Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet Kandidatuppsats 15 hp Hälsa och samhälle Socionomprogrammet 205 06 Malmö Januari 2019
VAD ÄR MITT VAPEN MOT DJÄVULEN,
FRÅGAR DU DIG KANSKE
EN KVALITATIV STUDIE OM HUR SOCIALA
RELATIONER PÅVERKAR TILLFRISKNANDET FRÅN
SPELBEROENDE
MICHELLE KOTZUREK
ERIKA WESSMAN
VAD ÄR MITT VAPEN MOT DJÄVULEN,
FRÅGAR DU DIG KANSKE
EN KVALITATIV STUDIE OM HUR SOCIALA
RELATIONER PÅVERKAR TILLFRISKNANDET FRÅN
SPELBEROENDE
MICHELLE KOTZUREK
ERIKA WESSMAN
Kotzurek, M & Wessman, E. Vad är mitt vapen mot djävulen, frågar du dig kanske.En kvalitativ studie om hur sociala relationer påverkar tillfrisknandet från spelberoende. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2019.
Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka och få kunskap om vilken roll sociala relationer spelar i tillfrisknandet från spelberoende. Forskningsmaterialet som användes i denna studie var fyra självbiografier skrivna av personer med erfarenheter av spelberoende. Genom att läsa materialet ett flertal gånger och kategorisera ämnen som författarna skrev om identifierades fyra vanligt förekommande teman i texterna. Resultaten av att analysera de fyra teman visade att författarna alla upplevde rädsla för att skada och förlora sina familjer
och/eller partners på grund av deras beroende. Denna rädsla beskrevs också som motivationen till att bryta vanan och förbli spelfri. Ett annat resultat var att författarna upplevde intensiva känslor av lättnad och befrielse när spelproblemet uppdagades inför deras närstående. Denna upplevelse identifierades också som en första vändpunkt i berättelserna och ett steg mot författarnas tillfrisknande. Andra resultat som framkom var att författarna uttrycker
tacksamhet gentemot de personer som hade hållit sig vid deras sidor genom tuffa tider, även om personerna i vissa fall hade utsatt författarna för påtryckningar för att få dem att sluta spela.
WHAT’S MY WEAPON AGAINST THE
DEVIL, YOU MIGHT ASK
A QUALITATIVE STUDY OF HOW SOCIAL
RELATIONSHIPS AFFECT RECOVERY FROM
GAMBLING ADDICTION
MICHELLE KOTZUREK
ERIKA WESSMAN
Kotzurek, M & Wessman, E. What’s my weapon against the devil, you might ask. A qualitative study of how social relationships affect recovery from gambling addiction. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2019.
The purpose of this qualitative study was to examine and gain knowledge about the role social relationships play in recovery from gambling addiction. The research material consisted of four autobiographies written by former gambling addicts. By reading the material multiple times and categorising topics the authors wrote about, four common themes within the texts were identified. The results from analysing the four themes showed that the authors all experienced fear of hurting and losing their families and/or partners due to their addiction. This fear was also described as the motivation to quitting the habit and staying free from gambling. Another result was that the authors experienced intense feelings of relief and liberation when the gambling problem was revealed to their close ones. This experience was also identified as a first turning point toward recovery in the stories. Other results were that the authors expressed thankfulness towards those people who had stayed by their sides through tough times, even though in some cases people had put pressure on the authors to make them quit gambling.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 1
1.1 Problemformulering ... 3
1.2 Syfte och frågeställningar ... 3
1.3 Avgränsningar ... 3
1.4 Begreppsdefinitioner ... 4
1.4.1 Spel om pengar ... 4
1.4.2 Spelberoende, spelmissbruk och spelproblem ... 4
1.4.3 Sociala relationer ... 4
2. TIDIGARE FORSKNING... 6
2.1 Svensk forskning om spelberoende ... 6
2.2 Skillnader och likheter mellan spelberoende och substansberoende ... 7
2.3 Sociala relationer och beroende... 8
2.4 Anhörigas roll vid tillfrisknande ... 8
2.5 Berättelser om insjuknande och tillfrisknande ... 9
2.6 Betydelse av tidigare forskning i vår studie ... 11
3. TEORI ... 12
3.1 Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv ... 12
3.2 Thomas J. Scheff om socialt samspel ... 13
3.2.1 Scheff om forskning ... 14
3.2.2 Alienation och skam ... 14
3.3 Tillämpning av teorier i vår studie ... 15
4. METOD ... 16
4.1 Urval ... 16
4.2 Kvalitativ innehållsanalys ... 17
4.3 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt ... 18
4.3.1 Metodologiska begränsningar ... 19
4.4 Förförståelse om spelberoende... 20
4.5 Etiska övervägande ... 20
4.6 Arbetsfördelning ... 21
5. RESULTAT OCH ANALYS ... 21
5.1 Att förlora familjen ... 22
5.1.1 Analys ... 24
5.2 De som finns där och de som vänder ryggen ... 24
5.2.1 Analys ... 26
5.3.1 Analys ... 28
5.4 När korten läggs på bordet ... 29
5.4.1 Analys ... 30
6. AVSLUTANDE DISKUSSION... 31
REFERENSER ... 34
1
1. INLEDNING
Spelberoende skrevs in i socialtjänstlagen (2001:453) 1 januari 2018, vilket innebär att
kommuner och landsting sedan dess är skyldiga att erbjuda stöd och vård till personer som har problem med spel om pengar (Folkhälsomyndigheten 2017). Med socialtjänstens ansvar för att ge hjälp vid spelberoende, blir kunskap inom området allt mer viktig. Detta understryks av oro kring huruvida den existerande kunskapen kring spelberoende är tillräcklig bland
politiker, sjukvård och allmänheten (SVT Nyheter 2017; Ortiz 2016). Samtidigt som
socialtjänster runt om i landet samlar erfarenheter och kunskap om arbetet med spelproblem sker nu även stora förändringar inom den svenska spelmarknaden. Den 1 januari 2019 upphörde spelmonopolet i Sverige att gälla och det har nu införts ett licenssystem på den svenska spelmarknaden (Lotteriinspektionen 2018). Tanken bakom den nya spellagen (2018:1138) är att spelmarknaden ska regleras, skatteintäkter om 18 procent säkras, konsumenter ska skyddas och de negativa effekterna av spel ska begränsas. Utländska spelbolag som har varit etablerade på den svenska spelmarknaden måste nu ansöka om en licens för att lagligt få förekomma på spelmarknaden i Sverige. Med licens ska spelbolagen säkerställa att sociala och hälsomässiga aspekter beaktas för att skydda spelare mot överdrivet spelande. Licenshavare ska följa spelarens beteende för att kunna begränsa spelandet vid behov (SOU 2017:30). Diskussionerna kring det nya licenskravet drar sig däremot åt två olika håll. Syftet med det nya licenssystemet är att kunna reglera den svenska spelmarknaden och på så sätt kunna minska spelberoendet och hjälpa fler människor ut ur sitt beroende. Samtidigt bjuder lagändringen in utländska och nya spelbolag till att etablera sig på spelmarknaden i Sverige. Frågan som kan ställas är om licenssystemet kommer bidra till ett reglerat och minskat spelande, eller om tillgängligheten blir större, fler drabbas av spelberoende och spelbolagen gynnas ekonomiskt.
Spelproblem kan idag betraktas som ett folkhälsoproblem som finns i stora delar av världen. Den 1 januari 2019 blev Italien det första landet i Europa att förbjuda spelreklam i alla dess former, som exempelvis sponsorskap, på TV och radio. Detta efter att en statlig utredning från 2015 visade på att 1,3 miljoner personer var spelberoende i landet (The Local Italia 2018). Spel om pengar har minskat i Sverige de senaste tio åren. Mer än hälften av Sveriges 16-84 åringar spelade någon gång under år 2015 om pengar, där över 15 procent av befolkningen spelade minst en gång i veckan. År 2008 spelade tre fjärdedelar någon gång under året och en fjärdedel spelade minst en gång i veckan (Folkhälsomyndigheten 2016a). Trots att spelandet har minskat i Sverige har antalet problemspelare ökat och siffrorna visar att den totala omsättningen av pengar i spelbranschen procentuellt växer. Detta innebär att färre antal personer spelar, men de som spelar om pengar spelar om allt större summor
(Folkhälsomyndigheten 2016b; Lotteriinspektionen 2017).
