Akademin för hälsa, vård och välfärd
PERSONCENTRERAD VÅRD
En litteraturstudie om sjuksköterskors erfarenheter
JEANETTE HAST
VIKTORIA FREDRIKSSON
Huvudområde: Vårdvetenskap med
inriktning omvårdnad
Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp
Program: Sjuksköterskeprogrammet
Handledare: Annika Erikstedt & Jessica
Höglander
Examinator: Birgitta Kerstis Seminariedatum: 20-06-05
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Personcentrerad vård innebär att vården ska utformas efter patienters behov,
där fokus är att se till personen som vårdas och skapa en relation med denne. Omvårdnaden är sjuksköterskors ansvarsområde och de ska möjliggöra för delat beslutsfattande med patienter. Vissa patienter beskriver sig vara i underläge och utsatta i vårdmiljön. De vill bli sedda som unika individer och bemötas med empati. Syfte: Att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes. Resultat: Sjuksköterskorna beskrev individuella förutsättningar som kunde påverka den personcentrerade vården. Sjuksköterskorna belyste vikten av ett gott samarbete i
arbetsgrupperna där de arbetade mot gemensamma mål med patienter i fokus. Tidsbrist och ökad arbetsbörda beskrevs av sjuksköterskorna som förhindrande faktorer för
personcentrerad vård. Kommunikation, delaktighet och relationer beskrevs som centrala för att vården skulle kunna bli individanpassad. Sjuksköterskorna beskrev även hur anhöriga spelade en stor roll för att främja delaktigheten i den personcentrerade vården. Slutsats: Sjuksköterskorna beskrev olika förutsättningar för att kunna bedriva personcentrerad vård i relation till deras egna färdigheter och organisatoriska faktorer. Det viktiga inom
personcentrerat vårdande beskrevs vara att tillgodose individualitet, delaktighet samt förmåga att kommunicera och relatera med patienter.
Nyckelord: Delaktighet, individualitet, kommunikation, litteraturstudie, personcentrering,
ABSTRACT
Background: Person-centred care means that the care should be modeled by patients’
needs, and focus should be to establish a relationship and see the person who’s being cared for. Nurses’ area of responsibility is nursing, and they shall enable shared decision-making with patients. Some patients describe themselves as subordinated and vulnerable in the care environment. They want to be seen as unique individuals where they are received with empathy. Aim: To describe the nurses’ experiences of person-centred care. Method: A qualitative literature study with descriptive synthesis. Results: The nurses described how individual prerequisites could influence the person-centred care. The nurses emphasized the importance of good cooperation within the workgroups and working towards common goals, focusing on patients. They described a lack of time and increased workload as prohibiting factors for person-centred care. Communication, participation and relationships were described as central for enabling individualized care. The nurses described relatives as important for promoting participation in the person-centred care. Conclusion: The nurses described different prerequisites in providing person-centred care in relation to their own skills and organizational factors. The importance in person-centred caring was described as providing individuality, participation and the capability to communicate and relate with patients.
Key words: Participation, individuality, communication, literature study,
INNEHÅLL
1 INLEDNING ...1
2 BAKGRUND ...1
2.1 Personcentrerad vård... 1
2.2 Sjuksköterskors ansvarsområde ... 3
2.2.1 Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ... 3
2.2.2 ICN:s etiska kod för sjuksköterskor ... 3
2.2.3 Patientlag ... 4
2.3 När människan blir patient ... 4
2.4 Tidigare forskning ... 4
2.4.1 Patienters erfarenheter av att befinna sig i sjukhusmiljön ... 4
2.4.2 Patienters erfarenheter av sjuksköterskors bemötande ... 5
2.4.3 Patienters erfarenheter av personcentrerad vård ... 6
2.5 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 7
2.5.1 Vårdrelationen... 8
2.5.2 Den hela människan ... 8
2.6 Problemformulering ... 9
3 SYFTE ...9
4 METOD ...9
4.1 Datainsamling och urval ...10
4.2 Genomförande och analys ...11
4.3 Etiska överväganden ...12
5 RESULTAT ... 13
5.1 Förutsättningar i vårdandet ...14
5.1.1 Att ha individuella förutsättningar ...14
5.1.2 Att ha organisatoriska förutsättningar ...15
5.2 Omsorgsfullt vårdande ...16
5.2.2 Att möjliggöra för delaktighet ...17 6 DISKUSSION... 19 6.1 Resultatdiskussion ...19 6.2 Metoddiskussion ...22 6.3 Etikdiskussion ...24 7 SLUTSATS ... 25
7.1 Förslag på vidare forskning ...26
REFERENSLISTA ... 27
BILAGA A SÖKMATRIS
BILAGA B KVALITETSGRANSKNINGSTABELL
BILAGA C ARTIKELMATRIS
1
INLEDNING
Det valda intresseområdet kommer från en lista med förslag på ämnen att undersöka framtagen av Mälardalens Högskola (MDH). Forskargruppen Comcare tillhörande
MDH/HVV efterfrågade studier gällande ämnet personcentrerad vård, vilket vi därmed valde ut som forskningsområde. Personcentrerad vård är något som betonats ett flertal gånger under sjuksköterskeutbildningen. Vid våra egna erfarenheter under verksamhetsförlagd utbildning och som anställda inom hälso- och sjukvården har likväl brister som resurser synliggjorts. Känslor som otillräcklighet, frustration över tidsbrist och ett ansträngt
arbetsklimat kan upplevas av alla parter inom vårdprocessen som hinder för personcentrerad vård. Trots det kan även upplevelser av tillfredsställelse och självsäkerhet erfaras vid de tillfällen där patienter hålls i fokus. Personcentrerad vård är ett tillvägagångssätt där målet är att individanpassa den vård som erbjuds patienter. Detta kan både förbättra patienters upplevelser av att vårdas men även skapa förutsättningar som underlättar för sjuksköterskor att bedriva vården på ett mer effektivt och patientsäkert sätt. Att vårda personcentrerat är något sjuksköterskor alltid bör eftersträva för att tillgodose patienter med individuell och kvalitativ vård. Detta mångfacetterade begrepp utgör en av kärnkompetenserna hos sjuksköterskor. Det anses därför vara av vikt att beskriva hur detta uppfattas och erfaras inom hälso- och sjukvården av sjuksköterskor. Personcentrerad vård är ett komplext begrepp som lätt tolkas olika beroende på vilken roll i vårdrelationen individen har. Därför anser vi det intressant att undersöka vilka erfarenheter sjuksköterskor erhåller kring personcentrerad vård.
2
BAKGRUND
Nedan beskrivs personcentrerad vård, sjuksköterskors ansvarsområde, vad det kan innebära när människan blir patient samt tidigare forskning om patienters erfarenheter av att vårdas. Därefter presenteras vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på vårdrelationen samt den hela människan och avslutas med en problemformulering.
2.1 Personcentrerad vård
Definitionen av begreppet personcentrerad vård innefattar stöttning av värderingar där respekt visas för personens rättigheter och självbestämmande. Tillvägagångssättet ska präglas av fostrande relationer mellan vårdtagare, anhöriga och vårdare där ömsesidig
utgörs dess centrum av att se personen samt utgå från dennes perspektiv. Detta innebär att personen och dennes upplevelser av sin sjukdom ska bekräftas samtidigt som denne
inkluderas i vården. Hellre än att fokusera på problem och svagheter hos individen bör fokus läggas vid att bekräfta dennes personlighet och livsvärld, skapa en relation till personen, bidra med förutsättningar så att denne får möjlighet att medverka i beslutstagande och ge stöttning gentemot personens styrkor och behov. Det omfattar även att ge professionell och etisk vård där individualitet respekteras, vilket innebär att vårdare måste bemöta och behandla personen som en enskild individ. Detta tillsammans med kontinuerliga utvärderingar skapar möjlighet till individanpassad vård och behandling (Edvardsson, 2009).
