Hur bemöter idrottslärare elever med
ätstörningar?
En kvalitativ studie om idrottslärares upplevelser
av att undervisa elever med ätstörningsproblematik
Nanding Levin Njie
GYMNASTIK- OCH IDROTTSHÖGSKOLAN Självständigt arbete avancerad nivå 104:2020 Lärarprogrammet: 2016 - 2021 Handledare: Daniel Roe Examinator: Suzanne Lundvall
How do physical education teachers
meet students with eating disorders?
A qualitative study of physical education teachers
experiences of teaching students with eating
disorders
Nanding Levin Njie
THE SWEDISH SCHOOL OF SPORT AND HEALTH SCIENCES Teacher Education Program: 2016–2021
Master Degree Project 104: 2020 Supervisor: Daniel Roe
Examiner: XXX
Sammanfattning
Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att få en inblick i hur idrottslärare förhåller sig till elever med ätstörningar och hur dessa elever bemöts, utmanas och bedöms inom ämnet idrott och hälsa.
1. På vilket sätt anpassas idrottsundervisningen till behovet hos deltagande elever med ätstörningar?
2. Hur bedömer idrottslärare elever med ätstörningar utifrån deras fysiska- och psykiska förutsättningar?
Metod
I studien har en kvalitativ metod använts bestående av forskningsintervjuer med fyra idrottslärare. Urvalet av respondenter skedde genom ett bekvämlighetsurval av idrottslärare verksamma i högstadiet samt gymnasieskolan, i Stockholmsområdet. Det sociokulturella perspektivet har utgjort studiens teoretiska ramverk. Databearbetningsmetoden har bestått av en tematisk analys där insamlat material analyserats samt tematiserats.
Resultat
Idrottslärarna redogör för vikten av att ha bra dialog, utmana samt inkludera eleverna i undervisningen. Samtliga idrottslärarna tar hjälp av resurser som elevhälsan, mentorer samt föräldrar i tillvägagångsätt för anpassningar. Idrottslärarna redogör för olika svårighetsnivåer i aktiviteter som en inkluderande anpassning och vikten av att elevernas hälsotillstånd ska prioriteras framför undervisningen.
Slutsats
Viktiga aspekter som bidrar till framsteg i idrottslärares bemötande av elever med ätstörningar är individuell kommunikation, stöttning, uppsyn samt ett öppet och positivt klimat i
idrottsundervisningen.
Abstract
Aim
This study aims to get an insight into how physical education teachers relate to students with eating disorders and how these students are met, challenged, and assessed in physical
education.
1. In what way is the subject of physical education adapted to the needs of participating students with eating disorders?
2. How are physical education teachers assessing students with eating disorders based on their physical and psychological conditions?
Method
The study has used a qualitative method consisting of research interviews with four physical education teachers. The selection of respondents was made by a convenience selection of physical education teachers operating in high schools and a senior high school in the Stockholm area. The sociocultural perspective has constituted the theoretical framework of the study. Data processing method consisted of thematic analysis where collected material has been analysed and thematized.
Result
The physical education teachers explain the importance of having a good dialogue, challenge and include the students in the teaching. Physical education teachers take the help of student health teams, mentors and parents in the course of action when it comes to adaptions. Physical education teachers explain different difficulty levels in activities as an inclusive adaption and point out the importance of giving priority to state of health over education.
Conclusion
Important aspects contributing to progress in dealing with students with eating disorders are individual communication, support, and a positive climate in the teaching of physical education.
Innehållsförteckning
1. Introduktion……….1
1.2 Definitioner………..2
2. Syfte och frågeställningar………....3
3. Kunskapsöversikt……….3
3.1 Barn med ätstörningar………..3
3.2 Anorexia nervosa………..4
3.3 Bulimia nervosa………5
3.4 Hetsätningsstörning (BED- binge eating disorder)………..5
3.5 Övervikt hos barn……….6
3.6 Andra ospecificerade ätstörningar och födorelaterande syndrom (ANS)…………6
3.7 Orsaker till utveckling av ätstörningar……….6
3.8 Hur synen på kvinnokroppen förändrats med tiden……….7
3.9 Riktlinjer för bemötandet av ätstörningar inom idrottsrörelsen………...7
3.10 Ätstörningar inom barndom, idrottsundervisning och skolverksamhet……10
4. Teoretisk utgångspunkt………...12 5. Metod………..15 5.1 Metodologi………..15 5.2 Datainsamlingsmetod………..15 5.3 Databearbetningsmetod………...16 5.4 Urval………....18 5.5 Etiska överväganden………18
5.6 Giltighet och tillförlitlighet………...19
6. Resultat………....20
6.1 Resultat av forskningsfrågor………....20
7. Diskussion………....27
7.1 Resultatdiskussion………....27
7.2 Resultat jämfört med existerande forskning……….... 27
7.3 Resultat i relation till teoretisk utgångspunkt………...30
7.4 Metoddiskussion………...32
7.5 Egna reflektioner………...33
7.6 Resultatets betydelse samt slutsatser………...34
7.7 Förslag på fortsatt forskning………....34
Käll- och litteraturförteckning………...36 Bilaga 1: Intervjuguide
1
1. Introduktion
Utveckling av olika former av ätstörningar är ett vanligt förekommande problem hos
ungdomar i tonåren, främst hos flickor. I vardagslivet och genom sociala medier tar ungdomar dagligen del av snedvridna skönhetsideal och ouppnåeliga samhällsnormer. Dessa
missledande normer och skönhetsideal kan utgöra bidragande faktorer till att en negativ syn på den egna kroppen skapas, vilket kan utvecklas till ätstörningar. En ätstörning är en psykiatrisk sjukdom som kan leda till livshotande komplikationer (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 34).
Störst antal individer drabbas av ätstörningar under tonåren och främst i högstadieåldern. Konsekvenser av barn och ungdomars utveckling av ätstörningar kommer i form av bland annat tillväxthämning, benskörhet, samt psykiska komplikationer som nedsatt kognitiv förmåga och tvångssyndrom (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 43).
Forskning visar att psykiatrisk undersökning i behandlingen av ungdomar med ätstörningar är vanligt förekommande för att upptäcka eventuellt självskadebeteende (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 36). Vid insjuknande påverkas den fysiska, psykiska och sociala utvecklingen negativt och unga människor med ätstörningsproblematik uppfattar i mindre utsträckning allvarlighetsgraden i sitt sjukdomstillstånd (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 43–44).
Som idrottslärare i det nutida samhället kommer man med stor sannolikhet möta elever med olika former av ätstörningsproblematik. Det kan uppfattas svårhanterligt och som en
utmaning, att som idrottslärare, veta hur man ska förhålla sig till elever med ätstörningsproblematik i idrottsundervisningen (Ätstörningar, 2018).
Studien syftar till att undersöka hur lärare, verksamma i högstadiet och gymnasieskolan, bemöter elever med ätstörningar inom ämnet idrott och hälsa. Problemområdet kommer studeras utifrån idrottslärarens perspektiv för att nå en djupare förståelse för hur lärare i sin yrkesroll tacklar denna typ av problematik.
Idrottslärarens bemötande av elever med ätstörningar innefattar hur eleverna bedöms utifrån sina fysiska prestationer i ämnet och hur de bemöts gällande deras deltagande på lektioner utifrån det kroppsliga tillståndet. Ser man till Skolverkets läroplan för grundskolan (2011) redogörs för att ”[h]änsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov” (Skolverket, 2011).
2 Samt att ”[s]kolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen” (Skolverket, 2011).
Som idrottslärare är det viktigt att vara uppmärksam på att elever med ätstörningar kan finnas i klasser man undervisar och att man som idrottslärare bör hålla en viss uppsikt på dessa elever (Ätstörningar, 2018). I Lgr11 lyfts även att ”[s]kolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten” (Skolverket, 2011).
Det kan upplevas svårt att veta hur man ska förhålla sig till dessa elever, baserat på att det krävs av eleverna att vara fysiskt aktiva i ämnet. Som idrottslärare kan det vara utmanande att förhålla sig till vilka eventuella konsekvenser som kan uppstå när elever med ätstörningar är fysiskt aktiva.Blivande lärare i idrott och hälsa kan få en form av vägledning i hur man kan bemöta och förhålla sig till elever med ätstörningsproblematik, genom att undersöka
problemområdet utifrån idrottslärarens perspektiv.
1.2 Definitioner
Det kan uppstå frågor och upplevas utmanande att förhålla sig till vad som anses vara en ätstörning; är det elever med en ätstörningsdiagnos? Räknas elever in som uppvisar ett
opassande förhållningssätt till mat eller elever med plötsliga utseendeförändringar?
