Examensarbete
Grundnivå
Jag får inte berätta för då blir pappa arg…
En studie om förskollärares olika berättelser kring barn
som antas leva i otrygga hemmiljöer
Författare: Jennifer Dahlin och Sofie Strömqvist Handledare: Maria Olsson
Examinator: Åsa Pettersson
Ämne/huvudområde: Pedagogiskt arbete Kurskod: GPG2DU
Högskolepoäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2021-01-21
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):
Ja ☒ Nej ☐
Förord
Det är fredag och klockan börjar närma sig 18-tiden då sista barnet ska gå hem. Jag sitter med Max i soffan och bläddrar i en bok när jag ser hans pappa komma in genom dörren, vilket Max också verkar göra. Idag såg jag någonting som jag aldrig sett förut. Max stelnar till och springer skrikandes iväg ”jag vill inte hem!! jag vill stanna här!!” Kvar satt jag, förvirrad av det som precis hänt och de tårar som nu föll nedför Max kinder.
Måndagen därpå kommer Max till förskolan, inte alls lika glad som han brukar. Jag kände ett obehag men jag visste inte varför. Senare på eftermiddagen satt vi tillsammans i ateljén och målade. Jag frågade Max vad han målade för något. Han svarade att det var han och hans syster som gömde sig under hans säng för att ingen skulle se dem. Jag frågade då, varför? Han började gråta … Jag omfamnade honom och vi blev sittandes under tystnad. När han senare lugnat sig och slutat gråta sade han “jag får inte berätta, för då blir pappa arg...” Senare samma dag kom Max mamma för att hämta honom på förskolan, det var då jag såg det…. Hon såg skamsen ut, hade blåmärken och små sår i ansiktet. Det var då jag förstod varför Max betett sig annorlunda, att han under dagen upplevts rädd, ledsen och ängslig. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen, jag hade aldrig upplevt något liknande tidigare och jag hade under min utbildning inte heller fått lära mig hur jag skulle agera. Jag frågade tillslut ”hur mår du?” de tre orden fick henne att brista ut i tårar och sakta sjunka ner på bänken i hallen….
För att ge en inblick i vad vårt arbete handlar om valde vi att göra en fiktiv berättelse med inspiration från intervjuerna som genomförts. Vi belyser därmed hur otrygga hemmiljöer kan se ut för ett barn. Detta är dock ett exempel där förskolläraren tydligt kan se vad som pågår i barnets hemmiljö. I andra fall kan det vara betydligt svårare för förskollärarna att upptäcka problematik som finns i barns hemmiljöer. I det här arbetet kommer vi lyfta fram
förskollärares uppfattningar kring otrygga hemmiljöer samt de tecken som uppmärksammats hos de barn som antas leva eller lever i otrygga hemmiljöer. Arbetet kommer även belysa förskollärarnas pedagogiska arbete med dessa barn. Vi hoppas därmed kunna bidra med kunskap kring vilka tecken som kan vara viktiga att uppmärksamma hos barn. Detta för att kunna hjälpa och stötta dem i tid.
Vi är ytterst tacksamma för de informanter som ställt upp och delat med sig av sina
uppfattningar och berättelser. Vi vill även ägna ett stort tack till vår handledare Maria Olsson som stöttat och hjälpt oss, samt bidragit med sina kloka tankar och kunskaper under arbetets gång.
Abstract
Barnkonventionen lyfter vårdnadshavarnas övergripande ansvar för barnets utveckling och hur de uppfostras, dock med hjälp från staten om det behövs. I de fall där vårdnadshavarna inte klarar av att ge barnen goda uppväxtvillkor kan förskolan komma att bli viktig.
Läroplanen för förskolan belyser att förskolans utbildning ska utgå från FN:s barnkonvention och spegla dess innehåll. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om vilka olika
uppfattningar det finns bland förskollärare i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
Metoden som använts är kvalitativa intervjuer med sju förskollärare som sedan analyserats utifrån Bowlbys anknytningsteori. Resultatet i studien visar att förskollärarna upptäckt tecken som bristande social kompetens, oro, rädsla, barns berättelser samt bristande lust till att leka och utforska hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Samtliga förskollärare är överens om att skapandet av en tillitsfull relation och en trygg bas är viktigast i det pedagogiska arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. För att främja detta berättar
förskollärarna att de oftast använder sig av en utvald förskollärare som ger barnet extra tid, exempelvis genom att läsa böcker eller måla tillsammans med barnet. Något som
förskollärarna också lyfter som främjande i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer är en god kontakt med vårdnadshavarna.
Nyckelord:
Otrygga hemmiljöer, anknytning, kompletterande anknytningsperson, barns välbefinnande, förskollärare, förskola
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 1
2. BAKGRUND ... 2
2.1PEDAGOGISK OMSORG I FÖRSKOLAN ... 2
2.2TILLITENS BETYDELSE FÖR BARNETS ANKNYTNING ... 3
2.3VAD SÄGER FN:S BARNKONVENTION OCH FÖRSKOLANS STYRDOKUMENT? ... 4
2.4AKTUELL DEBATT ANGÅENDE OBLIGATORISK FÖRSKOLA ... 4
3. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 5
4. TIDIGARE FORSKNING ... 6
4.1FÖRSKOLLÄRARES ORO KRING DE BARN SOM LEVER I OTRYGGA HEMMILJÖER ... 6
4.2BARNS UPPLEVELSER OCH ERFARENHETER AV ATT LEVA I OTRYGGA HEMMILJÖER ... 7
4.3FÖRSKOLLÄRARES BETYDANDE ROLL ... 8
4.4SAMMANFATTNING AV TIDIGARE FORSKNING ... 9
5. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT ... 10 5.1ANKNYTNING I FÖRSKOLAN ... 10 5.2TRYGG BAS ... 11 5.3INRE ARBETSMODELL ... 12 5.4ANKNYTNINGSMÖNSTER ... 13 5.5KOMPLETTERANDE ANKNYTNING ... 14 6. METOD ... 14 6.1VAL AV METOD ... 14 6.2URVAL ... 15 6.2.1 Presentation av informanter ... 15 6.3PILOTINTERVJU ... 16 6.4GENOMFÖRANDE ... 16 6.5STUDIENS TROVÄRDIGHET ... 17
6.6BEARBETNING OCH ANALYS AV INSAMLAT MATERIAL ... 18
6.7FORSKNINGSETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18
6.7.1 Informationskravet ... 19
6.7.2 Samtyckeskravet ... 19
6.7.3 Konfidentialitetskravet ... 19
7. RESULTAT ... 20
7.1FÖRSKOLLÄRARES UPPFATTNINGAR KRING OTRYGGA HEMMILJÖER ... 20
7.1.1 Vad innebär otrygg hemmiljö? ... 20
7.1.2 Olika tecken hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer ... 22
7.2FÖRSKOLANS PEDAGOGISKA ARBETE MED BARN SOM ANTAS LEVA I OTRYGGA HEMMILJÖER ... 25
7.2.1 Att skapa en trygg bas på förskolan ... 25
7.2.2 Förskolans arbete kring vanvård, fysisk och psykisk misshandel ... 27
7.2.3 Förskollärarnas upplevelser av arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer ... 28
7.3SAMMANFATTNING AV RESULTAT ... 29
8. DISKUSSION ... 29
8.1RESULTATDISKUSSION ... 30
8.1.1 Förskolläraren som kompletterande anknytningsperson ... 30
8.1.2 Förskollärarnas arbete med barn som erfar våld i hemmiljön ... 31
8.1.3 Samverkan med vårdnadshavare ... 32
8.1.4 Fortbildningens betydelse för förskollärares arbete ... 33
8.1.5 Fördelar med obligatorisk förskola ... 34
8.2METODDISKUSSION ... 34 8.3SLUTSATSER ... 36 8.4VIDARE FORSKNING ... 37 9. REFERENSER ... 38 10. BILAGOR ... 42 BILAGA 1-INFORMATIONSBREV ... 42 BILAGA 2–SAMTYCKESBLANKETT ... 44 BILAGA 3–INTERVJUFRÅGOR ... 45
1
1. Inledning
Förskolans läroplan lyfter två av förskolans viktigaste uppgifter, det första är att erbjuda barnen en trygg omsorg och det andra är att skapa grunden för ett livslångt lärande
(Skolverket 2018, s. 7). Barnen ska ges möjlighet att känna trygghet och skapa en positiv bild av sig själva som kompetenta och viktiga individer (Skolverket 2018, s. 10). Under vår utbildning har vi genom nya kunskaper uppmärksammat vad som för oss känns viktigt i vårt kommande arbete inom förskolan, nämligen att skapa trygghet för barnen. En kurs som för oss varit extra intressant handlade bland annat om tryggheten och miljöns betydelse i förskolan för barns personliga utveckling. Under vår verksamhetsförlagda utbildning har vi båda uppmärksammat barn som på ett eller annat vis fått oss att tänka ett steg längre. Exempelvis har vi mött barn som redan från första stund slängt sig runt halsen på oss och accepterat oss direkt utan att vi hunnit skapa en relation. I situationer som dessa har vi funderat över vad barnets agerande kan bero på då relationer till barnen enligt våra erfarenheter brukar ta en längre tid att skapa.
