Kultur som verktyg för hållbar stadsutveckling - Cultural planning för ökad platsanknytning i Östra Sorgenfri, Malmö.

Hållbar Stadsutveckling: Ledning och Organisering, Malmö högskola, SLU Huvudämne: Byggd miljö

15hp VT 2015

Handledare: Per-Olof Hallin & Mikaela Herbert

Kultur som verktyg för hållbar

stadsutveckling

Cultural planning för ökad platsanknytning i Östra Sorgenfri,

Malmö.

Culture as tool for sustainable urban

development

Increasing place attachment with cultural planning in Östra

Sorgenfri, Malmö.

2

SAMMANFATTNING

Rätten att få berätta sin historia om en plats är ett sätt att göra sig till en del av platsens historia. Dessvärre medför dominerande maktrelationer i samhället att vissa kulturella resurser, såväl historiskt som i nutid, prioriteras bort. Bilder av stadens olika platser har länge manipulerats av inflytelserika samhällsgrupper för att främja ekonomiska och sociala egenintressen. Liknande bilder tenderar då att stå modell för olika städer. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa upp en mångfald i förhållande till kulturella resurser (Philo & Kearns 1993).

Syftet med denna uppsats är att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för att främja hållbar stadsutveckling. Mer specifikt belyses hur kultur kan främja platsanknytning och hur cultural planning kan användas i utvecklingen av stadsdelen Östra Sorgenfri i Malmö. Utgångspunkten är att god platsanknytning skapar grund för tillit och upplevd trygghetskänsla, vilket främjar god livskvalité. Att ge förutsättningar för en upplevd god platsanknytning till sitt bostadsområde, understödjer hållbar stadsutveckling ur ett socialt hållbarhetsperspektiv. Denna studie undersöker således hur platsanknytning kan stärkas med hjälp av kultur som verktyg.

Det teoretiska avstampet tas i hållbar stadsutveckling. Därtill behandlas teoretiskt viktiga begrepp som kultur, cultural planning samt platsens betydelse för människor kopplat till platsanknytning, identitet och berättandet som medel för att skapa en bild av platsen. Denna uppsats utgörs av en fallstudie av Östra Sorgenfri och har arbetats fram i samverkan med MKB Fastighets AB. Som största fastighetsägare i stadsdelen har bostadsbolaget belyst Östra Sorgenfri som ett område med utmaningar och i behov av extra sociala insatser. För att besvara uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med kompletterande litteraturstudier. Intervjuerna gjordes med personer sakkunniga inom undersökningsområdet eller verksamma inom stadsplanering respektive förvaltning.

Cultural planning är en metod som syftar till att, utifrån invånarna, beskriva det som karaktäriserar platsen, lyfta fram dessa kulturella resurser och utveckla dem, således strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning är en demokratisk planeringsmodell och därigenom är deltagande en betydande framgångsfaktor, då det kan vara avgörande för medborgarnas känsla av samhörighet och anknytning till platsen. För att stärka Östra Sorgenfris kulturella resurser har vi, i linje med cultural planning, valt att lyfta stadsvandring som förslag till projektplan. Kännedom om platsen och dess historia är viktigt för platsanknytningen. För att säkerställa förankring, representativitet och inkludering utformas stadsvandringen genom deltagande- och dialogprocesser i Östra Sorgenfri.

3

ABSTRACT

To have the right to tell your own story about a place is to make yourself a part of the history of the place. Unfortunately, dominating power relations in society today tend to prioritize a certain kind of cultural resources. This has, both historically and in the present, resulted in a distorted image of the city; an image beneficial to those who are most influential in the society, promoting these groups' economic and social self-interests. This tends to create similar images of different cities instead of creating the diversity and heterogeneity desired in urban development. Planning should instead strive to showcase the diversity of cultural resources available (Philo & Kearns 1993). The purpose of this thesis is to study how culture can be used as a tool to promote sustainable urban development. More specifically, the thesis highlights how culture can promote place attachment in Östra Sorgenfri and how cultural planning can be used in the development of the area. The basic assumption is that a good place attachment creates a basis for trust and perceived sense of security, which promotes a good quality of life. Providing people with the conditions to experience good place attachment in their neighbourhood supports sustainable urban development from a social perspective. Therefore, this study examines the strengthening of place attachment through culture as a tool.

The theoretical starting point of this essay is sustainable urban development. Additionally, the following important theoretical concepts will be examined: culture; cultural planning and the importance of place attachment; identity and storytelling as a tool to create a place image. This thesis consists of a case study of Östra Sorgenfri, a central neighbourhood in Malmö, Sweden, and has been developed in collaboration with MKB Fastighets AB. As the main property owner in the area, MKB has highlighted Östra Sorgenfri as an area with many challenges that is in need of additional social measures. In order to answer the research questions, qualitative interviews was conducted and complemented with literature studies. The interviews were conducted with experts in the field or with persons working with urban planning and/or management.

Cultural planning is a bottom-up method based on the inhabitants’ perspective. It is a democratic planning model and participation is a significant factor of success, as it can be crucial to citizens' sense of belonging and attachment to the place. In order to strengthen Östra Sorgenfri’s cultural resources we have, in alignment with cultural planning, decided to promote city walks as a recommendation for the project plan. Awareness of the place and its history is important when striving for inhabitants to feel attachment and kinship with the people who live there. The city walk will be designed through participation and dialogue processes with residents and people working in the district, thereby ensuring that the project is well anchored and that the stories about Östra Sorgenfri are inclusive and representative.

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING ... 6

1.1. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 7

1.2. AVGRÄNSNING... 8

1.2.1. Tidigare forskning och litteratur kring Östra Sorgenfri ... 9

2. TEORI ... 10

2.1. ANSATS ... 10

2.2. HÅLLBAR UTVECKLING ... 10

2.2.1. Hållbar stadsutveckling ... 11

2.2.2. Kultur som verktyg för hållbar utveckling & kulturell hållbarhet ... 12

2.3. CULTURAL PLANNING ... 14 2.3.1. Kulturella resurser ... 15 2.4. PLATSENS BETYDELSE ... 16 2.4.1. Plats ... 16 2.4.2. Platsens aktualitet ... 17 2.4.3. Platsanknytning ... 18

2.4.4. Identitet och platsens betydelse ... 19

2.4.5. Platsens “identitet” ... 20

2.4.6. Identitetsproduktion ... 20

2.4.7. Berättelsen om staden och platsen ... 21

2.4.8. Stadsvandring ... 22

2.5. SUMMERING AV TEORIAVSNITT ... 23

3. METOD ... 24

3.1. VAL AV UNDERSÖKNINGSOMRÅDE &ARBETSPROCESS ... 24

3.2. FALLSTUDIE ... 25

3.3. LITTERATURGENOMGÅNG ... 25

3.4. INTERVJU ... 26

3.4.1. Urval till intervju ... 26

3.4.2. Analys av intervjuerna ... 27

3.5. KÄLLKRITIK OCH VALIDERING ... 28

4. KULTUR OCH STADSUTVECKLING ... 29

4.1. ÖSTRA SORGENFRI FRÅN DÅTID TILL NUTID ... 29

4.1.1. Östra Sorgenfris historia ... 29

4.1.2. Utmaningar i stadsdelen... 31

4.1.3. Områdesutveckling med kulturella förtecken ... 32

UNDERSÖKNINGSFRÅGA 1 4.2.HUR KAN KULTUR FRÄMJA HÅLLBAR STADSUTVECKLING? ... 33

4.2.1. Kultur som strategi för hållbar stadsutveckling ... 34

4.2.2. Kultur som fjärde dimension av hållbar stadsutveckling ... 34

4.2.3. Kultur som verktyg för hållbar stadsutveckling ... 36

UNDERSÖKNINGSFRÅGA 2 4.3.HUR KAN PLATSANKNYTNINGEN TILL ÖSTRA SORGENFRI STÄRKAS GENOM KULTUR? . 37 4.3.1. Platsmarknadsföring eller främjande av platsanknytning? ... 38