Att spela är för många ett trivsamt nöje, men för en del går nöjet över att bli ett problem som sedan kan leda till ett beroende (Ortiz 2016). I dagens samhälle finns spelproblem i alla befolkningsgrupper och i alla typer av spelformer. Ungefär två procent av den svenska befolkningen i åldern 18-84 år har problem med sitt spelande, det vill säga ungefär 134 000 personer i Sverige. Spelproblemen är särskilt allvarliga för 31 000 av dessa personer och
2 ytterligare fyra procent av den vuxna befolkningen beräknas ligga i riskzonen för att utveckla spelproblem (Lotteriinspektionen 2017; Socialstyrelsen 2017). Spelen är lättillgängliga och utformade för att individer som spelar ska bli uppslukade och vilja spela mer. Att undkomma spel och spelreklam är idag något av en utmaning. Tillgång till spel finns dygnet runt via online casinon och vi blir ständigt påminda om spel genom reklam på TV, radio,
reklamskyltar och add-reklamer (Binde 2007).
I regeringskansliets promemoria från år 2015, “Förebyggande och behandling av
spelmissbruk” (Ds 2015:48), konstateras att det är svårt att estimera samhällskostnaden som spelberoende orsakar i Sverige. Snarare yrkas att det saknas forskning eller adekvata
analysmetoder för samtliga områden som berör spelberoende. Vi har inte kunnat hitta nyare information om samhällskostnaden i Sverige. I Storbritannien gjordes 2016 försök till att estimera spelberoendes samhällskostnad. Storbritanniens Institute for Public Policy Research (IPPR 2016) beräknade att mellan 0,4 procent till 1,1 procent av Storbritanniens befolkning var problemspelare vilket motsvarar cirka 495 000 personer. Baserat på detta beräknades den totala samhällskostnaden vara ungefär 1,2 miljarder brittiska pund, vilket i skrivande stund motsvarar runt 13,8 miljarder svenska kronor. I beräkningen inkluderades kostnader för vård, behandling, hemlöshet, kriminalvård, samt förlorad inkomst och skatt (a.a.).
Vägen till att bli spelberoende kan se olika ut för olika personer. Anders Håkansson (2018), specialistläkare och professor i beroendemedicin samt en av landets första med inriktning på spelberoende, beskriver att det kan handla om att individen söker en positiv effekt i spelandet och upplever individen den så kallade “kicken” så tenderar handlingen att upprepas. Vägen till spelberoende kan även handla om negativ förstärkning, alltså att individen försöker bli av med problem, lidande, psykisk ohälsa och så vidare. Individen upplever en flyktkänsla och det som känns jobbigt blir mindre jobbigt när individen spelar. Personliga konsekvenser av
spelande inkluderar ofta brustna relationer, svek, psykisk ohälsa och ekonomiska problem för den spelande, men många gånger även för anhöriga som är medberoende (Binde 2007). Hur anhöriga påverkas av beroende i allmänhet och hur relationer med anhöriga kan påverka en persons beroende har blivit ett eget ämne inom beroendeforskning. Somliga menar att social relationer är en central del i att hantera utmaningen att bryta ett beroende och ändra sitt liv (Skårner 2001).
Hittills i denna text har spelberoende presenterats utifrån ett makroperspektiv och på en generell nivå, med fokus på folkhälsokonsekvenser och spelpolitik. Socialt arbete spelar en betydande roll i att hjälpa individer och grupper som påverkas av spelproblem. Inom vår profession läggs stor vikt vid individens egen upplevelse av situationen i dennes samhälleliga kontext. Som ett resultat av detta är vi intresserade av individuella berättelser om att hitta sätt att hantera och ta sig ur beroendet. Med detta intresse i åtanke har vi valt att undersöka personliga berättelser om beroende på en djupare nivå. Dessa texter är detaljerade och har förmågan att ge läsaren en fördjupad insyn i författarnas upplevelser och kamp. Utifrån detta har vi valt att i denna studie analysera självbiografier skrivna av personer med erfarenheter av spelberoende.
3 1.1 Problemformulering
Under våra studier av litteratur och forskning om beroende har ämnet sociala relationer många gånger berörts på olika vis. Vi har även funnit mindre studier av spelberoende och sociala relationer. Vi har dock upplevt en tendens till att undersöka sociala konsekvenser av
spelberoende och inte hur sociala relationer kan påverka självaste spelberoendet. Vi upplever ett intresse för att undersöka vägen ur beroendet istället för konsekvenserna av beroendet. Utifrån de ovan nämnda tillkortakommanden i kunskapsläget kring spelberoende och
behandling av spelberoende, anser vi att det är högst relevant att ge ökad uppmärksamhet till de faktorer som kan fungera stödjande i vägen ur spelberoende.
Utifrån detta vill vi med följande studie ta del av de subjektiva erfarenheter som före detta spelberoende har av sociala relationer under vägen ur spelberoende, eller som vi även
kommer att kalla det vägen till tillfrisknande, då denna beteckning inkluderar allt från beslutet att sluta spela till upprätthållandet av mångårig spelfrihet. Genom en kvalitativ
innehållsanalys av självbiografier ges vi möjligheten att få ta del av detaljerade och subjektiva beskrivningar av det individerna själva anser är viktigt att dela med sig av.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka hur före detta spelberoende beskriver sina upplevelser av relationers betydelse under vägen till tillfrisknande. Studien ämnar till att besvara följande frågeställningar:
- Hur beskriver individer med erfarenheter av spelberoende betydelsen av sociala relationer under vägen mot tillfrisknande i självbiografier?
- Vilka relationer beskriver dessa individer har påverkat tillfrisknandet?
1.3 Avgränsningar
Spelproblem är ett komplext folkhälsoproblem och det finns mycket att belysa inom ämnet. I denna studie har vi valt att avgränsa och fokusera på före detta spelberoendes upplevelser under deras väg till tillfrisknande. De bakomliggande faktorerna till att individerna började spela eller vägen in i beroendet exkluderas därmed medvetet i studien. Inte heller berör studien medicinska eller biologiska faktorer som påverkar spelberoende. Vidare har vi begränsat studien till att undersöka personer som lever i Norden. Med begreppet spel i denna studie menas enbart spel om pengar, som kasinospel, betting, lotterispel, det vill säga inte datorspel eller liknande spelformer.
4 1.4 Begreppsdefinitioner
1.4.1 Spel om pengar
I föreliggande text används många gånger begreppet spel, som dock kan ha många olika innebörder beroende på definition och kontext. Enligt Folkhälsomyndigheten (2016)
definieras spel om pengar som spel där två eller fler parter spelar med en insats i hopp om att vinna och således erhålla vinsten som är av högre värde än den ursprungliga insatsen. Detta inbegriper även lotterispel som i lotterilagen (1994:100) kortfattat definieras som spel där slumpmässigt avgörs vem som vinner, oavsett insatsens värde.
1.4.2 Spelberoende, spelmissbruk och spelproblem
I “Lagrådsremiss - Samverkan om vård, stöd och behandling mot spelmissbruk” (Prop. 2016/17:85) beskrivs att begreppen spelmissbruk, spelproblem och spelberoende kan ha olika innebörder beroende på kontext. Det är därför av betydelse att klargöra vad som menas med begreppen i studien. Spelproblem beskrivs i lagrådsremissen som det vidaste av de tre begreppen. Med spelproblem menas att ett spelande med bristande kontroll där spelandet för med sig negativa konsekvenser. Spelproblem är dock ingen egen psykiatrisk diagnos.
Begreppen spelmissbruk och spelberoende används i dagligt tal oftast för att beskriva samma tillstånd. I vissa fall används begreppet missbruk dock för att beskriva en lindrigare form av problem än beroende, detta då begreppet missbruk många gånger beskriver de social
konsekvenser problemet har snarare än effekterna på den drabbades hälsa. Begreppet spelberoende i sin tur beskriver en allvarlig form av spelproblem, som visar liknande
påverkan på hjärnans belöningscentrum, som vid ett alkohol- eller narkotikaberoende (a.a.). Ett vanligt diagnossystemen för spelberoende är Diagnostic Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-V). Enligt DSM-V ska en individ uppfylla minst fyra av nio kriterier som anges i manualen för att bli diagnostiserad med spelberoende eller hasardspelsyndrom, som är den kliniska diagnosen i den psykiatriska diagnosmanualen. Kriterierna är att individen
behöver satsa större summor för att uppnå samma spänningseffekt, ständigt tänker på spel, har tidigare misslyckats med försök till att sluta spela, upplever abstinens, spelar för att fly
verkligheten eller koppla av, försöker vinna tillbaka pengar som har förlorats, ljuger för andra människor för att dölja sitt spelande, spelandet har lett till sociala konsekvenser eller att personen har fått ekonomiska problem och att personen har blivit beroende av andras hjälp för att lösa dessa problem (Prop. 2016/17:85).
