Samlaren
Tidskrift för
svensk litteraturvetenskaplig forskning
Å rg ån g 95 1 9 7 4
Svenska Litteratursällskapet
Detta verk har digitaliserats. Bilderna av den tryckta texten har tolkats maskinellt (OCR-tolkats) för att skapa
en sökbar text som ligger osynlig bakom bilden. Den maskinellt tolkade texten kan innehålla fel.
Göteborg: Lennart Breitholtz
Lund: Staffan B jörck, Carl Fehrm an
Stockholm: Ö rjan Lindb erger, Inge Jo n sso n
Umeå: M agnus von Platen
Uppsala: G unnar Brandell, Thure Stenström
Redaktör: D ocent U lf W ittrock, Litteraturvetenskapliga institutionen, V illa vägen 7,
752 36 Uppsala
sum m a, från en syn p u n k t sett. S to lp e har p å d et h ela v arit h elt fr i från n e rv ö st fro m t b e h o v (fast han k an sk e inte alltid k o m m it ih åg d en saken) att ö v e rd riv a B irg itta s litterära e lle r p o litisk a insats e lle r h en nes p erso n lig a k v a lite te r: d e t avg ö ran d e fö rb lir fö r h o n o m något annat, att en — som han ser d et — så v ä se n tlig an dlig insats har v a rit m ö jlig
trots
så m y ck en m än sk lig sk rö p lig h e t,trots
så i alla m en in gar v id rig a y ttre o m stän d igh eter.O m m an p å d etta sätt accep terar S v e n S to lp e s B irg itta som en ty p isk sto lp esk ro m a n fig u r - kan m an i sam m a m ån accep tera h en n e som v e te n sk a p ligt tecknad h isto risk g estalt?
D e t m åste sägas att Sto lp e red an i sitt sto ra v erk s y ttre g e sta lt g jo r t d et ö v e r h övan svårt fö r sin a läsare att ta ställn in g till d en frågan . In gen notapparat, in g en b ib lio g rafi fö r e k o m m e r ; en g e n e rell h än visn in g till B ir g it K lo c k a rs fö rträ fflig a arb ete » B irg itta o ch b ö ck ern a » kan inte an ses fy lla d en n a brist. D e t p e rso n re g iste r som fa k tisk t finn s läm nar åtsk illigt ö v rig t att ö n sk a, lik so m en d el an dra irrite ra n d e d eta lje r. T y r g ils K n u tsso n fö r e k o m m er p å m e r än d et en d a re g iste ra d e stället, där han d essu to m kallas fö r T o rg ils ; fö rfa tta re n har inte k unn at bestäm m a sig fö r o m d ro ttn in g B la n k a av N a m u r skall bli sven ska, e lle r b eh ålla sitt fra n sk a nam n. H u r m ån ga o ch v ilk a av sin a äk ta m än d en m untra Jo h a n n a m ö rd ad e blir in te helt klart fö r läsaren . D e n L u d v ig d en sto re av U n g e rn r e g istre t n o terar o ch som en ligt S to lp e tages av daga ( 11 :2 2 6 ) d en 8 n o v e m b e r 1 3 6 6 anses e lje st h a levt till 1 3 8 2 ; an d ra sm åtin g att förtiga.
M e r b esvä ran d e blir d e t att tre v a i m ö rk re t när Sto lp e , p å tal om B irg ittas fö rsö k att m ed la i h u n d raå rsk rig e t hän visar till » ett m an u sk rip t i C a m b rid g e » , v ars in n eb örd han m ed rätta k a ra k te rise rar som »sm ått sen satio n ellt» . V ilk e t m an u sk rip t? A r d e t m ed säk erh et äkta? J a , säger S to lp e — » e n g e lsk a k än n are som ja g råd fråg at an ser d et u te slu tet att d etta b r e v sk u lle k u n n a v a ra en fö rfa lsk n in g». U tm ä rk t; o ch så m y ck e t m er an g eläg et då att vi sn arast m ö jlig t få r n ärm are b e s k e d , båd e om d et sen satio n ella m an u sk rip tet o ch o m d e e n g e lsk a k än n are som är så säk ra p å sin sak.
E n e lle r annan g ån g kan m an stäm m as till e ft e r tan k e in fö r S to lp e s sätt att u tn y ttja m e r allm än t k än d a o ch re d o v isa d e k ällo r.