Killén (2014, s. 12) nämner att förskolepersonal oftast är de första personerna som
uppmärksammar situationer där barn lever i otrygga hemmiljöer. I en nationell kartläggning från 2011 hade cirka 14% av barnen någon gång under sin uppväxt blivit slagna i hemmet (Janson, Jernbro och Långberg 2011, s. 108). I en liknande kartläggning från 2016
framkommer det att 36% av barnen varit utsatta för misshandel av någon i hemmet (Jernbro och Janson 2016, s. 23). På dessa fem år har det alltså skett en ökning på ungefär 22%. Å ena sidan ökar andelen barn som lever i otrygga hemmiljöer. Å andra sidan menar Killén (2014, s. 159) att då barn lever i otrygga hemmiljöer kan det bli svårt för förskollärarna att veta hur de ska hantera situationen. Till följd av detta kan förskollärarna distansera sig från problematiken istället för att hjälpa barnet och vårdnadshavarna med situationen (Killén 2014, s. 159).
I och med att det framkommer en osäkerhet hos förskollärare kring ämnet vill vi därmed synliggöra uppmärksammade tecken samt förskollärares arbetssätt med barn som lever i otrygga hemmiljöer. Detta då vi inte fann tidigare forskning som belyser det pedagogiska arbetet med dessa barn.
2
2. Bakgrund
Kommande avsnitt behandlar litteratur angående barns rätt till en trygg uppväxt. Dock är det ingen självklarhet för alla barn. Här belyser vi vad förskolans styrdokument samt FN:s barnkonvention tar upp rörande barns rättigheter. Vi lyfter även relevanta begrepp samt förskollärares betydelse för barn som antas leva i otrygga hemmiljöer relaterad till den aktuella debatten om obligatorisk förskola.
2.1 Pedagogisk omsorg i förskolan
Nästintill varje barn vistas under sina första år på förskolan. År 2019 var strax över 85% av Sveriges barn inskrivna på förskolan, vilket motsvarar cirka 522 000 barn (Skolverket 2020, s. 7). I och med detta har förskolan ett stort ansvar för barnets välmående. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 14) belyser förskolans dubbla uppdrag gällande omsorg och utbildning. Förskolan har med andra ord en skyldighet att lägga grunden för barnens utveckling och lärande inom de ämnesspecifika kunskaperna, exempelvis inom tal- och skriftspråk. Samtidigt ska förskollärarna även ge barnen en god omsorg genom att exempelvis tillgodose deras känslomässiga behov.
Aspelin (2016, s. 49–50) påvisar att omsorg handlar om samspel mellan barn och vuxen. Ett växelspel där den vuxne responderar på barnets behov och undran om hen är omtyckt och betydelsefull. Förskolans läroplan lyfter att god omsorg och utbildning ska bilda en helhet i förskolan (Skolverket 2018, s. 7). Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 16) nämner att miljöns förutsättningar påverkar hjärnans utveckling och att barns erfarenheter i tidig ålder påverkar dem senare i livet. Omsorg är som tidigare nämnt ingen självklarhet för alla barn och kan därför anses vara extra viktig att få på förskolan. Detta så att de barn som inte erfar en trygg miljö i hemmet ges möjlighet att uppleva det på förskolan. I och med det är
förskollärarna särskilt viktiga för de barn som lever i otrygga hemmiljöer (Killén 2014, s. 125).
Killén (2014, s. 128) antyder att relationskompetensen är viktig för förskollärare i arbetet med att skapa goda relationer. Exempelvis om ett barn blir utåtagerande så är det viktigt för
förskolläraren att se till barnets känslor och försöka förstå barnets agerande. Det kan handla om att barnet i sin hemmiljö inte får ge utlopp för sina känslor och tar därmed ut dem på förskolan istället. Trots att ett utåtagerande beteende kan ses som problematiskt i förskolans
3 kontext behöver förskolläraren i dessa fall bemöta barnets känslor, visa empati och förståelse gentemot agerandet. Förskolans läroplan lyfter vikten av att alla ska barn ges förutsättningar för att utvecklas och få sina behov tillgodosedda (Skolverket 2018, s. 6). Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 19) menar därmed att förskollärarnas kompetens kommer att bli en viktig del för barns personliga utveckling. Förskolläraren behöver vara medveten om att omsorgsdelen och bekräftelsen av närhetssökandet är en central del i de yngre barnens personliga utveckling. Fortsättningsvis behöver förskollärarna uppmärksamma barnets signaler i senare åldrar, då de utvecklar andra behov som kan handla mer om sociala och kunskapsspecifika färdigheter (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 19). Exempel på detta kan vara hur barnet behärskar språkets uppbyggnad eller hur de kan agera i en konfliktsituation.
I denna studie kommer omsorg framförallt definieras som relationen mellan förskollärare och barn, men kan i vissa fall även beröra relationen mellan vårdnadshavare och barn. Relationen mellan vårdnadshavare och barn kommer inte undersökas men kommer dock att vara relevant för studien.
