LÄRARUTBILDNINGEN
Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15p
Förskolans allra minsta läroplan
– en fallstudie om läroplanen och arbetet med 1-åringar
Mattias Grönberg
Lärarutbildningen 210p
Barndoms- och ungdomsvetenskap 2009-01-19
Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Fredrik Nilsson
2
Abstract
Grönberg, Mattias (2008). Förskolans allra minsta läroplan – en fallstudie om läroplanen och
arbetet med 1-åringar. Lärarutbildningen: Malmö högskola.
Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, är grunden för arbetet i förskolan. Den här undersökningen utgår från en konflikt på en småbarnsavdelning som handlade om läroplanen skulle användas eller inte. Syftet är att undersöka hur Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) används i den dagliga verksamheten med barn i åldrarna 1–1,5 år. För att uppnå syftet har undersökningen utformats som en kvalitativ fallstudie. En småbarnsavdelning har undersökts genom intervjuer med personalen och observationer av verksamheten.
Resultatet visar att personalen är väl medvetna om läroplanens betydelse men att de också uppfattar det som svårt att utgå från läroplanen i arbetet med 1-åringar. Svårigheterna handlar främst om läroplanens synsätt angående lärande. Undersökningen visar att det finns en tendens till att 1-åringarna hamnar utanför det planerade lärandet och att deras lärande istället kopplas till den vardagliga omsorgen. Undersökningen visar också att personalen anser att läroplanen för förskolan är bristfällig för arbete med 1-åringar.
4
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund 7
1.1 Problemformulering 7
1.2 Syfte och frågeställningar 8
2. Forskningsläge 9
2.1 Läroplanens teoretiska utgångspunkter 10
2.2 Förskolans syn på små barns lärande 10
2.3 Modern barndomspsykologi – Dion Sommer 12
2.4 Läroplanens betydelse för förskolans verksamhet 13
2.4.1 Förskolans uppdrag 13
2.4.2 Förskolans mål 14
2.4.3 Läroplanen och betydelsen för de yngsta barnen 15
3. Metod 16 3.1 Fallstudie 16 3.1.2 Varför en fallstudie? 17 3.2 Urval 17 3.3 Genomförande 18 3.3.1 Intervjuer 18 3.3.2 Observationer 19 3.3.3 Dokument 19 3.4 Fallstudiens giltighet 20
3.4.1 Validitet och reliabilitet 20
3.5 Etik 22
4. Resultat 23
4.1 Intervjuer 23
4.1.1 Läroplanen och den dagliga verksamheten 23
4.1.2 Läroplanen och 1-åringarna 25
5
4.2 Observationer 28
4.2.1 Den dagliga verksamheten 28
4.2.2 Den dagliga verksamheten och 1-åringarna 29
4.2.3 1-åringarna och strävansmålen 31
4.2.3.1 Normer och värden 31
4.2.3.2 Utveckling och lärande 31
4.2.3.3 Barns inflytande 32
4.3 Intervjuer och observationer 33
4.3.1 Trygghet och rutiner 33
4.3.2 Läroplanens dilemma 34 4.3.3 Målen i läroplanen 35 4.4 Analys 36 4.4.1 Om läroplanen 38 4.4.2 Om verksamheten 38 4.4.3 Om 1-åringarna 39
4.5 Diskussion av resultat och syfte 40
5. Avslutning 42
5.1 Fallstudien som metodval 42
5.2 Studiens giltighet 43
5.3 Reflektion 44
7
1. Inledning och bakgrund
Under en del av lärarutbildningens verksamhetsförlagda tid i en förskola hamnade jag i slutfasen av en lång konflikt. Orsaken till konflikten var att avdelningens personal hade olika åsikter om hur verksamheten med de allra yngsta barnen skulle bedrivas. Fokus för de olika uppfattningarna låg på Läroplanen för förskolan (Lpfö 98). Skulle verksamheten bedrivas enligt läroplanen? Eller kunde personalens erfarenhet och kunnande ersätta läroplanen? Helt konkret handlade det om huruvida personalen skulle vara förskolepedagoger eller, som det uttrycktes, ”surrogatföräldrar”.
Under konflikten pratade jag med en av förskolepedagogerna. Hon menade att liknande konflikter förekom på många förskolor. Enligt henne är anledningen att det nu är tio år sedan förskolan fick sin första pedagogiska läroplan och att konsekvenserna av innehållet börjat bli synliga först nu.
Min egen erfarenhet av yrket är ännu mycket begränsad. Jag har dock gjort en del av min praktik på en småbarnsavdelning och jag är inte alls säker på att arbete med de yngsta barnen i förskolan är någon lätt uppgift för den som aktivt vill använda läroplanen.
1.1 Problemformulering
Lpfö 98 är grunden för arbetet i förskolan. Det är en tvingande förordning som är utfärdad av regeringen, dvs. läroplanen ska enligt lag användas som underlag till arbete i förskolan. Läroplanen bygger på modern barndomspsykologi och betonar barn som kompetenta och medskapande av sin egen kunskap i samspel med andra (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
Verksamheten före 1998 saknade en tvingande förordning. Det innebar att personalen hade möjligheten att välja och välja bort vad de ville och inte ville syssla med. I Lpfö 98 finns inte den möjligheten. Det som beskrivs i läroplanen måste täckas in i den vardagliga verksamheten i förskolan. (Wiklund Dahl & Jancke, 2007). Synen på små barns utveckling utgick delvis
8
från den utvecklingspsykologiska teorin om att barn skapar sin kunskap själva och att framsteg bara kan göras när hjärnans utveckling når olika mognadsstadier (Sommer, 2005).
Mot bakgrund av att den förskolepedagog jag talade med menade att det finns olika synsätt för hur läroplanen ska användas så finns det giltiga skäl att undersöka hur förskolan hanterar arbetet med de allra yngsta barnen. Forskningen inom området är inte lika omfattande som den forskning som rör äldre barn i förskolan. Detta bidrar till att studien också fyller den viktigaste vetenskapliga funktionen: den bidrar till kunskapstillväxt.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är att undersöka hur Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) används i den dagliga verksamheten med barn i åldrarna 1–1,5 år.
För att uppnå syftet kommer undersökningen att utgå från följande frågeställningar:
• Hur ser en vanlig arbetsdag ut på en småbarnsavdelning?
• Hur använder personalen på en småbarnsavdelning Lpfö 98 i den dagliga verksamheten?
• På vilka olika sätt arbetar personalen mot att sträva efter målen i Lpfö 98?
• Vilka tankar har personalen angående förskolans uppdrag gällande omsorg, fostran och lärande?
9
2. Forskningsläge
Under genomgången av forskningsläget kommer läroplanens teoretiska grund att diskuteras. Undersökningen i sig innehåller ingen teoretisk överbyggnad. Skälet är att jag betraktar min studie som utpräglat empirisk1 och vill låta det insamlade materialet bli så påtagligt som möjligt. Hade jag valt ett teoretiskt perspektiv så är risken stor att det hade blivit samma som läroplanens. Det teoretiska perspektiv som ligger till grund för läroplanen diskuteras i detta kapitel, det ingår alltså i forskningsläget och kommer senare att användas när undersökningens resultat analyseras.
Forskningsläget kommer att diskuteras under fyra olika punkter.
• Läroplanens teoretiska utgångspunkter. • Förskolans syn på små barns lärande. • Modern barndomspsykologi.
• Läroplanens betydelse för förskolans verksamhet.
Följande författare och forskare behandlas i kapitlet: Ingrid Pramling Samuelsson, professor i pedagogik. Sonja Sheridan, fil. dr i pedagogik. Harriet Jancke, förskollärare och forskare. Eva Wiklund Dahl, chefredaktör på Förskoletidningen. Gunilla Niss, förskole- och skolpsykolog. Anna-Karin Söderström, förskollärare, förskolechef och rektor. Eva Johansson, fil dr och lektor i pedagogik och didaktik. Dion Sommer, professor i utvecklingspsykologi.
10
2.1 Läroplanens teoretiska utgångspunkter
Läroplanen för förskolan bottnar i den senaste barndomsforskningens teorier. Teorier som förklarar barns utveckling genom aktiv interaktion med andra barn och vuxna. Interaktionen sker i olika sammanhang och mot bakgrund av olika erfarenheter. Barn lär sig och utvecklas ständigt, inte vid vissa givna tidpunkter i livet, som den tidigare utvecklingspsykologin antog (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).