M e d allt fo g b eto n ar fö rfa tta re n , att m an när d et g ä lle r fö rh ållan d et m ellan B ir g itta och h en n es d o t ter K a ta rin a inte kan fästa n ågon v ik t vid K atarin as » sä rd eles ro m an tiserad e och sm ak lö st u tsto ffe ra d e le g e n d a risk a b io grafi som tillk o m långt in p å nästa årh u n d rad e e lle r nästan åttio år e fte r att allt detta in träffad e» . San t som sagt — » h u r k u n d e en g e n e - ra lk o n fe sso r i nästa årh u n d rad e v e ta b e sk e d om
2 2 0
Övriga recensioner
ö m tå lig a ting, som K a ta rin a m e d sä k e rh e t ald rig had e sk v a llra t o m ?» ( 11 :7 3 ) . J a , hur?
S a k e n ä r bara d en att läsaren — m åh än d a m ed ett le e n d e — n ågra sid o r lä n g re fram n o tera r vad S to lp e sk riv e r om K atarin as od åga till b ro r, K a r l U lfsso n . D e n n e har, får vi veta, m ed » fräck tilltag sen h et» och » o tro lig tak tlö sh et» sk ällt ut sin sys ter o ch h en n es m an E g g a rd van K ü r e n fö r att de in te fu llb o rd a t sin se x u e lla fö re n in g (en k y sk h e t en lig t B irg itta s fö re d ö m e i sitt äk te n sk ap s unga år, som b ekan t).
K ällan råkar nu v ara d en sam m a so m nyss så k ra ftfu llt a v färd a d es: i fa llet K a r l »m åste m an nog sätta tro » till d en , h eter det. T r o det?
I v a rje fall kan
någon
g ru n d fö r sk ep sis k a n sk e sök as i S to lp e s e g e n , k o rre k ta , iak ttag else att den sk an d alö sa ep iso d en sk u lle ha p a sserat m ed an B ir gittas m an ännu le v d e (IL 9 4 ). H a n d o g 1 3 4 4 . Ju n g fr u K a ta rin a fö d d e s 1 3 3 2 . E n lig t en sak k u n n ig b e d ö m a re an såg m an i B irg itta s m iljö att d et v a r natu rlig t » o m de u n ga vän tad e en tid innan de p å allvar k u n d e b ö rja le v a so m äk ta m ak a r» , när d e t g ä lld e » m y c k e t tid igt in gån gn a ä k te n sk ap » .D e n sak k u n n ig e är S v e n S to lp e , (B irg itta i S v e rig e, s. 4 1 ) .
L eif Carlsson
S te p h e n J . G re e n b la tt:
Sir Walter Ralegh. The Re
naissance Man and His Roles.
Y a le U n iv e r sity P ress. N e w H a v e n and L o n d o n 1 9 7 3 .D å S ir W alter R a le g h en h ö std a g år 1 6 1 8 b e ste g d en sch a vo tt som e n k o m fö r hans räk n in g hade u p p fö rts p å g am la b o rg g å rd e n i W e stm in ste r, h äl sad e han le e n d e p å de v än n er o ch fie n d e r som k o m m it tillstädes och b ö rja d e d ä re fte r, sedan tystnad b ju d its, ett avsk ed stal som k o m att räck a i trek v arts tim m a och som fic k k a rak tären av ett p a te tisk t fö rsv a r fö r allt han g jo r t och varit. N ä r han talat fä rd ig t d elad e han ut k lä d e sp la g g och p en g ar blan d d em som stod närm ast, p rö v a d e m ed fin g re t bilans e g g och g o d k ä n d e d en , bad b ö d eln att hu gga till så snart han sjä lv g a v ett tec k en m ed h an den o ch fö ll så p å kn ä fra m fö r stu p sto c k e n och la d e sitt hu vu d till rätta — alltjä m t m ed b ev arat sin n eslu gn . E fte r en k o rt stu nd h ö jd e han så en a h an den , m en då h u g g e t lik v ä l d r ö jd e ro p a d e han till b ö d eln : » W h at d o st th ou fea r? S trik e m an !» I nästa ö g o n b lic k fö ll h u gget. F ö re stä lln in g e n var ö v e r.
