Zaremba kontra Byggnads version av skeendet i Vaxholm

3.2.1 Zarembas polske rörmokare

DN-journalisten Maciej Zaremba provocerade och väckte starka känslor med sin artikelserie i fem delar. I den första drar han en parallell till gångna tider då arbetarna ansågs

revolutionsbenägna och skrämmande och han menar att rädslan för dem ogrundat finns kvar.

”Det förfärande med honom (arbetaren – min anmärkning) är att han bara vill arbeta. Det är i sanning inte mycket han begär. Och det är just det som är problemet. Han begär för litet.”

Zaremba problematiserar kring patientturismen, det vill säga då man reser till ett annat land där sjukvård dels är billigare och där även vårdköerna kan vara kortare. Han menar att

129 Andersson, Bosse, Byggblockad hindrar inte polskt företag, Dagens Nyheter, Ekonomi, 050309, s. B06

130 Jacobsson, Cecilia, Ingen stöd för utspel om minimilöner, Dagens Nyheter, Ekonomi, 050830, s. B07

131 Jacobsson, Cecilia, Tusentals till försvar för kollektivavtalen, Dagens Nyheter, Ekonomi, 050318, s. C04

132 Andersson, Bosse, Kollektivavtalen måste skrivas om, Dagens Nyheter, Ekonomi, 050203, s. C07

133 Bolling, Anders, Totalt stöd för svensk modell. Högt moraliskt tonläge när riksdagen debatterade kollektivavtal, Dagens Nyheter, INL – Inland/Inrikes, 041218, s. A12

konkurrensen skulle kunna vara av godo ”eftersom den avslöjar misshushållning. Den svenska patienten står inte i kö för att det fattas läkare utan för att landstinget inte lyckats planera in honom samtidigt med doktorn.” Konkurrensen skulle även kunna vara av ondo då den ”dränerar systemen, skapar orättvisor eller hotar välfärden”. Det framgår dock att detta inte är förenligt med Zarembas mening.

Gällande Vaxholm menar Zaremba att Byggnads intention inte var att skydda de lettiska arbetarna, utan de svenska privilegierna. Zaremba ifrågasätter den svenska modellen. ”Jag måste erkänna att jag börjar få svårt för den svenska modellen, om det är Vaxholm som är mönstret. Jag kan ha missat nåt, men har inte lyckats hitta ett enda annat fall i Europa där ett arbetarparti ställt sig bakom en liknande utmobbning av klassbröder.”¹³⁴

Den andra artikeln är den som mest, direkt, fokuserar på Vaxholmsfallet. Rädslan på regeringsnivå för en anstormning av ”sociala turister” får här ersätta exemplet med den skrämmande arbetaren från den första artikeln. Zaremba fortsätter ”Men de (”sociala

turisterna”, min - anmärkning) kom aldrig. I stället kom människor som ville göra rätt för sig.

Till en lön som (från deras synpunkt) gjorde det värt besväret. Det var då som paniken bröt ut.” Zaremba har talat med en av de letter som arbetade i Vaxholm. Han säger ”Skriv att jag inte hyser agg till någon. Livet är sådant.” och ”Människan är människans varg. Alla värnar om sitt.”

Byggettans Torgny Johansson blåljuger enligt Zaremba då han förnekar att Byggnads krävt att de lettiska arbetarnas lön skulle vara 145 kronor i timmen. Vidare menar Zaremba att svenska företag inte ställs inför liknande ”krav under hot om blockad” som Laval un Partneri, detta efter en rundringning han gjort till byggmästarföreningar. Zaremba undrar också vem som representerar den svenska modellen och menar att så länge det ”inte besvaras kan ingen veta vad som menas med parollerna ’Kräv svenskt kollektivavtal’ eller ’Lika lön för lika arbete’. Om Vaxholm är förebilden betyder det faktiskt ’stick!’.”¹³⁵ Det är två punkter som främst kritiseras, dels att Byggnads inte kommunicerade med de lettiska arbetarna och dels att de agerat protektionistiskt och främlingsfientligt.

I den tredje artikeln tar Zaremba upp andra händelser, som inte rör Vaxholmsfallet, men som han menar ger en förklaring till en rättfärdigad ilska gentemot svenskarna.

