Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete
Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Vårterminen 2019
FÖRE DETTA FÄNGSLADE
KRIMINELLAS
ÅTERINTERERING I
SAMHÄLLET
En forskningsöversikt med fokus på återintegration i samhället efter
frihetsberövande i perspektiv av teorin om socialt erkännande
Författare: Jennifer Larsson och Markus Lundström
Handledare: Anders Bruhn
Före detta fängslade kriminellas återintegrering i samhället
En forskningsöversikt med fokus på återintegration i samhället efter frihetsberövande i perspektiv av teorin om socialt erkännande
Jennifer Larsson & Markus Lundström Örebro universitet
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng Vårterminen 2019
Sammanfattning
Uppsatsens syfte var att undersöka forskning om före detta fängslades upplevelser av
problematik vid återintegreringen tillbaka till samhället. En forskningsöversikt genomfördes med 10 artiklar från Europa och 10 från USA och Australien för att kunna jämföra
forskningsresultat kring återintegrering i olika nationella och kulturella kontexter. Tematisk syntes användes för att koda materialet och Axel Honneths teori om socialt erkännande applicerades i analysavsnittet. I resultatet framkommer att socialt stöd, boende, arbete, utbildning och attityd är omfattande centrala problemområden. Slutsatsen som dras är att de problemområden som identifieras kan ha sin grund i att individen inte blivit erkänd på individ, legala och värdedimensionen och därigenom upplever sämre självförtroende,
självrespekt och självkänsla. På forskningsfältet finns mycket relevant information om ämnet, däremot saknas ofta teoriförankring varpå vår uppsats bidrar med nya synsätt och
förklaringar. Att målgruppen förblir exkluderade påverkar samhället främst ekonomiskt och genererar en samhällelig uppdelning. Ämnesområdet är relevant för socialt arbete eftersom socionomer är den yrkesprofession som i nuläget är mest involverad när det kommer till frigivningsplanering, behandling och socialt stöd i form av bidrag och bostad.
Nyckelord: återintegrering, återinträde, återinträde från fängelse, lagbrytare, lagöverträdare, före detta kriminell, gemenskap, samhälle, svårigheter, vändpunkter, framgångsrik,
Ex- incarcerated criminals re-entry into society
A literature review with focus on reintegration into society after being in costody based on the theory of social recognition
Jennifer Larsson & Markus Lundström Örebro university,
School of Law,
Psychology and Social Work, Social Work,
Undergraduate Essay, 15 credits Spring 2019
Abstract
The aim of this study was to examine research about ex-prisoners experiences of reintegration back to society. A literature review including 10 articles from Europe and 10 articles from the USA and Australia was conducted. This will contribute to the possibility of doing a
comparison of the experienced difficulties between the continents based on national and cultural contexts. A thematic synthesis was used as well as a theory of social recognition by Axel Honneth. The result shows that social support, accommodation, employment, education and attitude are extensive and central problematic areas. The conclusion of this study is primarily that the problematic areas may have its foundation in the individual, legal and value dimensions and thereof result in lower self-confidence, self-respect and self-esteem. The field of research provides relevant research on the subject; however, the use of theories is deficient. This is where our study contributes with a new approach of explanation. The exclusion of the target group affects the society primarily economical and also generates a social division. This topic is relevant for social work since social workers today are the profession mostly involved when it comes to prison-release-planning, treatment and social support in terms of grant and residence.
Keywords: reintegration, reentry, prison reentry, offender, criminal, ex-prison, community, society, challenges, turning point, successful, rehabilitation, desistance, literature review, Europe, USA, Australia
Förord
Den uppmuntran och motivation vi har fått från våra familjer och vänner under författandet av denna uppsats har varit mycket betydelsefullt och vi är enormt tacksamma.
Vi vill även tacka vår handledare Anders Bruhn som har stöttat och väglett oss genom arbetets gång genom feedback, inspiration och intresseväckande diskussioner.
Våra opponenter Emmelie och Johanna lade fram värdefulla synpunkter och åsikter som förbättrat vårt arbete ytterligare.
Examinerade lärares slutgiltiga kommentarer fick oss att arbeta på att ta fram det där lilla extra och producera ett så bra arbete som möjligt.
Tack för er hjälp!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Relevans för socialt arbete ... 2
1.2 Problemformulering ... 2
1.3 Syfte och frågeställningar ... 3
2. Metod ... 3
2.1 Val av metod och tillvägagångssätt ... 3
2.2 Val av länder ... 3
2.3 Urval och forskningsanskaffning ... 4
2.4 Databearbetning och analys... 5
2.5 Pålitlighet, trovärdighet och överförbarhet ... 6
2.6 Etiska överväganden ... 6 3. Teori ... 7 3.1 Kritik av teori ... 8 3.2 Definitioner ... 9 4. Resultat ... 10 4.1 Europa ... 10
4.1.1 Bostad och arbete ... 10
4.1.3 Arbetsgivarperspektiv ... 11
4.1.4 Belastningsregister ... 11
4.1.5 Elektronisk övervakning ... 12
4.1.6 Livstidsdömda ... 14
4.2 USA och Australien ... 14
4.2.1 Boende ... 14
4.2.2 Hälsa ... 14
4.2.3 Personligt förhållningssätt ... 15
4.2.4 Belastningsregister ... 15
4.2.5 Individ-, samhälls- och systemnivå ... 16
4.2.6 Familj och sociala relationer ... 17
4.2.7 Utbildning ... 18
5. Analys ... 19
5.1 Socialt stöd ... 19
5.2 Boende ... 20
5.3 Arbete och inkomst ... 20
5.5 Religion ... 22
5.6 Utbildning ... 23
5.7 Belastningsregister och tidigare fängelsehistorik ... 24
5.8 Elektronisk övervakning ... 24
6. Slutsatser och diskussion ... 25
6.1 Relevans för socialt arbete ... 27
6.2 Studiens styrkor och svagheter ... 27
6.3 Förslag till vidare forskning ... 28
1. Inledning
Före detta fängslade möter omfattande svårigheter när de försöker återanpassa sig till att leva ett liv utan brott i samhället efter avtjänad tid i fängelse. Det är allmänt känt att efter det att en människa avtjänat sitt straff är denne fri enligt lagens mening, lika fri som vilken annan människa som helst. En rimlig föreställning är att de allra flesta före detta fängslade vill bejaka denna frihet och återgå till att leva ett liv likt andra utan kriminell bakgrund. Forskning visar däremot på att det kan vara svårt för före detta kriminella att återintegreras i samhället och det finns omfattande problematik med att leva ett normalt liv efter att ha varit
frihetsberövad. Ett exempel är att efter avtjänat fängelsestraff lever människor med ett fläckat belastningsregister. På polisens (2019) hemsida finns att läsa att brottets typ och karaktär är avgörande för hur länge uppgifter finns kvar i en människas belastningsregister innan de gallras.
Enligt statistik från Brottsförebyggande Rådet (2019) anmäldes 1.540.853 brott i Sverige under året 2018, med andra ord drygt 4200 anmälda brott varje dag. Utöver dessa siffror finns också ett mörkertal för hur många brott som begås utan att anmälas. För varje brott finns också en eller flera förövare, en målgrupp som ofta i samhällssammanhang glöms bort. BRÅ (2018, s. 5) skriver att antalet strafföreläggande domslut som gjordes 2017 var 29.100, varav 20.200 individer dömdes till fängelse. Att så många döms till fängelse är ett samhällsproblem då forskning visar att ett stort antal inte återintegreras till samhället efter straffet. O’ Ring (2017, s. 72) skriver att en kriminell som går in och ut ur fängelse i Sverige kostar mer än 9 miljoner kronor ur ett långsiktigt perspektiv. Donnell, Baumer och Hughes (2008, s. 123) skriver att återintegreringsprocessen är central av flertalet anledningar. Upprätthållandet av allmän säkerhet, samhällelig vitalitet och kostnader för att såväl driva kriminalvård som utgifter baserade på effekten av att en stor målgrupp exkluderas ur samhället är några exempel. Kriminalvården (u.å.) skriver att år 2014 var det 30% av frigivna som återföll i brottslighet inom tre år efter frigivningen.
