Vi lever i en tid som kännetecknas av snabba förändringar. Många normer och värderingar som tidigare betraktades som gemensamma kan inte längre sägas vara lika generella. Dale menar att ”i stabila samhällen utgör en upp- repning av det förgångna (…) den bästa förberedelsen för framtiden”.278 Förändringarna i ett sådant samhälle sker så långsamt och så omärkligt att föräldrar inte kan tänka sig några bättre lärdomar eller kunskaper att inneha än dem de själva besitter. Då vår samtid mer karakteriseras av det omvända förhållandet, förändringar sker hastigt och med påtagliga följder, är det tro- ligen mer komplicerat att peka ut riktningen för de unga. Dagens ledare behöver dock inte vara lika styrda av traditionella tänkesätt och har möjli- gen därmed en större frihet och ett större handlingsutrymme i sin ledargär- ning. Denna avslutande resultatdel handlar om hur idrottsledarna ser på sin uppgift som vägledare, vad de vill föra vidare till barnen och ungdomarna och vilka egenskaper de anser viktigt att utveckla hos barn i vår tid.
I de tidigare resultatkapitlen kan fokus sägas ha varit inställt på att belysa den dolda fostran ledaren utövar genom att vara den individ han eller hon är, dvs. i kraft av att vederbörande har en viss habitus, som i sig är en starkt genererande princip bakom såväl specifika värderingar som livsstilar. Id- rottsledarna ses således som omedvetna bärare av förkroppsligade normer och värderingar. I denna del är fokus istället inställt på en mer öppen del av fostran, i den bemärkelsen att det nu handlar om vad idrottsledaren medve- tet uttrycker i frågor som rör ledaruppdraget, barn och fostran. I detta kapi- tel fortsätter därför belysningen, inte av vilka ledarna är, utan av vad de säger att de vill.
Kapitlets övergripande fråga lyder: Vad vill ledarna ge barnen? Den bygger på tre olika frågekomplex, som vart för sig rör vad ledarna vill för- medla till barn och ungdomar, vad de anser viktigt att utveckla hos barn samt vad de har för inställning till de tre komponenterna Dale menar ingår i uppfostran: att bestämma, bedöma och sanktionera. Den analys jag vill för- djupa gäller också fortsättningsvis vad som värdesätts inom barn- och ung- domsidrotten, ledaruppdragets mer eller mindre nödvändiga betingelser samt vad idrotten möjligen fostrar till.
278 Dale, E. L., 1981, s. 60.
De tre olika frågorna är dels en med fasta svarsalternativ som bearbetats kvantitativt, dels en enkätfråga av öppen karaktär som behandlats kvalita- tivt och slutligen en mer komplex intervjufråga. De två första rör den direk- ta påverkan som ledarna säger sig vilja stå för och utöva. Den sista, inter- vjufrågan, kan emellertid ses som ett försök att komma åt den indirekta el- ler dolda påverkan som ledarna utövar genom sättet att utforma och organi- sera barnidrottsverksamheten. Ullman beskriver vad viljan att vägleda och fostra barn kan vara ett uttryck för:
Hur vi vill att barn ska vara, hänger ihop med vår människosyn och vår idé om det goda livet och det goda samhället. Vår syn på uppfostran avslöjar våra innersta värderingar i frågor som rör just dessa ting.279
Dessa tankar utgör också en bakomliggande relief till tolkningen av ledar- nas svar. Genom att sätta fokus på hur ledarna vill att barn ska vara och vad de vill ge dem, är syftet främst att få ytterligare kunskap om vad som vär- desätts inom barn- och ungdomsidrotten. Denna belysning tangerar också den i föregående kapitel ställda frågan; vad ledarna anser kännetecknar den goda barnidrotten.