Inkluderat i detta ligger också en förändrad syn på barnet. Den barnsyn som läroplanen bygger på utgår från att även nyfödda ska uppfattas som aktiva, kompetenta och medskapare av sin egen utveckling. I läroplanen blir detta tydligt då uppfattningen att barnets konstruktiva sidor ska uppmuntras och användas som utgångspunkter för lärande. Tidigare synsätt har istället valt att söka efter och rätta till olika brister hos barnet (a. a).
Läroplanen antar alltså att barn lär sig själva och lär andra genom hela livet. Barn är sina erfarenheter och förskolans uppgift blir att ta tillvara dessa. I förskolan ska alla inblandade vara aktiva i en ständigt pågående läroprocess (Wiklund Dahl & Jancke, 2007).
Med tanke på undersökningens syfte så vill jag försöka synliggöra hur personalen på den undersökta småbarnsavdelningen arbetar utifrån dessa teoretiska utgångspunkter. För att förstå läroplanen så måste den teoretiska grunden vara klarlagd. Syftet, att undersöka läroplansarbete, hänger alltså ihop med dessa teoretiska utgångspunkter.
2.2 Förskolans syn på små barns lärande
Synen på lärande i förskolan är sammanflätad med läroplanens teoretiska utgångspunkter. De är på många sätt helt integrerade med varandra. Förskolans synsätt utgår från att lärande inte enbart kan knytas till specifika lärandesituationer. Lärande sker istället genom hela livet, hela tiden. Att lärande ska vara lustfyllt betonas, samtidigt som leken ges stor betydelse (a. a).
Enligt Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) blir detta tydligt i och med att förskolans miljö ofta är hemlik. Mycket av lärandet för de yngsta barnen går också ut på att tillägna sig
11
vardagliga kunskaper. Tillvägagångssättet är ofta processinriktat och informellt. Barnen lär sig genom att göra något på egen hand och gradvis uppfatta sitt kunnande som självständighet (a. a).
Lärandet i förskolan ska enligt Lpfö 98 vara riktat mot det enskilda barnet. Förskolans uppgift blir att möta varje barn på dess egen nivå och utgå därifrån. Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) påpekar också vikten av att skilja på barns eget lärande och det lärande som förskolan medvetet planerar och genomför. Enligt mig är skiljelinjen diffus här. Lärandets grund är att skapa situationer där det egna lärandet sätts först, inte själva förmedlandet.
Niss & Söderström (2006) menar att lärande för de yngsta barnen förutsätter en kvalificerad omsorg där förskolans personal ska ta tillvara de möjligheter till lärande som finns i den dagliga omsorgen.
Vardagen med små barn innebär framför allt att ge dem mat, leka med dem, byta på dem, klä av och på osv. (…). En god omsorg kräver en positiv känslomässig relation till barnet (…). Det allra viktigaste för barnet är den vuxnes lyhördhet för och benägenhet att visa intresse för att stödja barnets initiativ och olika aktiviteter. Barnet upplever då att det är meningsfullt att ta eget initiativ och vara aktiv. (Niss & Söderström, 2006 s. 27-28)
I anslutning till omsorgsarbetet framhåller författarna faran med att hamna i en föräldraroll och överdriva omsorgen på bekostnad av det pedagogiska uppdraget. Detta beskrevs i inledningen av denna undersökning och är intressant eftersom forskningsproblemet i studien har sin bakgrund i just det dilemmat.
Eftersom syftet är att undersöka hur läroplanen används så ligger en redogörelse av förskolans syn på lärande helt i linje med syftet. I arbetet med 1-åringar är lärande många gånger ihopkopplat med omsorg. Den kommande undersökningen kommer, i och med syftet, också att studera på vilka sätt lärandet finns i omsorgen.
12
2.3 Modern barndomspsykologi – Dion Sommer
Enligt Dion Sommer (2005) så hänger den nuvarande utformningen av läroplanen samman med den moderna barnforskningen. Sommer menar att detta inte är något nytt. Hans tillbakablick mot 1960- och delar av 1970-talet visar att skolans och förskolans förmedlingspedagogik hängde ihop med synen på barn och utveckling. Den dominerande uppfattningen var att barn utvecklades likadant oavsett förhållanden. Åldern var den avgörande faktorn för när ett normalt barn nådde nästa steg i mognaden (a. a).
Dion Sommer är en av de ledande forskarna inom den för tillfället mest respekterade barnforskningen. Hans teorier har mycket gemensamt med läroplanen för förskolan. I korthet har jag sammanfattat Sommers teorier om barns utveckling och lärande på följande sätt:
• Barn föds med vissa givna kompetenser. De är inställda på att agera, samspela, konstruera mening och aktivt bearbeta information. Beteendet är avsiktligt.
• Människans natur är relationell. Barns medfödda kompetenser utvecklas genom relationer och nya, socialt skapade kompetenser uppstår.
• Barns utveckling är kontextuell, dvs. barn uppfattas och utvecklas olika beroende på den miljö de växer upp i. Tidigare har det rådande synsättet gjort gällande att det finns universella psykologiska utvecklingsnivåer som alla barn följer, oavsett var de befinner sig och vad de gör.
• Samhället idag kännetecknas av demokratisering, barncentrering och förhandling. Den givna vuxna auktoriteten finns inte. Barn och vuxna förhandlar. Barn och barn förhandlar. För att detta ska fungera måste den vuxne vara medveten om den asymmetriska relationen. Barn och vuxna är jämlika men på olika nivåer och det är den vuxnes skyldighet att visa detta genom att förvärva sin auktoritet och ledsaga barnet mot vuxenvärlden (Sommer, 2005).
Det finns ett klart samband mellan förskolans läroplan och modern barndomspsykologi (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006). Även om inte personalen i förskolan i första hand utgår från Dion Sommer och liknande forskning så är den läroplan som deras arbete vilar på utvecklad med dessa teorier i gott minne.
13
2.4 Läroplanens betydelse för förskolans verksamhet
I Skolverkets rapport Förskola i brytningstid (2004) summeras vad som hänt i förskolan sedan läroplanen infördes 1998. Rapporten innehåller inga direkta åldersaspekter. Undersökningarna har gjorts utan att någon särskild hänsyn har tagits till åldersgrupp. Rapporten bygger på analyser av forskning och utvärderingar om förskolan som gjorts genom enkätundersökningar och fallstudier i ett urval av landets kommuner.
Sammanfattningsvis berättar rapporten att Lpfö 98 mottagits positivt. Två skäl utmärker sig. 1) Läroplanen ses som en bekräftelse som höjer statusen på verksamheten och 2) Läroplanen ses som en bekräftelse på en redan etablerad verksamhet.
Särskilt intressant för den här studien är rapportens innehåll om förskolans uppdrag och förskolans mål. Detta sammanfattas under varsin rubrik. Eva Johanssons (2003) rapport om de yngre barnen i förskolan avslutar kapitlet.
2.4.1 Förskolans uppdrag
Förskola i brytningstid (2004) visar att det finns en tendens att förskolans uppdrag att skapa
en helhet av omsorg, fostran och lärande kantrar allt mer mot lärandet. Rapporten menar att detta är en konsekvens av läroplanens införande och att den har påverkat förskolans lärande i riktning mot grundskolans. Med tanke på det så är det av intresse för den här undersökningen att rapporten också visar att personal på småbarnsavdelningar anser att lärandet får för lite plats i verksamheten. Personalbrist och för stora barngrupper anges som skäl.
Vidare påpekar rapporten att det finns klart skilda synsätt angående yngre och äldre barn. Yngre barn behöver mer omsorg, äldre barn mer fostran och lärande. Förskolans uppdrag, att bilda en helhet av omsorg, fostran och lärande kommer att diskuteras i resultatdelen, där det också kopplas till Skolverkets rapport.
14
2.4.2 Förskolans mål
Skolverkets rapport konstaterar att det blivit mycket viktigare med måluppfyllelse nu än före 1998. Detta är anmärkningsvärt eftersom Lpfö 98 inte innehåller några mål att uppfylla, bara mål att sträva mot.