Ätstörningar är ett samlingsbegrepp och definieras som olika former av komplikationer i
förhållningssätt till mat och ätande. I studien har jag valt att koncentrera mig på två huvudsakliga inriktningar: Anorexia nervosa och övervikt i form av elever som har en överviktsproblematik som hindrar eller försvårar deras deltagande i idrottsundervisningen (Umo, 2020). Anorexia nervosa kommer hädanefter förkortas till anorexia. I kommande avsnitt ”kunskapsöversikt” presenteras anorexia och övervikt samt andra
ätstörningsdiagnoser.
Genom studien kommer definitionenelever med ätstörningar utgöras av de två huvudsakliga
inriktningarna som diagnostiserade alternativt icke-diagnostiserade.
Begreppet anpassning kommer förekomma frekvent i studien och kan definieras enligt följande: Olika sätt att göra undervisningen mer tillgänglig. Anpassning handlar om hur skolan arbetar med att ge eleven rätt förutsättningar. Skolverket tar upp exempel som: ”extra tydliga instruktioner”, ”någon extra utrustning” och ”ett undervisningsområde förklarat på annat sätt” (Skolverket, 2011).
3 I studiens syfte benämns tre begrepp som kräver en definition för att förtydliga vad jag avser med dessa begrepp i denna studie.
Bemöta definieras som hur man uppträder mot en individ alternativt hur en individ behandlas
av något annan. Utmana definieras som att stimulera och sporra en individ. Bedöma definieras som att betygsätta samt att fälla omdöme om en individ (Synonymer, 2020).
Ätstörningsproblematik kommer att fungera som ett samlingsbegrepp och definierar generell
problematik kopplat till ätstörningar eller ätande. Begreppet kan innefatta både diagnostiserade samt icke-diagnostiserade ätstörningar.
2. Syfte och frågeställningar
Studien syftar till att få en inblick i hur idrottslärare förhåller sig till elever med ätstörningar och hur dessa elever bemöts, utmanas och bedöms inom ämnet idrott och hälsa.
Forskningsfrågor
1. På vilket sätt anpassas idrottsundervisningen till behovet hos deltagande elever med
ätstörningar?
2. Hur bedömer idrottslärare elever med ätstörningar utifrån deras fysiska- och psykiska
förutsättningar?
3. Kunskapsöversikt
Nedan presenteras de vanligaste ätstörningsdiagnoserna för att skapa en sammanfattande bild av hur ätstörningar tar sig uttryck. Därefter redovisas relevanta tidigare undersökningar, som involverar barn med ätstörningsproblematik.
3.1 Barn med ätstörningar
Begreppet ätstörningar kan definieras som när förhållandet till ätande och relationen till mat har utvecklats till något problematiskt. Ätandet handlar då inte längre om en naturlig
tillfredställelse av ett biologiskt behov utan har övergått i ett psykiskt lidande (Clinton & Norring, 2012, s. 14). Ätstörningar blir allt vanligare i det moderna samhället och drabbar en allt bredare befolkning det vill säga människor från olika etniska- och sociala bakgrunder.
4 Ser man tillbaka på ätstörningsproblematiken utifrån ett historiskt perspektiv var det vanligast förekommande hos välbärgade unga kvinnor (Clinton & Norring, 2012, s. 14). Det
patriarkaliska samhället ”krävde” att kvinnor skulle underordna sig vilket ledde till att flickor blev rädda för att slåss för sina intressen och den egna självkänslan. Kampen vändes då mot den egna kroppen och självsvält blev ett sätt att hävda den egna autonomin (Clinton & Norring, 2012, s. 75). Tonårsflickor och unga kvinnor utgör, trots det utökade spektrumet, fortfarande den största gruppen människor som lider av olika former av ätstörningstillstånd. Clinton & Norring (2012, s. 52) redogör för hur forskning visat att flickor i tonårengenerellt har högre krav på sig själva och känner sig missnöjda med vikt och kroppsform när de kommer in i puberteten. Ätstörningar leder inte bara till lidande hos individerna själva utan närstående och anhöriga drabbas också. Lidandet hos en ätstörningsdrabbad individ kan ta sig uttryck genom psykiska och somatiska komplikationer, som ångest och självmord (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 11). Ätstörningar kan delas in i flera kategorier (Umo, 2020). Nedan kommer jag presentera kategorierna för att förmedla en förståelse för hur ätstörningsproblematik kan ta sig uttryck. I min studie har jag valt att inrikta mig på elever med den vanligast
förekommande ätstörningsdiagnosen anorexia samt övervikt, som är ett ökande fenomen bland barn och ungdomar i Sverige (Livsmedelsverket, 2020).
3.2 Anorexia nervosa Anorexia är en av de vanligast förekommande ätstörningsdiagnoserna. Namnet kommer från grekiskan och översätts till ”nervös aptitlöshet” (Clinton & Norring, 2012, s. 19). I DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders), finns riktlinjer för olika typer av psykisk ohälsa. I gruppen ”ätstörningar och födorelaterade syndrom” definieras anorexia utifrån specifika kriterier:
”Signifikant viktnedgång.
Otillräckligt energiintag i förhållande tillbehoven. Ihållande beteende som motverkar viktökning, trots att personen är klart underviktig”. (Wallin et al.,
2015, s. 24–25)
Vanligen debuterar sjukdomen i åldern 13–15 år och en huvudsaklig orsak är ett ökat missnöje med kroppen. Individen har en vilja att leva ett ”sundare” liv och att äta en ”nyttigare” kost genom att exempelvis utesluta socker och kolhydrater. Den insjuknande individen börjar minska sina portioner och undanhåller hur mycket hen ätit under dagen för
5 föräldrar eller närstående. Allt mer tid och energi går till den utvecklade fixeringen vid mat, vikt och det egna utseendet. Personen använder olika sätt för att kompensera för måltider som intagits exempelvis genom tvångsmässig överdriven fysisk aktivitet. Personen upplever en stolthet och en självkontroll som tar sig uttryck i form av starkare självkänsla när det gäller att stå emot hungerkänslor. Måltiderna förknippas med stark ångest och en rädsla för att gå upp i vikt. Det uppstår både somatiska och psykiska komplikationer i form av ångest,
koncentrationssvårigheter, depression, trötthet, frusenhet och utebliven menstruation (Wallin et al., 2015, s. 29–30).
3.3 Bulimia nervosa
Bulimi utgör tillsammans med anorexia en de två vanligast förekommande
ätstörningsdiagnoserna (Umo, 2020). Sjukdomen debuterar oftast i de sena tonåren. Bulimi påminner till viss del om anorexia genom att den insjuknade har en fixering vid vikt, mat och kroppsutseende. Individen känner en stark rädsla inför att gå upp i vikt. Självkänslan kretsar kring fixeringen och rädslan. Hos en bulimiker brister kontrollen av matintaget vilket medför att individen intar stora mängder mat på kort tid, oftast ”onyttig” mat. Hetsätningen skapar kraftig ångest eftersom den tappade kontrollen upplevs som ett misslyckande. Bulimikern kompenserar hetsätning och ångest med att göra sig av med maten, oftast genom att framkalla kräkningar. Att missbruka laxeringsmedel förekommer även och kompensationsmetoderna kombineras vanligtvis med tvångsmässig fysisk aktivitet. Insjuknade i bulimi upplever ofta starka känslor av ångest, skam och maktlöshet och konsekvenser kan bli social isolering, depression och missbruk. Att upptäcka att någon lider av bulimi kan vara svårt då personen oftast är normalviktig. Hemlighetsmakeriet, med stark koppling till en oerhörd skam, gör det även svårt för närstående att upptäcka sjukdomen. Kontinuerligt upprepade kräkningar och användande av laxeringsmedel kan ge allvarliga effekter på hjärtat och mag- och tarmkanalen (Wallin et al., 2015, s. 32).
3.4 Hetsätningsstörning (BED - Binge Eating Disorder)
Störningen tar sig uttryck genom att individen hetsäter stora mängder mat, i perioder, tills en obehaglig mättnadskänsla infinner sig. De tvångsmässiga hetsätningsperioderna startar ofta genom att individen söker en tröstande faktor och är ett resultat av en tappad kontroll av matintaget. Perioderna pågår under kort tid och återkommer minst en gång i veckan. Hetsätningsperioderna skapar kraftig ångest och skam hos den drabbade vilket kan trigga individen att falla in i en ny period. Individen kompenserar inte det överdrivna matintaget,
6 som inom exempelvis bulimia nervosa, där framkallade kräkningar och fysisk aktivitet är de vanligaste kompensationsmetoderna. Hetsätningsstörningen resulterar således på lång sikt ofta i övervikt alternativt kraftig övervikt. Individen som lider av hetsätningsstörning har ofta andra psykiska besvär som låg självkänsla, fobier och depression (Ätstörningar, 2018).
