Boytan och miljön
En intervjustudie om boendepreferenser och attityder till
boytans miljöpåverkan
The living space and the environment
An interview study on resident preferences and attitudes towards
the environmental impact of the living space
Fanny Enestam
Miljövetenskap Kandidatuppsats 15 hp
VT 2020
Sammanfattning
I strävan efter att människor ska kunna bo hållbart krävs ett vidare perspektiv än de teknologiska lösningar som presenteras i enlighet med en ekologisk modernisering. Oexploaterade ytor att ta i anspråk på planeten minskar ständigt och ger därför motiv för studien att ta reda på vilka preferenser som finns för den egna bostaden, hur stor boyta de boende faktiskt önskar och hur de kopplar ihop sin boyta med dess miljöpåverkan. Resultatet visar att de tillfrågade värderar bostadens läge i förhållande till deras jobb, service och social kontext samt sociala ytor och boendet som en privat sfär. En lagom och samtidigt idealisk boyta uppgår till cirka 40-50 kvadratmeter per vuxen person. Samtliga kopplar sin boyta till någon form av miljöpåverkan, men energiaspekter i användningsfasen är det som genomsyrar det sammantagna svaret. Vidare perspektiv som markbrist och materialåtgång beskrivs mer begränsat. Förhoppningen med studien är att ge underlag för ett mer utbrett arbete för att bemöta de boendes behov och ta boytan i beaktande vid framtida planering av bostäder.
Abstract
In the pursuit of sustainable housing, a wider perspective than the technological solutions presented in accordance with an ecological modernization is required. Unexploited areas to use on the planet decreases constantly and therefore gives motives for the study to find out what preferences exist for one's own accomodation, how much living space the residents actually want and how they connect their living space with its environmental impact. The results show that the individuals value the location in relation to jobs, service and social context together with social areas and housing as a private sphere. An adequate and at the same time an ideal living area is considered to approximately 40-50 square meters per adult. All of them link their living space to some kind of environmental impact, but energy aspects in the use phase are what permeate the overall answer. Further perspectives such as land scarcity and material use are described more limited. The study hopes to provide a basis for more widespread work to meet the needs of the residents and to take the living space into consideration when planning future housing.
Förord
Jag vill tacka alla informanter för deras deltagande. Tack också till Anna, Tua och Rikard för värdefull feedback och pepp. Det största tacket vill jag ge min fantastiska handledare Johanna Nygren Spanne för allt stöd och tålamod, utan dig är jag ytterst tveksam om jag tagit mig igenom detta. Tack, förlåt och varsågoda!
Innehållsförteckning
1. Inledning 5
1.1 Syfte, frågeställning och avgränsning 7
2. Boytans roll 8
3. Hemmets användning och betydelse över tid 9
4. Hemmets innebörd och materiellt ägande 11
5. Metod 14
6. Analys av intervjuer 15
6.1 Informanternas bakgrund 15
6.2 Hemmet som bas och trygghet 17
6.3 Faktorer i val av bostad 18
6.4 Lagom är bäst 21
6.5 Energin som största upplevda miljöfaktor 24
6.6 Ekonomi kontra det moraliska ansvaret 25
6.7 Sammanfattning av analysen 26
7. Diskussion: Samhällsdiskursens och individens syn på bostadens miljöpåverkan
kopplad till boyta 28
1. Inledning
Med en global, ständig befolkningsökning och allt färre oexploaterade ytor att ta i anspråk finns det all orsak till att ifrågasätta de samtida normerna kring det egna hemmets utformning och boyta. Den bebyggda miljön, innefattande bostäder, är enligt Boverket (2011) en av de största bidragande faktorerna till miljöpåverkan i Europa och är således också en av de viktigaste områdena att reducera utsläpp och minska förbrukandet av resurser på. Boverket (2011) räknar upp indikatorer för miljöpåverkan kopplade till bostaden innefattande
användning av hushållsapparater, användning av vatten och avlopp, produktion och hantering av avfall, resor i vardagen, skötsel av bostaden inomhus, skötsel av trädgård, användning av närmiljön samt användning av uppvärmd boyta. Indikatorerna är alla kopplade till
användningsfasen av bostaden, vilken bär på den dominerande men dock inte hela miljöpåverkan i fråga (Hereen et. al. 2015; Lavagana et. al. 2018).
Miljöpåverkan sker under byggnaders, innefattande bostäders, hela livscykel d.v.s. under planering, byggnation, användning och rivning. I planeringsfasen byggnationsfasen fastställs byggnadens nyttjande av markyta och därmed hur mycket naturmiljö som kommer att exploateras. En hög grad av exploatering av naturmiljö för byggnader är bland annat kopplat till en minskning av ekosystemtjänster, minskad biologisk mångfald och ökad risk för översvämning vid regn (Pedersen Zari, 2014).
De senaste åren har vissa politiska initiativ tagits med målet att reducera den totala påverkan på miljön inom den bebyggda miljön, innefattande bostäder. De initiativen är mest relaterade till en reducering av energikonsumtionen i användningsstadiet och inte för bostadens hela
livscykel med fler miljöpåverkande faktorer inräknade. Lavagana et. al. (2018) betonar att inte alla energibesparingsstrategier, inklusive de reglerade, leder till en total reducering av
miljöpåverkan. Förutom att övriga delar i livscykeln är högst relevanta i frågan finns också risker med direktiven, då målen riktade mot användningsstadiet på så sätt kan skjuta över miljöpåverkan till andra delar av livscykeln, som till exempel valet av byggnadsmaterial,
teknik, underhåll och rivning. Direktiven riskerar då att stå i vägen för arbetet mot verklig hållbarhet (Lavagana et. al., 2018).
Ett av Sveriges 17 miljömål är en God bebyggd miljö. Riksdagens definition av miljömålet lyder:
Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas
(Naturvårdsverket, 2020).
Byggnadscertifieringar, en spegling av aktuella normer för byggnaders miljöpåverkan, som finns sammanfattade av Sweden Green Building Council (2020) tenderar att fokusera på energianvändning, vattenanvändning och tekniska lösningar som i sin tur också ska reducera energianvändandet i samma anda som de politiska direktiven. Samtidigt som effektiviteten på certifieringarna ifrågasätts av Sangwon et. al. (2014) är användningsfasen och
energibesparingen som sker där, som tidigare nämnts, också bara en del av hela livscykeln. Fokuset som ses kan härledas till tanken om en ekologisk modernisering (Hannigan, 2014) vilket även går i linje med Hagberts (2016) avhandling och tillhörande intervjuer med
byggherrar och arkitekter, där det vittnas om ett byggande med fokus på teknologiska lösningar för energibesparing, men som tillåter en fortsatt materiell konsumtionslivsstil.