Centrum för personcentrerad vård på Göteborgs universitet har definierat tre nyckelbegrepp som ligger till grund för personcentrerad vård; partnerskap, patientberättelse och
dokumentation. Det första nyckelbegreppet partnerskap syftar till att erhålla ömsesidig
respekt gentemot varandras kunskap både gällande patienter, anhöriga samt vårdare. Det andra nyckelbegreppet syftar till att det inom den personcentrerade vården är grundläggande att lyssna till patientberättelsen. Vilken berör patienters upplevelser av sin situation och tillstånd, samt hur det påverkar vardagen. I gemenskap planeras och formuleras vården i en hälsoplan innefattande strategier och mål för genomförande och uppföljning. Det tredje nyckelbegreppet dokumentation syftar till att dokumentera patienters berättelser och vårdplanering i deras journaler. Dokumentationen ska sedan ständigt ses över och användas till att följa patienters vårdprocess samt finnas tillgänglig för dem själva. Personcentrerad vård är ett etiskt förhållningssätt i det praktiska tillvägagångssättet inom vårdyrket. Det kräver en medvetenhet, strävan samt en vilja att lära för att tillämpa detta i rutiner och handlingar (GPCC, 2017). Personcentrerad vård anses bygga på fyra kärnkoncept varav det första kärnkonceptet innefattar relationen; vilket bygger på vikten av relationer och
intrapersonella processer. Kärnkoncepten möjliggör utvecklandet av relationer med terapeutisk vinst. Det andra kärnkonceptet syftar till att personen är en social varelse i en social värld och det skapas mening bara genom att ha kontakt till den sociala världen. Det tredje kärnkonceptet syftar till att vara på plats, och innebär att det behövs förståelse för hur miljön påverkar vårdupplevelsen samt att det i miljön skapas sammanhang där personens individualitet tydligt framstår. Det sista kärnkonceptet handlar om att få vara jaget och bli erkänd som en person, detta inger respekt som kan forma relationerna och individualiteten kan framträda. Vårdare behöver vara medvetna om jaget samt hur värderingar och
uppfattningar påverkar besluten i vårdprocessen, vilket leder till att det centrala i ett delat beslutsfattande blir stärkt (McCormack & McCance, 2017).
Den personcentrerade vården anses utgöra omvårdnadens kärna där vården i sin tur ska vara av god kvalitet. Personen ska betraktas som en unik individ där vårdare försöker skapa förståelse för dennes förväntningar samt behov (Willman, 2009). Vården förändras och riktar sig allt mer mot personcentrerat vårdande där person används som benämning av individen som vårdas, istället för patient. Själva begreppet personcentrerad vård kan
likställas med humanistisk och god vård, med fokus på personens resurser och behov av vård (Vårdhandboken, 2020). Det kan beskrivas som ett partnerskap där patienter görs delaktiga i sin egen vårdprocess och befinner sig i centrum för omvårdnadsprocessen (GPCC, 2017;
ökad möjlighet att utveckla sin egen kunskap, kompetens och självförtroende samt identifiera sin egen förmåga att fatta beslut som gynnar den egna hälsan och vården (Vårdförbundet, 2015).
2.2 Sjuksköterskors ansvarsområde
Nedan följer förklaring av Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska,
International Council of Nurses (ICN) etiska kod och Patientlagen. Vilka är riktlinjer som utgör viktiga delar i sjuksköterskors ansvarsområde för vården och bemötandet av patienter.
2.2.1 Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska
Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) beskriver förhållningssättet för personcentrerad vård. Dokumentet beskriver att
sjuksköterskor är ansvariga för omvårdnaden, som ska ske med patienters deltagande samt involvering av anhöriga för att i högsta mån bevara värdighet och integritet. Sjuksköterskor ska utifrån patienters berättelser få förståelse för hur patienter uppfattar hälsa och därefter skapa förutsättningar för att främja hälsan. Utifrån detta ska sjuksköterskor möjliggöra för patienter att själva ta beslut och göra prioriteringar kring sin vårdprocess. Sjuksköterskor har en skyldighet att värna om patienters behov, rättigheter samt möjligheter och utifrån det möjliggöra för kontinuitet och kontakt inom vården. För att skapa kontinuitet krävs ett fungerande samarbete i arbetsgrupperna där kunskaper kan delas och kompletteras med varandra. Sjuksköterskor ska i arbetsgrupperna säkerställa att information tydligt
framkommer samt samordna och utvärdera deras arbete så att patienters behov och resurser blir prioriterade. Kommunikationen i arbetsgrupperna ska ske med respekt, empati och lyhördhet, likaså med patienter och anhöriga så de gemensamt kan arbeta mot en god och säker vård.
2.2.2 ICN:s etiska kod för sjuksköterskor
ICN:s (2012) etiska kod för sjuksköterskor tar upp vikten av det universella behovet av omvårdnad och att sjuksköterskor ansvarar för att förebygga sjukdom, återställa och främja hälsa samt lindra lidande. Sjuksköterskor ska i sin omvårdnad bemöta patienter med respekt och värdighet, värna om mänskliga och kulturella rättigheter samt respektera patienters rätt till liv och beslutsfattande. Den etiska koden beskriver att etiskt handlande av sjuksköterskor ska ske i relation till patienter och anhöriga. Sjuksköterskor har som ansvar att presentera ett professionellt förhållningssätt som uppvisar medkänsla, lyhördhet, trovärdighet, integritet och respektfullhet gentemot patienter och anhöriga. De har även ett ansvar att upprätthålla och utveckla den egna individuella kompetensen genom kontinuerligt lärande.
Sjuksköterskor ska verka för jämlikhet och mänskliga rättigheter exempelvis ur en kulturell aspekt. Det huvudsakliga ansvaret inom sjuksköterskeprofessionen är riktat gentemot människor som är i behov av att vårdas.
2.2.3 Patientlag
Patientlagen (SFS 2014:821) trycker på vikten av att genomföra och utforma vården i samråd
med patienter samt tillgodose behovet av trygghet, kontinuitet och säkerhet. Lagen syftar till att patienters integritet, självbestämmande och delaktighet ska stärkas inom hälso- och sjukvårdsverksamhet. Den innehåller bestämmelser om tillgänglighet, information, samtycke, delaktighet samt fast vårdkontakt och individuell planering. Lagen innehåller punkter för förhållningssätt gällande att patienter ska få information kring det egna
hälsotillståndet, behandlingsförlopp, risker, metoder, eftervård, hjälpmedel och tidsram för vård.
2.3 När människan blir patient
En person blir patient när denne på grund av ohälsa eller sjukdom söker sig till hälso- och sjukvården. När patienter kliver in i detta nya sammanhang skiljer det sig från vardagen, vilket kan leda till att de upplever sig osäkra och i en beroendeställning (Ekebergh, 2015). Patienter kan hamna i ett trefaldigt underläge då det kan förekomma erfarenheter av att inte tas på allvar. Först hamnar patienter inom en miljö där de är underordnad den
förekommande hierarkin, vilket leder till att de kan befinna sig i ett institutionellt underläge. Anledningen till att detta sker tenderar att bero på att den vårdsökande individen redan kan vara utsatt i sin situation som patient eftersom denne befinner sig i ett existentiellt underläge (Kristersson Uggla, 2014). Detta kan i sin tur bero på att kroppen upplevs förändrad på grund av ohälsa eller sjukdom, vilket kan leda till oro och otrygghet. Patienter kan uppleva förändringen i hälsan som ett hinder i vardagen och att de känner sig utsatta (Ekebergh, 2015). Utöver detta riskerar patienter även att hamna i ett kognitivt underläge. Trots egen erfarenhet eller införskaffad kunskap inom sjukdomsområdet kan patienter befinna sig i ett kunskapsunderläge på grund av dagens avancerade undersökningsmetoder, tekniker och apparatur vilka kan skapa en bild av patienters medicinska verklighet av hälsotillståndet som ofta skiljer sig mot vad de upplever ur ett livsvärldsperspektiv (Kristersson Uggla, 2014).
2.4 Tidigare forskning
Här redovisas tidigare forskning utifrån patienters upplevelser av att vara patient och att vårdas. Detta omfattar patienters erfarenheter av att befinna sig i sjukhusmiljön, patienters erfarenheter av sjuksköterskors bemötande samt patienters erfarenheter av personcentrerad vård.
2.4.1 Patienters erfarenheter av att befinna sig i sjukhusmiljön
Vissa patienter uttrycker att vårdmiljön kan få dem att känna sig utsatta och att det kan förekomma avvikelser i både vårdsystemen och vårdprocesserna. Detta kan i sin tur öka känslan av utsatthet som redan förekommer hos vissa patienter, bara genom att vistas inom
de kan uppleva oro och stress över att bli inlagda på sjukhus då de är tvungna att lämna sina hem och rutiner (Sharp, McAllister & Broadbent, 2015). Genom att bli inlagd på sjukhus skapas ett avbrott i det vardagliga livet vilket vissa patienter beskriver som att gå från att sova i egen säng, umgås med anhöriga och ta promenader till att ensam sitta och äta smaklös mat (van der Meide, Olthius & Leget, 2015). Sjukhusmiljön kan utgöra ett hinder gentemot tiden patienter vill spendera med deras anhöriga då till exempel öppettider för caféer och butiker inom sjukhusen inte alltid är optimala (Andersson, Burman & Skär, 2011).
