Språkarbete i förskolan

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildning

Examensarbete

10 poäng

Språkarbete i förskolan

En studie om pedagogers arbetssätt och erfarenheter av språkarbetet i

förskolan.

How teachers in pre-school work to develop childrens

language.

Alexandra Ekberg

Ovsana M Boyadjian

Lärarexamen 140 poäng Handledare: Susanne Wollinger Barndoms och ungdomsvetenskap Examinator: Fredrik Nilsson

(2)

(3)

Abstract:

Titel:

Språkarbete i förskolan – Working to develop children’s language in preschool.

Datum:

Ht 2006

Författare:

Alexandra Ekberg och Ovsana M Boyadjian

Handledare:

Susanne Wollinger

Syfte:

Syftet med vårt arbete är att se hur språkarbetet bedrivs på de förskolor vi har undersökt. Vi vill även veta vilka erfarenheter pedagogerna har av språkarbetet på förskolan samt hur förskolan dokumenterar barnens språkutveckling. Vidare är syftet att andra pedagoger ska få en möjlighet att se hur andra pedagoger tänker och arbetar med språkutveckling. Vi anser att vår studie är relevant för läraryrket då språkarbetet med barnen är något som alla lärare oavsett årskurs arbetar med och det löper som en röd tråd i allt de gör. Eftersom att vi båda dessutom är intresserade av barns

språkutveckling och nyfikna på hur språkarbetet kan se ut på olika förskolor var vi överrens om att en jämförelse av olika förskolor skulle ge oss kunskap om det.

Problemområde:

Hur kan språkarbetet se ut på två femårsavdelningar på två förskolor i Skåne? Vilka är pedagogernas erfarenheter av språkarbete?

Metod:

Vårt examensarbete bygger på kvalitativa intervjuer med

pedagogerna på femårsavdelningarna på två olika förskolor och på observationer av pedagogernas språkarbete med barnen på

femårsavdelningarna.

Resultat:

Studien visar att språkarbetet i förskolan kan se väldigt olika ut beroende på vilken barngrupp man arbetar med. Dokumentationen en viktig del av språkarbetet i förskolan och även den skiljer sig från förskola till förskola beroende på barngrupp. Vidare visar

(4)

studien att pedagogernas erfarenheter av språkarbetet på den förskola de arbetar på är positiva och de utvecklar gärna sitt arbete för att skapa lärande situationer för barnen.

(5)

Förord

Vi vill här ta tillfället i akt och tacka alla de personer som har bidragit till vårt examensarbete. Vi vill tacka de personer som har ställt upp på intervjuer och öppnat dörrarna till sina

förskolor och därmed gett oss tillfälle att utföra våra observationer. Vi vill också tacka vår handledare, Susanne Wollinger, för den hjälp och det stöd som hon har visat oss under vår arbetsprocess.

Vi vill också tacka våra familjer som har varit osjälviska och haft väldigt stort tålamod med oss när stressen och det dåliga humöret har tagit över.

Tack också till våra underbara barn som har tagit oss med häpnad när de har visat vilka otroliga språkkunskaper de verkligen besitter och på det viset inspirerat oss i vårt arbete.

Barn är den viktigaste resursen på jorden

och den som har lyckan att ha barn

omkring sig är verkligen rik!

(6)

(7)

Innehåll

1 Introduktion

9 1.1 Syfte

10 1.2 Kunskapsmål

10 1.3 Problemprecisering

10 1.4 Begreppsdefinitioner

10 2 Metod

11 2.1 Intervju som metod

11 2.2 Observation som metod

11 2.3 Metoddiskussion, urval och genomförande

11 2.4 Analysbeskrivning

13 2.5 Forskningsetiska övervägande

13 3 Kunskapsbakgrund

15 4 Resultat

20 4.1 Intervju med Lina på Hajens förskola

20 4.2 Vardagsarbetet på Hajens förskola

20 4.3 Dokumentation av barnens språkutveckling

22 4.4 Linas erfarenheter av språkarbetet

23 4.5 Observation av Linas arbete med barnen på Hajen

23 4.6 Intervju med Anna och Stina på Daggmasken

24 4.7 Vardagsarbetet på Daggmaskens förskola

25 4.8 Dokumentation av barnens språkutveckling

27 4.9 Annas och Stinas erfarenheter av språkarbetet

28 4.10 Observation av Stinas arbete med barnen på daggmasken 29

5 Diskussion

30 5.1 Vardagsarbetet

30 5.2 Dokumentation av barnens språkutveckling

31 5.3 Pedagogernas erfarenheter av språkarbetet

32

(8)

(9)

---I det här kapitlet kommer vi att berätta vad vår studie handlar om och varför vi har valt att skriva om språkutveckling. Här kommer också att presenteras vad vårt syfte med studien är. ---

1 Introduktion

Vår studie handlar om språkarbetet på två olika förskolor i Skåne. Vi har studerat två femårsavdelningar och hur pedagogerna arbetade för att utveckla barnens språk och vilka erfarenheter pedagogerna hade av språkarbetet på förskolan. På de ena förskolan talade över 90 % av barnen ett annat språk än svenska hemma och på den andra förskolan talade mindre än 10 % av barnen ett annat språk än svenska hemma och då i de flesta fall ett skandinaviskt språk.

I läroplanen för förskolan (lpfö 98) står det att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar. Vidare säger läroplanen att förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar sitt ord och begrepps förråd samt förmågan att leka med ord. I förskolans strävande mål finns också att läsa att varje barn ska utveckla sitt intresse för skriftspråket och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner.

Vi som har genomfört studien är två studenter på Lärarutbildningen och vår inriktning är Barn

och ungdomsvetenskap (BUV). Ett av Buv:s profilområde handlar om språk och

meningsskapande och enheten (BUV) menar att språk och meningsskapande är något som måste genomsyra lärarkunskapen samt utgöra en integrerad del av undervisningen. Under vår utbildning har vi därför läst mycket om barns språkutveckling och vi blev nyfikna på huruvida språkarbetet på två olika förskolor kan se ut.

Vi som har arbetat med studien har samarbetat bra och trivts med att arbeta ihop.

Det har varit positivt att få arbeta i par då vi har haft möjligheter att bolla idéer med varandra samt föra diskussioner om arbetets innehåll. Åsikterna har ibland gått isär och vi har haft livliga diskussioner men det har vi sett som något positivt och givande att få se saker och ting genom andra ögon. Arbetet delades upp så att vi intervjuade och observerade varsin förskola, senare återberättade vi för varandra vad som hade hänt under samtalen och observationerna. Alexandra har med hjälp av Ovsana skrivit texten och Ovsana har letat efter relevant litteratur som vi tillsammans har bearbetat.

(10)

1.1 Syfte

Syftet med studien är att beskriva hur språkarbetet bedrivs på de två förskolor vi har studerat. Vi vill också veta vad pedagogernas tankar och erfarenheter är om språkarbetet på den förskola de arbetar.

1.2 Kunskapsmål

Vi vill att andra som arbetar i förskolans värld ska kunna läsa och hämta inspiration från vår studie samt få möjligheten att se hur andra pedagoger tänker om språkarbetet med barnen

1.3 Problemprecisering

Som vi har nämnt i introduktionsavsnittet så är vårt syfte att beskriva språkarbetet på två olika femårsavdelningar samt att belysa pedagogernas tankar och erfarenheter av språkarbetet på den förskola där de arbetar Vi valde följande frågor för vår studie:

• Hur kan språkarbetet se ut på två femårsavdelningar? • Vilka är pedagogernas erfarenhet av språkarbete?