4.3.2. Vikten av kulturell representativitet med ett intersektionellt perspektiv ... 41

4.3.3. Synen på kulturbegreppet inom stadsutveckling ... 41

UNDERSÖKNINGSFRÅGA 3 4.4.HUR KAN CULTURAL PLANNING ANVÄNDAS FÖR OMRÅDES-UTVECKLING I ÖSTRA SORGENFRI? ... 42

5

4.4.1. Stadsvandring som projektförslag ... 43

4.4.2. Att lyfta historier knutna till en plats ... 44

4.4.3. Vikten av delaktighet ... 45 5. PROJEKTPLAN ... 46 5.1 PROJEKTDEFINITION ... 47 5.2 NAMN PÅ PROJEKTET ... 47 5.3 PROJEKTORGANISATION ... 47 5.4 BAKGRUND ... 48 5.5 SYFTE ... 49 5.6 MÅL... 50 5.7 AVGRÄNSNINGAR ... 50 5.8 INTRESSENTANALYS ... 51 5.9 KRAVSPECIFIKATION ... 52 5.10 TIDPLAN ... 53 5.11 GANTTSCHEMA ... 53

5.12 PLANERING MED MILSTOLPAR ... 54

5.13 RISKANALYS ... 56

5.14 FRAMGÅNGSFAKTORER ... 58

5.15 KOMMUNIKATIONSPLAN ... 59

5.16 PLAN FÖR UPPFÖLJNING & ÖVERLÄMNING... 60

5.17 RESURSBEHOV ... 61

5.18 BUDGET ... 61

6. SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 63

6.1 SLUTSATS ... 63 6.2 DISKUSSION ... 64 KÄLLFÖRTECKNING ... 67 SKRIFTLIGA KÄLLOR ... 67 MUNTLIGA KÄLLOR ... 71 KÄLLHÄNVISNING BILDER ... 71 BILAGA 1 ... 73 INTERVJUFRÅGOR ... 73

6

1. INLEDNING

Under de senaste decennierna har det blivit allt vanligare att stadsdelar, städer och regioner genom platsmarknadsföring strävar efter att profilera sig för att vara konkurrenskraftiga. Sådan stadsutvecklingsstrategi strävar efter att skapa attraktiva städer som lockar människor, företag och investeringar för en ökad tillväxt. Detta sker inte sällan genom påhittade och förskönade berättelser av stadens platser, som inte nödvändigtvis stämmer överens med den av invånarna upplevda verkligheten (SKL, 2011). Att aktivt välja ett visst område att bo i kan vara ett medel för att uttrycka sin identitet (Hallin 1993). Hur en plats beskrivs kan påverka människors vilja att söka sig till eller från den. Människor bosätter gärna sig i områden som de upplever ha goda egenskaper och är inspirerande livsmiljöer. Det handlar inte endast om att platsen tillhandahåller goda kommunikationsmöjligheter och grundläggande serviceutbud, utan att den även kan representera och förena de personer som bor där (SKL 2011). Fysiska materialiteter är således inte de enda faktorerna som påverkar, utan även upplevelsen av platsen är avgörande. Dock kan invånarnas upplevelser av platsen avvika från beskrivningen som ges av den samma i stadsutvecklingssyfte. Konstruerade berättelser om platsen kan således komma att överrösta mer lokalt förankrade och påverka upplevelsen och anknytningen, både positivt och negativt. Vem har då rätt att avgöra vilka berättelser som får komma till tals och således definiera platsen? Vad händer med invånarnas anknytning till platsen när bilden upplevs avvikande från verkligheten? Rätten att få berätta sin historia om en plats är att göra sig till en del av platsens historia. Genom berättandet skapas mening och sammanhang, vilket kopplar samman platsen med individens identitet på ett sätt som gör det meningsfullt (Björk 2015-04-01). Platser är laddade med en mängd skilda berättelser, dock blir endast ett fåtal synliggjorda, på grund av de samtida maktstrukturerna. Det finns marginaliserade grupper vars berättelser, historiskt såväl som i nutid, prioriteras bort till följd av klass, kön, etnicitet, religion och sexualitet. Det är emellertid inte önskvärt att stadsutvecklingen genererar enformighet och homogenitet, utan planeringen bör sträva efter att visa en mångfald i kulturen (Philo & Kearns 1993).

Det finns starka samband mellan människors kunskap om platsens historia och graden av platsanknytning. Forskning visar att personer känner starkare platsanknytning till bostadsområden som har bevarat spår från platsens historiska förflutna i jämförelse med ny bebyggelse som har brist på kopplingar till platsens historia (Lewicka 2014). Ett område som beskrivs ha utmaningar kring anonymitet och brist på platsanknytning är Östra Sorgenfri, en centralt belägen stadsdel i Malmö.

Östra Sorgenfri var under mitten av 1900-talet var en utpräglad arbetarstadsdel med låg status (MKB 2015a). I nutid tyngs Östra Sorgenfri fortfarande av svårigheter till följd av socioekonomiskt låg status, där låg sysselsättning, låga skolresultat och otrygghet är befintliga utmaningar (MKB 2014a). MKB (2014b), som största fastighetsägaren i området, har som målsättning att bryta de negativa mönstren genom att satsa extra sociala insatser. Östra Sorgenfri har valts ut av MKB som en av tre stadsdelar med extra behov av områdesutveckling, där fokus ligger på att öka tryggheten och sysselsättning i stadsdelen samt förbättra skolans rykte. Det finns likaså begränsad tillgång till föreningsliv i stadsdelen samt få fritidsaktiviteter efter skoltid. På grund av de beskrivna utmaningarna är förhoppningen att kultur kan vara ett verktyg som bidrar till en positiv områdesutveckling (Dannestam 2015-02-09).

7 Kultur kan även beskrivas vara en viktig nyckel till hållbar stadsutveckling och en central byggsten “för både stadens och enskilda invånares identitet, tillhörighet och gemenskap” (Malmö stad 2015:5). Kultur är meningsskapande och något som förenar en grupp individer, skapar sammanhang och skapar känsla av tillhörighet. Sammankopplingen finns både genom bekräftelse på vad som förenar gruppen och vad den är, men även som ett avståndstagande till vad gruppen inte är (Björk 2015-04-01). Cultural planning är en metod för att ta tillvara de kulturella resurser som finns på en plats och för att strategiskt integrera kulturen i samhällsplaneringen. Cultural planning handlar om att finna en inkluderande och representativ berättelse, som tar utgångspunkt i platsens särprägel och faktiska platsegenskaper (SKL 2011:6). Att använda cultural planning som en metod inom områdesutvecklingen i Östra Sorgenfri är ett försök till att skapa en bred representation av berättelser om stadsdelen och således stärka fler människors anknytning till platsen.

1.1.

S

MKB Fastighets AB ämnar utveckla Östra Sorgenfri i Malmö då otrygghet och anonymitet präglar stadsdelen. Utvecklingen ska ske med hjälp av kultur och förhoppningen är att ett ökat kulturutbud ska generera positiva effekter, som exempelvis känsla av platsanknytning och stolthet för området (Dannestam & Möller 2015-02-09). Denna uppsats syftar till att studera hur kultur kan användas som ett verktyg för hållbar stadsutveckling. Vidare behandlar studien hur kultur kan användas för att stärka anknytningen till platsen, i detta fall Östra Sorgenfri. Genom att tillämpa metoden cultural planning kan platsens kulturella resurser kartläggas, vilket möjliggör en bred representation av berättelser kan synliggöras. En befolkning som har god kännedom om en plats upplever en starkare sammankoppling och tillhörighet, det vill säga platsanknytning (Lewicka 2014). En meningsfull anknytning till platsen är en betydande aspekt för att människor ska kunna uppleva tillit och trygghet, vilket är viktigt för det sociala perspektivet på hållbar stadsutveckling (Mihaylov & Perkins 2014).

Huvudtesen för denna uppsats är således att kultur är ett meningsskapande verktyg som främjar platsanknytning, vilket är viktigt för människors identitetsskapande och i sin tur påverkar sociala faktorer som avgör huruvida en hållbar stadsutveckling är möjlig.

De frågeställningar uppsatsen bygger är följande:

 Hur kan kultur främja en hållbar stadsutveckling?

 Hur kan platsanknytningen till Östra Sorgenfri stärkas genom kultur?

8

1.2.

A

Syftet är att studera hur kultur kan vara ett verktyg för hållbar stadsutveckling. Vi har valt att lägga fokus på platsanknytning i Östra Sorgenfri, med infallsvinkeln att människor som har större kännedom om platsens historia upplever en starkare sammankoppling och tillhörighet. Dessa egenskaper kan i sin tur främja social hållbarhet, i form av exempelvis tillit, hälsa och trygghet. Vi kommer därigenom inte belysa kultur som verktyg i marknadssyfte, utan det är för att personer ska känna starkare platsanknytning.

