Ett fönster mot det förflutna : Politiska satirteckningar i historieundervisning

EXAMENS

ARBETE

Ämneslärarutbildning (gymnasieskolan) 300hp

Ett fönster mot det förflutna

Politiska satirteckningar i historieundervisning

Erik Hansson och John Hedlund

Historia 15hp

A

Syftet  med  studien  är  att  med  utgångspunkt  i  begreppet  historiebruk  inleda  en  didaktisk   diskussion  kring  användbarheten  av  politiska  satirteckningar  i  historieundervisning.  Som  ett   led  i  att  nå  fram  till  en  didaktisk  diskussion  analyseras  tre  politiska  satirteckningar  för  att   undersöka  på  vilka  sätt  motsättningar  i  den  samtida  debatten  kommer  till  uttryck.  Studiens   teoretiska  utgångspunkt  är  dels  satir  som  begrepp  och  dess  roll  som  historisk  källa,  och  dels   begreppet  historiebruk  utifrån  Klas-­‐Göran  Karlssons  typologi.  Därtill  används  begreppen   historiemedvetande  och  historiekultur  för  att  förstå  hur  och  varför  historia  används  i  de   analyserade  politiska  satirteckningarna.  För  att  samla  in  materialet  har  Dagens  Nyheters   historiska  arkiv  används,  där  de  tre  politiska  satirteckningarna  representerar  tre  olika   folkomröstningar  i  Sverige.  I  analysen  används  en  ikonologisk  bildanalysmetod  som  vi   anpassat  för  studiens  syfte.  Analysen  visar  att  de  politiska  satirteckningar  reflekterar  sin  tids   politiska  motsättningar  genom  att  kritisera  motståndarsidan  och  därigenom  även  stärka  den   egna  ståndpunkten.  För  att  förstärka  argumentationen  används  humor  i  stor  utsträckning.   Den  didaktiska  diskussionen  visar  att  politiska  satirteckningar  kan  vara  ett  konkret  

källmaterial  i  arbetet  med  att  utveckla  elevernas  förståelse  av  hur  historia  kan  användas,   både  i  satirteckningarnas  samtid  och  i  elevernas  nutid.  Vidare  visar  den  att  de  politiska   satirteckningarna  kan  användas  antingen  som  en  aptitretare  i  början  av  ett  arbetsområde,   eller  som  en  konkretisering  av  elevernas  förvärvade  kunskaper  i  slutet  av  ett  arbetsområde.   Avslutningsvis  visar  den  didaktiska  diskussionen  att  de  humoristiska  inslagen  kan  innebära   att  elevernas  intresse  riktas  mot  historieämnet.  

Nyckelbegrepp:  Historia,  satir,  politiska  satirteckningar,  historiedidaktik,  historiebruk,   ikonologisk  bildanalys,  gymnasieskolan  

I

1.   Inledning  ...  1  

1.1   Forskningsöversikt  ...  2  

1.2   Problemformulering  ...  5  

1.3   Syfte  &  Frågeställning  ...  6  

2.   På  jakt  efter  en  teori  ...  7  

2.1   Satir  ...  7  

2.1.1   Historia,  definition  och  kännetecken  ...  7  

2.1.2   Satir  som  historisk  källa  ...  8  

2.1.3   Studiens  utgångspunkt  ...  8   2.2   Historiedidaktik  ...  9   2.2.1   Historiekultur  ...  9   2.2.2   Historiemedvetande  ...  9   2.2.3   Historiebruk  ...  10   2.2.4   Studiens  utgångspunkt  ...  12  

3.   Metod  &  material  ...  13  

3.1   Studiens  vetenskapssyn  ...  13  

3.2   Val  av  material  ...  13  

3.2.1   Materialinsamling  ...  13  

3.2.2   Urval  och  avgränsning  ...  14  

3.3   Val  av  metod  ...  14  

3.3.1   Den  ikonologiska  metoden  ...  15  

3.3.2   Kontextens  betydelse  ...  16  

3.3.3   Metoddiskussion  ...  17  

4.   Analys  &  resultat  ...  18  

4.1   Förbudsomröstningen  1922  ...  18   4.2   Trafikomröstningen  1955  ...  20   4.3   Kärnkraftsomröstningen  1980  ...  23   4.4   Resultatdiskussion  ...  25   5.   Didaktisk  diskussion  ...  28   Referenser  ...  32   Bilaga  1  –  Förbudsomröstningen  1922  ...  36  

Bilaga  2  –  Trafikomröstningen  1955  ...  37  

Bilaga  3  –  Kärnkraftsomröstningen  1980  ...  38  

1.  I

Som  ämneslärarstudenter  och  blivande  historielärare  är  vi  ständigt  på  jakt  efter  nya  uppslag   och  infallsvinklar  till  vårt  ämne.  Vanligtvis  tar  sökandet  avstamp  i  styrdokumentens  

upptrampade  fotsteg  och  det  är  ofta  svårt  att  förmå  sig  själv  att  vidga  sina  vyer,  främst  på   grund  av  den  tidsbrist  som  lärare  i  regel  brottas  med.  För  att  bryta  detta  mönster  är  vår   avsikt  att  istället  ta  avstamp  i  ett  okonventionellt,  och  i  vår  mening  intressant,  källmaterial   för  att  undersöka  dess  tillämpbarhet  i  relation  till  styrdokumenten.  På  så  vis  vänder  vi  på   tankeoperationen  och  utgår  från  materialet  för  att  se  hur  styrdokumenten  kan  användas.   Idén  till  föreliggande  studie  väcktes  då  vi  under  första  delen  av  höstterminen  läste  en  kurs  i   kulturhistoria,  där  vi  bland  annat  fick  bekanta  oss  med  kombinationen  av  kultur  och  

historieundervisning.  Under  kursens  gång  fick  vi  möjlighet  att  studera  bildens  användbarhet   inom  historieämnet  och  fick  därigenom  upp  ögonen  för  bildens  historiedidaktiska  

möjligheter.  Historieämnet  är,  enligt  vår  erfarenhet,  ett  relativt  lästungt  ämne  som  vanligtvis   grundar  sig  i  olika  textuella  källor  och  bilder  kan  därför  utgöra  ett  välkommet  alternativ.   Bilder  som  kan  användas  som  historiska  källor  är  ingen  bristvara,  däremot  saknar  många  av   dem  ett  tydligt  användningsområde  i  historieundervisningen.  En  kategori  av  bilder  som,   enligt  vår  uppfattning,  inte  brottas  med  den  problematiken  är  politiska  satirteckningar,  då  de   till  övervägande  del  tydligt  förmedlar  en  åsikt  och  representerar  en  sida  av  den  samtida   samhällspolitiska  debatten.  

I  och  med  att  politiska  satirteckningar  kommenterar  och  försöker  påverka  den  samtida   debatten  tror  vi  att  de  kan  utgöra  en  värdefull  källa  för  att  belysa  politiska  åsiktsskillnader  i   historien.  Det  intressanta  är  därför  hur  de  går  tillväga  för  att  föra  fram  sina  åsikter,  och  vi   anar  att  den  historiska  dimensionen  spelar  en  avgörande  roll.  Därför  menar  vi  att  det  vore   intressant  att  studera  vilka  didaktiska  möjligheter  och  begränsningar  politiska  satirteckningar   kan  ha  inom  historieundervisningen.    