I USA år 2016 hade 582 av varje 100.000 individer över 18 år fängelset som sitt hem (Bureau of Justice Statistics, 2018, s. 1). Australien hade 216 fängslade av varje 100.000 år 2017, däremot varierar antalet beroende på region. I norra Australien är denna siffra runt 878 av varje 100.000 individer och i regionen med minst frihetsberövning låg siffran på 145 av 100.000 fängslade (Sentencing Advisory Council, u.å). Siffror från Europa visar att medianen år 2018 var på 102,5 av varje 100,000 individer (Aebi & Tiago, 2018, s. 28). I USA och Australien är det därmed avsevärt fler kriminella än i Europa. I Sverige har antalet individer som sitter i fängelse minskat med 24.4% från år 2008 till år 2018. Anledningarna till varför färre individer idag är frihetsberövande i Sverige kan vara varierande. Dels skulle det kunna handla om ett förbättrat förebyggande arbete (färre begår brott), dels kan det bero på att före detta fängslade kriminella bättre har återintegrerats i samhället. Det skulle också kunna bero på att antalet utdömda fängelsestraff minskat för vissa brott där exempelvis fotboja istället har använts. I USA minskar också antalet kriminella i fängelser, från 2015 till 2016 har en
minskning på 2% skett men antalet kriminella är fortfarande nästan fem gånger så många som i Europa.
Samhällets syn på straff utgår både från det allmänpreventiva och individualpreventiva. Det allmänpreventiva handlar om att skydda allmänheten och att avskräcka andra från att begå brott. Med det individualpreventiva menas att den kriminella genomför en
beteendeförändring. Individualprevention kan både inkludera avskräckning genom straff men också att individen kan få insikten om fördelarna med ett brottsfritt liv. Flertalet länder går idag mot avskräckning och straffrättslig rättvisa och bort från den humanitära
kriminalpolitiken och dess syfte att rusta och återanpassa individen. Detta trots att flertalet studier (se exempelvis Guy, 2011, s. 42) påvisar att den humanitära kriminalpolitiken är mer effektiv för en lyckad återintegration.
1.1 Relevans för socialt arbete
Konsekvenserna av att exkluderas ur samhället är omfattande och ligger bland annat inom det sociala arbetets fält. Som tidigare nämnt handlar det bland annat om en ekonomisk fråga såväl som att målgruppen är en utsatt grupp ur samhällsperspektiv. Det är en trolig tanke att
socionomer under sin yrkesverksamhet kommer i kontakt med före detta fängslade kriminella som målgrupp när svårigheterna ska lösas. I arbetet framkommer varierande anledningar till varför före detta kriminella kan uppleva svårigheter i återintegreringsprocessen. Många av dessa anledningar ligger inom eller är starkt sammanlänkade med det sociala arbetets fält. Socionomer kan bland annat arbeta med bedömning av bidrag till denna målgrupp, vilket är avgörande för möjlighet till vidare utbildning, bostad et cetera. Socionomer kan också antas vara en av de viktigaste professionella grupperna som arbetar nära före detta fängslade kriminella. Dels som stöd under individens kriminella liv och dels som stöd under återintegreringsprocessen. För att på bästa sätt kunna handskas med
återintegrationsproblematik och arbeta med att behandla och hjälpa individer tillbaka till samhället krävs mer kunskap på området. Kunskap om hur återintegreringen upplevs av individerna själva, vad som är problematiskt och vad som faktiskt fungerar bra. Vi hoppas att föreliggande översikt kan bidra till en bredare förståelse ur före detta fängelsestraffades egna perspektiv och därmed vara till hjälp vid professionellt arbete med målgruppen.
1.2 Problemformulering
Redan nu kan vi konstatera att våra första överblickar i sökningen leder till att vi allmänt kan fastställa att det finns mycket forskning på det undersökta området. Majoriteten av
forskningen fokuserar på svårigheter och negativa upplevelser (se exempelvis Morozova, Azbel, Grishaev, Dvoryak, Wickersham & Altice, 2013), medan få artiklar lyfter lyckade fall av integration tillbaka till samhället (se exempelvis Boone, Van der Kooij & Rap, 2017). Att se till såväl svårigheter som framgångsfaktorer kan bidra till en helhetsbild och djupare förståelse av hur processen upplevs (Hlavka, Wheelock & Jones, 2015, s. 407). Det är av intresse att undersöka vilka hinder denna målgrupp stöter på vid återintegrering för att på så sätt kunna minska antalet återfallsförbrytare i framtiden och bidra till ett mer inkluderande samhälle. Vidare kan det konstateras att det också är brist på forskning som jämför
problematiken länder emellan, då antalet fängslade skiljer sig åt vill vi undersöka om det finns några skillnader mellan Europa och USA och Australien.
Den forskning som funnits har vidare inkluderat olika typer av fängelsepopulationer, där fokus exempelvis har varit på olika typer av brott som begåtts eller på drog- och
alkoholproblematik, mental ohälsa eller diagnoser. I vårt arbete har vi valt att sålla bort forskning som specifikt lyfter en mindre målgrupps problematik. Vi vill istället inkludera en så stor fängelsepopulation som möjligt så att de svårigheter som framkommer kan identifieras av de flesta före detta fängslade kriminella. De flesta studierna varit kvalitativt baserade vilket stödjer forskning om människors upplevelser men brister i generaliseringsanspråk, något som är viktigt om målet är att försöka återintegrera så många individer som möjligt. Att lyfta fram de tendenser som framkommit har därigenom inte statistiskt stöd, däremot syns vissa
genomgående trender i arbetet vilket ändå påvisar en analytisk generalisering. Endast ett fåtal studier använder en socialt etablerad teori eller begrepp för att få en djupare analys, vilket är något som vi vill bidra med. Det finns även få forskningsöversikter på området och vi ser en brist i att inte tillägna sig den sammansatta kunskapen då de studier som genomförs kan
komplettera varandra i såväl teoribaserad kunskap som analys och diskussion på området. Dessa kunskapsluckor kan därmed denna forskningsöversikt komplettera.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet med föreliggande forskningsöversikt är att presentera en samlad, fördjupad och komparativ bild av hur före detta fängslade kriminella upplever återintegreringsprocessen i Europa, USA och Australien. Forskningsöversikten prövas mot Axel Honneths teori om socialt erkännande.
Ur syftet kan följande frågeställningar härledas:
Vilka svårigheter och hinder möter den frigivne från fängelse i försöken att leva ett liv utan brott?
Vilka vändpunkter kan identifieras som underlättar
återintegreringsprocessen i samhället för frigivna som vill avstå från brott? Vilka skillnader och likheter kan urskiljas vad gäller upplevelsen av
svårigheter i återintegreringsprocessen för frigivna i Europa jämfört med USA och Australien?
2. Metod
Nedan följer en beskrivning för den metodansats som används i arbetet. 2.1 Val av metod och tillvägagångssätt
För att besvara studiens syfte och frågeställningar genomförs en systematisk
forskningsgenomgång. Detta tillvägagångssätt används eftersom det finns omfattande forskning på fältet som kan tänkas besvara vårt syfte. Flera systematiska sökningar av forskning har genomförts för att kunna sammanställa den aktuella forskningssituationen och sedan tolka, analysera och diskutera resultatet utifrån dess helhet. En systematisk
forskningsöversikt innebär att studier på ett särskilt område samlas in i ett enda arbete för att få en översikt. I detta arbete används det som kallas för en rapid review. Booth, Sutton och Papaioannou (2016, s. 37, 75) skriver att en rapid review används när det finns bristande tid och resurser för att göra en annan, mer djupgående översikt av ett fenomen. Vid en rapid review avgränsas området, exempelvis kodad data, omfattningen av information eller djupet på analysen. Det är av vikt att förhålla sig till möjliga avgränsningar och kompromisser då detta annars kan underminera den rigorösa översikten (Booth, Sutton & Papaioannou, 2016, s. 37, 75). I vårt arbete har flera kompromisser och avgränsningar gjorts (se avsnitt 2.4)
huvudsakligen på grund av tids- och resursbrist. Dessa avgränsningar handlar till största del om att inte lägga fokus på straffade i förhållande till substansanvändning, sexualbrott eller olika typer av tränings- och utbildningsprogram.
2.2 Val av länder
Införskaffningen av information har utgått från europeiska länder, USA och Australien. Då europeiska länder både har likheter kulturellt och, genom EU, delar viss lagstiftning för kriminalitet och brottslighet är detta en bra grund att jämföra andra länders återintegrering mot. USA är ett omtalat land inom ämnesområdet, vilket till viss del beror på ett högt antal individer i fängelse samt att deras straffsystem är omdebatterat och ofta återgivet i nyheter. Australien jämförs mot Europa främst för att Australien har flera likheter med USA avseende brottslighet. Det finns såväl likheter mellan England och Australien på grund av kolonisering, valet gjordes däremot att jämföra Australien mot Europa då resterande europeiska länder skiljer sig åt på flera sätt mot Australien, likaså England. Från början var Kanada ett möjligt land att jämföra de europeiska länderna mot då de ses som ett föredöme inom kriminalvård.