1.4 Begreppsdefinitioner

•

Språkarbetet är den tid och det arbete som pedagogerna i förskolan ägnar åt att främja barnens språk i olika yttrycksformer så som bild, skapande, drama, lek och det talade språket.

• Barnen är de barn på de två femårsavdelningarna som vi har studerat.

(11)

---I det här avsnittet presenterar vi hur vi har valt att utföra vår studie och varför vi har valt att utföra den så.

---

2 Metod

2.1 Intervju som metod

Då vi var intresserade av att få pedagogernas funderingar kring språkarbetet samt ta del av deras erfarenheter, ansåg vi att intervjuer med pedagoger var att föredra framför en

enkätundersökning. När vi använder intervju som metod så ger det oss möjlighet att komma lite närmare personen som svarar på våra frågor samt att uppmärksamma kroppsspråk och minspel hos personen vi intervjuar. Vidare så ger intervjuer oss en chans att ställa följdfrågor vilket en enkätundersökning inte gör. Repstad (1999) skriver att för att komma in på djupet så ska man använda kvalitativa intervjuer där man kan få mer personliga och bättre förklarade svar. Vidare menar Johansson och Svedner (2001) att genom kvalitativa intervjuer får man ofta personliga svar som bygger på egna erfarenheter.

2.2 Observation som metod

För att vi skulle få en möjlighet att se i praktiken hur de två förskolorna arbetade med språket, ansåg vi att observationer i tillägg till intervjuerna skulle ge oss en större förståelse för

förskolornas språkarbete. Den observation vi har genomfört innebar att vi som forskare

observerade och iakttog ett språkarbete ute på förskolorna som vi sedan försökte återberätta så mycket och så praktiskt som möjligt.

2.3 Metoddiskussion, urval och genomförande

Vi har intervjuat sammanlagt tre pedagoger, samt utfört en observation av språkarbetet på respektive förskola. Vi började med att söka förskolor som ville ta emot oss på intervjuer och

(12)

observationer, det visade sig inte vara helt lätt då många hade börjat förbereda sig för julen och inte kände att de hade tid. Vi är tacksamma att de kunde vara så ärliga och säga att de inte hade den tiden vi behövde för att kunna genomföra vår studie, annars hade ju vårt arbete endast blivit halvfärdigt. Till slut hittade vi två förskolor som tyckte att vår studie lät spännande och gärna ville hjälpa oss med den.

På Hajens förskola har Lina arbetat sedan 1972 och har stor erfarenhet av språkarbete i förskolan. På Daggmaskens förskola (mångkulturell) arbetar Stina och Anna, Anna har arbetat 20 år i förskolan och Stina i 15 år. Det tyckte vi var positivt då de besatt en stor del kunskaper och erfarenheter om arbetet med barns språkutveckling. Från början var det tänkt att vi skulle intervjua samtliga personal på femårsavdelningarna. Men då detta inte blev möjligt på grund av sjukdomar och frånvaro av personalen på avdelningarna intervjuade vi en förskollärare på Hajens förskola och två förskollärare på Daggmaskens förskola.

Samtliga intervjuer är gjorda på förskolan i ett avskilt rum, det uppskattade vi eftersom det inte blev några avbrott från barn eller andra vuxna då. Innan vi gick ut och intervjuade satt vi länge och diskuterade vilka intervjufrågor som var bra att ha med. För att skapa ett samtal kring våra intervjuer hellre än att skapa en traditionell intervjusituation valde vi att utesluta att vi satt med ett färdigt formulär utan vi hade endast med oss stödord om det vi ville prata om. På så sätt blev det lättare att på ett naturligt sätt falla in på de frågor vi ville ha svar på. Vi har ställt frågor till pedagogerna rörande hur förskolans språkarbete bedrivs samt vilka erfarenheter pedagogerna besitter eftersom vi ville att vår studie skulle fokusera på

pedagogernas perspektiv av språkarbete. Vi frågade även om det gick bra att vi använde en bandspelare vid intervjun och förklarade att syftet med bandspelaren var att vi skulle kunna koncentrera oss mer på svaren vi fick istället för att sitta och skriva hela tiden, men ingen ville att den skulle vara på under intervjun så vi fick klara oss utan vilket inte var helt lätt.

Allteftersom intervjuerna fortlöpte kände vi att stämning blev mer avslappnad och att samtalet tog fart i form av diskussioner och jämförelser. Detta gjorde att det var lättare att få

ögonkontakt samt att uppfatta kroppsspråket hos personerna vi intervjuade. För att

anonymisera de pedagoger och förskolor vi har studerat har vi valt att kalla personerna för fiktiva namn.

När vi hade gjort våra intervjuer kändes det som vi hade massor av material och vi trodde att vårt arbete skulle bli alldeles för stort. Det visade sig dock lite senare att på den ena förskolan hade vi för tunt underlag för att vi skulle kunna skriva en resultatdel. Vi fick kontakta

förskolan igen och bestämma en tid för att ställa några frågor till. Vi tror att det beror på att vi var nervösa när vi skulle ut och göra våra intervjuer och därför glömde bort en del viktiga

(13)

frågor att ställa till pedagogerna. Ann Runfors (2003) har i sin avhandling ”Mångfald, motsägelser och marginaliseringar” utvecklat sin mycket bredare studie med ett långt

fältarbete och intervjuer med ett färre antal lärare. Syftet med det, menar Runfors, var att det gav henne ett djup som hon inte annars hade fått. Det vill säga att när hon intervjuade och observerade färre personer gav det henne en chans att bättre förstå helheten i det hon ville undersöka. Vi är medvetna om att vi inte kan få det djup som Ann Runfors talar om i sin avhandling men det var för att få en bättre förståelse för arbetet på förskolorna, som vi valde att i kombination med intervjuerna göra observationer, där syftet var att få se hur pedagogerna agerade i språkarbetet med barnen och vad de fick för respons av barnen.

2.4 Analysbeskrivning

När allt det empiriska materialet var insamlat, var det dags att analysera det. Vi började med våra intervjuer och observationer och delade upp svaren i olika kategorier: vardagsarbete, pedagogernas erfarenheter och pedagogernas dokumentation av barnens språkutveckling. De här kategorierna arbetade vi fram med hjälp av svaren vi hade fått på intervjuerna med pedagogerna samt utifrån vårt syfte med den här studien. Sedermera började vi se vilka tolkningar vi gjorde av de svar som vi hade fått i intervjuerna och observationerna om de två olika förskolorna och deras sätt att arbeta samt vilka erfarenheter och tankar pedagogerna hade. Vi diskuterade de svar vi hade fått och hade tillfälle att byta tankar samt att betrakta olika situationer ur ett annat perspektiv. Repstad (1999) menar att man kan hamna i något som han kallar ”säckbegrepp” det vill säga att man har satt en stämpel på något och det hindrar en från att betrakta situationen med ett nytt perspektiv. Detta upplevde vi att vi hade undvikit då vi hade arbetat i par och varit tvungna att se olika situationer ur två perspektiv hela tiden.

2.5 Forskningsetiska övervägande

Enligt Ejvegård (2002) går åsikterna isär hos forskare när det gäller vilka område det är etiskt rätt att forska inom. Även metoderna att forska på har moraliska aspekter, att spionera på människor eller att påstå att de har sagt något som inte är sant anses moraliskt fel.

Innan vi genomförde våra intervjuer och observationer berättade vi därför noga för personalen vad syftet med vårt arbete var, både personligen och via brev. Vi berättade att vi var

(14)

från pedagogernas perspektiv. Johansson och Svedner (2001) menar att för att

intervjupersonerna ska kunna känna trygghet och aktivt kunna delta i studien krävs lovad anonymitet. Vi var också noga med att informera om att namn på personer och arbetsplatser kommer att vara fiktiva i vårt arbete. Vi ringde också till områdets rektorer för att försäkra oss om att det inte fanns något hinder för att utföra våra studier på de här förskolorna.