Viktiga egenskaper att utveckla hos barn
I avhandlingens introducerande del diskuterades de förändringar som sam- hället genomgått samt de konsekvenser detta fört med sig för dem som ska leda och fostra barn och unga. En väsentlig fråga som ledarna måste hante- ra och ta ställning till, är vad som egentligen ska överföras till barnen i ett samhälle som blivit så pluralistiskt till sin karaktär. Anne-Marie Kveli me- nar att det inte var särskilt länge sedan som skola, hem och samhälle var eniga om hur barn skulle vara och vilka egenskaper som borde stimuleras. Dessa var exempelvis lydnad, ordning, ödmjukhet, självdisciplin, nog- grannhet och uthållighet.280
Samma enighet existerar inte självklart idag. Frågan är vad idrottsledarna som grupp betraktat vill stimulera för egenskaper hos barn. I frågeformulä- ret fick de ta ställning till 40 olika egenskaper eller karaktärsdrag och välja ut de fem egenskaper de ansåg viktigast att utveckla hos barn.281 I nedan-
279 Se Ullman, A., Opublicerat avhandlingsmanus. Formuleringen ströks i den numera sedan länge publicerade avhandlingen, men tankegångarna är desamma. Jmf Ullman. A. (1997): Rektorn. En titel och dess bärare.
280 Kveli, A-M (1994): Att vara lärare, s. 27.
stående tabell redovisas de egenskaper som minst 20 procent av de kvinnli- ga respektive manliga ledarna valt ut.
Tabell 26. Viktiga ”egenskaper” att utveckla hos barn enligt kvinnliga och
manliga idrottsledare. Procent
Kvinnor Män ”Egenskaper” (n 279) (n 236) Ärlig 58 51 Ansvarsfull 46 46 Självständig 39 19 Omtänksam 32 22 Naturlig 28 24 Säker på sig själv 28 21 Kreativ 26 34 Fantasifull 23 14 Initiativrik 23 23 Ödmjuk 18 36 Ambitiös 9 20
De manliga och kvinnliga ledarna var relativt eniga i sina uppfattningar om vilka som är vår tids dygder – vilka egenskaper som var viktiga att utveckla hos barn. Både män och kvinnor framhöll att de ville utveckla barn så att de blev ärliga, ansvarsfulla och naturliga. De var också eniga om andra egen- skaper, men i hur stor utsträckning dessa ansågs väsentliga varierade mel- lan könen. Kvinnorna ville i högre grad än männen att barn skulle bli själv- ständiga, omtänksamma, säkra på sig själva och fantasifulla. De manliga ledarna betonade istället vikten av att barn blev ödmjuka, kreativa och am- bitiösa.
Är de drag som idrottsledarna framhöll specifika för idrotten? Vi ska granska vad fritidsledarna och lärarna premierade för att om möjligt besva- ra den frågan. Innan dess kan det för den fortsatta framställningen emeller- tid vara av vikt att redovisa vad ledarna inte poängterade. Bland de dygder eller karaktärsdrag som inte ansågs särskilt viktiga att utveckla hos barn återfanns artighet, behärskning, konkurrensinriktning, plikttrohet, punktlig- het, pålitlighet respektive skötsamhet.
Fritidsledarna och lärarna om egenskaper att utveckla
Dygder, egenskaper eller karaktärsdrag som idrottsledarna premierade ska nu i någon mån kontrasteras mot de svar blivande fritidsledare och lärare gav. Generellt sett var det samma egenskaper som återkom, men det förelåg stora variationer när det gällde i hur hög grad de olika grupperna ansåg det vara av vikt att utveckla olika karaktärsdrag. Det gäller inte minst inom lärargruppen, varför jag skiljer mellan förskollärare, idrottslärare och grundskollärare.
Nästan hälften av de blivande fritidsledarna och idrottslärarna ansåg ock- så att ärlighet var den ”egenskap” som var väsentligast att utveckla hos barn. Densamma premierade emellertid varken grundskollärarna (24%) eller förskollärarna i lika hög grad (21%). När det gällde ansvarsfullhet, däremot, hade idrottsledarna fullt medhåll av grundskollärarna (43%) men inte av fritidsledarna (23%) eller förskollärarna (21%) i samma utsträck- ning. Den sistnämnda gruppen framhöll istället att de ville utveckla barn till att bli självständiga, fantasifulla, kreativa och naturliga individer. När det gäller till exempel fantasifull, var detta en egenskap som var tredje förskol- lärare skattade högt, mot endast var tionde grundskollärare. I samtliga grupper betonade kvinnorna i betydligt större utsträckning än männen det väsentliga i att barn utvecklade sin självständighet.