Vissa patienter beskriver sjukhusmiljön som säker i vetskap om att sjuksköterskor håller koll på dem, men att de samtidigt inte känner sig inte avslappnade under sin sjukhusvistelse (Andersson et al., 2011; van der Meide et al., 2015). Några patienter beskriver hur de ständigt spenderar sin tid på sjukhuset med att vänta och att de många gånger får vänta lång tid efter att ha kallat på hjälp (Andersson et al., 2011). Patienter beskriver att när de behöver kalla på hjälp får de ibland kalla flera gånger innan någon sjuksköterska kommer in. Ovetskapen om när de ska komma beskrivs kunna leda till irritation, osäkerhet samt ökad utsatthet hos vissa patienter (Andersson et al., 2011; Laird et al., 2015). Vissa gånger tvekar patienter inför att kalla på hjälp då de kan uppleva vissa sjuksköterskor som upptagna med hög arbetsbörda (Andersson et al., 2011; van der Meide et al., 2015). Patienter uppger att de håller koll på sin egen vård för att bevara den upplevda säkerheten. I en australiensk studie gavs exempel på detta genom att patienter håller koll på den fysiska miljön runtomkring, vilka behandlingar som ges, vilka läkemedel de tar emot och vad som sägs vid överlämningar, utifall att
sjuksköterskor skulle missa någonting (Tobiano, Bucknall, Marshall, Guinane & Chaboyer, 2016).
2.4.2 Patienters erfarenheter av sjuksköterskors bemötande
Patienter beskriver att de önskar att sjuksköterskor ska se dem som individer snarare än objekt eller nummer, där de visar respekt för deras värdighet. De beskriver frustration när sjuksköterskor inte ser dem som unika personer (Arakelian, Swenne, Lindberg, Rudolfsson & von Vogelang, 2016; Greenfield et al, 2014). De uttrycker även hur viktigt det är att bli
bekräftad, att någon finns där och lyssnar samt svarar på deras funderingar. Detta främjar känslan av säkerhet och delaktigheten i deras vård, där de kan påverka vissa delar av den (Arakelian et al., 2016; Koinberg, Hansson Olofsson, Carlström & Olsson, 2018). Patienter beskriver en vilja att känna sig delaktiga och uppmuntrade i sin egen vårdprocess, vilket benämns som empowerment och förmedling (Greenfield et al., 2014). Det beskrivs som viktigt att tillfrågas om sin egen åsikt gällande behandling och vård för att göras delaktiga i beslutsfattande (Andersson et al., 2011). Patienter uppger att det ibland förekommer så kallade forum för delat beslutsfattande, men ändå nekas vissa patienter en roll i beslut som är viktiga för dem (Laird et al., 2015). Patienter kan i vissa fall uppleva paternalism till viss grad, där sjuksköterskor utövar sin makt över dem och deras åsikter eller önskningar inte kan uppmärksammas. De beskriver att detta kan leda till att de inte upplever sig involverade i den egna vården och bara följer sjuksköterskors uppsatta mål (Greenfield et al., 2014; Larsson, Sahlsten, Segesten & Plos, 2011).
I en nederländsk studie beskriver patienter ett återkommande fenomen där sjuksköterskor snabbt kommer in, genomför uppgifter och går ut igen utan att ge information till dem. Detta lämnar patienter undrandes över vad som hänt. När de inte får information kring händelser beskrivs detta av patienter förstärka känslan av oro och ovisshet, vilket kan skapa en känsla av exkludering från deltagande (van der Meide et al., 2015). När patienter inte får
information utan befinner sig i ovisshet uppstår rädsla enligt dem, men om sjuksköterskor bemöter denna rädsla och okunskap ger det istället en känsla av hopp. För att kunna uppleva kontroll över sig själva och kunna medverka i sin egen vård berättar vissa patienter hur viktigt det är med information (Sharp et al., 2015). Patienter beskriver att de kan uppleva en ökad känsla av säkerhet när de förmedlas information gällande den egna vården (Andersson et al., 2011). Flera patienter beskriver det som önskvärt att erhålla baskunskaper relaterade till sin vård för att inte vara helt oförstående. De ser aktivt till att skaffa sig kunskap gällande vad som fungerar eller inte i deras omvårdnad. Detta för att sedan förmedla denna kunskap till de sjuksköterskor som vårdar dem och därmed försäkra sig själva om att vården anpassas utifrån dem (Tobiano et al., 2016).
I en svensk studie beskriver patienter att de vid vissa tillfällen inte kan medverka i vården, på grund av otillräcklig eller felaktigt förmedlad information där patienter inte förstår vad sjuksköterskor menar. Patienter beskriver uppfattningen att det är sjuksköterskors ansvar att förmedla information, och att de behöver stöttning för att bygga upp sin egen tilltro. När patienter inte får detta från sjuksköterskor vill de inte längre delta i vårdprocessen. De beskriver att de ibland kan uppleva att sjuksköterskor inte visar vilja att lära känna dem, att de distanserar sig och inte ställer frågor kring patienters situation eller känslor. Patienter beskriver även att de kan uppleva att vissa sjuksköterskor varken uppmärksammar eller lyssnar till dem, vilket leder till missförstånd (Larsson et al., 2011). Patienter beskriver att de önskar djupare förbindelser med sjuksköterskor istället för formella relationer (Greenfield et al., 2014).
2.4.3 Patienters erfarenheter av personcentrerad vård
Medlidande beskriver patienter som grunden i personcentrerad vård. Vilket innefattar att sjuksköterskor visar empati och bekräftar deras lidande. Det beskrivs vara betryggande att få stöd och information om behandlingar. När sjuksköterskor gör små saker som är
betydelsefulla för patienter beskriver dem att de upplever sig viktiga, uppskattade och stärkta (Sharp et al., 2015). Patienter uppskattar när sjuksköterskor visar värme och empati i sitt bemötande, närvarar i samtal och lyssnar på dem (Arakelian et al., 2016; Greenfield et al., 2014; Koinberg et al., 2018). Detta beskrivs skapa en känsla av att sjuksköterskor bryr sig och har medkänsla i sitt vårdande samt inger en känsla av värdighet och respekt (Arakelian et al., 2016; Greenfield et al., 2014). Patienter uppger att de vill vara engagerade i sin vård och medvetna om vad som sker på avdelningen. Patienter som vårdas personcentrerat uppger att det är betydelsefullt när sjuksköterskor tar deras behov på allvar och besvarar eventuella frågor. När sjuksköterskor är närvarande och lyssnar lägger detta grunden för deras relation (Koinberg et al., 2018). Patienter beskriver att grunden av god vård är när sjuksköterskor i sitt personcentrerade vårdande ser deras individualitet och personen bakom tillståndet.
Detta stärker även relationen och patienter beskriver sig kunna bli trygga och känna tilltro till vården (Sharp et al., 2015).
Vid tillämpning av personcentrerade vårdplaner på ett universitetssjukhus i Sverige, utsätts målen för vården i samråd mellan patienter och sjuksköterskor. Patienter beskriver sig då uppleva att sjuksköterskor uppmuntrar till självreflektion gällande hur målen ska uppnås och vilka hinder som finns. Detta uttrycks göra det lättare för patienter att tro på sig själva, underlättar behandlingen och sjukdomsuppfattningen. Det beskrivs även skapa en relation och ett partnerskap mellan sjuksköterskor och patienter (Koinberg et al., 2018). Patienter beskriver att de i samtal med sjuksköterskor upplever att deras tankar och önskningar får uttryckas, samt att bådas erfarenheter och kunskaper belyses. När patienter tillfrågas om deras tillstånd och hur de vill ha specifika saker beskriver de att de upplever de sig
involverade i vården. Patienter uppger att sjuksköterskor som vårdar personcentrerat visar hänsyn och respekt för deras integritet. De beskrivs även ta patienters lidande på allvar genom att lära känna dem och försöka skapa förståelse för dem. De uppger att de då känner sig bekräftade och sedda som en hel person av de sjuksköterskor som vårdar dem (Arakelian et al., 2016).
Sjuksköterskors uppträdanden och den upplevda personcentrerade vården kan enligt vissa patienter associeras med sjuksköterskors vårdkvalitet. Själva personcentreringen beskrivs framförallt relevant i samband med begreppet vårdkvalitet, varav både sjuksköterskors beteenden och vårdmiljön i sig kan räknas in i den personcentrerade vården. Patienter beskriver sig känna uppskattning när sjuksköterskor är förberedda när de blir inlagda, så att de kan tas emot direkt (Edvardsson, Watt & Pearce, 2016). Det beskrivs även vara viktigt för patienter att bemötas på avdelningen med värme av välkända och välkomnande ansikten. Detta uttrycks som ett moment vilket ”lyser upp dagen” för dem (Arakelian et al., 2016). En studie från Storbritannien visar att på de avdelningar där sjuksköterskor implementerar personcentrerade vårdmodeller upplevs atmosfären nästan familjär. Patienter beskriver att de känner sig välkomnade och får en känsla av tillhörighet till deras sjuksköterskor. Patienter uppger att de uppskattar när sjuksköterskor de tilldelas presenterar sig med namn och uppvisar respekt. De beskriver att detta behövs i en fungerande vårdprocess där de kan känna sig stärkta (Laird et al., 2015). När patienter tilldelas kunnig personal som visar sig tillgänglig och öppen för kommunikation med dem benämns detta i högre grad som god vårdkvalitet (Edvardsson et al., 2016).
