I det här kapitlet är vår intention att inleda en didaktisk diskussion kring hur politiska satirteckningar kan användas i historieundervisning, med utgångspunkt i ovanstående analysexempel. Inledningsvis kommer vi att diskutera hur historiebruk kommer till uttryck i de tre politiska satirteckningarna. Därefter följer en diskussion kring kopplingen mellan de historiedidaktiska begrepp som presenterats i teorikapitlet i relation till satirteckningarnas bruk av historia.
Då vi kan se att samtliga satirteckningar innehåller någon form av historiebruk, kan det vara på sin plats att utgå från Karlssons typologi för att diskutera på vilket sätt detta kommer till uttryck100. På så vis kan vi identifiera olika typer av historiebruk och synliggöra hur, och framförallt varför satirteckningarna använder historia såsom de gör.
Gemensamt för de tre satirteckningarna är att de alla använder sig av historia för att föra fram ett budskap. Däremot verkar satirteckningarna i olika tidsperioder, och därmed olika historiekulturer, vilket gör att de delar av historien som blir föremål för historiebruket skiljer sig åt. I figur 1101 använder man sig av historien som ett avskräckande exempel för vad som kommer att hända om ett förbud införs, där hembränningen återigen antas öka. Således väljer man ut de delar av historien som passar för att förstärka sin poäng i den samtida debatten, och samtidigt förtydliga de negativa konsekvenser som representeras av motståndarsidan. Enligt vår uppfattning är det ett exempel på det politiskt-‐pedagogiska historiebruket och vi anser att det kommer till uttryck dels genom bildtexten, och dels genom den oroliga framställningen av mannen som tittar ut genom nyckelhålet. I figur 2102 är det problematiskt att identifiera några specifika bruk av historien, då inga av Karlssons kategorier tycks vara helt tillämpbara. Däremot går det att se spår av olika bruk som till viss del går att härleda till Karlssons typologi. Det går att se ett politiskt-‐pedagogiskt historiebruk då satirteckningen illustrerar en lång historia av ett folk som till stor del har följt i maktens kölvatten, där nutiden får stå som symbol för en brytpunkt. Däremot används inte bruket för att vinna politiska fördelar, utan snarare för att kommentera och stödja övergången till högertrafik. Det går även att se tendenser till ett ideologiskt historiebruk då beslutet att gå
100 Se kap 2.2.3 101 Se Bilaga 1 102 Se Bilaga 2
över till högertrafik betraktas som en rationell handling, trots att det gick emot folkets vilja i den tidigare folkomröstningen. Med andra ord är det själva folkomröstningen som är föremål för det ideologiska historiebruket, där man försöker skapa en gemensam
utgångspunkt och tona ned det historiska perspektivet för att på så vis legitimera det fattade beslutet. I figur 3103 framträder enligt vår tolkning ett politiskt-‐pedagogiskt historiebruk då Harrisburgolyckan används för att måla upp ett framtidsscenario, och underbygga sin ståndpunkt i den politiska debatten. Harrisburg används som en historisk likhet och symboliserar att det som hände i USA lika gärna kan inträffa i Sverige, trots att det var en ovanlig och avlägsen händelse. Således liknar bruket det i Figur 1, då bägge satirteckningarna använder historiska referenser som avskräckande exempel och för att förstärka den avsedda ståndpunkten. Vi kan också se tendenser på ett icke-‐bruk av historia i Figur 3 där syftet är att negligera den historiska dimensionen för att framhäva samtidens och framtidens
möjligheter. Icke-‐bruket kommer till uttryck då Olof Pokus trollar bort en icke önskvärd del av historien och därmed föringar de negativa effekterna av kärnkraften. Följaktligen är icke-‐ bruket inte temat i satirteckningen utan snarare ett föremål för kritik, där motståndarsidans undanhållande av den historiska dimensionen kommenteras och kritiseras.