3.5 Övervikt hos barn
Fetma definieras som ett resultat av en obalans mellan energiintaget och den dagliga energiförbrukningen. Övervikt hos barn har ökat kraftigt under de senaste 25 åren och idag har vart femte barn i Sverige övervikt. Några huvudsakliga orsaker till övervikt hos barn: osunda matvanor, brist på fysisk aktivitet som resultat av en mer stillasittande livsstil och ärftlig övervikt utifrån genetiska förutsättningar. Barn som växer upp inom socioekonomiskt svaga grupper har även en större risk att utveckla övervikt. Barn med överviktiga föräldrar löper en större risk att utveckla en övervikt från tidig ålder (Livsmedelverket, 2020). World Health Organization (WHO) har tagit fram ett internationellt mått, BMI (Body Mass Index) där förhållandet mellan vikten och längden mäts för att kunna räkna ut eventuell övervikt och fetma hos människor (Livsmedelsverket, 2020). BMI ger dock inte alltid en rättvis bild av kroppens form. Exempelvis anger inte uträkningen hur fettet är fördelat på kroppen eller hur mycket av den aktuella kroppsvikten som består av muskler. BMI-måttet kan inte heller användas för barn. ISO-BMI är ett mått som används för barn där deras ålder
och längdtillväxt också inkluderas för att skapa en rättvis uträkning (Livsmedelsverket, 2020).
3.6 Andra ospecificerade ätstörningar och födorelaterade syndrom (ANS)
Vissa individer har ett komplicerat och problematiskt förhållningssätt till mat och ätande vilket leder till ett nedsatt fungerande vardagsliv. Om problematiken inte uppnår samtliga kriterier kan den inte diagnostiseras och faller under diagnosen ANS (anorexia nervosa syndrom). Dessa individer kan lida av lindriga varianter av anorexia och bulimi. Att inte ha fått en ”riktig” ätstörningsdiagnos innebär inte generellt att de drabbade har smärre
komplikationer av ätstörningstillståndet (Friskfri, 2020).
3.7 Orsaker till utveckling av ätstörningar
Det finns flera riskfaktorer till att ätstörningar bryter ut: bantning på grund av missnöje med kroppen eller att individen varit med om en traumatisk livshändelse några år innan
sjukdomens debut. Det kan handla om problem och konflikter i relationer med
7 och sexuella övergrepp (Clinton & Norring, 2012, s. 52). Andra riskfaktorer kan vara
ärftlighet, att individen har låg självkänsla och mår psykiskt dåligt. Skönhetsideal
porträtterade på sociala medier och en stark vilja att prestera inom idrottssammanhang kan också vara bidragande faktorer till insjuknande. Individen med ätstörningsproblematik upplever en ökad självkänsla genom att ta kontroll över kroppen och matintaget. Det är dock ett flyktbeteende ifrån att ta kontroll över de större problemen i livet (Barn- och
ungdomspsykiatri, 2020).
3.8 Hur synen på kvinnokroppen förändrats med tiden
Eftersom forskning visar att ätstörningar i större utsträckning drabbar och påverkar kvinnor är det av vikt att se tillbaka på hur kvinnokroppen har bemötts och uppfattats genom tiderna (Wallin, af Sandeberg, Nilsson & Linne, 2015, s. 11). Ser man tillbaka till slutet av 1800-talet var eftersträvansvärda kvaliteter hos den perfekta kvinnan att vara smal, blek och svag
(kvinnor i högre samhällsklasser). Under 1900-talets första fem decennier har det aktuella idealet för kvinnokroppens utseende pendlat. I vissa decennier kunde det eftersträvansvärda vara en fyllig och fertil kvinnokropp, medan tio år senare kunde det ideala vara en smal och stram kroppsform. Begrepp som ”rund och sund”, ”yppig och hemmafruanpassad” och
”anorektiskt smal” har beskrivit skilda skönhetsideal hos kvinnan under 1900-talet. Idag är det generella idealet ”smal och stark” (Bolmstedt, 2002). 1970-talet var perioden som utmärkte sig genom att fokus då var riktat mot kvinnan som en fri och jämställd individ. Kvinnorörelser protesterade mot tidigare skönhetsideal genom exempelvis behåbränning. Kvinnor vägrade bli bedömda och definierade utifrån sina utseenden och ett unisexklädmode växte fram. Under 1980 och 1990-talet växte återigen ett ideal fram där kvinnor skulle se ”kvinnliga” ut och bete sig därefter. Det poängterades en stor skillnad mellan könen både biologiskt och socialt. Dagens generella ideal har landat i att kvinnan ska vara smal, stark och vältränad. Kroppen ska vara ”hälsosam”, vilket hälso- och gymkulturen har hjälpt till att forma. Trots det hälsosamma idealet insjuknar fortfarande kvinnor i utseendeförknippade sjukdomar som anorexia nervosa och bulimia nervosa (Bolmstedt, 2002).
3.9 Riktlinjer för bemötandet av ätstörningar inom idrottsrörelsen
Journalisten Christian Carlsson har på uppdrag av Riksidrottsförbundets Elitidrottscentrum Bosön, författat en sammanfattande översikt kring forskning om idrott och ätstörningar. Carlsson (2004) påpekar vikten av att tränare och ledare utbildas inom ätstörningsproblematik för att förhindra obetänksamma kommentarer och beslut som kan medverka till att
8 idrottsaktiva individer utvecklar ätstörningar. Att utbilda, bidrar även till att
verksamhetsledare i ett tidigt skede kan ha en förebyggande uppsikt för att upptäcka individer som lider av ätstörningar (Carlsson, 2004, s. 3). Carlsson redogör för idrottsprofessor Magnus Lindwalls doktorsavhandling om kroppsuppfattning.Lindwall beskriver, baserat på tidigare forskning, att individer med ätstörningar har en högre grad av social kroppångest. Detta leder till att de upplever en nervositet över att andra människor granskar deras kroppar och gömmer sig gärna i pösiga kläder för att inte avslöja kroppsformen. Carlsson konstaterar även att tävlingsidrottare generellt är överrepresenterade i att utveckla ätstörningar främst på grund av det stora fokus som riktas mot kroppen (Carlsson, 2004, s. 7).
Carlsson presenterar resultat från några tidigare genomförda studier med inriktning mot anorexia och idrott. Sundgot-Borgen (2002) undersökte hur vanligt förekommande
ätstörningar var inom hela den norska idrottseliten. Urvalet bestod av 1620 elitidrottare och en kontrollgrupp bestående av 1696 personer. Resultatet visade att ätstörningsproblematik var mer vanligt inom elitidrotten, än hos allmänna populationen. Utifrån de uppsatta
diagnoskriterierna led 10 % av elitidrottarna av ätstörningar samt 3,2 % hos kontrollgruppen. Resultatet visar även på att ätstörningsproblematik är vanligare hos kvinnor (20 %) jämfört med hos män (8 %). Carlsson anser att resultatet gällande könsskillnader tyder på att det finns anledning att granska förhållandena i de manliga idrotterna också, apropå att anorexia och bulimi ofta beskrivits som ”kvinnosjukdomar”. Utifrån studiens resultat listar
Sundgot-Borgen de viktigaste punkterna i behandling av ätstörningar inom elitidrotten: ”- Normalisera vikt, kroppssammansättning och ätbeteende.
- Förändra ohälsosamma tankeprocesser som upprätthåller ätstörningen.
- Jobba med de emotionella frågor i individens liv, som i vissa fall finns med i sjukdomsbilden. - Ju yngre den aktive är, desto mer bör familjen involveras i behandlingen.
- Avstängning från träning och tävling rekommenderas inte. Om den aktive utestängs finns risken att hon/han tränar på egen hand, utan insyn från någon annan”. (Carlsson, 2004, s. 8)
Medicinchef och överläkare Rolf Glant (2004) påpekar vikten av att idrottsledare och tränar uppfyller sin roll när aktiva drabbas av ätstörningsproblematik.Glant har några konkreta råd till ledare inom idrottsverksamheten:
”• Se upp med ”förflugna” kommentarer om de aktivas vikt och/eller kroppskonstitution. • Uppmuntra inte viktnedgång.
9 • Dra dig inte för att stänga av en adept från tränings- och tävlingsverksamhet, även om han/hon är duktig.