2.5 Vårdvetenskapligt perspektiv
Katie Erikssons teori om vårdrelationen och den hela människan har valts ut då den anses relevant för syftet och innehållet. Teorin innefattar den relation som utgör grunden för vårdandet samt hur vårdare bör förhålla sig till patienten som människa och individ. Den innefattar därmed viktiga beståndsdelar som kan kopplas till den personcentrerade vården till vilken sjuksköterskor bör eftersträva vid utformandet av vårdprocesser.
2.5.1 Vårdrelationen
Relationen mellan patienter och vårdare – vårdrelationen – är grundläggande i
vårdprocessen och själva vårdandet. Patienter ska i sin relation till vårdare ha möjlighet att ge uttryck för sina förekommande problem, behov och begär. Ömsesidighet ska utgöra grunden för vårdrelationen, vilken i sin tur framskrider utifrån både patienters och vårdares beredskap. Detta innebär att vårdare inte får forcera fram en relation. Vårdrelation är inte detsamma som interaktion, men interaktioner är förekommande inom vårdrelationen genom exempelvis utbyte av information och genomförande av aktiviteter. Det kan förekomma variationer i vårdrelationens djup och intensitet och beroende på hur vårdsituationen ser ut kan även variationer i de yttre ramarna av vårdrelationen påträffas. Det som karaktäriserar vårdrelationen är dess syfte att ge stöd åt patienter genom deras hälsoprocesser. Kontinuitet är alltid viktigt oavsett hur lång tid vårdprocessen pågår, och möjliggör för patienter att fortsätta utvecklingen mot optimal hälsa genom att hälsoprocesserna inte störs. Kontinuitet i vårdrelationerna kan säkerställas genom egenvårdarsystem, där vårdare själva ansvarar för ett visst antal patienter. Det är därmed vårdares ansvar att bygga upp en trygg relation till dem där målet är att erhålla optimal kunskap om de patienter de vårdar, samt bedriva en vårdande vårdprocess. En fungerande vårdprocess bygger på att det förekommer en
fungerande vårdrelation, då avsaknaden av en relation enbart innebär utförandet av en rad uppgifter (Eriksson, 2014).
2.5.2 Den hela människan
Enligt en humanistisk vård ska människan respekteras som den unika individ denne är. Inom vården ska inte enbart det aktuella hälsohindret betraktas, utan hela människan bestående av kropp, själ och ande bör uppmärksammas. Aspekterna innefattar det biologiska, psykologiska och andliga vilka bildar en helhet av människan. Det som styr människans handlingar är behov och begär, där de viktigaste begären är kärlek, längtan och liv. Människan har begär att uppleva relationer och samhörighet med andra, att betyda något för någon annan samt bli accepterad för att kunna uppleva sig hel och att sträva efter mening. Vårdare behöver våga möta den lidande människan och vara medveten om individens begär för att kunna förstå denne. Människan har flera behov som kan behöva tillfredsställas där det mest centrala behovet är få uppleva kontakt med någon annan, att få uppleva tillhörighet och delaktighet. Behov som inte tillfredsställs kan skapa konflikt i människan, därför är det viktigt att vårdare besitter lika mycket kunskap om organiska behov som andliga. Människan ska ses ur sin helhet och hänsyn ska tas till alla tillhörande aspekter, vårdare bör därför inte enbart se det biologiska utan även uppmärksamma människans drömmar, hopp, önskningar, tankar, känslor och tro. Människan kan uppleva problem och upplevelserna bör tas på allvar då ett olöst problem hämmar människans liv och fortsatta utveckling. Utvecklingen är en process där människan både påverkar och blir påverkad av sin kultur, därför sker
utvecklingsprocessen olika för varje individ. Under utvecklingen kan människan hämmas vid negativa situationer, medan positiva situationer kan få människan att växa (Eriksson, 2014).
2.6 Problemformulering
Tidigare forskning visar att vissa patienter uppger att de kan känna sig utsatta i vårdmiljön och en underlägsenhet till sjuksköterskor, att de får vänta på hjälp och ses som ett nummer snarare än en individ. Patienter beskriver att de önskar en djupare förbindelse till de sjuksköterskor som vårdar dem, att få uppleva kontinuitet och delaktighet i sin egen vård. Istället beskriver de att de ibland upplever förekomsten av paternalism och nekas deltagande. Vissa patienter upplever dock att de bjuds in att vara involverade samt delaktiga i sin vård och att sjuksköterskor bemöter dem med värme och empati vilket ger dem känslan av värdighet. Sjuksköterskor har som ansvar att vårda utifrån patienters perspektiv och skapa förutsättningar för att patienter ska vara delaktiga och uppleva kontinuitet i vårdprocessen. Det är även viktigt att sjuksköterskor har en helhetssyn av personen och betraktar denne som en unik individ, etablerar en bra vårdrelation, ser vårdandet som en ömsesidig och interaktiv process, samt betraktar vårdandet som en process för delaktighet mellan patienter och sjuksköterskor. Utifrån vikten och betydelsen av patienters behov av att få bli sedda,
bekräftade samt känna sig delaktiga blir det av intresse att beskriva hur sjuksköterskor erfar att ge personcentrerad vård och vilka hinder eller möjligheter som kan påverka den
personcentrerade vården. Kunskap om detta kan vara ett stöd för både vårdpersonal och vårdverksamheter för fortsatt arbete och etablering av personcentrerad vård.
3
SYFTE
Syftet var att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård.
4
METOD
Den använda metoden var en systematisk litteraturstudie beskriven av Evans (2002). Denna metod valdes då den kan användas för att sammanställa tidigare forskning till ett gemensamt underlag för bedrivandet av evidensbaserad vård (Rosén, 2017). Metoden bygger på
införskaffandet av kvalitativt innehåll (Evans, 2002) och lämpar sig bra till en studie där fenomen, upplevelser eller erfarenheter ska beskrivas (Dahlborg Lyckhage, 2017), vilket är samstämmande med syftet. Metoden enligt (Evans, 2002) är uppdelad i fyra steg varav det första steget innefattar insamling av artiklar från relevanta databaser, andra steget är att identifiera nyckelfynd genom att läsa artiklarna flera gånger. Det tredje steget innebär att jämföra nyckelfynden med varandra för att finna likheter och skillnader vilket kommer forma teman och subteman. Slutligen i det fjärde steget ska beskrivningar av det valda fenomenet presenteras med stöd av delar ur artiklarna för att stärka slutsatsen. Nedan beskrivs
tillvägagångssättet för datainsamling och urval, genomförande och analys samt etiska överväganden.
4.1 Datainsamling och urval
Det första steget är att avgöra vilket område som ska analyseras. Detta syftar till att bestämma vilka artiklar som ska inkluderas i litteraturstudien enligt valda
inklusionskriterier. Nästa moment i steget är att genomföra en sökning efter urval inom olika databaser (Evans, 2002). De valda inklusionskriterierna var kvalitativa artiklar som beskrev sjuksköterskornas erfarenheter samt personcentrerad vård och omvårdnad. De använda databaserna vid sökningarna var CINAHL Plus, PubMed och SweMed+.
Inklusionskriterierna innefattade specifika sökord och MeSH-termer för att begränsa antalet sökträffar, samt Peer reviewed för att säkerställa kvalitet. I vissa sökningar tillämpades även huvudämne, fulltext, artikeltyp och tidsskriftskategori. Tillämpade exklusionskriterier innebar uteslutande av artiklar innehållandes flera yrkesroller där det inte gått att särskilja sjuksköterskornas erfarenheter från till exempel läkarens, eller artiklar innehållande specialistutbildade sjuksköterskor. PubMed saknar kriteriet för Peer reviewed vilket har kompletterats genom sökning på den valda artikelns tidskrift i Ulrichsweb för att säkerställa att artikeln är Peer reviewed.
MeSH står för Medical Subject Headings och kan användas för att inhämta information innehållande olika begrepp med samma innebörd (Polit & Beck, 2017). Vid framtagande av MeSH-termer från Karolinska Institutet (u.åb) användes söktermen personcentrerad vård vilket gav flera alternativ av sökord. Därefter användes sökorden “person centredness”, “person centered”, “person centred care”, “person-centred care”, “personcentrerad vård”, “patient centred care”, “patient-centred care”, “person centred approach in nursing”, “nurse perspective”, “nurse experience or perception”, “nurses opinions or experiences”, “registered nurse”, “sjuksköterska” och “hospital”. I artikelsökningar kan även booleska söktermer användas varav AND, OR och NOT är de vanligaste booleska söktermerna. Den booleska söktermen AND används för att koppla ihop två begrepp och OR används för att söka synonymer till ett begrepp (Östlundh, 2017). Söktermerna AND och OR tillämpades i samband med sökorden för att generera olika sökningsresultat. I vissa fall användes
sökorden inom titel (TI) eller text (TX). Avgränsningar tillämpades för att få fram relevanta vetenskapliga artiklar för att besvara syftet. Sortering på årtal tillämpades för att få fram aktuell forskning, varav artikelsökningen var avgränsad till att innehålla artiklar från tidigast 2010. Avgränsningar av årtal, språk eller publikationstyp kan vara relevant vid artikelsökning med syftet att sortera bort de artiklar som inte är relevanta till det valda intresseområdet (Östlundh, 2017). Fullständigt tillvägagångssätt för databassökningarna redovisas i en matris (Bilaga A).