Den geografiska avgränsning som valts för studien är Östra Sorgenfri, men även belysning av den stadsutveckling med kulturella förtecken som sker i övriga Malmö stad då det påverkar den valda stadsdelen.

Denna uppsats avser att belysa hur platsanknytning kan främjas i en stadsdel med hjälp av kultur och cultural planning som metod. Vi har valt, i linje med cultural planning, att ha en bredare definition av kultur. En antropologisk infallsvinkel där kultur belyser hur människor i relation till varandra lever och skapar mening i tillvaron, mönster för kommunikation och kulturella koder såsom religion, lagstiftning och etik (Alwall 2015-04-24). Det kulturella hållbarhetsperspektivet belyses ofta vara en del av det sociala hållbarhetsperspektivet inom samhällsplanering, denna uppsats strävar just efter att studera kulturell hållbarhet som ett verktyg för att främja social hållbarhet.

Det kan beskrivas finnas en smal definitionsgräns mellan dessa två perspektiv, vilket gör det komplext att helt särhålla social och kulturell hållbarhet. En viss åtskillnad av socialt och kulturellt är dock av vikt för detta arbete. Enligt Alwall (2015-04-24) handlar det kulturella om insidan av livet, hur vi tolkar vår tillvaro, hur vi förstår den bättre och hur vi gör vår tillvaro meningsfull. Kultur handlar även om meningsskapande och det kommunikativa, då behövs företeelser som språk, bilder, olika kulturella symboler, tecken, koder, osv. Det kulturella är även till viss del socialt och det är därav svårt att skilja de två perspektiven åt. Det sociala perspektivet är ofta av mer statistiskt mätbar karaktär, ex. trångboddhet, inkomstskillnader, barnfattigdom samt andra företeelser som människor försöker kartlägga (Alwall 2015-04-24). Denna studie kommer således fokusera på kultur som verktyg för att främja social hållbarhet, därmed kommer inte fokus att läggas på ekonomisk eller ekologisk hållbar stadsutveckling. Denna uppsats strävar efter att använda cultural planning för att främja platsanknytningen hos befolkningen som är bosatta och verksamma i stadsdelen som huvudmålgrupp, men även annan befolkning med koppling till stadsdelen. Därmed är avsikten inte primärt att stärka platsens karaktär i syfte att verka för platsmarknadsföring eller sträva efter att locka tillfälliga besökare till platsen, det kan dock komma att bli en sidoeffekt.

Vi kommer inte i någon större utsträckning belysa områdesutvecklingen utifrån ett gentrifieringsteoretiskt perspektiv, då utvecklingen inte syftar till att byta ut den befintliga befolkningen, förändra den socioekonomiska sammansättningen hos befolkningen, höja hyrorna eller någon större fysisk upprustning. Åse Dannestam, som är utvecklingsansvarig projektledare för MKB i Östra Sorgenfri formulerar det följande;

“vi vill aldrig byta ut våra hyresgäster eller höja hyran så mycket att folk inte har råd att

bo där. Men vi vill ju komma åt tryggheten i att folk rör sig i området” (Dannestam

9 Samtidigt är det sällan med uttalat önskemål eller tydlig avsikt som gentrifiering faktiskt sker, men det kan vara en påföljd av områdesutveckling. Ett av MKB:s uppdrag är oundvikligen att säkra sina fastigheters värde och avkastningskrav (MKB 2014a). En anledning till människor lämnar platser behöver inte enbart vara att hyran blir för hög, det kan likaså bero på att personer inte längre känner sig hemma där. Platsen kan omvandlas i den utsträckningen att de bosatta i området inte längre tycker att ens egen identitet och platsens karaktär korresponderar med varandra. Det kan exempelvis bero på att området förfaller, förnyas eller allt för aggressivt försök att förändra platsens karaktär till följd av marknadsföring (Alwall 2015-04-24).

1.2.1. TIDIGARE FORSKNING OCH LITTERATUR KRING ÖSTRA SORGENFRI

Studie kring Östra Sorgenfri har tidigare gjorts av Severinsson (2011) med titeln Sorgenfri? – En studie av hur identitet skapas i förhållande till stadens gränser med utgångspunkt i Sorgenfri, Malmö, under 1920-1960-talet. Severinssons studie har, till skillnad från denna studie, ett etnologiskt fokus där djupintervjuer används som metod för att undersöka hur det var att leva i Sorgenfri mellan 1920- och 1960-talen.

Desto fler studier finns kring grannområdet Norra Sorgenfri och hur kultur har använts i stadsomvandlingen där. Exempelvis har Maria Bolin (2014) i sin masteruppsats vid SLU Alnarp studerat Evig temporäritet och skön platsmarknadsföring: kulturkartans betydelse för kulturellt hållbar stadsutveckling.

Utöver akademiska arbeten finns även Mary Anderssons dokumentärromaner som skildrar livet i Östra Sorgenfri, där hon själv växte upp. I sin litteratur beskriver Andersson de levnadsförhållanden som präglade människorna runt 1900-talets mitt, då husen i stadsdelen var nybyggda. En av böckerna har titeln Dåliga mänskor (1991), vilket belyser hur boende i Östra Sorgenfri betraktades av utomstående. Andersson skildrar framförallt hur det var att leva och växa upp som ung kvinna i stadsdelen och samtidens möjligheter att påverka sin egen situation. I dokumentärromanen Sorgenfri (1979) speglas livet och villkoren för de boende i Sorgenfri under 30-talet, där människor strävar efter att behålla optimismen trots rådande trångboddhet och växande arbetslöshet. Utöver tidigare dokumentation och forskning inom det geografiska området Östra Sorgenfri kommer relevant teoribildning kring uppsatsämnet att vidare presenteras i teoriavsnittet.

10

2. TEORI

I följande avsnitt behandlas de teoretiska begrepp som valts ut som grund för denna uppsats. Kopplat till det utbildningsprogram uppsatsen skrivs inom tar den avstamp inom hållbar utveckling och hållbar stadsutveckling. Därefter belyses platsen och platsens betydelse som central del för denna studie, med fokus på platsanknytning. Sist kommer teorier kring identitet och hur berättelsen kring platsen spelar roll för uppfattningen av densamma samt stadsvandring som ett sätt att möta stadens platser.

2.1.

A

Denna uppsats har ett konstruktivistiskt och relationellt angreppssätt. Ett konstruktivistiskt angreppssätt syftar till att

”vi konstruerar vår förståelse av verkligheten, vår tolkning och våra upplevelser av den, men

inte verkligheten i sig” (Mattson 2010:29).

Detta perspektiv gör det möjligt att belysa samhälleliga strukturer som socialt konstruerade, därmed är de även föränderliga.

De mest betydande begreppen, såsom plats, identitet, kultur och hållbarhet, som vidare kommer vara centrala utgår från en relationell ansats och ses därmed som del i en föränderlig process. Identitet är exempelvis inte något entydigt eller fast. Det är snarare en process som är komplex och mångdimensionell, då identiteter skapas och kan ta sig olika uttryck i relation till skilda sammanhang (Gren, Hallin & Melina 2000). Molina och Tesfahuney (1996) hävdar att:

“Identiteter är inte fasta, personliga eller kollektiva attribut utan kontextuellt betingade sociala

konstruktioner” (Gren, Hallin & Molina 2000:10).

2.2.

H

För detta arbete tar vi avstamp i hållbar utveckling, vilket allt som oftast är ledord i sammanhang kring samhällsutveckling. Hållbar utveckling är en av vår samtids stora deviser, så även inom stadsutveckling, då det är eftersträvansvärt med ett mer holistiskt ansvarstagande för människor, djur och natur. Begreppet är normativt, vilket betyder att det råder konsensus kring att hållbar utveckling är något positivt, även om definitionen av begreppet är otydligt och möjligt att forma efter behov. Den som definierar hållbar utveckling har stor makt över samhällets utveckling, lokalt såväl som globalt. Vilka handlingar som anses främja hållbar utveckling ligger likaså hos den som har makten och möjligheten att tolka begreppet (Hedenfelt 2013). Det finns emellertid ingen fast eller objektiv definition av hållbar utveckling, utan betydelsen varierar i tid och rum (Hallin & Johansson 2008).

Den mest vedertagna definitionen av hållbar utveckling har sitt ursprung från 1987 då Brundtlandskommissionen publicerade sin rapport, Our common future. Där presenterades tankarna om framtiden, den ohållbara framtid vi går till mötes om vi inte gemensamt tar hand om den jord vi lever på. Huvudsyftet med rapporten kan beskrivas med en mening, som också finns i rapporten:

11

“… utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers

möjligheter att tillfredsställa sina (WCED i Hedenfelt 2013:12-13).