Byggnads framstår i artikeln som utvisare av arbetare utan uppehållstillstånd. ”Då kan det hända att svensken som bett dem lägga om taket är försvunnen på avlöningsdagen. I stället

134 Zaremba, Maciej, Den polske rörmokaren, del 1: Spöket kör en liten bil med utländska skyltar, Dagens Nyheter, Kultur, 051110, s. B08

135 Zaremba, Maciej, Den polske rörmokaren, del 2: Skolbygget blev ett europeiskt ödesdrama, Dagens Nyheter, Kultur, 051111, s. B08

anländer en ombudsman från Byggnads som ser till de blir utvisade samma dag.” Zaremba refererar till Knuts Skujenieks, en lettisk poet ”Han tror att solidariteten kommer tillbaka, men först måste de rika få det lite sämre och letterna litet bättre”.¹³⁶

Den näst sista artikeln analyserar Byggnads annonskampanj från 2005 där en man med bygghjälm får posera likt Anna Nicole Smith till texten ”Utnyttjad gästarbetare 39;90/tim.

Kollektivavtal för rättvisa villkor.” Zaremba menar att annonsen avhumaniserar de utländska arbetarna då den vita bakgrunden på bilden, enligt honom, får symbolisera att de inte har någon bakgrund eller personlighet. Han är hård i sin kritik då han säger att det framstår som om ”Utlänningen bedriver hor med sin arbetskraft – och dessutom för billigt.”

Zaremba drar även historiska paralleller och menar att en anledning till Sveriges välfärd ligger i det faktum att vi valde att ”passa när demokratin stod mot diktaturen”. Här åsyftas Sveriges ”neutralitet” under andra världskriget. Zaremba menar även att de lettiska arbetarna framställts som osolidariska av det svenska facket. ”Byggnads låter förstå att utlänningen förutom lägre löner även för med sig undermålig moral in i landet. Dessa människor tänker bara på sitt, de missaktar principen om ’lika lön för lika arbete’ och är emellanåt

ointresserade av skatter.”¹³⁷

I den sista artikeln i serien kritiserar Zaremba AD, Arbetsdomstolen för att inte vara rättvis och han ifrågasätter hela den svenska modellen. Han anser att facket har för stor makt i Sverige. Han insinuerar också att Byggettan främst är intresserad av att sluta sina egna avtal då detta innebär inkomster för facket.¹³⁸

3.2.2 Byggnads bemötande av Zarembas kritik

Byggnads har gett ut ett häfte där de förklarar hur de ser på Zarembas artiklar. Fackföreningen förklarar att anledningen till att ”det är ett problem om den utländska arbetstagaren begär för lite i lön” är att facket ”kämpar för lika villkor” och att alla bör få ”lika lön för lika arbete”.

Fortsättningen lyder ”Vi tycker helt enkelt att om man arbetar i Sverige så är det här man ska ha råd att betala hyra och köpa mat. Därför är det rimligt att man utgår från de lönenivåer som gäller i Sverige.”¹³⁹

136 Zaremba, Maciej, Den polske rörmokaren, del 3: I landet Nenozimigs är det inte så noga, Dagens Nyheter, Kultur, 051115, s. B06

137 Zaremba, Maciej, Den polske rörmokaren, del 4: Hur spöket ser ut beror på vem som tittar, Dagens Nyheter, Kultur, 051117, s. B06

138 Zaremba, Maciej, Den polske rörmokaren, del 5: Den svenska modellen tål inga frestelser, Dagens Nyheter, Kultur, 051119, s. C06

139 Frågor och svar kring Zarembas artiklar i DN om den polska rörmokaren, fråga 1, från Byggnads för vidare info se Käll- och litteraturförteckning

Fortsättningsvis säger Byggnads att ”löntagarna ska hålla ihop och inte ’dumpa’ priset på arbetsmarknaden”.¹⁴⁰ Här anspelar man på det fackliga löftet och argumenterar för att det är den utländska arbetskraften som är osolidarisk med sina arbetarbröder. Byggnads menar att de agerat i enlighet med den fackliga solidaritetsidéen.

Zaremba hävdar att det tvärt om var Byggnads som osolidariskt och rent av nationalistiskt, mobbade ut sina klassbröder och han skriver att han ”börjar få svårt för den svenska

modellen”. För Byggnads är modellen oumbärlig då den inneburit att facken i Sverige fått en starkare ställning, en ställning som gör att man kan hålla ”ordning och reda på

arbetsmarknaden” vilket är ”en av fackföreningsrörelsens viktigaste uppgifter”.¹⁴¹

Angående Zarembas jämförelse med patientturismen, där det verkar som om Byggnads anser det vara acceptabelt att svenskarna tjänar på globaliseringen men inte andra, menar Byggnads att det är viktigt att skilja mellan att arbeta i ett land där man bor och att arbeta utomlands och inte följa reglerna.¹⁴²

Då Zaremba intervjuade Byggettans Torgny Johansson förnekade han att Byggnads krävt 145 kronor per timme. Byggnads menar att ”Felet som begicks var att förhandlingsordningen frångicks. I diskussionen ville Laval avvika från den grundläggande förhandlingsordningen och direkt teckna ett avtal på 109 kr/timma. Därav kom de 145 kronorna/timma upp.”