Undersökningen kommer att fokusera särskilt på tre av läroplanens punkter för mål att sträva mot i förskolan (Lpfö 98, s.11-16): Normer och värden, Utveckling och lärande och Barns
inflytande. Målet Förskola och hem berörs endast i liten utsträckning eftersom
undersökningen inte handlar om detta. Målet Samverkan med förskoleklassen, skolan och
fritidshemmet tas inte alls upp. Tanken är att kunna diskutera likheter och skillnader mellan
den undersökta småbarnsavdelningen och Skolverkets rapport.
Skolverket summerar sin rapport med konstaterandet att:
Utvärderingen visar att förskolan befinner sig i en brytningstid mellan tradition och krav. (Förskola i brytningstid, 2004, s. 179)
Rapporten jämförs med en liknande amerikansk. Den slutsats som dras är att det i dessa två studier finns två ytterlighetsgrupper:
De som genomför läroplansförändringar och de som inte gör det (...) det finns en mellangrupp (…) som gör lite av varje (...) i vår utvärdering tycks en liknande form av mellangrupp vara den största, vilket tyder på att reformen fått ett relativt starkt genomslag. (Förskola i brytningstid, 2004, s. 179)
Sammanfattningsvis innebär rapportens slutsatser att den stödjer den inledande problemformuleringen att det skulle kunna finnas ett glapp mellan läroplanens införande i förskolan och det praktiska arbetet på avdelningarna.
15
2.4.3 Läroplanen och betydelsen för de yngsta barnen
Eva Johansson tar i Möten för lärande (2003) avstamp i läroplanen. Forskningsrapporten fokuserar på de yngre barnen i förskolan, dock inte de yngsta 1-åringarna. Rapporten drar paralleller till Dion Sommers (2003) begrepp förhandlingskultur2 och menar att barnen i undersökningen bemöts med stor respekt och att pedagogerna lyssnar på dem. Därmed inte sagt att verksamheten alltid utgår därifrån. Rapporten visar att barn med få undantag bemöts enligt de målsättningar som anges i Lpfö 98. Undersökningen visar att barns lärande med få undantag utgår från dem själva och att pedagogerna samspelar med barnen för att skapa olika lärandemiljöer. Omsorg och lärande kopplas ofta ihop spontant. Rapporten visar att få förskolor har en långsiktig strategi för lärande genom omsorg. Det ges ytterst få exempel på förskolor där omsorgen separerats helt från lärandet (Johansson, 2003).
Möten för lärande (2003) ger samma bild av läroplansarbete som Förskola i brytningstid
(2004). En relativt stor del av de undersökta förskolorna menar att de inte arbetar fullt ut utifrån läroplanen. Den huvudsakliga förklaring som anges till det är att läroplanen bara bekräftat det arbete som gjordes före 1998 och alltså inte har tillfört något nytt.
De viktigaste gemensamma punkterna sammanfattas kort: 1) Läroplanen har fått ett mycket positivt bemötande. 2) Ökade barngrupper och personal- och tidsbrist anges som ett stort hinder för att kunna genomföra planerat lärande på småbarnsavdelningar. 3) Omsorg och lärande kopplas ihop spontant. 4) Lärande anses ofta vara den del som blir lidande när tiden inte räcker till. 5) Barnens intressen är ofta utgångspunkten för lärande.
Eftersom två så pass omfattande rapporter kommer fram till gemensamma slutsatser så kommer dessa att diskuteras i anslutning till den kommande undersökningens resultat. Det är också värt att upprepa att det i dessa två undersökningar inte redogörs för hur situationen för barnen som är 1–1,5 år ser ut. Exemplen som ges stannar nästan alltid vid barn i åldern omkring 2 år, trots att Skolverkets statistik för antalet inskrivna barn i förskoleverksamhet år 2007 visar att 52 916 barn av 779 391 är under 2 år. Detta motsvarar ca 7 % (www.skolverket.se).
2 Sommer menar att vuxna och barn i dag i stor utsträckning förhandlar och argumenterar om sina förehavanden.
Han menar att detta präglar vår barnsyn idag, i motsats till tiden före ca. 1970, där den vuxne hade en odiskutabel auktoritet och i och med det bestämde över barn utan att innehållet i det som bestämdes kunde ifrågasättas.
16
3. Metod
3.1 Fallstudie
Fallstudien karaktäriseras av att den går på djupet. Den ger goda möjligheter att komma nära det som ska undersökas. På så vis kan en fallstudie upptäcka sådant som en bred men ytlig undersökning sannolikt skulle ha missat (Denscombe, 1998).
Tanken med undersökningen är att beskriva, förstå och tolka situationer, företeelser och uppfattningar som rör läroplanen. En fallstudie kännetecknas av att den inriktar sig på en enda händelse, person, situation eller företeelse. Sharon B Merriam (1988) beskriver fallstudien som särskilt lämpad för forskning inom pedagogiska områden och i situationer där det kan vara svårt att skilja på vem som orsakar vad och varför något händer.
En fallstudie är en kvalitativ forskningsmetod, dvs. den försöker förklara ämnets innebörd, människors tankar och känslor. Det hindrar dock inte att den kan kompletteras med kvantitativa metoder, alternativt att den används som komplement till kvantitativa metoder. Med kvantitativa metoder menas främst att undersökningen vill mäta och analysera något som redan är känt (Merriam, 1988).
Fallstudiens genomgående svaghet är svårigheten att generalisera utifrån resultatet. Orsaken är forskarens högst subjektiva roll som bedömare och uttolkare av situationer. En fallstudie kan aldrig göras om med samma utgångspunkter och nå samma resultat. För att stärka trovärdigheten i en fallstudie bör möjligheterna att använda flera olika källor för materialinsamling utnyttjas. Djupintervjuer, observationer och insamling av olika dokument är de vanligaste. Metoderna kan sedan jämföras för att ge ett överskådligare resultat (a. a).
Detta ställer höga etiska krav på forskaren. Merriam (1988) varnar t.ex. för överdriven tilltro till resultatet och att läsaren av en fallstudie tolkar resultatet som generellt. För att undvika sådana problem bör den som använder sig av fallstudien som metod vara ytterst noggrann med sina redogörelser för hela händelseförloppet under forskningsprocessen.
17
3.1.2 Varför en fallstudie?
Tidigt i arbetet var tanken att intervjua personal på flera småbarnsavdelningar och sedan jämföra resultatet. Genom att istället utföra en ingående fallstudie på en enda avdelning kunde undersökningen fördjupas genom att samtliga i personalen på avdelningen deltog i studien och flera metoder användes.
3.2 Urval
När jag tog beslutet att undersöka endast en avdelning på en förskola så påverkade det urvalet genom att sex av sju förskolor som kontaktades hade småbarnsavdelningar, dvs. barngrupper om 1-3 år eller 1-4 år. Tanken med det var att om studien hade vidgats så hade undersökningen kunnat fortsätta att inrikta sig på samma åldersgrupper.
Avdelningen består av Emma, 27 år, som är grundskole/förskollärare. Hon har arbetat på avdelningen i 9 månader och hennes totala tid i yrket är densamma. Där arbetar också Lena, som är 40 år och är utbildad barnskötare. Lena har arbetat på avdelningen i 4 månader och som barnskötare i 19 år. Deras kollega, Anna, är 46 år och har arbetat på förskolan i 1,5 år och som barnskötare i 6 år. Övrig personal på avdelningen består av 2-3 återkommande vikarier.
Sammansättningen av personalens utbildningar är enligt Skolverkets statistik inte alls ovanlig för en förskoleavdelning. Huruvida konstellationen en grundskole/förskollärare och två barnskötare är vanlig på just småbarnsavdelningar framgår inte av statistiken (www.skolverket.se).
18
3.3 Genomförande
Inledningsvis gjordes en litteratur- och forskningsöversikt. Därefter kontaktades sju förskolor med småbarnsavdelningar. Samtliga förskolor ligger i en större svensk stad. De avdelningar som kontaktades mottog en kort skriftlig presentation av fallstudiens syfte, tänkta genomförande och metod. Två av avdelningarna tackade nej pga. tidsbrist. Två angav att barnskötare inte ville medverka som orsak till att tacka nej. Ytterligare två avdelningar som kontaktats hann aldrig svara. Eftersom studien redan inletts och materialet från intervjuerna var så pass innehållsrikt, så tackade jag själv till sist nej till dessa två eftersom vi ömsesidigt fördröjt samarbetet allt för länge för att det skulle vara möjligt att genomföra studien inom den uppsatta tidsramen.