Ledarna och lärarna skulle alltså ta ut fem egenskapsord av 40 som de premierade. Om vi avslutningsvis ser till respektive ledar- och lärargrupp som helhet, utan att ta hänsyn till eventuella könsskillnader, vilka fyra egenskaper var det då lärarna och ledarna helst ville utveckla hos barn? De fyra egenskaperna är listade i en fallande skala.
• Idrottsledare – Ärlig, ansvarsfull, kreativ och självständig • Fritidsledare – Ärlig, naturlig, ansvarsfull, fantasifull
• Grundskollärare – Ansvarsfull, ärlig, säker på sig själv, kreativ • Förskollärare – Självständig, fantasifull, kreativ, säker på sig själv Som synes återkom flera egenskaper i de olika grupperna. Det var emeller- tid ingen egenskap som återfanns i samtliga grupper. Däremot var fantasi- full och kreativ begrepp vilkas innebörd måste betraktas som angränsande, något som samtliga ledar- och lärargrupper framhöll. Att både fantasifull och kreativ betonades är möjligen ett uttryck för att olika grupper, liksom också kvinnor och män, använder skilda begrepp för att uttrycka samma sak. Detta säger med andra ord något om vilket symboliskt kapital som är gällande bland fritidsledare respektive lärare. Oavsett detta, är den kreativa förmågan uppenbarligen något som värdesätts idag.
Idrottsledarna och idrottens pedagogiska värde
Den fråga som nu ska behandlas var av öppen karaktär och löd: ”Vad vill du förmedla som idrottsledare?” Det rör följaktligen vad idrottsledarna vill lära barnen och på vilket sätt de vill påverka dem, dvs. vad de ser för möjli- ga pedagogiska värden i idrotten. Först redovisas några övergripande aspekter av ledarnas svar, och därefter görs en jämförelse mellan fotbolls- ledarna och gymnastikledarna.
Många ledare uttryckte att de främst ville förmedla glädje och hur roligt idrott är. De poängterade idrottens egenvärde, att idrott är något som är värt att hålla på med för dess egen skull. Skolans ämne idrott och hälsa beskrivs ofta i instrumentella termer och motiveras genom att det sägs vara ett medel för att åstadkomma något annat. Många idrottslärare och andra företrädare för ämnet har i den debatt som förekommit under senare delen av 1990- talet, nästan enbart framhållit investeringsvärden då de argumenterat för att ämnet borde erhålla en större tidstilldelning.282 Idrottsledarna betonade dock i hög grad idrottens egenvärde när de uttryckte vad de ville förmedla till barn och ungdomar. Det handlade då främst om glädjen i att hålla på med idrott, men också om att det var viktigt med kunskaper i idrott.
I många utsagor betonade ledarna emellertid också att de ville förmedla sådant som låg utanför och bortom själva idrotten. De såg barnens idrottan- de mer som ett medel än ett mål i sig. Deras svar för tankarna till det som redan under 1800-talet framhölls som en av idrottens och gymnastikens förtjänster, och som brukar benämnas karaktärsdaning. Att idrott kan ha positiva effekter för personligheten är således en tanke som i hög grad är levande bland idrottsledare idag. De aspekter ledarna uttryckte att de ville förmedla skulle numera troligen istället kallas social kompetens. Innebör- den är dock i stort densamma, då det handlar om att utveckla karaktärsdrag. Det som betonades i dag av ledarna var att lära sig samarbeta, ta hänsyn, fungera i grupp, visa respekt, etc.
Till de karaktärsdanande effekterna skulle också kunna föras det som idag möjligen skulle rubriceras personlig utveckling, dvs. idrottens möjlig- het att stärka barns självkänsla, ge dem ett bättre självförtroende, lära dem att kämpa och ej ge upp, vilket också ledarna framhöll. Även en tredje aspekt på samma tema kan kallas karaktärsdaning, då flera ledare svarade att de ville utveckla barnens etik och moral. I beskrivningarna återkom ord som normer och värderingar, rättvisa och, för att kontrastera denna fråga
282 De finns förespråkare som vänder sig mot detta, och menar att skolans ämne idrott och hälsa har ett stort egenvärde för eleverna. Se bl.a. Meckbach, J. & Söderström, S. (2002): ”Skolans kroppsövningsämne”.
mot ovanstående som handlade om vad ledarna ville utveckla hos barn, även ärlighet. Det senare nämndes dock långt ifrån av varannan ledare, vil- ket var fallet i den tidigare frågan med fasta svarsalternativ.