Senare, under Riokonferensen 1992, presenterades tankarna kring tre perspektiv inom hållbarhet: ekonomisk, ekologisk och social. Genom åren har de tre perspektiven fått olika mycket utrymme i diskussionen, såväl som i det aktiva arbetet (Andrén 2009). På senare tid har även ett fjärde perspektiv introducerats i diskussionen - kulturen.

Hållbar utveckling handlar dels om att förvalta det begränsade naturkapitalet på jorden. Stark hållbarhet syftar till att naturkapitalet hålls på en konstant nivå och utveckling som tär på naturresurser begränsas. Svag hållbarhet syftar följaktligen till att annat kapital i samhället kan prioriteras och det får ske kompromisser med naturkapital i utbyte mot andra värden (Andrén 2009). En förutsättning för stark hållbarhet är likaså att inneha ett intragenerationellt och intergenerationellt rättviseperspektiv. Intragenerationell rättvisa syftar till att resurser fördelas rättvist inom samtida generationer. Vid belysning av intergenerationell rättvisa är långsiktig hållbarhet i fokus, därmed välfärd för såväl framtida generationer. För att främja hållbar stadsutveckling krävs även social rättvisa, vilket kan handla om materiell resursfördelning såsom att övervinna fattigdom och ohälsa, eller fördelning av sociala resurser som främjar trygghet och jämställdhet (Hedenfelt 2013).

2.2.1. HÅLLBAR STADSUTVECKLING

Till följ av en hastig urbanisering lever idag drygt hälften av jordens befolkning i städer. År 2050 beräknas tre fjärdedelar av befolkningen bo i urbana områden. Dessa urbana områden upptar endast 2% av jordens yta, samtidigt som dess populationer konsumerar 75% av planetens naturresurser (Katz, Altman och Wagner 2007). Till följd av den senaste tidens hastiga urbanisering har människan orsakat ökade miljömässiga påfrestningar, vilket har blivit en bidragande faktor till rådande klimatförändringar. Befolkningskoncentrationen har likväl resulterat i att socio-ekonomisk problematik allt mer fokuserats till städerna. Samtidigt hävdar Delegationen för Hållbara Städer (2012) att “städerna är nycklar till hållbar utveckling” (DHS 2012:5). Katz, Altman och Wagner (2007) menar i linje med det att de bästa hållbarhetslösningarna främst kommer att kunna utvecklas i städerna. Samtliga städer behöver en agenda för omställning och organisering, då

”städerna är transporten till en hållbar utveckling” (Katz, Altman & Wagner 2007:481).

Hållbar stadsutveckling går i linje med den översiktliga hållbarhetsdiskursen men har en mer platsbunden utgångspunkt. Det är samtidigt inte möjligt att skapa en hållbar stad om inte samtidigt omgivande samhället utvecklas i en hållbar riktning, då stadens kretslopp är starkt sammankopplade med omvärldens. Dagens moderna städer är högst komplexa och interdependenta, vilket kräver en holistisk, integrerad och multidimensionell förståelse i hållbarhetsarbetet. Hur en stad arbetar med hållbarhet påverkar, utöver den lokala skalan, avlägsna ekosystem och samhällen genom de resurser som flödar in och ut ur staden samt genom de föroreningar som sprider sig bortom stadsgränserna (Hedenfelt 2013).

Det är i städerna som den största hållbarhetsproblematiken koncentreras, därmed är det även av stor betydelse att stadsutveckling med förhöjda hållbarhetsambitioner prioriteras. Utifrån en ekologisk synvinkel behöver städer ha kraftfulla

12 hållbarhetsstrategier för att minska människans negativa inverkan på miljön, samtidigt som åtaganden krävs för att städerna skall vara resilienta gentemot klimat- och miljökatastrofer. Städerna ska samtidigt ge förutsättningar för invånarnas livskvalitet, underlätta hållbar konsumtion och social sammanhållning. Stadsutveckling bör utgå från hur människor upplever och använder den fysiska miljön samt hur den kan göras tryggare, trivsammare och mer hållbar (DHS 2012).

Hållbar stadsutveckling är emellertid ett normativt begrepp som kan anpassas efter den kontext som det används i (Hedenfelt 2013). Till exempel har Malmö stad möjlighet att sätta upp mål och kriterier för vad som tolkas som hållbar utveckling inom de egna kommungränserna. I Malmökommissionens slutrapport som publicerades 2013 belyses hållbarhet vara ett mått på samhällsutvecklingen. Det finns tydliga målsättningar om att Malmö skall vara en hållbar stad i världsklass på social, ekonomisk och ekologisk skala, vilket exempelvis slås fast i Miljöprogram för Malmö stad 2009-2020. Vidare belyses det, i Kulturstrategi för Malmö 2014-2020, att kultur kan påverka samtliga av dessa hållbarhetsdimensioner. Kulturens del i samhällsutvecklingen kan kopplas till hur kulturen ger individer och samhällen förmåga att se världen samt möta dess förändringar och utmaningar. Kulturen kan ge perspektivförskjutning, empati, ifrågasättande, sammanhangsskapande och mening. De förmågor som kulturen besitter är tätt sammankopplade med identitetsbildning, demokrati och solidaritet (Malmö Stad 2013b).

2.2.2. KULTUR SOM VERKTYG FÖR HÅLLBAR UTVECKLING & KULTURELL HÅLLBARHET

Forskningsrådet Formas (2011) hävdar att den kulturella aspekten är eftersatt inom hållbarhetsforskningen. De historiska fotavtrycken som människan har lämnat efter sig i staden kan studeras närmare och fångas upp mer i stadsutvecklingen. Efterlämnade stadsstrukturer påverkar vår identitet och hur vi kan forma framtidens stad, vilket bör vara närvarande i analysen och arbetet för hållbar stadsutveckling. Stadens kulturarv behöver upplevas som inkluderande och fungera som en länk mellan de människor som tidigare levt på en plats och de som lever där idag. Det viktiga är inte att länka samman generationer med hjälp av monument eller andra minnesmärken över forna stordåd, det viktiga är istället att länka samman erfarenheter mellan dåtidens och nutidens invånare (Eriksson 2014).

Kulturell hållbarhet kan sammankopplas med möjligheten att utveckla, lyfta fram och värna om den variation i uttryck, verksamheter och aktörer som finns i samhället, då det är grunden för ett rikt kulturliv. Enligt Kulturstrategi för Malmö 2014-2020 ska staden ge möjligheter och riva de hinder som står i vägen för alla människors förverkligande av sina möjligheter. Därtill är yttrandefrihet, konstnärlig frihet och varje människas rätt till kultur grundläggande förutsättningar.

“Konst och kultur ger viktiga nycklar till hållbar stadsutveckling och är centrala byggstenar för

både stadens och enskilda invånares identitet, tillhörighet och gemenskap” (Malmö stad 2015:5). Stadsutvecklingsstrategin new urban politics syftar till att höja en stads attraktivitet genom omvandling av äldre områden till funktionsblandade vilket ofta innebär en förtätning av staden. New urban politics är i sin tur förknippat med den kreativa stadens strategi och stadsutveckling kopplat till kulturella och kreativa aktiviteter. Ett sätt för

13 att skapa attraktivitet i staden och platsen är att integrera kultur i new urban politics genom marknadsföring av kulturutbud och kulturarv gentemot besökare (Lindqvist 2015). Många städer tillämpar även culture-led urban regeneration där kulturen får fysiskt utrymme i staden, ofta i äldre industriområden som omvandlas. Utvecklingsprojekt som dessa leder ofta till cultural quarters och är ett tecken på att stadsutvecklingspolitiken och kulturpolitiken närmar sig varandra (Lindqvist 2015). I och med detta får kulturen fysiskt ta plats i stadens offentliga rum och används som medel för stadsutveckling.

Kultur kan både syfta till det som kännetecknar grupper av människors sätt att leva samt hur de tolkar och förstår världen. Det innefattar att kulturen är relationell och måste förstås i relation till de materiella förhållanden som människorna lever i (Jackson 1989 i Hallin 1991). Då kulturen är relationell är den även under ständig förändring, därmed är det även begreppet kulturell hållbarhet mycket komplext då det inte syftar till ett specifikt mål utan är en ständigt pågående process. I denna uppsats har vi valt att använda begreppet kulturell hållbarhet i syfte att belysa kultur som kraft och verktyg för hållbar stadsutveckling.