Intervjuerna gjordes enskilt på avdelningen. Varje intervju tog omkring 30 minuter och bandades med diktafon. Att spela in intervjuerna var till stor hjälp eftersom många svar behövde tolkas flera gånger, dvs. det som sades under en fråga visade sig vara samma svar som gavs på andra frågor längre fram i intervjun. Intervjuerna följdes senare upp med följdfrågor som ställdes till samtliga informanter samtidigt. De kan således karaktäriseras som en spontan variant av en gruppintervju.
Observationer av verksamheten gjordes efter intervjuerna. Under två dagar observerade jag arbetet på avdelningen. Materialet var hela tiden öppet och de utskrivna anteckningarna lämnades efteråt till personalen. Deras synpunkter har varit viktiga eftersom observationerna gjordes under kort tid och baserades på egna tolkningar.
3.3.1 Intervjuer
Samtliga anställda på småbarnsavdelningen intervjuades. Intervjuerna var delvis strukturerade, dvs. samma frågor ställdes till varje svarsperson men följdfrågorna varierade beroende på svaren. De intervjuer som gjordes var enskilda. Jag gjorde bedömningen att en gruppintervju visserligen hade kunnat ge gruppens bild, men att det fanns risk för att någon i gruppen skulle dominera intervjun och på så vis styra svaren. Det fanns även praktiska fördelar med att intervjua enskilt eftersom det inte påverkade personalens arbetsdag.
19
För att ge svarspersonerna goda förutsättningar så fick de möjlighet att läsa igenom en presentation av undersökningen innan intervjuerna. I den ingick exempel på frågor. Jag besökte också avdelningen veckan innan intervjuerna för att presentera mig och i viss mån lära känna personalen. Detta gjordes för att i den mån det gick lära känna personalen och visa vem jag var och öppna för ett konstruktivt samarbete. Jag kände att min roll som forskare och bedömare av andra människors arbetsplats krävde en relativt hög grad av smidighet för att vara acceptabel. En åsikt jag delar med Merriam (1988).
3.3.2 Observationer
Till skillnad från intervjun så gav observationer av fallet direkta erfarenheter. Observationerna gjordes i den naturliga miljön. När båda metoderna används så öppnar det för möjligheter att diskutera intervjuernas innehåll med den observerade verkligheten. Observationer har också den fördelen att observatören kan se sådant som blivit rutin för deltagarna själva (a. a).
Observationerna genomfördes öppet. En observatör i en fallstudie brukar kallas för en forskande deltagare. Eftersom observationen i detta fall genomfördes under relativt kort tid så var deltagandet lågt och observerandet högt (a. a).
Observationerna riktades mot hur personalen arbetade med de mål som finns angivna i läroplanen (Lpfö 98 s.11-16) och hur den vardagliga verksamheten såg ut. En nackdel med att observationerna utfördes efter intervjuerna var att de sannolikt påverkades av intervjusvaren. Här finns en risk att observationernas ursprungliga syfte delvis hamnade i skymundan och ersattes av det som kommit fram genom intervjuerna. Å andra sidan kunde observationerna fungera som underlag för en diskussion runt det som sagts i intervjuerna (Merriam, 1988).
3.3.3 Dokument
Förskolan i den här fallstudien använder en lokal arbetsplan. Arbetsplanen är en utveckling av Lpfö 98. Skillnaden mellan dessa två dokument är att den lokala arbetsplanen innehåller
20
handfasta exempel på vad förskolans personal förväntas göra i olika situationer. I övrigt är den synonym med Lpfö 98. Personalen på den undersökta avdelningen berättade dessutom att de inte använder arbetsplanen i arbetet med de minsta barnen.
3.4 Fallstudiens giltighet
Fallstudien är en tolkande vetenskaplig metod. Det innebär att giltiga och hållbara resultat måste bedömas enligt hur de tolkats av forskaren. Detta ställer höga krav på att forskningsprocessen redovisas noggrant och att forskaren konsekvent motiverar sina val. En kvalitativ fallstudie kräver en egen vetenskaplig prövning för att vara trovärdig (Merriam, 1998).
3.4.1 Validitet och reliabilitet
Validitet innebär hur väl resultatet stämmer överens med verkligheten. En fallstudie avser inte att mäta något konstant, eftersom kvalitativ forskning används för att undersöka tolkningar och förståelse av verklighetsuppfattningar. Validiteten i en fallstudie är beroende av hur noggrann och ärlig forskaren varit. Merriam (1988) föreslår följande metoder för att säkerställa validiteten:
• Triangulering, dvs. flera olika vetenskapliga metoder används i samma undersökning. • Deltagarkontroll, dvs. respondenterna får ta ställning till resultatet och de tolkningar
som forskaren har gjort.
• Observationer av undersökningens mål görs under lång tid och flera observationer av samma företeelse genomförs.
• Horisontell granskning och kritik, dvs. forskaren låter kollegor ta del av materialet under hela forskningsprocessen.
• Ett deltagande tillvägagångssätt används i forskningen. Personer som studeras i undersökningen involveras i alla skeden av processen.
• Klargörande av eventuella skevheter, dvs. forskaren är tydlig med egna ståndpunkter och antaganden om problemet när undersökningen startar.
21
Undersökningen kommer att jämföras mot dessa punkter när resultatet presenteras.
Reliabilitet innebär hur pass pålitlig undersökningen är. En traditionell uppfattning är att en vetenskaplig studie ska kunna göras om av andra forskare och ändå nå samma resultat som den första gjorde. Den innebörden av reliabilitet passar dåligt ihop med en kvalitativ fallstudie (a. a).
Reliabiliteten stärks genom att (1) forskarens position är tydlig i förhållande till det som ska undersökas, (2) stärka validiteten genom triangulering och (3) göra detaljerade redogörelser över alla undersökningens delar så att dessa kan fungera som en ”manual” för eventuella upprepningar av studien (a. a).
Reliabilitet tillsammans med validitet bildar grunden för hur allmängiltig en undersökning är, dvs. om resultatet från studien går att generalisera inom hela undersökningens problemområde. Hur allmängiltigt resultatet av den här studien är kommer att diskuteras med följande utgångspunkter:
• Hur deltagarna uppfattar resultatet.
• Jämföra resultatet med liknande undersökningar, dvs. återkoppla resultatet till forskningsöversikten i kapitel 2.
22
3.5 Etik
Fallstudien utgår från Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer inom
humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning (2002). De fyra punkterna informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har följts under studiens gång.
Informationskravet innebär kortfattat att deltagarna informerats om undersökningens syfte. Det innebär också att respondenterna från början vet att deras medverkan är frivillig och att de kan välja att avbryta när helst de vill.
Samtyckeskravet innebär att deltagarna från början bestämmer över sin egen medverkan. Förskolans biträdande rektor kontaktades under observationsdagarna och gav sitt samtycke. I ett senare skede gav biträdande rektor också sitt godkännande till att det förekommer observationer av barn i undersökningen. Barnen är givetvis anoymiserade.
Konfidentialitetskravet innebär att alla medverkande ska ha rätt till anonymitet. Även förskolans område och namn har anonymiserats. De namn som förekommer i studien är alltså uppdiktade.
Nyttjandekravet innebär att det material som samlas in endast får användas till den avsedda forskningen.
Samtliga intervjuade, inklusive förskolans biträdande rektor har informerats om att undersökningen följer Vetenskapsrådets forskningsetiska principer i samband med att de erbjudits möjlighet att läsa igenom studien innan den färdigställts.
23
4. Resultat
Fallstudiens utfall kommer att redovisas. Detta görs genom att intervjuer och observationer sammanfattas separat. Resultatet från de båda metoderna kommer därefter att diskuteras tillsammans och sedan analyseras med hjälp av forskningslitteraturen. Resultatet kommer avslutningvis att jämföras mot studiens syfte och frågeställningar.
4.1 Intervjuer
När intervjuerna gjordes var avsikten att de skulle utgå från frågeställningarna. Därför upprepas dessa innan resultatet av intervjuerna redovisas.