1.4.3 Sociala relationer
I studien används även begrepp så som sociala relationer, relationer, närstående och
anhöriga. Därför är det av vikt att förtydliga innebörden av dessa begrepp. Ordet relation har enligt Henrik Egidius (2018) online-psykologilexikon följande innebörd i det svenska språket:
“1. Förhållande, samband, till exempel kausal relation, korrelationssamband, släktskapsrelation, kärleksrelation och så vidare.
5
2. Samverkan, varaktig eller upprepad kontakt, samhörighet och så vidare mellan individer, mellan individer och grupper och mellan grupper. Relationen kan vara positiv, negativ, spänd, avspänd, naturlig, tillgjord, ytlig, destruktiv och mycket annat. Den kan vara vänskaplig, sexuell, formell, informell, trygg, otrygg. ambivalent och så vidare. “ (Henry Egidius 2018)
Utifrån denna definition inkluderar alltså begreppet alla sociala relationer som biologiska, familjära, äktenskapliga, romantiska, vänskapliga och arbetsrelaterade.
6
2. TIDIGARE FORSKNING
I detta kapitel görs en sammanställning av forskning som vi anser är av relevans för studien. Kapitlet inleds med en sammanfattning av det allmänna kunskapsläget om spelberoende i Sverige. Detta följs av en redogörelse om hur spelberoende kan förstås utifrån dess lik- och olikheter med substansberoende. Sedan ges en beskrivning av existerande forskning om hur sociala relationer påverkas av substansberoende, hur sociala relationer kan påverka
tillfrisknande från beroende, samt en studie om hur före detta beroende själva beskriver sina livsberättelser.
2.1 Svensk forskning om spelberoende
Per Binde, docent i socialantropologi på Göteborgs universitet, Jessika Svensson, utredare på Statens folkhälsoinstitut och Anders Tengström, docent i klinisk psykologi på Karolinska institutet skriver i “Spelberoende - Forskning för en hållbar spelpolitik” (2013) att
spelforskningen är relativt outvecklad i världen och så även i Sverige. Så länge det har funnits spel om pengar i Sverige har det också funnits individer med spelberoende. Det mest effektiva för att motverka spelproblem har visat sig vara strukturella åtgärder i form av ökad reglering. Det har även framkommit att individer som är utlandsfödda oftare har spelproblem än övrig befolkning i Sverige, liksom den del av befolkningen som har lägst inkomst. Spelproblem är särskilt vanligt i åldern 16-24 år och individer med akademisk utbildning har i mindre utsträckning spelproblem än individer med högst grundskole- eller gymnasieutbildning. Spelproblem medför konsekvenser för den enskilde, men även för individens närstående och samhället i stort. Spelproblem är relaterat till sämre hälsa, såsom depression, sömnsvårigheter, självmordstankar och självmord. Individer med spelproblem tenderar ofta ha skulder och svårt att betala räkningar. Ofta medför spelandet sociala problem, då relationer ofta byggs på
lögner. Genom fler spelformer, fler spelställen och längre öppettider via online kasinon blir spelandet tillgängligt och leder därför generellt till ökat spelande och spelproblem (a.a). Binde, Svensson och Tengström (2013) menar att det behövs mer forskning om relationerna kring spelandets positiva och negativa påverkan på samhället, alltså arbetstillfällen och inkomster i relation till lidande och behandlingskostnader. Författarna lyfter frågan om statliga monopol på spel är att föredra framför en reglerad marknad med kommersiella spelbolag som konkurrerar. Det understryks även att det saknas forskning kring huruvida olika regleringssystem bidrar till minskat spelproblem. Ökad tillgänglighet till spel leder i större utsträckning till mer spelproblem i samhället, men även här finns det kunskapsluckor. Det finns en del frågetecken kring spelkonsumtionens relation till spelproblem. Ökad
konsumtion av relativt riskfria spelformer behöver inte leda till ökat spelproblem i samhället. Binde m.fl (2013) definierar inte vad de anser är relativt riskfria spelformer, men de menar att det i teorin skulle kunna ersätta det farliga spelen och på så sätt leda till en minskning av spelproblem.
Samuelsson, Sundqvist och Binde publicerade 2018 “Configurations of gambling change and harm: qualitative findings from the Swedish longitudinal gambling study
(Folkhälsomyndigheten)”, en kvalitativ studie om spelarnas egna uppfattningar kring spel, eventuella skador som spel medför över tid, förändringar i spelbeteenden och faktorer som bidrar till vägen in och ut ur spelberoende. I studien deltog 40 personer, varav 19 kvinnor och 21 män. Studiens intervjupersoner har tidigare deltagit i folkhälsomyndighetens kvantitativa studie om spel. Det framkommer i studien att det finns fyra olika sätt hur spelbeteende kan te
7 sig, det vill säga (a) stabil låg frekvens utan eller med mindre skador, (b) minskande hög frekvens med enstaka skador, (c) fluktuerande med måttliga skador och (d) ökande hög frekvens med väsentliga skador. Vidare framkommer det även att naturliga
återhämtningsfaser och återfall till tidigare nivåer av spelintensitet är vanliga typer av
spelbeteenden. Förändringen sker antingen gradvis hos individen, till följd av anpassning till förändrade personliga omständigheter eller drastiskt till följd av ett beslut att ändra på spelandet. Personliga och kontextuella faktorer såsom psykiskt välbefinnande, stödjande relationer och betydande fritidsaktiviteter spelar en roll i att övervinna skadligt spel och hålla spel på en icke-problematisk nivå. Spelreklam uppfattas i studien vanligtvis som aggressiv och som en utlösande faktor till att börja spela. Sammantaget framkommer det i studien att det finns både yttre och inre faktor som är förknippade med fluktuerande spelbeteende. Studien visar även att en del personer spelar mindre om ekonomin är svag och andra spelar mer för att de tror att de ska vinna och på så sätt förbättra sin ekonomi (a.a.).
2.2 Skillnader och likheter mellan spelberoende och substansberoende
I “Till Spelfriheten! Kognitiv beteendeterapi vid spelberoende” av Liria Ortiz (2016), beskrivs likheter och skillnader mellan spel- och substansberoende. Ortiz (2016) menar att individer som drabbas av spelberoende upplever samma symtom som den som missbrukar alkohol eller narkotika. Det kan exempelvis handla om upptagenhet, där den spelberoende lägger mycket tid åt att spela, tänka på spel eller att planera hur hen ska få tag i pengar till att kunna spela mer. Ett annat symtom är att individer med spelberoende har en högre tolerans till sin drog och måste därmed spela om större summor för att uppleva samma rus. Detta kan likställas med substansberoende där brukaren får ökad resistens mot substansen och måste öka dosen alkohol eller narkotika för att uppleva ett rus. Abstinens och kontrollförlust är två andra symtom där spel- och substansberoende liknar varandra. Får en person med spelberoende inte spela blir hen rastlös och irriterad, samt kan få somatiska besvär i form av hjärtklappningar och illamående. Beroendespelaren gör misslyckade försök till att kontrollera sitt spelande och trots vetenskapen av de negativa konsekvenserna så fortsätter individen att spela. Spelandet ger en snabb och intensiv sinnesstämning, likt vid bruk av alkohol och narkotika. Spelandet verkar vidmakthållas av samma positiva och negativa förstärkningar som gäller för individer med substansberoende. Hjärnans belöningssystem är i princip densamma hos individer med spel- och substansberoende, således troligen även en gemensam faktor till beroendetillståndet, vilket kan förklara flera av de gemensamma symptomen och det likartade sjukdomsförloppet. En skillnad mellan spel- och substansberoende är att personer med spelberoende inte uppvisar samma somatiska symtom som personer med alkohol- och narkotikaberoende, vilket gör beroendet lättare att dölja. Så märks det exempelvis oftast på en persons beteende och syns i vissa fall på dennes yttre när den är berusad eller narkotikapåverkad medan en person med spelproblem oftast kan ge en bild av välmående och kan dölja även större ekonomiska
förluster. Oftast upptäcks eller avslöjas inte spelproblemet av närstående förrän det har gått så långt att det har utvecklats till ett beroende vars konsekvenser inte går att dölja längre (a.a.).