(15)

--- I det här avsnittet har vi utgett en del av de teorier som finns om barn och deras

språkutveckling.

---

3 Kunskapsbakgrund

Hur arbetet med barnen i förskolan ska planeras, genomföras, utvärderas och utvecklas tydliggörs i läroplanen för förskolan (lpfö 98). Det enskilda barnets prestationer ska varken mätas eller bedömas och barnets utveckling och lärande ska stå i centrum. Vidare talar lpfö 98 för att olika språk ska ses som en tillgång och att förskolan ska bidra till att barn med annat modersmål än svenska, får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt

modersmål. Förskolan skall sträva mot att varje barn utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar. (Lpfö 98). Anledningen till att vi hänvisar till förskolans läroplan är att det är den som pedagogerna i förskolan kan luta sig mot i sitt arbete med barnen och som de är skyldiga att arbeta efter.

Svensson (1995) menar att språket leder oss till att förstå omvärlden samt att få perspektiv på företeelser och händelser. Barn tränar sitt språk i hög grad i sin lek och barnets språkliga egenskaper blir tydliga. Vi kan förberedda barnen inför den framtida läsinlärningen i skolan genom att leka olika språklekar. Språklekar är något man kan arbeta med barnen långt upp i åldrarna då språklekarna även är utvecklande när barnen redan kan läsa.

Vidare anser Svensson (1995) att för att utveckla sitt språk är det viktigt att barnen varje dag utmanas i sin språkutveckling genom intressanta samtal och stimulerande övningar.

När barnet självständigt och mer eller mindre medvetet funderar över språket så talar man om en språklig medvetenhet. Barnet börjar fundera på hur något sägs i tillägg till vad som sägs. Det krävs en viss kognitiv förmåga för att kunna observera språkformen och inte betydelsen. Pedagogerna vi har intervjuat anser allihop att språket utvecklas i stor utsträckning i den fria leken samt att det är viktigt att man hela tiden utmanar barnen i sitt språk.

Här redogör vi för hur två teoretiker ser på hur barn utvecklar sitt språk:

Arnqvist (1993) menar att enligt Jean Piaget är språket ett teckensystem som utvecklas i ett socialt sammanhang. Språket är vidare beroende av den kognitiva utvecklingen det vill säga

(16)

utvecklingen av de intellektuella funktionerna som tänkande, förståelse och tolkande.

Utvecklingen av de kognitiva färdigheterna är i sin tur beroende av individens mognad det vill säga det steg i utvecklingen som barnet befinner sig på. Hjärnans utveckling bestämmer den tankemässiga förmågan. Individens möjlighet till handling är också bestämmande för utvecklingen, på samma sätt som det sociala samspelet påverkar utvecklingen.

Piagets tankar om barnet och språket handlar till stor del om hur barnet blir mer och mer socialt tillsammans med sin omgivning. Enligt Piaget kunde språket delas in i ett egocentrerat språk och ett socialiserat språk. Det egocentrerade språket betyder att barnen inte bryr sig om vem de talar med eller om någon lyssnar, barnet pratar till sig själv och saknar förmåga att sätta sig in i lyssnarens situation. Den egentliga språkutvecklingen av språket sker enligt Piaget under det preoperationella stadiet det vill säga ett av stadierna i barns tankemässiga utveckling. (Arnqvist, 1993). Språkutvecklingen och dess koppling till den kognitiva

utvecklingen märks tydligt då barnet mer och mer frigöra sig från sin egen kropp och det egna perspektivet. I början kännetecknas talet av att vara mycket styrt av den konkreta situationen där det förekommer. Barnens tal som är uttryckande för barnets tankar är fångat i en ”här och nu” situation. Med tiden blir det mer och mer distanserat från den aktuella situationen, barnet kan beskriva händelser i nu och då tid. (Arnqvist, 1993).

Arnqvist (1993) anser att man kan säga att Lev Vygotsky står i motsättning till Piaget som säger att utvecklingen går från det individuella till det sociala. Vygotsky menar att barnet går i sin utveckling från det sociala till det individuella, det vill säga att barnet först utvecklar språket tillsammans med sin omgivning för att sedan forma tankar och då utveckla ett inre språk. Vygotsky menar att språket i början är socialt och kommunikativt och att det senare utvecklas till ett egocentriskt språk det vill säga att barnen inte bryr sig om vem de talar med eller om någon lyssnar. När det lilla barnet riktar sig till en annan människa kommer det sociala språket till uttryck, barnet skriker och vänder sig därmed till andra individer i sin omgivning. I sitt skrik vill barnet förmedla något exempelvis att ”jag är hungrig” och i den aspekten är språket kommunikativt.

Vidare menar Arnqvist (1993) att det finns vissa likheter i Lev Vygotskys och Jean Piagets teorier.

• Båda teoretikerna anser att barnet aktivt granskar världen omkring sig och även har aktiva interaktioner med sin omgivning det vill säga barnen är sociala.

(17)

• Piaget och Vygotsky talar för att kognition och kommunikation är viktiga tillägg i språkutvecklingen och de sätter in språket i ett större sammanhang. Språket inträder och förbättras alltså inte i ett tomrum.

Här visar vi teorier om det som pedagogerna sa vid intervjuerna om hur stor betydelse sagoläsningen har för barnens språkutveckling och hur viktigt det är att som pedagog variera sitt arbete så att det blir spännande och lärorikt för barnen.

Arnqvist (1993) menar att ett viktigt hjälpmedel vi har för att hjälpa barnen att utveckla ett rikt språk är böckerna och att förskolans aktiviteter så som samtal kring olika teman,

begreppsbildning, sagoläsning och återberättande bidrar till att förbättra barns uppfattning av sin omvärld. När man använder sig av högläsning i förskolan stimulerar man barnens fantasi, utökar barnens ordförråd, ger en insikt i hur språket kan se ut, ökar intresset för skriftspråket och skapar gemenskap, närhet och trygghet. Sagor och sagoläsning är en stor del av

förskolans pedagogiska verksamhet. Sagans struktur har stor betydelse för förmågan att kunna återberätta, en enkel struktur gör att sagan blir lättare att återberätta. En annan viktig del är hur man presenterar sagan för barnen. För att aktivera barnens tidigare erfarenheter och kunskaper och för att göra det lättare för dem att förstå sagan, är det lämpligt att presentera sagan och dess innehåll för barnen innan man börjar läsa den. (Arnqvist 1993).

En annan viktig sak som Arnqvist (1993) talar om är att äldre förskolebarn behöver höra sagor utan så mycket bilder, så att de får använda sin fantasi och den fantasin behöver inte alltid styras av bilder. Det kan vara så att bilderna inte alls stämmer överrens med vad barnen har tänkt sig eller inte alltid stämmer med texten. Man ska inte heller tveka inför att läsa svårare böcker för barnen, ett skolbarn förstår avsevärt mycket mer än hon klarar av att läsa själv. Det kan också vara lite spännande för barnet att höra sagor som är beskrivna på ett helt annat sätt än vad de är vana att höra. Vidare talar Arnqvist (1993) för att använda sig av flanomaterial när barnen ska återberätta sagan då man kan sätta upp bilderna i ordning och låta barnet berätta vad som händer. För att vidareutveckla kan man sedan blanda bilderna och utmana barnet till vidare tänkande.

