Vision
Gynnsam bevarandestatus för
• aspbarkgnagare har uppnåtts när det finns starka förekomster i minst
tjugo asptrakter i landet. Med stark förekomst menas att inom en asptrakt på 2500 – 10 000 ha utgörs minst 10 % av lämpligt habitat innehållande minst 10 lämpliga träd per ha och att 25 % av dessa är, eller nyligen har varit, bebodda av arten. Asptrakter ska även ha en sådan trädslags- och ålderssammansättning att framtida (50-100 år) förutsättningar är goda. Detta innebär att minst 20 % av asptrakten ska bestå av yngre och medelålders aspdominerad skog. Asptrakter med starka förekomster ska vara spridda över artens sentida (1900- tal) utbredningsområde i landet.
• karelsk barkfluga har uppnåtts när det finns starka förekomster i
samtliga kända asptrakter (idag bara två) i landet. Dessutom har fem nya asptrakter för arten åstadkommits genom att nya lokaler hittats eller skapats genom utplantering i lämplig livsmiljö. Med stark förekomst menas att inom en asptrakt på 200 – 1000 ha utgör minst 20 % lämplig miljö dvs. äldre asprik skog, och att minst 40 % utgörs av framtida lämplig miljö dvs. yngre och medelålders aspdominerad skog. I lämplig miljö utnyttjas minst hälften av nybildade, grova asplågor av arten.
• liten aspgelélav har uppnåtts när populationsminskningen har
upphört samt när riskerna för en framtida populationsminskning har minimerats. På kort sikt innebär det att man måste tillse att artens överlevnad säkerställs på befintliga lokaler. På lång sikt innebär det att arten ska ha börjat kolonisera framtida lämpliga miljöer inom asptrakterna i sådan omfattning att nya populationer ersätter de som har försvunnit på grund av skogsbruk eller annan näring, samt ersätter de populationer som kontinuerligt försvinner av naturliga orsaker. Visionen är att liten aspgelélav inte skall behöva omklassificeras till Starkt hotad inom en 15-års period utan få förutsättningar för att kunna omklassificeras till Missgynnad inom en 30-50-års period.
Bristanalys
Troligen kan vi förvänta oss framtida minskningar hos alla tre arterna p.g.a. att mängden lämpliga miljöer har reducerats kraftigt under sen tid och att nya miljöer inte nyskapas. Minskningen beror dels på avverkningar, men även på naturlig avgång av aspar p.g.a. ålder samt av en pågående förändringen av livsmiljön. Finska studier av ett stort antal skyddade områden har visat
att aspar med nuvarande mortalitet kan vara helt borta redan om 40 -100 år (Kouki m.fl. 2004, Latva-Karjanmaa m.fl. 2007). Oavsett tidsskalan för asparnas försvinnande är det uppenbart att mängden levande aspar redan nu minskar i skyddade områden, och att detta sannolikt kommer att accelerera. Minskningen av gamla aspbestånd i skogen missgynnar alla tre arterna i pro- grammet. Den pågående habitatförsämring i många områden innebär att be- stånden blir tätare, vilket speciellt missgynnar aspbarkgnagare och liten asp- gelélav. Nyskapandet av lämpliga miljöer sker dessutom i mycket liten grad eftersom de naturliga störningar som gynnade aspens föryngring helt eller del- vis har upphört, samt p.g.a. ett kraftigt viltbete som ej tillåter plantor att bli trädformiga. Återstående populationer av de tre arterna är kraftigt fragmente- rade i huvuddelen av sitt forna utbredningsområde och dagens förekomstareal är mycket liten. Detta innebär att återstående populationer ofta är alltför små och isolerade från varandra att de långsiktigt ej är livskraftiga. Det betyder att arterna troligen har en utdöendeskuld.
Aspbarkgnagare: Inga lokala eller regionala utdöenden är kända. Artens
utbredning, särskilt i norra Sverige, är dock dåligt känd. Utifrån förändringar i skogstillstånd kan man anta att arten fortsätter att försvinna från existeran- de lokaler genom utdöendeskulder och en naturlig succession med en mindre mängd lämpliga aspar och tätare skog. Nuvarande (>1979) utbredning tycks omfatta ca trettio asptrakter varav ca hälften finns Uppsala län. Först och främst bör större arealer i asptrakter med nutida förekomst ges skydd och/el- ler skötsel så att populationerna stärks.
Karelsk barkfluga: Inga lokala eller regionala utdöenden är kända. Arten
är enbart känd från sentida fynd i två naturreservat i sydöstra Norrbottens län, Storhuvudet och Lustgården (i det senare fallet är den även funnen utan- för naturreservatet). Sannolikheten att arten finns på fler lokaler i Norrbotten får anses relativt stor. Samtidigt är dock arten mycket krävande och dessutom lätt att observera, vilket innebär att det är högst osannolikt att arten finns på många lokaler eller att den skulle ha en betydligt vidare utbredning. Finns fler lokaler har dessa ett mycket högt naturvårdsvärde. Arten gynnas av den na- turliga succession som sker i naturlig aspskog, så länge nydöd aspved bildas. På lång sikt måste dock ny aspskog skapas i anslutning till befintliga före- komster. I det ena området är förutsättningarna goda genom att förekomsten ligger i ekoparken Rosfors, där skydd och skötsel för att gynna asp redan påbörjats. I det andra området är den långsiktiga förekomsten (>50 år) osäker genom att det äldre aspbeståndet ej omges av yngre aspskog i näromgivning- arna. Här, och i eventuella nyupptäckta fyndlokaler, bör större arealer ges skydd och/eller skötsel så att populationerna stärks. Hittas inga nya lokaler (i nya asptrakter) under inventeringarna, bör utplantering i minst fem asptrak- ter i Norrbotten övervägas.