Som vi kan se i ovanstående analyskapitel är kontexten, eller historiekulturen, en av de viktigaste ingredienserna för att kunna uttolka och förstå vad satirteckningarna vill förmedla. Satirteckningarna använder, som nämnts ovan, referenser till historiska företeelser och brukar därmed historien för att ge sitt budskap dignitet. Dessa historiska företeelser återfinns inom samtidens historiekultur vilken sätter ramar för vad i historien som kan brukas utifrån den samhälleliga förståelsen. Därmed uppstår ett historiebruk i samma stund som satirteckningarna refererar till någon del av den omgivande historiekulturen, som först då kan antas betyda något för de samtida betraktarna. Vi som nutida betraktare har
ytterligare en dimension att ta hänsyn till, då vår historiekultur skiljer sig från den som satirteckningarna verkar inom. Detta får konsekvenser för användandet av satirteckningar i historieundervisning, eftersom elevernas förmåga att orientera sig i en annan historiekultur förutsätter gedigna kunskaper om en annan tid.
Relationen mellan historiebruk och historiekultur, som diskuterats ovan, kan betraktas som ett svar på frågan om vad i historien som står till förfogande för ett historiebruk i
satirteckningarna. Däremot görs ett urval av historiska företeelser baserat på vad man vill uppnå, där vissa delar av den tillgängliga historiekulturen får företräde. Här väljer vi att likställa Kosellecks erfarenhetsrum med historiekultur, och hans förväntningshorisont med det man vill uppnå. I satirteckningarna kan vi se att urvalet kan styras av vilken framtidssyn de vill förmedla, eller med andra ord hur deras förväntningshorisont ser ut. Beroende på hur förväntningshorisonten ser ut väljs olika delar ut från erfarenhetsrummet och ges mening genom att användas för att uppnå det önskade resultatet. Med andra ord inkluderas tre olika tidsdimensioner vilket stämmer väl överens med hur historiemedvetande definieras i rådande styrdokument.
Som vi ser det kan man använda satirteckningar på olika sätt för att synliggöra dels historiebruk, och dels relationen mellan historiebruk och de två andra historiedidaktiska begreppen. Å ena sidan kan satirteckningarna användas som en aptitretare vid uppstarten av ett arbetsområde. De frågor som inledningsvis väcks är tänkta att besvaras under
arbetsmomentets gång och bidrar till en struktur i undervisningen. På så vis fungerar
satirteckningen som en konkret utgångspunkt på vilken eleverna kan applicera de kunskaper som de succesivt kommer att förvärva. I och med att eleverna succesivt blir förtrogna med satirteckningens tidsperiod får de också en förståelse för historiekulturen inom vilken den verkade. Därav ökar också förståelsen för varför satirteckningen skapades och vad man ville uppnå med den, något som föranleds av dess urval av historiska företeelser baserat på det allmänna historiemedvetandet. Detta i sin tur synliggör hur urvalet ges mening och bidrar till att eleverna kan se satirteckningen som ett exempel på hur historia kan användas för ett specifikt syfte. Å andra sidan kan man använda en satirteckning i slutet av ett arbetsområde. Den kan då fungera som en konkretisering av de förvärvade kunskaperna, där eleverna får möjlighet att använda sina kunskaper för att analysera satirteckningens bruk av historia och hur det fyllde en funktion i sin samtid. På så vis tar uppgiften vid där föregående exempel slutar och bidrar till en mer djuplodad förståelse för de förutsättningar som möjliggör ett historiebruk i ett visst historiskt sammanhang. Eleverna får således en möjlighet till en djupare insikt i vilka samhälleliga föreställningar som ligger till grund för satirteckningens bruk av historia. Att använda satirteckningar på det här sättet skulle kunna, förutom att konkretisera begreppet historiebruk, bidra till alternativa perspektiv på historien och i förlängningen en mer nyanserad bild av den aktuella historiekulturen.