8 2.3 Sociala relationer och beroende
I “Skilda världar? en studie av narkotikamissbrukares sociala relationer och social nätverk” av Anette Skårner (2001), doktor i socialt arbete, framkommer det att sociala relationer och sociala nätverk utanför beroendekretsen har betydelse för beroendepersonens tillfrisknande och avhållsamhet från narkotika. Däremot kan emotionella känslor och betydelsefulla relationerna i beroendekretsarna bidra till att det är svårare att bryta och ta sig ur sitt
narkotikaberoende. Det sociala nätverket fungerar som en referensram som kan ge individen impulser till att se, tolka och aktivt påverka sin verklighet på ett annat sätt. Att lämna ett beroende bakom sig innebär inte bara ett bortval av drogen utan även ett val av tillhörighet mellan två olika sociala världar. För att komma ur sitt beroende måste individen skapa nya eller återupprätta gamla sociala relationer utanför beroendevärlden, likaså personens egna identitet som är grundad i dem. Goda relationer blir avgörande för hur väl individer kan bryta med sitt beroende och den tillhörande världen. Resultaten av Skårners (2001) studie påvisar att förändring och identitet är sammanflätade med förändring av det sociala nätverket. Skårner (2001) tar stöd av flera andra forskares resultat som lyfter vikten av en
identitetsförändring för att permanent lämna sitt narkotikaberoende bakom sig (Biernacki 1986; Svensson 1996; Kristiansson 1999).
I Skårners (2001) studie framkommer att beroendepersoner ofta lever ett dubbelliv, det vill säga ett liv i beroendevärlden och ett liv i den vanliga världen. Många av personerna i studien upplever att detta dubbelliv ofta för med sig konfliktfyllda, turbulenta och oberäkneliga liv. Det kräver smidighet, flexibilitet och anpassningsförmåga för att upprätthålla relationer i båda världarna. Att lämna beroendevärlden eller den vanliga världen bakom sig bidrar till en stabilare tillvaro och möts av relativt enhetliga normer och förväntningar, vilket i sig ger en form av trygghet. Detta trots att livssituationen i sig kan vara otrygg för individen. Skårner (2001) menar på att relationer har en stor betydelse för beroendepersoners tillfrisknande, där det krävs en personlig relation mellan hjälparen och denne själv. För att beroendepersonen ska känna tillit och för att hjälparen ska kunna ge nödvändig vägledning krävs det en relation som bygger på närhet, samarbete, förtroende och tillit.
2.4 Anhörigas roll vid tillfrisknande
Gallus Bischof, Hans-Jürgen Rumpf, Ulfert Hapke, Christian Meyer och Ulrich John publicerade 2002 en studie av betydelsen av relationer till familj och partners innan, under och efter tillfrisknande från alkoholberoende. I denna studie ingick 50 studiepersoner som fick professionell hjälp och 115 individer som inte sökte eller fick sådan. Professionell hjälp definieras i studien som att minst ha haft kontinuerlig kontakt och möten med
självhjälpsgrupper. Studien genomfördes med hjälp av standardiserade frågeformulär som undersöker socialt stöd, sociala påtryckningar, så kallad självförmåga, samt förhållningssätt till motgångar. Bischof m.fl. (2002) menar att studien av tillfrisknandet hos personer både med och utan professionell hjälp är av vikt då tidigare forskning pekar på att tillfrisknande inte nödvändigtvis behöver ha koppling till professionell behandling. De menar därför att det är av vikt att ta reda på vilka sociala faktorer som föranleder den förändring i
9 studiepersonernas beteende som i sin tur leder till tillfrisknande. Den tyska forskningsgruppen konstaterar att studiepersonerna som tagit emot professionell hjälp i större utsträckning
upplevde problem och påtryckningar från anhöriga innan behandlingen. Samma grupp hade också en högre medelålder och var gifta i större utsträckning än den gruppen som inte hade tagit emot professionell hjälp. Studien visade att anhörigas stöd var av större betydelse för dem utan professionell hjälp än för dem som hade professionell hjälp. I båda grupper upplevdes en ökning av stöd från familj, partners och vänner under tiden efter beslutet att sluta dricka togs. En tendens som forskarna tycktes finna i båda grupper var att stöd av anhöriga hjälpte personerna att förändra sina copingmekanismer. Studiens summerande slutsats är att goda relationer och anhörigas stöd framstår som en betydande faktor i
tillfrisknandet från alkoholberoende oavsett om annat stöd finns i form av professionell eller icke-professionell hjälp (a.a.).
Angelo Picardi, Pierluigi Morosini och Serena Bertoldi, forskare vid Italienska nationella institutet för hälsa publicerade 2002 "Association between the Engagement of Relatives in a Behavioural Group Intervention for Smoking Cessation and Higher Quit Rates at 6-, 12- and 24-Month Follow-Ups". En fleråriga studie av hur engagemang från anhöriga påverkar motivationen till att sluta röka och upprätthålla långvarig rökfrihet. Mer specifikt studerade Picardi m.fl. (2002) hur effektiv gruppbehandling i kombination med närvaro av anhöriga under grupptillfällen var för rökare. 6, 12 och 24 månader efter den avslutade
gruppbehandlingen gjordes telefon-uppföljningsintervjuer med de 1060 studiepersonerna, varav över 60 procent ingick i gruppen med anhöriga. Resultaten visade att genomförandet av behandlingen med en anhörig eller nära vän närvarande ökade chanserna till en viss del att studiepersonerna fortfarande var nikotinfria mot studiens slut efter 24 månader. Författarna konstaterar att 32 procent av personerna som deltog i studien med en anhörig och 27 procent av personerna som deltog utan anhörig fortfarande var nikotinfria efter 24 månader och att detta är ovanligt bra resultat. De menar att detta kan bero på att de personer som deltog frivilligt i studien var särskilt motiverade till att sluta röka och att detta kan ha haft en stark påverkan på resultatet. Motivationsgraden hos studiepersonerna var dock inget som
undersöktes innan deltagandet i studien (a.a.).
2.5 Berättelser om insjuknande och tillfrisknande
Vilma Hänninen och Anja Koski-Jännes, från sociologiska och socialpsykologiska instituten vid Tampere universitet, respektive Helsingfors universitet publicerad 1999 "Narratives of recovery from addictive behaviours" en studie av före detta beroendes berättelser om sitt insjuknande och tillfrisknande. De 51 män och kvinnor som ingick i studien hade erfarenheter av beroende av alkohol, sex, spel, droger, nikotin, ätstörningar och blandmissbruk.
Studiepersonerna ombads att beskriva sina berättelser i tredje person och sedan analyserades berättelserna genom att identifiera olika avgörande händelser eller förutsättningar.
Avslutningsvis skapades förenklade modeller eller händelsekedjor baserat på de ofta förekommande beståndsdelarna av berättelserna som kunde identifieras under analysen. Hänninen och Koski-Jännes (1999) begrundar studiens utformning och relevans med
10 förklaringen att individer skapar mening i livet genom att skapa sammanhang och struktur genom berättelsen. Själva utformningen av själv-berättelsen blir särskilt viktig i tider av stora förändringar och vid livskriser.
Den första berättelsetypen, anonyma alkoholister- eller AA-berättelsen, beskrivs av
studiepersonerna som ett led av överkonsumtion av alkohol, som leder till isolation, som i sin tur leder till att nå en personlig botten och därefter till ett sökande av lösningar som liknas med att experimentera. De avslutande stegen är att gå med i AA, sedan att tillfriskna samt skaffa sig ett gott liv och till slut tacksamhet. Andra berättelsetypen, som var vanligt förekommande, särskilt bland kvinnor, i studien handlar om personlig utveckling och emancipation. Dessa berättelser skildrar oftast ett mönster av att ha blivit åsidosatt under barndomen, för att sedan ha försökt att tillfredsställa människor i sin omgivning, som leder till att personerna utveckla ett missbruksbeteende. Därefter sker en gradvis emancipation som slutligen möjliggör för personen att hitta sig själv. Den tredje av berättelserna är
medberoendeberättelsen. Den beskriver problemen som barn till alkoholister har under sin uppväxt och hur det de upplever under barndomen senare blir deras verklighet. I familjer där känslor förtrycks och problem hålls hemligt, som till exempel en förälders alkoholism, lär sig barnen inte att hantera negativa känslor utan de lär sig att fly känslorna med hjälp av olika nöjen. Ett beteende som ökar risken för olika beroendeproblem. Om sådana familjära förhållningssätt inte ändras riskerar problemen att ärvas generationer emellan. Enligt
författarnas analys ärver således barnen sina föräldrars beroendeproblem. Denna kedja av att ärva beroende bryts först när individen blir medvetande om orsaken till problemet. Den fjärde berättelsetypen, kärlekshistorien, inledas med brist av kärlek tidigt i livet som personen kompenserar för med hjälp av beroendet. När beroendepersonen sedan får den kärlek den saknat kan tillfrisknandet börja. Detta är en berättelse som mest beskrivs av kvinnor med ätstörningar och beskrivs i studien som motsvarigheten till alkoholisterna i AA-berättelsen som fann religion som nyckel till tillfrisknande. Den femte berättelsen som kallas "mastery story", som vi väljer att översätta till bemästrande-berättelsen. Denna typ av berättelse beskrivs nästan uteslutet av före detta rökare. Här beskrivs att börja röka som en symbol i övergång från att vara barn till att vara ung vuxen. När personerna dock inser att rökningen är ett beroende blir rökningen ett hinder för att faktiskt vara en ansvarsfull vuxen. Det leder i sin tur till beslutet att sluta röka, som senare leder till att de lyckas sluta varpå de belönas med en upplevelse av självrespekt (Hänninen & Koski-Jännes 1999).