Begreppets anpassningsbarhet innefattar samtidigt vissa risker, då det finns utrymme för misstolkningar och därigenom kan definitioner skapas för att passa skilda särintressen (Hedenfelt 2013:14). Då det finns en risk i att kultur inom stadsutveckling reduceras till att endast handla om konst och kreativa näringar, vilket endast representerar en begränsad mängd av stadens medborgare, har vi valt att precisera vad kulturell hållbarhet åsyftar. Vår definition av kulturell hållbarhet är således följande:

 Kulturell hållbarhet syftar till den intergenerationella och intragenerationella sammanvävande process som främjar platsanknytning samt möjliggör meningsskapande och livskvalité.

Därtill anser vi att kulturell hållbarhet innebär att alla individer har rätt till den kultur de väljer att identifiera sig med. Det innebär att olika sociala, etniska eller andra grupper har rätt till och möjlighet att uttrycka sig men även skyldighet att inte kränka eller inskränka andra grupper och kulturer. Kulturell hållbarhet syftar även till att olika kulturyttringar får ta plats i offentligheten.

2.2.2.1. KULTUR SOM BEGREPP

Gren, Hallin och Molina (2000) menar att kultur syftar till det som är av människor skapat och överförs via traditioner och lärande, bland annat levnadsvillkor, föreställningar, meningssystem och den praktik som en grupp människor överför. För denna uppsats används därför en bred definition av kultur som är av mer antropologisk art.

Kultur innefattar både materiella och immateriella värden. De immateriella värdena kan exempelvis vara traditioner, kreativitet, religioner, framtidstro med mera. Kultur innefattar även kultursektorn med dess konst, i form av exempelvis teater, musik, bild, litteratur eller kulturella näringar som försäljning av musik och annan konst. Det innefattar likaså kreativa näringar såsom arkitektur, design, turism, reklam och mode (SKL 2011:9).

14

“Kultur i cultural planning står för mänsklig utveckling och kommunikation - kort sagt för

livskvalitet” (SKL 2011:9).

Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö har i slutrapporten, Malmös väg mot en hållbar framtid, likaså valt att ansluta till ett bredare kulturbegrepp. Det bredare begreppet av kultur innefattar både eget skapande, konstnärliga uttryck samt natur och miljö. Kultur betyder således både deltagande i traditionella kulturevenemang samtidigt som det innefattar egen kulturproduktion i olika former. Vidare beskrivs kultur även kunna kopplas till delaktighet, involvering, trygghet och tillit (Malmö Stad 2013c). Clifford Geertz (1973) gav kulturbegreppet en “tjock beskrivning” och menade att människan spinner en väv av det som är väsentligt för hen.

“Believing, with Max Weber, that man is an animal suspended in webs of significance he himself

has spun … I take culture to be those webs, and the analysis of it to be therefore not an experimental science in search of law but an interpretative one in search of meaning." (Geertz,

1973:5)

”A system of inherited conceptions expressed in symbolic forms by means of which men

communicate, perpetuate, and develop their knowledge about and attitudes toward life… “ (Geertz

1973:89)

2.3.

C

Cultural planning är en metod för att ta tillvara de kulturella resurser som finns på en plats och för att strategiskt arbeta samt integrera dessa kulturfrågor i samhällsplaneringen. Cultural planning kan beskrivas vara kulturburen samhällsplanering eller samhällsplanering med kultur som förtecken. Det innefattar ett humanistiskt synsätt med fokus på människan och mänsklig kommunikation. Det är en metod som lägger tyngdpunkten på kulturella resurser, där kulturen ges en mycket vid definition. Metoden stödjer och kartlägger informella strukturer och lokala uttryck av kultur på icke-professionell basis i stadsutvecklingssyfte (Lindqvist 2015). Cultural planning handlar om att finna den “verkliga bilden” som tar utgångspunkt i platsens särprägel och platsegenskaper (SKL 2011:6). Det innefattar att våga vara kritisk och att inte ignorera de mer mörka sidorna av platsens nutid och förflutna. I Östra Sorgenfris fall kan det handla om att våga lyfta historian som funnits i stadsdelen med fattigdom, trångboddhet, utsatthet och andra svårigheter.

Kultur har allt mer kommit att användas i konkurrensen mellan kommuner och städer i marknadsföringssyfte. SKL (2011) menar att det finns farhågor när kultur lyfts fram i marknadsföringssammanhang, då det ofta resulterar i att ensartade kulturaktiviteter prioriteras eller att satsningar sker på kulturyttringar som redan på andra platser visat sig vara framgångsrika. Det finns likaså risker i att homogenitet skapas där endast ett fåtal personer gynnas av dessa satsningar. Det främsta syftet med cultural planning är emellertid inte att gestalta en positiv bild av platsen som kan generera ekonomisk tillväxt. Kulturen har ett egenvärde och dess samhällsbetydelse är mer långtgående än att endast begränsas till ekonomiskt verktyg. Ett aktivt och mångsidigt kulturliv kan anses vara en förutsättning för hållbar utveckling på mänsklig nivå såväl som demokratisk nivå (SKL 2011).

15 Cultural planning som metod innefattar ett “bottom-up-perspektiv” och en demokratisk planeringsmodell då fokus ligger på att inhämta medborgarnas kunskap, tankar och idéer. Genom att ta användning av platsens särprägel som utgångspunkt är det möjligt att främja kulturella aktiviteter som kan bygga upp och stärka eftersatta områden. Det är den upplevda livskvalitén som är mest central. Cultural planing handlar primärt inte om att hitta svagheter i området för att förbättra dessa eller att kopiera något lyckat kulturprojekt från andra platser. Det viktiga är att hitta samt beskriva det som karaktäriserar den särskilda platsen, lyfta fram detta och utveckla det som utpekats som platsens tillgångar och särprägel (SKL 2011).

Cultural planning kan liknas vid ortsanalys, vilket ursprungligen är en norsk metod där analysen lyfter fram ortens starka och svaga sidor för att därefter ge rekommendationer för framtida satsningar. Metoden tar en tydlig utgångspunkt från den fysiska platsen och tar upp historia, geografi och bebyggelse parallellt med faktorer såsom näringsliv, sociala nätverk, identitet, kultur, trygghet, hälsa och segregation (SKL 2011). Lindkvist och Månsson (2009) förtydligar att cultural planning inte endast byggs utifrån kultur i form av konst, utan på en bred uppsättning kulturella resurser. Dessa kulturella resurser kan exempelvis vara:

 Kulturarv, såsom arkeologi, lokala dialekter, ritualer samt gastronomi  Lokala och externa uppfattningar om en plats som de uttrycks i litteratur,

medieskildringar, sånger, skämt, turistguider, myter och traditionell visdom  Kultur bland ungdomar, etniska minoriteter och andra intressegrupperingar  Den byggda miljön och naturmiljön, inklusive offentliga och öppna platser  Mångfald och kvaliteten på anläggningar för fritid, mat och dryck,

underhållning och kulturella aktiviteter

 Konst, medieaktiviteter och kulturinstitutioner

 Utbudet av lokala produkter och talanger i konsthantverk, tillverkning samt tjänster

2.3.1. KULTURELLA RESURSER

Cultural planning som metod syftar till att kartlägga de kulturella resurser som finns på en plats, med hjälp av så kallad cultural mapping. Denna kartläggning skall sedan ligga till grund för beskrivningen av hur platsen ser ut samt för analysen om hur platsen upplevs av invånare och besökare (SKL 2011).

De kulturella resurser som finns på en plats är inte begränsade till konst och kultur i form av produkter för konsumtion. Det kan, i likhet med vad som beskrevs under avsnitt 2.2.2.1 Kultur som begrepp, vara materiella värden såväl som immateriella värden. Som exempelvis traditioner, religioner, kreativitet och framtidstro. De kulturella resurserna innefattar likaså kreativa näringar såsom arkitektur, design, mode, turism och reklam. De kulturella resurserna består således av processer och system som är integrerade i det sociala livet (SKL 2011).

2.3.1.1. KRITIK MOT CULTURAL P LANNING

Det finns ingen vedertagen svensk översättning till det engelska begreppet cultural planning, då kulturplanering ger en felaktig bild av att kulturen skall planeras. Cultural

16 planning syftar snarare till att integrera och strategiskt arbeta med befintliga kulturella resurser i samhällsutvecklingen (SKL 2011).