Förutom att satirteckningar kan användas för att utveckla och synliggöra ovanstående historiedidaktiska begrepp, kan de också fungera som en lättsam ingång till historieämnet. Satirteckningar innehåller i stor utsträckning humoristiska inslag för att tilltala den breda allmänheten och minska gapet mellan folket och makten. Vi vill mena att de humoristiska inslagen kan fungera på ett liknande sätt i historieundervisning, då de kan väcka elevernas nyfikenhet och bidra till att en beröringspunkt mellan elevernas intressen och
ämnesinnehållet skapas. Givetvis kan inte satirteckningar, trots sina didaktiska fördelar och humoristiska inslag, stå på egna ben i historieundervisningen. De kan däremot fungera som ett välkommet avbräck från den mer traditionella historieundervisningen och ge en glimt in i en svunnen tid. Ett fönster mot det förflutna.
R
EFERENSERTryckta referenser:
Andersson, Lars M et al. (2001) ”Bilden som källa” i Mer än tusen ord – bilden och de
historiska vetenskaperna. Andersson, L M et al. (red). Lund: Nordic Academic Press
Andersson, Lars M. (2000). En jude är en jude är en jude: representationer av "juden" i svensk
skämtpress omkring 1900-‐1930. Lund: Nordic Academic Press
Aronsson, Peter (2004). Historiebruk: att använda det förflutna. Lund: Studentlitteratur Boström, Hans-‐Olof (2004). Panofsky och ikonologin. Karlstad: Karlstad University Press Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber
Bäck, Henry et al.(2015). Den svenska politiken: strukturer, processer och resultat. Upplaga 4 Stockholm: Liber
Ekström, Mats (2006). Politiken i mediesamhället: om nyhetsintervjuer och fotojournalistik. Malmö: Liber
Eliasson, Peter et al. (2012). ”Det är smart att använda historia I nya händelser. Historiebruk i skola och samhälle” i Historiedidaktik i Norden 9. Del 1: Historiemedvetande –
historiebruk. Eliasson, P et al. (red). Malmö: Malmö högskola
Eriksson, Yvonne & Göthlund, Anette (2004). Möten med bilder: analys och tolkning av
visuella uttryck. Lund: Studentlitteratur
Florén, Anders & Ågren, Henrik (1998). Historiska undersökningar: grunder i historisk teori,
metod och framställningssätt. Lund: Studentlitteratur
Hadenius, Stig et al. (1993). Sverige efter 1900: en modern politisk historia. Stockholm: Bonnier Alba
Hirdman, Yvonne (1994). ”Kvinnorna i välfärdsstaten” i Den svenska modellen. Thullberg, Per & Östberg, Kjell (red). Lund: Studentlitteratur
Jensen, Bernard Eric (1997). ”Historiemedvetande – begreppsanalys, samhällsteori, didaktik”, i Historiedidaktik. Karlsson, K-‐G & Karlegärd, C (red.). Lund: Studentlitteratur Johansson, Lennart (2008). Staten, supen och systemet: svensk alkoholpolitik och
alkoholkultur 1855-‐2005. Stockholm: Brutus Östlings bokförlag Symposion
Karlsson, Klas-‐Göran (1999). Historia som vapen: historiebruk och Sovjetunionens upplösning
1985-‐1995. Stockholm: Natur och kultur
Karlsson, Klas-‐Göran (2009). ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys” i Historien är nu –
En introduktion till historiedidaktiken. Karlsson, K-‐G & Zander, U (red). Lund:
Studentlitteratur
Larsson, Olle & Marklund, Andreas (2012). Svensk historia. Lund: Historiska media
Liepe, Lena (2001). ”Konst som historiskt källmaterial? Om bildens epistemologi” i Mer än
tusen ord – bilden och de historiska vetenskaperna. Andersson, L M et al. (red). Lund:
Nordic Academic Press
Liljefors, Max (2009). ”Förflutenhetens bilder -‐ Att använda konst i historieundervisningen” i
Historien är nu – En introduktion till historiedidaktiken. Karlsson, K-‐G & Zander, U (red).