Calderon (2004) menar att barn måste förstå eller kunna identifiera sig med de berättelser de hör för att kunna ta det till sig. Det är viktigt att skapa en förståelse för olika sagofigurer i berättelser för att barnen ska kunna identifiera sig med dem. Det finns många olika sätt att hjälpa barnen att förstå innehållet i en saga.

(18)

Utöver att läsa sagan traditionellt kan man använda sig av språkpåsar där karaktärerna i sagan finns med i påsen. Viktigt är också att läsa sagan många gånger då barnen tar till sig mer och mer av ord och innehåll för varje gång.

Dejke (2006) menar att nu när allt är så teknikburet är det extra viktigt att betona

högläsningen och det muntliga berättandet. Det finns inte tid att fundera och ställa frågor när man ser på tv då det är ett högt tempo och svårt för små barn att hänga med. Ibland kan man ställa sig frågan om vi verkligen har tid att läsa då så mycket annat som behöver göras. Dejke (2006) menar att det är viktigt att ägna tid åt högläsningen då det skapar trivsel och

gemenskap samt är språkutvecklande för barnen. Vidare menar Dejke (2006) att berättelser utan bilder är för abstrakt för ett och tvååringar men att berätta en saga där handlingen är enkel och ett gosedjur får agera berör barnens verklighet och fungerar bra. Likaså ramsor och lekar som handlar om den egna kroppen. I tre, fyra och fem års ålder kan sagorna och

berättelserna vara lite mer avancerade och sagorna kan vara lite längre. Barnen har utvecklats så att de kan förstå innehåller i en berättelse utan bilder och dockor, i en barngrupp med barn som har olika språkbakgrund kan det dock vara annorlunda. Då kanske det behövs bilder eller konkret material för att skapa en förståelse hos barnen. I den här åldern kan barnen också uppskatta och förstå traditionella sagor så som Bockarna Bruse och Guldlock och de tre

björnarna samt olika fabler. Dejke (2006). Vi ställer oss frågande till det som Dejke säger

angående vad barn klarar av i olika åldrar. Vi menar att man inte kan bedöma vad ett barn är moget för genom att titta på åldern utan man måste se från barn till barn var de befinner sig i sin utveckling.

Dokumentationen visade sig vara väldigt viktig del av pedagogernas arbete med barnen. Den hjälpte pedagogerna att på ett lätt se var barnen befinner sig i sin utveckling.

Dokumentationen fungerade även som ett hjälpmedel vid utvecklingssamtal för att på ett lättare sätt förklara för föräldrarna var barnet är starkt och var det finns brister.

Johansson (1996) menar att det finns många olika skäl till att dokumentera samt olika sätt att utföra dokumentationer på så som loggböcker, observationer, fotografering och

videoinspelning. Dokumentationen ska syfta till att bevara helheter genom att beskriva delar i sitt sammanhang. Rubenstein, Reich och Wesén (1992) menar att man kan observera vad som är gemensamt för barngruppen och vad som är speciellt för ett enskilt barn som en träning i att lära sig att se barnens behov och som ett sätt att få en bra grund för sin planering. Barn som befinner sig i samma situation kan bete sig mycket annorlunda även om de är i samma

(19)

ålder. Att observera och dokumentera barnen i vardagssituationer kan ge pedagogen en ide om var barnen befinner sig i sin utveckling både språkligt, socialt och motoriskt.

Doverborg och Pramling (1988) menar att dokumentera är ett sätt att beskriva verksamheten på. Det är ett viktigt sätt för pedagogen att utvärdera arbetet samt de kompetenser som barnen har utvecklat. Dokumentationen ger också föräldrarna en inblick i vad som händer i förskolan samt att se hur deras barn agerar i förskolegruppen.

Här påvisar vi Gunilla Ladbergs teori om att det inte finns någon gräns till hur många språk ett barn kan lära sig.

Ladberg (1996) anser att barn lär sig de språk som talas av dem som barnet tycker om. Det viktigaste skälet till att lära sig ett språk är behovet att bli förstådd. Det finns ingen gräns till hur många språk ett barn kan lära sig, talar de viktiga personerna i barnets liv flera språk så kan barnen lära sig samtliga. Att lära sig många språk har ingenting med begåvningen att göra, ett mindre begåvat barn lär sig språk till en lägre nivå men inte färre språk. Hos en människa begränsas språkkunskaperna av människolivets korthet och inte kapaciteten i

hjärnan. Barn som talar flera språk lär sig vid tidig ålder att använda sina språk rätt, märker de att de inte blir förstådda så övergår de till ett annat språk. Ladberg (1996).

Vidare talar Ladberg (1996) om upplevelsen av att inte kunna göra sig förstådd. Det är mycket skrämmande för ett barn att hamna i en miljö där ingen förstår vad barnet säger. Barnet är ju beroende av oss vuxna. Det märker man inte bara på barn som talar mer än ett språk utan också på barn som precis har börjat tala. De minsta barnen kan reagera med förtvivlelse och kasta sig på golvet och skrika hysteriskt. Andra barn använder kroppen i stället när de inte blir förstådda, de knuffas, biter eller slåss. Det allra farligaste är kanske när barnen ger upp sina försök till att bli förstådda och drar sig undan istället. De undviker lekar och aktiviteter där man behöver använda språket. Ladberg (1996).

Ladberg och Nyberg (1996) menar att grammatik, uttal och enkla vardagsord lär sig små barn lätt. Det är de stora fördelarna med att lära sig ett språk i tidig ålder. Att utveckla sitt

ordförråd tar lång tid, det är något som människan gör hela livet. Små barn lyssnar och upprepar ljud de hör det vill säga de lär sig mest utantill och inlärningen bygger mest på minnet.

(20)

---I det här avsnittet lägger vi fram resultatet av våra intervjuer och observationer med pedagogerna.

---

4 Resultat

4.1 Intervju med Lina på Hajens förskola

Hajens förskola har fyra avdelningar varav två avdelningar är 1-3 år. En avdelning är 3-4 år och en avdelning är för femåringarna. På femårsavdelningen är mycket av arbetet en

förberedelse för barnen att börja i förskoleklass. Personalen arbetar mycket med barnens språkutveckling talar även om bokstäver och alfabetet. På femårsavdelningen arbetar Lina som har 34 års erfarenhet i förskolan. På den här förskolan talar mindre än 10% av barnen ett annat språk än svenska hemma.

4.2 Vardagsarbetet på Hajens förskola

I sitt språkarbete använder pedagogerna på avdelningen sig ofta av temaarbete. Lina berättade om ett pågående temaarbete som de hade arbetat med hela terminen.

Pedagogerna på avdelningen har tillsammans valt ut en bok, Guldlock och de tre björnarna

skriven av Maivor Persson Malm och läst sagan för barnen upprepade gånger för att barnen

behöver upprepningar för att förstå innehållet i sagan berättar Lina. De har sedan letat efter andra varianter av sagan och hittade en som skiljde sig ganska mycket från den varianten av Guldlock och de tre björnarna som de hade läst tidigare bl.a. så åt björnarna blåbärskräm istället för gröt. De läste sagan för barnen och sedan fick barnen diskutera och berätta vad det var som inte stämde med den första sagan.

Vidare berättar Lina att för att utveckla sagan och utveckla förståelsen hos barnen om vad som händer i sagan har pedagogerna också läst flanosaga om Guldlock. De har arbetat med en språkpåse där innehållet bl.a. har varit björnarna, guldlock, sängarna, stolarna och gröten. Pedagogen har berättat sagan utan bok och dramatiserat den med hjälp av språkpåsen och syftet med det har varit att öka barnens förståelse och ordförråd.

(21)

Lina talar om att barnen har fått måla sina tankar om sagan som de sedan har fått visa och berätta om i gruppen. Syftet med arbetet är hela tiden att få barnen att använda språket aktivt samt att våga prata i gruppen och att träna på att lyssna på sina kamrater.