På grund av tids- och resursbrist kunde denna analys inte göras och valet gjordes att ta bort Kanada då det finns mer forskning från USA som bättre svarade på syftet.
Nedan visar tabellerna hur ursprungsländerna i resultatet är fördelade samt vilken typ av studie som genomförts. Anledningen till varför det är 23 länder inkluderade är för att vissa studier inkluderar fler än ett land, exempelvis Norden eller en jämförelse mellan två länder, vilket genererar fler inkluderade länder än antalet studier. Vidare inkluderades studier som använde både ett kvalitativt och kvantitativt anspråk, vilket resulterar i att totalen av typ av studie är 22 fastän vi endast använt 20 studier i forskningsöversikten.
Figur 2. Tabell över länder och typ av studie inkluderade i resultatet
2.3 Urval och forskningsanskaffning
I detta arbete har tre olika databaser använts. Applied Social Sciences Index Abstracts
(ASSIA) och Sociological Abstracts är två databaser som har använts med socialt arbete som primära inriktning. För att komplettera dessa databaser användes databasen Criminal Justice Abstracts som har kriminologisk inriktning. Inom dessa databaser användes så kallades boolesk sökning. Booth, Sutton och Papaioannou (2016, s. 118) skriver att boolesk sökning innebär en kombination av söktermerna AND, OR och NOT för att få en sökstrategi. De sökord som användes var ex-prison, offender, criminal, reentry, prison reentry, reintegration, rehabilitation, community, society, turning point, challenges och successful. Olika exklusions- och inklusionskriterier som har använts är avgränsning till Europa, USA och Australien. Endast kritiskt granskade (peer review) artiklar från 2000-talet och nyare användes. Vid varje sökning gjorde vi en genomgång av titel och abstract där de som ej motsvarade vårt
huvudsakliga syfte sållades bort. Sedan lästes artiklarna i sin helhet, för att inkludera de mest relevanta för vår studie. Artiklarna formulerades sedan i tablåform för att få en lättillgänglig överblick (se exempel på hur artiklarna formulerades i tablåform i bilaga 1 och 2).
Ytterligare exklusionskriterier som applicerats på artiklarna är att det huvudsakliga fokuset inte ska vara på sexualförbrytare, drogrelaterad problematik eller interventioner av program. Artiklar innefattande dessa områden har endast inkluderats när studien har ett annat primärt undersökningsområde och sexualförbrytare, drogrelaterad problematik eller interventioner av program endast nämns i relation till annan huvudproblematik. Sexualförbrytare och missbruk uteslöts eftersom ämnena omfattar andra typer av problematiker som hade genererat ett resultat med särskilda svårigheter för komparation då svårigheterna i återintegreringen är annorlunda än inom andra brottsområden. För återintegration av personer med missbruk handlar mycket till exempel om medicin och behandlingsmetoder. Utbildnings- och
träningsprogram valdes också bort, så som eventuellt arbete med individen under frihetsberövandets pågående, exempelvis kriminalvårdens brottsförebyggande eller rehabiliterade arbete med att ”bryta den onda cirkeln” på anstalt. Detta eftersom det i forskningsöversikten annars hade blivit fokus på att förklara och förstå olika
återintegreringsprogram som fängelser runtom i världen har. Resultatet hade då blivit en utvärdering av vilka av dessa som fungerar bra respektive dåligt, istället för att ha fokus på generella svårigheter efter frigivning. Den målgrupp som därmed inkluderas i studien är individer som suttit i fängelse och som upplevt annan huvudsaklig problematik än den ovan beskrivna samt faller inom de definitioner som vi presenterar (se avsnitt 3.2). Under
forskningsanskaffningen lades fokus på upplevelser av återintegrering på samhällelig social nivå. Detta har gjorts då arbetet på grund av tidsbrist måste avgränsas och det ur socialt arbetes aspekt är av större relevans att se till samhälleliga sociala svårigheter snarare än att integrera mer individual-psykologiska perspektiv.
Av de sökningar som genererade över 400 träffar lästes enbart de första 50 artiklarna sorterat på relevans, i övriga sökningar genomfördes en komplett genomgång. Nedan presenteras ett flödesschema för hur många träffar de 9 sökningarna totalt resulterade i.
Figur 1. Flödesschema över forskningsanskaffning
2.4 Databearbetning och analys
Databearbetningen av empirin startade med en kodningsprocess. Fejes och Thornberg (2015, s. 48-49) skriver att kodning handlar om att undersöka datans information. I detta arbete användes substantiv och selektiv kodning. Substantiv kodning innebär att koderna urskiljs direkt ur det funna materialet och inte omformuleras (in-vivo). Här avskiljer författarna mellan öppen och selektiv kodning som subgrupper inom substantiv kodning. Selektiv kodning innebär, enligt Fejes och Thornberg (2015, s. 52-53), att de koder som är mest relevanta och frekventa urskiljs. Studierna gås igenom och ord eller meningar i texten får en benämning som sammanfattar den identifierade enheten. I både datainsamlingen och analysen är inriktningen på kärnkategorier i empirin. Kärnkategorier består av antingen ett tema eller begrepp som fångar upp eller beskriver viktiga delar av data som har kopplingar till andra teman och som närmare anknyter till studiens syfte och forskningsfrågor. Den framstår främst som det viktigaste temat, som frekvent förekommer i empirin. En selektiv kodning betyder att analysen blir avgränsad till samt vägleds av den framstående kärnkategorin. De koder och teman som inte verkar ha kopplingar till kärnkategorin läggs bort (Fejes & Thornberg, 2015, s. 52-53). Kärnkategorin under vår databearbetning var upplevda svårigheter och när
individerna beskrev att exempelvis ekonomi och utbildning var svårigheter etiketterades problematiken med samma eller närliggande formuleringar som blev våra koder. De utvunna koderna som var nära relaterade till varandra, till exempel stöd från vänner, stöd från familj och stöd från professionella, bildade tillsammans ett tema, socialt stöd.
För att analysera empirin används ”tematisk syntes”. Booth, Sutton och Papaioannou (2016, s. 226-227) skriver att tematisk syntes är en vedertagen metod som har används i många år för
att analysera primärt kvalitativ data. Denna typ av syntes försöker identifiera faktorer som är signifikanta för att förstå ett särskilt fenomen. Därefter strävar den efter att organisera dessa faktorer i teman. Tematisk syntes använder en jämförande typ av analys för att slå samman och integrera resultaten av många olika kvalitativa studier inom en systematisk översikt. Detta utgår ifrån tre olika principiella stadier som till viss del överlappar varandra; “Free line-by-line coding” av resultatet i studierna; organisationen av dessa “free codes” inom relaterade områden för att kunna konstruera deskriptiva teman och; utvecklandet av analytiska teman. Denna metod brukar vanligtvis användas i systematiska översikter där den fokuserar på individers perspektiv eller erfarenheter (Booth, Sutton & Papaioannou, 2016, s. 226-227). Fejes och Thornberg (2015, s. 250) skriver att när teman har identifierats i en studie så fortlöper tematiseringsprocessen på liknande sätt. Forskningen läses igenom upprepade gånger för att hitta olika mönster och koder som kunde skapa övergripande teman. Under vår kodningsprocess identifierades totalt 22 koder som tillsammans med varandra har förts samman till 8 teman. Dessa teman bildar huvudrubrikerna i analysavsnittet.