Fackföreningen förklarar att anledningen till att man valt just 145 kronor var att det vid den tidpunkten var genomsnittslönen i Stockholmsområdet och att de som senare övertog

kontraktet arbetade för 163 kronor i timmen. Byggnads menar här att lönekravet inte alls var orimligt högt. Man menar även att ”Laval erbjöds därefter vid flera tillfällen ett vanligt avtal utan preciserade lönenivåer”, men att företaget nekat till detta. ¹⁴³ Från LO:s håll poängterar man att arbetarna bara tjänade 35 kronor per timme.¹⁴⁴ Detta är dock som nämnt ovan i inledningen en mycket omstridd siffra som inte behöver vara den verkliga, dock anser jag att det finns ett intresse i att här visa på att detta ingick i fackets argumentation för att man agerat solidariskt.

Vår levnadsstandard måste sänkas och bli mer lik den lettiska för att solidariteten ska komma tillbaka tror Knuts Skujenieks, som Zaremba refererar till. Fackets ståndpunkt är att

140 Frågor och svar kring Zarembas artiklar i DN om den polska rörmokaren, fråga 7, från Byggnads för vidare info se Käll- och litteraturförteckning

141 Pettersson, Thord, Mårtensson, Kristina och Bardh, Per, Arbetskraft till salu – sex månader med öppna gränser, s. 23

142 Frågor och svar kring Zarembas artiklar i DN om den polska rörmokaren, fråga 7, från Byggnads för vidare info se Käll- och litteraturförteckning

143 Frågor och svar kring Zarembas artiklar i DN om den polska rörmokaren, fråga 8, från Byggnads för vidare info se Käll- och litteraturförteckning

144 Olauson, Erland, ”Ingen tjänar på låga löner”, Dagens Nyheter, Kultur, 051124, B04

det ”kommer att ta tid och kräva många olika åtgärder” för att ”förbättra levnadsvillkoren i länder som under decennier levt under ett kommunistiskt förtryck”. En sak som krävs enligt facket är ”att medborgarna i dessa länder kan få rimligt bra betalt för sina varor och tjänster”. De tillägger också att ”Ingen skulle däremot tjäna på att lönerna i fler länder pressades neråt. Det skulle endast öka fattigdomen och leda till ytterligare arbetslöshet.”¹⁴⁵

Gällande annonskampanjen menar Byggnads att den hade ”ett huvudsakligt syfte, nämligen att sätta fokus på att (oorganiserade) gästarbetare riskerar att utnyttjas”.

Brödtexkten bredvid bilden citeras: ”Slavlöner. Byggfusk. Stress. Allt är inte friskt i byggbranschen. Det behövs mer ordning och reda. Om alla arbetsgivare respekterade kollektivavtalet skulle det hjälpa. För kollektivavtalet handlar inte bara om våra löner. Det ger oss trygghet och rättvisa villkor. Och trygga byggnadsarbetare bygger friskare hus.”¹⁴⁶ Återigen åsyftas begreppet solidaritet då man inte vill att någon ska behöva arbeta för slavlöner.

Som svar på Zarembas anklagelse om att Byggnads förfarande varit främlingsfientligt ställer sig LO frågan ”Varför skulle LO först förespråka öppna gränser inom EU, för att sedan försöka jaga ut de arbetare som kommer hit?”¹⁴⁷ Här åsyftas att LO tagit ställning emot de övergångsregler som diskuterades på regeringsnivå 2004, strax före EU utökades med tio nya medlemsländer, däribland Lettland.