E n fö re stä lln in g var d et näm ligen — i v a rje fall en lig t vad S te p h e n J . G r e e n b la tt g ö r g ällan d e i d et k ap ite l v arm ed han in le d e r sin m o n o g ra fi om R a leg h , v arifrån d e tta r e fe ra t har häm tats.
Ralegh’s
Final Performance
är d en ru b rik han har g iv it det.G re e n b la tt p å p e k a r att h isto rik e rn a har ku n n at v isa upp att R a le g h s p o litisk a fö rflu tn a ingalu n d a
var så flä c k fritt som han själv g jo r d e gällan d e i sitt a v sk ed stal - m ed G u d som v ittn e — o ch att han g iv e tv is sjä lv m åste ha v arit m ed veten om detta. D e s s u to m m åste d et ju hela tid en , m ed an han talade, ha stått b itte rt k lart fö r h o n o m att vad han än k u n d e an draga till sitt fö rsv a r, d o m en ö v e r h o n o m än då sk u lle stå o ru b b lig t fast. D e n var inte gru n d a d p å hans g ärn in g ar utan p å k u n g en s, Ja k o b I:s, sk u ggräd sla och hat. M e n d et var inte h eller vare sig till m o n a rk e n e lle r till de la g k lo k a m än som p å hans u p p d ra g g iv it rättslig m o tiv e rin g åt ju stitie m o rd e t so m R a le g h rik tad e sin a o rd ; ö v e r d eras h u vu d en v än d e han sig till h ela sin en g e lsk a sam tid och — fra m fö r allt - till e fte rv ä rld e n .
I d en situ ation en had e d et a v g ö ran d e b ety d else inte b ara h u r o rd en fö ll utan o ck så och i än h ö g re grad h u r d en d ö d sd ö m d e agerad e p å den scen v artill han fö rvan d lat sch a vo tten . U p p e n b a rt är o ck så att tal och ak tio n i fö re n in g fic k avsedd v erk an . R a le g h van n en m a rty rg lo ria som sent sk u lle b lek n a. R u n d h u v u d e n a b etrak tad e h o n o m , d en arro g an te aristo k raten som en d ast hade haft fö ra k t till ö v e rs fö r p u ritan e rn a, som en fö r e gån gsm an i k am p en m o t ty ra n n väld et och fö r fo lk e ts frih e t; i rätteg ån g en m o t K a r l I åb ero p ad es han h art när som ett sam tid a v ittn e, och ännu hu nd ratals år sen are g a v hans av sk ed till liv e t åter- skall i d en p o litisk a debatten .
I en ro ll av h elt annat slag u p p trä d er R a le g h i den b e rö m d a e p iso d som W alter S c o tt å te rg e r i sin rom an K e n ilw o rth — d en då d ro ttn in g E lisa b e t v id ett b e sö k i G r e e n w ic h stan nad e tv ek an d e in fö r en g y ttje p ö l p å vägen och han m ed ett rask t g re p p h äktad e av sig sin m an tel av k o stb a rt tyg, besatt m ed äd la sten ar, och b re d d e ut d en fra m fö r h e n nes fö tte r. D e t var en teatralisk g e st av d e t slag som d ro ttn in g en fö rsto d att u p p sk atta, van som hon v a r att sjä lv a g e ra i r o lle r av o lik a slag, fö rtju st i att g ö r a d e t och sk ic k lig i att b e rä k n a e ffe k te n av sitt u p p träd an d e. H o n var ett barn av sam m a tid som R a le g h — en tid, då en ligt G re e n b la tt k o n sten och liv e t v a r så nära fö re n a d e m ed vara n d ra som k a n sk e ald rig fö r r e lle r sen are, och då var och en som strävad e m o t m ål h ö g re än v ard ag en s m åste fö rstå att fo rm a sitt e g e t liv till ett k o n stv e rk , till en roll m ed fa st u tm e jsla d e k o n tu re r. I v iljan och fö rm ågan att p å d etta sätt g e sta lta sitt ö d e som ett d ram a ser G r e e n b la tt k ärn an i R a le g h s v äsen m en o ck så ett g ru n d d ra g i ren ässan sen i d ess h elh et. H an å te rfin n e r det, som red an an tytts, o ck så hos E lisab eth — blan d andra.