2.5 Pålitlighet, trovärdighet och överförbarhet
Som kvalitetsmått på vår studie har vi använt pålitlighet, trovärdighet och överförbarhet vilket Bryman (2011, s. 351-352) beskriver är kvalitativa studiers motsvarighet till reliabilitet, validitet och generaliserbarhet. Att forskningsanskaffningen är klart redogjord för samt att viktiga begrepp och kunskapsanspråk är beskrivna ökar pålitligheten då Bryman (2011, s. 355) skriver att pålitlighet innebär att studiens resultat blir detsamma även vid ett annat undersökningstillfälle. Eftersom arbetet baseras på en forskningsöversikt är det troligt att resultatet, med samma metod, blir likartat vid återupprepning. Däremot har vi gjort
bedömningar av vilken forskning vi anser är relevant för vårt resultat, vilket kan resultera i mindre avvikelser vid återupprepning eftersom forskningens relevans kan uppfattas
annorlunda om exempelvis en större forskningsöversikt genomförs. Trovärdighet syftar till att beskriva hur troliga eller sannolika resultaten är (Bryman, 2011, s. 354-355). Även tiden och resurserna påverkar kvaliteten av arbetet och därmed även resultatet. Om studien upprepas i större omfattning kan mer forskning inkluderas och djupare analyser genomföras vilket skulle kunna generera ett delvis annorlunda resultat. De slutsatser som dras med grund i analysen och den teoretiska infallsvinkel vi valt är av vikt att poängtera som en möjlig förklaring av det funna resultatet. I fall där andra teorier appliceras är sannolikheten för andra slutsatser stora. På forskningsfältet verkar dock sällan teorier användas för att analysera resultatet vilket bidrar till svårigheter med jämförelser. Överförbarhet, i liknelse med generaliserbarhet, anger
huruvida resultaten kan tillämpas i andra kontexter (Bryman, 2011, s. 355). Eftersom
majoriteten av de studier som inkluderats i denna forskningsöversikt är kvalitativt orienterade med fokus på enskilda individers upplevelser kan generaliseringsförmågan antas vara låg eftersom känslor och upplevelser är högst personliga. Däremot kan den vunna kunskapen tillämpas analytiskt som en hjälp och jämförelse i andra studier. Kunskap om andras
upplevelser kan också vara lärorikt, så länge det finns en medvetenhet för att alla inte känner samma sak och att viss variation finns beroende på land. Arbetet är lämplig att applicera på närliggande områden eftersom majoriteten av studierna visar på samma problemområden för före detta kriminella vilket tyder på att flertalet upplever samma eller liknande problematik. 2.6 Etiska överväganden
I forskningsöversikter används forskning och text som empiri istället för forskningsdeltagare. Etiskt innebär detta att vi inte förhåller oss till individskyddskravet i arbetet då det inte finns individer i arbetet vars integritet måste skyddas. Däremot finns ett flertal andra etiska överväganden som vi i studien måste förhålla oss till. Codex (2019) är en hemsida som drivs av Vetenskapsrådet i samarbete med Centrum för forsknings- och bioetik. På hemsidan finns att läsa om oredlighet i forskning vilket är av relevans i forskningsöversikten. Codex (2019)
skriver att det är behövligt att ha följande tre punkter i åtanke. Den första punkten handlar om att forskare inte ska förändra den införskaffade datan på något vis då detta kan förvränga resultatet. Den andra punkten handlar om att inte ska stjäla eller plagiera andras data, detta inkluderar hypoteser, metoder med mera. Den sista punkten handlar om att inte förvränga forskningsprocessen på något vis som exempelvis att använda metoden felaktigt, falska inklusions-, och exklusionskriterier. Utöver detta inkluderas en falsk analys där avsikten är att förvränga den tolkning som är gjord (Codex, 2019). Dessa olika punkter har vi haft i åtanke under författandet av denna studie. Vi har varit noga med att återge andras text så nära ursprungstexten som möjligt, samt redogjort för deras syfte och övergripande studie för att inte råka missleda någon. Vi har även varit noga med att tydligt referera till andra författare när vi använt material som inte är vårt eget. För att inte förvränga andra studiers
forskningsprocesser valde vi under författandet av uppsatsen att ställa upp alla studier i en tablå där det tydligt framkommer studiens namn, författare, syfte, metod, urval,
analysförfarande, teoriförankring och resultat. Under studiens gång har vi märkt att det i en forskningsöversikt är många studier att särskilja mellan, såväl de studier som faktiskt används som all den forskning som lästs in. Av denna anledning bidrar en tablå till lättöverskådlig empiri och chansen att vi som författare återger felaktig information minskar. Eftersom vi valt att inkludera mycket information i vår tablå valde vi att endast lägga exempel på hur studier har sorterats in. Hela tablån hade blivit omfattande att inkludera i arbetet och en
komprimering av texten hade kunnat riskera felaktiga återgivelser. Istället presenteras varje forskningsartikel inledningsvis i samband med att deras resultat beskrivs.
Utöver Codex finns även andra viktiga etiska aspekter att ta hänsyn till vid författandet av en forskningsöversikt, så som forskarens etiska roll. Centralt är att studiens bidrag till
vetenskapsområdet ska vara större än eventuella negativa effekter arbetet kan få för målgruppen, undersökningspersonerna ska inte tänkas kunna ta illa upp av arbetet
(Vetenskapsrådet, 2002, s. 5). Vi har resonerat kring detta och motiverar vår studie utifrån att forskningsöversikten består av redan befintlig forskning. Forskningen belyses i nytt
perspektiv av teorin om socialt erkännande vilket skulle kunna vara känsligt då teorin belyser att målgruppen inte erhåller socialt erkännande och därav upplever den problematik som resultatet visar på. Ambitionen med arbetet var däremot inte att komma fram till allmängiltiga förklaringar av upplevda svårigheter, utan snarare belysa vilken problematik som finns och att fler kan känna igen sig i den. Vi har också försökt förtydliga att studien är baserad på
upplevelser och erfarenheter, vilket varierar från individ till individ. Därav har vi varit noga med att inte uttrycka oss i termer av ”såhär känner alla” eller ”hela målgruppen har
problematik med …”. I forskningsöversikter är datamaterialet inte primärt, utan inhämtat från forskare i andra hand. Med det i åtanke är korrekt referenshantering och behandling av källor avgörande. Vi ska inte ta äran för andras bedrifter utan vara tydliga med vem som genomfört vad. Med grund i detta återger vi först resultatet i analysavsnittet, för att sedan applicera teorin och slutligen presentera våra tolkningar. Det är viktigt att vi som författare hjälper läsaren genom texten och med att hålla isär vad forskningen säger och vad vi själva har lagt in för tolkning och analys av forskningen för att undvika missförstånd med vem som formulerat vad.
3. Teori
Strandberg (2009, s. 172-173) skriver att Axel Honneths teori om socialt erkännande är en kritisk samhällsteori med utgångspunkt från Hegels socialteori med normativt innehåll och Meads teori om pragmatism kring socialpsykologi. Teorin om socialt erkännande innefattas av tre olika dimensioner som involverar mänsklig interaktion och sociala relationer. Den första dimensionen, individdimensionen (Honneths översättning “love”) är centrerad runt
individens konkreta behov och känslor i det som Honneth kallar för primära relationer. I denna typ av relationer ingår familjemedlemmar, professionella samt vänner. Dessa anses vara kritiska för individens självförtroende. En brist på erkännande påverkar individens integritet. Honneth (1995, s. 129) skriver att de primära relationerna en individ har är bunden till behovet av känslomässigt stöd som individen får genom både omtanke och kärlek. Detta hjälper en individ att få ett grundläggande självförtroende. Vidare skriver Honneth att individer kan kränkas i denna dimension genom olika former av fysiska övergrepp.
Strandberg (2009, s. 173) skriver att den andra dimensionen, legala dimensionen (Honneths översättning “rights”) är centrerad runt individens legala position vilket är uttryckt genom rättigheter, som civila, politiska och sociala rättigheter. Dessa uppges vara kritiska för
införskaffandet av självrespekt. En brist av erkännande ur denna dimension uttrycks av avslag av rättigheter och exklusion från samhället. Honneth (1995, s. 129) skriver att självrespekt i den legala dimensionen handlar om moral och ansvar. Olika typer av respektlöshet i denna dimension handlar om nekande av rättigheter och exklusion där den hotade
personlighetskomponenten är individens sociala integritet.
Den sista dimensionen kallas för värdedimensionen (Honneths översättning “solidarity”). Strandberg (2009, s. 173) skriver att den är centrerad runt individens egenart, karaktärsdrag och förmåga. Detta innefattar samhällets värden, solidaritet gentemot andra och broderliga känslor. Dessa är kritiska för individens självkänsla. Honneth (1995, s. 128-129) skriver att självkänsla handlar om erfarenheten av att vara socialt aktad som unik individ och följs av en självsäkerhet om individens prestationer och förmågor blir erkända som värdefulla av
samhället. Typer av respektlöshet i denna dimension handlar om förolämpningar och att bli talad till på ett nedsättande sätt. Individens sociala integritet, som heder och värdighet, uppges bli hotade om individen blir nekad att bli en del av samhället eller bli nekad olika rättigheter, vilket skadar självkänslan. Honneths ursprungliga begrepp love, rigths och solidarity används inte i detta arbete, istället används Strandbergs översatta dimensionsbegrepp.