När jag frågade Lina hur hon skulle vilja utveckla deras språkarbete svarar hon att hon vill att barnens fantasi ska utvecklas hela tiden. Hon berättade vidare att hon skulle vilja att barnen själv kunde sätta ord på en egen saga och berätta för gruppen, då anser hon att deras fantasi och kreativitet utmanas.

Vidare berättar Lina att på förskolan arbetar man med språket hela tiden genom att man hela tiden pratar med barnen och utmanar dem i sitt språk. Språkarbetet går som en röd tråd i allt de gör. Barnen har också namnstavar (en träbit med deras namn klistrat på) som de arbetar med i samlingen. Barnen får leta upp sitt namn som de snabbt lär sig att känna igen och dra med pekfingret i skrivriktning och läsa sitt namn högt. Linas erfarenhet är att barnen tycker det är roligt och gärna hjälper sina kompisar att hitta och läsa sina namn.

Förskolan har börjat arbeta med ett annat material som heter STEGVIS. Lina har gått en utbildning om projektet och meningen är att hela förskolan så småningom ska arbeta med det här materialet för att hitta ett sätt att gemensamt arbeta med barnens språkutveckling på förskolan.

Bakgrund av STEGVISPROGRAMMET:

Lina berättade att Committee for children i Seattle, USA har utvecklat ett program som heter second step och STEGVIS är en översättning och bearbetning av det.

Lina berättade vidare att STEGVIS material finns för barn mellan fyra och femton år vilket pedagogen anser är positivt då barnen känner igen materialet och vet vad det handlar om. Programmet används för att främja barnens emotionella och sociala kompetens och som i ett led att motverka mobbing.

Under pedagogens handledning får barnen diskutera en situation som visas på en fotoplansch. Bakpå planschen finns exempel på frågor till just den bilden som visas som pedagogen kan använda sig av i arbetet med barnen. Barnen ska försöka beskriva vad det är som händer på bilderna och försöka sätta sig in i situationen. De får diskutera hur man kan göra i den aktuella situationen och hur man hitta goda lösningar som sedan ska sättas om i konkreta handlingar som man exempelvis kan dramatisera ihop med barnen. Barnen får också sätta ord på sina känslor. Lina berättar att ibland får man inte med sig alla barnen det beror på vilket humör de

(22)

är på. Hon tillägger att det inte är alltid vi vuxna är på humör för att prata om våra känslor heller.

4.3 Dokumentation av barnens språkutveckling:

Lina berättade att personalen tillsammans på förskolan hade funderat på vad de egentligen menar med språkarbete och hur de dokumenterar barnens språk. För att följa varje barn i deras språkutveckling samt att kunna på ett enkelt sätt förklara för föräldrarna hur barnens

språkutveckling ser ut bl.a. vid utvecklingssamtal ha förskolan börjat arbeta med något som heter TRAS. TRAS står för ”tidig registrering av språket” och följer barnen in på de olika avdelningarna.

Bakgrund av TRASprojektet

Lina berättade att TRAS är ett samarbetsprojekt mellan olika pedagogiska institutioner i Norge. Personalen vid de olika institutionerna arbetar i vanliga fall med barn som är försenat i sitt språk och läs utveckling och de har alla upplevt vi upprepade tillfälle att de kommit för sent igång med olika åtgärder för att hjälpa barnet.

Lina berättade vidare att personalen vi institutionerna menar att utvecklingen av språket är något av det mest betydelsefulla som sker i ett barns liv. Språket ger barnet en identitet och en känsla av samhörighet, genom språket lär sig barnen förstå sig själv och omvärlden något som är avgörande för barnets vidare utveckling.

Lina berättar vidare att personalen på institutionerna menar att ett stort problem med

specialpedagogisk ”reparation” är att den sätts in först när barn och familj har slitit under en lång tid med problemen. En väsentlig grund för att understryka betydelsen av tidigt

förebyggande arbete är just att igångsätta olika åtgärder i ett tidigt skede för att motverka att barnen utvecklar ett ofullständigt språk berättar Lina för mig.

TRAScirkelen

Så här beskrev Lina förskolans arbete med TRAS-cirkelen:

Här dokumenterar vi barnens individuella språkutveckling. Allt från begreppsuppfattning till det talade språket, empati dokumenteras också i trascirkeln, det enda som inte dokumenteras här är motoriken. I TRAS-cirkeln finns fält till de olika stegen som barnen ska behärska. Kan

(23)

barnet det så fyller vi i hela rutan, kan barnet det till viss del men behöver mer träning då streckar vi rutan, kan inte barnet det alls lämnar vi rutan öppen. Lina menar att detta ger pedagogen en snabb överblick om var barnet befinner sig, det blir också mera tydligt när vi lämnar över barnet till nästa avdelning.

4.4 Linas erfarenheter av språkarbetet:

Linas erfarenheter med temaarbete är positiva, hon har arbetat så här länge och hon anser att det finns många möjligheter med temaarbete och många sätt att utveckla och variera det på. Hon säger också att hon tycker att det är ett stimulerande sätt att arbeta både för barnen och för pedagogerna. Hon har arbetat på förskolan sedan 1972 och säger att om de hade haft barn från andra kulturer så hade säkert deras arbete med språket sett annorlunda ut.

Lina berättar även att hon anser att barn generellt har ett sämre språk nu än för 20 år sedan, hon menar att språkarbetet i förskolan har blivit väsentligt viktigare nu när tv och data har ersatt en stor del av samtalen med barnen hemma.

4.5 Observation av Linas arbete med barnen på Hajen

Vi befinner oss i ett rum som har delats av så att Lina ska kunna arbeta med barnen utan att bli avbruten. Det är tydligt när jag kommer in på avdelningen att personalen har den lärande miljön i minnet när de har inrett. Allt som barnen har skapat sitter i barnens höjd på väggarna så att det blir påtagligt för dem att se. Att de arbetar aktivt med språket och med bokstäver i femårsgruppen syns tydligt när jag kommer in på avdelningen. Bokstäver sitter på väggarna och material som används till att ”leka” med bokstäverna finns på hyllorna.

Lina sitter tillsammans med 10 barn på golvet och hon har tänkt att de ska arbeta med stegvisprogrammet idag. Hon har några bildkort som hon tänker visa och prata med barnen om samt bilden på stoppljuset som sitter på väggen som de också ska prata om. Lina inleder med att fråga barnen vilka regler som gäller när de ska arbeta med stegvis. Barnen svarar att man måste räcka upp handen, vänta på sin tur och lyssna. Lina bekräftar att barnen har rätt. Hon säger åt barnen att lyssna noga och ”om ni hör vad jag säger nu så sträck upp en hand i luften”. Barnen gör det och det är alldeles knäpptyst i rummet, Lina fortsätter att instruera barnen om vad de ska göra om de hör vad hon säger. Under tiden Lina instruerar barnen

(24)

ändras hennes tonläge och till slut viskar hon. När de är färdiga frågar Lina ”hade ni hört vad jag sa om alla hade pratat samtidigt som jag?”. Barnen håller med Lina om att de inte hade gjort det och en pojke säger ”man måste vara tyst och lyssna”.

Lina uppmärksammar barnen på att de tidigare har pratat om olika känslor och det verkar barnen komma ihåg. Lina pekar på stoppljuset som sitter på väggen och frågar barnen vad som gäller på det röda ljuset. En flicka svarar ”stopp” och Lina frågar barnen hur man stoppar. En pojke säger ”man måste sluta med det man gör”. Lina bekräftar att han har rätt och berättar att när man är ovän med en kompis och bråkar eller slåss så ska man tänka på stoppljuset och sluta. Vidare pekar Lina på det gula fältet (som betyder tänka efter) och på det gröna (som betyder att man kan prata om varför man är arg) och diskuterar med barnen om vad som gäller vid gult och grönt ljus.