2.2 Tillitens betydelse för barnets anknytning
För att skapa en trygg anknytning är tillit en av de viktigaste byggstenarna i processen. Hagström (2016, s. 105) definierar begreppet anknytning som ett känslomässigt band som uppstår i relation till barnet och vårdnadshavarna eller övriga omsorgspersoner som
exempelvis förskollärare. En förutsättning för att skapa en anknytningsrelation är att barnet kontinuerligt träffar omsorgspersonen. Hagström (2016, s. 105) lyfter fram att små barn oftast har mellan tre och fem anknytningspersoner. Dessa kan vara förskolepersonal såsom
förskollärare, men även vårdnadshavare eller andra vuxna i barnets närhet. Beroende på hur barnet blir bemött av dessa utvecklar barnet olika anknytningsrelationer. Den grad av tillit som barnet upplever gentemot anknytningspersonen kommer att avgöra om personen hamnar lägre eller högre i barnets personliga anknytningshierarki. En person som ligger högt upp i barnets anknytningshierarki kan ha skapat en tryggare relation till barnet och känns därmed viktigare vid ett specifikt tillfälle när barnet behöver extra stöd och närhet (Hagström 2016, s. 105). Som barn är det viktigt att känna tillit till den person som anknytningsbandet bildas med. Om tilliten brister i situationer där barnet kräver stöd av en vuxen kommer barnet lära sig att inte visa sitt behov av stöd och tröst (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 52–53). Detta då anknytningsbandet hänger ihop med barnets erfarenheter av hur den vuxne bemöter
4 och hanterar situationer då barnet är i behov av stöd. Om ingen tillit skapas till den vuxne från barnets sida och en otrygg anknytning bildas kan barnet hamna i något som Killén (2014, s. 27) nämner som omsorgssvikt. Att barn lever med omsorgssvikt handlar om att vuxna i barnets nära relationer inte har en fungerande förmåga att uppfatta barnets behov och signaler. Därav får barnet inte sina anknytnings- och omsorgsbehov tillgodosedda. Omsorgssvikt kommer i vår studie att benämnas som bristande anknytning.
Denna studie kommer att belysa vikten av den pedagogiska omsorgen i förskolan, framförallt för de barn som är i behov av extra omsorg då den brister i deras hemmiljö.
2.3 Vad säger FN:s barnkonvention och förskolans styrdokument?
Enligt förskolans läroplan ska förskolan erbjuda en trygg omsorg som bidrar till utveckling och lärande (Skolverket 2018, s. 7). En del i att skapa denna omsorg, utveckling och lärande är enligt Skolverket (2018, s. 17) att skapa en tillitsfull relation och ett bra samarbete med barnets hem. Förskollärarens bemötande gentemot både barn och vårdnadshavare blir alltså en viktig del för att kunna ge barnet de bästa förutsättningarna för både utveckling och
välmående. I förskolans uppdrag ingår det även att synliggöra och tillgodose varje barns behov, samt att de barn som behöver särskilt stöd ska få det (Skolverket 2018, s. 6). Skollagen (2010:800, 8 kap. 9 §) betonar vikten av att alla barn oavsett om det handlar om psykiska, fysiska eller andra skäl, ska få det särskilda stöd som kan behövas för att tillgodose deras behov. I vissa fall kan samtal med vårdnadshavarna angående barnets välmående inte vara det bästa alternativet, då det framkommit att de är en del av den uppmärksammade
problematiken. Exempelvis kan en förskollärare ha uppmärksammat rädsla hos barnet gentemot vårdnadshavaren vid hemgång. Barnet blir då undvikande och visar inga tecken på att vilja följa med hem. I barnkonventionen står det att “Barn har rätt till social trygghet samt till statligt stöd, ifall föräldrar eller annan vårdnadshavare saknar tillräckliga resurser”
(UNICEF 2020).
2.4 Aktuell debatt angående obligatorisk förskola
Förskollärares uppdrag anses som betydelsefullt för alla barn, men kanske framförallt för de barn som inte får sina behov tillgodosedda i hemmet. I detta avsnitt presenterar vi den aktuella debatten som tar upp förskolans viktiga kompensatoriska uppdrag gentemot de barn som inte lever med en trygg, omsorgsfull och utvecklande uppväxt. Å andra sidan tar även debatten
5 upp risken med att vårdnadshavare som vill ha extra tid med sitt barn får den förlorad i och med obligatorisk förskola.
År 2020 lämnade Socialdemokraterna in motionen till riksdagen om “En öppen, obligatorisk och avgiftsfri förskola” (Motion 2020/21:1993). Detta är en motion som väckt många känslor och startat en stor debatt. Är obligatorisk och avgiftsfri förskola ett bra alternativ? Hur skulle det påverka barnen? Kommer det att hjälpa eller stjälpa dem? Höglund och Hägglund (2020) ifrågasätter motionen och menar att obligatorisk förskola innebär att bandet mellan barn och förälder, som med åren ändå tunnas ut, ska börja kapas redan i förskoleåldern. Författarna menar att de vårdnadshavare som prioriterar och pusslar ihop vardagen för att få vara med sina barn de första åren kommer att bli berövade den tiden i och med obligatorisk förskola. Samtidigt lyfter Höglund och Hägglund (2020) att förskolan som politikerna vill ha
obligatorisk, är samma verksamhet som redan nu har dåliga arbetsförhållanden med för stora barngrupper och dåliga arbetsmiljöer. Lindström (2020) menar dock att obligatorisk förskola antagligen inte kommer att innebära samma sak som skolplikt. Författaren påpekar att
motionen är baserad på forskningen som menar att barn som börjar förskolan i tidig ålder har en ökad chans för bättre resultat i den fortsatta utbildningen än de som börjar sent i förskolan, eller inte alls. Vidare belyser Lindström (2020) att det som politiker baserar sina motioner på är forskning och inte deras personliga känslor och upplevelser. För att få fram trovärdiga och relevanta motioner behöver politikerna se till samhällets behov i stort, och inte till de enskilda individernas behov. Detta innebär då också att en motion inte kan göra alla nöjda och
tillfredsställda. Många barn behöver grunden för utbildning och utveckling tidigt i livet och det är det som politikerna nu försöker tillgodose i och med detta förslag (Lindström 2020).
3. Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att öka kunskapen om vilka olika uppfattningar det finns bland förskollärare i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
• Vilka uppfattningar har förskollärare gällande upptäckter av barn som antas leva i otrygga hemmiljöer?
6
4. Tidigare forskning
I detta avsnitt kommer tidigare forskning relaterat till vårt undersökningsområde att
presenteras. Vi kommer att lyfta relevanta delar ur forskarnas resultat samt koppla dessa till vår studie. Det som för oss är relevant är barnens upplevelser att leva i otrygga hemmiljöer samt förskollärares betydande roll.
Då vi sökte tidigare forskning kring vårt valda undersökningsområde valde vi att använda oss av olika databaser. De databaser som användes var Diva, Google Scholar, Avhandlingar.se, Libris och Nordic Base of Early Childhood Education and Care (NB-ECEC). Sökorden vi använde var förskola, kompletterande anknytning, förskol*, risk*, barn*, brist* och utsatt*. På de sidor där avgränsningsfunktioner fanns så begränsades sökningen till att endast visa doktorsavhandlingar, licentiatuppsatser och vetenskapliga artiklar.