Sammantaget pekar ovanstående redovisning mot att ledarna genom id- rotten ville bidra till barnens och ungdomarnas sociala fostran och utveckla dem till goda medborgare. Det framkom också svar som pekade i en mot- satt riktning; att ledarna ville bidra till barnens fysiska fostran. Ledarna tog då upp aspekter som handlade om vikten av att stärka deras hälsa i största allmänhet och att utveckla deras kroppar i synnerhet. De framhöll det nyt- tiga i att idrotta och leva ett sunt liv för att hålla sig frisk och de talade ock- så om det betydelsefulla i att utveckla barns motorik, koordination och styr- ka.
Vidare handlade flera utsagor om att ledarna främst ville ge barnen re-
kreation. De såg idrott som en aktiv, vettig och bra fritidssysselsättning och
många poängterade att de ville hjälpa och stimulera barn och ungdomar till att finna ett eget intresse. Nära angränsande till den rekreativa aspekten var det som istället kan benämnas prevention. Skillnaden ligger i att ledarna betonade det betydelsefulla i att barnen hade ett idrottsintresse, främst för att det hindrade dem från att ägna sig åt sådant som ansågs mindre utveck- lande och bra, att hänga på stan, titta på tv, spela dator, umgås i fel sällskap, etc. Idrotten fungerade därmed som en slags social kontroll.
Ledare från skilda idrotter framhöll ovanstående aspekter i olika ut- sträckning, och var de lade betoningen varierade. Det framstod därmed tyd- ligt att det inom skilda idrotter fanns olika sätt att tala om ledaruppdraget och om vad som var viktigt att förmedla. Olika ting värdesattes i skilda id- rotter. I gymnastikledarnas utsagor återkom ord som ”rörelseglädje”, ”mo- torisk förmåga”, ”koordination” och liknande uttryck som hade med trä- ningen av kroppen och förhållandet till den egna kroppen att göra. För gymnastikledarna var idrotten med andra ord medlet, och kroppen var må- let, dvs. de tränade kroppen i syfte att utveckla kroppen. Deras utsagor vitt- nade följaktligen om att den fysiska fostran stod högt i kurs.
Fotbollsledarna däremot framhöll istället att de ville förmedla kollektiva dygder som ”kamratskap”, ”lagkänsla”, ”sammanhållning”, etc. Ingen av de över hundra ledarna nämnde ord som koordination eller motorik, trots att detta är väl så viktigt i fotboll som i gymnastik. De nämnde över huvud taget inget som hade med fysisk fostran att göra. Fotbollsledarna tycktes istället vara disponerade att framhålla lagandan och gemenskapen som nå- got extra eftersträvansvärt. Dessa ledare såg, till skillnad från gymnastikens ledare, idrotten som ett medel för att åstadkomma social fostran.
Idrottsledarnas pedagogiska mål kontra fritidsledarnas
Idrottsledarna hade således relativt skilda pedagogiska ambitioner med le- daruppdraget. Många svar var idrottsrelaterade, andra var mer allmänt håll- na, så till vida att ledarna framhöll att de ville förmedla så kallade karak- tärsdanande egenskaper. Det kan vara intressant att något stanna upp och reflektera över vad idrottsledarna inte betonade. I ett försök att synliggöra detta, ska idrottsledarnas utsagor i någon mån kontrasteras mot fritidsledar- nas. De senare var av förklarliga skäl inte speciellt inriktade på att förmedla sådant som kan kopplas till en specifik aktivitet. I deras utsagor framhölls istället att de ville förmedla en bra vuxenbild och en god människosyn. Många fritidsledare poängterade vidare allas lika värde och att det var vik- tigt att ge barnen ett gott självförtroende och en god självkänsla. Fram to- nade därför en bild av en grupp ledare som gärna ville betrakta sig som de goda vuxna för barnen. Intrycket är att de önskade vara de vuxna förebilder de implicit antydde att barn sällan eller aldrig mötte idag. Detta speglar möjligen de blivande fritidsledarnas uppfattning om den målgrupp de tror sig komma i kontakt med. Liknande ambitioner, att det var viktigt att för- medla en god vuxenbild och en positiv framtidstro, förekom inte i samma utsträckning bland idrottsledarna.