Nästa moment i det första stegetär att göra ett urval där artiklar väljs ut till datainsamlingen (Evans, 2002). Vid artikelsökning är det första urvalet baserat på titeln och vad den
innehåller, då skapas en uppfattning om artikeln och om den är relevant. Sedan läses abstract vilket är en sammanfattning av artikeln (Östlundh, 2017). Artiklar som uppfattades relevanta
utifrån sin titel granskades utifrån dess abstract, och i de fall där abstract ansågs relevant lästes hela artikeln för att avgöra om den hade potential att besvara syftet. Slutligen lästes 17 artiklar som ansågs ha potential att besvara syftet och av dem fick tio artiklar genomgå en kvalitetsgranskning inspirerad av Fribergs (2017b) 14 frågor. Detta genomförs för att säkerställa innehållet där bland annat tillvägagångssätt, resultat och teoretiska
utgångspunkter granskas. Det skapar en bättre överblick av varje artikel och gör att det blir synligt om artikeln passar syftet samt om dess kvalitet är god (Friberg, 2017c). Frågorna konverterades till 13 “Ja” eller “Nej” frågor för att kunna ge tydliga svar gällande kvaliteten i artiklarna. De 13 frågorna besvarades utifrån varje artikels innehåll och poängsattes med 1 poäng för varje “Ja” och 0 poäng för varje ”Nej”. Artiklar med 11–13 poäng ansågs vara av hög kvalitet, artiklar med 8-10 poäng ansågs vara av medel kvalitet och artiklar med 7 eller färre poäng ansågs vara av låg kvalitet. De 13 frågorna och kvalitetspoängen redovisas i en matris (Bilaga B).
Samtliga av de tio granskade artiklarna erhöll hög kvalitet och blev därmed inkluderade. En sammanställning av dem finns i en matris (Bilaga C). Där presenteras de vetenskapliga artiklarna i form av en översikt utifrån författare, titel, syfte, metod, resultat och kvalitetsgranskningspoäng.
4.2 Genomförande och analys
Steg två innebär att de valda artiklarna ska läsas igenom flera gånger för att få förståelse för texten för att sedan finna nyckelfynd från varje artikel. Nyckelfynden ska sedan överblickas och jämföras med varandra (Evans, 2002). Varje artikel lästes flera gånger innan nyckelfynd plockades ut. Sedan skedde en överblick kring nyckelfynd vilka fördes in i ett annat
dokument för att underlätta sammanställningen. Till en början valdes enstaka ord ut som nyckelfynd för att få en överblick över artiklarnas innehåll. Därefter valdes nyckelfynd ut i form av fraser för att skapa mer substans. I steg tre placeras de nyckelfynd som formar gemensamma ämnen tillsammans i grupper och därefter kategoriseras de för att jämföras med varandra. När nyckelfynden sorteras kan subteman börja urskiljas, vilket skapar en förbättrad förklaring av fenomenet. Därefter sker åter en genomgång av både teman och subteman för att påvisa om det förekommer något samband eller oförenligheter mellan dem (Evans, 2002). Totalt 167 nyckelfynd plockades ut och färgkodades och sammanställdes i övergripliga kategorier utifrån vilket fenomen de beskrev. De nyckelfynd som till exempel berörde delaktighet samlades i en färggrupp och de nyckelfynd som berörde tidsbrist och arbetsbörda samlades i en annan färggrupp. Utifrån sammanställningarna identifierades två teman vilka berörde syftet; Förutsättningar i vårdandet samt Omsorgsfullt vårdande. Vid genomgång av valda teman framkom flera likheter och skillnader i innehållet vilket medförde att fyra subteman urskildes.
Steg fyra innefattar en genomgång av samtliga teman och subteman samt att jämföra dem med artiklarnas innehåll med syftet att kontrollera att beskrivningarna av fenomenet
överensstämmer. Slutligen ska alla fynd beskrivas med hjälp av en slutsats med stöd till varje tema och subtema (Evans, 2002). När både teman och subteman valts ut jämfördes de med
artiklarnas innehåll för att kontrollera att artiklarna gav stöd åt dess innehåll samt att feltolkningar av fenomenen inte har skett. Samtliga nyckelfynd sammanställdes därefter i resultatet ihop med relevanta citat tagna från artiklarna. Ett exempel på nyckelfynd, subtema och tema redovisas nedan (Tabell 1).
Tabell 1: Exempel på nyckelfynd, subtema och tema.
Nyckelfynd Subtema Tema
“Seriousness and humour mixed with an undertone of thoughtfulness played an important part in forming good conversation and closeness. Nurses could show patients a respectful tenderness” (Rosén, Gagnemo Persson & Persson, 2016, s. 29).
“They also felt insecure when patients and colleagues asked questions, worried about not being able to respond adequately” (Kullberg, Sharp, Dahl, Brandberg & Bergenmar, 2018, s. 48).
Att ha individuella förutsättningar
Förutsättningar i vårdandet “Nurses expressed high levels of gratification
when different professionals in care worked successfully as a team, sharing the
responsibility and supporting each other to deliver care that people subsequently experienced as PC” (Nilsson, Edvardsson & Rushton, 2018, s. 1255).
“The increase in administrative work for nurses was cited by participants as a barrier to rendering patient-centred care, as a substantial amount of time is spent on documentation and writing” (Jardien-Baboo, Van Rooyen, Ricks & Jordan, 2016, s. 403).
Att ha
organisatoriska förutsättningar
4.3 Etiska överväganden
God forskningssed syftar till att den som forskar inte ska använda sig av fusk eller
ohederlighet i sin forskning (Codex, 2020b; Vetenskapsrådet, 2017). Detta innebär att inte förvränga eller manipulera forskningsprocessen genom fabricering av data, plagiering eller förvrängning av text (Codex, 2020b; Kjellström, 2017; Vetenskapsrådet, 2017). Plagiering innebär att någon annan än upphovsmannen till idéer, resultat eller textdelar benämner det
texten (Kjellström, 2017). De som skriver ett vetenskapligt arbete ska inte styra sitt arbete efter egna privata intressen eller efter kommersiella intressen. Det är också viktigt att medvetet granska och redovisa utgångspunkter, metoder och resultat (Vetenskapsrådet, 2017). För att undvika plagiering har referenshantering har skett i enlighet med APA, samt för att inte förvränga texters innebörd. Utelämnande av vissa resultatdelar som upplevs motsägande mot den egna hypotesen eller avsiktligt feltolka delar av texter är att förvränga ett vetenskapligt arbete (Kjellström, 2017). Därför har förförståelse försökts åsidosättas för att inte påverka textens innebörd, genom erhållandet en transparent inställning kring inkluderade artiklar. Förförståelse kan innebära förekomst av fördomar men även
förkunskap och antaganden, vilka kan användas för att skapa förståelse för ett ämne (Friberg & Öhlén, 2017). Förförståelse fanns då sjuksköterskeutbildningen berör ämnet
personcentrerad vård. Viss förförståelse fanns även utifrån erfarenheter som anställda inom hälso- och sjukvården.
Peer review innebär att forskningsarbetet granskas av bland annat en forskningsetisk nämnd men även av andra sakkunniga granskare utifrån källkritiska och metodologiska aspekter. Detta utförs för att avgöra om arbetet kan generera kunskap samt för att säkerställa
kvaliteten och att etiska krav uppfyllts (Codex, 2020c). Vilket har efterföljts och säkerställts kring samtliga inkluderade artiklar. Vid forskning där människor deltar ska forskaren ta hänsyn till flera etiska krav. Det finns ett informationskrav vilket innebär att de som deltar ska bli väl informerade både muntligt och skriftligt, detta för att de ska kunna ta beslut om de vill medverka eller inte. Beslutet om eventuell medverkan ska dokumenteras, vara frivilligt och kan när som helst under forskningens gång tas tillbaka, detta benämns som
samtyckeskrav (Codex, 2020a). Konfidentialitetskravet innebär att forskaren ansvarar över att deltagarna inte ska kunna identifieras i det vetenskapliga arbetet samt att forskaren har tystnadsplikt. Slutligen har forskaren även ett ansvar för att uppgifter om deltagarna ska förvaras så obehöriga ej kan ta del av det, detta benämns som nyttjandekravet och innefattar dessutom att uppgifterna enbart får användas i det aktuella forskningsarbetet (Codex, u.å). Forskningsetik grundar sig i att värna om människorna som deltar i forskningen, deras integritet, värdighet och självbestämmande ska skyddas, därför är det viktigt att kontinuerligt föra etiska reflektioner genom hela arbetets gång (Kjellström, 2017; Vetenskapsrådet, 2017). Detta har funnits i åtanke vid innefattande av obearbetat material i form av de citat som inkluderats i resultatet. Varav särskilt vikt har legat vid att säkerställa att samtliga artiklar för etiska resonemang som säkerställer de etiska kraven.