4.1 Förskollärares oro kring de barn som lever i otrygga hemmiljöer
Att förskollärare har ett stort ansvar gällande barnen på förskolan är ingen nyhet. Som tidigare nämnts i bakgrundsdelen tar Skolverket (2020, s. 7) upp att nästintill 85% av Sveriges barn är inskrivna på förskola. Barnen tillbringar därmed en hel del av sina första år tillsammans med förskollärarna och de övriga pedagogerna på förskolan. Svensson, Andershed och Janson (2015) har genomfört en studie som syftade till att undersöka förskollärares lång- samt kortvariga oro kring barns hemsituationer. De använde sig av kvantitativa metoder i form av enkäter. Forskarna undersökte i vilken utsträckning barn behövde extra stöd på förskolan, samt hur många av fallen som anmäldes till socialtjänsten då förskollärare uppmärksammat en oro. I denna studie som genomfördes 2010–2011, framkommer det att förskolepedagoger rapporterat en oro över 15% av barnen som ingick i studien (Svensson, Andershed och Janson 2015). Svensson (2013, s. 9) har i sin studie fokuserat på att öka kunskapen om de barn som riskerar att fara illa i sin hemmiljö, vilka faktorer som spelade in samt hur förskolan kan arbeta förebyggande med detta. För att uppnå syftet använde Svensson (2013, s. 40, 42, 45– 46) sig av enkäter samt intervjuer. De som deltog i studien var barn, vårdnadshavare, rektorer samt förskolepersonal. Svenssons (2013, s. 57) delstudie tre, som genomfördes år 2005, visar att två procent av barnens hemmiljöer oroar förskolepedagogerna. En orsak till att Svenssons (2013) och Svensson, Andershed och Janson (2015) studier skiljer sig åt i procentsatserna kan vara det som Jernbro (2015, s. 13) nämner att problemet med barnmisshandel har ökat de senaste decennierna.
7 I både Svenssons (2013, s. 57) och Svensson, Andershed och Jansons (2015) studier var oron från förskolepedagogerna relaterad till barnens utveckling och hälsa. Forskarna såg genom sina studier också mönster för vilka barn som till störst del verkade vara utsatta för en otrygg hemmiljö. Där oro fanns var de flesta barnen flerspråkiga, hade vårdnadshavare från ett annat ursprungsland än Sverige, en ensamstående vårdnadshavare eller vårdnadshavare med låg inkomst- eller utbildningsnivå (Svensson 2013, s. 57; Svensson, Andershed och Janson 2015). Svenssons (2013, s. 53) studie visar också på att de barn som levde med en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning hade större risk för att bli utsatta för våld i hemmet. Svensson (2013 s. 58–59) tar även upp att ju längre oron pågått på förskolan desto större var oron hos förskolepedagogerna. Detta kunde också kopplas samman med ett större behov av särskilt stöd hos barnen. Vidare framkommer det i resultatet att många vårdnadshavare känt sig utelämnade eller haft svårt att acceptera att deras barn blivit diagnostiserade med en sjukdom eller funktionsnedsättning (Svensson 2013, s. 53–55). Svensson (2013, s. 56) skriver vidare att det framkom under intervjuerna att fler av vårdnadshavarna upplevt att de någon gång under konflikter gått för långt gentemot sitt barn. De sätt som vårdnadshavarna tagit till var då framförallt verbala kränkningar men i vissa fall även fysiska handlingar, exempelvis slag.
4.2 Barns upplevelser och erfarenheter av att leva i otrygga hemmiljöer
Att leva i otrygga hemmiljöer kan upplevas olika, vissa barn är mer medvetna om situationen än andra. Jernbro (2015, s. 32) har i sin studie tagit utgångspunkt i barn och ungdomars egna erfarenheter och tankar kring barnmisshandel. Metoden som använts var kvalitativa samt kvantitativa enkätundersökningar (Jernbro 2015, s. 34). I Jernbros (2015, s. 45) studie framkommer det att ungefär 20% av barnen blivit utsatta för någon form av misshandel. Forskaren nämner att denna sorts problematik är något som ökat med åren samt att den är svårupptäckt för exempelvis förskollärare. Därmed finns det en risk för att fler barn far illa i hemmet (Jernbro 2015, s.13). Skerfving (2015) har genomfört en studie där hon undersökte barns upplevelser kring deras uppväxt där psykisk ohälsa förekom hos minst en av
vårdnadshavarna samt hur det påverkat dem. Data samlades in genom 28 intervjuer med barn i åldrarna 9–18 år, varav 18 deltagare var flickor och 10 var pojkar (Skerfving 2015, s. 73). Något gemensamt för de olika avhandlingarna är barnens hängivna känslor till
vårdnadshavaren (Jernbro 2015; Skerfving 2015). Forskarna menar på att oavsett den
problematik som finns i hemmet så är barns lojalitet till vårdnadshavarna stor, dock fanns det en viss besvikelse över att inte ha en trygg punkt (Jernbro 2015, s. 57; Skerfving 2015, s. 45).
8 Jernbro (2015, s. 45) påvisar att problematik i hemmet, såsom våld och försummelse, kan påverka barnet psykiskt trots att barnet visar en lojalitet till vårdnadshavaren. Det som framkommer i studien är att många barn upplevde depressioner och dålig självkänsla som följd av problematiken. I de fall där barnen utsatts för sexuella övergrepp framkommer även känslor av skam och skuld. Skerfvings (2015, s. 148–149) studie visar också på att barn som växt upp med problematik i nära relationer upplevde ångest och tankar om självmord. Gemensamt för studierna är barnens bristande tillit till vuxna då de upplevde att de inte fick någon stöttning eller hjälp vid situationer där det behövdes (Jernbro 2015 s. 45; Skerfving 2015, s. 133). Jernbro (2015, s. 45) nämner att många barn som erfarit misshandel i hemmet inte vågat berätta för någon, framförallt inte för en vuxen person. Skerfving (2015, s. 133) menar på att de barn som lever med problematik i hemmet oftast får ta ett större ansvar över sig själv samt familjen och därmed mister chansen att bara vara barn. Forskaren lyfter även att en del av barnen upplevde livet utanför hemmet som en frizon fylld av glädje och
tillfredsställelse (Skerfving 2015, s. 148–149).
4.3 Förskollärares betydande roll
Skerfving (2015, s. 148–149) nämner att flera av barnen upplevde en frihet utanför hemmet. I och med det kan förskolan bli en viktig plats för barnen. I de utvalda avhandlingarna och artiklarna framkommer det att de barn som på något vis lever i otrygga hemmiljöer upplever tillitsproblem till vuxna samt brist av stöttning. Svensson, Andershed och Janson (2015) kom i sin studie fram till att förskollärarnas oro för barnens hemsituation var nära kopplat till oron kring deras utveckling och hälsa. Det framkommer även att tecken kopplade till barn som far illa i hemmet oftast upptäcks av förskolepersonalen. En begränsning som gjorts i studien var dock att inte ställa specifika frågor om vilka tecken som påvisats utan endast om de upptäckts (Svensson, Andershed och Janson 2015). Svensson, Andershed och Janson (2015) belyser att i de fall där oro för ett barn fanns, var kontakten och kommunikationen med vårdnadshavarna ofta sämre i jämförelse med andra familjer där oron inte fanns. Svenssons (2013, s. 57) studie påvisar också detta, då flera av förskolepedagogerna kände sig osäkra på föräldrakontakten. Samtidigt menar dessa pedagoger att de kände sig trygga i hur de skulle bemöta barnet då det fanns en oro för barnet. I och med pedagogernas osäkerhet i bemötandet av vårdnadshavarna blir det viktigt att öka kunskapen kring bemötandet i utmanande situationer hos personalen. Jernbro (2015, s. 73) stärker dessa tankar då hon tar upp att det behövs ökad kunskap hos förskolepedagogerna.