Idrottsledarna, reglerna och sanktionerna
Även i denna avslutande del är fokus inställt på vad idrottsledarna vill ge barnen. Syftet med redovisningen är att fortsätta och ytterligare fördjupa analysen av vilka värden som är rådande inom barnidrotten. I det följande ges emellertid en mer indirekt belysning av vad ledarna ville ge barnen – och inte minst vad de önskar av barnen. Det handlar nu om hur ledarna i intervjuer svarat att de agerar i förhållande till de handlingar Dale menar ingår i uppfostran.283
Enligt Dale innehåller uppfostran tre komponenter, eller handlingar, som hänger samman: vägledning, bedömning och sanktioner visavi den yngre generationen. När föräldrar, lärare, idrottsledare och andra vägleder barnen, förmedlar de vissa normer och värderingar. Bedömningen, den andra kom- ponenten i uppfostran, av barnen sker efter de normer och värderingar som förmedlats via vägledningen. Barnet bedöms alltså efter hur väl det har till- godogjort sig vägledningen. Den tredje handlingskomponenten innebär ut- övandet av sanktioner. Enligt Dale får förhållandet mellan vägledning och bedömning sitt uttryck i sanktioner och på så sätt är dessa en behövlig del i
uppfostran eftersom barnet annars inte förmår skilja mellan tillåtna och otil- låtna handlingar. Att belöna eller straffa utgör enligt detta resonemang en nödvändig maktfaktor i uppfostran.
För att i komma åt vad det är ledarna bestämmer över barnen, har jag frågat om de har några regler som barnen ska följa. Samtliga av de inter- vjuade ledarna kunde rada upp en mängd regler som barnen skulle åtlyda. Följande citat från en manlig basketledare får exemplifiera det hela.
Det är att när jag blåser i pipan så ska de hålla i bollarna, inte skjuta, inte studsa – ingenting. Hålla i bollarna och titta mot mig och så säger jag ”kom hit” eller ”kom hit och sätt er”. Då ska alla springa och sätta sig. Inte gå och lalla, inte studsa utan springa, hålla bollen i handen och sätta sig. När jag blåser, att de håller i bollen och tittar på mig och jag instruerar om någon- ting – då ska de titta på mig när jag pratar med dem.
Sen att man ska komma i tid, ombytt och klar när träningen börjar. Sen ha med sig boll, vattenflaska och hopprep till träningarna. De ska alltid höra av sig när de inte kan komma. Jag har sagt att det är okey att ringa telefon- svararen, men jag har ändå sagt, försök få tag på mig innan. Att de hör av sig, att de bryr sig, att de hör av sig. Sen är det regler att de bara ska uppföra sig… vara justa mot medspelare, mot motspelare och mot varandra då. De regler som ledarna tog upp i intervjuerna handlade för det första om vad som förväntades av barnen före träningen. Samtliga ledare påtalade här vik- ten av att barnen hörde av sig om de inte kunde komma. Många ville också att de skulle närvara vid träningen och titta på, även om de var skadade el- ler sjuka. Dessutom måste barnen komma i tid och vara ombytta och klara när träningen började. För det andra handlade det om vad som förväntades att barnen hade med till träningen, t.ex. rätt utrustning såsom boll och vattenflaska. För det tredje handlade det om hur barnen skulle uppträda under träningen. Reglerna var då att de skulle vara tysta och lyssna på trä- naren när så påbjöds samt att de följde givna instruktioner. Över lag påtalade många ledare det väsentliga i att barnen var lydiga och inte ”flamsade omkring” samt att de alltid gjorde sitt bästa. För det fjärde handlade det om hur barnen skulle bete sig under en match eller i en tävlingssituation. Då poängterades ett gott uppträdande mot domare och motståndare, att barnen, återigen, alltid gjorde sitt bästa, visade ödmjukhet vid motgång, att kläderna satt snyggt (tröjan skulle helst vara nedstoppad i