Lina plockar sedan fram ett bildkort där det finns en bild på en pojke som ser ledsen ut. Lina diskuterar med barnen om varför de tror att pojken är ledsen och vad vi kan göra för att hjälpa någon som är ledsen. Barnen får också berätta vad som gör dem ledsna samt visa hur de ser ut när de är ledsna. Lina fortsätter med andra bildkort och lockar hela tiden barnen till att tänka efter och att berätta.

Lina berättar efteråt att syftet med samtalet med barnen var att utveckla barnens empati för varandra och att kunna sätta sig in i andra människors situationer. Lina menar att om man har en barngrupp där många barn slåss istället för att prata med varandra när det uppstår

konflikter är det bra att arbeta med stegvis. Hon berättar också att samtalet med barnen var menat som en träning i att lyssna på varandra, att använda språket och att räcka upp handen när man vill prata så att alla inte pratar samtidigt. Lina menar också att det är viktigt att barnen vid en tidig ålder vågar berätta vad de känner och hur man mår i olika situationer då kan man också undvika många konflikter.

4.6 Intervju med Anna och Stina på Daggmaskens förskola

På daggmasken förskola finns det tre avdelningar varav två är 1-4 år och en för femåringarna. På daggmaskens förskola arbetar personalen mycket med att förbättra barnens vardagliga ordförråd. Med det menar de att de arbetar mycket med att det heter en stol i stället för ett stol och man säger inte ”mina bil” utan ”min bil”.

På Daggmaskens förskola arbetar Stina som har 15 års erfarenhet i förskolan och Anna som har arbetat 20 år i förskolan värld. På den här förskolan talar fler än 90 % av barnen ett annat språk än svenska hemma.

(25)

4.7 Vardagsarbetet på Daggmaskens förskola

Anna berättar att med språkarbete menas den dagliga medvetenheten av språkträning, oavsett var man befinner sig, på eller utanför förskolan.

Stina menar att språkarbetet genomsyrar allt de gör på avdelningen, språkarbetet är på gång hela tiden även vid matbordet och i leken.

Både Anna och Stina säger att de är medvetna om att språkarbetet är en mycket viktig del av barnens utveckling. I sitt arbete använder de sig av bland annat rim och ramsor, sånger, flanosagor och teckenspråk. Språkarbetet utvecklas vidare med lekar, fria lekar, utelekar etc. All personal på avdelningen är involverade och delaktiga i att utveckla barnens språk. Stina berättar att de arbetar med högläsning i böcker som har stora bilder för att lättare skapa en förståelse för sagan även för de barn som inte talar så bra svenska.

Vidare berättar Stina att de uttrycksformer som används i språkarbetet är gymnastik, dans, drama, sång, musik, spel, lera, böcker, flanosagor (man berättar en saga med hjälp av bilder som man fäster upp på en tavla), bilder, språkpåsar (påse som innehåller sagans karaktärer och annat som finns med i sagan), storsamlingar, samlingar i smågrupper, teckningar och målning.

Stina menar vidare att språkarbetet börjar med att arbetslaget funderar över vad just dessa barn behöver och att man diskuterar med varandra inom arbetslaget över vad som ska göras. Hon minns inte hur länge har hon arbetat på det här sättet, utan det har kommit fram bra saker under årens gång, bland annat från en del kurser hon gått, men erfarenheten har också satt sin prägel. Stina testar hela tiden de nya kunskaper hon har fått på vägen och tycker att det är viktigt att hela tiden förnya och utveckla. Stina har invandrar bakgrund och brinner

passionerat för språkarbetet i förskolan. Anna menar att hon vill fortsätta arbeta så som hon alltid har gjort eftersom hon anser att det sättet är givande både för pedagogerna och för barnen. Hon skulle vilja ha fler kollegor som är språkmedvetna och villiga att arbeta i samma banor och naturligtvis många barn som är medgörliga och villiga att testa nya saker. Båda pedagogerna vill fortsätta sitt arbete som det ser ut nu och utveckla vidare genom att ha nytt material hela tiden som stimulerar barnens lärande. En sak som de är överrens om är att det är viktigt att personalen är medveten och kunnig i sitt arbete med barnen och är intresserad av att arbeta med mångkulturella barn samt har ett intresse att lära sig om andra kulturer och

religioner. Anna menar att om pedagogen har glimten i ögat smittas det gärna av på barnet och då blir det roligt för både barn och personal att arbeta tillsammans. Stina menar att arbetet pågår oavsett vilken miljö man befinner sig i, i dockvrån, i sagorummet, i leken, samlingen

(26)

och att barn stimuleras på så många olika sätt, det kan vara socialt, praktiskt, språkligt, kreativt eller motoriskt.

Både pedagogerna är eniga om att språkarbetet pågår även då barngruppen är på promenad, åker buss, handlar i affären eller gör något annat.

SIT – test. Ordbank för områdets förskolor.

Både Anna och Stina berättar om ordbanken som består av ett stort antal ord och fraser som man ska observera att alla barn besitter innan de slutar förskolan som femåringar efter att de har varit med i verksamheten minst i två år. Syftet med detta är, berättar Anna och Stina, att studera det enskilda barnets språkutveckling men också att erbjuda en gemensam verksamhet på alla avdelningar, som på ett lustfyllt sätt ger barnen möjlighet att lära sig dessa ord. Vidare är också syftet att få större möjlighet att se om barnen på förskolan, som ofta talar ett annat språk än svenska hemma, har utvecklats i det svenska språket. Ordbanken har ca.532 ord/fraser som är ordnade områdesvis.

Orden är indelade i följande områden: • Samling

• Rutinsituationer (måltider/mat, utelek, innelek, vila, toalett) • Kläder

• Skapandeverksamhet (bild och form, musik och drama, berättande och litteratur) • Motorik och rörelse

• Fester, högtider och traditioner • Inredning

• Hus

• Temabegrepp (färger, trafik, djur, natur, kroppsdelar, veckodagar, räkneord, prepositioner, känslor, pronomen, familj, matematiska begrepp)

• Fraser

Exempel av ordbanken i området samling:

SAMLING Steg 1c

1. samling 2. sitta

(27)

3. lyssna 4. prata 5. titta 6. klappa Steg 1 d 7. sitta i ring

4.8 Dokumentation av barnens språkutveckling:

Barnens utveckling dokumenteras i elevportfolio, IUP – individuell utvecklings plan. Stina berättar att individuell utvecklingsplan är ett sätt att dokumentera barnens utveckling som förenklar skolvardagen för såväl skolledare och pedagoger som föräldrar. Planen sätter fokus på individens utveckling efter hans eller hennes förutsättningar. Målen är de målen som finns i styrdokumenten, läroplanen och kursplaner men nedbrutna och konkretiserade.

IUP omfattar matematik, svenska, engelska och social utveckling. Varje ämne är indelat i steg och varje steg har ett antal område t.ex. tala, lyssna och läsa där målen anges.