• Hur ser en vanlig arbetsdag ut på en småbarnsavdelning?
• Hur använder personalen på en småbarnsavdelning Lpfö 98 i den dagliga verksamheten?
• På vilka olika sätt arbetar personalen mot att sträva efter målen i Lpfö 98?
• Vilka tankar har personalen angående förskolans uppdrag gällande omsorg, fostran och lärande?
4.1.1 Läroplanen och den dagliga verksamheten
Det råder ingen tveksamhet om läroplanens betydelse. Alla tre intervjuade är eniga om att läroplanen är viktig och ligger till grund för verksamheten. Utgångspunkterna varierar dock. Emma menar att var och en har ett ansvar att läsa i läroplanen och fundera runt det som står där. Emma berättar att avdelningen inte arbetar gemensamt med läroplanen och diskuterar den tillsammans. Hon tillägger att de ”kanske borde göra det oftare”.
24
Emma betraktar läroplanen som sitt uppdrag, men menar att uppdraget i förskolan ibland kan bli otydligt och att läroplanen då fungerar som en trygghet. Hon anser också att läroplanen är barnens trygghet och säger att ”om någon som arbetar här till exempel kränker barnen så har man läroplanen som ett skydd, något konkret att använda”.
För Lena är läroplanen främst ett teoretiskt dokument. Hon menar att erfarenhet i yrket är viktigare och att ”en del av det som står i läroplanen vet man redan tack vare sin erfarenhet. Man har lärt sig vad som är viktigt i olika situationer”. Lena poängterar att det är viktigt att alltid utgå ifrån barnens olikheter och att läroplanen i det fallet inte speglar verkligheten. Lena anser att hennes viktigaste uppgift är att vara en god förebild och att vara en trygghet för barnen. Hon menar att förskolan fungerar som en trygghet för många barn i området. Detta kopplas till läroplanen genom att hon pekar på betydelsen av den vuxne som förebild.
Anna utgår från läroplanen som ett bindande dokument och att ”läroplanen måste följas”. Hon är noga med att markera att läroplanen ligger till grund för alla aktiviteter på avdelningen. Anna betonar också läroplanen som en trygghet för barnen. Hon nämner flera gånger hur viktigt det är att skapa en god kontakt med föräldrarna så att barnen ska kunna känna sig trygga både hemma och i förskolan. Liksom Lena så anser hon också att det är viktigt att vara en god vuxen förebild. Detta kopplar hon till läroplanen genom att beskriva relationen mellan personalen som mycket viktig: ”Det är viktigt att visa för barnen vad empati, tålamod och samarbete är och då måste personalens relationer vara bra”.
De intervjuade menar att läroplanen ligger till grund för verksamheten. De arbetar dock inte gemensamt med den. Emma ser läroplanen som sin egen och barnens trygghet. Lena sätter yrkeserfarenheten före och anser att läroplanens innehåll motsvarar det som står i läroplanen. Hon betonar också att det är viktigt att skapa trygghet genom att vara en god förebild. Anna tycker att läroplanen är en trygghet för barnen. Hon menar vidare att föräldrasamarbete är centralt och att det är viktigt att relationen mellan personalen fungerar bra eftersom de som vuxna förebilder ska skapa en trygg tillvaro för barnen.
25
4.1.2 Läroplanen och 1-åringarna
Emma tycker att det är svårt att koppla läroplanen till de yngsta barnen på avdelningen. Hon anser att läroplanen borde delas i två delar, en för de äldre barnen i förskolan och en del för de yngre. Emma menar att ”det blir mest att de yngsta barnen bara hänger med och upplever”. Hon menar att de äldre barnen på avdelningen har mer inflytande på verksamheten och att aktiviteterna i första hand är till för dem, och i andra hand för 1-åringarna. Hon betonar att orsaken är att det är svårt att utgå från läroplanen i arbetet med 1-åringarna. Dessutom menar hon att aktiviteter med de allra yngsta barnen tar lång tid, en tid som inte finns. Emma anser att läroplanen lämnat 1-åringarna utanför: ”Jag tycker inte att läroplanen tänker på dem, jag tror den är riktad till barn som är 2-3 år och uppåt”. Hon är osäker på sin egen hållning och frågar sig i hur pass hög grad förskolan kan involvera de yngsta barnen i verksamheten. Angående läroplanen så menar hon att ”det inte är lika för alla barn” och att ”man kan säga att vi inte följer läroplanen i arbetet med 1-åringarna”.
Lena anser att det är stor skillnad på att arbeta med de yngsta barnen i förskolan och de äldre barnen i och med att ”man kan inte ställa samma krav med de små”. Hon menar att det är svårt att följa läroplanen på samma sätt som med de äldre barnen och att ”tryggheten är viktigast för de små”. Lenas uppfattning är att det viktigaste är att barnen har roligt och att de är trygga. ”Man kan ändå inte lära en 1-åring färger och sådant, men det är ju inte så viktigt heller”. Lena ifrågasätter om läroplanen är riktad mot hela förskolans verksamhet och tycker i likhet med Emma att en delning av läroplanen låter intressant. Hon är hela tiden noggrann med att poängtera att allt arbete måste utgå ifrån barnens olikheter och mognad.
Anna menar i likhet med sina kollegor att läroplanen mycket väl skulle kunna delas i två delar. Anna drar en parallell till grundskolan och påpekar att förskola och grundskola styrs av olika läroplaner på grund av att skolformerna är så olika. Hon menar att det är samma olikheter mellan de yngsta barnen och övriga barn på en förskola. Hon tycker att det är stor skillnad på att jobba med stora och små barn. Anna framhåller tiden som avgörande och att ”med stora barn har man hela dagarna på sig, men med de minsta barnen så tar mat, blöjbyten och sömn så mycket tid att inte blir mycket kvar till aktiviteter”. I likhet med Lena så menar Anna att tryggheten är viktigast för de yngsta barnen.
26
Alla tre tycker att det är svårt att koppla läroplanen till arbetet med 1-åringarna på avdelningen. Emma menar att läroplanen ”glömt” 1-åringarna. Lena tror att lärandet ändå får plats och att tryggheten är viktigast för de yngsta barnen. Anna anser att tiden inte räcker till eftersom arbete med 1-åringar tar mycket längre tid än vad samma sak gör med äldre barn. Alla tre anser att läroplanen borde delas i en del för de yngre barnen och en till de äldre barnen i förskolan.
4.1.3 Läroplanen och strävansmålen
Emma berättar att det inte förekommer någon planerad verksamhet som är riktad direkt till 1-åringarna på avdelningen. Hon tror att mycket av lärandet ligger i de vardagliga situationerna. ”Man får försöka utnyttja dessa situationer till att prata, ta in ramsor och kanske leka någon lek”. Eftersom detta inte är planerat känner hon att det är lätt att glömma bort det när dagarna är stressiga och det är mycket som ska göras.
Emma anser att strävansmålet normer och värden (Lpfö 98, s.11) genomförs oplanerat när något händer: ”Om någon t.ex. slår sig eller blir slagen så tar man tag i det då, när det händer”. Vidare så beskriver hon de yngsta barnen som passivt delaktiga under olika aktiviteter som rör strävansmålet utveckling och lärande (Lpfö 98, s.12). Emma berättar att de yngsta barnen på samtliga avdelningar delas in i en egen småbarnsgrupp åtminstone varannan vecka. Det är dock inget hon själv är delaktig i. När det handlar om det tredje strävansmålet, barns inflytande (Lpfö 98, s.13), så anser Emma att man på avdelningen förbättrat arbetet avsevärt på senare tid. Barnen har fått större inflytande och genom dokumentation så försöker personalen ta reda på barnens önskemål om vad de vill göra och vad som intresserar dem. Hon konstaterar att detta ”tyvärr inte gäller 1-åringarna”.
Lena tror att barnen når strävansmålen undan för undan som de blir äldre och mognar. Hon menar att det är viktigt att se alla barn och uppmärksamma de barn som har problem. Hon anser att tryggheten är viktigast och att barnen utvecklas i sin egen takt. I likhet med Emma så ser hon empati och värdegrundsarbetet (Lpfö 98, s. 11) som bundet till situationer när något händer. Lena menar att man i lärandet med de allra yngsta måste vara tålmodig och göra samma saker många gånger innan själva lärandet börjar synas. Arbetet med barns inflytande
27
berör Lena mycket. Hon anser att man ställer för höga krav på barn idag, inte bara de allra yngsta. Hon betonar att det är viktigt att man försöker lära barnen vad ansvar är, men att det viktigaste ändå är att vara en bra förebild.