9 Hagström (2010, s. 20) har genomfört en studie med fokus på förskolans arbete kring barn vars vårdnadshavare lever med psykisk ohälsa. Syftet med avhandlingen var att studera hur pedagoger genom olika fortbildningar kunde utvecklas i rollen som en kompletterande anknytningsperson till barn i förskolan (Hagström 2010, s. 20). Data samlades in genom muntliga och skriftliga berättelser från pedagogerna rörande deras egen utveckling som kompletterande anknytningsperson. Den andra delen som beaktades i samtalen var arbetet med barnen efter fortbildningarna och hur det påverkade dem (Hagström 2010, s. 79). Hagström (2010, s. 19) lyfter fram att ett långsiktigt stöd från pedagoger som kompletterande anknytningspersoner var viktigt för barnets personliga utveckling. Hagström (2010)
fortbildade personal i deras roll som anknytningsperson, detta för att bättre kunna stötta de barn som var i behov av extra stöd. Det framkommer att de pedagoger som deltog upplevde fortbildningen som lärorik och nyttig för deras arbete och att de märkt skillnad i deras arbetssätt (Hagström 2010, s.101). Pedagogerna menar på att deras diskussioner och reflektioner kring arbetet förbättrats och att de med hjälp av teorierna som framkom under fortbildningen fått en djupare förståelse för hur de vill arbeta. Hagström (2010, s.102) lyfter den ökade medvetenheten hos pedagogerna när ett barn är i behov av deras stöttning. Ett exempel som Hagström (2010, s. 103) tar upp är en pedagog som uppmärksammat ett barn som var passivt i leken. Detta var något som pedagogen innan fortbildningen inte alls reflekterat över. Med den nyfunna kunskapen kunde pedagogen se barnets behov från andra synvinklar och därmed hjälpa barnet att bli mer aktiv i leken.
4.4 Sammanfattning av tidigare forskning
De valda studierna har gjorts i kontexter som folkhälsovetenskap, hälsa, psykologiskt och socialt arbete. Endast Hagströms avhandling (2010) ligger inom ramen för pedagogiskt arbete som även är kontexten för vårt arbete. Övergripande för samtlig forskning som tagits upp är att barn som på något sätt lever i otrygga hemmiljöer påverkas i sin personliga utveckling (Jernbro 2015; Skerfving 2015; Hagström 2010; Svensson 2013; Svensson, Andershed och Janson 2015). I Jernbros (2015) studie framkommer vikten av kompetenta pedagoger för barn som far illa i sin hemmiljö. Hagströms (2010) studie påvisar att fortbildningar om
kompletterande anknytning ökade kunskapen kring hur pedagogerna skulle arbeta för att främja barns utveckling. I två av studierna framkommer det att förskolepedagogernas oro för barnen var kopplade till deras utveckling och hälsa (Svensson 2013; Svensson, Andershed och Janson 2015).
10 Utifrån våra sökningar ser vi att det inte forskats så mycket kring hur förskollärare arbetar för att stötta dessa barn. Vi vill med vår studie därför vidga kunskapsområdet genom att delge förskollärares uppfattningar i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
5. Teoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt presenterar vi Bowlbys anknytningsteori som väglett oss i vårt arbete. Denna teori valdes då den synliggör hur olika relationer påverkar barns välmående.
Anknytningsteorin ger oss därför möjlighet oss att uppnå vårt syfte och besvara våra
frågeställningar. Grundaren för teorin är psykoanalytikern John Bowlby, i ett samarbete med psykologen Mary Ainsworth (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 34–36). Edfelt (2019, s. 36–37) skriver att Bowlby från början utgick från relationen mellan mor och barn, men att han sedan utvecklade teorin efter att han fått kritik. Teorin kompletterades då av Ainsworths kunskaper och upptäckter kring att barn kan skapa olika anknytningsrelationer till olika personer som finns i barnets närhet, exempelvis förskollärare (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 36).
Begreppen vi valt att utgå ifrån i vårt arbete är anknytningsperson, anknytningshierarki, kompletterande anknytningsperson, inre arbetsmodeller, anknytningsmönster,
trygghetscirkeln samt trygg bas. Dessa valdes då de möjliggjorde för oss att tydligare synliggöra förskollärares uppfattningar och pedagogiska arbete kring barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
5.1 Anknytning i förskolan
Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 33) påpekar att anknytningsteorin idag är den viktigaste psykologiska teorin angående barn och vuxnas förhållningssätt till närhet, omsorg och skydd. Anknytning kan ses som ett huvudbegrepp till samspel och omvårdnad i nära relationer. Grunden till en bra anknytning är ett välfungerande samspel mellan förskolläraren och barnet. Det centrala blir då att förskolläraren är lyhörd och uppmärksammar barnets alla signaler samt erbjuder stöttning, tröst eller skydd om så önskas. Detta kan bli viktigt för barnets personliga utveckling. Utan trygghet vågar barnet inte utforska sin omvärld, vilket är en viktig del framförallt under barnets första levnadsår (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s.33). Bra relationer är inte något förskollärare bara får, det är en process som tar tid att utveckla. När en god relation och en anknytning utvecklats innebär det att känslomässiga
11 band stärks. Det påvisas ofta genom att barnet söker närhet och trygghet hos förskolläraren och upplever obehag då förskolläraren försvinner (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s.36).
En anknytning behöver inte alltid vara en trygg anknytning, den kan även vara otrygg. Barn i tidiga åldrar söker hela tiden vuxnas närhet och lyhördhet för att få sina behov tillgodosedda. Det är den vuxnes sätt att bemöta barnets signaler som är avgörande för vilken anknytning som bildas. Besvaras inte barnet på önskvärt sätt bildas en otrygg anknytning och det blir därmed viktigt att se situationens helhet (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 37). Det kan till synes se ut som en bra anknytning om fokus ligger på barnets agerande, men det är den vuxnes bemötande som avgör. Exempelvis kan ett barn som ramlat och slagit sig springa gråtandes till den vuxnes famn för att söka tröst, men blir avvisat och får därmed hantera sina känslor själv. Om barnet blir avvisat från sin vårdnadshavare i situationer så kan andra personer i barnets närhet, som exempelvis förskollärare, komma att bli viktiga
anknytningspersoner. Edfelt (2019, s. 36) tar upp att de flesta yngre barn har mellan en och fem anknytningsrelationer till vuxna. Dessa personer är i sin tur ofta också rangordnade utifrån hur trygg barnet känner sig i relationen och vilken hjälp och stöttning barnet får. Hagström (2016, s. 105) lyfter begreppet anknytningshierarki som handlar om att anknytningspersonerna i sin tur också är olika viktiga för barnet. Om flera av barnets anknytningspersoner finns på plats då barnet är i behov av närhet eller tröst så väljer barnet den person som ligger högst upp i anknytningshierarkin.