• Prata först själv med den aktive. Slussa sedan henne/honom vidare till en ätstörningsklinik. • Träningskompisar har också ett viktigt ansvar. Undvik ett klimat där bantningsfrågor diskuteras”. (Carlsson, 2004, s. 12)
Sundgot-Borgen och Glants råd gällande behandling av idrottsaktiva individer med ätstörningar är likartade men skiljer sig främst på en punkt. Sundgot-Borgen anser att individer inte bör stängas av från verksamheten, eftersom verksamheten har ett ansvar för deras välmående. Det finns en risk att individerna tränar på egen hand utan uppsikt från tränare och ledare vilket kan leda till komplikationer baserat på individernas hälsotillstånd. Glants däremot menar att individer med ätstörningar bör bli avstängda från verksamheten för att förhindra och försvåra deras möjlighet att vara fysiskt aktiva på ett ohälsosamt sätt. Förbundsläkaren och ortopeden Sven Jönhagen menar att anorexifallen är färre idag (2004) än när han började arbeta tio år tidigare, år 1994. Han anser att det främst beror på att
kunskapsnivån har ökat bland tränare gällande hur ätstörningarna ska behandlas. Orsaker till att ätstörningar utvecklas tror Jönhagen är för att idrottsaktiva ungdomar lever en stressig och fullspäckad livsstil där de inte ”hinner” äta ordentligt. Problemet ligger således inte i att ungdomar överkonsumerar träning utan snarare i det för låga kostintaget. Jönhagen är
övertygad omatt de idrottsaktiva ungdomarnas val att äta lite och att utesluta livsnödvändiga näringsämnen, som fett, är grundat i en stark strävan efter högre prestation då en låg
kroppsvikt i vissa idrottsliga grenar kan vara fördelaktigt (Carlsson, 2004, s. 13).
Svenska Friidrottsförbundet använder tre konkreta åtgärder om en idrottsaktiv drabbas av anorexi:
1. ” Den drabbade uppmanas inte att sluta träna. Däremot sker en minskning av
mängdträningen och antalet träningspass. Mer styrketräning, kortare träningspass, lägre intensitet och inga träningar vid sidan av de ordinarie. Så lyder träningsreceptet” (Carlsson, 2004, s. 13).
Jönhagen (2004) anser att det är viktigt att den idrottsaktive är kvar i träningsmiljön, men att individen inte tränar några extra träningspass. Detta råd skiljer sig avsevärt från Glant som rådde idrottsledare att inte tveka att stänga av individer med ätstörningar från träning- och tävlingstillfällen även om personerna är duktiga inom idrotten.
10
2. ”Diskussioner om personens ätbeteende. Förbundsdietist Agneta Andersson ger
enskild rådgivning till aktiva som har lättare ätstörningar” (Carlsson, 2004, s. 13). Jönhagen (2004) menar att det kan upplevas svårt och känsligt att diskutera kost med en person med ätstörningar och att man inom förbundet kan ta hjälp av en dietist för det ändamålet.
3. ”Vid akuta, svårbemästrade fall får anorektikern hjälp att finna en lämplig behandling.
Friidrottsförbundet har till exempel kontakt med ätstörningsmottagningen på Huddinge sjukhus” (Carlsson, 2004, s. 13).
Jönhagen anser att vissa individer inte är medvetna om sin problematik och det faktum att de är i behov av vård (Carlsson, 2004, s. 13).
3.10 Ätstörningar inom barndom, idrottsundervisning och skolverksamhet
Johnson, Cohen, Kasen & Brook (2002) genomförde en studie med syfte att undersöka huruvida olika fysiska- och psykiska barndomsrelaterade motgångar hänger ihop med barnets risk att utveckla problematik med ätande och vikt i ungdomsåren och som ung vuxen.
Motgångarna som nämns är opassande föräldraskap, övergrepp, negligering av barnet och socioekonomisk utsatthet. Urvalet bestod av 782 familjer i New York. Mödrarna och ett slumpmässigt utvalt barn i varje familj intervjuades separat under flera år (1975–1993). Urvalet av barnen bestod av 397 pojkar och 385 flickor. Barnen intervjuades under perioder när de var i åldern 6, 14, 16 och 22 år (Johnson, Cohen, Kasen & Brook, 2002, s. 395). Forskarnas definition av övervikt och undervikt definieras utefter att ”[p]articipants were defined as obese if their weight was ≥150% of normal body weight...” samt att ”[p]articipants were defined as having low body weight if their weight was ≤90% of normal body weight…” (Johnson et al., 2002, s. 395).
Vad ”normal kroppsvikt” innebär definieras inte men deltagarna ansågs inte ha en ätstörning om de inte uppnådde DSM-IV:s (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) kriterier för diagnostisering av ätstörningar. I de första intervjuerna med mödrarna var forskarnas syfte att kartlägga om barnen hade svårigheter inom tio utvalda områden vilka bland annat innefattade koncentrationssvårigheter, raseriutbrott, aggressivt beteende mot kamrater, socialfobi och nyckfullhet. Mödrarna intervjuades i ämnen som huruvida högljudda gräl pågick mellan föräldrarna, deras eventuella skuldbeläggning mot barnet och deras
11 förväntningar på barnets framtida utbildningsval. Huruvida modern sätter gränser för barnet behandlades också under intervjuerna (Johnson et al., 2002, s. 395).
Resultat: 52 (6,6 %) av deltagarna diagnostiserades med en ätstörning under ungdomsåren eller i tidiga vuxenåldern. Individer som upplevt fysisk negligering eller sexuella övergrepp hade en ökad risk att utveckla ätstörningar. Det visades sig finnas flera faktorer som bidrog och hängde ihop med att barnen utvecklade ätstörningar samt andra typer av problematik
relaterat till mat och vikt under ungdomsåldern och som unga vuxna. Dessa faktorer var: brist på ett emotionellt och ömt bemötande gentemot barnet av fadern. Bristande
kommunikation mellan föräldrarna och barnet. Otillräcklig mängd kvalitetstid spenderat med barnet. Fattigdom. Lågutbildade föräldrar (Johnson et al., 2002, s. 396).
Baserat på studiens resultat kom forskarna fram till att en bredd av motgångar i deltagarnas barndom visade sig vara sammanhängande med en risk att utveckla ätstörningar av varierande orsaker. Ser man till föräldrarnas fostrande roller har faderns beteende gentemot barnet en djupare betydelse för utvecklingen av ätstörningsproblematik, jämfört med moderns beteende. Forskarna menar att det i tidigare forskning i området främst varit fokus på relationen mellan modern och barnet. De uppger att ”[m]ost of the theoretical literature in this area has focused on the mother-child relationship” (Johnson et al., 2002, s. 399).
Hanna Hemstad och Marie Öhman (2010) genomförde en studie om hur elever med anorexia nervosa upplevt mötet med skolämnet idrott och hälsa. Syftet med studien var att kunskapen som förmedlas kan ligga till grund för idrottslärarens handlingskompetens i bemötandet av elever med ätstörningar. Fyra myndiga individer, varav en man, som alla varit diagnostiserade med anorexia nervosa under högstadiet och gymnasiet, intervjuades.
I undersökningen kom Hemstad och Öhman fram till att intervjupersonerna upplevde en kamp mellan ”det friska” och ”det sjuka” genom att å ena sidan bli sedd och konfronterad och å andra sidan rädslan för att bli genomskådad i sjukdomstillståndet. De upplevde att
idrottsläraren och omvärlden inte hade tillräcklig kunskap och mod för att reagera. Alla uttryckte att de velat bli konfronterade av idrottsläraren och att kommunikation och ömsesidig dialog hade varit önskvärt.
Intervjupersonerna beskrev sin roll under idrottslektionerna som passiv, att de hade ”maskat” för att inte väcka uppmärksamhet, trots att de ägnade mycket tid åt fysisk aktivitet i
privatlivet. Samtliga hade blivit avstängda från idrottsundervisningen när de, enligt
12 problematiskt då alla elever ska delta i undervisningen. Samtidigt bör inte läraren uppmana en anorektisk elev att delta på grund av elevens riskfyllda hälsotillstånd. Hemstad och Öhman föreslog en skräddarsydd individuell studieplan som lösning för elever som inte fysiskt kan delta eller närvara på idrottslektionerna (Hemstad & Öhman, 2010).
Yager och O´Dea (2005) genomförde en studie och författade en artikel där de beskriver hur skolpersonal och lärare bör involveras i förebyggande åtgärder mot ätstörningar och
barnfetma. Yager och O´Dea anser att skolpersonalen och lärarna inte är tillräckligt
engagerade i detta, och att det kan bero på att de inte har tillräckliga kunskaper i näringslära, och ätstörningsförebyggande metoder. Författarna menar även att lärarna själva kan ha en problematisk inställning till den egna kroppen och att deras professionella roll inte skyddar dem mot deras egna eventuella fetmafördomar.