Sammantaget pekar samhällsdiskursen på att det är byggnadens energianvändning som är incitamentet för att bygga miljöcertifierade byggnader såsom bostäder, och inte övriga
miljöpåverkande aspekter som till exempel användandet av material samt den markyta som tas i anspråk. Samtidigt i en intervju av Stevik (2019) i Göteborgs Posten förklarar Hagbert att för att bo hållbart behöver vi göra omställningar som, förutom att leva i mindre materiellt överflöd och mer tillsammans, också bo på mindre yta. Hagbert (2016) menar också att det finns ett glapp mellan marknadens aktörer och kunderna inom bostadssektorn. De kriterier som
som ska bo där. Enligt Hagbert (2016) är det precis så det har blivit. De båda grupperna behöver mötas för att kunna närma sig riktig hållbarhet. RISE, Research Institutes of Sweden (2020), har nu flera projekt på gång för att främja social hållbarhet inom den bebyggda miljön. Detta skulle kunna bidra till att ge det ofta använda begreppet hållbart boende en mer
nyanserad betydelse och kraft i framtiden.
1.1 Syfte, frågeställning och avgränsning
Syftet med studien är att ta reda på vilka preferenserna är för trivsel i sin bostadoch låta individer göra kopplingar mellan boyta och dess miljöpåverkan för att ta reda på hur de förhåller sig till relationen däremellan. Genom detta ska studien skapa ett underlag för arbetet mot en hållbar bebyggd miljö. För att uppnå syftet formades forskningsfrågan:
1. Vilka är ålänningars viktigaste faktorer i val av bostad och hur kopplar individen boytan till miljöpåverkan?
Studien avgränsas till intervjuer med individer som är födda och uppväxta på den
svenskspråkiga självstyrda ön Åland som har cirka 30 000 invånare, samtidigt som studien som helhet utgår ifrån ett svenskt sociopolitiskt perspektiv. Åland valdes som utgångspunkt för att att Åland som region ligger nära Sverige och delar språk, influeras starkt i kultur och stiftar egna lagar.Författaren till detta examensarbete är själv ålänning och nyfiken på den åländska befolkningens tankar om boyta som miljöproblem.
2. Boytans roll
Vid försöken att uppfylla miljömålet God bebyggd miljö så bortses, som nämndes i inledningen, till stor del markanvändningens koppling till boyta och den negativa
miljöpåverkan som ökad användning av nya markområden ger (Naturskyddsföreningen, 2020). Huebner & Shipsworth (2017) menar att det säger sig självt att en mindre boyta kräver mindre energi och materiella resurser, men trots det finns väldigt lite forskning kring bostadens hela livscykel som incitament för att boende ska byta till mindre boyta. De spår dock samtidigt ett annalkande uppsving för ämnet.
Viss forskning på att byta till mindre boyta av andra orsaker finns, då med fokus på bostadsbrist samt energisparande och ekonomiska incitament. Det rör sig framför allt om studier där äldre byter till mindre bostäder och lämnar plats för behövande familjer. (Huebner & Shipsworth, 2017; Leach, 2012; Sanne, 1986). Sanne (1986) undersökte redan på 80-talet effekterna av att gå ner i boyta i ett bredare perspektiv där byggnadsbehov, mark- och
byggkostnader tas i beaktande som relevanta aspekter i ett samhällsperspektiv och ifrågasätter nybyggnad i stor skala. Han räknar bland annat att nybyggnadsbehovet kunde halveras om bara en bråkdel av de som bor större än sitt absoluta behov hade överlåtit sina bostäder till
behövande familjer. Sanne (1986) menar att på 20 år hade det kunnat sparats in ett nybyggande motsvarande hela Göteborgs bostadsbestånd. Förutom redan uppräknade positiva effekter av att gå ner i boyta har även faktorer som mindre arbete i hushållet med bland annat städning och underhåll av bostaden lyfts fram i forskning (Huebner & Shipsworth, 2017; Leach, 2012).
3. Hemmets användning och betydelse över tid
Termen hem beräknas enligt Benjamin (1995) vara runt några tusen år gammal, men hur man har sett på samt definierat begreppet har varierat över tid. Bland annat har det ansetts att den sociala samlingen runt elden vid dess upptäckt har kunnat definieras som en tidig form av hem, där skyddet runt elden gav hemmet dess första lilla form. De första hemmen som föddes ur den skyddade eldstaden var redan då, i sin enkelhet, starkt kopplade till familj och hushåll, säkerhet och gemenskap.
I västvärlden och Europa skedde stora förändringar i samhället och människors hem i och med industrialiseringen, främst genom att livet på landet byttes ut mot en allt större urbanisering. Bland annat blev det allt tydligare att begreppet hem smalnade av till den precisa bostaden, från att ha varit ett mer generellt begrepp (Moore, 2000). I det nya kapitalistiska samhället växte ideer om att hemmet skulle vara ett ställe att äga och kunna dra sig undan och vara privat och det blev allt viktigare med bekvämlighet. Hemmet blev också ett tydligare uttryck för klasstillhörighet. Nya tekniska lösningar för hemmet utvecklades och integrerades snabbt i föreställningen om vad ett hem är (Rybzynski, 1986).
Fram till 1920 och 1930-talet var det i princip det egna ansvaret att förse sig med ett hem. Men med ett växande antal invånare i städerna och brist på skäliga bostäder togs här starka initiativ politiskt för allas lika rätt till ett anständigt liv och boende, bland annat genom Roosevelt’s “New Deal” och Per Albin Hanssons “Folkhemmet”(Hagbert 2016). Genom
socialdemokratiska värderingar skulle alla ha en jämlik standard på sitt boende. Köken blev mer kompakta, till skillnad från i det tidigare bondesamhället, och hade som uppgift att effektivisera hushållsarbetet, badrummet fick en rejäl förbättring, ett skilt sovrum och
vardagsrum gav motiv att pynta vardagsrummet lite extra. Tvättstugan föddes också ur tanken om Folkhemmet (Nordiska muséet, 2020). Forskningen kring hem, vardagsliv kopplat till hemmet, framför allt ur kvinnors perspektiv, tog här samtidigt fart. (Åkerman et. al., 1983). I Sverige skulle förbättrade boendestandarder för allmänheten kulminera på 60- och 70-talet i
och med Miljonprogrammet och sedan på 90-talet har bostadssektorn börjat återgå till att bli mer marknadsstyrd igen vilket har inneburit en förändring att bygga fler bostäder med större boyta(Turner & Whitehead, 2002).
4. Hemmets innebörd och materiellt ägande
Hemmet och dess innebörd har genom alla tider varit av stor betydelse för mänskliginteraktion, både genom fysiska manifestationer och sociala konstruktioner vilka har skapat tillhörande teoretiska plattformar (Despres, 1991; van der Klis & Karsten, 2009). Hemmet kan
i det här sammanhanget tolkas som en del av de kulturella manus, vilka skapar ett ramverk i vardagslivet. Hur vi lever i hemmen och de betydelser vi ger dem är genom deras centrala plats i livet en viktig del i hur vi formulerar en förståelse för omvärlden samt vår egen roll i den (Swidler, 1986).