1.1  F

För  att  få  en  bild  av  hur  forskningsläget  kring  satirteckningar  ser  ut  presenteras  och  

sammanfattas  här  ett  antal  publikationer.  Forskningsöversikten  koncentrerar  sig  på  svenska   bidrag  då  vår  studie  inriktar  sig  på  svenska  politiska  satirteckningar.  Således  har  översikten   för  avsikt  att  identifiera  ett  problemområde  och  sätta  vår  studie  i  relation  till  detta.    

I  sin  avhandling  om  hur  karikatyrer  kan  användas  som  ett  led  i  skapandet  av  en  svensk  kultur   och  identitet  gentemot  något  främmande,  undersöker  Lars  M  Andersson  bilden  av  ”juden”  i   svensk  skämtpress  omkring  åren  1900  till  1930.  Anderssons  val  att  använda  sig  av  

skämtpressen  som  historisk  källa  för  sin  undersökning  är  främst  för  att  den,  på  ett  mer   kraftfullt  sätt  än  andra  mer  officiella  källmaterial,  artikulerar  attityder  och  föreställningar   eftersom  det  ”bara”  är  på  skämt1_{.  Andersson  utgår  bland  annat  från  Edward  Saids}  

uppdelning  av  ett  civilt-­‐  och  ett  politiskt  samhälle,  där  fokus  i  undersökningen  ligger  på  hur   skämtpressen  bidrar  till  den  antisemitiska  diskursens  genomslag  och  funktion  inom  det  civila   samhället2_{.  Andersson  har  hämtat  inspiration  av  ikonografin  och  semiotiken  i  sitt  val  av}   metod  men  fokuserar  huvudsakligen  på  den  kontext  i  vilken  karikatyrerna  verkar  och  de   intertextuella  kopplingar  som  de  medför.  Således  betraktas  både  text  och  bild  som  likvärdiga   inom  en  specifik  kulturell  kontext3_{.  Resultatet  av  analysen  utmynnar  i  två  viktiga}  

resonemang.  Det  första  är  det  faktum  att  karikatyrernas  genomslagskraft  var  helt  beroende   av  en  redan  befintlig  antisemitisk  diskurs4_{.  Det  andra  grundar  sig  i  Sveriges}  

moderniseringsprocess,  där  urbaniseringen  föranledde  ett  behov  av  att  orientera  sig  i  ett   samhälle  befolkat  av  främlingar.  Därav  fyllde  skämtpressen  en  funktion  av  att  definiera   främlingen  i  relation  till  normen.  Således  fanns  det  ett  beroendeförhållande  mellan   definitionen  av  ”svenskhet”  och  definitionen  av  ”juden”5.  

Historikern  Martin  Åberg  har  undersökt  hur  politisk  satir  kan  fungera  som  samhällsspegel   och  vilka  drag  som  är  utmärkande  för  träffsäker  satir,  från  1950  fram  till  1990-­‐talet.  Åbergs   syfte  är  att  studera  kopplingen  mellan  det  politisk-­‐kulturella  normsystemet  och  satirens                                                                                                                  

1  _{Andersson,  L  M.  (2000).  En  jude  är  en  jude  är  en  jude:  representationer  av  "juden"  i  svensk  skämtpress}   omkring  1900-­‐1930  s.  14  

2  _{Ibid,  s.25}   3  _{Ibid,  s.  80ff}   4  _{Ibid,  s.  484}   5  _{Ibid,  s.  484f}  

historiskt  specifika  konstruktioner  av  politikerrollen6.  I  och  med  den  här  utgångspunkten  blir   den  samtidspolitiska  kontexten  betydelsefull,  eftersom  den  tillhandahåller  det  stoff  som   satirikerna  har  att  arbeta  med7.  Åberg  har  hämtat  sin  empiri  utifrån  dels  en  veckotidning   under  efterkrigstiden,  och  dels  från  satirisk  television  under  1990-­‐talet8.  Han  har  vidare   använt  sig  av  en  kvalitativ  analysmetod  med  grund  i  institutionell  teori9_{.    Resultatet  visar  att}   under  efterkrigstiden  så  gestaltades  politikern  såsom  egenmäktig  och  självgod  men  

samtidigt  folklig,  vilket  korresponderade  väl  med  efterkrigstidens  folkhemstanke10.    Inom   1990-­‐talets  gestaltning  framstår  politikern  som  mer  formlös,  dessutom  framträder   karaktärsdrag  såsom  cynism,  egennyttighet  och  brist  på  moral.  Resultatet  är  intressant   såtillvida  att  Åberg  menar  att  1990-­‐talets  satiriska  framställning  av  politikern  linjerar  väl  med   hur  politisk  satir  historiskt  har  sett  ut.  Således  utgör  efterkrigstidens  satir  undantagsperioden   i  sammanhanget,  då  satiren  i  grunden  var  systembekräftande  snarare  än  systemkritisk11_.   Germund  Michaneks  bok,  som  visserligen  behandlar  karikatyrer  ur  ett  annorlunda  perspektiv   än  det  strikt  vetenskapliga,  undersöker  hur  August  Strindberg  både  hyllades  och  smädades  i   dåtidens  skämtpress.  Michaneks  syfte  är  att  servera  en  bortglömd  svensk  historia,  där  tesen   drivs  att  humor,  satir  och  travesti  inte  skall  tolkas  som  en  kavalkad  av  lustigheter  och  ytliga   skämt,  utan  snarare  betraktas  som  en  historisk  källa  till  dåtidens  samhälleliga  debatt12_{.  Ett}   konkret  resultat  presenteras  inte  utan  boken  bör  snarare  betraktas  som  en  översikt.   Mikael  Tossavainen  vill  med  sin  studie  belysa  hur  det  politiska  historiebruket  kommit  till   uttryck  i  politiska  karikatyrer  i  den  israeliska  dagspressen13_{.  Förutom  historiebruk  som}   teoretiskt  ramverk  behandlar  studien  även  begreppen  historiemedvetande  och  

historiekultur14.  Tossavainen  har  begränsat  sin  empiri  till  att  fokusera  på  minnesdagen  av   Förintelsen  mellan  åren  1953-­‐1993  och  karikatyrerna  är  hämtade  från  sex  olika  tidningar                                                                                                                  

6  _{Åberg,  M  (2006).  Politikern  i  svensk  satir  1950-­‐2000:  från  folkhemspamp  till  välfärdsmanager  s.  19}   7  _{Ibid,  s.  19}  

8  _{Ibid,  s.  56f,  88f.  Tidningsmediet  var  Grönköpings  Veckoblad  och  TV  satiren  utgick  från  Snacka  om  Nyheter  och}   Parlamentet  

9  _{Ibid,  s.  12f}   10  _{Ibid,  s.  133f}   11  _{Ibid,  s.134f}  

12  _{Michanek,  G  (1998).  Strindberg  i  karikatyr  och  skämtbild:  hur  vår  störste  författare  hyllades  och  smädades  i}   sin  samtids  skämtpress  s.  5f  

13  _{Tossavainen,  M  (2005).  Politiskt  bruk  av  Förintelsen  i  karikatyrer  i  israelisk  dagspress  på  minnesdagen  för}   Förintelsen  1959–1993  s.  645f  

med  varierande  politisk  bakgrund15.  Metoden  som  används  kan  liknas  vid  en  kontextuell   bildanalys,  där  karikatyrens  förmåga  att  antingen  vidmakthålla  en  social  ordning  eller  att   ifrågasätta  densamma  analyseras16.  Resultatet  visar  till  synes  att  historiemedvetandet  i  Israel   har  genomgått  betydande  förändringar  under  perioden  som  studien  har  fokuserat  på,  inte   minst  vad  det  beträffar  Förintelsen.  Tossavainen  identifierar  tre  olika  utvecklingsstadier  i   användandet  av  Förintelsen  som  ett  politiskt  redskap.  Dock  går  den  här  utvecklingen  endast   delvis  att  se  i  de  politiska  karikatyrerna17.  