Det är möjligt att rikta viss kritik mot cultural planning och målsättningen med metoden. Cultural planning är ett relativt diffust och vagt begrepp, vilket medför att det kan misstolkas samt användas på felaktiga vis. SKL (2011:6) beskriver hur metoden bygger på att ta fram “den verkliga bilden” eller “platsens DNA”, detta kan ifrågasättas utifrån vem som har makt att bestämma vilken som är “den verkliga” bilden och vilka av platsens egenskaper som ska få utrymme. Att försöka finna det DNA som utgör platsen framstår som statiskt och fast, vilket inte ligger i linje med en relationell ansats. Vi är av uppfattningen att de kulturella resurser som finns på en plats ingår i en föränderlig process.

2.4.

P

Följande stycke behandlar platsen, platsens aktualitet, hur människor knyter an till platser, hur platser kan beskrivas inneha “identitet”, för att sedan komma in på ämnen som identitet, identitetsproduktion och avslutningsvis berättelsen om staden och platsen samt stadsvandring som ett sätt att interagera med platsen.

2.4.1. PLATS

Begreppet plats är mycket centralt inom geografin och många forskare har gjort ansträngningar att definiera begreppet, vilket har resulterat i att det finns många aspekter och riktningar. Traditionellt har plats varit synonymt med lokalisering, punkt, område eller rum. En plats är samtidigt något mer än en fysisk lokalisering, då där även förekommer social interaktion, vilken påverkas av kulturella, politiska och ekonomiska faktorer. En plats kan alltid relateras till något annat och Luckermark (1964) menar exempelvis att platsen består av sex komponenter. (1) Lokaliseringen, den rumsliga relationen till något annat, (2) integrationen mellan kultur och natur som gör platsen unik, (3) rumslig interaktion som sammankopplar platsen med andra platser, (4) system av lokalisering som gör platsen till en del av ett större område, (5) den historiska komponenten, (6) platsens mening (Hallin 1993).

Det existerar flera skilda uppfattningar om hur de materiella strukturerna i staden har betydelse för människor. En av de konstruktivistiska forskare som menade att arkitekturen saknar betydelse i sig är Michel Foucault. Foucault hävdade att det först är när människor tillskriver tingen betydelse som de genererar mening, därmed är en offentlig plats föränderlig och relationell (Foucault 1987 i Lundgren 2006). En annan tolkning är att infrastruktur såsom byggnader, vägar och torg redan är laddade med betydelse. Därmed är den materiella omgivningen skapad för en rumslig ordning, då staden är byggd av människor för kulturellt betydelsefulla ändamål. Utifrån nämnda aspekter är det möjligt att belysa ett tydligt samspel mellan det sociala och det materiella på en plats, ett socio-rumsligt förhållande som även påverkar människors agerande (Lundgren 2006).

I denna uppsats syftar begreppet plats till dels en materiell plats och dels som ett socialt sammanhang. Med en relationell ansats belyses platsen, i linje med förstnämnda

17 konstruktivistiska perspektivet, som föränderlig då det först är vid tolkning för människor som platsen kan tillskrivas betydelse och identitet.

2.4.2. PLATSENS AKTUALITET

Doreen Massey (1994) menar att teknologisk, social och ekonomisk utveckling har möjliggjort en kompression av tid och rum, så kallad space-time-compression. Det betyder att vi kan laborera med tid och rum på ett sätt som inte var möjligt tidigare genom att kommunicera på olika sätt mellan punkt a och punkt b på nästan ingen tid alls. Detta skapar även möjligheter för människor att inte vara beroende av den geografiska positionen i samma utsträckning som tidigare. Likaså skapas processer som förstärker globaliseringens effekter och tenderar att likrikta utvecklingen i stora delar av världen. Dock är time-space-compression inget som är jämnt fördelat mellan människor eller som tillgängligt och ens möjligt att kontrollera för alla då förutsättningar som bland annat klass- och könstillhörighet är avgörande. Mobiliteten skapar många möjligheter men kan också skapa otrygghet och kan bidra till en minskad sense of place, känslan för en plats (Massey 1994). Med det menar Massey att platsen laddas med människors känslor och är samtidigt en produkt av sin historia och kan inte heller bli fri från den. Om utvecklingen dessutom allt mer likriktar våra platser, genom ökad globalisering, finns risken att känslan för platsen går förlorad. Frågan är hur platsens unika värden kan bevaras samt att människor känner anknytning utan att vara reaktionär och riskera att platsen stagnerar. Massey menar att platsen måste kunna utvecklas och samtidigt bevara sin sense of place (Massey 1994) eftersom som den inte kan frikopplas sitt förflutna då både global och lokal historia präglar platsen.

Miwon Kwon (2000) pekar på att många lever idag som moderna nomader, där ingen plats är mer än tillfällig och vi använder dagens snabba möjligheter att resa som ett sätt att leva. Samtidens människa uppmuntras således att befinna sig på “fel plats” (wrong place). Vad Kwon omnämner som att vara på fel plats kan kopplas till Masseys (1994) diskussion om space-time-compression och hur allt fler använder resandet som en livsstil. Kwon menar vidare att ju mer vi ger efter för denna typ av livsstil, vilket uppmuntras, desto mer blir systemen beroende av den för att kunna fungera. Det menar Kwon (2000) är ett symptom av mobiliserad kapitalism i vår samtid där den moderna nomadens livsstil uppmuntras och får människan att uppleva sig behövd, önskad, relevant och bekräftad.

Kulturgeografen Hallin (1993) belyser vidare hur platsen länge haft en central plats inom geografin, samtidigt har intresset ökat och omfattande ekonomiska och sociala förändringar i samhället har inneburit att platsens betydelse snarare har aktualiserats. Bakomliggande faktorer såsom globaliseringen och förändringar inom det ekonomiska systemet parallellt med nationalstatens försvagande har städer och regioner allt mer kommit att konkurrera med varandra. Platsen har därigenom blivit allt viktigare för att skapa en positiv bild, en så kallad image som kan verka konkurrenskraftig och attrahera investerare, turister och annan kapitalstark befolkning.

En annan förklaring för platsens aktualitet är den ökade individualisering och reflexivitet som blivit en tydlig trend i många västerländska samhällen. Då individer allt mindre identifierar sig med exempelvis en klasstillhörighet har andra referenspunkter blivit vanligare. Att aktivt välja stil eller ett visst område att bo i är ett medel för att uttrycka sin identitet (Hallin 1993). Agnew menar att platsen blir ett objekt för ett

18 subjekts identitet (Agnew 1987 i Hallin 1993). Hur personer upplever en plats är knutet till den egna identiteten och därmed kan upplevelsen förändras över tid. Platsen kan beskrivas vara viktig då det är en arena för en viss livsstil, då den är viktig för att uttrycka ens identitet (Hallin 1993).

2.4.3. PLATSANKNYTNING

Platsanknytning är det känslomässiga band som människor utvecklar till en plats. Enligt Knez (2005) är det som kännetecknar platsanknytning en positiv emotionell sammankoppling mellan en person och en plats, mer specifikt kan det belysas vara när en person har stark tendens att behålla närheten till en plats (Knez 2005). Enligt Altman and Low innefattar platsanknytning ett samspel mellan känslor och påverkan, kunskap, föreställningar och beteende, samt handlingar i förhållande till en plats (Altman & Low 1992 i Knez 2005).

En mer utförlig beskrivning är:

“Place attachment involves positively experienced bonds, sometimes occurring without awareness,

that are developed over time from the behavioral, affective and cognitive ties between individuals and/or groups and their socio physical environment. These bonds provide a framework for both individual and communal aspects of identity and have both stabilizing and dynamic features”

(Scannell & Gifford 2010:1 i Mihaylov & Perkins 2014:62).

En persons platsanknytning kan relateras till flera olika skalor som exempelvis ett rum, en byggnad, en stadsdel, en stad eller en region. Platsanknytningen är interdependent av aspekter som geografiska och kulturella kvalitéer, relativ förankring, grad av social och personlig medverkan, livskvalitéer, miljömässig estetik, individuell- och gruppidentitet, med mera. Platsanknytning är inte statisk, utan känslan för platser förändras över tid. (Scannell & Gifford 2014). Den mesta forskningen kring platsanknytning har fokuserat på personers känslomässiga band till hemområdet, men som en konsekvens av ökad mobilitet har människor utvecklat koppling till allt fler platser. Människor utvecklar platsanknytning till mer än sitt eget hem och bostadsområde, känslomässiga band skapas likaså till andra städer, länder och kontinenter. Genom kommunikationsmöjligheter, som exempelvis internet, nyhetstidningar och TV, kan människor även skapa anknytningar till platser på distans, oberoende fysisk närvaro (Gustafson 2014).