Hänninen och Koski-Jännes (1999) konstaterar i sina resultat att det går att identifiera särskilda viktiga skiften genom alla berättelser. Så blir slutligen det nya livet, utan beroendet viktigare än vad beroendet ersatte tidigare. Med detta resultat presenteras också hur
studiepersonerna berättar om förändringarna i deras sociala relationer. I AA-berättelsen hittar den självständiga enslingen samhörighet med andra. I självutvecklings-berättelsen bryter sig en mänsklig marionett loss från förtryckande relationer. I medberoende-berättelserna lär sig studiepersonerna att dela med sig av sina känslor. I kärlekshistorien får studiepersonerna den kärlek och respekt som de har strävat efter och i behärskande-berättelsen ersätts trots från tonåren mot ansvarsfullhet. Författarna diskuterar att resultaten kan tyda på att
11 Hänninen och Koski-Jännes (1999) dock att berättelserna visar att beroendeproblem kan ha många olika orsaker, vilket bör tolkas som ett bevis på att det inte finns universella lösningar på beroendeproblem. Således bör, enligt författarna, individer i behandling uppmuntras till att beskriva och förstå sina berättelser utifrån den egna förmågan och uppfattningen istället för redan existerande narrativa ramar och modeller (a.a.).
2.6 Betydelse av tidigare forskning i vår studie
Forskningen i detta kapitel är utvald med syftet att i första hand ge en kort kunskapsöversikt av spelberoende, som vi anser ges särskilt med de första två delarna av kapitlet, som går igenom spelberoendets konsekvenser för individen och hur spelberoende och spelindustrin kan ses ur ett samhällsperspektiv. Den andra delen av kapitlet ger utöver detta en bild av spelberoende i relation till substansberoende ur ett behandlingsperspektiv. Vi vill ge en bild av spelberoende i jämförelse med substansberoende för att visa på att forskning och kunskap om substansberoende också kan användas för att förstå och arbeta med frågan om
spelberoende. I kapitlets tredje del ges en beskrivning av forskning kring hur
substansberoende påverkar och påverkas av individens relationer och sociala värld. Denna del går till viss mån in på denna studies syfte, varför det med kunskapsöversikten om substans- och spelberoendets likheter kan användas som en byggsten i denna studies kunskap om själva sociala aspekten av tillfrisknandet. I den fjärde delen av kapitlet presenteras två studier som undersöker hur anhörigas stöd påverkar tillfrisknande från alkoholberoende och beroende av cigarrettrökning. Valet av dessa studier har gjorts utifrån att vi vill inkludera en variation av olika infallsvinklar som forskning inom denna fråga kan utgå ifrån. Så undersöks i första delen både anhörigas inverkan på tillfrisknande och skillnaden mellan att få professionell hjälp eller inte. Studien om cigarrettrökning å andra sidan fokuserar på effekten av att anhöriga till exempel är delaktiga i en behandling. Studien är också av intresse då vi finner vissa gemensamheter mellan nikotin-, alkohol- och spelberoende. Exempelvis är alla tre, det vill säga cigaretter, alkohol och spel, lagliga att konsumera och lättillgängliga. Kapitlets sista del är en sammanfattning av en finsk narrativ forskning om beroende. En forskningsartikel med fokus på individernas sätt att berätta sin historia har visat sig av intresse då även vår studie undersöker de före detta beroendes egna beskrivningar av sin väg ur beroendet. Samtidigt används den sista forskningsdelen för att få exempel på hur personerna i studien möjligtvis själva kan strukturera sina berättelser för att få insikt.
12
3. TEORI
I detta kapitel presenteras två teorier som kommer ligga till grund för vår analys av det insamlade empiriska materialet. De två teorierna som tillämpas i denna studie är Goffmans dramaturgiska perspektiv och Scheffs arbete om socialt samspel, forskning, alienation och skam.
3.1 Erving Goffmans dramaturgiska perspektiv
Erving Goffman var professor i antropologi och sociologi och använde sig utav begrepp från teatervärlden som metafor för att tydliggöra hur världen fungerar, samt hur interaktioner mellan människor ter sig. I boken “Jaget och maskerna: En studie om vardagslivets dramatik” utgår Goffman från det dramaturgiska perspektivet, vilket handlar om hur vi presenterar oss själva och agerar framför andra människor. Goffman menar att det mänskliga beteendet kan förstås genom att se människor som skådespelare i sina egna liv, där olika sammanhang och olika interaktioner innebär olika rollspel och föreställningar. Beroende på det sociala
sammanhanget eller den specifika rollen som individen spelar använder sig människan av olika inramningar och rekvisita. Individen manipulerar enligt Goffman hur människor i hennes omgivning uppfattar de handlingar hon utför. Detta kallar han impression
management. Denna process sker utifrån självmedvetenhet och kan förekomma i situationer som exempelvis när en alkoholmissbrukande förälder inte dricker alkohol inför sina barn eller på dagtid (Goffman 2014).
Goffman (2014) delar upp det sociala livet i främre respektive bakre regioner. Den främre regionen, på scenen, är den plats där sociala tillställningar och möten utspelar sig och individen faller in i formella roller för att skapa sin sociala status. En individ med
beroendeproblematik kan exempelvis kliva in i rollen som förälder i hemmet och därmed befinna sig där framträdandet utspelar sig och handlingar blir synliga för publiken. Genom att befinna sig i främre regionen försöker individen ofta ge publiken ett visst intryck och
därigenom upprätthålla sin fasad. En fasad är enligt Goffman när en individ upprepade gånger använder samma framträdande för att definiera en situation, vilket sker i den främre regionen. Fasaden används både medvetet och omedvetet av aktören och oftast använder sig individen av redan etablerade fasader. Det är sällan individen skapar egna fasader utan den använder sig snarare av redan upprättade fasader som har socialt fördefinierade egenskaper. Dessa fasader är oftast normaliserade i samhället och accepterade beteendeformer. Exempelvis kan en familjeförälder dölja sitt beroende inför andra för att upprätthålla en fasad av att vara en bra förälder enligt samhällsnorm. Därmed vill individen uppnå att andra ser den som den förälder den vill uppfattas som och slipper upplevelsen av att öppet avvika från samhällets accepterade beteendeformer. På så vis kan även beteendet att dölja det egna beroendet vara en fasad som skiljer identiteten som förälder och den som beroende (a.a.).
Den bakre regionen, även kallad kulissen, definieras som den plats där människan kan slappna av och ge utlopp för sina känslor och beteenden. I denna region kan människan öva
13 och förbereda sig inför den interaktion som äger rum i mer formella sammanhang. Här kan individen vara mer informell och behöver exempelvis inte undanhålla sin
beroendeproblematik. Det finns möjlighet till insyn bakom kulisserna och de största hemligheterna bakom en fasad uppenbarar sig i denna region (Goffman 2014). I det dramaturgiska perspektivet definieras begreppet roller som förberedda
handlingsmönster, vilka presenteras under ett framträdande. Goffman framför att det finns sociala roller som kan inkludera flera roller, där rollerna innehåller rättigheter och
skyldigheter kopplade till individens sociala status. Goffman skiljer på äkta och cyniska framträdanden i den främre regionen. För att individen ska lyckas framställa eller spela en trovärdig roll för publiken är det angeläget att själv tro på äktheten i sitt framträdande. Enligt detta är ett äkta uppträdande när det inte finns skillnader mellan individens framträdande och individens sanna identitet, vilket oftast sker inför de människor där individen inte upplever att den behöver dölja sin bakre region. Goffman påpekar att individens egen tro på sin roll kan vara extrem på två håll. Å ena sidan kan individen tro så starkt på äktheten av sin roll och den bilden den framställer på scenen så den själv upplever den som helt äkta och genuin, trots att den kanske inte är det. Å andra sidan kan individen ha så lite tro på sin roll och dess
autenticitet så den enbart antar rollen för att styra andra utan eget intresse eller igenkänning i själva rollen. Det cyniska uppträdandet är en kontrast till det äkta agerandet. Genom att anpassa sitt agerande i det cyniska uppträdandet manipulerar individen scenen i tron om att observatören ska bli nöjd och handla på ett sätt som ger gensvar (Goffman 2014).