E n association till d en e n g e lsk a ren ässan sen s o ch in te m in st till E lisab ets eg e t stark a tea ter in tresse lig g er ju här nära till hands. G re e n b la tt visar o ck så m ed fö rträ fflig a b elä gg hur högt skat tad och flitig t u tn yttjad te a te rm e ta fo re n — p a ral lellen m ellan scen en s liv o ch v e rk lig h e te n s — v ar inte b ara i E n g lan d , d är R a le g h sjä lv och g iv e tv is
S h a k e sp e a re läm n ar de b ästa b e v ise n , utan o ck så in om sp an sk och italien sk ren ässan s, d ä r han re d o v isar m aterial från fö rfa tta re som V iv e s , Pico, C astig lio n e och M acch iavelli. H a n fö lje r tem at g e nom m ed eltid en till sen an tik en o ch sö k e r dess ro t i d en livsin ställn in g som har fått ett k o n stn är ligt fu llän d at u ttry ck red an i J o b s bok. D ä rm e d är o ck så sagt att han fin n er d ess gru n d ton v ara en p essim ism p å g rän sen till fö rtv iv lan . V i rö r o ss — m ed M acb eth s o rd — ett p a r tim m ar p å en trång scen , u tan fö r vars k an ter allt är k ao s och dim m a, och m ö rk e r är vad som vän tar oss då den k o rta fö reställn in g en är ö ver.
E tt b o tten läge i R a le g h s fö rfattarsk a p når d en na pessim ism i d ik ten
The Lie,
som G re e n b la tt u n d erk astar en g ru n d lig an alys, d elvis betin gad av att m an v e la t draga R a le g h s up p h ovsm an n arätt i tvi- v elsm ål, m en d en återfin n s o ck så i hans p ro sa, ex e m p e lv is i hans b re v och i hans stora arb eteThe
History of the World
— fö rm äld m ed vad G r e e n b la tt kallar hansnostalgia,
en v e m o d sfu ll längtan tillba ka till g ån g n a tid er m ed lju sare dagrar och till en sk ö n h etsv ärld som grusats. O ck så här sk u lle tack sam m a jä m fö re lse r k u n n a g ö ra s m ed italien sk r e nässans, främ st m ed T asso . G re e n b la tt avstår från d em , m en in sk ärp er sk illn ad en m ellan d en n a liv s trö tth et och m ed eltid en s v ärld sfö rak t, d esscon-
temptus mundi.
D e n n a had e som b ak g ru n d en fö r vissn in g om en annan värld b o rto m liv ets g rän ser, en värld där rättvisan sk u lle seg ra o ch m artyren få sin lön. T r o n p å den v ärld en saknas väl inte helt hos R a leg h — d et finn s en ligt m in m en in g m er av den än vad G re e n b la tt v ill m ed g e — m en till någon fast fö rvissn in g stig er d en , såvitt vi v ågar döm a, aldrig.D ä re m o t in rym m er R a le g h s livsåsk åd n in g en sta rk tro p å m än niskans fö rm åg a att inte b ara spela sin ro ll p å värld sscen en utan o ck så sjä lv u tfo rm a den.
D e t lig g e r o n e k lig e n något av en p a rad o x i d et ta, m en G re e n b la tt visar ö v e rty g a n d e att d et är ju st i k raft av den p a rad o xen som R a le g h fö rm år sp ela sin ro ll vid E lisab ets h o v — som ingalun da e n b art var den v a c k re och b o rtsk äm d e gu n stlin g ens — sk ap a sin d ik tn in g — som in galu n d a v ar avsed d endast fö r fö rb ru k n in g v id h o v e t — sk riv a sitt sto rt an lagda v e rk om v ärld en s h isto ria — som v isserlig en ald rig fö rd e s län gre än till å rh u n d rad e na närm ast fö r e v å r tid eräk n in g s b ö rja n — och fö re ta g a sin a v åg sam m a fö r att inte säga våghalsiga u p p täc k tsfärd er — av v ilk a den sista, d en till G u a - yana, b le v den o m e d e lb a ra o rsa k e n till d en p r o cess som fö rd e h o n o m till stu p sto cken .