Att personer skapar band till meningsfulla platser kan dock beskrivas både vara positivt och kraftfullt. Att inneha stark platsanknytning till sitt bostadsområde eller till sin stad är betydande för personers motivation till att spendera mer tid utomhus, att prata med sina grannar, känna oro för problem som uppstår lokalt samt att finna lösningar. Dessa faktorer samtidigt betydande för medborgarnas hälsa, trygghet, delaktighet och livskvalité (Mihaylov & Perkins 2014).

Platsanknytning tros även vara viktigt för människans personliga utveckling och identitetsskapande. Platser som människor identifierar sig med reflekterar ofta komponenter av ens identitetsuppsättning. Platser som en människa knutit an till kan beskrivas vara en del av personens hela identitet, då minnen, känslor och mening som associeras med platser. Jack (2010) belyser exempelvis hur möjligheten att skapa platsanknytning kan vara av yttersta vikt för barn att ska kunna utveckla en identitet, men likaså betydande för att få en känsla av trygghet och tillhörighet. Om det inte finns

19 möjlighet att skapa dessa band till platser det bidra till känslor av rotlöshet och dålig självkänsla.

Lewicka (2014) hävdar att det finns starka samband mellan personers kännedom om platsens historia och ökad känsla platsanknytning. Exempelvis känner barn vars föräldrar har berättat om deras familjehistoria starkare identitet och självförtroende än de barn som endast lever i nuet. Det gäller likaså emigrerade familjer, när barn har fått höra sina föräldrar prata om hur livet var innan de emigrerade kan de mer framgångsrikt acklimatisera sig i den nya platsen, då barnen upplever en slags kontinuitet eller scenföljd mellan det förflutna och nutid. Andra studier påvisar samband mellan intresset för familjehistoria, samhörighet och platsanknytning. Att avsiktligt fokusera på det förflutna, antingen sitt egna, familjens eller platsens, resulterar i att personen själv bli en del av den långa historien. Minnet blir därigenom det som kopplar samman personer till platser. I flera av Lewickas (2014) forskningsstudier har det framkommit att personer känner starkare platsanknytning till bostadsområden som har bevarat spår från platsens förflutna i jämförelse med ny bebyggelse som har brist på kopplingar till platsens historia. Det finns således tydlig koppling mellan människors kunskap om platsens historia och graden av platsanknytning. Dessa samband mellan vetskapen om platsens historia och platsanknytning är en betydande infallsvinkel, då denna uppsats vidare kommer belysa vikten av att lyfta Östra Sorgenfris historia och kultur för att öka människors platsanknytning till stadsdelen.

När platsen blir en del av en människas identitet, eller ett medium för att utveckla dennes identitet, brukar vissa benämna det som platsidentitet. Gränsen mellan platsanknytning och platsidentitet är något flytande (Knez 2005). När begreppet platsidentitet används syftar det ofta till människors känslomässiga förhållande och kulturella anknytning till en viss plats. Platsen är betydelsefull för människors identitetsskapande, därmed även ett viktigt verktyg för en stads historieskrivning. Platsen kan beskrivas vara en förmedlare av en identitet konstruerad av den som har makten över rummet. Denna uppsats grundas på en relationell ansats och därigenom har vi valt att använda oss av ordet platsanknytning, då platsen inte kan inneha en identitet oberoende utan det krävs en tolkning från människor. Det är först i relationen med individer som platsen kan beskrivas ha en identitet.

När begreppet platsanknytning fortsättningsvis används i relation till Östra Sorgenfri syftar vi till den känslomässiga och upplevda sammankoppling personer känner till stadsdelen. Då det finns tydliga kopplingar mellan platsanknytning och personers identitetsskapande, följer därför här ett avsnitt om platsens betydelse för identiteten.

2.4.4. IDENTITET OCH PLATSENS BETYDELSE

Identitet betyder, enligt nationalencyklopedin (NE 2015a), att vara medveten om sitt jag och sin personlighet, både i förhållande till sig själv men också i förhållande till sin omvärld. Identitet är vad som är karaktäristiskt och typiskt för någon samt de erfarenheter vi tillskansar oss (Hague & Jenkins 2005). Ristilammi (2003) menar vidare att identitet och modernitet hör samman eftersom det bara är i en modern tid människan har börjat ställa sig frågan “Vem är jag?”. Detta tyder på en rotlöshet och frikoppling från traditionella sammanhang (Ristilammi 2003). Identiteten är inte nödvändigtvis något positivt då tillskriven identitet kan upplevas orättvis eller obekväm och kanske även svår att ta sig ur (Ristilammi 2003). Likaså skapas identiteter utifrån speglingar av

20 andra, antingen med identifikation eller avståndstagande som mål (Häggström 2000). Identiteten inbegriper inte enbart individer utan kan också fungera för kollektivet. Kollektiva kulturella identiteter behöver inte nödvändigtvis växa fram på “naturlig” väg utan kan även frammanas genom top-down-styre, som till exempel under nationalsocialismens storhetstid (Häggström 2000).

2.4.5. PLATSENS “IDENTITET”

Hague och Jenkins (2005) menar att platsens “identitet” är relationell och formas i relation till människor genom känslor, erfarenheter, minnen och handlingar som är högst personliga men filtreras genom sociala strukturer. Platsens karaktär formas även i förhållande till andra platser, andra människor och andra identiteter vilket betyder att den är omgärdad av maktrelationer. De miljöer människan lever i påverkar också hens identitet enligt Ristilammi (2003). Det är dock inte bara den rumsliga materiella miljön som är identitetsskapande utan även den rumsliga historiska miljön, i form av minnen, som påverkar hur vi uppfattar vår omvärld. Våra minnen skapas i en social verklighet som även är av materiell sort. Dock handlar identitet inte enbart om erfarenheter av sociala sammanhang vi haft i vår närvaro, utan också genom närvarande frånvaro. Olika representationer skapas känslor av tillhörighet till en plats, vilka kan inhämtas i form av visioner och utopier från dåtiden men också från framtiden (Ristilammi 2003). Olsson och Vilhelmson (1997:39) beskriver följaktligen hur platsens “identitet” kan sammankopplas med geografisk identitet, vilket syftar till

“människors känslomässiga tillhörighet till och kulturella förankring i en viss region eller plats”. Lynch (1960) menar att bilden av platsen eller staden skapas genom en tvåvägs process mellan personen som observerar och den miljö hen observerar. Platsen håller flera olika möjligheter till förfogande, vilka är upp till observatören att använda eller tillskriva mening (Lynch 1960). Då en plats tillåter många olika observatörer varierar också bilden av platsen. Genom att fysiskt planera platsen kan bilden av densamma manipuleras, samtidigt som olika miljöer är olika tillåtande för manipulation (Lynch 1960). Således kan platsen tolkas utifrån ett maktperspektiv, vem som har makt att forma platsen och vilka tolkningar och användningsområden som får utrymme där. Även vad som framhävs och vad som göms undan baseras på vem som har makt att forma platsen.

2.4.6. IDENTITETSPRODUKTION

Ristilammi berör även stadsrummet som en metafor, där byggd miljö symboliserar något mer än just byggd miljö. Ett tydligt exempel är hur betong är en samtida metafor för de massproducerade bostadsområdena från 1960- och 1970-talen och samtidigt en kritik mot bristande sociala förhållanden (Ristilammi 2003). Beroende av samtiden framhäver var tid sina faktorer som fungerar som representation och identitetsskapande. Det som ska få symbolisera samtiden behöver således även vara sammanfattande och kunna innefatta både historien, nuet och framtiden. Ristilammi menar att det inte är viktigt vad som lyfts fram när en plats i vår postmoderna samtid ska speglas (då det är i princip samma faktorer överallt) utan hur det framhävs (Ristilammi 2003).

21

“Det senmoderna samhället präglas av identitetsproduktion. Att ha ett ansikte, en yta, en

hemsida blir allt viktigare på en identitetsmarknad där ytor saluförs med en allt mer ökande frenesi som i vissa fall hotar att övergå i hysteri.” (Ristilammi 2003:127).