Anna anser att arbetet med normer och värden är viktigt för de allra yngsta också, även om hon tycker att det många gånger kan vara svårt att genomföra. Hon menar att det krävs tålamod med de yngsta barnen eftersom resultatet kommer först i ett senare skede. Strävansmålet utveckling och lärande (Lpfö 98, s.12) handlar för Anna om att observera och dokumentera barnens framsteg. Hon menar att leken är mycket viktig och att barnens utveckling sker inom många områden samtidigt. Som tidigare nämnts så pekar Anna också på språkets betydelse för utvecklingen. Att arbeta med ”demokrati och inflytande är inte lätt när det gäller de yngsta barnen”, säger hon. Anna anser att språket återigen är avgörande. ”De som kan prata får ett visst inflytande, men de yngsta lämnas utanför på grund av att de inte kan berätta vad de vill”. Hon betonar istället att demokrati för de yngsta barnen är att känna trygghet och kunna veta att det alltid finns någon man kan vända sig till när något händer.
När det handlar om lärande så är det påtagligt att alla tre upplever tidsbristen som det stora hindret för arbetet med 1-åringarna. De anser att det arbetet tar för lång tid, med tanke på att avdelningen består av 12 andra, äldre barn. Emma säger att det planerade lärandet inte omfattar 1-åringarna. Deras lärande sker informellt och spontant och är anpassat efter den situation som det kopplas till. Alla tre är eniga om att 1-åringarnas inflytande på verksamheten är begränsat pga. att de inte kan uttrycka sig med ord. De är också överrens om att arbete med ansvars- och demokratifrågor för 1-åringarna är svårt och att tryggheten kommer först.
28
4.2 Observationer
Verksamheten på avdelningen observerades under två dagar. Ansatsen var främst att följa frågeställningarna och försöka skapa en tydlig bild av verksamheten och läroplanens strävansmål.
4.2.1 Den dagliga verksamheten
En vanlig dag på avdelningen inleddes mycket stillsamt. De flesta barnen lämnades mellan klockan 08.30 och strax efter 09.00. De barn som kommit tidigt välkomnades lugnt och åt sedan frukost efterhand de kommit. Ingen av de tre 1-åringarna kom före klockan 09.00.
Rutiner var väsentliga. När alla hade kommit lät personalen barnen leka fritt en liten stund innan de tillsammans gick in i ett mindre rum för samling. Tillsammans med barnen visades fotografier av vilka som var hemma och vilka som var på förskolan. Något kort sades om vad som skulle hända under förmiddagen. Därefter följde en sångstund som styrdes av barnens intresse.
När samlingen avslutats var barnen vana vid att någon aktivitet tog vid. Under den första av observationsdagarna samlades hela gruppen i det största rummet, där belysningen dämpades och de som ville och kunde fick ge varandra massage. De som upplevde massagen som besvärlig kunde istället ägna sig åt att måla, klippa och göra fiskar av papper och glitter. Under den andra dagen gick barnen ut efter samlingen. De bestämde själva vad de ville göra ute. Eftersom många i gruppen behövde hjälp med på- och avklädning så slussades barnen in och ut i omgångar för att inte skapa oro och stress.
Vid den här tidpunkten byttes också blöjor på samtliga barn som behövde det.
Strax efter 11.00 serverades middagen. En ny rutin på avdelningen var att personalen dukade och serverade maten innan barnen satte sig. Tidigare hade de låtit barnen hämta mat och tillbehör själva, vilket skapade onödig stress när barnen började och avslutade måltiden vid olika tidpunkter. Nu samlades istället barnen och en i personalen i ett annat rum för att
29
förbereda sig inför maten. Huvudsakligen ägnade barnen sig då åt att läsa böcker tillsammans med några ur personalen. Barnen kunde sedan sätta sig vid dukat bord och äta i lugn och ro. Noterbart var att det var de vuxna som hördes mest under middagen.
Efter maten och det andra blöjbytet vilade de äldre barnen och de mindre sov den stund de behövde. Personalen ansåg själva att de blöjbyten som föregick några av rutinerna var stressiga och ofta var orsak till oro bland barnen. De berättade också att de arbetade med att hitta lösningar på problemet.
Efter vila/sömn och ett lugnt uppvaknande ägnade barnen resten av dagen åt fri lek.
4.2.2 Den dagliga verksamheten och 1-åringarna
Under de två observationsdagarna bestod barngruppen av 10 respektive 11 barn. Tre av dessa barn är 1-år. Sara (17 mån), Irma (18 mån) och Lovisa (15 mån). De tre lämnades ungefär samtidigt på morgonen. Det var tydligt att de uppskattade varandras närvaro och att de spontant drogs till varandra när de kom på morgonen. Även andra barn visade stort intresse för de minsta och välkomnade dem med klappar och i ett fall med en kram.
1-åringarna bemöttes inte annorlunda än de andra barnen på morgonen, utan de behandlades som vem som helst i gruppen. Under samlingen blev detta tydligt. Irma och Lovisa satt vid båda samlingarna i knäet på någon vuxen eftersom de var mer intresserade av andra barn än samlingens innehåll. Sara visade stort intresse och satt själv på en egen plats. Överlag bemöttes Sara som om hon var ett av de äldre barnen. Hon svarade ofta på frågor tyst för sig själv, svar som personalen inte uppfattade. Under samlingarna var de äldre barnen mycket aktiva och det var svårt för personalen att uppmärksamma 1-åringarna.
Vid sångstunderna deltog både Lovisa och Irma utan att egentligen veta vad de skulle göra. Sara däremot kunde i högre grad förstå vilka rörelser som skulle göras och hon klarade även av enstaka ord i sångerna. Lovisa hade svårt att sitta stilla och fick flera gånger flyttas tillbaka till sin plats i knäet på en vuxen. Irma satt oftast blickstilla men visade inga yttre tecken på att förstå innehållet i sångerna.
30
Under massagestunden deltog alla tre inledningsvis. Irma blev ledsen och gick i sällskap av en vuxen ut ur rummet. Lovisa försökte en kort stund men ville hellre kittlas och leka så även hon lämnade rummet. Sara stannade under hela massagestunden och deltog aktivt. Hon bemöttes på samma sätt som de äldre barnen.
Samma mönster upprepade sig när barnen pysslade och gjorde små fiskar av papper. Barnen delades upp så att 5-6 barn åt gången sattes vid ena sidan av bordet för att måla sina fiskar. Vid den andra änden satt de som väntade på sin tur. Sara var med från början och målade medan Lovisa och Irma fick vänta på sin tur eftersom de behövde mer hjälp.
Under utevistelsen hade alla tre svårt att sysselsätta sig själv. Det var tydligt att de behövde stöd från andra barn eller från någon vuxen. Irma och Sara klättrade och åkte rutschkana, Lovisa gungade. Alla tre fick hjälp av vuxna och i Lovisas fall av ett äldre barn som gungade henne. I vissa fall blockerades 1-åringarnas initiativ av att äldre barn tog över den plats eller den aktivitet de börjat med.
Vid ett tillfälle turades Irma och Sara om att klättra upp för stegen till rutschkanan. Ytterligare en 1-årig flicka från en annan avdelning kom dit och vill vara med. Det gick långsamt eftersom alla tre hade tjocka overaller på sig. En äldre pojke och en flicka blev intresserade och trängde sig före Sara som nästan var uppe vid rutschkanan. Irma klättrade ned igen och Sara blev stående mitt på stegen medan de äldre barnen fortsatte upp för att åka ned. Innan pojken och flickan hunnit runt för att göra om samma sak hindrades de av en i personalen som bad dem göra något annat.
Vid middagen syntes inga tecken på att personalen behandlade 1-åringarna annorlunda. De verkade trygga med att äta själva och satt lugnt kvar tills alla var färdiga med sin mat. Det bestående intrycket var att barnen var väl införstådda med rutinerna runt middagen och att personalen skapat en trygg situation för barnen.