5
RESULTAT
Nedan presenteras det framställda resultatet utifrån tio kvalitativa artiklar om
sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård resulterat i två teman och fyra subteman (Tabell 2).
Tabell 2: Redovisning av teman och subteman.
Tema
Subtema
Förutsättningar i vårdandet
Att ha individuella förutsättningar Att ha organisatoriska förutsättningar
Omsorgsfullt vårdande
Att se individen
Att möjliggöra för delaktighet
5.1 Förutsättningar i vårdandet
Detta tema delades in i två subteman: Att ha individuella förutsättningar samt Att ha organisatoriska förutsättningar. Sjuksköterskorna beskrev hur vissa färdigheter och ett välfungerande samarbete i arbetsgrupperna kunde främja personcentrerad vård.
Sjuksköterskorna beskrev även hur brist på erfarenhet och osäkerhet såväl som tidsbrist, personalbrist och arbetsbörda förhindrade den personcentrerade vården.
5.1.1 Att ha individuella förutsättningar
Sjuksköterskorna belyste vikten av både kommunikationsfärdigheter och förståelse gentemot patienter för att kunna vårda personcentrerat (Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Ross, Tod & Clarke, 2014). Förståelsen var något de beskrev att de skulle kunna skapa genom att visa intresse för patienter samt genom att beakta och försöka förstå deras beteenden (Nilsson, Edvardsson & Rushton, 2018; Rosén, Gagnemo Persson & Persson, 2016). Tillämpandet av färdigheterna beskrevs vara förväntat av dem för att kunna samtala med patienter om det existentiella (Rosén et al., 2016). Sjuksköterskorna uttryckte att god kommunikation var viktigt, inte bara för en personcentrerad vård, utan även för att minska patienters oro och känsla av isolering i samband med inläggning på sjukhuset (Khuan & Hanafiah Juni, 2017). Sjuksköterskorna föreslog flera sätt att kommunicera med patienter på för att kunna skapa förståelse, bilda relationer och kunna arbeta personcentrerat (Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014). Kommunikationssätten innefattade att fråga patienter vad som hänt sen senaste vårdtillfället (Nilsson et al., 2018), eller att upprepa vad läkare sagt i förenklade termer (Walker & Deacon, 2016). Andra exempel innefattade en kombination av att genomföra vårdmoment som att lämna mediciner eller byta dropp. Samtidigt som de fokuserade på deras patienter genom att lyssna på deras oro eller svara på deras funderingar, samt att kombinera humor med allvar (Rosén et al., 2016). Sjuksköterskorna ansåg att förverkligandet av personcentrerad vård var beroende av sjuksköterskornas värderingar vilka behövde
överensstämma med den personcentrerade vården (Ross et al., 2014). En av
Well, how are you today? I might know that someone may have a nosebleed; somebody might be a little sad, it’s not only about the medical issues like the administration of tablets, but knowing a little bit about how they feel and things like that. (Rosén et al., 2016, s. 29)
En del av sjuksköterskorna beskrev att de såg sig själva som oerfarna i sin professionella roll att upprätthålla ett personcentrerat förhållningssätt (Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Kullberg, Sharp, Dahl, Brandberg & Bergenmar, 2018; Walker & Deacon, 2016). Några beskrev att de oroade sig för att inte kunna besvara frågor gällande patienter och att de blev bedömda när någon lyssnade på dem (Kullberg et al., 2018). Vissa av sjuksköterskorna beskrev oro över att eventuellt äventyra patienters värdighet genom att av misstag ställa en fråga vid fel tidpunkt eller tillfälle (Khuan & Hanafiah Juni, 2017). Sjuksköterskorna uppgav att de i vissa fall försökte undvika situationer som berörde personcentrerad vård på grund av deras osäkerhet (Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Walker & Deacon, 2016).
5.1.2 Att ha organisatoriska förutsättningar
Sjuksköterskorna beskrev att det var viktigt att arbetsgrupperna var välfungerande för att kunna bedriva personcentrerad vård (Nilsson et al., 2018; Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). Det beskrevs även viktigt att de samarbetade och kommunicerade i
arbetsgrupperna (Nilsson et al., 2018; Ross et al., 2014; Bolster & Manias, 2010; Kjörnsberg, Karlsson, Babra & Wadensten, 2010). Tacksamhet uttrycktes när arbetsgrupperna
framgångsrikt arbetade som lag där kunskaper och erfarenheter delades sinsemellan (Nilsson et al., 2018). Sjuksköterskorna ansåg att det var nödvändigt med stöttande relationer samt ett arbete kring gemensamma mål för att upprätthålla en personcentrerad vård (Ross et al., 2014). Flera av sjuksköterskorna beskrev att sedan de började arbeta personcentrerat hade de uppnått ett bättre samarbete med övrig vårdpersonal (Kjörnsberg et al., 2010; Kullberg et al., 2018). Detta medförde en känsla av att arbeta som ett lag med fokus kring deras patienter (Kjörnsberg et al., 2010). Vissa av sjuksköterskorna belyste dock utmaningar gällande
kommunikation inom arbetsgrupperna (Bolster & Manias, 2010; Nilsson et al., 2018). Till exempel beskrev dem att det ibland tog mycket tid bara att försöka kontakta kollegor (Bolster & Manias, 2010). De beskrev även att brister eller missuppfattningar uppstod om planering och måluppsättning inte tydligt verbaliserades (Nilsson et al., 2018).
Organisationerna i helhet utifrån både fysiska och psykiska aspekter ansågs påverka den personcentrerade vården (Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). Flexibilitet beskrevs som en faktor vilket kunde främja personcentrerat vårdande (Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). Till exempel att avdelningens rutiner kring besökstider eller hur många anhöriga som fick vistas på rummet var möjligt att anpassa (Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskorna uppgav att det var viktigt att arbeta i en miljö där samtliga kände sig tillfreds. Detta beskrevs leda till förbättring i sjuksköterskornas relation till patienter vilket i sin tur ledde till att patienter upplevdes nöjda (Jardien-Baboo, van Rooyen, Ricks & Jordan, 2016). En av sjuksköterskorna beskrev följande erfarenheter angående flexibilitet: ”It is important to empathise with their situation and to use a bit of judgement and discretion and maybe relax certain rules... Can’t we do this because it’ll mean so much more to that person?” (Ross et al., 2014, s. 1228).
Sjuksköterskorna beskrev att de upplevde förekomst av tidsbrist på arbetsplatsen, vilket kunde upplevas begränsa patientinteraktioner samt den patientnära vården (Bolster & Manias, 2010; Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014). Då patienter behövde olika mycket fokus från sjuksköterskorna, kunde tidsbristen påverka vilken av deras patienter som fick ett personcentrerat bemötande eller inte (Khuan &
Hanafiah Juni, 2017; Ross et al., 2014). Detta beskrevs innebära att vissa av sjuksköterskorna undvek ett personcentrerat tillvägagångssätt, hos patienter som troddes ta lång tid på sig eller ställde många frågor (Khuan & Hanafiah Juni, 2017). Vissa av sjuksköterskorna beskrev hur de som alternativ försökte fördela arbetet och patienter, för att de skulle kunna
upprätthålla en personcentrerad vård (Nilsson et al., 2018). Arbetet beskrevs till stor del bestå av att hinna med andra arbetsuppgifter, vilket medförde svårigheter att fokusera på deras patienter och även påverkade den personcentrerade vården (Jardien-Baboo et al., 2016; Rosén et al., 2016; Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskorna beskrev att de upplevde en ökad arbetsbörda, bland annat på grund av att det tillkommit fler arbetsuppgifter kring dokumentering och administrativt arbete (Jardien-Baboo et al., 2016; Rosén et al., 2016). Utöver detta beskrev vissa av sjuksköterskorna att de upplevde brist på personal bland sjuksköterskorna under arbetstid (Jardien-Baboo et al., 2016; Kjörnsberg et al., 2010). Detta ledde till att vissa av sjuksköterskorna beskrev att ett personcentrerat bemötande inte alltid ansågs möjligt (Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Kjörnsberg et al, 2010).
5.2 Omsorgsfullt vårdande
Detta tema delades in i två subteman: Att se individen samt Att möjliggöra för delaktighet Sjuksköterskorna beskrev vikten av att individanpassa vården utifrån varje enskild person, de talade om olika tillvägagångssätt för att skapa förståelse och trygga relationer med deras patienter. Sjuksköterskorna beskrev även att de ville involvera både patienter och anhöriga i vårdprocessen då detta kunde främja delaktigheten och bidra till en personcentrerad vård.