Karl  Lindberg  undersöker  i  sin  magisteruppsats  hur  karikatyrer  kan  kopplas  samman  med   trovärdighet,  eller  ethos,  i  den  politiska  debatten  under  senare  delen  av  1970-­‐talet.    Vidare   vill  Lindberg  utforska  hur  Socialdemokraterna  framställs  av  sina  politiska  motståndare  med   hjälp  av  karikatyrer18_{.  Lindberg  använder  sig  av  ett  hermeneutiskt  kontextbaserat  perspektiv}   i  arbetet  med  att  analysera  och  tolka  karikatyrerna,  vilket  innebär  att  kontexten  som  omger   karikatyrerna  blir  en  central  del  i  undersökningen19_{.  Vad  det  beträffar  teorin  så  utgår}  

Lindberg  från  en  socialkonstruktivistisk  tolkningsram,  där  fokus  ligger  på  att  vi  konstruerar   vår  verklighet,  eller  annorlunda  uttryckt,  det  finns  ingen  objektiv  verklighet.  Snarare  handlar   det  om  att  individer  förhåller  sig  och  tolkar  karikatyrer  på  olika  sätt  och  att  dessa  tolkningar   och  förståelser  likaså  är  socialt,  kulturellt  och  historiskt  betingat20_{.  Lindberg  hämtar  sin}   empiri  från  två  olika  tidsskrifter  som  har  differentierade  politiska  ståndpunkter  som  innebär   att  tidskrifterna  återfinns  på  båda  sidor,  ideologiskt  sätt,  gentemot  socialdemokraterna21_.     Resultatet  är  intressant  då  både  höger-­‐  och  vänstertidskrifterna  definierar  sig  själva  med   hjälp  av  att  upprätta  en  dikotomi  mellan  ”vi”  och  socialdemokraterna.  Båda  tidsskrifterna   tillskriver  socialdemokraterna  en  negativ  betydelse  vilket  i  sin  tur  medför  att  de  själva   framstår  som  motsatsen22.  

I  sitt  examensarbete  i  medie-­‐  och  kommunikationsvetenskap  undersöker  Emma  Ekström   satirteckningar  i  svenska  dagstidningar  med  syftet  att  kartlägga  dess  förekomst  och                                                                                                                  

15  _{Ibid,  s.  650f}   16  _{Ibid,  s.  651}   17  _{Ibid,  s.  662ff}  

18  _{Lindberg,  K  (2014).  Förrädare  och  pampar  –  karikatyrer  av  Socialdemokraterna  inom  svensk  höger  och}   vänster  under  1970-­‐talets  andra  hälft    s.  11f  

19  _{Ibid,  s.19f}   20  _{Ibid,  s.  22ff}   21  _{Ibid,  s.35f}   22  _{Ibid,  s.  70}  

uttrycksformer23.  Ekström  fokuserar  på  nutiden  och  använder  sig  av  både  en  kvantitativ   innehållsanalys  och  en  kvalitativ  bildanalys  för  att  täcka  in  hela  sitt  syfte.  Den  kvantitativa   innehållsanalysen  består  av  att  kvantifiera  och  klassificera  satirteckningar  i  ett  antal  olika   dagstidningar.  Den  kvalitativa  bildanalysen  görs  på  sex  utvalda  teckningar  och  tar  stöd  i  en   ikonografisk  modell  med  semiotiska  och  retoriska  inslag24_{.  Resultatet  visar  att  satir  är  vanligt}   förekommande  i  merparten  av  dagstidningarna  och  kan  indelas  i  politisk  satir  och  satir  som   berör  mer  vardagliga  fenomen,  vilka  vanligtvis  tycks  rikta  sig  till  olika  mottagare25.  Vidare   används  både  semiotiska  och  retoriska  verktyg  frekvent  för  att  understryka  teckningens   avsikt26.  Ett  annat  intressant  resultat  av  studien  är  att  dagens  satir  som  Ekström  studerat   varken  kan  anses  vara  provokativ  eller  kontroversiell  i  någon  stor  utsträckning27_.      

1.2  P

Vi  kan  med  hjälp  av  ovanstående  forskningsöversikt  se  att  det  har  bedrivits  en  del  forskning   kring  hur  satir  har  reflekterat  sin  tids  samhälleliga  debatt.  Däremot  kan  vi  se  att  man  har  valt   att  avgränsa  sig  till  specifika  perioder  eller  företeelser,  vilket  medför  att  det  finns  

kunskapsluckor  att  fylla.  En  lucka,  som  vi  kan  se,  är  att  det  saknas  studier  som  berör  hur  satir   har  använts  vid  tiden  för  olika  folkomröstningar  i  Sverige.  Här  borde  satirens  naturliga  

kritiska  förhållningssätt  komma  till  uttryck,  då  folkomröstningarna  vanligtvis  åskådliggör  flera   tydliga  politiska  motsättningar.  Vidare  så  saknas  det  helt  studier  som  diskuterar  satirens   funktion  ur  ett  didaktiskt  perspektiv,  och  därmed  dess  roll  inom  undervisningen.  

23  _{Ekström,  E  (2015).  Högt  i  tak  i  landet  lagom?  –  En  studie  om  satirteckningars  plats  i  svenska  dagstidningar  s.}  

2  

24  _{Ibid,  s.  16ff}   25  _{Ibid,  s.  20ff}   26  _{Ibid,  s.  37ff}   27  _{Ibid,  s.  42f}  

1.3  S

&

F

Undersökningens  syfte  är  att  inleda  en  didaktisk  diskussion  kring  användandet  av  politiska   satirteckningar  i  historieundervisningen.  För  att  relatera  diskussionen  till  rådande  

styrdokument  kommer  den  fokusera  på  hur  historia  har  brukats.  Som  underlag  för   diskussionen  ämnar  vi  att  analysera  politiska  satirteckningar  under  tre  olika  

folkomröstningsperioder.  Som  ett  led  i  att  svara  mot  syftet  kommer  arbetet  att  söka  svar  på   följande  frågeställning:  

•   På  vilka  sätt  reflekterar  politiska  satirteckningar  motsättningar  i  sin  tids   samhällspolitiska  debatt,  och  hur  skulle  användandet  av  dessa  kunna  se  ut  i   historieundervisningen?    

2.  P

Inom  ramen  för  det  här  kapitlet  kommer  de  teoretiska  ansatserna  som  vi  väljer  att  använda   för  att  svara  mot  studiens  syfte  och  frågeställning  att  diskuteras  och  redovisas.  I  ett  försök   att  förse  läsaren  med  en  analytisk  klarhet  och  för  uppbyggandet  av  den  tolkningsram  som   studien  har  för  avsikt  att  använda  sig  av  kommer  detta  kapitel  att  vara  uppdelat  i  två  delar.   Den  första  delen  behandlar  satir  och  kommer  att  användas  i  den  kommande  

resultatdiskussionen.  Den  andra  delen  kommer  sedan  utgöra  grunden  för  studiens   avslutande  didaktiska  diskussion.  