5.2 Trygg bas
Begreppet trygg bas är ett centralt begrepp i anknytningsteorin och nära sammankopplat med omsorg och anknytningshierarki (Hagström 2016, s. 106). För att ett barn ska våga utforska sin omgivning behöver barnet en person den känner tillit till, exempelvis en förskollärare. Som tidigare nämnt har omsorg en stor betydelse för barnet, tilliten till omsorgspersonen är uppbyggd på erfarenheter där barnet behöver stöd eller tröst. Hagström (2016, s. 106–107) menar att avgörandet för en trygg bas är den vuxnes förmåga till omsorg och att kunna ta sig an barnets behov. Den vuxne behöver även kunna stötta barnet i utmanande situationer och att vara en “trygg hamn” att återgå till. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 44) nämner att barnet måste känna sig trygg med att det finns stöd från den vuxne i form av tillit, trygghet och tröst om så behövs. I förskolan blir förskollärare viktiga personer för barnet, då de kan komma att utgöra den trygga basen. Författarna beskriver den vuxnes dubbla uppdrag med
12 hjälp av en trygghetscirkel som påvisar vad en trygg bas innebär (Broberg, Hagström,
Broberg 2012, s. 44).
Figur 1. Trygghetscirkeln som illustrerar processen trygg bas och säker hamn.(Psykologiguiden 2020, hämtad 2020-11-27)
Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 45) lyfter även fram problematiken i barnets utforskande om tryggheten inte finns hos den vuxne och att det yttrar sig oftast på två olika sätt. Barnet blir antingen osäkert och vågar inte lämna den vuxne för att utforska
omgivningen, eller påvisar inget behov av en trygg hamn att återvända till (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 45). Exempel på detta skulle kunna vara att barnet med en trygg bas under en utflykt till lekparken med förskolan hör förskollärarens stöttning genom fraser som “jag ser dig” eller “det går bra”. Finns inte den trygga basen kan det synliggöras genom att barnet inte söker kontakt med förskolläraren om hen känner sig otrygg eller slår sig, utan löser situationen själv. Hagström (2016, s. 107) menar att bemötandet från den vuxne i samspelssituationer blir avgörande för vilken bild barnet får av sig själv. Författaren
benämner detta som inre arbetsmodeller och dessa kommer att bli viktiga för barnets utveckling samt personlighetsutveckling.
5.3 Inre arbetsmodell
Som tidigare nämnt spelar bemötandet från anknytningspersonen, exempelvis förskollärare eller vårdnadshavare, stor roll för barnets självbild. Killén (2014, s. 50) beskriver att de inre
13 arbetsmodellerna handlar om hur barnet uppfattar sig själv och sina anknytningspersoner samt förväntningarna på anknytningspersonerna i otrygga situationer. Barnet bär med sig de inre arbetsmodellerna vid vardagliga samtalssituationer som sker med andra människor än sin anknytningsperson. Detta kan synliggöras när ett barn börjar förskolan, om barnet har en trygg bas och bra upplevelser gällande lyhörda vuxna, förväntas även en lyhördhet av förskollärarna. För de barn som inte är vana med en trygg bas och vuxna som bemöter deras känslomässiga behov, visar inte heller att de i ansträngda situationer förväntas lyhördhet av förskollärarna. Dessa barn löser oftast situationen på egen hand då de inte vet vilket
bemötande som väntas från de vuxna (Killén 2014, s. 50). Risken med barn som har otrygga inre arbetsmodeller är att de kan få problem i samspel med andra än de närmaste
anknytningspersonerna (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 48). Killén (2014, s. 50) betonar vikten av att arbetsmodellerna kan ändras över tiden, bland annat kan
kamratrelationer eller andra känslomässiga relationer som exempelvis relationen mellan förskollärare och barn förändra tidigare erfarenheter.
5.4 Anknytningsmönster
Anknytning kan synliggöras på flera olika sätt. Ainsworth kom i sina studier fram till fyra olika mönster, trygg, undvikande, ambivalent och desorganiserad (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 51). Författarna lyfter två viktiga aspekter som ligger till grund för hur en anknytningsrelation utvecklas. Den första aspekten är hur ofta den vuxne träffar barnet och hur regelbunden kontakten är. Den andra aspekten belyser hur ofta barnet blivit tröstad av personen. Avgörande för vilken typ av anknytningsmönster som bildas beror på vilket bemötande barnet får av anknytningspersonen (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 67). Barn med en trygg anknytning vågar utforska och erfara världen mer på egen hand, eftersom de vet att de alltid kan återvända till den vuxne om det uppkommer ett hot (Broberg, Hagström och Broberg 2012, s. 51–52). Edfelt (2019, s. 38) beskriver den undvikande
anknytningen som en anknytning då barnet inte visar något behov av den trygga basen som anknytningspersonen ska utgöra. En ambivalent anknytning karaktäriseras enligt Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 53) av en oförutsägbar relation mellan barn och vuxen. Barnet vet därmed inte vilket bemötande det får från den vuxne. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 54) nämner att inom den desorganiserade anknytningen får barnet ofta svårt att skapa någon anknytningsrelation överhuvudtaget då den baseras på rädsla. I vår studie kommer dessa anknytningsmönster att benämnas som trygg anknytning samt bristande
14 anknytning. Begreppet bristande anknytning innefattar både undvikande, ambivalent samt desorganiserad anknytning.
5.5 Kompletterande anknytning
För de barn som inte erfar en trygg anknytning till någon i hemmet kan en kompletterande anknytning till exempelvis en förskollärare bli viktig för barnets utveckling (Killén 2014, s. 51–52). En kompletterande anknytningsperson är en annan vuxen än barnets vårdnadshavare som barnet kan knyta an till och skapa en relation med. Broberg, Hagström och Broberg (2012, s. 279) nämner vikten av en lyhörd, förutsägbar och tillgänglig förskollärare för att stötta de barn som lever i otrygga hemmiljöer. Som kompletterande anknytningsperson i förskolan är det viktigt att synliggöra för barnet att förskolläraren alltid finns tillgänglig oavsett vilka känslor som yttras.
6. Metod
I följande avsnitt kommer metoden för denna studie att presenteras genom underrubrikerna val av metod, urval, pilotintervju, genomförande, bearbetning och analys av insamlat material, forskningsetiska överväganden samt studiens trovärdighet. Med utgångspunkt att undersöka hur verksamma förskollärare upptäcker och arbetar med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer, valdes kvalitativ metod för att uppnå syftet.
6.1 Val av metod
Vi valde att använda oss av kvalitativa intervjuer med förskollärare som metod då syftet med studien var att öka kunskapen om vilka olika uppfattningar det finns bland förskollärare i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Kihlström (2007, s. 48) skriver att en kvalitativ intervju kan jämföras med ett vardagligt samtal, med skillnaden att det finns ett förutbestämt fokus. “Att lyssna på kollegors berättelser har länge varit ett vardagligt sätt för förskollärare att tillägna sig kunskaper utifrån andras erfarenheter som man sedan kan ha nytta av i sin egen praktik” (Löfgren 2014, s. 144). Trots att Löfgren (jfr 2014, s. 144) nämner lyssnandet i ett vardagligt sammanhang ansåg vi att det var relevant för oss även i det vetenskapliga sammanhanget. Detta då förskollärarnas vardagliga uppfattningar och berättelser kring det pedagogiska arbetet blev synliggjorda ur ett bredare perspektiv i vår studie.