Strandberg (2009, s. 173) skriver att erkännande uppges vara viktigt för att utveckla en positiv känsla av självet och motsatsen vilket är icke-erkännande. Icke-erkännande förvränger
individens utveckling av självet och genom att blir erkänd av andra, på alla dessa
dimensioner, kan en individ bli socialt erkänd. Detta innebär att om en individ vill bli erkänd, så behöver individen erkänna andra. En brist på erkännande kan exempelvis uttryckas genom förnekande eller som en förolämpning för ens mänsklighet (Strandberg, 2009, s. 172-173). 3.1 Kritik av teori
Honneths teori om socialt erkännande kräver ett förtydligande vad gäller nivåerna av
dimensionerna. Såväl individdimension som värdedimensionen härstammar från erkännande av individen i dess sammanhang, vilket innebär att dimensionerna inte är uppdelade utefter individnivå och samhällsnivå eftersom det är individen själv som blir erkänd genom andra. Individ- och värdedimensionen kan erhålls därmed genom den sociala omgivningen, medan den legala dimensionen kräver att rättigheter är uttryckta i en politisk diskurs och i lagtext. Vidare kritiseras teorin av Danermark och Gellerstedt (2004, s. 348-349) som skriver att identitetsmodeller av erkännande, som Honneths teori är, bör undvikas då individens
upplevelser inte nödvändigtvis speglar gruppens upplevelser av erkännande. Med detta menas att det är problematiskt att utgå från en enskild och personlig modell för den upplevda
identiteten för att skapa en modell där alla är representerade. En identitetsmodell är både teoretisk bristfällig och politiskt problematisk. Erkännandepolitiken och identitetspolitiken kan ses som lika vilket kan uppmuntra individer att förklara gruppidentiteter samtidigt som omfördelningspolitiken, hur resurser ska fördelas, förskjuts. Omfördelningspolitik utgår från Fraser (genom Strandberg, 2009, s. 174) och innebär att resurser i ett samhälle ska omfördelas
på ett jämlikt vis vilket avskaffar ekonomisk ojämlikhet mellan och inom olika grupper. För att förtydliga innebär detta att de som är i stört behov av resurser ska erhålla mer hjälp än andra, istället för att resurserna fördelas i lika omfattning till alla utan hänsyn till graden av behov. Danermark och Gellerstedt (2004, s. 345) skriver att Fraser kritiserar dessa
identitetsmodeller då de materialiserar gruppers kultur och vitaliserar identiteter. Erkännande bör, genom Fraser, inte utgå från gruppspecifika identiteter utan istället från individuella gruppdeltagare som är delaktiga i sociala interaktioner som är icke-erkända och socialt underordnade i tanken om att bli förhindrad från att delta som jämlika i det sociala livet. Anledningarna varför teorin om socialt erkännande används i detta arbete är flera. Dels kan teorin tänkas belysa problematik för utstötta minoritetsgrupper i samhället, vilket
överensstämmer väl med vår målgrupp. Dels bidrar teorin med relevanta förklaringar för varför svårigheter upplevs så som de gör av före detta kriminella. Dessa olika dimensioner utesluter inte möjliga förklaringar som hänsyn till endast en samhällsnivå hade gjort. Den kritik som riktas mot Honneths teori är främst baserad i att hänsyn inte tas till gruppen som helhet. Detta är däremot inte problematiskt i denna studie eftersom vårt syfte inte är att kunna generalisera till hela fängelsepopulationen utan istället lyfta olika svårigheter som enskilda individer upplever. Att teorin inte tar hela målgruppens upplevelser i beaktning är därmed inte problematiskt i detta sammanhang.
3.2 Definitioner
I arbetet krävs operationalisering av flera begrepp för att förtydliga vilken innebörd som åsyftas när begreppen används i texten. Nedan ges definitioner av centrala begrepp.
Före detta fängslade kriminella: Män eller kvinnor över 18 år som har dömts till och avtjänat
fängelsestraff och som har tagit beslut om att förändra sin kriminella livsstil. Anledningen till att definitionen ser ut på detta sätt är för att inkludera såväl män som kvinnor, men utesluta unga lagbrytare och äldre (65+). Formuleringen ”beslut om att förändra sin livsstil” används eftersom det i studien inte är av relevans att undersöka individer som inte är motiverade till återintegrering. Målgruppen kan, utöver fängelsestraff, även ha dömts till andra sanktioner som elektronisk övervakning. När vi i denna uppsats skriver om elektronisk övervakning är detta i samband med, eller efter avslutat fängelsestraff. I arbetet används ibland formuleringen ”före detta kriminell” och det är då samma målgrupp som åsyftas, en före detta kriminell som avtjänat straff i fängelse.
Återintegrering: Syftar till att beskriva den process kriminella genomgår när de frigivs från
frihetsberövning för att bli en del av det omgivande samhället (Valera, Brotzman, Wilson & Reid, 2017, s. 413. När lyckad återintegrering används menas att integreringen är upplevd som lyckad av individen själv. En lyckad återintegrering kan därmed innebära olika saker. Gemensamt är däremot att individen upplever sig själv som en del av samhället, precis som vem som helst utan en kriminell bakgrund. Faktorer som leder till att denna upplevelse kan exempelvis innebära att individen har ett arbete eller egen bostad. Med återintegrering menas därmed inte en lyckad återintegrering för samhället i stort, som bland annat mäts genom antal återfall eller samhällelig säkerhet (Spjeldnes & Goodkind, 2009, s. 317-318). När begreppet återintegrering eller återintegreringsprocess används i arbetet hänvisar vi endast till
tidsperioden från frigivningsdatum och framåt, i likhet med Schartmueller (2019, s. 68). Åtgärder under fängelsetiden ingår därav inte.
Vändpunkt: På engelska används tipping points eller turning points. Cambridge University
definierar vändpunkter, eller turning points, som “tidpunkten då en situation börjar förändras på ett viktigt sätt” (Cambridge University, u.å.). Denna definition används särskilt när en situation förändras på ett positivt vis. I arbetet handlar det med andra ord om vad före detta
kriminella upplevt vara av stor betydelse för att kunna återintegreras i samhället igen efter frigivning. Vilka var faktorerna som möjliggjorde förändringen eller blev vändningen i återintegreringsprocessen?
4. Resultat
Nedan presenteras vårt sammantagna resultat först utifrån Europa, sedan utifrån USA och Australien.
4.1 Europa
4.1.1 Bostad och arbete
Morozova, Azbel, Grishaev, Dvoryak, Wickersham och Altice (2013, s. 10-13) utvärderar återintegreringssvårigheter för kriminella i Ukraina. Permanent bostad och en stabil inkomstkälla, oftast genom anställning, var den svåraste och mest återkommande problematiken, följt av problematik med att undvika återfall. Författarna redogör att svårigheterna var mer framträdande hos de individer som har en tidigare fängelsehistorik. Andra faktorer som påverkar återintegreringen negativt är omfattningen av socialt stöd, region och ålder, där äldre människor möter flest svårigheter. Återförening med familj och vänner uppgavs vara både viktigt och svårt att uppnå. Majoriteten av respondenterna förväntades bo i egen bostad eller hos familjemedlemmar efter frigivningen (79,4%), få uppgav att de kommer bli hemlösa (1,7%). Utöver detta uppgav lite mer än hälften av respondenterna att de kunde stanna kvar på den angivna platsen permanent eller största delen av deras liv (51%).
Woodal, Dixey och South (2013, s. 187, 192-194) undersöker svårigheter som kriminella tänkte på innan de skulle återintegreras till Englands samhällen. Flera respondenter uppgav att de inte var redo att återintegreras eftersom bristande kompetens och egna resurser var
begränsade, exempelvis graden av familjestöd efter frigivning. Den primära oron som
upplevdes var lämplig bostad, vilket beskrivs som direkt avgörande för lyckad återintegrering, och en känsla av hjälplöshet. Vissa skulle bo hos familj eller vänner, medan andra sökte boende i vandrarhem för före detta kriminella. Dessa vandrarhem är en potentiellt skadlig miljö då andra kriminella individer kan ha en negativ inverkan på återintegrering. Att bo hos vänner uppgavs ha liknande nackdelar eftersom flertalet respondenter berättande om vänners kriminella bakgrund, vilket kunde öka återfallsrisken. Att bo hos familjemedlemmar uppleves problematiskt då kontakten bröts under fängelsevistelsen. Respondenter uttryckte ytterligare svårigheter med ekonomi, då de beviljades en liten summa pengar efter frigivning (45 pund ≈
ca. 545 sek.) som inte var tillräcklig innan individen erhållit ett arbete. Detta gjorde att vissa upplevde att de var tvungna att återgå till kriminalitet.