2.1  S

I  det  här  avsnittet  kommer  vi  att  avhandla  satir  som  begrepp,  dess  roll  som  historisk  källa   och  slutligen  hur  vi  väljer  att  tolka  och  använda  oss  av  begreppet.  

2.1.1  HISTORIA,  DEFINITION  OCH  KÄNNETECKEN  

Den  politiska  satiren  kan  spåras  tillbaka  till  antiken28.  Den  har  sedan  dess,  i  olika  

utsträckningar,  bidragit  till  att  forma  och  påverka  individers  gemensamma  föreställningar   om  hur  politiken  fungerar.  Det  var  dock  under  1800-­‐talets  första  hälft  som  satir  slog  igenom   på  bredare  front  i  och  med  pressens  och  populärkulturens  uppkomst,  där  dess  främsta   funktioner  var  att  legitimera  det  rådande  samhällsystemet,  men  likaså  att  ifrågasätta  och   kritisera  densamma29.  

Det  är  problematiskt  att  finna  en  entydig  definition  av  begreppet  satir,  vilket  understryks  av   ordets  etymologi.  Ordet  satir  kommer  från  det  latinska  ordet  satura  som  betyder  en  maträtt   med  flera  ingredienser30.  Litteraturkritikern  Northrop  Frye  har  identifierat  tre  betydelsefulla   komponenter  i  all  satirisk  framställning,  vilka  är  fantasifullhet,  ett  ställningstagande  som   grundar  sig  på  moraliska  normer  samt  något  att  angripa31.  Till  dessa  komponenter  behöver   humoraspekten  tillfogas,  då  satir  alltid  i  någon  mån  innefattar  inslag  av  humor.  Dessa   humoristiska  inslag  grundar  sig  ofta  i  överdrivna  representationer  av  personers  utseende,   karaktär  eller  beteende.  Vidare  har  humoraspekten,  utifrån  ett  historiskt  perspektiv,  varit  ett   verktyg  för  att  kringgå  censur  och  samhälleliga  normdragningar  för  vad  som  uppfattats  som                                                                                                                  

28  _{Johansen,  J  (2007)  Political  satire.  s.  3}  

29  _{Ekström,  M  (2006)  Politiken  i  mediesamhället.    s.  190}   30  _{Johansen(2007)  s.  3}  

legitimt  att  kritisera32.  De  humoristiska  inslagen  har  även  tilltalat  den  breda  publiken  och   bidragit  till  att  politiken  har  betraktas  som  någoting  man  kan  skämta  om,  vilket  har  minskat   gapet  mellan  folket  och  makten33.  Andra  symptomatiska  aspekter  är  att  satir  använder  sig  av   ironier,  metaforer  och  paradoxer  som  retoriska  redskap34.  

2.1.2  SATIR  SOM  HISTORISK  KÄLLA  

Allting  från  det  förflutna  som  går  att  ta  del  av  idag  kan  betraktas  som  ett  historiskt   källmaterial.  De  källor  som  historiker  vanligtvis  använder  sig  av  syftar  till  att  bidra  till  en   förståelse  om  tiden  i  vilken  källan  har  sitt  ursprung.  Detsamma  gäller  när  det  kommer  till  bild   som  källmaterial,  dit  de  politiska  satirteckningarna  tillhör,  där  källan  ska  betraktas  som  en   språngbräda  för  att  skapa  förståelse35_{.  För  att  en  bild  ska  fungera  som  en  språngbräda  måste}   den  placeras  i  ett  historiskt  sammanhang,  då  det  samtida  samhället  både  påverkar  och   påverkas  av  bilden36_{.  Vidare  är  det  viktigt  att  vid  all  form  av  källanvändning  komma  ihåg  att}   källan  uppkommit  eftersom  en  avsändare,  vid  något  tillfälle,  har  haft  en  anledning  att   producera  den  för  ett  speciellt  syfte  och  till  en  mottagare37.    

2.1.3  STUDIENS  UTGÅNGSPUNKT  

I  föreliggande  studie  kommer  vi  att  hämta  inspiration  från  Northrop  Fryes  komponenter,   Mikael  Tossavainens  syn  på  satir  som  en  språngbräda  och  Mats  Ekströms  humoraspekt.   Således  utgår  vi  från  att  politiska  satirteckningar  innehåller  följande  ingredienser:  (1)  ett   politiskt  ställningstagande  och  något  att  ta  ställning  emot,  (2)  reflektioner  av,  och   kommentarer  på,  en  aktuell  debatt  och  (3)  humoristiska  inslag.    

                                                                                                                        32  _{Ekström  (2006)  s.  190}   33  _{Åberg  (2006)  s.  133}   34_{Ibid  s.  26}  

35  _{Rydén,  R  (2006)  Hur  skall  vi  använda  bilder?  Ett  bidrag  till  diskussionen  om  bilder  som  historiskt  källmaterial.}  

s.  491  &  Liepe,  L  (2001)  Konst  som  historiskt  källmaterial?  Om  bildens  epistemologi.  s.  19  

36  _{Tossavainen  (2005)  s.  647f}   37  _{Liepe  (2001)  s.  25}  

2.2  H

Under  den  här  rubriken  kommer  vi  att  redogöra  för  begreppet  historiebruk.  Vi  kommer   också  att  behandla  begreppen  historiekultur  och  historiemedvetande  eftersom  de  är   centrala  för  att  förstå  historiebruk.  Slutligen  presenteras  studiens  utgångspunkt  och  hur  vi   väljer  att  tolka  och  använda  oss  av  historiebruk.  

2.2.1  HISTORIEKULTUR  

I  vid  mening  kan  historiekultur  förstås  som  det  samlade  och  bearbetade  förrådet  av  historia   som  har  blivit  vedertaget  i  sin  tid  och  plats38.  Den  kan  aldrig  sägas  stå  på  egna  ben  utan  är  i   allra  högsta  grad  avhängig  det  omgivande  samhället  och  dess  kontext39.  Den  utgör  således   ramarna  för  den  kollektiva  minnesgemenskapen  och  blir  därför  något  som  människor   medvetet,  eller  omedvetet,  förhåller  sig  till.  Samtidigt  som  historiekultur  existerar  i  sin   samtid  så  menar  Peter  Aronsson  att  den  också  fungerar  som  en  koppling  mellan  det   förflutna  och  nutiden.  Med  andra  ord  kan  den  ses  som  de  spår  som  det  förflutna  lämnar   efter  sig  och  som  går  att  uppfatta  i  efterhand.  Dessa  spår  utgörs  av  de  källor,  artefakter  och   påståenden  som  synliggör  en  förbindelse  mellan  två  olika  tidsdimensioner40_.    

2.2.2  HISTORIEMEDVETANDE  

Historiemedvetande  är  det  begrepp  inom  historiedidaktiken  som  kan  anses  vara  

rotationspunkten  runt  vilken  fältet  har  utvecklats41.  Detta  föranleds  av  det  faktum  att  alla   individer  har  ett,  mer  eller  mindre  utvecklat,  historiemedvetande  som  möjliggör  en   orientering  i  tid  och  rum.  Därav  har  också  flertalet  historiedidaktiker  försökt  att  finna  sin   definition  av  begreppet  och  de  processer  som  understödjer  dess  utvecklande,  vilket  medför   att  begreppet  i  hög  grad  har  blivit  teoretiserat  och  komplext42_.    