3.2.3 Fortsatt polemik kring artikelserien

I en debattartikel menar Bror Perjus, idédebattör från LO, att Zaremba var ”ute efter att nita arbetarrörelsen” och han ifrågasätter varför det inte skrivs om andra exempel där Byggnads lyckats höja de utländska arbetarnas löner. Vidare framhåller han att det är Zaremba som har främlingsfientliga motiv ”under den fantastiska täckmanteln av att göra precis tvärtom”, då han inte inser vikten av kollektivavtal.¹⁴⁸

Perjus tar upp en annars oberörd aspekt i debatten att ”Man skulle kunna vända på saken och hävda att arbetare från andra länder borde ha högre lön än inhemska arbetare, eftersom de tvingas ambulera, leva långa tider långt borta från sina familjer, betala resor och dubbel bosättning, tillfälligt vistas socialt isolerade i ett annat land och kanske har de en stor

145 Ibid, s. B04

146 Frågor och svar kring Zarembas artiklar i DN om den polska rörmokaren, fråga 16, från Byggnads för vidare info se Käll- och litteraturförteckning

147 Olauson, Erland, ”Ingen tjänar på låga löner”, Dagens Nyheter, Kultur, 051124, B04

148 Perjus, Bror, Bräckligt fuskbygge, Dagens Nyheter, Kultur, 051201, s. B04

försörjningsbörda för flera generationer i sitt hemland”. ¹⁴⁹ Byggnads har alltså, enligt Perjus, inte krävt överlöner. Snarare framstår det som om de kunde begärt mer.

En enskild händelse kan inte representera ”den fackliga rörelsens mål och motiv” påpekar Perjus och han menar vidare att kravet på 145 kronor i timmen ”bara var ett

förhandlingsbud”. Senare skulle man ha accepterat att gå ner till 109 kronor i förhandlingarna.¹⁵⁰

Detta går helt emot Laval un Partneris juridiska ombud, Anders Elmérs version av skeendet. Han poängterar ett par dagar senare att den lettiska byggfirman redan hade ett lettiskt fackligt avtal och därför inte kunde teckna ett svenskt. Men man kunde ändå ”efter en viss vånda” tänka sig detta. Problemet då var, enligt Elmér, att Byggnads krävde en för hög lön och han menar att det verkar som om Byggnads egentligen inte ville teckna något avtal.

Avslutningsvis anmärker Elmér på att Byggnads, enligt honom, verkar tro att kollektivavtalen helt kommer att slopas och han anser att facket måste vara kapabelt att ifrågasätta den svenska modellen. ”Även facket måste anpassa sig till att Sverige och världen förändras.”¹⁵¹

Maciej Zaremba svarar med ett eget debattinlägg där han argumenterar för ett

internationellt samarbete fackföreningar emellan istället för att, som han anser vara fallet nu, bekämpa varandra, vilket bara ”ger arbetsgivaren än mer svängrum”. Fortsättningsvis rosar han SAC, syndikalisterna, som ”den enda fackförening i Sverige som välkomnar alla arbetare utan undantag”.

Han är starkt kritisk till fackföreningsrörelsens människosyn. ”Sverige är numera ett trivsamt ställe för individer och företag som upptäckt att människor i gråzonen - flyktingar, papperslösa och oerfarna arbetsmigranter - kan utnyttjas helt ostraffat eftersom LO tagit sin hand från dem. Ingen ombudsman kommer att ta dem i försvar. Men gärna i förvar.” ¹⁵²

I en debattartikel skriven nära på ett och ett halvt år senare menar Zaremba att

LO riktade debatten bort från det essentiella. ”I stället för en livgivande diskussion om solidaritetens villkor valde LO att föra en annan debatt, den om EU - samt andra illvilliga väsen - som vill kvadda ’den svenska modellen’.”¹⁵³

Någon vecka senare polisanmäldes Peter Kennerfalk, som arbetade för socialdemokratiska Marita Ulvskog, då hans angrepp mot Zaremba blev alltför kraftiga. ”Som den dreglande

149 Ibid, s. B04

150 Ibid, s. B04

151 Elmér, Anders, Vi ville visst teckna kollektivavtal, Dagens Nyheter, Kultur, 051206. s A04

152 Zaremba, Maciej, Enricos rätt till lön, Dagens Nyheter, Kultur, 051209, s. C04

153 Zaremba, Maciej, Goda nyheter för polska rörmokare, Dagens Nyheter, Kultur, 070528, s. A04

hunden, fastbunden vid hundkojan, väntande på ett köttben från husse fortsätter polacken att sprida sina hemmasnickrade teser om livet på landets arbetsplatser.” Detta skrev Kennerfalk i sin blogg och fortsätter genom texten att anspela på Zarembas polska ursprung och han kallar honom rabulist, det vill säga folkuppviglare.

Zaremba kommenterade händelsen med att han inte trodde att detta var ett enskilt fall.

”Det finns en tendens - särskilt inom Byggnads - att misstänkliggöra kritiker. En farlig strategi, som uppmuntrar sådana som den här bloggaren.”¹⁵⁴