4.1.2 Socialt stöd och hälsa
O’Reilly (2014, s. 469-470) har gjort en översikt om vilka hinder före detta kriminella behöver överkomma för en lyckad återintegrering i Irland. En positiv upplevelse vid återintegreringen är påverkat av deltagande i utbildning eller träning med syfte att förbättra ens kvalifikationer. För majoriteten av före detta kriminella är vissa arbeten är ouppnåeliga eller väldigt svåra att erhålla. 63% av före detta kriminella i Irland återfaller i brott inom 12 månader efter frigivningen. Många av de före detta kriminella kommer från och återvänder till utsatta, fattiga samhällen. Utöver detta saknar flertalet baskunskaper som att läsa och skriva, hälften av kriminella hoppade av skolan innan 15 års-åldern. Detta är problematiskt då baskunskaper ofta är ett krav hos arbetsgivare. Återintegreringstjänster i samhället är vitala för att möjliggöra att före detta kriminella blir rehabiliterade och inkluderade i samhället, något som saknas i Irland. O’Reilly (2014, s. 473-474, 476) uppger att det är orimligt att förvänta sig att kriminella ska vara socialt delaktiga och brottsfria efter frigivningen utan stöd.
Många återvänder till samhället oförberedda för ett arbete, eftersom de inte utnyttjat eller fullföljt fängelseprogrammen. Generellt får före detta kriminella ett lågavlönat, låg kompetens arbete och tillfällig anställning, något som kan demoralisera dem. Andra hinder som påverkar anställning är boende, brist av tidigare arbete och diskriminering. Individens eventuella tidigare anställning kan vara otillgänglig efter brottet och familjekontakter samt
arbetskompetens kan ha minskat. Sociala kontakter har en betydelsefull roll för anställning eftersom familj och vänner kan främja och uppmuntra till arbete. Utöver bristande utbildning och sociala nackdelar, erhåller målgruppen ytterligare nackdelar genom att bli märkta som “kriminella” och behöva uppvisa belastningsregister. Före detta kriminella blir ofta
automatiskt exkluderade genom att de har ett belastningsregister, oavsett brottets karaktär, när brottet skedde eller brottets relevans för det sökta arbetet.
Meek (2007, s. 134) genomför en fallstudie om en resande, före detta kriminell zigenare i England. Zigenare är en minoritetsgrupp som är överrepresenterade i engelska fängelser och som generellt haft en problematisk relation till samhället där de blivit bemötta med konflikter, fördomar, fientlighet och diskriminering. Det finns likheter mellan överrepresentativiteten för denna minoritetsgrupp i fängelser med andra minoritetsgrupper som den amerikanska
ursprungsbefolkningen och aboriginer. Meek (2007, s. 143) förklarar att det finns en
övergripande spänning mellan viljan att vara autonom och beroende av sociala faktorer, som att exempelvis ingå i en grupp och därigenom få skydd mot negativa attityder. Att upprepade gånger blivit portad från pubar eller bristande stöd från sociala myndigheter har lett till att respondenten själv uttryckte att han nu såg på sig själv som utomstående.
4.1.3 Arbetsgivarperspektiv
Backman (2011) har genomfört en studie i Sverige med syfte att undersöka arbetsgivares och andra företrädares motiv till att genomföra bakgrundskontroller innan anställning. De
dominerade motiven är risk för företaget och säkerhetsaspekter, arbetsgivare vill inte riskera företagets framtid. I intervjuerna förklarade arbetsgivare att om individen ska ha hand om ekonomi, eller varor av högt värde, vill företag försäkra sig om att individen inte haft ett tidigare kriminellt liv innefattande problematik som skulle kunna påverka företaget. Även kunderna kan kräva viss standard av företagets anställda (Backman, 2011, s. 27, 32, 38). Ytterligare ett motiv är att bakgrundskontroller kan förmedla en bild av det arbetssökande som person och huruvida individen är relevant för arbetsplatsen. Olika typer av kriminellt beteende kan ha betydelse för individens förmåga att leva upp till de förväntningar och krav som ingår i arbetsbeskrivningen. Under intervjuer där arbetsgivare inte genomför
bakgrundskontroller framkommer individens rätt till privatliv, återintegration samt förtroende som teman. Det är av vikt att en chef eller överordnad visar att denne litar på sina medarbetare och utförandet av deras arbetsuppgifter. Författaren drar slutsatsen att ökningen av
användandet av bakgrundskontroller troligen har sin grund i att samhället utvecklats till att bli mer kontrollerande, och därmed i många fall även exkluderande (Backman, 2011, s. 36-37, 40-41).
4.1.4 Belastningsregister
Kurtovic och Rovira (2017, s. 515-516) har gjort en studie med fokus på att jämföra före detta kriminellas svårigheter vid återintegreringen på arbetsmarknaden genom belastningsregistret i Spanien och Nederländerna. Belastningsregister påverkar individer på olika nivåer, på
makronivå finns det en skillnad på hur kriminalitet syns i media och hur riskhantering sker. “Risk-rule-reflex” förekommer i Nederländerna, vilket innebär att när ett särskilt brott sker, så är reaktionen oftast från politiker att skapa mer förebyggande åtgärder och försöka möta samhällets krav på mer kontroll samtidigt som de försöker reducera risken för
och samhällets krav på fler säkerhetsåtgärder istället för att skapa en förebyggande strategi. I Spanien däremot är medieuppmärksamhet annorlunda då brottsliga händelser inte får samma medieutrymme. Det verkar det finnas fler anledningar att exkludera målgruppen i
Nederländerna jämfört med Spanien. I Nederländerna finns belastningsregistret generellt kvar i 4 år. I Spanien behövs en övertygelse till varför registret ska gallras ges efter en
förutbestämd tid, vilken varierar mellan 6 månader till 10 år.
På mesonivå beskriver Kurtovic och Rovira (2017, s. 516-517) att diskriminering på arbetsmarknaden upplevs vara mycket högre i Nederländerna jämfört med Spanien där fler begär ut belastningsregister. Utöver det skriver författarna att majoriteten av respondenter från Nederländerna är oroliga över potentiella konsekvenser på grund av deras kriminella historia. I kontrast skriver författarna att respondenterna i Spanien verkade förvånade över att detta togs upp på grund av att belastningsregistret inte är tillgängligt för tredje part. Däremot påverkar en kriminell bakgrund även före detta kriminella i Spanien eftersom de flesta införskaffar sitt arbete genom bekanta, vilket innebär att deras bakgrund redan kan vara känd hos arbetsgivaren. På mikronivå skriver Kurtovic och Rovira (2017, s. 509, 517) att deras fokus var på stigma inom arbetsmarknaden. I Spanien är en vanlig strategi att undanhålla sin kriminella bakgrund från arbetsgivaren och både i Spanien och Nederländerna används en avlägsnade strategi vilket innebär att man inte söker vissa arbeten om de tror att arbetsgivaren vill se deras belastningsregister. Desto mer rättigheter för privatliv som finns, desto mindre effekter av stigmatisering.
Larrauri (2011, s. 51, 53-54, 55-58) skriver om belastningsregister i Spanien.
Belastningsregistret är otillgängligt genom lag och är generellt betraktat som en privatsak. Det finns ingen lag som påvisar att före detta kriminella behöver berätta för samhället att de har varit dömda för ett brott. Detta gör att belastningsregistret har liten påverkan på den sociala återintegreringen. Författaren (2011, s. 55-58) skriver att belastningsregistret inte behöver ges ut vid ansökan om offentliga arbeten, med vissa undantag, och arbetsgivare kan endast tillgå informationen genom att öppet fråga individen om tillgång. Individen har rätt att anmäla arbetsgivare baserat på diskriminering om denne inte anställer individen på grund av ens belastningsregister. Vissa arbetsgivare är inte emot att anställa före detta kriminella om det inte finns bevis för återfall och det finns före detta kriminella inte söker ett arbete i tron om att belastningsregistret kommer vilja ses. Detta kallas för självuteslutning och oavsett om
arbetsgivaren har tillgång till belastningsregistret eller inte så kan det vara svårt för före detta kriminella att redogöra för vad de har gjort under tiden denne var frihetsberövad. Slutsatsen som dras är att målgruppen förblir exkluderad av samhället samtidigt som de exkluderar sig själva. Försegling, att belastningsregistret stryks där endast domare kan ta del av det, görs efter en tid för att underlätta återintegreringen. Det finns vissa krav för att detta ska ske, som att en bestämd tid ska ha gått utan återfall. Däremot får inte före detta kriminella någon information om att försegling har skett vilket gör att många inte är medvetna om belastningsregistrets försegling.
