade kvar till 1979 och slutade i samband med giftermål då hon flyttade till sin nuvarande hemstad. Eftersom hon inte fick fast anställning på apotek började hon arbeta som hälsovårdsinspektör åt kommunen men vikarierade på apotek vid några tillfällen under sin semester för att behålla sin kompetens. Åsa arbetade kvar inom kommunen till 1986 då hon fick tjänst som apotekare.
Arbete inom läkemedelföretag var attraktivt för nyutexaminerade apotekare enligt Åsa. Det var dock något mindre vanligt bland kvinnor, 22 % jämfört med 35 % bland män. Arbetet inom industrin gav en möjlighet till forskning och utveckling medan sådan verksamhet knappast förekom på apotek. Av berättelserna i Cronlunds antologi framgår att flera manliga apotekare haft anknytning till läkemedelsindustrin genom sin forskning och att en varit verkställande direktör på Astra (Claesson 1989 s136, Cronlund 2010, s 78ff, 126ff, 165ff). Efter studietiden hade Stina gift sig och paret flyttade efter en tid till Nyköping. Det var mycket svårt att få arbete på apotek 1970 eftersom inga anställningar gjordes på de privata apoteken inför förstatligandet. Stina började i stället arbeta på Pharma Rhoda, ett läkemedelsbolag där hon anställdes som läkemedelskonsulent i fyra år. Hon fick åka runt till distriktsläkare och sjukhus i Södermanland, Östergötland, Närke och Gotland. Företaget sålde guldpreparat, klorpromazin (ett medel inom psykiatrin) och gammaglobulin och hade en omfattande försäljning till veterinärer som hon också besökte. Hon stannade kvar på detta arbete i fyra år och trivdes bra med att åka runt med bil och ta färjan till Gotland. Hon var ensam kvinna på sitt företag i sin befattning som läkemedelskonsult.
Siv hade som receptarie handlett många elever. Hon hade varit hjälpmedelsansvarig i tio år och lärare vid apoteksteknikerutbildningen i många år. På universitetet undervisade hon sedan
blivande receptarier om apotekslagar och förordningar och samarbetade med en kollega i Uppsala för att samordna utbildningsmaterial och examination. Utbildningen pågick till 2007 och berodde på en brist på receptarier. Nedläggningen orsakades av mindre efterfrågan och utbildningen drogs in. Siv träffar ibland sina gamla elever vilket hon upplever som positivt. De flesta klarade hennes tentamina, åtminstone så småningom. Några av hennes gamla elever är idag apotekschefer.
Stina anställdes av Apoteksbolaget centralt i Stockholm 1997. Hon fungerade som kvalitetsinstruktör och hade kontakt med sjukvården vilket innebar både utvärderingar och rådgivning. Hon introducerade det så kallade Qul-systemet(ett administrativt kvalitetssystem för sjukhus, min anmärkning) på bland annat en kvinnoklinik som blev landets bästa, hon deltog också i att ge kurser över hela landet och hade kontakt med både Läkemedelsverket och Socialstyrelsen som chefsinspektör med 35 inspektörer under sig. Hennes arbetsuppgifter innebar också utredningar och anmälningsärenden inom apoteksverksamheten i hela landet. Under dessa år introducerades datorisering och Stina minns den ”jättelika” datorn som ” var ett hus man kunde gå in i”. Hon slutade sin tjänst med pension 2004 men var under det följande året mentor åt en ung apotekschef i en småstad.
Lisas engagerades i flera projekt i Eksjö som innebar samarbete med både kommun och landsting. Hennes nuvarande arbetsuppgifter är knutna till landstinget även om verksamheten bedrivs på ett sjukhus. Äldrevårdsprojektet som hon deltar i innebär kontakter med patienternas hemkommuner. Hon har dessutom haft kontakt med universitet genom flera projekt.
Av mina informanter har således fyra haft arbetsuppgifter i läkemedelsbranschen, utbildning och administration. Detta illustrerar den bild som Claesson beskriver i sin avhandling från 1981 även om det då inte var vanligt med den typen av verksamhet som Lisa arbetar med (Claesson:1981:135). I Cronlunds bok som beskriver apotekarkarriärer har tio av de tolv författarna haft befattningar av annan karaktär. Fyra har varit forskare och de har tjänstgjort på apotek i ringa omfattning, två har haft tjänster på Medicinal- respektive Socialstyrelsen, två har haft internationella uppdrag åt FN och SIDA, tre har arbetat huvudsakligen inom läkemedelsindustrin och två har varit anställda på heltid av Apotekarsocieteten (Cronlund 2010: passim). Detta urval avspeglar kanske det Åsa menade med att de flesta nyutbildade apotekare inte ansåg att apotek var den mest attraktiva arbetsplatsen.