Då  vår  studie  avser  att  utmynna  i  någon  form  av  tillämpbarhet  inom  undervisning  kan  det   vara  på  sin  plats  att  utgå  från  den  definition  som  återfinns  i  styrdokumenten,  vilken  hämtar   sin  inspiration  från  en  av  Jeismanns  definitioner  av  historiemedvetande43_:    

38  _{Gustafsson,  H  (2013).  Historia  på  frukostbordet.  Historiebruk  i  två  nordiska  dagstidningar  1987  &  2012.  s.  199}   39  _{Tossavainen  (2005)  s.  647}  

40  _{Aronsson,  P  (2004).  Historiebruk  –  att  använda  det  förflutna.  s.  42}  

41  _{Jensen,  B  E  (1997).  Historiemedvetande  –  begreppsanalys  ,  samhällsteori,  didaktik.  s.  49}   42  _{Thorp,  R  (2013).  Vad  är  ett  historiemedvetande  egentligen  och  varför  är  det  viktigt?  s.  99}  

Karl-­‐Ernst  Jeismann,  Bernard  Eric  Jensen  &  Jörn  Rüsen  har  alla  haft  stort  inflytande.  

43  _{”Historiemedvetande  innefattar  sammanhangen  mellan  tolkning  av  det  förflutna,  förståelse  av  nutiden  och}  

”Historiemedvetande  är  vår  förståelse  av  nutiden,  vår  förmåga  att  tolka  det  förflutna   och  förhålla  oss  till  framtiden.”44  

Med  andra  ord  kan  historiemedvetande  ses  som  sambandet  mellan  de  tre  

tidsdimensionerna  då,  nu  och  sedan  där  dåtiden  endast  skall  förstås  som  en  komponent  i   hur  vi  står  i  förbindelse  med  historien.  Lika  viktigt  blir  också  hur  vi,  med  hjälp  av  dåtiden,   förhåller  oss  till  vår  nutid  och  skapar  förväntningar  på  vår  framtid45.    

2.2.3  HISTORIEBRUK  

Historien  i  sig  själv  kan  inte  sägas  bidra  till  en  ökad  förståelse,  men  bruk  av  densamma  kan   förändra,  ge  mening  och  öka  förståelsen  hos  individer  i  olika  tider  och  samhällen46.  I  och   med  detta  övergår  historien  från  att  vara  en  passiv  berättelse,  till  att  vara  ett  redskap  för  att   hantera  och  påverka  såväl  nutiden  som  framtiden.  Utifrån  detta  perspektiv  ska  historikerns   källmaterial  betraktas  som  tillkomna  för  att  tillfredsställa  vissa  behov  som  individer  under   olika  tider  gjort  bruk  av  för  att  nå  vissa  uppsatta  mål47.  Detta  perspektiv  innehar  också  en   central  roll  i  gymnasieskolans  läroplan,  då  det  kommer  till  uttryck  i  flera  olika  delar  av   ämnesplanen  för  kursen  Historia  1b.  I  ämnets  centrala  innehåll  står  det  att  kursen  ska   behandla:  

”Hur  individer  och  grupper  använt  historia  i  vardagsliv,  samhällsliv  och  politik.   Betydelsen  av  historia  i  formandet  av  identiteter,  till  exempel  olika  föreställningar  om  

gemensamma  kulturarv,  och  som  medel  för  påverkan  i  aktuella  konflikter”.48  

Historiebrukets  roll  i  det  centrala  innehållet  återspeglas  även  i  ämnets  syfte,  ämnets  mål  och   ämnets  kunskapskrav.  Däremot  beskriver  ämnesplanen  användandet  av  historia  på  ett   alltför  öppet  sätt,  där  begreppets  praktiska  tillämpbarhet  inte  blir  synliggjord.  För  att  öka   användbarheten  av  begreppet  och  visa  på  att  historia  kan  brukas  på  olika  sätt  och  med  olika   syften,  finner  vi  det  nödvändigt  att  kategorisera  och  strukturera  olika  sorters  historiebruk.   Klas-­‐Göran  Karlsson  har  utformat  en  typologi  som  vi  finner  passande  för  vår  didaktiska   diskussion.  Kategorierna  ska  inte  ses  som  varandra  uteslutande,  utan  kan  i  flera  fall   samverka  och  vara  svåra  att  särskilja.    

44  _{Skolverket  (2011b).  Om  ämnet  historia  –  kommentarer  till  ämnesplanen  i  historia  för  gymnasieskolan.  s.  1}   45  _{Karlsson,  K-­‐G  (2009)  Historiedidaktik:  begrepp,  teori  och  analys.  s.49}  

46  _{Karlsson,  K-­‐G  (1999)  Historia  som  vapen.  Historiebruk  &  Sovjetunionens  upplösning  1985-­‐1995.  s.  26}   47  _{Ibid,  s.  57}  

Bruk     Behov   Funktion   Vetenskapligt   Upptäcka   Rekonstruera   Verifikation   Tolkning   Existentiellt   Minnas   Glömma   Orientering   Förankring   Moraliskt   Återupptäcka   Rehabilitering  

Restaurering   Försoning   Ideologiskt   Uppfinna  

Konstruera   Legitimering  Rationalisering   Icke-­‐bruk   Glömma    

Utplåna  

Legitimering   Rationalisering   Politiskt-­‐  pedagogiskt   Illustrera  

Offentliggöra   Debattera  

Politisering  

Instrumentalisering   Kommersiellt   Öka  historiens  värde  

Göra  ekonomiska  vinster  

Kommersialisering  

    49  

-­‐   Vetenskapligt  historiebruk:  Den  traditionella  förståelsen  att  det  är  historiker  och   historielärare  som  är  brukare  av  historien.  Dessa  tillhandahåller  den  vetenskapligt   säkerställda  kunskapen  och  låter  den  sedermera  sippra  ned  till  övriga  samhället.   -­‐   Existentiellt  historiebruk:  När  det  finns  ett  behov  av  att  minnas  eller  glömma  för  att  

orientera  sig  i  ett  samhälle  satt  under  press  i  tider  av  förändring.  Bruket  är  av  privat   karaktär  och  något  som  alla  människor  tillämpar,  om  än  i  olika  utsträckning.  

-­‐   Moraliskt  historiebruk:  Sammanhänger  med  oförätter  i  samband  med  maktutövning,  där   individer  eller  grupper  söker  upprättelse.  Således  finns  ett  behov  av  att  återgå  till  ett   tillstånd  innan  oförätterna  ägt  rum.  

-­‐   Ideologiskt  historiebruk:  Historien  läggs  till  rätta  för  att  skapa  en  gemensam   utgångspunkt  och  tona  ner  eventuella  problem,  för  att  på  så  vis  legitimera  en   maktposition.    

-­‐   Icke-­‐bruk:  När  delar  av  historien  medvetet  utelämnas  för  att  samhället  ska  kunna  

legitimeras  på  andra  vis.  Med  andra  ord  tas  det  avstånd  från  den  historiska  dimensionen   och  fokus  hamnar  istället  på  nutidens  och  framtidens  möjligheter.  