Lund: Studentlitteratur
Lindquist, Per (1997). Det klyvbara ämnet: diskursiva ordningar i svensk kärnkraftspolitik
1972-‐1980. Lund: Sociologiska institutionen
Michanek, Germund (1998). Strindberg i karikatyr och skämtbild: hur vår störste författare
hyllades och smädades i sin samtids skämtpress. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Murhem, Sofia (2006). ”Den svenska arbetsmarknaden under 1900-‐talet” i Sverige -‐ en social
och ekonomisk historia. Morell, Mats & Hedenborg, Susanna (red). Lund: Studentlitteratur
Möller, Tommy (2005). Folkomröstningar. Stockholm: SNS förlag
Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
Rose, Gillian (2007). Visual methodologies: an introduction to the interpretation of visual
materials. London: Sage
Skolverket (2011a). Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för
gymnasieskola 2011. Stockholm: Skolverket
Åberg, Martin (2006). Politikern i svensk satir 1950-‐2000: från folkhemspamp till
välfärdsmanager. Lund: Nordic Academic Press
Östberg, Kjell (2002). 1968 när allting var i rörelse: sextiotalsradikaliseringen och de sociala
rörelserna. Stockholm: Prisma Elektroniska referenser:
Ekström, Emma (2015). Högt i tak i landet lagom? – En studie om satirteckningars plats i
svenska dagstidningar. Institutionen för journalistik, medier och kommunikation.
Göteborgs Universitet. Tillgänglig:
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/40155/1/gupea_2077_40155_1.pdf (2015-‐11-‐17) Gustafsson, Harald (2013). Historia på frukostbordet. Historiebruk i två nordiska
dagstidningar 1987 & 2012. Historisk Tidskrift 133:2. Tillgänglig:
http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2013-‐2/pdf/HT_2013_2_197-‐225_gustafsson.pdf (2015-‐11-‐20)
Johansen, Jørgen (2007). ”Political satire” i Encyclopedia of activism and social justice [Elektronisk resurs]. Anderson, Gary L. & Herr, Kathryn (red). Thousand Oaks: Sage Publications
Lindberg, Karl (2014). Förrädare och pampar – karikatyrer av Socialdemokraterna inom
svensk höger och vänster under 1970-‐talets andra hälft. Institutionen för kultur och
lärande. Södertörns Högskola. Tillgänglig: http://sh.diva-‐
portal.org/smash/get/diva2:730546/FULLTEXT01.pdf (2015-‐11-‐17)
Rydén, Reine (2006). Hur skall vi använda bilder? Ett bidrag till diskussionen om bilder som
historiskt källmaterial. Historisk Tidskrift 126:3. Tillgänglig:
http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2006-‐3/pdf/HT_2006_3-‐491-‐500_ryden.pdf (2015-‐11-‐27)
Skolverket (2011b). Om ämnet historia – kommentarer till ämnesplanen i historia för
gymnasieskolan. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/laroplaner-‐amnen-‐och-‐
kurser/gymnasieutbildning/gymnasieskola/his/comment.pdf?subjectCode=HIS&comment Code=ALL&lang=sv (2015-‐11-‐16)
Thorp, Robert (2013). ”Vad är ett historiemedvetande egentligen och varför är det viktigt?”, i
Kritiska perspektiv på historiedidaktiken. Ludvigsson, D (red.). Aktuellt om Historia,
2013:2. Tillgänglig:
http://historielararna.se/Aktuellt%20om%20historia/Ludvigsson_AoH%202013%202%20 Hel.pdf (2015-‐11-‐24)
Tossavainen, Mikael (2005). Politiskt bruk av Förintelsen i karikatyrer i israelisk dagspress på
minnesdagen för Förintelsen 1959–1993. Historisk Tidskrift 125:4. Tillgänglig: http://www.historisktidskrift.se/fulltext/2005-‐4/pdf/HT_2005-‐4_643-‐
664_tossavainen.pdf (2015-‐11-‐16)
B
ILAGA1
–
F
ÖRBUDSOMRÖSTNINGEN1922
Figur 1. Dagens Nyheter, 27 augusti 1922. Tecknare: Carl Agnar Jacobsson