Yager och O´Dea anser att lösningen på problemet kan vara att skolpersonalen och lärarna genomgår en typ av fortbildning där de fördjupar sina kunskaper kring näringslära,
ätstörningar och fetma. Detta för att lära sig bemöta elever med ätstörningsproblematik (Yager & O´Dea, 2005, s. 261–273).
4. Teoretisk utgångspunkt
Det sociokulturella perspektivet har tagits i anspråk i studien. Perspektivet kommer fungera som glasögon för att se, kunna tolka och analysera studies empiri i form av
forskningsintervjuer med idrottslärare (Tivenius, 2015, s. 22).
Den sociokulturella teorin grundades av den ryske psykologen Lev Semjonovitj Vygotskij (1896–1934). Under sin livstid studerade Vygotskij utveckling, lärande, språk samt
undervisade elever i behov av särskilt stöd. Den sociokulturella teorins grundläggande inriktning innefattar att mänskliga aktiviteter äger
rum i kulturella sammanhang, exempelvis tillsammans med anhöriga eller i en specifik samhällsklass, och att de inte kan förstås utanför dessa sammanhang (Woolfolk & Karlberg, 2015, s. 52). Individen ser och tolkar på det sätt de egna kulturella erfarenheterna inbjuder till. Lärandet är en del av det egna tolkandet (Säljö, 2017, s. 258).
Centralt inom teorin är kulturella redskap, vilka används för att påskynda individens utveckling av lärande. Redskapen kan innefatta symboler som språk, tal och tecken.
Symbolerna används för att hjälpa individer att kommunicera med varandra och med att lösa problem (Woolfolk & Karlberg, 2015, s. 53).
13 Vygotskij beskriver mediering som att individen använder redskap och verktyg för att kunna förstå omvärlden och agera i den. Vygotskij beskriver appropiering som när individen lär känna de kulturella redskapen för att förstå hur de används för atttolka världen. Redskapen brukar delas in som språkliga och materiella. De språkliga redskapen utvecklas inom
samhällen och den kulturella gemenskapen. Redskapen formas av traditioner och kan ändras och utvecklas över tid (Säljö, 2017, s. 258). De materiella redskapen är verktyg man behöver för att lära sig agera i omvärlden; exempelvis cykel, skridskor, penna och papper (Woolfolk & Karlberg, 2015, s. 53).
Vygotskij menar att specifika mentala strukturer och processer bidrar till samspelet med andra människor. Individens inre tanke (intrapsykologiskt) har sitt ursprung i sociala och
gemensamma (interspsykologiska) aktiviteter i relationer mellan människor. Denna
gemenskap bidrar till den enskilda individens internaliserade process (Säljö, 2017, s. 258). Lärandet ses som en social aktivitet och sociala processer formar lärandet och tänkandet. Kunskap ses således inte som något överförbart mellan individer utan istället som en
gemenskap man deltar i. Interaktion och kommunikation är nycklar till lärande och utveckling (Säljö, 2017, s. 262).
Enligt Vygotskij har det egocentriska språket en central roll vid kognitiv utveckling och tänkandet är beroende av tal. Barnets egocentriska tal, som är vanligt i ung ålder, leder barnet närmare förmågan att tänka, lösa problem och planera. Så småningom utvecklas det
egocentriska talet till ett tänkande, vilket fungerar självreglerande (Woolfolk & Karlberg, 2015, s. 56).
Vygotskij beskriver den proximala utvecklingszonen som fasen där en individ kan behärska och utföra en uppgift med stöd och hjälp. Zonen kan förklaras som utrymmet mellan barnets nuvarande utvecklingsnivå och den utvecklingsnivå barnet skulle kunna uppnå med
vägledning och stöttning av vuxna eller en mer kompetent kamrat (Woolfolk & Karlberg, 2015, s. 57).
Under uppväxten befinner sig individen i flera sociala och kulturella sammanhang. Individen lär sig tidigt livsnödvändiga kunskaper som att äta, att förstå syftet med ätandet, att göra det till rutin och att umgås i relation till ätandet. De livsnödvändiga kunskaperna lär sig barnet i och av sin omgivning i form av föräldrar, familj och förskola. I relation med omgivningen internaliseras ätandet som en nödvändighet i individens dagliga liv. Händelser och situationer under uppväxten i form av avbrott i utvecklingsfasen kan dock bidra till att ätandet inte blir
14 internaliserat som en nödvändighet hos individen. Avbrotten blir störningar i den sociala processen vilket kan leda till att individer som utvecklat ätstörningar upplever en förlorad kontroll över omgivningen och istället då vänder kontrollen mot det egna ätandet (Barn- och ungdomspsykiatri, 2020).
Detta fenomen hänger ihop med frågan om hur idrottslärare hanterar nycklarna interaktion och kommunikation i bemötandet av elever med ätstörningar och hur de bemöter dessa elever för att idrottsundervisningen ska bli en inbjudande social aktivitet för samtliga elever (Säljö, 2017, s. 262).
För att förstå studiens syfte i relation till det sociokulturella perspektivet behöver man förstå lärouppdraget inom idrott och hälsa. Lärouppdraget innefattar att idrottsläraren besitter pedagogisk kunskap samt vetskap om hur olika moment inom ämnet ska läras ut (Annerstedt, Peitersen & Ronholt, 2001, s. 262). Idrottsläraren ska behärska organisering av aktiviteter för elever med olika färdighetsnivåer, erhålla progression i svårighetsgrad, underlätta lärandet samt ge lämplig feedback till elever. Det är även av vikt att idrottsläraren har
”fingertoppskänsla” gällande hur man agerar gentemot enskilda elever både vad gäller förhållningssätt och val av aktivitet. Idrottsläraren behöver vara medveten om elevers olika erfarenheter, bakgrunder och skilda förutsättningar. Alla elever ska få samma möjligheter att lyckas i idrott och hälsa. Idrottsläraren ska vara medveten om elevernas värderingar och att de kan påverka idrottsläraren och hens sätt att undervisa (Annerstedt et al., 2001, s. 262).
Forskning visar att lärares förväntningar och uppfattningar av elever till stor del påverkar interaktionen mellan lärare och elev och i konsekvens med detta, vad eleverna faktiskt kommer att prestera. Det blir vad man kallar en självuppfyllande profetia. (Annerstedt et al., 2001, s. 253)
15
5. Metod
I följande metodavsnittet presenteras vald datainsamlingsmetod, databearbetningsmetod samt ett utdrag från analysprocessen i tabellform. Därefter redogörs för studiens urval, etiska övervägande samt hur giltigheten och tillförlitligheten stärker undersökningen.
5.1 Metodologi
Studien har en kvalitativ ansats med inriktning på humaniora. Undersökningen har genomförts utifrån en induktiv ansats. Detta innefattar att forskaren närmar sig
forskningsämnet med en öppen blick och låter den empiriska världen bestämma vilka frågor som är värda att söka svar på. Man letar mönster i den tidigare forskningen och i
observationer av verkligheten och formar dessa mönster till en föreställning som går i linje med det man observerat i den egna studien (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 53).
5.2 Datainsamlingsmetod
Datainsamlingen består av kvalitativa forskningsintervjuer med idrottslärare som undervisar elever i åldrarna 13–19 år. Syftet med åldersspannet var att nå ett större informationsomfång genom att inkludera hela tonårsperioden. Intervjuerna utformades utifrån forskningsfrågornas syfte. Under respektive forskningsfråga utformade jag intervjufrågor.
Forskningsintervjuerna var semistrukturerade, med en hög grad av standardisering och en låg grad av strukturering. Detta innebär att intervjun enligt ramar utgår från förbestämda frågor som ställs i en specifik ordning utan svarsalternativ. Dessutom ges utrymme för
intervjuperson att svara med egna ord (Patel & Davidsson, 2011, s. 81). Utrymme för
följdfrågor fanns, vilket blev aktuellt i vissa situationer (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 254). Intervjuerna var utformade genom en kombination av olika typer av strukturering på
intervjufrågor som; inledande, uppföljande, strukturerade och direkta (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 257). (Se bilaga 1).
Jag valde att använda kvalitativ forskningsintervju som datainsamlingsmetod för att upptäcka och identifiera egenskaper och beskaffenheter i intervjupersonernas livsvärld (Patel &
Davidsson, 2011, s. 82). Genom semistrukturerade intervjuer nås en djupare förståelse i respondenternas erfarenheter och svar gällande deras relation till att undervisa elever med ätstörningar (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 254).
16 Baserat på den rådande coronapandemins restriktioner kom jag och respondenterna överens om att det var lämpligast att forskningsintervjuerna skedde digitalt. Samtliga intervjuer
genomfördes via Zoom och spelades in med datorprogrammets inspelningsfunktion, med både ljud och bild.