Liten aspgelélav: Arten har bedömts som Sårbar (VU) baserat på ett flertal
IUCN-kriterier (Artdatbanken 2005, IUCN 2001). Enligt ArtDatabankens bedömningar har populationen minskat med minst 30 % de senaste tre ge- nerationerna och minskningen förmodas vara pågående (kriterierna A2bc, A3bc och A4bc). ArtDatabanken har även bedömt att den totala populatio- nen är mindre än 10 000 individer och att populationen anses ha minskat med minst 10 % de senaste tre generationerna (dvs. 50 år; kriterie C1) samt
att minskningen är fortlöpande och att ingen delpopulation består av fler än 1000 individer (kriteriet C2a(i)). Det betyder att populationen behöver öka till 10 000 reproduktiva individer för att bli klassificerad som Missgynnad (IUCN 2001). Denna populationsökning är inte rimlig fram till 2015 eftersom det tar betydligt längre tid (80 år) för lämpliga livsmiljöer att bildas. Det är inte heller någon rimlig målsättning att någon av delpopulationerna skall bestå av fler än 1000 individer, eftersom delpopulationerna naturligt är små. Idag består endast ett fåtal populationer av fler än 20 reproduktiva individer och endast någon enstaka population har över 50 individer. Istället fokuserar program- met på att minskningen av arten skall upphöra. För att nå detta mål krävs det en markant ökning av nyrekryteringen av asp i skogslandskapet, under de närmaste åren, för att arten skall ha en gynnsam bevarandestatus på lång sikt. På kort sikt kan en kombination av generell hänsyn, selektiv avverkning och skötsel av skyddade lokaler vara ett sätt att bibehålla arten i skogslandskapet.
Långsiktigt mål (2030)
Aspbarkgnagaren har starka förekomster (enligt definition under ”Vision”) i totalt minst tio asptrakter i Värmlands och Dalarnas län tillsammans med de fem norrlandslänen. Utöver dessa tjugo asptrakter finns arten i tio asptrakter söder om Limes Norrlandicus (Norrlandsgränsen). Dessa asptrakter har säk- rats genom samordnade åtgärder med åtgärdsprogrammet ”Skalbaggar på gammal asp” (Eriksson 2006).
Karelsk barkfluga har starka förekomster (enligt definition under ”Vi- sion”) i samtliga kända förekomster, och dessa har infogats i asptrakter i vilka aktiva åtgärder utförs (Norrbottens län).
Liten aspgelélav bör ha börjat kolonisera de nyskapade aspbestånden i as- ptrakterna och har därmed kunnat öka i populationsstorlek.
I samtliga ur naturvårdssynpunkt värdefulla asptrakter i Värmlands, och Dalarnas län samt de fem norrlandslänen har olika aktörer koncentrerat sitt arbete med områdesskydd och skötsel så att goda förutsättningar skapats för att långsiktigt bevara och förstärka naturvärden knutna till asp.
Kortsiktigt mål (2010–2014)
I Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands och Väster- bottens län har de viktigaste asptrakterna för bevarandet av åtgärdsprogram- mets tre arter identifierats.
I Norrbottens län har de tio värdefullaste asptrakterna med asp urskiljts och avgränsats, och en dialog mellan skogsbrukets företrädare och officiell naturvård har påbörjats för att genom aktiva åtgärder stärka naturvärden knutna till asp i asptrakterna.
I minst en asptrakt i Värmlands och Dalarnas län, två asptrakter i Gävle- borgs, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län samt fyra asptrakter i Norrbottens län har aktiva åtgärder påbörjats för att nyskapa och förstärka livsmiljöer för åtgärdsprogrammets arter.
I ett pilotprojekt i norra Hälsingland i Gävleborgs län har betydelsen av planering i tid och rum för att gynna åtgärdsprogrammets arter i både brukad och formellt skyddad skog belysts i detalj. Detta görs i samarbete med åt- gärdsprogrammet för vedskalbaggar på björk i Norrland (Wikars 2008).
Kunskap om redan utförda åtgärder för att gynna aspens föryngring har utvärderats och tillämpas när nya åtgärder utformas.
Förekomst av karelsk barkfluga och dess livsmiljö har kartlagts i dess två enda kända lokaler i Norrbotten och ca tio områden har inventerats för att upptäcka nya förekomster.
Förekomsten av aspbarkgnagare har kartlagts genom inventeringar i as- prika naturskogar i norra Värmlands, Västmanlands och Dalarnas län samt de fem norrlandslänen (tre till tio asptrakter per län).
I befintliga kända lokaler för aspbarkgnagare i Uppsala och Stockholms län samt södra Dalarnas och Gävleborgs län har en åtgärdsplan tagits fram för att gynna arten. Föreslagna åtgärder planeras och utförs i samarbete med ”Skalbaggar på gammal asp”.
Inom ramen för uppföljningsprogrammet av liten aspgelélav har nio asp- bestånd valts ut och inventerats i varje asptrakt som bas för framtida uppfölj- ning.
Uppföljning av liten aspgelélav i Norrland är påbörjad för att erhålla bak- grundsdata för att kunna följa upp framtida populationsförändringar av liten aspgelélav.
En studie för att erhålla ny kunskap om andra trädarters (främst gran) på- verkan på aspens vitalitet och livslängd har initierats.
Åtgärder för att gynna aspföryngring initieras och följs upp. Åtgärderna har dokumenterats och arkiverats hos en datavärd.
Informationsmaterial om aspskogars naturvärden, åtgärdsprogrammets arter samt behovet av ett landskapstäckande naturvårdsarbete är framtaget.