Under alla aktiviteterna var kommunikationen med barnen övervägande muntlig. De som inte förstod vad som menades fick extra hjälp efterhand. Vissa av barnen på avdelningen har, enligt personalen, språkförseningar, men ingen tycktes ha problem med att förstå vad personalen menade. Många hade däremot svårt att sätta ord på vad de själva ville säga, vilket på intet sätt är ovanligt för barn i 2-3-årsåldern.
31
4.2.3 1-åringarna och strävansmålen
Resultatet av de mål att sträva mot i läroplanen som beskrevs under 3.4.2 kommer här att redovisas.
4.2.3.1 Normer och värden
Sara, Irma och Lovisa var hela tiden med på de olika aktiviteterna. Överlag bemötte personalen dem på samma sätt som de bemötte de äldre barnen. Bemötandet från de äldre barnen var däremot annorlunda. De verkade införstådda med att Sara, Irma och Lovisa var mindre och kallade dem för bl. a ”Lill-Sara” och ”bebisar”. Bemötandet var dock mycket respektfullt. Barnen visade överlag stor respekt för varandra. Med tanke på att de själva lärde varandra att de var olika stora men inte gjorde någon skillnad i övrigt så kan det tolkas som att personalens arbete med normer och värden fungerar bra.
4.2.3.2 Utveckling och lärande
De aktiviteter som planerats och genomfördes var riktade mot de äldre barnen. Det var hela tiden upp till 1-åringarna själva att hänga med och försöka förstå det som hände. Under pysslandet med fiskarna inträffade en händelse som var kännetecknande för detta.
Lovisa satt själv och ritade, men fick vänta på sin tur eftersom personalen hade fullt upp med att instruera andra barn. När hon plötsligt kastade ned sitt papper på golvet och ropade ”babbe” (papper) uppfattades detta inte alls av personalen. Papperet plockades istället upp och lades framför Lovisa.
Detta skulle kunna tolkas som att personalen överlag inte är vana vid att inkludera de yngsta barnen i vissa aktiviteter som främst riktar sig mot de äldre barnen. Det finns emellertid fog för en reservation här, eftersom observationerna gjordes under så pass begränsad tid.
32
Under den korta samlingen före maten uppstod en spontan lärandesituation när en i personalen satte sig ned och läste en pekbok för de yngsta barnen. Både Irma och Sara verkade uppskatta detta mycket och deltog aktivt i läsandet genom att peka på rätt bild som namngavs innan av den vuxne läsaren. Liknande situationer i mindre format uppstod med jämna mellanrum under observationerna. De var alla exempel på det spontana, informella lärande för 1-åringarna som personalen berättade om i intervjuerna.
Även om 1-åringarna många gånger deltog utan att helt förstå vad som hände, så välkomnades de alltid av alla andra. Det var bara under massagestunden som några av barnen inte ville delta i en planerad aktivitet.
4.2.3.3 Barns inflytande
De planerade aktiviteterna styrdes av personalen. Det var dock tydligt att förslag och idéer från barnen uppmuntrades. Under sångstunderna bestämde barnen ofta vad som skulle sjungas. Inflytandet var starkt kopplat till talförmågan. Sara, som visade störst förståelse av 1-åringarna, bemöttes också därefter. Men trots att hon många gånger förstod och gärna deltog aktivt, så saknade hon inflytande eftersom hon inte klarade av att uttrycka detta i ord. Lovisas och Irmas inflytande på verksamheten var mycket litet.
Under samlingarna ställdes det många frågor till barnen. Även här var svarsmöjligheterna kopplade till förståelsen och talförmågan. Sara, Irma och Lovisa fick inga direkta frågor ställda till sig. De såg istället på när de äldre barnen svarade och deltog så gott de kunde under följdfrågorna. Vid några tillfällen fick Lovisa och Sara se en bild av ett annat barn. Tanken var att de skulle berätta om barnet ifråga var hemma eller i förskolan den dagen. Varken Lovisa eller Sara svarade men nickade när frågan om de själva var där ställdes.
33
4.3 Intervjuer och observationer
Fallstudiens båda metoder har hittills redovisats separat. De kommer nu att diskuteras tillsammans. Tanken med det är att kunna se skillnader och likheter som sedan kan analyseras med hjälp av forskningslitteraturen.
4.3.1 Trygghet och rutiner
Under intervjuerna lägger Emma, Lena och Anna stor vikt vid trygghet. De menar emellertid olika saker. För Emma är läroplanen en trygghet för barnen, dvs. barnens rätt till en bra förskola garanteras. För Lena handlar det om att skapa en trygg situation genom att vara en trygg vuxen förebild. Anna delar sina kollegors åsikter men tillägger också att relationen mellan personalen är viktig för att kunna skapa en trygg tillvaro för barnen.
I intervjuerna berättade Emma, Lena och Anna också att det är viktigt att utgå från barnens nivå och personlighet. De är noga med att inte utsätta 1-åringarna för situationer som kan kännas ”läskiga” och ”för svåra”. Samtidigt tillägger Emma att det i sådana lägen kan vara svårt att hitta balansen mellan att utmana barnens nyfikenhet och samtidigt behålla tryggheten.
Personalen betonar också att det är tryggt för 1-åringarna att det är samma människor runt dem så ofta som möjligt och att det är viktigt att inte för många olika vikarier används. Det händer också att personalen delar upp barnen i mindre grupper för att ge större utrymme till varje barn.
Ett exempel på rutinernas betydelse för barnens trygghet var när samlingen var avslutad och Lena berättade för barnen att de nu skulle ha massage. De barn som uppfattade och förstod henne gick omedelbart in i det stora rummet. De övriga barnen, 1-åringarna och några 2-åringar, leddes lugnt in i rummet av Lena. Där inne hade Emma dämpat belysningen och förberett för massagestunden. Trots att några barn redan tidigt visade att de inte ville så fick jag intrycket att situationen i sig var vanlig och att barnen visste att samlingen oftast följdes av något planerat innehåll.
34
Observationerna ger en klar bild av att rutiner spelar en avgörande roll för barnens känsla av trygghet. Eftersom 1-åringarnas inflytande på avdelningen är litet så blir rutinerna extra betydelsefulla för dem. De lär sig känna igen dagarna och vet vad som väntar, som att alla barn har fasta platser vid matbordet, att deras platser i hallen är tydligt märkta med namn, liksom sovplatser, lådor och deras platser i ringen vid samlingar.
Sammanfattningsvis så visar observationerna att vardagen på avdelningen präglas av ett tydligt lugn. Barnen var vana vid att göra det som gjordes under dagarna och verkade trygga och säkra i de rutiner som personalen upprättat.
4.3.2 Läroplanens dilemma
Intervjusvaren ger en kluven bild av läroplanens betydelse för arbetet med 1-åringar. Alla tre menar att de har läroplanen som utgångspunkt, men att det är stor skillnad på att utgå från läroplanen i arbetet med 1-åringar jämfört med äldre förskolebarn. Emmas förslag om att dela läroplanen i en del för äldre barn och en annan för de yngre barnen mottogs positivt av Lena och Anna när jag formulerade Emmas tanke som en fråga under intervjuerna. Sammantaget så gav svaren en entydig bild av att den planerade verksamheten på avdelningen sällan eller aldrig utgick från 1-åringarnas perspektiv.
Observationerna bekräftar den bilden. 1-åringarna behandlades aldrig annorlunda, varken positivt eller negativt. De var alltid med under planerade aktiviteter, men hade ofta svårt att ta egna initiativ och de eventuella initiativen uppmärksammades sällan. Intressant var att Sara ofta bemöttes på samma sätt som de äldre barnen tack vare sin relativa mognad. Även om inte de planerade aktiviteterna utgick från 1-åringarnas perspektiv så visar observationerna att det var upp till barnen själva att aktivt delta i det som händer.
Observationerna visar också, i likhet med intervjuerna, att personalens tankar om läroplansbaserat arbete med 1-åringar är ett problem. Det är i detta fall viktigt att komma ihåg att det bara handlar om det planerade lärandet. I situationer som rörde omsorg och fostran gjordes ingen synlig skillnad på barnen. Samma rutiner gällde för alla. Omsorgs- och fostransinslagen var till skillnad från lärandet både färre och utfördes spontant efter behov.