-­‐   Politiskt-­‐pedagogiskt  historiebruk:  Målet  är  att  vinna  politiska  fördelar  genom  att   jämföra  nutiden  med  historiska  företeelser.  På  så  vis  används  historien  som  ett  skafferi   där  man  väljer  ut  de  likheter  som  kan  vara  relevanta  för  att  få  ett  politiskt  övertag.  

49  _{Karlsson  (2009)  s.  59  I  Karlssons  originalversion  finns  även  kategorin  brukare.  Vi  har  valt  att  inte  ta  med  den,}  

-­‐   Kommersiellt  historiebruk:  Historiska  företeelser  av  intresseväckande  karaktär  används  i   ett  vinstsyfte.  Historia  blir  på  så  vis  ett  redskap  som  används  i  ett  kommersiellt  syfte50.   2.2.4  STUDIENS  UTGÅNGSPUNKT  

I  den  avslutande  didaktiska  diskussionen  kommer  de  politiska  satirteckningarna  diskuteras   utifrån  vilka  funktioner  de  har  och  vilka  behov  de  avser  fylla  i  sin  samtida  debatt.  Detta   kräver  att  satirteckningarna  inte  bara  diskuteras  utifrån  bruket  av  historia,  utan  också  utifrån   deras  plats  i  det  historiska  sammanhanget.  Därför  måste  man,  för  att  förstå  historiebruk,   också  förstå  sammanhanget  i  vilket  det  verkar  och  kommer  till  uttryck.  Sammanhanget  kan   med  fördel  förstås  genom  att  synliggöra  relationerna  mellan  de  tre  historiedidaktiska   begreppen  som  nämnts  ovan.  Den  första  relationen  är  den  mellan  historiebruk  och  

historiemedvetande,  eftersom  det  sistnämna  styr  hur  det  förstnämnda  kommer  till  uttryck51_.   För  att  förstå  relationen  använder  Peter  Aronsson  sig  av  historikern  Reinhard  Kosellecks   teori  om  erfarenhetsrum  och  förväntningshorisont.  Den  anger  att  beroende  på  hur  vår   förväntningshorisont  ser  ut,  väljer  vi  att,  mer  eller  mindre  medvetet,  lyfta  fram  olika  delar  ur   vårt  erfarenhetsrum52_{.  Med  andra  ord  att  de  förväntningar  vi  har  på  framtiden  också}  

påverkar  vår  syn  på  det  förflutna  och  hur  vi  väljer  att  bruka  historien.  

Den  andra  relationen  är  den  mellan  historiebruk  och  historiekultur,  eftersom  det  är  först  när   historien  brukas  som  historiekulturen  används  och  blir  meningsfull53.  Vi  menar  således  att   historiebruk  är  historiekultur  givet  mening.  Därför  ska  historiekultur  betraktas  som  den   kontext  inom  vilket  historiebruket  kommer  till  uttryck.  

                                                                                                                    50  _{Karlsson  (2009)  s.  56-­‐68}   51  _{Aronsson  (2004)  s.  42}   52  _{Ibid,  s.70f}   53  _{Aronsson  (2004)  s.  42f}  

3.  M

&

Inom  ramarna  för  det  här  kapitlet  kommer  våra  metodologiska  val  att  presenteras  och   diskuteras,  för  att  läsaren  ska  kunna  följa  med  i  studien  och  bedöma  dess  rimlighet.  För   tydlighetens  skull  kommer  kapitlet  att  struktureras  i  underrubriker.      

3.1  S

Föreliggande  studie  kommer  att  ha  en  vetenskaplig  utgångspunkt  inom  hermeneutiken,  där   betoning  läggs  på  tolkning  av  mänskliga  handlingar  och  spåren  av  dessa.  Hermeneutiken  är   en  mångfasetterad  företeelse  inom  vetenskapssamhället  vilket  föranleder  att  det  kan  vara   problematiskt  att  exakt  beskriva  dess  ståndpunkt.  Dock  är  ett  gemensamt  drag  för  all   forskning  inom  hermeneutiken  att  det  går  att  förstå  andra  människor  genom  att  tolka  deras   intentioner  och  avsikter  i  olika  källor54_{.  Förståelsen  kommer  till  uttryck  genom  att  forskaren}   intar  ett  dialogiskt  perspektiv  mellan  sig  själv  och  det  som  studeras55_{.  Ett  annat  gemensamt}   drag  inom  hermeneutisk  forskning  är  att  helheten  är  mer  än  summan  av  delarna.  Forskaren   ställer  således  helheten  i  relation  till  delarna  och  pendlar  däremellan  för  att  på  så  vis  nå  fram   till  en  så  fullständig  förståelse  som  möjligt.  Avsikten  är  alltså  inte  att  nå  fram  till  en  

heltäckande  sanning,  utan  att  snarare  presentera  en  förståelse  som  bygger  på  en  tolkning  av   de  analyserande  objekten56_.  

3.2  V

Det  empiriska  material  som  ligger  till  grund  för  föreliggande  studie  är  tre  olika  politiska   satirteckningar.  De  är  hämtade  från  Dagens  Nyheters  historiska  arkiv  och  representerar  tre   olika  folkomröstningsperioder  i  Sverige57.  

3.2.1  MATERIALINSAMLING  

För  att  samla  in  det  empirska  material  som  studien  grundar  sig  på  valde  vi  att  använda  oss  av   DNs  historiska  arkiv.  Valet  grundar  sig  i  att  DN  har  en  lång  tradition  av  att  publicera  

satirteckningar  och  att  deras  arkiv  tillhandahåller  ett  lätthanterligt,  strukturerat  och   omfattande  historiskt  material.    

54  _{Patel,  R  &  Davidson,  B  (2011).  Forskningsmetodikens  grunder.  Att  planera,  genomföra  och  rapportera  en}   undersökning.  s.28f  

55  _{Florén,  A  &  Ågren,  H  (1998).  Historiska  undersökningar  –  Grunder  i  historisk  teori,  metod  och}   framställningssätt.  s.  126  

56  _{Patel,  R  &  Davidson,  B  (2011)  s.  29f}  

3.2.2  URVAL  OCH  AVGRÄNSNING  

Valet  av  satirteckningar  grundar  sig  i  dels  i  vår  frågeställning,  då  de  av  sin  natur  kan  sägas   åskådliggöra  olika  politiska  motsättningar  på  ett  tydligt  sätt58,  och  dels  i  en  strävan  efter  att   finna  ett  tydligt  och  lättillgängligt  källmaterial  för  att  öka  användbarheten  i  

historieundervisning.  För  att  avgränsa  vår  sökning  efter  politiska  satirteckningar  som   uttryckte  en  tydlig  motsättning  valde  vi  att  fokusera  på  en  politisk  företeelse  med  tydliga   åsiktskillnader.  Valet  föll  på  tre  olika  folkomröstningar  där  satirteckningar  utgjorde  en  del  i   den  samtida  politiska  debatten.  Anledningen  till  att  vi  valde  folkomröstningarna  1922,  1955   och  1980  var  för  att  åskådliggöra  satirens  närvaro  i  den  samhällspolitiska  debatten  under  tre   olika  historiska  sammanhang.  Utifrån  studiens  syfte  valde  vi  att  fokusera  på  en  satirteckning   från  varje  folkomröstningsperiod,  eftersom  vi  vill  exemplifiera  dess  förekomst  över  tid  och   förmåga  att  reflektera  sin  tids  motsättningar.  De  tre  satirteckningarna  valdes  utifrån  de  tre   ingredienser  som  vi  utgår  från  att  satir  ska  innehålla  och  som  presenterats  i  studiens   utgångspunkt59_.  