15 Eftersom vi fick möjlighet att ta del av sju förskollärares berättelser, synliggjordes även olika arbetssätt som vi kopplade ihop med teorier och tidigare forskning. Den form av intervju som användes var halvstrukturerad livsvärldsintervju. Kvale och Brinkmann (2014, s. 165–166) nämner detta som ett arbetssätt för att beröra ett specifikt ämne utan att bli för specifik. Frågorna utformades så de skulle upplevas öppna och inbjudande till samtal kring
förskollärarnas uppfattningar. Det var viktigt för oss att inte påverka förskollärarnas svar då intervjuerna genomfördes, varken genom vår förförståelse eller våra värderingar (jfr
Kihlström 2007, s. 48). Genom att använda öppna frågor samt följdfrågor vid intervjutillfället gavs förskollärarna möjlighet att till stor del berätta fritt om sina uppfattningar och upptäckter. Det möjliggjorde även för oss som undersökte ett specifikt ämne, att med hjälp av
följdfrågorna fördjupa oss i delar av det som berättats och gynnat vårt syfte. Kihlström (2007, s. 48–49) nämner att den icke förutbestämda ordningen på intervjufrågorna möjliggjorde för förskolläraren att styra samtalet genom sina svar.
6.2 Urval
Intervjuerna genomfördes med sju förskollärare i en kommun på totalt fem olika förskolor. Kommunen valdes ut genom ett så kallat bekvämlighetsurval. Björkdahl Ordell (2007, s. 86) beskriver att detta urval görs genom att forskaren tar det som är mest lättillgängligt och lämpligt för studiens genomförande. Kontakt togs med flera förskolerektorer och genom detta fick vi stöd i vilka potentiella förskolor som kunde väljas ut. De som tillfrågades om
deltagande i studien var utbildade förskollärare med flera års erfarenhet i verksamheten. Ytterligare en avgränsning som gjordes var att förskollärarna skulle vara verksamma i förskolan. Anledningen till att det endast var förskollärare som tillfrågades var för att de dels enligt läroplanen för förskolan har ett uttalat ansvar gällande det målinriktade arbetssätt som förskolan ska använda och som ska främja barns utveckling och lärande (Skolverket 2018, s. 7). En annan aspekt som gjorde att förskollärare valdes var utifrån vår förhoppning om att de genom sin högskoleutbildning fått med sig fler kunskaper samt en större inblick både i läroplan och tidigare forskning i jämförelse med andra pedagoger som arbetar på förskolan.
6.2.1 Presentation av informanter
Nedan kommer en presentation av informanterna i studien. Namnen är fiktiva för att skydda deltagarnas identiteter. I tabellen går det att urskilja ungefär hur många år förskollärarna varit verksamma i förskolan samt om de gått någon sorts fortbildning rörande barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
16 Tabell 1: Presentation av informanternas fortbildning rörande ämnet samt verksamma år som förskollärare.
6.3 Pilotintervju
För att öka trovärdigheten på studien valde vi inför intervjuerna att genomföra två
pilotintervjuer med informanter som hade tidigare erfarenheter kring ämnet. Informanterna som deltog i pilotintervjun deltog inte i den studie som resultatet baseras på. Löfgren (2014, s. 150) beskriver pilotstudie som ett tillfälle att testa intervjufrågorna, sig själv och utrustningen. Efter intervjuerna frågades informanterna vad de upplevt som bra, samt mindre bra med intervjun. Det framkom en önskan om en tydligare introduktion av intervjun samt ett tydliggörande av frågornas formuleringar. Å andra sidan upplevde informanterna frågorna som öppna och ej styrande. En risk som informanterna lyfte var att samtalet dock kunde sväva iväg från det förutbestämda temat. Något vi själva upplevde var att vi behövde ändra
ordningen på frågorna samt strukturera upp följdfrågor för att få ett flyt och säkerhetsställa att intervjuerna höll sig inom ramarna. Under båda intervjuerna ställde en av oss frågorna och samtalade med informanten medan den andra observerade och antecknade. Detta för att inte missa viktiga aspekter för oss som intervjuare. Konceptet att en intervjuade och den andra observerade fungerade bra, därför beslöt vi oss för att fortsätta på samma sätt.
6.4 Genomförande
Innan intervjuerna genomfördes skickade vi ut ett informationsbrev och en samtyckesblankett (Bilaga 1 och 2) till förskollärarna. När samtycket samlats in bestämdes en tid för intervjun. Vi skickade sedan ut tre övergripande teman för intervjufrågorna till förskollärarna. De övergripande teman som användes var:
• Er erfarenhet kring barn som ni tror lever i otrygga hemmiljöer
• Uppmärksammade tecken hos barn som ni tror lever i otrygga hemmiljöer
• Förskolans arbetssätt då ni tror att ett barn lever i otrygga hemmiljöer. Informanter Fortbildning Verksamma år som förskollärare
Anna Ja Mer än 5 år
Beatrice Nej Mer än 35 år
Cindy Ja Mer än 40 år
Denise Nej Mer än 35 år
Elina Ja Mer än 5 år
Frida Ja Mer än 15 år
17 Anledningen till att endast övergripande teman skickades ut och inte de fullständiga frågorna var för att vi ville ta del av förskollärarnas uppfattningar. Om de fullständiga frågorna
skickades ut kunde deltagarna förbereda sina svar för väl och därmed börja fundera kring vad som var rätt och fel och vad vi eventuellt vill ha för svar.
På grund av rådande omständigheter med covid-19 genomfördes samtliga intervjuer via zoom. Varje intervju tog ungefär 25–30 minuter. Intervjuerna spelades in genom Zooms inspelningsfunktion samt genom en telefon på flygplansläge. Vi valde att spela in samtalet med hjälp av telefonen för att säkerhetsställa att en kopia fanns. Anledningen till inspelningen var att vi under intervjun skulle kunna fokusera helt på samtalet och ämnet men ändå kunna registrera det som sagts (jfr Kvale och Brinkmann 2014, s. 218). Intervjuerna inleddes med fem uppvärmningsfrågor som bland annat handlade om hur länge de arbetat och om de fått någon fortbildning. Detta är något som Kihlström (2007, s. 52) uppmuntrar att göra vid genomförande av intervju. De frågor som ställdes var öppna och hade utformats i förväg tillsammans med möjliga följdfrågor (Bilaga 3). Följdfrågorna utformades i förväg utifall att vi inte skulle få fram tillräckligt med information för att kunna uppnå vårt syfte. Anledningen var att vi inte ville ställa ledande frågor, utan låta förskollärarnas uppfattningar styra samtalet.
