Vilka andra aspekter påverkar prioriterings-bedömningen?

Det fanns flera ytterligare faktorer utöver svårighetsgrad, nytta och kostnadseffektivitet som påverkade helhetsbedömningen av prioriteringen.

Personrelaterade faktorer, som ifall patienten var känd av personalen eller inte,

hade betydelse på flera sätt. Kännedom om patienten kunde innebära att bedömningen blev lättare. Även tillgång till information via journalen eller att man kände den som lämnade information om patienten kunde underlätta.

”Det är ju när det ringt patienter som man känner, för det är ju för dom man kan fläta in sociala faktorer som inte patienten säger men som man vet har betydelse.”

Några menade att det också fanns en risk med att känna patienterna. De som ringt väldigt många gånger kanske man inte lyssnade på till slut.

”Det kan ju också vara en fara i att känna till människor därför att då kan man ju liksom tänka att dom har ringt hundra gånger och har varit här femtio och det har inte varit någonting... Och den etthundra första gången så kan det ju faktiskt vara någonting, men eftersom det inte har varit något på dom andra hundra gångerna så lyssnar man kanske inte så intensivt som man borde göra, och det tror jag alltid är en fara då. Det är både bra och dåligt med personer som man känner.”

Att känna patienten kunde också försvåra prioritering genom att patienten kunde utnyttja att han var känd för att få företräde. Ett särskilt sådant fall var när patienten var en vän, kollega eller anhörig till kollega.

”Ja, det kan ju vara åt andra hållet också, att man känner dom för väl, att dom liksom utnyttjar en för att ta sig in. Då gäller det ju att vara stark.”

Det fanns också faktorer som deltagarna tyckte att de borde ta hänsyn till även om det inte alltid gjordes liksom faktorer som de kände sig tvingade att beakta även om de inte alltid tyckte det var rätt. Sådant som man borde ta hänsyn till var kommunikationssvårigheter t.ex. p.g.a. språksvårigheter och också hela patientens livssituation.

”Språksvårigheter, där man inte riktigt kunde få grepp i telefon vad det rörde sig om. Dom kanske fick en högre prioritet eftersom man hade svårt att bedöma.”

Faktorer som de tvingades beakta vid prioriteringen eller som påverkade av

andra skäl var t.ex. krav eller hot från patienten eller från en påstridig anhörig. Att säga nej kunde i dessa fall upplevas svårare än att säga ja och det kunde vara särskilt svårt att säga nej till något ansikte mot ansikte med patienten.

”Jag har också besvärliga patienter som är liksom stökiga och man vet att det blir ett förskräckligt bök om inte den patienten får komma. Då gör man ju liksom bedömningen att det är mycket mindre arbete om patienten får komma än att det skall liksom gå flera varv och sen kommer dom ändå.”

”När patienten väl sen kommer till doktorn då, så har dom inte lika lätt… Dom har svårare. Det är ju så att dom har ju patienten inne i rummet.”

Det kunde också handla om krav från andra. Deltagarna upplevde förväntningar i det medicinska samhället som kunde medföra en högre prioritering av vissa åtgärder så att man utförde undersökningar som kanske både patient och läkare tyckte var onödiga.

”Man uppfattar att etablissemanget kräver på något sätt.”

Också vårdgivarens inställning och arbetssituation påverkade prioriteringen. Personalen tog upp egen personlig erfarenhet, egen dagsform och vilken inställning man hade till patienten som person – medvetet eller omedvetet – och hur väl de kunde identifiera sig med patienten och dennes hälsoproblem.

”Det är ju ens egen erfarenhet och vad man har med i bagaget, om man har stött på någon patient med liknande symptom som det har varit något jätteallvarligt med. Alltså, det kan ju vara något väldigt ovanligt men det påverkar ju hur man prioriterar, om man stöter på en liknande symptombeskrivning.”

”Nä, alltså, det finns ju en gräns för hur okunnig man får vara. Det är en annan sak om har en onaturlig oro som gör att man inte kan selektera på något sätt, men om man söker för banala sjukdomar…”

Sjuksköterskorna menade också att läkarnas personlighet påverkade hur de prioriterade patienterna.

”Det är doktorn också, vilken doktor som... För det beror på vilken husläkare det är. Den ene husläkaren är... Ja, men här är det jätteviktigt! Kan den här läkaren få den här patienten att förstå? Sånt påverkar också.”

Organisationen påverkade också prioriteringen i en inte alltid önskvärd riktning.

Ett sådant exempel var att sjuksköterskorna på några ställen bara kunde boka patienter för läkarbesök och inte till andra yrkesgrupper. Ekonomiska incitament kunde också påverka prioritering av vilka åtgärder man valde. I de fall vårdcentralerna fick särskild ersättning för vissa åtgärder så kunde dessa komma att väljas i större omfattning än annars. Tidsbrist under jourtid kunde också påverka valet av åtgärd. Många läkare och sjuksköterskor diskuterade hur tillgången på tider påverkade vilka patienter som fick en besökstid. När det var dålig tillgång på lediga besökstider kunde patienterna få en lägre prioritering och omvänt om det fanns tider kvar sent på dagen kunde patienter prioriteras högre än annars.

”Det påverkas också, tycker jag, av hur mycket läkartider man har För har man gott om tider så kan man bestämma sig mycket snabbare för att ge en tid. Då slösar man inte tid på att fråga.”

3.2.4.5 Vilka problem finns vid den sammanvägda