Då  urvalet  har  styrts  av  vårt  syfte  och  vår  frågeställning  och  därför  haft  tydliga  kriterier  att   utgå  från,  kan  det  sägas  vara  ett  målinriktat  urval.  Urvalsprocessen  innebär  att  materialet   väljs  ut  baserat  på  vad  som  är  relevant  för  de  forskningsfrågor  som  formulerats,  och  medför   låg  generaliserbarhet60_{.  Det  är  dock  av  ringa  betydelse  i  föreliggande  studie,  eftersom  vi  inte}   ämnar  generalisera  utan  exemplifiera.    

3.3  V

Att  använda  bilder  som  empiriskt  material  har  traditionellt  sätt  varit  förbehållet   konstvetenskaperna,  där  det  finns  ett  antal  vedartagna  metoder  att  tillgå.  Inom  

historievetenskapen  saknas  det  dock  motsvarande  metoder  och  därav  förefaller  det  naturligt   att  använda  konstvetenskapliga  metoder  även  i  en  historievetenskaplig  studie.  Däremot  är   det  viktigt  att  vara  medveten  om  att  konstvetenskapens  och  historievetenskapens  avsikter   med  en  bildanalys  skiljer  sig  markant  ifrån  varandra.  De  förstnämnda  söker  förklara  bilderna   med  utgångspunkt  i  det  historiska  sammanhanget,  medan  de  sistnämnda  söker  förklara  det  

58  _{Ekström  (2006)  s.  190}   59  _{Se  kap.  2.1.3}  

historiska  sammanhanget  med  utgångspunkt  i  bilderna61.  Frågan  är  således  inte  om  man  kan   använda  bilder  i  en  historisk  studie,  utan  snarare  hur  man  ska  använda  dem.    

En  vedertagen  metod  inom  bildanalys  är  den  semiotiska  bildtolkningen,  som  har  sina  rötter   inom  lingvistiken.  Därav  betraktas  en  bild  på  samma  sätt  som  en  text,  där  bildens  mening   sätts  i  relation  till  ett  övergripande  teckensystem62.  Metoden  utgår  från  att  analysen  förblir   densamma  oberoende  av  vem  som  utför  den,  vilket  föranleder  att  den  saknar  förmåga  att   betrakta  en  bild  som  ett  uttryck  av  olika  värderingar  och  föreställningar63_{.  Vidare  är  den}   behäftad  med  en  komplicerad  terminologi64  som  tillsammans  med  dess  övriga  begränsningar   gör  att  vi  anser  att  den  är  bättre  lämpad  för  konstvetenskapliga-­‐  eller  lingvistiska  studier.   3.3.1    DEN  IKONOLOGISKA  METODEN  

En  annan  etablerad  bildanalysmetod  är  Erwin  Panofskys  ikonologiska  bildanalys  som   ursprungligen  var  avsedd  för  att  studera  olika  teman  i  renässanskonsten,  men  som   allteftersom  kommit  att  få  ett  vidare  användningsområde  65_{.  Den  fokuserar  på  bildens}   betydelse  snarare  än  dess  form  och  lägger  stor  vikt  vid  att  tolka  och  förstå  denna  betydelse   utifrån  omgivande  kontext66_{.  Metoden  följer  tre  tydliga  sammanlänkade  steg  som  ämnar}   studera  bilden  och  dess  kontext  utifrån  olika  aspekter  och  nivåer.  I  de  två  första  stegen  står   själva  bilden  i  centrum:  (1)  pre-­‐ikonografisk  beskrivning  –  beskrivning  och  identifikation  av   bildens  innehåll  och  (2)  ikonografisk  analys  –  analys  av  innehållets  betydelse.  I  det  tredje   steget  flyttar  man  sig  utanför  bilden:  (3)  ikonologisk  tolkning  –  betydelsen  tolkas  och  sätts  in   i  en  historisk  kontext  för  att  uppnå  en  förståelse  av  bildens  budskap67.  

Metoden  kommer  att  utgöra  grunden  för  studiens  analys  men  eftersom  den  i  grund  och   botten  är  en  konstvetenskaplig  metod,  kan  det  vara  svårt  att  följa  de  tre  stegen  

förbehållslöst68.  Vi  finner  det  problematiskt  att  i  vår  analys  skilja  på  steg  2  och  3,  då  deras  

61  _{Rydén  (2006)  s.  491  &  Liepe  (2001)  s.  19f}  

62  _{Eriksson,  Y  &  Göthlund,  A  (2004).  Möten  med  bilder:  analys  och  tolkning  av  visuella  uttryck.  s.  35f}   63  _{Rose,  G  (2007)  Visual  methodologies  –  An  introduction  to  the  interpretation  of  visual  materials.  s.  106  &}  

Andersson,  L  M  et  al.  (2001).  Bilden  som  källa.  s.  11  

64  _{Rydén  (2006)  s.  492  &  Rose  (2007)  s.  106}   65  _{Eriksson  &  Göthlund  (2004)  s.  33}   66  _{Rose,  G  (2007)  s.  150f}  

67  _{Ibid,  s.  151,  Eriksson  &  Göthlund  (2004)  s.  33f,  Rydén  (2006)  s.  492  &  Boström,  H-­‐O  (2004).  Panofsky  och}   ikonologin.  s.  12f  

fokus  ligger  för  nära  varandra  för  att  kunna  skiljas  åt.  Således  har  vi  valt  att  anpassa  metoden   för  att  öka  dess  tillämpbarhet  i  analysen:  

1.   Beskrivning:  Vad  innehåller  bilden?  

2.   Analys  och  tolkning:  Vilka  motsättningar  reflekterar  bilden  och  varför?  

Beskrivningen  (steg  1)  kommer  enbart  att  fokusera  på  bilden  och  dess  innehåll  utan  att  ta  

hänsyn  till  den  historiska  kontexten.  Steget  kommer  att  fungera  som  en  ingång  i  arbetet  med   den  politiska  satirteckningen  och  ska  betraktas  som  ett  sätt  att  upptäcka  de  olika  

bildelementen.  Analysen  och  tolkningen  (steg  2)  kommer  att  bygga  vidare  på  beskrivningen   och  fokusera  på  vad  utvalda  bildelement  reflekterar  utifrån  sin  samtida  kontext,  och  varför   de  reflekterar  just  detta.  Urvalet  av  bildelement  styrs  dels  av  vår  förståelse  om  

satirteckningens  kontext,  och  dels  av  vår  frågeställning.   3.3.2  KONTEXTENS  BETYDELSE  

För  att  kunna  analysera  de  politiska  satirteckningarna  i  steg  2  behöver  vi  som  uttolkare   ständigt  vara  medvetna  om  att  de  behöver  förstås  utifrån  det  samhälle  i  vilket  de  

producerats69_{.  Således  är  det  viktigt  att  satirteckningarna  sätts  in  i  sin  tids  kontext  för  att  en}   förståelse  av  de  tidsbundna  betydelser  de  förmedlar  ska  uppnås.  Om  ingen  vikt  läggs  vid   kontexten  finns  det  en  risk  att  en  anakronistisk  överföring  av  nutidens  föreställningar  sker70_.     Då  vi  inte  kan  åka  tillbaka  i  tiden  för  att  förstå  det  sammanhang  i  vilket  satirteckningarna   verkade,  är  det  nödvändigt  att  vi  vänder  oss  till  andra  källor  för  att  kartlägga  tidens  åsikter,   idéer  och  föreställningar71.  För  att  sätta  satirteckningarna  i  relation  till  de  kontexter  inom   vilka  de  verkar  kommer  vi  därför  i  analysen  tillföra  olika  relevanta  textuella  källor.  Då  endast   vissa  delar  av  kontexten  är  av  betydelse  i  förhållande  till  satirteckningarna  kommer  de   textuella  källorna  infogas  i  takt  med  att  analysen  fortskrider.  Sålunda  låter  vi  

satirteckningarna  styra  vad  som  är  relevant  i  kontexten.  Vi  utgår  med  andra  ord  ifrån  delarna   och  låter  sedan  dessa  växelverka  med  helheten.  