Språkutvecklingsprogram:

Personalen på förskolan har utvecklat ett språkutvecklingsprogram för att tydliggöra sitt arbete på förskolan. Området där förskolan ligger är ett invandrartätt område och därför anser man på förskolan att språkarbetet är det viktigaste arbetet på förskolan för att barnen ska kunna behärska det svenska språket. Anna berättar att språkinlärning är en process som pågår hela livet, men den mest intensiva inlärningsperioden är de tidiga barnaåren. Därför är det viktigt att barnets modersmålsutveckling inte avbryts under den mest aktiva inlärningen. Man kan lära sig två eller flera språk i alla åldrar då speciellt vid unga år. Anna berättar vidare att barn med annat modersmål än svenska måste få mycket god behärskning av det svenska språket eftersom all kunskapsinhämtning och kommunikation i skolan sker på svenska. Vidare berättar Anna att förskolan strävar efter funktionell flerspråkighet, vilket innebär att barnen ska kunna använda alla sina språk i alla sammanhang när behovet finns. Om varken modersmålet eller svenskan är tillräckligt välutvecklad får detta negativa konsekvenser för både den intellektuella och kognitiva utvecklingen. Stina berättar att det är en stor tillgång för ett barn att få växa upp till en flerspråkig individ. Ett nytt språk öppnar dörrar till nya

(28)

möjligheten att bevara kontakten med sitt ursprung. Båda pedagogerna menar att det därför är viktigt att samarbeta med föräldrarna, kontakten och kommunikationen med dem är en

mycket viktig del av arbetet på förskolan. Personalen ska visa respekt för föräldrarnas värderingar och syn på sina barns fostran och socialisering, för att bidra till att deras föräldraauktoritet bevaras. Språkliga och kulturella mångfalden är utgångspunkten i det pedagogiska arbetet, drivkraften för samarbete.

Stina berättar att några av målformuleringarna i förskolans språkutvecklingsprogram är: • Att alla barn utvecklar en positiv självbild.

• Flerspråkiga barns förmåga att framgångsrikt röra sig mellan sina olika kulturella världar och sina olika språk stärks.

• Att alla barn, som aktivt deltagit i förskoleverksamheten i minst två år ska kunna använda språket i leken, våga och vilja berätta på hemspråket eller svenska, kunna vardagliga begrepp som använda på förskolan (se ordbanken) samt kunna uttrycka sin åsikt på svenska och kunna bli förstådd av andra barn och vuxna etc.

4.9 Annas och Stinas erfarenheter av språkarbetet:

Anna har erfarenhet av att glada och trygga barn lär sig fort. Hon menar att språket är starkt sammanknippat med känsla, att barn lär sig mest genom dialogen och leken tillsammans med den vuxne. Vidare menar Anna att barn lär sig genom att kommunicera och uttrycka sig muntligt. Ordförrådet utökas med hjälp av flanosagor, språkpåsar ”tredimensionellt” alltså från abstrakt till fakta. Har man roligt ger det bra resultat, när det gäller barnens lärande av språket. Det som kan vara en nackdel i arbetet är om barngruppen är stor och det inte finns tillräckligt med personal.

Stinas erfarenhet är att vissa saker fastnar hos barnen som när de lär sig nya ord, då har man sått ett frö så att nästa gång barnet hör ordet blir det en Aha – upplevelse. Båda pedagogerna menar även att det är en vinst för barn att kunna tala mer än ett språk. Stina menar att arbeta med stor variation av arbetssätt inom språkutveckling är positivt, det ger bra resultat.

Svårigheterna i arbetet kan vara att man inte finner material som stimulerar barnens vilja att lära, sig nya saker. Språkarbetet utvecklas ständigt eftersom barngruppen förändras hela tiden så och deras behov.

(29)

4.10 Observation av Stinas arbete med barnen på daggmasken

När vi kommer in på daggmaskens förskola ser vi att det finns barn med många olika

nationaliteter på den här förskolan. Flaggor som representerar samtliga barns ursprung hänger på väggarna och informationslappar som hänger på väggarna till föräldrarna är översatt till många olika språk för att det inte ska ske några missförstånd

.

Alla barnen sitter i en ring på golvet och sjunger en morgonsång med rörelser som heter ”Nu är vi här igen”. När de har sjungit färdigt går Stina runt till alla barnen och tar de i handen och säger ”hej”, bekräftar att jag har sett dig, det är viktigt att barnen och pedagogerna ser

varandra i ögonen när de hälsar berättar Stina sedan just för att få bekräftelsen att ”jag har blivit sedd”.

Stina frågar barnen hur vädret ser ut idag och barnen resonerar om vilka kläder de ska ha på sig när de går ut. Ahmed säger att det är ”fint väder ute”, Stina frågar om han tycker att det är fint väder när det är blött ute och ingen sol. Nej det tycker han inte och hans kompis Alina säger att nej det tycker inte hon heller för det regnar ju ute påpekar hon. Stina fiskar upp det hon säger om regnet och frågar ”kan vi gå ut i de kläderna som vi har på oss nu”. En pojke säger att de måste ta på sig sina jackor innan de kan gå ut och en flicka påpekar att när det regnar måste de ha regnkläder på sig. Stina uppmuntrar barnen till att berätta hur deras regnkläder ser ut och barnen berättar ivrigt om olika färger och märken som de har på sina regnkläder. Stina pratar vidare med barnen om vilken dag det är och barnen kommer med förslag och Stina pratar med baren om vilka dagar man kan vara på förskolan och vilka dagar förskolan är stängd. Vidare får barnen försöka se vilka barn som inte är på förskolan idag och en pojke får med hjälp av Stina räkna alla barnen. Stina berättar att syftet med den här samlingen var att få barnen att våga använda sitt språk och att våga ge sig in i diskussioner med sina kompisar. Vidare pekar hon på vikten av att använda språket så mycket som möjligt med barnen och att utmana dem i sin språkutveckling.

(30)

I vår diskussionsdel analyserar vi det vi kom fram till med hjälp av vår resultatdel samt tar stöd i det med den litteratur vi har nämnt i kunskapsbakgrunden. Här kommer också att finnas en reflektion om vad vi har lärt oss av vår studie samt vilka frågor som har väckts.

5 Diskussion

5.1 Vardagsarbetet

Vår studie visar att språkarbetet i förskolorna inte enbart är planerade aktiviteter, det genomsyrar allt som händer på förskolan. Barn tränar sitt språk hela tiden och pedagogerna utmanar barnet språk i alla situationer. I vardagssituationer på förskolan så som utelekar, den fria leken, vid matbordet och i samlingar tränas språket väldigt mycket. Ladberg (1996) menar att barn lär sig språket som talas av de personer som finns i barnens omgivning. Talas olika språk i hemmet och på förskolan lär sig barnet att tala båda språken samt att skifta mellan språken beroende på vem de talar med. Små barn (2-3 års ålder) som talar fler språk märker snabbt om de inte blir förstådda när de talar och övergår då till det andra språket. Svensson (1995) anser också att genom sin lek tränar barnet sitt språk i hög grad och det är lätt att se barnens språkliga egenskaper då. Barnen experimenterar med språket hela tiden precis som vi vuxna gör, det finns alltid något nytt att lära sig och språklekarna i förskolan följs ofta av språklekar i skolan som är utvecklande även för större barn. Vidare gjorde vi tolkningen att det hela tiden är viktigt att utveckla sitt arbete med barnen för att ge barnen nya utmaningar och för att skapa en spänning i arbetet. Vår studie visar att pedagogerna inte alltid får med sig barnen i sitt arbete och att barnens intresse beror mycket på vilket humör barnet är på och vad de har lust till just i den stunden. Vår studie visar att för att utveckla barnens empati och berättandeförmåga är stegvisprogrammet ett bra material att använda sig av och att

stegvismaterialet kan användas genom hela grundskolan för att hjälpa till att lösa konflikter.