G re e n b la tt fram h åller själv , att d et in te är någon lev n a d stec k n in g i v an lig m en in g han v e la t sk riva, utan att hans avsik t har varit att g e en k a ra k te ris tik av ren ässan sm än n iskan , » ak tö re n , » ro llfo rm a- ren » R a leg h . D e t ta har lett till ett avsik tligt v ä l
2 2 2
Övriga recensioner
jan d e och v rak a n d e bland m aterialet och till vad han själv kallar en starkt fö re n k la d —
oversimplified
-
teckn in g. D e t är o ck så åtsk illigt m an sak n ar i hans fram ställn in g. Så sk u lle m an t. ex. g ä rn a ha sett att han åtm in ston e an tytt n ågot av den b e ty d else som ett sådan t litterärt tid sm o d e som eu- p h u ism en av allt att d ö m a h aft fö r R a le g h s p ro sa stil, v ilk e n han u n d erk asta r en täm ligen u dd lös kritik . D e t är v id a re g iv e tv is fu llt b erättig at att som han g ö r p å v isa sk illn ad en m ellan m e d eltid en s livsin ställn in g och ren ässan sen s, m en av ännu stö rre in tresse had e d et en ligt m in m en in g v a rit att draga ut lin jen o ck så fram åt - till baro ck en . H ä r k u n d e C a ld e rö n ha läm nat fö rträ fflig t åsk åd n in gsm aterial — ju st på tal om te a term etafo re n .In vän d n in g ar kan m an em e lle rtid , som b ek an t, alltid r o a sig m ed att gö ra. I d etta fall m åste de sägas väga lätt m o t d e t som g e r G re e n b la tts b o k dess värd e: en o m so rg sfu llt g e n o m fö rd , k rin g sy n t analys av ett fö rfattarsk a p och ett liv som i sig in n eslu ter något av d et so m var kärnan i e n g e lsk renässans.
G ustaf Fredén
Jacob Worms skrifter.
U d g iv e t a f E rik Su n d erh o lm , I—II. K b h v n 1 9 7 1 .E rik Su n d erh o lm :
Jacob Worm. En politisk satiriker
i det syttende århundrede.
M it d eu tsch er Z u sam - m en fassun g. D iss. K b h v n 1 9 7 1 .E n sven sk litte ra tu rfo rsk a re som strö v ar i K ö p e n ham n kan in te annat än häp na ö v e r den d anska litteratu rfo rsk n in g en , d ess liv ak tig h et, d jä rv h e t och b red d . O m tän kbara o rs a k e r till sk illn ad en g e n te m o t den sv e n sk a sk all här inte ordas. M e n m an har skäl att u p p m ärksam m a att i D a n m ark är den äld re litteratu ren lik a väl tillg o d o sed d som d en n yare. In te m inst g ä lle r d e t tex tu tg iv n in g en , som o ck så är d et prim ära. I d an sk b o k h an d el, ja ö p p e t o ch p å fram träd an d e plats i sk y ltfö n stre n , fin n er m an nu m o d e rn a u tgåv o r av en rad b a ro c k v e rk , B o rd in g s
Den danske Mercurius,
R e e n b e r g sDigte,
N a u rsGolgotha paa Parnasso,
fö r att näm na några. D e t är M u n k sg aard s fö rla g som tagit d etta initiativ. A t t d et fin n s en m arknad i D a n m a rk fö r d en äld re litteratu ren visas o ck så av att K ö p e n ham ns u n iv e rsite t fö r ett p ar år sedan k u n d e g e ut en tvåb an d san to lo giDansk barokdigtning
16 0 0 -17 5 0 .
U tg iv a re v ar u n iv e rsite tsle k to rn E rik Sen d erh o lm .Se n d e rh o lm var väl sk ick ad fö r u p p giften . S e dan fle ra år tillb ak a arb etad e han m ed u tg ivn in g en av Ja c o b W orm s d ik ter. Ja c o b W orm s fö rfattar skap h ö r inte ren t litterärt till d e främ sta, m en W o rm s b io g rafi o ch d ik tn in g är sam m anflätad m ed styv fa d ern K in g o s , och som p e rso n är W o rm av
g jo r t in tressan t fö r den som vill lära k än n a d en d an sk a b aro ck en s sam hälle. W orm var b e sv ä rlig fö r sin sam tid m en han h ar inte v arit m in d re b e svärlig fö r sin fram tid a ed itor. H an s fö rfattarsk a p b estår till stö rsta d elen av o fta st an on ym a p a sk ille r och satirer som inte try c k te s — och inte k u n d e tryckas — utan sp red s g e n o m av sk rifte r. B lo tt få a v sk rifte r är sam tida. A v s k rift e rn a är sp rid d a ö v e r ett stort antal ark iv ö v e r h ela N o rd e n .