3.2 Thomas J. Scheff om socialt samspel
Ett annat teoretiskt perspektiv som är av relevans när vi ser på hur sociala relationer påverkar individen och dennes inre liv är socialpsykologen Thomas J. Scheffs teorier om relationism och mikrosociologi. Jonas Aspelin (1996), först med att introducera Scheffs teorier i svensk text, antar det nämnda teoretiska perspektivet i sin forskning inom pedagogik. Utifrån
Aspelins tolkning skiljer sig Scheffs teorier från konventionell socialpsykologi genom att den sistnämnda antar ett starkt individualistiskt perspektiv, som sätter människans relationella natur i skymundan. Enligt Scheffs (1990) perspektiv är människan socialt beroende, eller beroende av relationer och att människans handlingar därför drivs och styrs av behovet att finna och ha sammanhang till andra människor. Vidare framför Aspelin att Scheffs teoretiska perspektiv lyfter vikten av att se interpersonella aspekter, som emotioner även i dess sociala sammanhang. Det vill säga att människans olika emotioner grundar sig i hennes samspel eller icke-samspel med andra. Aspelin (1996) framför här att ett av Scheffs främsta intressen inom denna teori är vilka egenskaper själva kommunikationen har snarare än innehållet av vad som kommuniceras inom relationen.
Ett viktigt begrepp i Scheffs (1990) teori är sociala band. Sociala band beskriver relationer individer emellan och kan ses som ett av interaktion skapat band som förbinder grupper av människor. Vad som enligt Scheff (1990) krävs för att forma ett stabilt socialt band är attunement, vilket Aspelin (1996) översätter till samklang. Samklang uppnås i en relation
14 enligt Scheff (1990) genom balans mellan behoven av de aktörer som är förbundna av det sociala bandet. Scheff beskriver denna balans även som närhet och distans, eller uppslukning och isolering. Enligt denna förståelse kan samklang förstås som en ömsesidighet i att förstå den andres emotioner och behov. Scheff menar att det är kommunikationen mellan aktörerna som formar det sociala bandet och att detta är en process som ständigt pågår och testas under livet, vilket även innebär att de sociala bandens tillstånd inte är statiska utan ständigt
förändras.
Med en grund i Goffmans teorier om socialt samspel så menar även Scheff (1990) att samspel mellan två aktörer sker på två olika nivåer när de interagerar. Det första av dessa nivåer eller system som Scheff benämner dem är kommunikationssystemet genom vilket aktörerna gör sig intellektuellt förstådda och uttrycker sig verbalt. Det andra har av Scheff benämnts deference-emotion system, och av Aspelin (1996) översatts till vördnads-deference-emotionssystemet. Genom detta system sker under samspelet en värderingsprocess där enligt Scheff (1990) aktörerna värderar varandras icke-verbala uppförande, vilket av honom beskrivs vara det mest avgörande systemet.
3.2.1 Scheff om forskning
Scheff (1990) menar att det vid forskning av mänskligt beteende är en betydande aspekt att som forskare kunna använda ett tolkningsförfarande likt tolkningsförfarandet som den aktör som är delaktig i det sociala samspelet använder sig av. För Scheff innebär detta att ständigt pendla mellan empiri och teori, alltså att skifta mellan observation av det sociala skeendet framför en och föreställningar kring samspelets kontext.
I samklang med Goffmans teori utgår Scheff (1990) från att det sociala samspelet har en dold dimension av emotioner, tankar och beteenden som aktörerna själva i viss mån inte är
medvetna om, vilket bidrar till att samspelet enligt Scheff är lätt att missförstå. Därför menar Scheff (1990) att tolkningen av det sociala samspelet är en komplicerad process där det krävs av forskaren att kunna tolka både det yttre framträdandet men även det som sker under ytan för att kunna förstå verbala och icke-verbala uttryck utifrån sin kontext.
3.2.2 Alienation och skam
Scheff har i sina studier av socialt samspel kommit att intressera sig för begreppet som sociologer innan honom betecknat alienation. Aspelin (1996) förklarar att alienation beskriver den process och de samhälleliga strukturer som leder till maktlöshet och
utanförskap. Aspelin (1996) menar vidare att just den interpersonella alienationen, alltså den i samspelet är den form som Scheff har arbetat med mest. Utifrån Scheffs (1990) förståelse är interpersonell alienation en produkt av obalans, eller bristande samklang i det sociala
samspelet. Alienation sker alltså när uppmärksamheten som ges till individens behov sker på bekostnad av socialiteten, andra aktörer eller gruppen. Det motsatta förhållandet benämns av
15 Scheff (1990) som icke-alienerad och beskrivs som uppslukning, där behovet av det sociala sammanhanget överbetonas på bekostnad av individens behov.
Scheff (1990) vidareutvecklar sin syn på alienation och icke-alienation genom att gå närmare in på de känsloupplevelser, skam och stolthet, som han kopplar direkt till dessa begrepp. Scheff beskriver skam och stolthet som de reglerande grundkänslor som hjälper individen att tolka situationen den befinner sig i, det vill även säga sitt egna och andras beteende. Dessa känslor är även indikatorer för det sociala bandets tillstånd. Scheffs (2003) beskrivning av skam fördjupas genom beskrivning av tre funktioner som upplevelsen av skam uppfyller. Att som tidigare nämnt indikera moraliska överträdelser, samt att signalerar om sociala band hotas att skadas eller hamna i obalans. Den sista funktionen enligt Scheffs (2003) beskrivning är att skam reglerar de övriga emotioner människan kan uttrycka. Med detta menar Scheff att människan kan behöva dölja och förtränga sina egna upplevelser av vrede, sorg, rädsla och kärlek för att slippa skämmas. I vissa fall menar han att människan kan vara så skamsen över en eller flera känslor så dessa förträngs fullständigt.
I sina studier om skam i relation till psykisk ohälsa lyfter Scheff (2012) hur skam är en tabubelagd känsla särskilt i det moderna västerländska samhället, som uppmuntrar till
individualism och styrka i självständighet. Utifrån Scheffs förståelse bidrar detta till att själva upplevelsen av skam kan utlösa skam och därför bli föremål för förträngande mekanismer. Scheff (2012) konstaterar att skam, om känslan förblir undermedveten och spiralen av skam över skam inte bryts, kan bli destruktiv. Så kan den negativa spiralen av skam leda till individens isolation, eller alienation från sitt sociala sammanhang, vilket i sin tur utifrån denna förståelse, kan leda till depression och suicidförsök. Med detta i åtanke lyfter Scheff (2012) betydelsen av sociala och emotionella orsaker, snarare än medicinska orsaker för psykisk ohälsa.
3.3 Tillämpning av teorier i vår studie
Både Goffmans och Scheffs teorier ger oss användbara synsätt på hur individen anpassar sitt handlande medvetet och undermedvetet efter vilken effekt handlingarna har när individen interagerar med andra. Goffman beskriver hur individen kan anta en roll som är en annan än individens äkta identitet för att den skall kunna manipulera sin publik. Scheff identifierar skam som känslan som ger individen en uppfattning av sina handlingars moraliska värde i relationer till andra individer eller grupper. Baserat på detta menar Scheff att individer agerar för att undvika att känna skam gentemot andra. Beroendeproblem förknippas i många
sammanhang med skam och är ett problem som tenderar att hållas i det dolda. Vi har med hypotetiska exempel visat hur beroendepersoners agerande inför andra kan förstås utifrån Goffmans dramaturgiska perspektiv. I dessa exempel har skam inför den sociala omgivningen varit drivande i individens agerande i den främre regionen. I denna studie ska användning av båda dessa teoretiska perspektiv möjliggöra att vi får en djupare förståelse för hur skam, sociala relationer och handlingar kan hänga ihop.
16
4. METOD
I följande kapitel redogörs för hur vi har valt att samla in, bearbeta och analysera det material som syftar till att besvara studiens frågeställningar. Inledningsvis ges en skildring av
urvalskriterierna och urvalsprocessen, samt det valda materialet. Med skildringen av urvalet presenterar vi också kortfattat källorna för det valda materialet. Detta följs av en beskrivning av vilken analysmetod vi har valt att använda oss av och varför. I den följande delen av kapitlet beskriver vi hur själva datainsamlingen och tillvägagångssättet vid bearbetning och analys av materialet har sett ut. Kapitlet avslutas med en redogörelse av vår förförståelse av ämnet, etiska överväganden kring studien, samt slutligen arbetsfördelningen genom hela arbetets gång.