Alderman (2008) menar att namn är viktigt för en plats karaktär. Genom namngivning av gator, torg eller andra platser kan dåtid och nutid länkas samman och bidra till platsanknytningen. Genom identitetsproduktion blir bilden som skapas av platsen allt viktigare och det kan tänkas att intresset för att styra och forma bilden blir allt större. Bilden som produceras av en plats kan tänkas skapa ett narrativ, en berättelse som formar historien kring platsen och vad människor kommer att känna till om den i framtiden. Därför kan det också tänkas att samtidens narrativ bör vara väl genomtänkt och inkluderande för att inte skapa en allt för ensidig berättelse av vad som har präglat platsen och format den till vad den är idag.

2.4.7. BERÄTTELSEN OM STADEN OCH PLATSEN

Berättandet kan vara ett verktyg för att skapa en bild av en plats. Historieskrivandet pågår ständigt och tillhör inte enbart gårdagen - det äger rum. Berättelserna om platser som laddas med kunskap och erfarenheter blir en bas för vår självförståelse. Relationerna mellan olika berättelser ställer krav på vad som skett och hur vi önskar forma samtiden och framtiden. Genom delaktighet i berättandet stärks det demokratiska samhället där även otraditionella röster får göra anspråk på historien. Den historia som äger rum kan således stärka känslan av tillhörighet (Johansson 2008).

I förslaget om ny översiktsplan för Malmö stad (2013d) skriver stadsbyggnadsdirektör Christer Larsson följande:

“Nu blickar vi in i en ny tid… en ny berättelse har sin startpunkt. En ny berättelse om Malmö

måste utgå från malmöborna med fokus på den gemensamma potentialen, den kollektiva kunskapen, det sociala kapitalet… att växa inåt och att bygga Malmö̈ tätare innebär en möjlighet att läka samman stadens olika delar, att fylla i med det som saknas och att göra det med den nya berättelsen som grund. Då kan rumslig organisation bli en del i framtidens drivkrafter kring miljö̈ och social hållbarhet.” (Malmö stad 2013d:4).

Larsson använder berättelsen som ett verktyg för att skapa en bild av Malmö utifrån Malmöbornas perspektiv, som de kan identifiera sig med och känna stolthet över. Larsson belyser även den sargade staden som måste läka samman med hjälp av berättelsen. Orden låter lockande och medryckande, dock kan diskuteras om Malmöiterna kan sluta upp kring en berättelse om staden, då det kan tänkas att staden innehåller långt fler berättelser än invånare. Olika berättelser kan ställas mot varandra där en kamp om verklighetsuppfattning och tolkningsföreträde kan uppstå (Claesson 2014). Det kollektiva berättandet, som Larsson syftar till, handlar om att skapa gemensamma förståelser och sammanhang vilka skapar förutsättningar för samlevnad.

“Att tänka på stadsplanering som ett berättande ställer frågor om vilka sammanhang och liv som

formar, och vilka som blir formade, av den berättelse om staden och framtiden som planeringen lyfter fram... Nationella och kommunala berättelser kanske inte alltid har medborgaren som huvudrollsinnehavare, vilket kan tyckas vore självklart. Medborgare kan ibland faktiskt framstå som hindret om berättelserna synas, och istället är det tjänstemän, näringsliv eller en outtalad marknad eller tillväxt som är den egentliga huvudrollsinnehavaren, eller hjälten.“ (Claesson

22 Således besitter offentliga aktörer en makt i att forma berättelserna som påverkar människors självbild på ett genomgående sätt. Därför är inte heller oväsentligt vilka berättelser det är som får komma till tals i den fysiska miljön. Samtidigt finns det röster som menar att berättandet används för att manipulera tid och plats - som en övertalningsmetod, på gott och ont. Berättelserna kan på så vis fungera som självuppfyllande profetior om de upprepas tillräckligt mycket under tillräckligt lång tid. De kan samtidigt inge hopp om en bättre framtid. Som stadsutvecklingsstrateg behövs ödmjukhet och många olika perspektiv för att skapa berättelserna som invånarna kan relatera till (Claesson 2014).

I boken Gå till historien: Tretton vandringar för dig som vill upptäcka Malmö (2008) beskrivs att historiebegreppet har vidgats under senare delar av 1900-talet. Det är fler sociala grupper som kräver att få sin historia synliggjord, däribland kvinnor, arbetare, olika etniska grupper, med flera. Det är fler historier och aspekter av mänskligt liv än de mest “historisk självklara” som är delaktiga i historieskapandet. Faktorer som könstillhörighet, nationen vi lever i, våra perspektiv och känslor är sociala och kulturella konstruktioner och utsätts därmed också för historisk förändring (Johansson 2008). Det finns generella tendenser som pekar på en ökad mångfald vad gäller skapandet av platser av historisk betydelse. Fler kommuner har också intresserat sig för att använda sin historia, antingen de bär på en från medeltiden eller en från industrisamhällets blomstrande dagar (Johansson 2008). Men det är inte alltid historien kopplas till något större sammanhang än just det enskilda och historien kan då komma att bli enbart fristående berättelser utan koppling till sin samtid.

“En särskilt stark koppling mellan kunskap och värden skapas när de knyts till upplevelser och när nuet är med och definierar historieintresset. De rumsliga och kroppsliga erfarenheterna kan bära på en tyst erfarenhet… estetisk förmedling är särskilt avgörande för formandet av kollektiva erfarenheter… Ett väsentligt steg i styrkan i integration mellan representation och erfarenheter tas då verklighetskänslan förstärks genom att berättelserna lokaliseras till föremål och platser.”

(Johansson 2008:289).

2.4.8. STADSVANDRING

För projektplanen som medföljer denna uppsats har vi valt att titta närmare på stadsvandring som ett sätt att öka platsanknytningen till Östra Sorgenfri. Genom att koppla an till nutida och dåtida historia om stadsdelen kan fler ta del av berättelserna om Östra Sorgenfri och få en ökad anknytning till området.

Vandring, för sakens skull och inte för nyttans är relativt nytt. Inte förrän romantiken började människor ägna sig åt att promenera eller vandra i landskapet utan att ha ett särskilt ärende eller en uppgift. Ofta fungerade dessa vandringar som en flykt från stadslivet ut i naturen som ett sätt att försöka komma undan kulturen (Jörngården 2013). Under 1800-talet övergår den romantiserade relationen med naturen till ett ökat intresse för staden och stadsrummet som, likt naturen tidigare, blev exotifierad av den så kallade flanören; betraktaren av staden som inte deltar i stadslivet på samma premisser som den “vanliga” människan. På senare tid, 1950-tal och framåt, har “psykogeografin” fått allt större inflytande över människans förhållande till vandring, vilket är en sammanlänkning av psykologi och geografi som är ämnat att

“... fånga de känslor och beteenden som uppstår i interaktion med stadsrummet”. För att

23 kringdrivande som liknar flanörens, men som skiljer sig genom sitt tydliga syfte – att samla upplevelser, stämningar och berättelser kopplade till platsen.” (Jörngården 2013).

2.5.

S

I detta teoriavsnitt har teorier kopplade till stadsutveckling berörts. Hållbar utveckling och hållbar stadsutveckling är grundläggande utgångspunkter för detta arbete och processer som således är eftersträvansvärda. För att närma oss hållbar utveckling samt stadsutveckling krävs väldigt många parallella arbetsprocesser och insatser, bland annat hur cultural planning och kultur kan användas som medel. Genom att tillämpa teorier som platsanknytning och identitet stärks resonemanget kring människans koppling till fysiska miljöer och att dessa påverkar hen i stor utsträckning. Platser laddas ständigt av människors känslor, minnen och upplevelser, vilket påverkar hur hen knyter an till platser. För en hållbar stadsutveckling är det viktigt med positiva upplevelser av stadens platser och kanske framför allt i förhållande till sitt bostadsområde. Om en plats verkar sakna personer med anknytning till densamma kan olika åtgärder vidtas för att råda bot på problematiken. För denna uppsats vill vi hävda att speglingarna och berättelser av en plats spelar en betydande roll för hur människor identifierar sig med densamma. Därför är det av stor vikt att berättelserna upplevs representativa för de boende i Östra Sorgenfri samt att det är deras berättelser som får spegla stadsdelen. Genom att framhäva berättelserna i en stadsvandring kan platsaknytningen stärkas och fler personer kan känna ökad trygghet och en identifiering med sitt bostadsområde. Således kan detta fungera som ett steg på vägen mot en hållbar stadsutveckling. Nedan förtydligas den teoretiska kopplingen med hjälpa av figur 2.1.