5.3 Databearbetningsmetod
Vid bearbetning av studiens insamlade data, forskningsintervjuerna, har en tematisk analys tagits i anspråk. Den kvalitativa tematiska analysmetoden har använts för att identifiera, analysera och beskriva teman i ett insamlat datamaterial. Generellt fokuserar kvalitativa metoder på vida och djupgående tolkningar av teman och mönster i texter (Patel & Davidsson, 2011, s. 105). Ett tema kan beskrivas som en upptäckt av något viktigt och representativt, i relation till forskningsfrågorna, vid analysen av datamaterialet. Temat är ofta något som omtalas eller framträder frekvent (Ätstörning, 2020).
Metoden passar mitt syfte bäst eftersom jag genom bearbetning och tolkning av
forskningsintervjuerna kommer få en djup inblick i empirin. Därifrån kommer jag kunna presentera ett resultat som kan besvara studiens forskningsfrågor.
I analysprocessen har jag följt den tematiska analysens fem steg (Patel & Davidsson, 2011): 1. Transkribering av intervjuerna och upprepad genomläsning av materialet:
Intervjuerna lyssnades igenom, transkriberades, skrevs ut samt lästes igenom för att få en överblick av materialet. Jag skapade en sammanfattning av det transkriberade materialet där jag sammanfattade vad samtliga respondenter svarade under
respektive intervjufråga och valde ut relevanta citat.
2. Notera preliminära kategorier genom att markera relevanta ord, meningar och stycken: Började finna och, med hjälp av överstrykningspennor, notera kategorier som upplevdes relevanta systematiskt i den sammanfattade versionen. Jag
kontrollerade kontinuerligt att det stämde överens med det transkriberade materialet. En preliminär kategori innefattade sådant som upprepades flera gånger av flera respondenter samt delar som skiljdes från andras svar.
3. Analysera kategorierna, gruppera och skapa teman: Genom analysering av kategorierna beslutade jag vilka som var mest relevanta och viktiga. Dessa kategorier grupperades till sex huvudteman. Huvudtemana sågs över för att
17 kontrollera att de var relevanta i relation till forskningsfrågorna och kunde besvara dessa.
4. Teman revideras och underteman skapas: Temana sågs över och utifrån
huvudtemana valde jag ut två underteman till respektive huvudtema. Undertemana valdes av skilda anledningar, ibland baserat på respondenternas likartade svar och ibland på deras motsatta upplevelser. Huvudtemana och undertemana kontrollerades mot det transkriberade materialet för att säkerställa att respondenternas svar stämde överens.
5. Teman och underteman namnges samt detaljeras: Huvuddragen i varje tema skrevs ner sammanfattande. Processen skedde med en parallell kontroll av det
transkriberade materialet och den sammanfattade versionen av rådata. Relevanta citat valdes ut för att stärka resultatet av forskningsfrågorna (Patel & Davidsson, 2011).
Utdrag från analysprocessen:
Transkriberat data Kategorisering Huvudtema Undertema ”… pusha henne och
faktiskt kunna göra fler och fler saker hon inte kunnat göra tidigare… samtidigt som man liksom försöker hålla koll så det inte går överstyr och hon ramlar tillbaka i det…”
”…dels pratade vi innan… eleven var öppen med att den hade diagnosen…och då frågade jag om jag ska tänka på nånting för att det ska underlätta och bli bättre…för eleven tyckte det var jobbigt att den var smal…Den var liksom på väg tillbaka, man blir inte friskförklarad
direkt…”
Balansgång i att ge nåbara mål till eleven i undervisningen och samtidigt ha en ansvarig uppsyn så inget bakslag sker
Lyhörd och uppmärksam på elevens behov av stöttning och anpassning genom individuella samtal
Extra uppsyn över eleven
Extra uppsyn över eleven
Utmana samt inkludera
18
5.4 Urval
Jag har utgått från ett bekvämlighetsurval när jag valt idrottslärare som respondenter i min undersökning. Respondenterna finns i min yttre bekantskapskrets och var relevanta för studien baserat på deras erfarenheter av att bemöta elever med ätstörningar. Jag valde fyra respondenter för att det upplevdes som ett hanterbart antal i och med att jag forskat ensam och med hänsyn till studiens tidsbegränsning. Jag anser att de fyra respondenterna kunnat bidra med empirisk kunskap till mitt forskningsområde trots att de har relativt begränsade
erfarenheter.
Samtliga respondenter är verksamma på skolor i Stockholmsområdet. Tre av dem är verksamma inom högstadiet samt en på gymnasieskolan. Samtliga respondenter är födda under första delen av nittiotalet och är relativt nyexaminerade. Respondenten med längst erfarenhet har varit verksam i 1,5 år. Gällande könsfördelningen är två respondenter kvinnor och två män.
Under forskningsprocessen har jag fått tänka om kring urvalet efter att ha uppmärksammat svårigheter med att finna respondenter. Ursprungligen vände jag mig till en idrottslärargrupp på internet där jag efterfrågade idrottslärare med mycket erfarenhet av att undervisa elever med ätstörningar. Jag mejlade även idrottslärare på skolor i min närhet samt min gamla VFU-handledare, utan gensvar. Slutligen fann jag respondenter efter att ha kontaktat före detta studenter från Gymnastik- och Idrottshögskolan som nu arbetar som idrottslärare. Som tidigare nämns är respondenterna del av min yttre bekantskapskrets vilket är en fördel eftersom en personlig relation till respondenterna riskerar att påverka deras intervjusvar (Forskningsstrategier, 2014).
5.5 Etiska överväganden
Begreppet etik handlar om att respondenter ska bemötas på ett respektfullt och rättvist sätt. Undersökningen ska etiskt utföras för att uppnå nytta både ur ett samhälls- och mänskligt perspektiv. Respondenternas anonymitet i form av personliga uppgifter ska skyddas. Inom humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning finns fyra forskningsetiska principer som ska uppfyllas för att det ska anses att forskaren har tagit ställning till forskningsetiken. I min undersökning och i kontakt med respondenterna har jag tagit hänsyn till de fyra etiska principerna (Tivenius, 2015, s. 74):
19 Informationskravet: Respondenterna får i förhand tydlig information om studiens syfte och hur den planeras att genomföras. De informeras om vilka villkor som gäller för deras deltagande samt att de och har rätt att avbryta medverkan i studien när de ville under
processen. Information om vilka som kommer ha tillgång till intervjumaterialet samt var den färdiga studien eventuellt ska publiceras delges även (Tivenius, 2015, s. 74). Respondenterna kontaktades via ”Messenger” och tillfrågades att delta i studien. Jag informerade om studiens syfte samt intervjuns tidsåtgång och genomförande. Respondenterna informerades om rätten att avbryta sin medverkan när som helst under forskningsprocessen.
Samtyckeskravet: Forskaren inhämtar samtycke och intygar respondenternas deltagande i studien. Det är rekommenderat att samtycke inhämtas skriftligt, muntligt eller inspelat. Innan intervjuerna började inhämtades ett muntligt samtycke av idrottslärarnas deltagande i studien. Samtliga respondenters samtycke spelades in via Zoom (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 108). Konfidentialitetskravet: Detta behandlar att forskaren och respondenten kommit överens om hur insamlat material ska presenteras. Forskaren ska värna om respondenternas privatliv och integritet. Vid publicering av resultat ska respondenternas personuppgifter; exempelvis namn eller egenskaper, avidentifieras. Detta gäller främst data som kan uppfattas etiskt känslig (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 108). Samtliga respondenter har avidentifierats genom att fått fiktiva namn och var deras arbetsplatser är belägna framkommer inte.
Nyttjandekravet: Samtliga uppgifter om respondenterna ska endast användas i
forskningssyfte. Uppgifterna får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra icke-vetenskapliga kontexter. Forskningsresultatet får inte användas mot respondentens vilja exempelvis genom att högre instanser tar del av forskningsresultaten och fattar beslut eller vidtar åtgärder utan respondentens medgivande (Vetenskapsrådet, 2002). Respondenternas medverkan i studien kommer inte användas för annat syfte och de har blivit informerade om att studien är ett examensarbete.
5.6 Giltighet och tillförlitlighet
Giltigheten beskriver studiens validitet. Kvale & Brinkmann (2014) beskriver hur validitet behandlar studiens sanningsenlighet genom att styrka att utförd datainsamlingsmetod verkligen fångar de variabler som är intressant för studien. Tillförlitligheten behandlar studiens reliabilitet. En hög reliabilitet kan innebära att två identiska kvalitativa
20 & Brinkmann beskriver att resultatet kan återskapas genom att forskaren lägger stor vikt vid formulerandet av intervjufrågorna (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 295).