Vi har funnit i intervjuerna med pedagogerna att pedagogerna anser att högläsning och

temaarbete är ett bra sätt att öka barnens ordförråd på samt ett bra sätt att variera sitt arbetssätt på. För att skapa en förståelse för sagan läser pedagogerna sagan många gånger och ändrar gärna sagans innehåll ibland för att träna barnen i att lägga märke till skillnader och likheter. Det tränar minnet och ordförrådet hos barnen samt skapar en spännande stämning när man

(31)

läser. Vår studie visar att om man har en barngrupp där många av barnen talar flera språk är det bra att ha tydliga och stora bilder till det man läser så att barnen kan förstå vad sagan handlar om. Även Arnqvist (1996) menar att arbetet med böcker och temaarbetet är bra sätt att hjälpa barnen att utveckla ett rikt språk. Högläsningen berikar barnens ordförråd,

stimulerar fantasin och skapar gemenskap och trygghet hos barnen.

Vidare fann vi att språkpåsar och flanosagor är hjälpmedel till högläsningen samt ett sätt för pedagogerna att utveckla sagorna och att skapa en förståelse för sagans handling. Calderon (2004) finner att för att barnen ska kunna identifiera sig med karaktärerna i sagan är det viktigt att pedagogerna skapar en förståelse för sagan hos barnen. Språkpåsar är ett utmärkt sätt att dramatisera en saga på. Det är även betydelsefullt att man läser sagan upprepade gånger för att barnen ska kunna förstå handlingen. Dejke (2006) menar att barn i tre till fem års ålder kan förstå sagor som berättas utan bilder och annat hjälpmaterial som t.ex.

språkpåsar. Har man en barngrupp där många barn talar flera språk kan man fortfarande behöva bilder och konkret material för att barnen ska förstå sagans innehåll.

Vidare visar vår studie att arbetslaget behöver fundera tillsammans på vad det är den aktuella barngruppen behöver arbeta mycket med och var man ska lägga tyngden i sitt arbete.

Språkarbetet ändras hela tiden beroende på barnen och deras behov och utifrån det behöver pedagogerna utveckla sitt arbete med barnen.

5.2 Dokumentation av barnens språkutveckling

Vi fann utifrån intervjuerna med personalen på förskolorna att för att inte missa viktiga moment i barnens utveckling dokumenterar och observerar pedagogerna barnens

språkutveckling. Det är viktigt att ha dokumentation om varje barn när man lämnar över dem till nästa avdelning eller till skolan så att pedagogerna där enkelt kan se var de behöver fylla på omgående, menar de pedagoger vi har intervjuat. Även Rubenstein, Reich och Wesèn (1992) talar om betydelsen av dokumentation. De menar att barn som är i samma ålder och som befinner sig i samma situation reagerar annorlunda på olika saker och inlärningen hos barnen är alltid individuell. Att veta vad varje barn behöver för att utveckla sitt språk samt att veta vad som är gemensamt för barngruppen är viktigt att veta när pedagogerna gör sin planering. Doverberg och Pramling (1988) anser att för att pedagogerna ska kunna utvärdera sitt eget arbete samt de kompetenser som barnen har utvecklat är ett annat skäl till att

(32)

Vidare visar vår studie att dokumentationen är betydelsefull att ta fram och visa föräldrarna vid barnens utvecklingssamtal, det ger även föräldrarna möjlighet att se vad barnet kan och vad de behöver träna mer på samt hur arbetet går till på förskolan. Att föra dokumentationer måste vara enkelt att göra samt enkelt att förstå så det inte skapar merarbete då detta inte är syftet, tvärtom ska dokumentationerna vara ett hjälpmedel för pedagogerna i deras

arbetsprocess med barnet. Doverborg och Pramling (1988) menar att dokumentationerna ger föräldrarna en kännedom i vad som händer i förskolan samt möjlighet att se hur deras barn uppträder tillsammans med andra barn.

5.3 Pedagogernas erfarenheter av språkarbetet

Vi har upptäckt genom intervjuer och observationer med pedagogerna att pedagogernas erfarenheter säger dem att trygga och glada barn lär sig fort och att språket är starkt

sammanknippat med känslor. Om arbetet med språket är roligt så ger det resultat i form av att barnen lär sig fortare. Vår studie visar att en pedagogs erfarenheter är att språkarbetet i förskolan måste förändras hela tiden i takt med att samhället förändras och att barngruppen förändras. Vidare anser två av pedagogerna att det är viktigt att variera sitt arbete så att man kan hjälpa barnet att hitta olika vägar i sin kunskapsinhämtning och när man har lång erfarenhet, så vet man vilket sätt man trivs att arbeta på och det är upp till varje pedagog att vidareutveckla sitt arbete. Svensson (1995) har som åsikt att det är viktigt att barn varje dag utmanas i sin språkutveckling genom intresseväckande samtal och stimulerande språkträning. För att skapa stimulerande lärandesituationer för barnet är det viktigt att man varierar sitt arbete hela tiden. Vi fann i vår studie att barn är väldigt mottagliga för all sorts kunskap i tidig ålder, därför finns det inget hinder för barn att lära sig flera språk samtidigt och pedagogerna uppmuntrar föräldrarna att tillåta modersmålsundervisning för sina barn. Harding & Riley (1994) anser att förmågan att lära sig ett språk är inte begränsad till ett visst språk eller till de biologiska föräldrarnas modersmål. Adopterade barn lär sig språket som talas runt omkring dem i deras vardag. Likaså Ladberg (1996) menar att det inte finns någon gräns till hur många språk ett barn kan lära sig, barn lär sig de språken som de behöver för att kunna kommunicera med de viktiga personerna i barnens liv. Vidare talar Ladberg (1996) om att lära sig ett språk har ingenting med begåvningen att göra. Ett barns som anses som mindre begåvat kan lära sig lika många språk som vilket annat barn som helst men kanske inte har samma bredd på språket.

(33)

Vidare fann vi genom intervjuerna med pedagogerna att språket hos barnen utvecklas mest genom språket med de vuxna samt genom leken. För att utöka barnens ordförråd är det bra att arbeta med olika uttryckssätt såsom drama, bild och sång. Med hjälp av tredimensionellt material utvecklas också barnens ordförråd. Vår studie visar att det är viktigt att variera sig i sitt arbete för att bibehålla barnens intresse samt för att kunna se vilka arbetssätt som passar vilka barn. En av pedagogerna tycker att det sättet hon har arbetat på fungerar och vill gärna fortsätta arbeta på samma sätt, hon trivs och ser ingen anledning att förändra.

Att arbeta med den här studien har gett oss kunskap om hur olika och lika språket kan se ut på två förskolor beroende av vilken barngrupp man har framför sig och hur man som pedagog vill utveckla sitt arbete. Vi har också sett att det krävs noggrann planering av personalen om vilken sorts arbete som passar den aktuella barngruppen och hur viktigt det är att pedagogerna varierar sitt arbetssätt för att skapa utmanande situationer för barnen. Vidare har arbetet gett en ökad kunskap om hur mycket dokumentation som sker på de här förskolorna och hur viktig den är för både barn, föräldrar och pedagoger för att tillsammans kunna arbeta för en positiv språkutveckling hos barnen. Vi ansåg båda två att det var väldigt intressant att höra

pedagogernas uppfattningar och erfarenheter om det språkarbetet som de bedriver på sin avdelning. Studien har även väckt frågor om huruvida förskolorna arbetar på ett gemensamt sätt vad det gäller språkutvecklingen hos barnen på alla avdelningarna och hur man i så fall planerar, genomför och bibehåller ett sådant arbete i arbetslaget. I starten hade vi planer på att studera hela förskolans språkarbete men insåg fort att det var för mycket arbete att klara av just nu. Men i ett vidare arbete kunde det vara intressant att göra en större studie för att se olika förskollärares syn och arbetssätt när det gäller språkarbete.