4.1.5 Elektronisk övervakning
Utifrån ett återintegrerings- och rehabiliteringsperspektiv undersöker Beyens och Roosen (2017, s. 11, 24) elektronisk övervakning i Belgien där metoden ofta används istället för kortare fängelsevistelser. Elektronisk övervakning beskrivs som en kostnadseffektiv, politisk fråga och en lösning på överbeläggningen som existerar i flertalet fängelser. Instruktioner om förbud att röra sig i vissa områden eller tidsbegränsningar kan även vara gynnande för att den före detta kriminella ska lyckas med sin beteende- och pro-sociala förändring. Flertalet intervjuade uttrycker däremot att det sociala stödet brister i samband med elektronisk övervakning. Vissa respondenter upplevde att elektronisk övervakning hämmade livet efter
straffets slut, och i vissa fall även ökade risken för återfall. Detta då de straffade hade begränsade möjligheter och utrymme att genomföra det ansvar som vardagslivet innebär på liknande sätt som de annars hade utfört det utan elektronisk övervakning. Dels kan det bristande sociala stödet också ha sin grund i en omedveten snedfördelning av social hjälp för denna målgrupp. Individer som har samma strafflängd i fängelse har rätt att få hjälp med att kontakta sina “justice assistants”. De som har samma strafflängd utanför fängelset, det vill säga med elektronisk övervakning, måste på eget initiativ och drivkraft söka upp dessa personer själv. Beyens och Roosen (2017, s. 24) drar har den möjliga slutsatsen att de mest beslutsamma individer erhåller den hjälp de söker, medan de individer som kanske är i större behov av den inte får hjälp. Detta är en möjlig förklaring till varför respondenter med
elektronisk övervakning upplever stödet som bristande.
Beyens och Roosen (2017, s. 24) skriver att strävan efter tids- och kostnadseffektivitet kan därmed bidra till att målet om att rehabilitera individerna hamnar i bakgrunden. Elektronisk övervakning kan vara till stor fördel när det kommer till att återintegrera före detta kriminella in i samhället, exempelvis genom att kunna behålla sitt arbete och sina roller inom familj och samhällsliv. Däremot argumenteras för att elektronisk övervakning i första hand inte
motiveras utifrån detta skäl. En negativ aspekt av elektronisk övervakning är att
återintegreringen negativt påverkas så länge som den kontrollerande aspekten är så pass omfattande som idag. Detta då den inskränker på praktiska frågor och bidrar till utmaningar i försök till en normal vardag för individen (Beyens & Roosen, 2017, s. 24).
Boone, Van der Kooij och Rap (2017, s. 46, 57) har undersökt effektiviteten av elektronisk övervakning i Nederländerna. Elektronisk övervakning inte är “stand alone” utan är en del i villkorliga domsbeslut och är inte en enskild del i straffrätten då den är inramad i
rehabilitering, vilket inte ses som en accepterad straffpåföljd. Den vanligaste användningen av elektronisk övervakning är att den kan byta ut sista fasen av ett fängelsestraff. En fördel med elektronisk övervakning är att kriminella kan studera, arbeta och ta hand om barn eller
familjemedlemmar. Att kunna fortsätta sina liv samtidigt som de övervakas gör att elektronisk övervakning bidrar till färre återfall då struktur och betalt arbete är skyddsfaktorer mot
kriminalitet. Utöver det så genomförs elektronisk övervakning tillsammans med stöd. Stödet är riktat mot att styra den kriminella till en beteendeförändring. Metoden har en stark
möjlighet till att forma en struktur i kriminellas livsstil samtidigt som beteendet förändras. Utan detta stöd har kriminella inte något incitament att ta sig ut ur hemmet.
Dünkel, Thiele och Treig (2017, s. 28) studerar det praktiska arbetet med elektronisk övervakning i Tyskland. Elektronisk övervakning används inte som en form av renodlad sanktion eller dom till följd av ett brott. Elektronisk övervakning är istället ett instrument som används bland annat för kriminella med hög säkerhetsklassning (2017, s. 28). I genomgången av den praktiska implementeringen av elektronisk övervakning framkommer att det brister i tekniken som används vid denna metod. Även argumentet om att det finns lite forskning som visar de positiva effekterna av elektronisk övervakning på området läggs fram (Dünkel, Thiele & Treig, 2017, s. 41-42). Höga krav på dataskydd och individens rätt till integritet och självbestämmande genererar såväl problematik med administrativa uppgifter, höga kostnader och är intrång i människors grundläggande rättigheter. I Tyskland finns inte heller någon problematik med överbelastande fängelser vilket minskar motargumentet av att elektronisk övervakning kan reducera antalet intagna. Författarna skriver att Tyskland skiljer sig mycket från andra länder som ser många fördelar med elektronisk övervakning (Dünkel, Thiele & Treig, 2017, s. 42).
4.1.6 Livstidsdömda
Schartmueller (2019, s. 66, 69-73) undersöker fängelsestraff inom danska, finska och svenska fängelser och klarlägger att länderna har högt fokus på återintegration. Livstidsdömda kan få villkorlig dom tidigast efter 12 år i Danmark eller efter 10 år i Finland och Sverige,
genomsnittstiden för livstidsdömdas straff är 10-15 år i dessa tre länder. Desto längre en individ är utestängd från samhället, desto mer distanserad från sociala institutioner blir individen och sannolikheten att återfalla ökar. I Europa, jämfört med USA, ska livstidsdömda ha ett eventuellt datum för frigivning och oavsett strafflängd är målet återintegration i
samhället. Schartmueller (2019, s. 74-79) skriver att återintegrering av livstidsdömda påverkas på så sätt att den dömda har negativa erfarenheter av ansträngningar mot återintegrering, exempelvis arbete och behandling. Den långa strafftiden och ett osäkert frigivningsdatum resulterar i svårigheter med arbetsträning, motivation och deltagande i rehabiliteringsprogram.
4.2 USA och Australien 4.2.1 Boende
Graffam och Shinkfield (2012, s. 897) har gjort en studie om återintegrering i Australien med fokus på hälsa, ekonomi och stöd. Författarna (2012, s. 902-904) skriver att flera respondenter har diagnosticerats med olika kroniska medicinska tillstånd och psykologiska tillstånd som depression. Författarna skriver att vid ekonomi (2012, s. 904-905) fick respondenterna en summa på cirka 2600 kronor vid frigivning där majoriteten ansökte och blev godkänd för ekonomiskt bistånd. Majoriteten kunde försörja sig själva, det vill säga inte vara beroende av vänner eller familj, utan klara sig på det bistånd som tilldelats eller lön från arbete. Den generella inkomsten efter frigivning var 4600 kronor, eftersom de flesta var arbetslösa. De respondenter som hade införskaffat arbete hade en tillfällig anställning. Författarna (2012, s. 906-907) skriver att hälften av respondenterna hade en stabil boendesituation (vanligtvis hos familj eller eget boende), men flertalet levde på en ”week-by-week-basis” där
boendesituationen var instabil. Fler gick ett jobbträningsprogram några månader efter frigivning än direkt efter frigivning. Författarna (2012, s. 906-907) skriver att majoriteten hade familjemedlemmar som fungerade som stöd och att hälften hade stöttande vänner. Stödet verkar inte förändras några månader efter frigivningen.