För att stärka studiens giltighet och tillförlitlighet har jag genomfört två pilotintervjuer med en studentkollega och en anhörig. Detta för att försäkra att intervjuguiden är tydligt utformad och för att upptäcka och åtgärda potentiella problemområden som sedan kan uppstå i
analysprocessen (Hassmén & Hassmén, 2008, s. 262). Efter pilotintervjuerna ströks samt korrigerades en del intervjufrågor eftersom de visade sig vara svårtolkade.
6. Resultat
Studiens forskningsfrågor kommer besvaras genom teman utifrån resultat funnet genom forskningsintervjuerna med idrottslärarna.
Idrottslärarna kommer i resultatdelen och kommande diskussionsdel att benämnas
respondenter, samt namngivits enligt följande: Erika, Mario, Johan och Jessica. Samtliga respondenter är relativt nyexaminerade. Jessica har varit verksam längst, 1,5 år. Johan har varit verksam kortast, fyra månader.
Erika, Jessica och Mario har samtliga en elev med diagnostiserad anorexia. Mario har nyligen blivit informerad om ätstörningen. Erikas elev undervisas tillfälligtvis på distans och Jessicas elev har varit avstängd från idrottsundervisningen men börjar nu tillfriskna och deltar igen. Johan har två ätstörningsdiagnostiserade elever, men han är inte medveten om specifikt vilka diagnoser de har.
6.1 Resultat av forskningsfrågor
Följande redovisas fem huvudteman med två underteman till respektive huvudteman. Temana presenterar under studiens två forskningsfrågor.
1. På vilket sätt anpassas idrottsundervisningen till behovet hos deltagande elever med ätstörningar?
Huvudtema 1: ”Extra uppsyn över eleven”. Underteman: ”Bra dialog”.
”Utmana samt inkludera”.
Extra uppsyn över eleven
21 främsta anpassningen i idrottsundervisningen. Idrottsläraren ska genom ett vaksamt öga se till att eleverna behärskar aktiviteter som genomförs.
Mario anser att ”[u]ppsynen kan ske på avstånd och bör inte ta sig uttryck genom att konstant fråga hur eleven mår”.
Bra dialog: Respondenterna anser att en bra dialog med elever med ätstörningar, är viktigt.
Som idrottslärare ska man intressera sig för samt fråga vad man kan göra för att underlätta och förbättra för eleverna i idrottsundervisningen. Erika berättar att efter hon blivit medveten om elevens anorexia har hon börjat tänka mer på hur hon uttrycker sig i olika situationer samt hur hon peppar. Eleven har sagt att det är jobbigt att se smal ut. Erika informerar eleven innan lektionen börjar om vad som gäller för att hen ska kunna förbereda sig mentalt. Hon har även märkt att eleverna ofta kommenterar varandras utseende. Hon påminner kontinuerligt att de inte bör värdera varandra på det sättet, utan istället utifrån positiva personlighetsdrag.
Jessica upplever att många elever generellt uttrycker sig problematiskt gällande kost. Hon har fått frågan om croissanter är ”dåligt” att äta, sett elever ta lite mat och hört konversationer elever emellan där det pratas om att man väger för mycket. Eleverna som uttrycker detta bedömer hon som fullkomligt normalviktiga. Hon tror det grundar sig i deras självkänsla. Jessica understryker att ”[j]ag har inte haft någon överviktig elev som har sagt det här till mig utan bara elever som antingen väger för lite eller lagom”.
Jessica påpekar även vikten av att upplysa eleverna om att sötsaker då och då inte är ett problem.
Utmana samt inkludera: Respondenterna redogör för att en elev som börjar tillfriskna från
en ätstörning behöver utmaningar som är genomförbara i idrottsundervisningen. Som idrottslärare ska man pusha eleven till att våga utvecklas men samtidigt se till att eleven inte faller tillbaka i olämpliga mönster orsakat av ätstörningsproblematiken.
Mario konstaterar att det är en fin gräns mellan att ge elever med ätstörningar för svåra respektive för enkla utmaningar.
Respondenterna besvarar en fråga angående hur de tänker kring inkludering av elever med ätstörningsproblematik (samt övriga elever) som känner sig obekväma i simundervisningen på grund av kroppsexponeringen.
22 Erika och Mario berättar att deras respektive skolor har samarbete med en närliggande
simhall. Elever som inte är bekväma med att simma med klassen får möjlighet att gå till simhallen på fritiden tillsammans med anhörig. Simhallspersonalen ska intyga att eleven uppnår kunskapsmålen. Jessica tar också upp alternativet att gå till simhallen på fritiden med anhörig.
Jessica och Mario nämner att om en elev går tillsammans med anhörig kan denne filma eleven. Filmen får sedan läraren ta del av och bedöma. Båda berättar även att de delat upp klasser i tjej- och killgrupper, främst för att tjejerna inte vill simma med killarna.
Erika och Mario tar också upp alternativet att föra samman elever som känner sig obekväma i sina egna klasser i en liten grupp, så länge det känns okej för alla inblandade.
Johan och Jessica föreslår att eleverna kan simma med någon form av kläder om de känner sig bekvämare med det. Johan understryker att ”[d]e kan även bada i tights och funktionströjor istället för ”små bikinis”.
Huvudtema 2: ”Ta hjälp av olika resurser”. Underteman: ”Ha insikt i elevens mående”. ”Gemensamt beslut”.
Ta hjälp av olika resurser
Samtliga respondenter uppger att de hade vänt sig till omgivande resurser för att få hjälp gällande deltagande i undervisningen för en elev med ätstörning. Skolhälsovården, vårdnadshavare, mentorer och rektorer ska involveras för att komma fram till en lämplig åtgärd.Erika uppger att svårigheten ligger utanför hennes kunskapsområde. Både Erika och Jessicaberättar att de skulle kontakta resurserna först men sedan informera eleven om det. Erika påpekar sin skyldighet som lärare att anmäla om det finns risk att elever far illa. Hon skulle följa upp processen med eleven i efterhand.
Johan säger att han vill ha ett läkarintyg eller ett okej från elevhälsan innan en elev med ätstörning, som han upplever ger ett icke-välmående intryck, deltar i undervisningen. Johan, som är verksam på gymnasiet, redogör även för hur en elev med ätstörning kan få
23
Ha insikt i elevens mående: Tre respondenter poängterar vikten av att få eleven att känna sig
trygg och sedd. Detta genom att lyssna, uppmuntra och ta elevens problematik på allvar. Dessa menar att idrottsläraren ska ha en positiv inställning och genuint värna om elevens mående.
Angående sitt bemötande av en ätstörningsdiagnostiserad elev som ger ett icke-välmående intryck säger Mario att ”… i första hand tror jag att jag såklart hade försökt vara positiv och uppmuntra eleven sen i andra hand hade jag tagit kontakt med deras vårdnadshavare…”. Johan anser det grundläggande att ha förståelse för elevens tillstånd. Han påpekar det stora steget i att exempelvis våga berätta om en ätstörning för sin idrottslärare, med tanke på att psykisk ohälsa fortfarande anses lite tabubelagt. Johan understryker att ”[h]ur problematiken tar sig uttryck kan skilja markant från individ till individ”.
Erika lyfter allvaret med att en elev mår psykiskt dåligt men påpekar samtidigt sina bristande kunskaper om ätstörningar. Hon uppger att ”[j]ag vet inte hur jag ska hantera en elev med ätstörningsproblematik, så jag får bemöta hen utifrån den kunskap jag har som
medmänniska”.
Jessica och Erika har märkt en normalisering i att äta lite, eller inget av skolmaten. De
beskriver det som en slags trend att eleverna inte vill sticka ut bland kompisar genom att vara den som äter mycket. Erika berättar även att hon upplever en allmän hets kring träning hos eleverna, för att ”se bra ut”.
Gemensamt beslut: Samtliga respondenter redogör för att de i samråd med omgivande
resurser och eleven själv skulle komma fram till den bästa lösningen för hur anpassning av undervisningen ska genomföras, baserat på den aktuella elevens ätstörningsproblematik.
Jessica hävdar att ”[j]ag kan inte ta ett sånt beslut på egen hand”. Huvudtema 3: ”Motverka utanförskap”.
Underteman: ”Olika svårighetsnivåer”.
”Samma instruktioner till samtliga”.
Motverka utanförskap
Respondenterna beskriver att undervisningens anpassningar utformas så aktiviteter genomförs på liknande sätt för samtliga elever. Detta är för att elever i behov av särskild anpassning inte ska dra till sig negativ uppmärksamhet och känna sig utanför. Jessica berättar att hon försöker
24 para ihop elever hon upplever är på samma nivå. Hon menar inte bara fysiskt utan
emotionellt, psykiskt och teknikmässigt för att motverka att eleverna känner sig ”missplacerade”.