SAMMANFATTNING
Min första frågeställning om apotekens förändring från 1900-talets mitt tills nu kan besvaras med ja: det har skett en avsevärd utveckling. Ägarförhållandena är annorlunda även om det idag är möjligt att äga ett apotek privat. Detta är emellertid en helt annan företagsverksamhet än före 1971. Apoteksmonopolet är avskaffat men det statliga Apoteket AB har en betydande roll genom sjukhusapoteken och kommer kanske att få överta mindre lönsamma apotek i glesbygd. Arbetets innehåll har förändrats från att varit en avgränsad verksamhet som tillverkade och distribuerade läkemedel till att vara en del av hälso- och sjukvården. Apotekens konkurrensutsatta försäljning har blivit alltmer kommersiell och den kvalificerade personalens andel är nu lägre än tidigare. Apotekare arbetar nu i allt högre grad utanför apotek.
Min andra frågeställning är delvis besvarad ovan: samarbetet mellan apotek och vård har ökat från 1980-talet och framåt. Informationsverksamhet till både patienter och personal är idag en närmast självklar del av farmaceuters verksamhet. Det stöds av både myndigheter och Apotekarsocieteten. Apotekare anställs idag av landstingen och kanske också av privata aktörer inom den slutna vården. Detta är en ny form av anställning som sannolikt kommer att öka. Det finns också ett ökat krav på säkerhet i vården där läkemedlens biverkningar är ett känt problem. Multifarmaci(behandling med många olika läkemedel samtidigt) gör att många patienter och läkare behöver utbildning om läkemedel och dess användning. Flera statliga verk kan utnyttja farmaceutisk kunskap och vetenskap eftersom både tillverkning och destruktion av läkemedel ger betydande miljöproblem.
Den tredje frågeställningen är svårare att besvara eftersom endast två av mina informanter fortfarande arbetar. Tiden som förflutet sedan det statliga monopolet försvann är endast tre år. Det är sannolikt att antalet apotek minskar och att försäljningen av egenvårdsprodukter och hygienartiklar ökar eftersom detta är den försäljningen som gör apoteken lönsamma medan de subventionerade läkemedlen ger ringa förtjänst. Det finns en risk att många apotek utanför större städer försvinner när lönsamhetskraven inte längre tillfredställs. Mindre priviligierade grupper kan då drabbas av svårigheter att få tillgång till läkemedel. Samtidigt sköts läkemedelsdistributionen alltmer via internet. E-recept är idag vanliga och gör det enklare att kontrollera ordinationen och rätten till läkemedelrabatten. Om detta leder till att apoteken försvinner är en fråga för framtiden.
SLUTORD
Den genomgripande förändring som både sjukvården och apoteken genomgått de sista femtio åren har påverkat både arbetsinsatser, arbetsuppgifter, arbetsmiljö och arbetsklimat på apoteken. Kanske är detta en följd av samhällsutvecklingen. Framtiden kommer med all sannolikhet att innebära nya förändringar inte minst med tanke på att stora delar av vården och apotekens verksamhet har datoriserats. Detta har haft till följd att arbetsuppgifter förändrats och att behovet av kvalificerad personal har ifrågasatts på öppenvårdsapoteken. Kommersialiseringen har också gjort att lönsamhetsperspektivet är viktigt vilket sannolikt kommer att ha till följd att aktörerna satser på personal med så kort utbildning som möjligt. Samtidigt finns ett krav från sjukvården om ökade insatser när det gäller läkemedelsinformation till patienter och samarbete med vården. Kommer samhället att kräva en hög kvalitet? Eller, blir apoteken en detaljhandel för lönsamma egenvårdsprodukter, hälsoartiklar och naturläkemedel? Den dyra subventionerade försäljningen av receptbelagda mediciner kanske kan skötas via internet och patienten får hämta sina läkemedel på samma utlämningsställe som distribuerar andra produkter som beställts via nätet.