4.1 Urval
Då studiens syfte är att undersöka hur före detta spelberoende beskriver sina upplevelser av relationers betydelse under vägen till tillfrisknande har urvalet begränsats och möjliggjorts via ett så kallat målstyrt urval. Detta innebär att vi har baserat vårt urval på de självbiografier som vi anser är relevanta för våra frågeställningar. Bryman (2018) beskriver målstyrt urval som den vanligaste urvalsprocessen i kvalitativa studier. Ett målstyrt urval innebär att forskaren inte strävar efter att välja ut deltagare till studien på slumpmässig basis. Det målstyrda urvalet gör det möjlig att besvara frågeställningarna i studien då deltagarna har valts ut på ett
strategiskt sätt. Utifrån ett målstyrt urval går det inte att generalisera resultaten till en hel population (a.a.).
De böcker som har valts till denna studie är självbiografier av förre detta spelberoende och inte biografier skrivna av eller tillsammans med en annan författare. Detta då vi vill höra personerna egna berättelser av deras erfarenheter av spelberoende. Självbiografierna som utgör grunden i denna studie är utvalda baserat på att författarna är svensktalande och bor i Norden. Detta urval innebär att den politiska och kulturella miljö där författarnas berättelser utspelar sig är snarlik. Böckerna som används som empiri i denna studie är skrivna av män med erfarenheter av spelberoende. Detta då det i skrivande stund inte finns publicerade självbiografier skrivna på svenska av kvinnor med erfarenheter av spelberoende.
Utifrån ovanstående valdes följande fyrasjälvbiografier, som sammanlagt har 590 sidor: Thomas Fingal (2014) Mitt liv som spelmissbrukare
Thomas klev in i spelbubblan redan som 16-åring och var sedan fast i spelvärlden i 20 års tid innan han blev fri från sitt spelberoende. Under denna tid isolerade han sig själv och levde ett liv fullt av lögner, kaosartade relationer, skam, stress och i en ständig jakt på pengar.
Spelande ledde till skilsmässa, stora skulder och brustna relationer. När boken skrevs är Thomas fri från spel, arbetssökande, ser ljust på framtiden, samt att han jobbar starkt med att återfå sitt liv och det som betyder mest för honom, nämligen sina två barn.
17 Vladislav Savic (2013) En korrespondents bekännelse: om spelmissbruk, ångest och vägen tillbaka
I “En korrespondents bekännelse” beskriver Vladislav sitt liv från uppväxten i Sverige som invandrare, genom fartfyllda år som familjefar och hårt arbetande utrikeskorrespondent, till punkten då nästan hela hans liv rasar på grund av hans spelberoende. Vladislav skildrar hur han i tider av stress och problem lyckades fly och få avslappning genom att spela. Tack vare god ekonomi och kreditvärdighet kunde han dölja detta för sin arbetsgivare och sin fru och mor till hans två barn under fler år. När spelandet dock gick så långt så Vladislav lånade av företagets pengar och spelade bort omkring 300 000 kronor uppdagades allt. När Vladislav skriver “En korrespondents bekännelser” är han spelfri men hemlös, arbetslös och mitt i en skilsmässa.
Mattias Boström (2018) Bli inte fast!
I “Bli inte fast!” berättar Mattias att han kom i kontakt med spel om pengar i tidig ålder. Han brukade följa med sin pappa till någon servicestation där de spelade på spelmaskinerna. Vann hans pappa, fick han själv en peng att spela för. Under skoltiden brukade Mattis spela på spelmaskiner efter skolan och ibland när han och hans kompisar skolkade så ägnade han dagen framför spelmaskinen. I högstadiet och under gymnasiet hade spelandet blivit mer systematiskt och Mattias spelade bort de pengar han tjänade på sitt extrajobb. Spelandet blev en större del av hans liv och han började spela på fotbollsmatcher och kom därefter i kontakt med online kasinon. Mattias dolde sitt spelande för sin familj och ljög om vilka summor han spelade för. Mattias är född och uppväxt i Finland, där han bor tillsammans med sin fru och sina två barn. Mattias berättade för sin fru innan de skulle gifta sig att han spelade och hon valde att stanna hos honom. Efter det var han spelfri ett tag, innan han föll tillbaka i sitt beroende igen. Mattias har när boken skrevs varit fri från spel om pengar i 9 år och en månad. Trots sin långa spelfrihet kämpar han dagligen med att få sin ekonomi att gå ihop och att bli fri sina skulder.
Mikael Rask (2001) Med friheten som insats
Mikael berättar i “Med friheten som insats” om hur han redan under tidiga tonåren fick en kick utav att spela om pengar. Mikaels spelbeteende eskalerade redan tidigt under tiden som han jobbade på ett av Gävles casinon, där han omgavs av spel och stans spelare den största delen av tiden. Under flera år kretsade Mikaels liv kring hans spelande, att låna pengar för spelande och att sedan lösa sina skulder igen. Detta pågick tills skulderna en dag blev så stora så Mikael inte fann en annan lösning på sina problem än att begå två rån. Med friheten som insats är skriven under tiden då Mikael satt av sitt 2,5 år långa fängelsestraff och blickar tillbaka på hur han hamnade där han är.
4.2 Kvalitativ innehållsanalys
Syftet med vår studie har varit att undersöka hur före detta spelberoende beskriver sina upplevelser av relationers betydelse under vägen till tillfrisknande. Därav har det varit
18 passande att göra en kvalitativ studie. Alan Bryman (2018) beskriver den kvalitativa metoden som tolkningsinriktad, vilket innebär att studiens fokus ligger på att förstå den sociala
verkligheten och hur denna verklighet tolkas av personer i en viss miljö. Det centrala uttrycket i kvalitativ forskning är texten och inte siffrorna som i den kvantitativa metoden. Genom att använda kvalitativ metod kan forskaren använda sig av intervjuer, berättelser och observationer för att få svar på den eller de frågeställningar som studien har (a.a.).
Denna studie bygger på kvalitativ innehållsanalys som metod. Vi har valt att läsa och använda oss av självbiografier för att kunna besvara våra frågeställningar. Självbiografierna kan sägas fungera som ett insamlat, transkriberat intervjumaterial och är därav det empiriska materialet i denna studie. Genom att använda oss av självbiografier har vi fått ta del av den enskildes berättelse på det sättet som den själv tros vilja berätta. Vid intervjuer finns risken att delar av den enskildes berättelse går förlorad, då forskaren möjligtvis är mer intresserad utav visa delar än av hela livshistorien. Med hjälp av självbiografier får vi ta del av personer med erfarenhet av spelberoendes livsberättelse och därigenom tillgång till ett detaljerat empiriskt material att använda oss utav. Självbiografierna är offentligt publicerat material, varför vi antar att författarna anser att det är önskvärt att fler får ta del av deras livsberättelser.
Bryman (2018) beskriver innehållsanalys som det vanligaste tillvägagångssättet vid en kvalitativ analys av dokument. Denna analysmetod innefattar ett sökande efter
bakomliggande teman i det empiriska material som analyseras. Teman som framkommer under analysen illustreras exempelvis i form av citat från texten och i det här fallet från självbiografierna. Då det empiriska materialet består av en större mängd data är det passade att använda sig av en innehållsanalys för att finna mönster och bilda teman.
4.3 Datainsamlingsmetod och tillvägagångssätt
I denna studie har självbiografier skrivna av personer med erfarenheter av spelberoende använts som material för att besvara frågeställningarna. Självbiografier kan ses som ett icke-reaktivt material, vilket enligt Bryman (2018) innebär att det insamlade materialet inte har påverkats av forskarens åsikter och omdöme. Detta innebär att vi har haft tillgång till livsberättelserna utan att vi som forskare har påverkat berättelsernas ursprungliga innehåll. Spelberoende kan upplevas som ett känsligt och personligt ämne. Genom att använda självbiografier tar vi del av detaljerade livsberättelser, som personerna själva har valt att publicera och dela med sig av till offentligheten. Bryman (2018) menar att det är viktigt vid användning av självbiografier att kritiskt granska om materialet är äkta, trovärdigt och representativt inom den kategori det tillhör och om materialet är meningsfullt, tydligt och begripligt.