Després (1991) kategoriseringar av hemmets innebörd är exempel på hur begreppet kan tolkas och i artikeln identifieras följande kategorier baserat på sex studier som behandlar tolkningar av innebörden i begreppet hem. Tolkningarna, enligt Després (1991) inbegriper hemmet som: ● Säkerhet, kontroll och privat sfär.
● Spegling av individens idéer och värden. ● Organisera och modifiera sin bostad. ● Beständighet och kontinuitet.
● Relationer med familj, vänner och grannar. ● Centrum för aktiviteter.
● Skydd från världen utanför.
● Indikator för personlig status och symbol för jaget.
● Materiell struktur och interaktion mellan det fysiska rummet och individen. ● Plats att äga ur ekonomiskt och socialt perspektiv.
Medan forskare som Després (1991) och van der Klis och Karsten (2009) fokuserar på individens relation till hemmet behandlar Manzo (2003) den sociopolitiska kontexten i förhållande till hemmet över tid och rum. Saunders & Williams (1988) och Reid, Sutton & Hunter (2010) placerar hemmet som centrum mellan individ och samhälle med likartade terminologier.Gemensamt för forskningen om hemmets innebörd är att hemmet ska länka
samman samhälle, sociala relationer och hushåll. De här utgångspunkterna föreslår således även tillsammans betydelsen av hemmet som sociokulturella konstruktioner som formar och formas av människors identitet och mående tillsammans med de fysiska och strukturella delarna av hemmet (Després 1991; Manzo 2003; Reid, Sutton & Hunter 2010; van der Klis & Karsten 2009).
Dittmars (1992) teori om materiellt ägande fokuserar på föremåls funktion för individen, vilket i detta avseende kan appliceras på hemmet, som idag i form av bostad i högsta grad är ett materiellt ägande. Följande kategorier nämns: 1. instrumentella funktioner , 2.
socialsymboliska funktioner, 3. kategoriseringsfunktioner, 4. självuttrycksfunktioner och 5. affektiva funktioner. Det kan tolkas som att Dittmars kategorier för föremål går sida vid sida och är tydligt igenkännbara i Després tolkningar av hemmet. Dittmars socialsymboliska funktioner återkommer i Després tolkning av hemmet som “indikator för personlig status” och “symbol för jaget” samt “relationer med familj och vänner”. Alla övriga tolkningar har alla, eller kan ha, element av socialsymboliska funktioner. Självuttrycks- och affektiva funktioner som “spegling av individens idéer och värden”, “organisera och modifiera sin bostad” och “indikator för status” och “symbol för jaget” kan starkt kopplas samman men kan även här mer abstrakt återfinnas i alla Després uppräknade punkter av hemmets innebörd. Instrumentella funktioner till och med återfinns i en motsvarande punkt genom Després tolkning om
“materiell struktur och interaktion mellan det fysiska rummet och individen”. Valet, behovet och tankar kring sitt hem och bostad, d.v.s. hemmets innebörd, influeras således av de funktioner det materiella ägandet uppfyller.
Tabell 1. Ett förslag på Després (1991) och Dittmar (1992) sammankopplade enligt författarens tolkning. Després om hemmets innebörd Theory of material possessions -
funktioner
Säkerhet, kontroll och privat sfär Affektiva, socialsymboliska, självuttryck Spegling av individens idéer och värden Socialsymboliska, affektiva, självutryck Organisera och modifiera sin bostad Affektiva, självuttryck, instrumentella
Beständighet och kontinuitet Affektiva, Socialsymboliska
Relationer med familj, vänner och grannar Affektiva, Socialsymboliska, självuttryck Centrum för aktiviteter Affektiva, självuttryck, socialsymboliska,
instrumentella
Skydd för världen utanför Affektiva, socialsymboliska, instrumentella Indikator för personlig status och symbol
för jaget
Självuttryck, socialsymboliska, affektiva Materiell struktur och interaktion mellan det
fysiska rummet och individen
Instrumentella, självuttryck Plats att äga ur socialt och ekonomiskt
perspektiv
Socialsymboliska, affektiv, självuttryck, instrumentella
Després (1991) tolkningar kommer utgöra en del av analysen, främst för att förstå vad som ligger bakom de boendes behov i deras val av hem i form av bostad. Dittmars (1992) teori fungerar som en förstärkning och komplement till tolkningarna om hemmets innebörd och tillsammans kommer det att en grund för den vidare analysen med fokus på attityder till boyta och dess miljöpåverkan.I analysen kommer begreppen “hem” och “bostad” användas. “Hem” tolkas i princip i en vidare bemärkelse, som i kulturella manus och ramverk och “bostad” som den materiella konstruktionen som kan ägas, ta på och modifiera men betydelserna är
5. Metod
Det utfördes ett målinriktat urval i enlighet med Kvale & Brinkmanns (2014) metod då studien fokuserar på individer från Åland som specifikt och isolerat geografiskt område. Förutom att alla informanter som valdes ut var födda och uppväxta på Åland valdes fyra informanter strategiskt ur fyra olika generationer för att få en bredd i fråga om ålder, med jämnt antal män och kvinnor representerade. Syftet med bredden på åldrarna var inte att ställa dem mot
varandra, utan mer att fånga in ett eventuellt vidare perspektiv.
Fyra semistrukturerade intervjuer utfördes i enlighet med Kvale och Brinkmanns (2014) rekommendationer.En intervjuguide förbereddes där kärnan bestod av frågor om preferenser och vilket förhållningssätt till sin boyta och dess miljöpåverkan informanterna har. Intervjuerna spelades in digitalt med informanternas tillstånd och varade mellan 40 och 60 minuter. Tre av intervjuerna genomfördes över telefon då det geografiskt inte var möjligt med fysiska
intervjuer. Den fjärde intervjun genomfördes fysiskt.
Transkribering av intervjuerna utfördes och förslag på teman formade efter intervjumaterialet kom till i en första grovanalys. Efter det utfördes en induktiv och kvalitativ analys med kodning, kategorisering och en slutgiltig tematisering efter det empiriska materialet i enlighet med Hjerm, Lindgren & Nilssons (2016) metod. Analysen utgick sedan efter de fastställda teman med stöd från teori och bakgrund.
6. Analys av intervjuer
De teman som identifierades ur kodningsprocessen var: ● Informanternas bakgrund
● Hemmet som bas och trygghet ● Faktorer i valet av bostad
● Boytans storlek i förhållande till behov och upplevd miljöpåverkan ● Energin som som störst upplevd miljöfaktor
● Det moraliska ansvaret gentemot miljön i bostadsrelaterade val
Ovan nämnda teman som kom fram i intervjuerna användes sedan för att strukturera analysen och gav en översikt på intervjuinnehållet vartefter den djupare analysen fortskred.