5.2.1 Att se individen
Sjuksköterskorna beskrev att de ville se förbi patienten och se den unika personen bakom när de vårdade personcentrerat (Andersson, Willman, Sjöström-Strand & Borglin, 2015; Kullberg et al., 2018; Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014). Detta innebar att se hur personen bestod av emotionella, sociala, fysiska, spirituella och psykologiska aspekter (Jardien-Baboo et al., 2016). Sjuksköterskorna beskrev vikten av att stärka personens känsla av värdighet och att de får fortsätta vara en person (Andersson et al., 2015). De beskrev hur de ville bevara patienters rättigheter genom att respektera deras önskningar (Andersson et al., 2015; Khuan &
Hanafiah Juni, 2017). Detta genom att se dem som individer med olika behov, samt visa transparens, medkänsla och ömsesidighet (Khuan & Hanafiah Juni, 2017). Sjuksköterskorna beskrev hur viktigt det var att bedöma de individuella behoven i relation till den
personcentrerade vården, vilket krävde att de var lyhörda till samtliga aspekter som patienter tyckte var viktiga (Ross et al., 2014). En av sjuksköterskorna beskrev hur den
The care is all about so much more than that just taking the medication, changing dressings etc. It’s all about the relationships you build, the trust you build up, the questions they have and whether I take the time to answer them or not. (Nilsson et al., 2018, s. 1254)
För att tillgodogöra personcentrerad vård beskrev sjuksköterskorna att det var viktigt att individanpassa vården utifrån förståelsen för patienter (Andersson et al., 2015; Bolster & Manias, 2010; Kjörnsberg et al., 2010; Nilsson et al., 2018; Ross et al., 2014). Det uppgavs därför vara av betydelse att sjuksköterskorna bland annat genomförde intervjuer med patienter vid ankomst till avdelningen (Nilsson et al., 2018). Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård innebar att aktivt lyssna och bekräfta patienters berättelser. Detta genom att observera, lyssna och tolka beteenden (Khuan & Hanafiah Juni, 2017; Kullberg et al., 2018; Nilsson et al., 2018; Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014). De beskrev även vikten av att vara öppen, kreativ, mottaglig och reflekterande i sitt förhållningssätt (Andersson et al., 2015). När sjuksköterskorna arbetade personcentrerat var det lättare enligt dem att lära känna deras patienter bättre, vilket beskrevs bidra till en mer individanpassad vård (Bolster & Manias, 2010; Kjörnsberg et al., 2010; Kullberg et al., 2018). Enligt sjuksköterskorna skapades relationer när de försökte lära känna deras patienter (Bolster & Manias, 2010; Ross et al., 2014). De beskrev att de försökte upprätthålla relationerna genom att visa intresse för individen samt genom att vara vänskaplig och lättillgänglig (Rosén et al., 2016; Ross et al., 2014). En av sjuksköterskorna beskrev på följande sätt hur de gick tillväga för att lära känna patienter:
They must feel that I am here now to try to fix this with you. I think that ’with you’ is
important. Constantly invite the patient: okay the numbers say this but how do you feel about that? How do you feel? The thermometer says you have a fever but how do you feel when you have a fever? Each time you invite the patient you lighten up so they dare to say a little more and tell you some more… (Nilsson et al., 2018, s. 1254)
Personcentrerad vård innebar enligt sjuksköterskorna att även kunna ge fysisk närhet till patienter utifrån deras individuella behov (Nilsson et al., 2018; Rosén et al., 2016; Walker & Deacon, 2016). Exempel på detta var genom att hålla handen eller massera fötterna (Nilsson et al., 2018), att omfamna patienter (Nilsson et al., 2018; Rosén et al., 2016) eller att vara fysiskt närvarande under tystnad (Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård innebar att knyta an till personen genom att skaka hand, ge ett varmt välkomnande, bekräfta personen vid namn och att kunna erbjuda ett passande rum eller något att dricka. Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård även innebar att prioritera patienter över administration och läkemedelsfrågor (Nilsson et al., 2018).
Sjuksköterskorna ansåg att de i den personcentrerade vården hade möjlighet att göra det där lilla extra som för vissa patienter betydde mycket (Kjörnsberg et al., 2010; Ross et al., 2014).
5.2.2 Att möjliggöra för delaktighet
Flera av sjuksköterskorna som arbetade personcentrerat uttryckte betydelsen av att involvera patienter och göra dem delaktiga i sin egen vård (Andersson et al., 2015; Bolster & Manias,
experter på sin sjukdomsupplevelse och egna kropp (Andersson et al., 2015).
Sjuksköterskorna beskrev att patientsäkerheten kunde förstärkas om patienter involverades och var delaktiga under läkemedelsgenomgångar, samt vid diskussioner kring eventuell fallrisk och preventiva åtgärder (Kullberg et al., 2018). Sjuksköterskorna beskrev även att involvering av anhöriga var en viktig del i den personcentrerade vården (Andersson et al., 2015; Jardien-Baboo et al., 2016; Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). De beskrev att relationer med anhöriga var betydelsefullt när patienter inte hade förmåga att göra sina röster hörda, då patienters anhöriga kände dem väl (Andersson et al., 2015; Kullberg et al., 2018; Ross et al., 2014). Detta beskrevs göra det enklare för sjuksköterskorna att lära känna deras patienter och uttrycktes bidra till en ökad delaktighet för dem (Kullberg et al., 2018). En av sjuksköterskorna beskrev hur involvering av anhöriga ansågs vara en stor del i personcentrerad vård för skapandet av tillitsfulla relationer:
Involving the family is a massive part of person-centred care, as their family know everything about them; they just know them inside out. It’s about building trusting relationships... definitely and respecting the person, they are not just a patient, they are a person. (Ross et al., 2014, s. 1228)
Samtal och information beskrevs av sjuksköterskorna vara möjliggörande för patienters delaktighet, vilket var en viktig del i personcentrerad vård (Bolster & Manias, 2010; Jardien-Baboo et al., 2016; Kullberg et al., 2018; Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). De uttryckte betydelsen av att lyssna på informationen patienter uttryckte för att öka deras delaktighet i den personcentrerade vården (Kullberg et al., 2018). Sjuksköterskorna beskrev även hur de kontinuerligt förmedlade information, vilket också uppgavs vara viktigt för att öka delaktigheten (Bolster & Manias, 2010; Walker & Deacon, 2016). Detta innebar
exempelvis att försäkra sig om att patienter förstod varför de fick vissa läkemedel och vilka de var inför utskrivning (Bolster & Manias, 2010). Sjuksköterskorna beskrev vikten av
förmedlad information vilket omfattade samtal med anhöriga kring uppdateringar samt planering. Där de visade hänsyn till anhörigas perspektiv för att främja delaktigheten ytterligare (Ross et al., 2014; Walker & Deacon, 2016). Inför aktiviteter eller omvårdnad beskrev sjuksköterskorna att det var viktigt att ha ett fungerande samspel i den
personcentrerade vården med patienter. Det ansågs även viktigt att genomföra planerade samtal för att patienter skulle kunna vara delaktiga (Khuan & Hanafiah Juni, 2017).
Sjuksköterskorna beskrev att samtal med patienter till exempel kretsade kring familj, arbete, intressen eller vardagen i helhet för att skapa tydligare bild av individen de vårdade (Rosén et al., 2016).
6
DISKUSSION
Nedan presenteras en diskussion kring resultatet kopplat till tidigare forskning och vårdteoretiskt perspektiv, samt den valda metoden och genomförande i avseende till kvalitetskriterier. Diskussionen innefattar även etiska överväganden som beaktats samt en slutsats och förslag på vidare forskning.
6.1 Resultatdiskussion
Det framkom i resultatet att vissa av sjuksköterskorna ansåg att kommunikationsfärdigheter och förståelse för patienter kunde vara av vikt för att tillgodose personcentrerad vård. De beskrev ett tillvägagångssätt präglat av vänlighet, allvar och humor samt fokus kring patienter vid genomförande av vårdmoment. Sjuksköterskorna beskrev även att
personcentrerad vård var beroende av deras individuella värderingar. Detta överensstämmer med ICN:s etiska kod som uttrycker att sjuksköterskor har ett ansvar att presentera ett etiskt förhållningssätt i sitt vårdande (ICN, 2012). Personcentrerad vård innebär att kunna ge en etisk vård där individen respekteras (Edvardsson, 2009). Tidigare forskning visar däremot att vissa sjuksköterskor kan uppvisa ett förhållningssätt, där de utövar sin makt över
patienter på ett sådant vis att patienters önskningar inte uppmärksammas (Greenfield et al., 2014; Larsson et al., 2011). När sjuksköterskor däremot uppvisar empati och närvaro i sitt vårdande uppskattas det av patienter (Arakelian et al., 2016; Greenfield et al., 2014; Koinberg et al., 2018). Detta kan komma att lägga grunden för relationen (Koinberg et al., 2018). Vilket kan återspeglas i vårdrelationen där vårdare har ett viktigt ansvar i att skapa en trygg relation till patienter, byggd på ömsesidighet (Eriksson, 2014). I resultatet framkom det även att vissa av sjuksköterskorna beskrev att de upplevde att de var osäkra och saknade tillräckligt med erfarenhet för att kunna upprätthålla en personcentrerad vård. Det kan då bli av betydelse att nämna att det finns ett ansvar inom professionen att ständigt utveckla och upprätthålla den egna kompetensen genom att eftersöka kunskap (ICN, 2012). Vidare beskriver Eriksson (2014) att vårdare behöver kunskap om människans behov samt mod för att våga möta dem, så att den hela människan ska bli sedd. Tidigare forskning visar att patienter beskriver att vårdkvaliteten kan bli bättre när sjuksköterskor är kunniga och tillgängliga (Edvardsson et al., 2016).