35
Det är dock viktigt att understryka att rutinerna på avdelningen i hög grad hör ihop med omsorgen, inte lärandet. En omsorg som tydligt gick ut på att skapa trygghet och som därmed var planerad.
4.3.3 Målen i läroplanen
Emma, Lena och Anna uppfattade sitt arbete med 1-åringarna och läroplanens strävansmål som spontant, svårt och anpassat efter mognad och ålder. Spontant eftersom frågor som rör normer och värden ofta togs upp i samband med att något hände. De menade också att mycket av lärandet fanns med i olika vardagliga situationer. Svårt eftersom 1-åringarna många gånger inte kunde visa att de förstod vad som menades och att det behövdes tålamod för att kunna vänta in resultatet. Alla tre menade också att arbetet alltid måste utgå ifrån det enskilda barnet och dess behov. Alla tre var också överens, oberoende av varandra, om att 1-åringarnas inflytande på verksamheten var litet.
Konflikter mellan barnen var ovanliga under observationsdagarna. Knuffar och bråk förekom knappast alls. Små konflikter om leksaker förekom. Detta uppmärksammades när det hände och reddes ut utan att det behövde förstoras upp inför hela gruppen. Även om observationerna var fåtaliga så indikerar detta att personalens uppfattning om normer och värden stämmer med hur det ser ut på avdelningen.
Lärandet för 1-åringarna begränsade sig oftast till att uppleva och se på. Ett mer direkt lärande riktat mot Sara, Irma och Lovisa förekom bara spontant. Ett bra exempel beskrevs under 4.2.3.2 när några av barnen samlades för att läsa i ett litet rum bredvid matrummet innan middagen.
Under observationerna syntes inga exempel på hur 1-åringarna direkt kunde påverka sin vardag. Trots att Sara många gånger deltog aktivt i det som hände så var hennes inflytande begränsat. Barnens inflytande på avdelningen var klart kopplat till talförmågan. Vid några tillfällen noterade jag också att vissa äldre barn, trots sin avsaknad av tal, hade lättare att ta plats och få uppmärksamhet än 1-åringarna.
36
4.4 Analys
Avslutningsvis ska resultatet analyseras med hjälp av den litteratur som beskrevs i kapitel 2. Som ett stöd för analysen upprepar jag syftet med fallstudien:
Syftet är att undersöka och försöka förklara hur Läroplanen för förskolan (Lpfö 98) används i den dagliga verksamheten med barn i åldrarna 1–1,5 år.
4.4.1 Om läroplanen
För att ge ytterligare stöd till resultatet har jag gjort tre utdrag ur Lpfö 98. Citaten är centrala för studiens syfte och kan i det avseendet ses som en sammanfattning av läroplanen. Citaten diskuteras efterhand som de presenteras.
Läroplanen är en förordning med bindande föreskrifter som är utfärdad av regeringen. Läroplanen skall styra förskolan och uttrycker därmed vilka krav staten ställer på verksamheten. (Lpfö 98, s.3)
Studien visar att personalen på den undersökta småbarnsavdelningen tycker att läroplanen är en utgångspunkt för verksamheten. Den är viktig som en trygghet för både barnen och personalen. Personalen arbetar inte gemensamt med läroplanen. De ser det som allas eget ansvar att läsa och tolka läroplanen. De är väl införstådda med att Lpfö 98 är en tvingande föreskrift.
Det andra citatet sammanfattar förskolans uppdrag, där de olika delarna omsorg, fostran och lärande ska smälta ihop till en helhet som verksamheten utgår ifrån. Begreppen är centrala för förskolans uppdrag. Med tanke på att barn kommer till förskolan redan vid ett års ålder så spelar omsorg och fostran en betydande roll i arbetet. Att kombinera det med lärande är en utmaning för förskolans personal.
Förskolan skall erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. (Lpfö 98, s.8)
37
Det är tydligt att omsorgen präglar avdelningen. Intervjuerna visar att personalen anser att lärande och framför allt fostran har en större plats i arbetet med äldre barn på förskolan.
I likhet med Niss & Söderström (2006) så visar studien att avdelningen ger en kvalificerad omsorg. Personalen särbehandlar inga barn och de förutsätter att barnen kan klara av de planerade aktiviteter som genomfördes under observationsdagarna. Niss & Söderström varnade för att hamna i vad de kallar för en föräldraroll3 i arbetet med de yngsta barnen.
Något sådant förekom inte på den undersökta avdelningen.
I undersökningen återkommer personalen ofta till begreppet trygghet. De anser att trygghet är särskilt viktigt i arbetet med de yngsta barnen, men att det är viktigt för alla barnen på en småbarnsavdelning. I intervjuerna berättar de även att de själva vill skapa trygghet genom att vara bra förebilder och ha en trygg och fungerande relation mellan sig själva. Observationerna stödjer detta och visar att avdelningens rutiner och arbetsrytm har en positiv inverkan på samtliga barns känsla av trygghet
Det tredje citatet är en bra sammanfattning av förskolans uppdrag när tonvikten läggs på lärande. För den här undersökningen är det intressant eftersom det handlar om att kombinera många varianter av lärande med 1-åringar.
Förskolan skall ge barnen stöd i att utveckla en positiv uppfattning om sig själva som lärande och skapande individer. De skall få hjälp att känna tilltro till sin egen förmåga att tänka själva, att handla, röra sig och att lära sig, dvs. bilda sig utifrån olika aspekter såsom intellektuella, språkliga, etiska, praktiska, sinnliga och estetiska. (Lpfö 98, s.10)
Innehållet är medvetet valt eftersom det är mycket brett och omfattar stora delar av förskolans verksamhet. Det visar på förskolans bredd och att läroplanen är öppen för tolkning.
Undersökningen visar också att det planerade lärandet, med utgångspunkt i läroplanen, ofta är riktat till de äldre barnen på avdelningen. Det lärande som riktas till 1-åringarna är främst det som brukar kallas för vardagligt lärande, dvs. att personalen spontant tar fasta på situationer som rör omsorg och fostran för att skapa ett lärande.
38
4.4.2 Om verksamheten
I Skolverkets rapport Förskola i brytningstid (2004) visar det sig att personalen på småbarnsavdelningar anser att personalbrist och stora barngrupper hindrar lärandet. Den småbarnsavdelning som undersökts i den här studien uppvisar samma en likartad problematik när det handlar om de yngsta barnen. Personalen anser också att mycket tid går åt till att hjälpa föräldrar med praktiska problem som kläder, barnvagnar, tider för hämtning och lämning. Tid som i så fall skulle kunna ha lagts på planerat lärande.
Den här fallstudien är också överens med Skolverket (2004) om att det finns skilda synsätt angående yngre och äldre barns behov i förskolan. Verksamheten går från mer omsorg med de yngre barnen till mer fostran och lärande med de äldre. Studien visar här att samma tendens finns inom den undersökta småbarnsavdelningen. De allra yngsta barnen tar del av verksamheten, men den är sällan riktad till dem. Deras lärande består i huvudsak av omsorg som spontant kopplas till olika lärandesituationer.
Verksamheten på den undersökta avdelningen präglades huvudsakligen av två saker: rutiner och planerade aktiviteter. I undersökningen framkommer det att rutiner styr barnens vardag och att det i dessa rutiner ingår planerade aktiviteter. Personalen menade att det var viktigt att inte låta rutinerna styra verksamheten för mycket. Med det menade de att rutinernas syfte, att skapa trygghet, i så fall gjorde det på bekostnad av utvecklingen av barnens självständighet.
Studiens observationer visade att de yngsta barnen hade svårigheter att hänga med i de planerade aktiviteterna, såsom de var utformade och anpassade för de äldre barnen på avdelningen. 1-åringarnas lärande syntes istället i det informella, vardagliga lärandet som ständigt pågår.
Den barnsyn som bl.a. Pramling Samuelsson & Sheridan (2006) beskriver som läroplanens grund: det kompetenta och samspelande barnet som i dialog med omgivningen skapar sin egen och andras kunskap, var av tidsmässiga skäl svår att bedöma på den undersökta avdelningen. Personalen menar att de utgår från det enskilda barnets nivå och observationerna visade att verksamheten aldrig var tvingande. Barnen har rätt att välja och respekteras fullt ut. Problemet var dock att den planerade verksamheten, dvs. det planerade lärandet sällan utgick