6.1 Informanternas bakgrund
Samtliga fyra informanter är födda och uppväxta på Åland som har cirka 30 000 invånare. De kommer alla från olika generationer och har en likartad bakgrund i sina boendeformer under sin uppväxt:
Informant 1 är uppvuxen i Mariehamn på 1980-90-talet i ett, som informanten uttrycker det, “ett relativt stort hus” på drygt 150 kvadratmeter med båda sina föräldrar. Informanten upplevde och uttryckte att det under uppväxten var “tryggt och nära till allt.” Efter gymnasietiden och en kort sväng till Sverige (Jönköping) för studier som avbröts efter en termin flyttade informant 1 tillbaka till hemorten och en lägenhet med två rum och kök. Därefter har informanten flyttat till en större radhuslägenhet med tre rum och senare ett egnahemshus på ca 150 kvadratmeter. Huset har därefter sålts och efter några hyresrätter emellan och bildandet av familj är den nuvarande bostaden till fyra personer en lägenhet på ca 90 kvadratmeter i Mariehamn.
Informant 2 är delvis uppvuxen i skärgårdsmiljö och delvis i Mariehamn på 1950-60-talet. Informanten bodde först med båda sina föräldrar i ett mindre hus. Vid tidiga skolåldern flyttade familjen till småstaden Mariehamn där de bodde centralt i en större lägenhet tills informanten vid 18 års ålder flyttade till en tvåa i Mariehamn. Efter bildandet av egen familj på fyra personer flyttade informanten vid en ålder av 35 till ett egnahemshus på ca 150 kvadratmeter, beläget i ett bostadsområde i Mariehamn. Informant 2 beskriver variationen i sitt
uppväxtboende på följande sätt:
Vi bodde först i ett litet hus på ca 40 kvadrat med ett rum och kök och trädgård. Jag sov med mamma och pappa i köket när jag var liten. Sen flyttade jag till stan med mamma och pappa till en stor lägenhet, åtminstone 4 rum och kök, säkert 100 kvadrat (Informant 2, 2019).
Informant 3 är uppvuxen på landsbygden ca 30 minuter från Mariehamn på 1990-00-talet och har bott i ett egnahemshus på ca 100 kvadratmeter med båda föräldrar. I de tidiga tonåren skiljde sig informantens föräldrar. Det nya boendeupplägget beskrivs som ett
“vecka/vecka-boende” mellan det tidigare hemmet och ett mindre boende som beskrivs som en “stuga” som senare byttes ut till ett större hus. Efter gymnasietiden flyttade informant 3 på tidiga 2010-talet till Malmö och har sedan dess bott som inneboende i större lägenheter och vid intervjutillfället i en egen studentlägenhet på ca 25 kvadratmeter.
Informant 4 är uppvuxen i ett bostadsområde i Mariehamn på 1970-80-talet med båda sina föräldrar i ett egnahemshus på drygt 100 kvadratmeter i närheten det nuvarande boendet. Efter gymnasiet flyttade informanten till Sverige (Uppsala och Stockholm) för att studera och under den ca femåriga studietiden byttes boendet flertalet gånger och var både rum i delade
lägenheter och egna mindre lägenheter i form av ett rum med kokvrå. Informant 4 uttrycker att “jag nog har bott i alla ändstationer i Stockholm.” Efter att åter ha flyttat till Mariehamn och bott i några hyresrätter bor nu informanten med sin familj på fem personer i ett egnahemshus på cirka 150 kvadratmeter.
Trots att informanternas bakgrund skiljer något i typ av boendeplats (skärgård, landsbygd och småstad) kan deras dåvarande familjeförhållanden samt klasstillhörighet räknas som
jämförbara. Samtliga informanter har flyttat flertalet gånger och provat olika boendeformer innan deras nuvarande bostad. Som informant uttrycker det:
Jag har prövat på allt! Jag har ju bott i lägenheter, och i hus och i radhus, och nu lägenhet igen (Informant 1, 2019).
Tillhörigheten till Åland, som i sig är ett litet isolerat samhälle, ger den mest betydande gemenskapen och de relevanta skillnaderna är därför små. De största skillnaderna är åldrarna på informanterna som alla är strategiskt utvalda ur olika generationer. Informant 2 har bott hela sitt liv på åland medan de övriga vid något skede flyttat därifrån på grund av studier. En tredje uppmärksammad skillnad är att informant 3 är boende i Malmö vid intervjutillfället och inte har planerar att återvända till Åland samtidigt som informant 1 och 4 återvände till Åland efter sina studier i Sverige.
6.2 Hemmet som bas och trygghet
Samtliga informanter upplever hemmet och bostaden som en väldigt viktig del av livet. De beskriver det bland annat som deras bas, trygghet, stabilitet, plats för avslappning, någonstans man tillbringar mycket tid och att den speglar ens personlighet. Första ordvalen som “basen” och “tryggheten” återkommer hos samtliga informanter om frågan vad deras hem betyder för dem vilket kan härledas ända till Benjamins (1995) allra tidigaste definition av hemmet som skyddet runt elden. Beskrivningarna är i övrigt likartade och uttrycker hemmet och bostaden som en självklar utgångspunkt för det vardagliga livet och följer i princip samma linje som Després (1991) tolkningar om hemmets innebörd och återfinns i alla punkter i tolkningarna med tonvikt på “säkerhet, kontroll och privat sfär”, “spegling av individens idéer och värden”, “beständighet och kontinuitet” samt “skydd för världen utanför”. Informanternas svar kan också i hög grad tolkas som affektiva och tolkas att bostaden utgör en form av självuttryck i enlighet med Dittmar (1992). Informant 2 förklarar följande:
Nog är det ju basen och tryggheten, tills man börjar tvivla på om man ska byta bostad eller så, men hemmet är ju alltid trygghet och stabilitet, det är ju jätteviktigt! Det skulle ju vara fruktansvärt att inte ha en bostad! (Informant 2, 2019).
Informant 2 uttrycker kraftfulla ord för att beskriva både känslan av hur viktig bostaden är men också känslan ifall denne inte skulle ha någonstans att bo vilket tyder på starka affektiva värden.
Informant 3 uttrycker att denne tillbringar mycket tid hemma och uttrycker att “hemmet har ju blivit mer och mer betydelsefullt ju längre jag har bott där, den har blivit mer personlig och jag har alla mina grejer där”.Ju längre informant 3 har bott på samma ställe har bostaden till en större del blivit en kanal för självuttryck och samtidigt har det som en förstärkning knutits starkare affektiva band till bostaden i enlighet med Dittmar (1992).
6.3 Faktorer i val av bostad
Samtliga informanter var helt eniga om vad som är den viktigaste faktorn i val av bostad: läget. Vad som menas med ett bra läge för informanterna är däremot lite olika. Medan de
informanterna som bor i Mariehamn prioriterar att ha nära till jobb, butiker och service värdesätter informant 3 boende i Malmö att bo nära sina vänner och nöjen snarare än att de är “centralt” i en bredare bemärkelse. Informant 3 visar, som singelhushåll, hur viktig den sociala kontexten är i linje med Despres (1991) tolkning om hemmet som en länk mellan familj, vänner och grannar medan de övriga informanterna fyller en del av behovet genom att de bor med en partner eller/och med hemmaboende barn.