T o lk n in g e n av te x te rn a har b ju d it på p ro b le m jä m fö rlig a m ed dem in sam lin gen och re d ig e rin g e n inn eb u rit. D e t h ö r till d en n a dikts n atu r att den är fu ll av an sp eln in g ar p å a k tu e lla fö r e te e lse r som det nu o fta är svårt att id en tifiera . U tg iv a re n m åste ha em in e n t k än n ed o m om tid en s p o litisk a o ch p r i va tp e rso n lig a fö rh ållan d en . E r ik S e n d e rh o lm b e sitter alla d essa e g e n sk a p e r och d essu to m en p å fa l lan de m o tv ilja m o t alla ä v e n ty rlig h e te r och lö sa h y p o te se r. R e su lta te t har o ck så b livit en ed itio n som m åste an ses fö re b ild lig fö r den som sysslar m ed u tg ivn in g av d etta slags litteratu r.
D e an m ärk n in gar so m kan g ö ra s är o ck så få och i g ru n d en b e ty d e lse lö sa . F ö r m in d e l har jag en k än sla av att u tg iva ren v arit a lltfö r fö r sik tig vid d a terin g en av h an d sk riftern a, som ty ck s m ig ibland bli alltfö r sen. B e tr ä ffa n d e en h a n d sk rift är det p åtagligt: P a lm sk iö ld 3 9 2 kan inte h ä rrö ra från 1 7 4 0 - 5 0 , som utg. säg er s. 1 8 1 , utan de där in gå en d e te x te rn a m åste ha tillk o m m it tid ig are, som o ck så säges i re d o g ö re lse n fö r h a n d sk riften s. 4 5 4 . På ett ställe är k o m m en taren m o tsä g e lse fu ll och v ilseled an d e. I k o m m e n ta rh ä fte t s. 1 5 5 och 1 5 7 d isk u tera s p la n e tfik tio n e n i » P h a e n o m e n o n Pari- sien se» . K o m m e n ta to rn tycks in te v a ra k la r ö v e r att m an u n d er 16 0 0 - ta le t räk n ad e so len och m å nen - d ä re m o t in te jo rd e n som d e t står s. 1 5 7 — till p lan etern a. W orm kan d ä rfö r m ed rätta tala om att M erc u riu s ( = M ü n ster) an slöt sig till d e sex p lan etern a.
T ill utgåvan har S e n d e rh o lm lagt en m ä k tig m o n o grafi ö v e r W o rm , p å v ilk e n han d isp u terad e 1 9 7 1 . D e n har närm ast trad itio n ell b io g rafisk k a raktär, något som är v äl b e fo g a t då d en av se r en d ik ta re vars hela v e rk är intim t fö rb u n d e t m ed hans y ttre lev n a d sfö rh ålla n d en . B e to n in g e n lig g er som u n d e rru b rik e n o m talar p å d en p o litisk a sati ren. Se n d e rh o lm fram h åller e m e lle rtid m ed rätta — fa st kan h än d a o n ö d ig t o fta — att W o rm ald rig b lir n ågon v e rk lig sam h ällssatirik er. D r iv k r a fte n till hans d ik tn in g v a r inte så m y c k e t social in d ig n a tion som p e rso n lig a an tipatier. F ö rst d en sista sto ra satiren , » Id o la Je r o b o a m i» , rik tar sig inte m o t p e rso n e r utan m o t sam h ällssy stem et som så dant, m o t det d a n sk a en väld et. M e n även i d en n a d ik t har k ritik e n sin beg rän sn in g .
A v h a n d lin g e n s tråk iga o ch sk rö p lig a skal r ö je r in te att d ä rin n an fö r d ö lje r sig en u to m o rd en tlig t v ä lsk riv e n och o fta u n d erh å llan d e sk ild rin g av ett