Sjuksköterskorna ansåg att förekomsten av kommunikation i arbetsgrupperna var viktigt och att det fanns ett samspel mellan professionerna. Detta beskrevs underlätta bedrivandet av personcentrerad vård. Sjuksköterskorna beskrev att lagarbete och stöttande relationer behövdes för ett gott samarbete, samt en fungerande kommunikation med kunskapsutbyten. De beskrev inte endast att samarbete var viktigt för en personcentrerad vård, utan även hur ett personcentrerat arbetssätt i sin tur kunde bidra till att stärka samarbetet. Även i
kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening, 2017) beskrivs vikten av att kommunikationen, och att den präglas av respekt, empati samt lyhördhet för att främja och möjliggöra kunskapsutbytet.
Sjuksköterskorna beskrev att de kunde uppleva barriärer mot den personcentrerade vården som tidsbrist och hög arbetsbelastning på arbetsplatsen. De beskrev att faktorer som ökad dokumentering, ökat administrativt arbete och personalbrist ibland bidrog till att vården inte alltid kunde vara personcentrerad. De gav däremot exempel på hur de försökte dela upp arbetet i arbetsgrupperna så de kunde främja den personcentrerade vården. Tidigare
forskning visar att även vissa patienter uppger att de känner av arbetsbelastningen. Patienter beskriver att de upplever att de får vänta lång tid efter att de har kallat på sjuksköterskor och vissa gånger tvekar de inför att ens påkalla hjälp. Vissa patienter uttrycker att sjuksköterskor ibland upplevs stressade och upptagna (Andersson et al., 2011; van der Meide et al., 2015). Sådana situationer beskrivs skapa irritation och känslan av utsatthet ökar (Andersson et al., 2011; Laird et al., 2015).
Sjuksköterskorna beskrev att organisationerna som helhet påverkade den personcentrerade vården och att organisationerna behövde tillåta flexibilitet gällande miljön. Detta skulle kunna kopplas till kärnkonceptet att vara på plats, där en del av den personcentrerade vården innebär medvetenhet kring miljöns påverkan på personens vårdupplevelse samt att det krävs förståelse för hur miljön bidrar till att personen känner sammanhang (McCormack &
McCance, 2017). Särskilt med tanke på att vissa patienter kan befinna sig i ett trefaldigt underläge inom vårdmiljön (Kristersson Uggla, 2014). Vilket kan ses i tidigare forskning där det visar att känslor som oro och stress kan uppstå när patienter blir inlagda på sjukhus och mister deras vardagliga rutiner (Sharp et al., 2015; van der Meide et al., 2015). Vissa
patienter beskriver även att vårdmiljön kan upplevas öka deras utsatthet (Laird et al., 2015). I resultatet beskrev sjuksköterskorna att de ville se individen och tillgodose att patienten fick fortsätta vara en person. De förstod vikten av att göra individuella bedömningar för att individanpassa vården. I den personcentrerade vården bör vårdare betrakta personen som en unik individ samt skapa förståelse för dennes behov och förväntningar (Willman, 2009). Patienter uttrycker att när sjuksköterskor ser personen bakom tillståndet och ser deras individualitet ökar tryggheten och tilltron till vården. Detta benämner de även som en god vård (Sharp et al., 2015). Patienter beskriver att de upplever frustration när de inte blir sedda som unika personer och önskar bli sedda som enskilda individer snarare än objekt (Arakelian et al., 2016; Greenfield et al., 2014). Ett av kärnkoncepten i personcentrerad vård är att låta patienten få vara jaget och bekräfta denne som en person (McCormack & McCance, 2017). Detta skulle kunna ses som samstämmande med begreppet om den hela människan där vårdare bör respektera människan som den unika individ denne är och beakta hela
människan bestående av kropp, själ och ande, inte bara det aktuella hälsohindret (Eriksson, 2014).
Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård krävde lyhördhet gentemot patienter och deras situation. De beskrev hur de lyssnade och bekräftade patienters berättelser, tolkade beteenden och observerade dem. Inom personcentrerad vård är det grundläggande att lyssna till patientberättelsen och patienters upplevelser för att tillsammans forma en vårdplan (GPCC, 2017). Vården bör utgå från personens egna perspektiv, därför behöver personen själv och upplevelsen av sjukdomen, såväl som personligheten och livsvärlden bekräftas (Edvardsson, 2009). I resultatet framkom det att sjuksköterskorna var medvetna om deras
genomfördes intervjuer med patienter vid ankomst. Detta bör efterföljas av dokumentation kring patientberättelsen för att i den personcentrerade vården kunna följa patienters vårdprocess (GPCC, 2017).
Sjuksköterskorna beskrev att de behövde lära känna patienter för att skapa förståelse för deras förväntningar och behov. Detta skulle kunna samstämma med etablering av
vårdrelationen i vilken patienter ska kunna ge uttryck för sina behov och begär, då dess syfte är att stödja patienter i sina hälsoprocesser. Utan en relation förekommer bara
genomförandet av arbetsuppgifter (Eriksson, 2014). Relationen i sin tur innefattar
intrapersonella processer vilka möjliggör utvecklandet av relationer där det finns terapeutisk vinst (McCormack & McCance, 2017). Relationer är viktiga eftersom människan har begär som innefattar tillhörighet och att få uppleva sig hel (Eriksson, 2014). Tidigare forskning kan också stärka vikten av att sjuksköterskor försöker lära känna patienter, skapa relationer och förståelse för dem, eftersom detta bidrar till att patienter kan uppleva sig respekterade och bekräftade (Arakelian et al., 2016).
Sjuksköterskorna beskrev att de var medvetna om och hade förståelse för att patienten som person bestod av emotionella, psykologiska, spirituella, sociala och fysiska aspekter. Att se människan som en helhet betonas även av Eriksson (2014) som beskriver vikten av att se människan utifrån det biologiska, andliga och psykologiska. I resultatet beskrev
sjuksköterskorna även vikten av att besitta egenskaper som medkänsla, öppenhet, vänskaplighet och lättillgänglighet i sitt personcentrerade vårdande. Sjuksköterskors
egenskaper är betydelsefulla eftersom medkänsla, trovärdighet, respektfullhet, lyhördhet och integritet mot patienter präglar vårdandet, och leder till ett professionellt förhållningssätt (ICN, 2012). Detta bekräftas även av vissa patienter som uppger att de vill att sjuksköterskor ska uppvisa värme och empati, då detta medför att de känner medkänsla i sjuksköterskors vårdande (Arakelian et al., 2016; Greenfield et al., 2014; Koinberg et al., 2018). Enligt patienters egna beskrivningar är medlidande och bekräftelse grunden för personcentrerad vård (Sharp et al., 2015).
Flera av sjuksköterskorna beskrev att samtal och information var nödvändigt i skapandet av en relation med patienter samt att göra dem delaktiga i den personcentrerade vården. Det överensstämmer även med sjuksköterskors ansvar att involvera patienter i den egna vården (Patientlag, SFS 2014:821; Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Patienter själva beskriver att de önskar delaktighet i sin vårdprocess (Greenfield et al., 2014; Koinberg et al., 2018).
Resultatet visade att sjuksköterskorna försökte tillgodose detta. De beskrev vikten av att föra dialog med både patienter och anhöriga, samt att förmedla information och ställa frågor som beaktade patienter och deras erfarenheter. Detta skulle kunna överensstämma med att lyssna till patientberättelsen, vilken är en central del i den personcentrerade vården (GPCC, 2017). Detta kan även stärkas av att sjuksköterskor har som ansvar att skapa förutsättningar för att främja patienters hälsa genom att lyssna till deras berättelse (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Sjuksköterskorna beskrev en vilja att vårda personcentrerat och att detta bör ske i relation till patienter och anhöriga. I många fall beskrev sjuksköterskorna hur anhöriga kunde bidra med viktig information gällande patienter, främst vid de tillfällen där patienter inte förmådde göra