Informant 4 berättar att familjen egentligen tänkte flytta ut på landet men att “närheten var nog viktigare”. Informant 2 utvecklar samma resonemang genom att “med läget menar jag att man ska kunna promenera till butiker, att man har service i sin närhet”. Detta är tyngdpunkten för samtliga informanter som bor i Mariehamn. Informanternas svar vittnar om att läget handlar om närhet till jobb och service men att det också kan betyda en prioritet av närhet till sociala sammanhang. Informant 3, boende i Malmö, befinner sig i en mer central samhällstyp där
närhet till service kommer på köpet medan en småstad som Mariehamn kräver mer strategi gällandes de sociala möjligheterna. Läget i form av jobb och service kan tolkas något mer svårfångat i Després (1991) punkter än läget i en social kontext där det härleds direkt till relationer med familj, vänner och grannar. Därutöver är båda definitioner av begreppet en sorts spegling av individens idéer och värden, då informanterna i fråga prioriterar och värderar de olika faktorerna individuellt. Läget i form av jobb och service kan återfinnas i plats att äga ur ekonomisk och socialt perspektiv då det är främst en fråga av ekonomisk och social art hur närheten kan uppnås. I Dittmars (1992) teori är motsvarigheten en fråga om socialsymbolik men individuella kopplingar kan också dras till affektiva och självuttrycksfunktioner.
Informanterna resonerar kring sociala ytor i hemmet. Sociala ytor kan direkt kopplas med Després (1991) “centrum för aktiviteter” samt “relationer med vänner, familj och grannar” och “spegling av individens idéer och värden” men även till viss del övriga delar inom hemmets innebörd beroende på informanternas individuella kopplingar till det egna hemmet. I Dittmars (1992) teori finns samtliga men främst socialsymboliska i fråga om hur informanterna ser på och upplever de sociala ytorna, affektiva för hur känslorna kopplas till att kunna vara social i eller utanför och självuttryckande då informanterna i olika grad bjuder in till sitt personliga hem och sänder ut signaler och kommunicerar med hjälp av hemmets utformande. De sociala ytorna i bostaden upplevs som särskilt viktiga för de informanter som bor i Mariehamn. Informant 4 uttrycker att “de sociala ytorna kan vara större, sovrummen är mindre prio”. Informant 1 värdesätter ett rymligt kök i anslutning till matplats med utrymme för sociala sammanhang och menar att:
Alla kan va med och hjälpa till när vi har en köksö och liksom socialisera där och att vi har plats med ett ordentligt köksbord ifall vi vill ha nå gäster överbjudna och äta middag (Informant 1, 2019).
Informant 3 som bor i den större staden Malmö prioriterar inte sociala ytor lika högt och umgås mest med vänner utanför sin bostad, som en förlängning till det blir det än viktigare med närhet till plattformar för samvaro utanför hemmet. Det kan tolkas att möjligheten till sociala
aktiviteter i hemmet är viktigare i ett mer glesbebyggt område där sociala aktiviteter på offentliga platser är mer begränsade. Som informant 3 uttrycker det:
Lägenheten påverkar ju hur jag lever och vad jag kan göra och hur jag umgås. Eftersom jag bor så litet umgås jag ofta med vänner någon annanstans om man ska vara flera (Informant 3, 2019).
Både läget och sociala ytor är således i något olika former. Båda faktorer kan ses som en blandning av individuella, sociala och samhällsfaktorer utgör de slutliga skillnaderna i vad som prioriteras allra högst. Informant 4 uttrycker också ett särskilt värnande om miljön genom att bo mer centralt, “att slippa pendla så mycket med bil, lite miljötänk”.
Två informanter skiljer sig i prioriteringen om läget kontra sociala ytor. Informant 1 graderar till slut storlek och sociala ytor i bostaden som en snäppet viktigare faktor än läget vid exempelvis en utökning av familjen eller eventuell flytt och uttrycker att de “kanske kommer få kompromissa med läget lite för att få den storleken vi behöver och vill ha”. Informant 3 boende i Malmö fastslår att vid ett byte av bostad är läget fortfarande av högsta prioritet, där finns inget alternativ att “byta ner sig”. De båda informanterna skiljer sig i generation,
familjeförhållanden och bostadsort, där singelhushållet inte alls behöver ta i beaktande vad som kan behöva tummas på med en utökad familj.
Informant 1 och 2 uttrycker tydligt att de värdesätter möjlighet att kunna få privat egentid i bostaden vilket går helt i linje med Després (1991) tolkning av hemmets innebörd och vad som värdesätts i ett hem. Informant 1 förklarar:
Det är viktigt att man kan dra sig undan och vara ifred ibland, att det finns så pass många rum och plats. Ibland kan jag sitta och titta på något i vardagsrummet och då kan min sambo gå till
sovrummet och läsa en bok. Jag tror det kan tära på en om det blir för tajt (Informant 1, 2019).
Informant 4 ser hemmet och bostaden till stor del som en sfär för den närmaste familjen och för informant 2 är ett eget sovrum väldigt viktigt. Informant 3, som bor i ett singelhushåll och
främst umgås med vänner utanför bostaden, ser också egentiden hemma som värdefull och nämner att “jag är ganska mycket hemma”.
6.4 Lagom är bäst
Samtliga informanter likställer i princip den ideala boytan med en yta som uppfattas som lagom. Informant 1 fastslår att “det är samma som lagom” och de övriga informanterna uttrycker sig likartat. Den ytan uppskattas bland informanterna vara mellan ca 45- 50
kvadratmeter per person. Det värdesatts att ha en tillräcklig yta för ens behov. Här kan Després (1991) tolkningar av hemmets innebörd och informanternas svar visa att punkterna för att tillgodose informanternas behov inte kräver mer än 50 kvadratmeter och att den ideala storleken uppnås samtidigt. Informant 4 anser att de bor lite för stort och förklarar:
Nu köpte vi ju ett befintligt hus. Om vi hade byggt hus hade det inte varit så stort. Men det påverkar ju också att bygga ett helt nytt hus. Det som var problemet med vårt hus var att vi inte hade någon tvättstuga och det enklaste sättet var att bygga till. Men ja, boytan är lite för stor (Informant 4, 2020).
Informant 1 och 3 värderar det faktum (Huebner & Shipsworth, 2017; Leach, 2012) att en mindre bostad i sin tur ger mindre kostnader och resurser i tid som behöver läggas på bostaden i form av städning och annat underhåll. Som informant 3 uttrycker det:
Det finns ju många lägenheter som är fina för att de är stora men jag ser ändå ett värde i att kunna bo litet, som bara har det man använder och skönt att slippa städa så stora ytor (Informant 3, 2019).