Enligt Reumatikerförbundet klagar många av deras medlemmar på apotekens försämrade service. Kunderna fick åka runt till flera olika apotek för att få sina receptbelagda läkemedel och ibland kunde det dröja en hel vecka innan de fanns i lager. Enligt gällande lagstiftning skall läkemedel kunna expedieras inom 24 timmar men långa transportsträckor och brister hos leverantörerna gör att apoteken inte alltid kan uppfylla detta krav. Detta drabbar främst patienter med många olika läkemedel som till exempel reumatiker. Samtidigt klagar apoteksanställda på en försämrad arbetsmiljö efter marknadens omreglering. Stressnivån på apotek är hög och 75 % av de anställda känner sig slitna efter arbetsdagens slut. Rådgivning till kunder blir bristfällig på grund av tidsbrist (Reumatiker 2013, 1, URL 7-8).
Ett område som behöver studeras i Sverige är kundens/patientens perspektiv där det hittills finns få vetenskapliga undersökningar. Det är viktigt inte minst om förändringar planeras för att ändra dagens apotek och läkemedelsförsörjning så att den i framtiden blir tillgänglig för alla medborgare. Andra områden är hur vårdens läkemedel skall finansieras när de blir allt dyrare och de gör det möjligt att bota eller öka livskvaliten för allt fler sjuka och handikappade. Hur mycket vill de friska skattebetalarna avstå till vården? Finns det ett ekonomiskt tak för hur mycket läkemedel får kosta? Detta är politiska frågor som sannolikt kommer att bli svåra att hantera inte minst ur ett globalt perspektiv.
BIBLIOGRAFI
Adamcik, Barbara A el al, (1986), ”New Clinical Roles for Pharmacists: A Study of Role Expansion”,Social Science Medicin. Vol 23, Number 11, 1187 – 1200
Aftonbladet 2012 05 10
Apotekarsocietetens policyprogram för läkemedelsområdet, Apotekarsocieteten, maj 2012 Claesson, Cecilia (1989), Apotekaryrke i förändring, En socialfarmaceutisk studie av
apotekarnas yrkesutveckling och professionella status, Avhandling, Uppsala universitet
Cronlund, Anders, (2010) Från småföretagare till läkemedelsexpert – apotekarliv under drygt
l00 år, Apotekarsocieteten, Stockholm
Dagens Nyheter (DN) 2012-09-25
Ellebring, Nils, (1981) ATF 50 år. En rapsodi i text och bild kring dåtid, nutid och framtid,
Prisma i samarbete med apotekstjänstemannaförbundet, Stockholm
God apotekssed i Sverige (GPP), Apotekarsocieteten, Svensk Apoteksförening 2012
Hedenborg, Susanne, Kvarnström, Lars (2009), Det svenska samhället 1720-2006 Böndernas
och arbetarnas tid, Studentlitteratur AB, Lund
Kjörup, Sören, (2010), Människovetenskaperna, Problem och traditioner i humanioras
ventenskapsteori, Studentlitteratur AB, Lund
Lag om handel med läkemedel, 2009:366
Malmstig, Erik, (2001) Arbetets organisering i vardagen – en sociologisk studie av elva
öppenvårdsapotek Stockholm: SCORE(Stockholm centrum för forskning om offentlig sektor)
Reumatikervärlden jan-febr 2013
Traulsen Janine Morgall, Bissell Paul och Haugbölle, Lotte Stig,(2003) ”(5)Feminist theory and pharmacy practice”, Sociology and Pharmacy Practice 2003: 55-68
Åberg, Leif, (2010) Bland medikamenter och decimalvågar – om apotekens historia och Stig
INTERNET URL1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Apotekare 2012-10 21 URL2 http://sv.wikipedia.org/wiki/Farmaceut 2012-10-21 URL3 http://sv.wikipedia.org/wiki/Apotek 2012-10-15 URL4 http://sv.wikipedia.org/wiki/Apoteksprivilegium 2012-10-21 URL5 http://en.wikipedia.org/wiki/Apoteket 2013-01-09 URL6 http://www.hetautbildningar.se/apotekstekniker.4.372d75b712e058bf3fa800024873 2012-10-28 URL7 http://www.farmaciforbundet.se/press/pressarkiv/kraftigt-forsamrad-arbetsmiljo 2013- 01-08 URL 8 http://www.dn.se/debatt/standiga-byten-av-medicin-bade-dyrbart-och-riskfyllt 2013- 01-08