69  _{Liepe  (2001)  s.  26}  

70  _{Tossavainen  (2005)  s.  650f}  

71  _{Liepe  (2001)  s.  21,  Andersson  (2000)  s.  85  &  Liljefors,  M  (2009).  Förflutenhetens  bilder  -­‐  Att  använda  konst  i}   historieundervisningen.  s.  93f  

3.3.3  METODDISKUSSION  

I  denna  studie  har  tre  politiska  satirteckningar  analyserats  med  fokus  på  deras  förmåga  att   reflektera  politiska  motsättningar.  Detta  har  gjorts  med  hjälp  av  en  modifierad  variant  av   den  ikonologiska  bildanalysmetoden.  Efter  att  ha  tillämpat  vår  modifierade  metod  på   satirteckningarna  kan  vi  se  att  det  första  steget  visserligen  fungerade  väl  som  en  ingång  till   bilden,  men  att  det  däremot  utmynnade  i  en  rad  olika  bildelement  som  inte  var  direkt   relevanta  för  studien.  Det  medförde  att  vi  sedan  fick  göra  ett  selektivt  urval  av  

bildelementen,  där  vår  förförståelse  i  kombination  med  studiens  frågeställning  fick  styra.   Denna  problematik  innebar  att  vi  kontinuerligt  diskuterade  om  steg  1  överhuvudtaget  fyllde   en  funktion  i  analysen.  Vi  beslöt  oss  för  att  använda  steget  i  och  med  att  det  gav  oss  en   anledning  till  att  närmare  studera  bilden  och  på  det  sättet  minska  risken  att  förbise  eller   missa  något  bildelement.  

Vad  det  beträffar  vårt  val  att  kombinera  steg  2  och  steg  3  i  den  ikonologiska  

bildanalysmetoden  anser  vi  att  det,  utifrån  våra  förutsättningar,  fungerade  väl.  Anledningen   till  att  vi  valde  att  sammanfoga  de  två  stegen  var  att  när  man  söker  svar  på  frågan  vad  som   är  betydelsefullt  i  en  satirteckning,  blir  det  också  nödvändigt  att  söka  svar  på  varför  det  är  så.   Således  fann  vi  det  naturligt  att  i  analysen  låta  frågorna  vad  och  varför  ständigt  växelverka   med  varandra,  och  på  så  vis  bidra  till  ett  mer  enhetligt  och  lätthanterligt  analyskapitel.     I  ovanstående  metodkapitel  underströk  vi  vikten  av  att  sätta  satirteckningarna  i  sin  samtida   kontext  för  att  möjliggöra  en  analys72.  Efter  att  ha  genomfört  bildanalysen  kan  vi  konstatera   att  metoden  mister  mycket  av  sin  användbarhet  om  källor  som  står  utanför  bilden  lämnas   därhän.  De  bistår  med  att  bygga  upp  en  bild  av  satirteckningarnas  samtida  kontext  och  är   därför  helt  nödvändiga  om  metoden  ska  tillämpas  inom  historievetenskap.  Utöver  

kontextens  roll  påverkas  analysen  också  av  oss  som  betraktare,  då  vår  förståelse  och  våra   föreställningar  genomgående  inverkar  på  såväl  tolkningen  som  resultatet.    Således  får   analysen  en  subjektiv  karaktär  vilket  innebär  att  den  kan  bli  problematisk  att  återskapa  i  en   annan  studie.  

4.  A

&

I  det  här  kapitlet  kommer  vår  analys  av  de  politiska  satirteckningarna  att  presenteras,  där   varje  folkomröstningsperiod  tilldelas  en  underrubrik.  Varje  underrubrik  kommer  att  bestå  av   de  två  analysstegen  som  har  preciserats  ovan73_{.  För  att  svara  mot  studiens  syfte  ska  kapitlet}   betraktas  som  tre  exempel  på  hur  satir  kan  analyseras  utifrån  dess  förmåga  att  reflektera   motsättningar.  Analysen  kommer  att  ligga  till  grund  för  resultatdiskussionen,  och  i  

förlängningen  den  avslutande  didaktiska  diskussionen.    

4.1  F

1922  

Satirteckningen  publicerades  i  Dagens  Nyheter  den   27  augusti  1922,  samma  dag  som  folkomrösningen   ägde  rum74_{.  Således  publicerades  bilden  innan}   resultatet  var  redovisat.    

I  satirteckningen  ser  vi  en  man  i  profil  iklädd  en  svart   rock,  svarta  byxor,  vit  skjorta,  svart  fluga,  en  hög   svart  hatt  och  ljusa  skor.  Han  står  framåtlutad  med   krökt  rygg  och  böjda  knän  och  har  sina  rynkiga   händer  på  låren.  I  sin  vänstra  hand  håller  mannen  ett   svart  paraply.  Han  står  vid  en  stängd  dörr  och  tittar  

genom  nyckelhålet.  Mannens  ansikte  och  hals  är  rynkiga  och  mungiporna  sluttar  nedåt.  Han   har  insjunkna  kinder,  en  näsa  som  pekar  uppåt,  stora  öron  och  ett  spetsigt  skägg  på  hakan.  I   nederkant  av  satirteckningen  står  det:  En  framtidsutsikt  –  Det  luktar  bränt.    

I  folkomröstningen  fanns  det  två  huvudsakliga  organisationer  som  representerade  varsin   ståndpunkt  kring  införandet  av  ett  alkoholförbud.  Den  ena  organisationen  var  

Förbudsvännernas  rikskommitté  och  förespråkade  ett  ja  till  förbudet  med  argumentet  att  det  

skulle  främja  den  allmänna  folkhälsan.  De  hade  länge  ett  övertag  i  opinionen  tack  vare  en   djup  förankring  i  den  välorganiserade  nykterhetsrörelsen.  Den  andra  organisationen  var  

Landsföreningen  för  folknykterhet  utan  förbud,  vilken  argumenterade  emot  ett  förbud  

genom  att  framhäva  riskerna  med  en  minskad  statlig  kontroll  av  alkoholtillverkning  och   konsumtion.  Den  bestod  mestadels  av  representanter  för  bryggerinäringen  och  tillhörande                                                                                                                  

73  _{Se  kap.  3.3.1}  

74  _{Johansson,  L  (2008).  Staten,  supen  och  systemet.  Svensk  alkoholpolitik  och  alkoholkultur  1855-­‐2005.  s.  217}