De tre yngre informanterna, 1, 3 och 4 kan ana en liten trend av att bo mindre och att ett nytt tankesätt kring hem och bostäder har börjat formas. De uttrycker även ett visst personligt intresse och nyfikenhet för att bo mindre. Informant 1 intresserar sig specifikt för “smarta lösningar” och ser att sådana kan göra en liten bostad attraktiv. Intresset (eller ointresset) för att bo mindre kan kopplas till Dittmars (1992) teori: Dels kan det vara ett socialsymboliskt
ställningstagande att aktivt välja att bo mindre som informant 3 dras till, dels ett form av självuttryck där man sporras av idén att forma sin bostad på ett visst sätt (i det här fallet med
mindre boyta) som här representeras av informant 1. Intresse som begrepp är tillika i högsta grad kopplat till känslor - affektiva funktioner.
Informant 2 är mest skeptisk till att en grupp människor skulle välja att bo mindre av andra skäl än ekonomiska och menar att “folk i allmänhet konsumerar upp de flesta pengarna dom har”.
och informant 1 och 4 står fast vid att det är plånboken som styr i de flesta fall och inte tanken kring miljöpåverkan. De misstänker att det är en liten klick som går mot strömmen och att deras val beror på bekvämlighetsfaktorer snarare än ett miljötänk. Som informant 1 uttrycker det:
Folk kanske börjat tänka mer minimalistiskt, det kan ju ha lite med miljön att göra. De vill inte ha så mycket grejer, de vill inte konsumera så mycket. Det är mest i eget syfte men kan ha
miljöpåverkan som bonus (Informant 1, 2019).
Informant 3, boende i Malmö, upplever att bostadsmarknaden inte alltid tillmötesgår de boendes behov och t ex. erbjuder fler stora lägenheter än små i Malmö och att det kan vara svårt att få tag på en mindre bostad till skäligt pris, vilket kan kopplas till Hagberts (2016) avhandling angående glappet mellan de boende och marknaden där de båda saknar en viktig dialog om de boendes efterfrågan. Samtidigt ser informant 3 en växande medvetenhet kring “individualismens baksidor” med stora singelhushåll kontra hållbarhet men att det generella fortfarande är som de övriga informanterna anser, att man generellt bor så stort som man har råd med.
Tre av informanterna (1, 3 och 4) spekulerar i att en mindre bostad skulle kunna bidra till en lugnare och hållbarare konsumtionskultur medan informant 2 är mer skeptisk till påståendet och föreslår till exempel att “man kan bo litet, men man kan bo på många ställen istället. Då är det ju sak samma”. Informant 3 är ganska säker på att en konsumtionskultur går hand i hand med storleken på bostaden och uttrycker:
Om jag skulle bo större skulle jag säkert vilja köpa mer grejer och konsumera mer. Om man bor större har man kanske mer resurser att lägga på mer konsumtion också tänker jag (Informant 3, 2019).
Informant 1 är mer försiktig i sina tankegångar men menar att “man kanske inte känner något behov av vissa andra miljöpåverkande grejer”om bostaden är mindre. Informant 4 kopplar delvis konsumtionen till boytan och tar sina föräldrar som exempel, att “de skulle få plats med mycket mindre saker om de flyttade till en mindre bostad” som i sin tur bidrar till en mer sparsmakad konsumtionskultur.
Informant 2, som som är äldst och bott länge i sitt egnahemshus, är mer skeptisk till den
parallellen och menar att även om man bor stort så kan man till exempel fylla bostaden en gång och på så sätt inte konsumera så mycket om man bor där en lång tid. Informanten påpekar även flera gånger att “en minimalistisk livsstil inte behöver gå hand i hand med en liten bostad”.
Samtliga informanter uttrycker särskilt det som något positivt att inte ha för stor boyta och för mycket saker i sitt hushåll. Informant 1 förklarar att “jag uppskattar ju att ha bara lite saker, och att snabbt kunna dammsuga lägenheten”. Informant 3 håller med i städfrågan och “ser ett värde i att inte bo så stort, att bara ha sådant man verkligen använder”. Tankarna om boytan korrelerar med affektiv funktion i Dittmars (1992) teori och kan framförallt kopplas till de Desprès (1991) punkter av spegling av individens idéer och värden, organisera och modifiera sin bostad och materiell struktur och interaktion mellan det fysiska rummet och individen. Däremot tycks det inte i någon större mån ha att göra med informanternas miljötänk utan mera individens egna trivsel i hemmet. Informant 4 är den som sticker ut bland informanterna och uttrycker ett genuint miljöintresse kring hemmet och funderar på miljörelaterade aspekter “hela tiden i vardagen”.
6.5 Energin som största upplevda miljöfaktor
Informant 1 och 2 reducerar tankarna om miljöpåverkan till i princip endast energi medan informant 3 och 4 breddar med fler perspektiv men fortfarande med tonvikt på
energiförbrukning. Informant 4 uttrycker att “det är klart att ju större yta desto mer material” och Informant 3 fyller i att “det är många människor i en stad som ska samsas om den ytan som finns”. Alla informanter erkänner en viss koppling mellan boytan och miljöpåverkan som inte är direkt energirelaterad, men informant 1 och 2 upplever att betydelsen är väldigt liten i jämförelse med energiförbrukningen i allmänhet.
Informant 1 nämner upprepade gånger energiförbrukningen i bostadens användningsfas som ensam betydande faktor med reducerad miljöpåverkan. Informant 1 betonar bland annat vikten av att “isolera bostaden väl vid bygget” där målet är att minska uppvärmningsbehovet och en tanke om att “nyare moderna byggnader är mindre miljöpåverkande än äldre”. Tanken om ekologisk modernisering (Hagbert, 2016; Hannigan, 2014) som den nya tekniken står för kan starkt kopplas till resonemangen som informant 1 för. Informant 2 menar att
energieffektiviseringsåtgärder i dennes bostad ligger på en bra nivå där “energikostnaderna är riktigt låga” och uttrycker vidare att “det enda som skulle vara mer resurseffektivt hade ju varit att placera en stor barnfamilj här istället i så fall”. Denna tanke går i linje med aktuell forskning där målet är att pensionärer flyttar från sina stora hus till mindre bostäder och lämnar plats för större familjer (Sanne, 1986; Huebner & Shipsworth, 2017; Leach, 2012).
Medan informant 1, 2 och 4 upplever att det på Åland än så länge finns mycket plats och det därför inte är något som hittills tas mycket i beaktande påpekar Informant 3 markbristen i städerna. Att informanterna sammantaget upplever energin som den största faktor går väl i linje med både aktuell forskning och politik och formar tillsammans en tydlig samhällsdiskurs som fokuserar att minska energiförbrukningen i användningsfasen av bostäder (Hagbert, 2016; Hereen et. al. 2015; Lavagana et. al. 2018; Naturvårdsverket, 2020).