Olika svårighetsnivåer: Två respondenter redogör för att de brukar ordna olika
svårighetsnivåer vid aktiviteter där samtliga elever har möjlighet att välja nivå själva. Detta för att de inte ska känna sig utpekade inför idrottsläraren eller klasskamrater.
Mario beskriver hur han exempelvis kan uppmana eleverna att ”[p]å den här stationen kommer vi ta i lite mer, men på nästa station vill jag att vi använder kanske 70 % bara av vår maximala kapacitet”.
Detta gör han för att urskilja vilka elever som behöver mer stöd och för att ingen ska känna sig utpekad. Mario tar upp exempel från en innebandylektion där han delade upp matcherna på tre olika banor.
Mario berättar att han instruerade att vid ”[b]ana nr 1 kan man köra lite högre tempo, inte för att få högre betyg men för att man vill röra sig mer. Bana nr 2 är mellantempo för de elever som inte vill gå ”all-in”. Bana nr 3 är för de som känner att de behöver öva lite mer på innebandy”.
Samma instruktioner till samtliga: Som idrottslärare är det viktigt att förespråka att alla
elever anstränger sig utefter egen förmåga. Samma instruktioner ges till samtliga elever vare sig det gäller enklare eller svårare aktiviteter.
Erikapåpekar dock att ”[o]m man har en bra relation med eleven i fråga kan man prata med hen direkt och säga du gör det du kan, det du orkar och det du vill”.
Huvudtema 4: ”Svåranpassat moment”. Underteman: ”Ätstörningens början”. ”Överviktiga elever”.
Svåranpassat moment
Samtliga respondenter anser hälsa-momentet som svårast att anpassa till elever med ätstörningar. De baserar det på att man som idrottslärare inte ska värdera elevernas syn på hälsa utan endast ge kunskap. Men att det kan vara lätt att oavsiktligt agera värderande i undervisning av hälsa. Momentet upplevs känsligt och svårt att diskutera utan att vara triggande.
25
Ätstörningens början: Hälso-momentet beskrivs, av respondenterna, som svårt att undervisa
elever med ätstörningar i. Detta beror på en oro att trigga och förmedla felaktiga
föreställningar om vad som är hälsosamt respektive inte hälsosamt generellt, men i synnerhet gentemot elever med ätstörningar.
Johan anser att ”[d]et slår ju ganska hårt mot dessa elever eftersom det oftast är någonstans där det har börjat”.
Gällande föreställningar kring vad som är hälsosamt respektive inte hälsosamt har Erika märkt att elever förmedlar ”pekpinnar” i inlämningsuppgifter om hälsa och kost.
”Pekpinnarna” tar sig uttryck genom att eleverna har strikta regler kring vad man ”ska” äta och vad man inte ska äta. Det har fått henne att reflektera över om eleven har eller börjar utveckla problem gällande mat och ätande.
Överviktiga elever: Två respondenter anser anpassning av fysiska moment för överviktiga
elever som svårast. Som idrottslärare vill man utmana, men inte för mycket eftersom utmaningen fortfarande ska kännas genomförbar.
Johan anser att ”[i] idrotten blir det väldigt uppenbart vem som klarar av och vem som inte klarar av”.
Jessica upplever passning i gymnastik som svåranpassat baserat på att hon inte fysiskt orkar hjälpa stora och tunga elever att exempelvis rotera runt i ringar. Hon brukar flika in och tipsa om en enklare övning.
Hon berättar att ”[m]in förhoppning är att dessa elever själva ska förstå att det inte fungerar just nu och välja en annan station som de kan klara på egen hand där jag kan hjälpa genom verbala ord, kanske hålla i handen och putta lite”.
Erika upplever att många överviktiga elever drar sig för att delta i momentet dans. Hon tror det beror på att ett stort fokus riktas mot kroppens utseende och att eleverna upplever sig bli bedömda av varandra. ”… [f]ör man bedömer väldigt mycket hur de rör sig…. och man bedömer varandra…. och där blir det jobbigt för några typ när de känner att de inte ser perfekta ut… ”, uppger Erika.
Mario berättar om en överviktig elev som ofta ger upp under aktiviteter, försvinner från lektionen och ofta påpekar att han har ont någonstans när det gäller fysisk ansträngning. Eleven har däremot inga problem att delta när det gäller teoretiska moment.
26 Tre av respondenterna understryker dock att övervikt inte behöver hindra ett gott samarbete i lagaktiviteter. De menar att var och en kan finna sin roll i aktiviteten, visa kunskap i
spelförståelse och att laget gemensamt kommer fram till vad var och en kan bidra med.
2. Hur bedömer idrottslärare elever med ätstörningar utifrån deras fysiska- och psykiska förutsättningar?
Huvudtema 5: ”Hälsan går först”.
Underteman: ”Underlag för bedömning”. ”Pysning som alternativ”.
Hälsan går först
Samtliga respondenter anser att hälsan och välmåendet hos elever med ätstörningar ska prioriteras framför betyget. Idrottsläraren bör förmedla att dessa elever inte ska sätta för hög press på sig själva.
Johan understryker att ”[d]et är jätteroligt att få ett A i idrott, men om du ska bryta ner dig fullständigt och hamna på sjukhus så är det inte värt det”.
Erika menar att det är viktigt att eleverna ska känna att det är roligt att vara i skolan. Retoriskt frågan hon ”[h]ur kan vi göra det roligare med varandra? Och att uppmuntra till att göra så gott man kan”.
Underlag för bedömning: Tre respondenter påpekar att de gällande bedömning måste utgå
från vad de ser eleverna prestera i undervisningen. Slutligen måste de förhålla sig till
Skolverkets kunskapskrav även om olika underlättande anpassningar är ett första alternativ. Johan hävdar att ”[ä]r eleven aldrig med har jag inget underlag för att göra någon bedömning i de fysiska momenten”. Han poängterar att eleverna måste förstå att ett betyg är ett kvitto på den utvecklade kunskapen i slutändan.
Idrottslärarna får en fråga om hur de resonerar kring bedömning av elever med ätstörningar som uppnår teoretiska- men inte praktiska mål. Mario tar upp orientering som exempel på moment som både innefattar teoretisk och praktisk kunskap. Han föreslår några anpassningar; banan kan förkortas, förlänga tiden eller att gå kartpromenad med eleven.
Trots olika anpassningsmöjligheter avslutar Mario med att påpeka att ”[d]et är ju svårt att sätta ett högt betyg på någon som inte kan vara med”.
27 Samtliga respondenter anser att rörelsemomentet är svårt att bedöma utifall eleven, på grund av sin ätstörningsproblematik, inte orkar delta eller inte är närvarande.
Pysning som alternativ: Två respondenter anser att pysning av vissa kunskapskrav är ett
alternativ om elever med ätstörningar inte har möjlighet att delta praktiskt.
Begreppet pysning innefattar att läraren kan bortse från enstaka delar av kunskapskraven vid betygsättning om det finns särskilda skäl (Skolverket, 2020). Huruvida pysning kan erhållas beror dock på hur mycket av undervisningen eleverna inte kan närvara i. Respondenterna återkommer till faktum att riktlinjer måste följas och att lärarna inte kan anpassa utanför dessa ramar.
Erika upplyser att ”[v]i lärare måste vara professionella, vi sätter ju betyg utifrån kunskaperna”.
7.
Diskussion
I följande resultatdiskussion presenteras en jämförelse mellan resultatet och existerande forskning. Därefter redovisas resultatet i relation till det sociokulturella perspektivet. I metoddiskussionen kritiseras metod, utformning av studien samt teoretisk utgångspunkt. Avslutningsvis presenteras egna reflektioner, slutsatser samt förslag på fortsatt forskning. Denna studie har syftat till att få en inblick i hur idrottslärare förhåller sig till elever med ätstörningar och hur dessa elever bemöts, utmanas och bedöms inom ämnet idrott och hälsa.
1. På vilket sätt anpassas idrottsundervisningen till behovet hos deltagande elever med ätstörningar?
2. Hur bedömer idrottslärare elever med ätstörningar utifrån deras fysiska- och psykiska förutsättningar?
7.1 Resultatdiskussion
7.2 Resultat jämfört med kunskapsöversikt
Studiens resultat av forskningsfrågor kommer nedan diskuteras samt jämföras med
existerande kunskapsöversikt. I studiens resultat framkommer att det finns någon slags trend bland elever att inte äta lunch i matsalen. Eleverna vill inför kompisar visa att det är ”coolt” att inte äta skollunchen baserat på att inte vilja framstå som någon som äter mycket.