Baldry, McDonnel, Maplestone och Peeters (2006) har gjort en studie i Australien där de undersökte om och i vilken utsträckning bostäder och associerade sociala faktorer är viktiga för återintegrationen hos före detta kriminella. Författarna (2012, s. 23) skriver att Hälften av respondenterna flyttade mer än två gånger innan 9 månader efter frigivningen. Av de som inte flyttade eller endast flyttade en gång så återföll 22% medan de som flyttade mer än två gånger återföll 59% Författarna (2006, s. 25-28) skriver att hemlösheten ökade efter fängelsevistelsen från 18% till 21% och att ökningen är direkt korrelerad med fängelsevistelsen. Av de 41% som lever med deras föräldrar, partner eller andra familjemedlemmar var det 23% som återföll medan 52% som bodde hos vänner eller bodde ensamma återföll. Andra faktorer relevanta till boende är att majoriteten kom från, och återvände till, förorter med ogynnsamma omständigheter. Av de som hade kontakt med myndigheter och upplevde hjälpen som
hjälpsam var mindre benägna att återfalla (20%) jämfört med de som inte upplevde hjälpen som hjälpsam (59%). Det finns en korrelation mellan lämplig bostad, anställning och återfall. 4.2.2 Hälsa
Maschi, Viola, Harrison, Harrison, Koskinen och Bellusa (2014) har gjort en studie om äldre (50+ år) kriminella och deras svårigheter vid återintegrering I USA. Författarna (2014, s. 57-79) menar att de flesta insatser som görs vid frigivning är inriktade på yngre, såsom
utbildning och arbetsanpassning. De äldre fångarna blir en bortglömd grupp. Dessa har dock generellt svårare psykologiskt att anpassa sig både till fängelset och till samhället vid
återintegrering. Äldres återintegrering kan påverkas mer på grund av finansiella problem, fysisk och psykisk ohälsa, brist på stöd, pågående substansanvändning, brist på tjänster (till exempelvis hälsa) och brist på lämpliga boenden. Att söka ett arbete och vara både äldre och kriminellt belastad innebär ett dubbelt stigma, ålder och kriminalitet. I deras studier framkom en rad av nämnda svårigheter och en betydligt mer utsatt situation än de flesta yngre upplever. Många hade kontakt med sjukvård, ideella stödorganisationer (t.ex. religiösa) och andra frigivna fångar men relativt få med stödpersonal inom psykiatri och socialtjänst. Kontakt med familj, barn och övriga anhöriga var minimala. Författarna konstaterar (2014, s. 63-64) att äldre kriminella i fängelser representerar en grupp som utsätts för sociala orättvisor som en följd av begränsad tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning och anställningsmöjligheter. Äldre har således bristande tillgång till tjänster som identifierar möjliga banor att anträda såväl i fängelset som vid frigivning. Utsläppsplaneringen för att motverka återfall är bristande. För före detta kriminella som närmar sig pensionsålder har arbetet en ökad betydelse då det ofta inte har någon annan inkomst eller familjestöd för pensionering. 4.2.3 Personligt förhållningssätt
Valera, Brotzman, Wilson och Reid (2017, s. 419-420) har gjort en studie om före detta kriminella som har återintegrerats positivt i USA. Det finns fyra nycklar för en lyckad återintegrering. Första är länken mellan lagbrytaren och övriga samhället. Redan i fängelset bör den intagne ha en plan om vad som sker efter fängelsevistelsen, vilket kan handla om att arbete och utbildning, men också stödtjänster och olika program från samhällsorganisationer. Författarna (2017, s. 420-421) skriver att andra nyckeln handlar om att förankra sig så tidigt som möjligt med institutioner eller samhället. Här är fokus på att svårigheter som före detta kriminella möter direkt efter frigivningen uppmärksammas och förbättras. Här krävs ansträngningar för att säkerställa att de grundläggande behov som för före detta kriminella behöver efter frigivning planeras i förväg.
Valera, Brotzman, Wilson och Reid (2017, s. 421-422) skriver att den tredje nyckeln handlar om socialt stöd. Tillgång till stöd hjälpte deras återintegrering tillbaka in till samhället. Familj kan ge både ekonomiskt och emotionellt stöd under hela återintegreringsprocessen, både framgångsrika vänner, såväl icke-kriminella vänner som vänner från fängelset kan bidra till en lyckad återintegrering. De som inte hade ett socialt nätverk hade inte heller något stöd vilket kan bero på närmaste familj har avlidit. Att återgå till sitt gamla kvarter kan skapa återfall på grund av bland annat brist på positivt stöd. Sista nyckeln skriver författarna (2017, s. 422-423) handlar om personlig uppenbarelse, att individen förstår att något behöver
förändras och tar beslutet att förändra sin livsstil och därmed kan återintegreras positivt. När deltagarna fick reflektera beskrivs att de uttrycker att frihetsberövelse under en längre tid har påverkar deras identitet. Vissa deltagare uppgav att de kom till insikt och tog beslut om att förändra sig när de var på “botten” och insåg att de inte kunde leva så som de då gjorde, andra tog beslutet i samband med en speciell positiv och meningsfull händelse som ledde till
inspiration. Personlig uppenbarelse verkar vara, i denna studie, den mest centrala faktorn för en lyckad återintegrering.
4.2.4 Belastningsregister
Chen och Adams (2019, s. 146) undersöker hur rensning av belastningsregister (record clearance) påverkar före detta kriminellas liv i USA. I resultatet skriver författarna att “göra gott” tillbaka till samhället har varit ett sätt för före detta kriminella att återintegreras. Att ge tillbaka till samhället beskrivs av Chen och Adams (2019, s. 154-155) vara strategier som särskilt kvinnor använder sig av för att behålla deras medlemskap i samhället, något som är en
central aspekt för en lyckad återintegrering. Vidare skriver Chen och Adams (2019, s. 160-161) att det finns en länk mellan religion och tro till motivation och framgång i
återintegreringsprocessen. Religionen blir en form av förebild för de före detta individer som saknar förebilder i deras sociala omgivning (Chen & Adams, 2019, s. 160-161). För att
sammanfatta artikeln kan sägas att före detta kriminella kan erhålla flera positiva fördelar med att få deras belastningsregister rensat. Några exempel skulle kunna vara större tillgång till högavlönade arbeten och mer stabila arbeten, bostad och utbildningsmöjligheter (Chen & Adams, 2019, s. 150).
4.2.5 Individ-, samhälls- och systemnivå
Wright och Cesar (2013, s. 377-378) har genomfört en forskningsöversikt i USA med syfte att utveckla en modell för hur integreringen av kriminella tillbaka till samhället kan förstås. Författarna konstaterar att brott ofta är sammankopplat med enskilda individen och dennes bakgrund, vilket är beroende av individens omgivning och miljö samt att före detta kriminella ibland är övervakade och ingår i ett större sammanhang. Författarna (2013, s. 378-379) skriver att stora delar av kriminalvårds-, fängelse-, eller kriminalitetsprogram har fokus att förändra den kriminella som individ. Att fokusera på individer med hög risk för återfall åtskiljer resurserna till de som är i störst behov av dem och undviker samtidigt möjligheten av att faktiskt öka chanserna av återfallsförbrytning av låg-risk individer (2013, s. 378-379). Även strukturella egenskaper påverkar chanserna till en lyckad återintegrering. I studier har det framkommit svårigheter med återintegrering i fall där individen återgår till sitt liv i utsatta områden. Likaså är det en skyddsfaktor för de som återgår till rikare samhällen, vilket är kopplat till mindre återfall. Det framkommer även att förändringar på individnivå delvis påverkas av individens omgivning och samhällsnivån i stort (2013, s. 379). På samhällsnivån ingår också framgångsfaktorer som socialt stöd. Stöd från samhället är viktigt för
återintegreringen och forskning visar på att det är svårare för utsatta områden att erbjuda stöd då deras situation är mer pressad och begränsad. Socialt stöd av familj och vänner är däremot oftast viktigare och många före detta kriminella beskriver att det är just tack vare sin familj eller sina vänner som de lyckats hålla sig ifrån kriminalitet. Hälsa och social hjälp är viktiga faktorer där individer som kommer till samhällen med begränsade medel har svårare att återintegreras. Arbete är centralt för en brottsfri livsstil, vilket kan vara en utmaning (2013, s. 383-385). När resurser ska fördelas brukar detta ske till de som begått de grövsta brotten istället för de som begår brott som många återfaller i, som stöld eller drogrelaterade brott. Detta argumenteras genom att deras brott är värst, och därför ska ha mer övervakning, vilket däremot kan resultera i att fler återfall sker (Wright & Cesar, 2013, s. 381).
Hlavka, Wheelock och Jones (2015, s. 409-412) har gjort en studie med före detta kriminella i USA som framgångsrikt har återintegrerats till samhället. Denna grupp möter flera
omfattande hinder vid återintegrering, vid exempelvis basala och mänskliga behov. Vissa respondenter uttryckte skam och frustration av att behöva ”come clean”, förklara sig för samhället. Vissa upplevde att de var konstant stämplade som lagbrytare eller kriminell. Författarna konstaterar att det är avgörande för individen att överkomma denna känsla av stämpling för en lyckad återintegration. Relationer och emotionellt stöd ansågs viktigare än materiella behov. Flertalet respondenter försökte bidra positivt till samhället genom att fokusera på Gud eller andra samhällsmedborgare. Materiella hinder, som bostad och arbete, uppgavs vara viktiga men för en lyckad återintegration uppgavs en personlig omvandling vara central vilket sker med stöd från andra. Författarna (2015, s. 412-413) skriver att religion och tro upplevs som en faktor för lyckad återintegrering. Religiösa aktiviteter är vanligt
förekommande i fängelse där vissa upplever en religiös förändring genom personlig
uppenbarelse. Respondenter uttryckte att tiden som fanns för reflektion i fängelset resulterade i intresse för bibelstudier eller andra program som involverar religion och tro. Att vara