6.6 Ekonomi kontra det moraliska ansvaret
Samtliga informanter anser sig ha ett moraliskt ansvar gentemot miljön. Informant 2 menar att ekonomin får gå före miljöaspekten och menar att denne “skulle behöva betala dubbelt mer för 50 kvadrat än vad jag betalar för mina nuvarande 150”, att det idag är mycket dyrare att byta till en mindre bostad än att bo kvar i sitt egnahemshus. Informant 1 och 4 belyser samma problematik kring att det på Åland är billigare att köpa ett stort hus än en mindre lägenhet men alla de nämnda tre informanteruttrycker att de hade kunnat betala lite extra för att få
miljövänlig energi och informant 4 har redan bytt värmesystem: “vi har bytt från fossil värme till bergvärme”. Vidare berättar informant 1:
Jag skulle vilja ha ett miljövänligt uppvärmningssystem! Det skulle kosta 60 euro mer i året när en kompis räknade på det. Det tycker jag att det skulle vara värt, det skulle jag inte tveka på (Informant 1).
Att det är dyrare att gå ner i boyta kan tolkas vara ett tecken på kommunikationsbristen mellan aktörerna Hagbert (2016) vittnar om.
Utifrån intervjuerna kan det tolkas att de själva anser att de gör vad de kan från sina
individuella utgångslägen och att de på så sätt upprätthåller sitt moraliska ansvar. Informant 3 och 4 är mera självkritiska än de två andra. Informant 3 erkänner att “i framtiden efter
studierna hoppas jag att den moraliska kompassen fortfarande är tydlig, men det är jag inte helt säker på” men uttrycker samtidigt en positiv känsla kring att “inte utnyttja mer resurser än vad man behöver boendemässigt”. Informant 4 anser att det egna hemmet och bostaden ytmässigt är lite väl stort och kompenserar flitigt med miljövänliga åtgärder som att reducera
vattenåtgången och bilda barnen i familjen i miljörelaterade frågor.Vidare uttrycker informant 1 vissa svårigheter i att ta miljövänliga beslut i kollektiv, när det inte är upp till bara det egna hushållet t ex. i bostadsbolag.
Från intervjusvaren kan tolkas att informant 1 och 2 anser att det inte heller alltid är en moraliskt uppoffring med miljövänliga beslut eftersom informanterna ändå trivs med en mer minimalistisk livsstil. En liknande attityd utläses ur svaren från informant 4, som gillar friluftsliv och uttrycker “personligen behöver jag ingen stor yta, jag vill mest vara utomhus”. Informant 2 preskriberar i princip sitt moraliska ansvar i den betydelsen att denne har bott i samma bostad så länge och att det moraliska ansvaret endast kommer tillbaka om informanten ska välja en ny bostad. Informant 2 tillägger att ansvaret snarare vidhålls genom att
informanten stannar kvar i sin bostad med liknelsen “skadan var redan skedd för 30 år sedan.”
6.7 Sammanfattning av analysen
Forskningsfrågan som ställdes var “vilka är ålänningars viktigaste faktorer i val av bostad och hur kopplar individen boytan till miljöpåverkan?” Analysen har visat att de viktigaste faktorerna i valet av bostad är läget. Läget kunde i dessa fall dels tolkas som närhet till jobb och service, vilket var fallet hos samtliga informanter på Åland och dels närhet till social kontext, vilket visade sig vara viktigare för informanten som bor i Malmö. En annan viktig faktor som framkommit är sociala ytor, något som var högre värderat av informanterna på Åland än informanten boende i Malmö. Möjligheter till privat egentid ansågs mycket viktig för tre av informanterna. Ovan nämnda faktorer tillsammans med en lagom och samtidigt idealisk boyta på 40-50 kvadratmeter per vuxen person är det samlade svaret på första delen av forskningsfrågan.
Samtliga tillfrågade informanterna kan på något sätt koppla boytan till miljöpåverkan, om än något försiktigt i två av fallen. De två andra kombinerar sina tankegångar med både mer energiåtgång vid större boyta samt aspekter kring markbrist och materialförbrukning i
byggprocessen. En informant kopplar resursfrågan genom den egna bostaden som exempel där två personer på 150 kvadratmeter hade kunnat byta till mindre en mindre bostad för att ge plats för en familj och på så sätt använt ytorna mer effektivt. Den nekande informanten menar att energiförbrukningen i bostaden är den enda betydande faktorn. Sammantaget finns ingen stark upplevd koppling mellan boytan och miljöpåverkan där endast hälften av informanterna
uttrycker tydligt att boytan spelar en betydande roll ur miljösynpunkt och det är svaret på andra delen av forskningsfrågan.
7. Diskussion: Samhällsdiskursens och individens
syn på bostadens miljöpåverkan kopplad till boyta
Samhällsdiskursen för att minska miljöpåverkan från boende fokuserar idag mycket på
energiförbrukning i byggnaders, innefattande bostäders, användningsfas med stöd från tanken med ekologisk modernisering (Hagbert, 2016; Hannigan, 2014) och bortser från ett
helhetsperspektiv där även boytan spelar roll. Studien har visat att de grundläggande behoven för trivsel i den egna bostaden inte mäts i kvadratmeter utan återfinns i Després (1991)
tolkningar om hemmets innebörd samt förstärks av Dittmars (1992) teori om materiellt ägande, som grund för behov och trivsel i sitt hem och bostad. Den viktigaste faktorn i val av bostad visade sig hos alla tillfrågade informanter handla om läget. Resultatet vittnar om hur viktigt det är att det i planeringen av bostäder ta i beaktande hur tillgängligheten är till bland annat
service, jobb och sociala sammanhang.
Den konkreta boyta som enligt informanterna beskrevs som lagom och samtidigt idealiskt är mellan 40-50 kvadratmeter per vuxen person. Alla informanter utom en (men delvis) har bott tillsammans med båda sina båda föräldrar i boenden på 100-150 kvadratmeter och 100 delat med två blir den nämnda idealiska boytan med reservation för lite extra yta för barnen. Om det är en slump eller ej är svårt att fastslå men det är ett intressant utfall och det är möjligt att boytan under uppväxten påverkar de preferenserna i vuxen ålder.
Trots att energibesparingsstrategier är det som syns tydligast i informanternas resonemang för miljöpåverkan relaterat till bostaden kan en bredare hållning skymtas. Samtliga informanter anser sig ha ett moraliskt ansvar gentemot miljön och två av fyra informanter kopplar sin boyta med betydande miljöpåverkan utanför användningsfasen med parametrar som
byggnadsmaterial och markanvändning, det i enlighet Lavagana et. al. (2018). De två andra informanterna uttrycker däremot tydligt att den egna trivseln och ekonomi får gå före miljöpåverkande val. Moralen gentemot miljön skyms generellt av individuella ekonomiska
faktorer men det finns vinster att att handha för bägge sidor genom att bo på mindre yta. Flera av informanterna uttrycker att det inte behöver vara en moralisk uppoffring att bo enkelt och minimalistiskt, snarare eftersträvansvärt och spår också försiktigt en viss uppåtgående trend att söka en sådan livsstil.