Det insamlade empiriska materialet har behandlats kritiskt under arbetets gång. Det har
funnits en medvetenhet kring att författarna eventuellt kan ha skrivit sina självbiografier på ett visst sätt och valt att lyfta specifika händelser som de tror att läsaren vill höra och ta del av. Vissa delar av berättelsen kan möjligtvis ha valts bort med hänsyn till att inte skada vänner
19 och familjemedlemmar. I självbiografierna kan författarna även ha valt att framställa sig själva på ett visst sätt, vilket kan ligga till grund för att livsberättelserna inte beskrivs på ett sanningsenligt sätt. Bokförlagen kan ha påverkat självbiografierna, då förlagen publicerar materialet och har därmed möjlighet att redigera och ta bort olika delar i boken av diverse anledningar. Genom att vi har läst, tolkat och analyserat andras berättelser utifrån vår förförståelse och kunskap kan sägas att vi har tolkningsföreträde i denna studie. Författarna kan ha uttryckt sig på olika sätt i självbiografierna, som vi under vårt arbete kan ha tolkat annorlunda än den ursprungliga innebörden.
För att finna empiriskt material och såldes personer med erfarenhet av spelberoende sökte vi efter publicerade självbiografier. Genom sökorden självbiografi spelberoende och
självbiografi spelmissbruk på google.se och sedan vidare på bokhandlares online butiker som bokus.se och adlibris.com hittade vi självbiografier som behandlar ämnet spelberoende. Utifrån studiens syfte och frågeställningar har självbiografierna studerats noggrant och under läsningen har de stycken som handlat om relationer markerats med olika färger beroende på om det har handlat om familjerelationer, vänskapsrelationer eller andra människor som
personerna berättar om. Därefter har alla utdrag ur böckerna sammanställts, vilket benämns av Bryman (2018) som kodning. Bryman menar även att kodning är en del av analysen som hjälper forskaren att förstå det insamlade materialet, men även ett sätt att välja bort den del av det empiriska materialet som inte är relevant för studien (a.a.). Genom att koda
självbiografierna har det framkommit relevanta delar för studiens syfte och frågeställningar, för exempel se bilaga 1. Att koder återkommer upprepade gånger är en del av förklaringen till att vissa teman bildas vid en innehållsanalys. I vissa fall har vi funnit liknande mönster i berättelserna och i andra fall inte. Koderna som liknade varandra har sammanställts till olika teman. De teman som framkom under kodningsprocessen har presenterats i illustrativa citat i uppsatsens resultat- och analyskapitel. Resultatet har analyserats med hjälp av tidigare forskning och teori.
4.3.1 Metodologiska begränsningar
Att använda självbiografier innebär som tidigare nämnt att materialets ursprungliga innehåll inte har kunnat påverkas av oss eller vårt syfte med studien. Detta innebär till skillnad från om vi hypotetiskt sett hade genomfört intervjuer att en stor del av materialet inte direkt berör sådant som undersöks i denna studie. Detta är anledningen till att materialet har behövts sorteras på relevans för studien vilket har skett under läs- och kodningsprocessen som beskrivits tidigare.
Att göra en kvalitativ innehållsanalys innebär enligt Bryman (2018) att det finns en risk att det underförstådda i empirin glöms bort. En annan nackdel med att använda denna metod är att kontexten kan gå förlorad när stycken och citat plockas ut ur texten vid kodning. Detta är något vi har beaktat under arbetets gång genom att i så stor utsträckning som möjligt diskutera och återge de sammanhang citaten är tagna ifrån.
20 4.4 Förförståelse om spelberoende
Bryman (2018) menar att den kvalitativa studiens grundläggande skillnader från den kvantitativa är att den förstnämnda antar ett tolkande synsätt. Detta innebär som Bryman förklarar att den kvalitativa studien genom att lägga fokus vid innebörden och förståelsen av individers handlingar lyckas fånga upp den subjektiva innebörden av handlingen.
Tolkningsperspektivet kräver utifrån detta av samhällsforskaren att besitta eller tillägna sig utöver teoretisk kunskap även empatisk förståelse och en förståelse av allmänna grundidéer om sociala normer (Bryman 2018). Utifrån denna förklaring blir tydligt att vi som i denna studie antar forskarens roll har behövt reflektera kring vår existerande kunskap om ämnet och studiens subjekt. Till detta hör även att granska vår förförståelse av ämnet beroende och särskilt spelberoende.
Ingen av oss har privata erfarenheter av spelberoende, eller substansberoende. Vi har inte heller kännedom om nära anhöriga med spelproblem som skulle kunna klassas som spelberoende. En aspekt som ingår i vår förförståelse om spelberoende är att vi har
erfarenheter av att arbeta med socialt arbete utifrån ett myndighetsperspektiv. Vi har båda arbetat inom socialtjänsten med vuxna. En av oss har arbetat inom försörjning med vuxna med missbruksproblematik, psykisk ohälsa eller långtidssjukskrivning av annat skäl, där det i vissa ärenden kunde identifieras att individer hade spelproblem. Den andra av oss har arbetat med utredning av ansökningar om missbruksbehandling, under tiden efter att det lagstadgade ansvaret för spelberoende hade gått över till kommunerna. I samband med detta utreddes ett antal ärenden om behandling för spelberoende. Vidare har vi tidigare under
socionomprogrammet skrivit ett fördjupningsarbete om 7,5 högskolepoäng där vi undersökte före detta spelberoendes upplevelser av spelreklam.
För att undvika att vår förförståelse i ämnet färgar eller förvränger våra tolkningar av
materialet har vi under arbetets gång diskuterat vår egna erfarenheter och värderingar och hur de kan tänkas påverka oss. Vi är medvetna om att vår förförståelse till en viss del har påverkat utformningen av studien och tolkningen av materialet, samt de slutliga resultaten. Vi är även tillförsiktliga att vår förförståelse har bidragit positivt till studiens sammantagna innehåll.
4.5 Etiska övervägande
Vetenskapsrådet (2002) beskriver forskning som en viktig och nödvändig del för individers och samhällets utveckling. Det är av stor vikt att forskningen bedrivs på rätt sätt, där individer inte får ta fysisk eller psykisk skada, förödmjukelse eller kränkas. Det finns fyra allmänna huvudkrav att ta hänsyn till vid humanistisk- och samhällsvetenskaplig forskning, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera informanterna om det aktuella syftet med forskningsfrågan. Med samtyckeskravet har deltagaren själv rätt att bestämma över sin medverkan. Konfidentalitetskravet innebär att det insamlade materialet ska förvaras och
21 behandlas på ett säkert sätt så att eventuella sekretessuppgifter och liknande inte röjs.
Samtidigt innebär det en tystnadsplikt för forskaren. Det insamlade materialet om enskilda individer får endast användas i vetenskapligt syfte, vilket nyttjandekravet står för (a.a.). Då materialet vi har använt oss av i studien sedan tidigare har publicerats av personerna som berörs i innehållet krävs inget informerat samtycke till vår studie från författarna. De har själva valt att offentliggöra sina berättelser och upplevelser och på så sätt godkänt att andra får ta del av innehållet i självbiografierna. Därmed kan även sägas att konfidentialitetskravet inte innebär att behandla uppgifterna som sekretessuppgifter.
Trots att det är publicerat material som vi har valt att använda oss av är vi måna om att det är riktiga personer vars livsberättelser vi analysera. Vi har även resonerat kring självbiografins betydelse och att personerna troligtvis inte skrev böckerna för att de skulle användas i forskningssammanhang, utan att tanken bakom publicering antagligen var för att sprida sin egen historia och kunskap kring spelberoende. Därav är vi noga med att behandla materialet på ett respektfullt och icke-dömande vis så ingen av författarna riskerar att komma till skada, förödmjukas eller kränks.
4.6 Arbetsfördelning
Under arbetet med denna studie har vissa ansvarsfördelningar skett mellan oss två författare. För att effektivisera processen av materialinsamlingen delade vi upp den initiala läsningen av självbiografierna så båda läste två av dem var. Även denna process krävde dock kontinuerligt samarbete då vi ofta behövde diskutera bland annat vilka ämnen vi ska vara särskilt
uppmärksamma för. De senare delarna av materialinsamlingen delades inte upp på samma vis utan bestod av att vi muntligt eller med stöd av våra anteckningar satte in varandra i
självbiografierna och allt det utvalda materialet som markerats och antecknats. Arbetet med inledande kapitlet, tidigare forskning, teorier, metod, resultatpresentation, analys och
diskussion har inte heller delats upp formellt. I dessa delar av arbetet skrev var och en av oss enstaka stycken och i vissa fall även den större beståndsdelen av vissa underrubriker. Alla stycken och delar har granskats gemensamt och redigerats efterhand av båda.
5. RESULTAT OCH ANALYS
I detta kapitel presenteras de återkommande teman som berör relationer till
familjemedlemmar, vänner och bekanta som författarna av självbiografierna har skrivit om. Kapitlet har delats upp i fyra delar baserat på de teman som framkommit under kodningen av