Det finns ett visst intresse hos tre av fyra informanter kring att aktivt välja att bo mindre, samtidigt som informanterna i studien upplever att marknaden inte erbjuder vad som önskas till ett skäligt pris. De tre informanterna boende på Åland tar alla upp en problematik kring att det oftast är billigare att bo i större egnahemshus än att gå ner i boyta, vilket drar ett
motivationen att byta till mindre vilket kan härledas till Hagberts (2016) glapp i
kommunikationen mellan aktörerna. Dessutom upplever samma informanter svårigheter att koppla ytor som begränsade resurser i ett relativt glesbebyggt landskap, något som informant 3 boende i centrala Malmö har lättare att koppla ihop och uttrycker tydligt markbristen som en viktig faktor. Ett tydligt miljömotiv återfinns hos en av informanterna, trivsel i en
minimalistisk livsstil är det starkaste motivet hos en annan och en blandning av de två motiven kan utläsas av svaren en tredje av informanterna. Generellt tolkas enbart positiva känslor kring att inte bo större än det egna behovet men samtidigt kan kopplingen mellan boytan och dess miljöpåverkan anses som bristfällig vilket visar att aspekten behöver belysas mer i ett bildande syfte.
Metoden som användes i studien var en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade frågor. Den valdes för att ge informanterna relativt fritt utrymme att resonera inom ramen för ämnet. Ämnet med intervjufrågorna som gavs var väldigt grundade på individuella värderingar där någon egentlig bakgrundsinformation inte var väsentlig. Det som var av största vikt var att inte styra för mycket och sätta ord i munnen på informanterna angående kopplingarna mellan boytan och miljöpåverkan, vilket anses gått enligt plan och resultatet torde därför vara av både hög reliabilitet och validitet.
Studien har visat på skillnader i utgångslägen i dels ett glebyggd och dels ett tätbefolkat område men med målet God bebyggd miljö finns anledningar till åtgärder på båda samhällstyper. På Åland kunde man spara oexploaterade ytor och i Malmö kunde man
producera fler bostäder till skäligt pris om man byggde mer yteffektivt. Det är en utveckling åt rätt håll att RISE (2020) idag driver flera projekt med målet hållbar bebyggd miljö, men det är ännu i ett tidigt skede och resultatet av satsningarna återstår att se. Vidare krävs det än mera inputs från den politiska världen och marknaden för att öka kommunikationen mellan aktörerna, bemöta de boendes preferenser och att i framtiden i större utsträckning beakta storleken av boytan vid planeringen av bostäder.
9. Referenslista
Boverket, (2011).Boendets miljöpåverkan. Hämtad från Boverket:
https://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/2012/boendets-miljopaverkan.pdf
Després, C. (1991). The meaning of home: Literature review and directions for future research and theoretical development. The Journal of Architectural and Planning Research, 8(2),
96-115.
Dittmar, H. (1992). The Social Psychology of Material Possessions: To Have is To Be. New York: St. Martin's Press.
Hagbert, P. (2016). A sustainable home? Reconceptualizing home in a low-impact society. (Thesis for the Degree of Doctor in Philosophy), Chalmers University of Technology. Gothenburg.
Hannigan, J. (2014). Environmental sociology. New York: Routledge.
Heeren, N.,Mutel, C.L., Steubing, B., Ostermeyer, Y., Wallbaum, H., & Hellweg, S. (2015). Environmental Impact of Buildings - What Matters? Environmental Science & Technology.
49(16), 9832-9841.
Hjerm M., Lindgren S. & Nilsson M. (2016). Introduktion till samhällsvetenskaplig analys. 2:a uppl. Malmö: Gleerups Utbildning AB
Huebner, G. M. & Shipworth, D. (2017). All about size? - The potential of downsizing in reducing energy demand. Applied Energy. 186(2), 226-233.
Kvale & Brinkmann. (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lavagana, M., Baldassarri, C., Campioli, A., Giorgi, S., Anna Dalla Valle, A.D., Castellani, V.
& Sala, S. (2018). Benchmarks for environmental impact of housing in Europe: Definition of archetypes and LCA of the residential building stock. Building and Environment. 145. 260-275.
Leach, J. (2012). Understanding Downsizing. 1142 230. London: Intergeneral Foundation. Manzo, L. C. (2003). Beyond house and haven: Toward a revisioning of emotional
Moore, J. (2000). Placing Home in Context. Journal of Environmental Psychology, 20(3), 207-217.
Naturvårdsverket. (2020). God bebyggd miljö. Hämtad 2020-05-06 från
https://naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Sveriges-miljomal/Miljokvalitetsmalen/ God-bebyggd-miljo/
Nordiska muséet. (2020). Folkhemmet. Hämtad 2020-06-22 från https://www.nordiskamuseet.se/kunskapsomraden/folkhemmet/
Pedersen Zari, M. (2014). Ecosystem Services Analysis in Response to Biodiversity Loss Caused by the Built Environment. S.A.P.I.EN.S. 7(1).
Reid, L., Sutton, P., & Hunter, C. (2010). Theorizing the meso level: the household as a crucible of pro-environmental behaviour. Progress in Human Geography, 34(3) 309-327 RISE. (2020). Människan i centrum i byggprocessen. Hämtad från
https://www.ri.se/sv/berattelser/manniskan-i-centrum-i-byggprocessen Rybczynski, W. (1986). Home: A Short History of an Idea. New York: Penguin
Ropke, I. (2009). Theories of practice - New inspiration for ecological economic studies on consumption. Ecological Economics, 68(10), 2490-2497.
Sangwon, S., Tomar, S., Leighton, M. & Kniefel, F. (2014). Environmental Performance of Green Building Code and Certification Systems. Environmental Science and Technology,
48. 2551-2560.
Sanne, C. (1986). Ett Göteborg mindre. Om bostadspolitik och samhällsförändring. Stockholm, Byggforskningsrådet T18:1986.
Saunders, P., & Williams, P. (1988). The constitution of the home: Towards a research agenda.
Housing Studies, 3(2), 81-93.
Stevik, L. (2019, 10 feb). Forskaren: Vi måste bo mindre! Göteborgs Posten. Hämtad från https://www.gp.se/ekonomi/forskaren-vi-måste-bo-mindre-1.12885878
Sweden Green Building Council. (2020). Certifieringar. Hämtad 2012-05-13 från https://www.sgbc.se/certifiering/
Swidler, A. (1986). Culture in Action: Symbols and Strategies. American sociological
Turner, B., & Whitehead, C. M. E. (2002). Reducing Housing Subsidy: Swedish Housing Policy in an International Context. Urban Studies, 39(2), 201-217.
van der Klis, M., & Karsten, L. (2009). Commuting partners, dual residences and the meaning of home. Journal of Environmental Psychology, 29(2). 235-245.
Åkerman, B. et al. (Eds.). (1983). Den okända vardagen: om arbetet i hemmen. Stockholm: Akademilitteratur.