6.5 Studiens trovärdighet
Trovärdighet är något som vi behövde ta hänsyn till då vår studie genomfördes. Roos (2014, 51) nämner att trovärdighet i vetenskapliga studier handlar om att det insamlade materialet är insamlat på ett grundligt sätt. Vidare måste forskaren säkerställa att mängden informanter är tillräcklig för att kunna dra slutsatser och därmed få ett trovärdigt resultat. Då förskollärare skulle väljas ut inför våra intervjuer användes ett bekvämlighetsurval. Men för att ändå få en så stor bredd som möjligt inom kommunen valdes förskollärare från olika förskolor ut. Detta för att resultatet skulle kunna visa en större bredd när förskollärarna hade olika bakgrunder, arbetsplatser och därmed även olika erfarenheter. De tillfrågade förskollärarna hade flera års erfarenhet inom sin yrkesroll, något som också gör att resultatet blir mer trovärdigt. Dessa förskollärare valdes eftersom de med stor sannolikhet upplevt och erfarit fler situationer kring det berörda ämnet än någon som endast arbetat något år. Kvale och Brinkmann (2014, s. 296) beskriver att den undersökta metoden är viktig att följa för att få ett så trovärdigt resultat som möjligt. I vårt fall handlade detta om att frågorna i intervjuerna gav oss de svar vi behövde för att uppnå syftet och kunna besvara våra frågeställningar. För att säkerhetsställa att frågorna var formulerade på sådant sätt att vi fick fram relevant information så genomfördes
18 pilotintervjuer. Kihlström (2007, s. 231) lyfter fram pilotintervjuer som ett bra arbetssätt för att öka trovärdigheten. Detta innebär att intervjufrågorna testas på andra än de som ska delta i studien men med samma krav på urval. För att nå en god trovärdighet i vår studie genomförde vi därmed två pilotintervjuer för att testa intervjufrågorna. Ytterligare en aspekt Kihlström (2007, s. 232) tar upp är att genomföra intervjuerna i par då det ökar trovärdigheten. Genom att båda deltog under intervjuerna gick det även att ha uppmärksamhet på fler än en sak. I vårt genomförande valde vi därför att en av oss genomförde intervjun medan den andra
antecknade tankar som framkom kopplade till det som sades. Vi spelade även in samtalet med informanten. Detta gjorde vi då Kihlström (2007, s. 232) lyfter att fördelen med ett inspelat material är att det går att försäkra sig om att viktig information inte utelämnas. Samtidigt kan det tydligare synliggöras att frågorna inte varit ledande under intervjutillfället.
6.6 Bearbetning och analys av insamlat material
Det inspelade materialet från samtliga genomförda intervjuer transkriberades för att enklare se mönster, likheter och skillnader för att underlätta analysen (jfr Kvale och Brinkmann 2014, s. 220). Vi valde att inte skriva ned alla uttalanden i intervjuerna som exempelvis “eeh” och “mm” för att transkriberingen skulle bli lättare att förstå i skriftspråk. Kvale och Brinkmann (2014, s. 221–222) skriver att urvalet i hur transkriberingen ska ske inte har några självklara svar utan att det beror på vilken intention forskaren har.
I vår bearbetning och analys av materialet började vi med att båda läste igenom
transkriberingarna flera gånger. Efter att vi läst igenom transkriberingen synliggjordes det vad som för förskollärarna verkade extra viktigt och intressant i och med att samma begrepp lyfts i flera intervjuer. Nyckelord och teman framställdes genom en tematisk analys, som innebar att forskaren synliggjorde hur olika människor såg på samma ämne (jfr Löfgren 2014, s. 152). Begreppen utgjorde basen för våra nyckelord som i sin tur kategoriserades till två teman, förskollärarnas definitioner av otrygga hemmiljöer samt deras upplevelser och arbete kring barns om antas leva i dessa miljöer. De teman som framställdes etablerades i våra
frågeställningar och blev sedan grunden för vår resultatdel.
6.7 Forskningsetiska överväganden
Vid genomförandet av våra intervjuer har vi tagit GDPR i beaktande gällande informanternas personuppgifter (jfr Integritetsskyddsmyndigheten 2020). Det finns enligt Vetenskapsrådet (2017) även andra krav att beakta för att skydda deltagarna i studien. Det finns fyra
19 huvudkrav att ta hänsyn till då forskning ska bedrivas: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Hur dessa har beaktats i vår studie kommer här att presenteras. Då denna studie inte innefattar några känsliga
personuppgifter, har den inte granskats av den forskningsetiska nämnden.
6.7.1 Informationskravet
Enligt Vetenskapsrådet (2017, s. 26) finns det en skyldighet som forskare att informera deltagarna om studien och vad ett deltagande innebär. Detta informerade vi om redan i informationsbrevet som skickades ut med samtyckesblanketten. I informationsbrevet
framkom det att studien var frivillig att delta i, samt att informanterna under intervjuns gång hade rätt att avbryta sin medverkan om så önskades. Det förtydligades även innan
intervjuernas start. En annan viktig aspekt att ta hänsyn till enligt Vetenskapsrådet (2017, s. 26) är att informera deltagarna om hur det insamlade materialet förvaras och vad den ska användas till, samt vad som sker när studien är avslutad. Detta framkom också i
informationsbrevet som deltagarna fick innan intervjutillfället.
6.7.2 Samtyckeskravet
Samtyckeskravet handlar om att informanten själv ska ha rätten att bestämma om denne vill delta eller ej i studien (Vetenskapsrådet 2017, s. 26). Förutom informationsbrevet så skickades även en samtyckesblankett ut. Enligt Vetenskapsrådet (2017, s. 26) ska alltid ett samtycke inhämtas då informanten är aktivt deltagande i studien. Samtyckesblanketten fylldes i med underskrifter av personen som godkänt deltagande samt av oss som genomför studien och vår handledare. Detta för att säkerhetsställa både för oss som genomför studien samt för
informanten att alla krav kommer att beaktas med största varsamhet genom hela studien.
6.7.3 Konfidentialitetskravet
Konfidentialitetskravet är till för att skydda deltagarnas identitet och se till att ingen obehörig kan komma åt information rörande dem (Vetenskapsrådet 2017, s. 40). För att följa detta har vi delgett samtliga informanter fiktiva namn i transkriberingarna så att deras identiteter inte kan synliggöras av andra. De inspelningar som genomförts förvaras på lösenordskyddade datorer för att ingen obehörig ska kunna ta del av dem. I de fall där specifika situationer nämnts av deltagarna har fingerade namn använts för att inte röja identiteter hos de inblandade.
20 6.7.4 Nyttjandekravet
Detta krav handlar om att insamlat material endast får användas för studiens avsiktliga
ändamål då godkännandet från informanten enbart täcker detta (Vetenskapsrådet 2002, s. 14). Vi tar hänsyn till detta genom att förstöra samtlig insamlat material då arbetet är godkänt och klart.
7. Resultat
I det här avsnittet kommer resultatet från intervjuerna med de sju förskollärarna om deras berättelser och uppfattningar kring barn som antas leva i otrygga hemmiljöer att presenteras. De citat som presenteras har till viss del omformulerats för att underlätta läsningen.
Frågeställningarna som besvaras i resultatet är: Vilka uppfattningar har förskollärarna
gällande upptäckter av barn som antas leva i otrygga hemmiljöer? samt vilka arbetssätt lyfter förskollärarna med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer?
7.1 Förskollärares uppfattningar kring otrygga hemmiljöer
I denna del kommer vårt resultat att presenteras utifrån två underteman: Vad innebär otrygg hemmiljö? samt olika tecken hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Det första undertemat synliggör hur förskollärarna ser på begreppet otrygg hemmiljö och visar därmed vad deras berättelser är baserade på.
7.1.1 Vad innebär otrygg hemmiljö?
Förskollärarnas definitioner bygger på deras tidigare erfarenheter kring arbetet med barn där de misstänkt eller haft vetskap om problematiken i hemmet. Medvetenheten om
problematiken har förskollärarna bland annat uppmärksammat genom vårdnadshavares eller barns berättelser. I vissa fall har även anmälningar till socialtjänsten gjorts.
Vårt resultat visar att en bristande anknytning framkommer som en definition av otrygg hemmiljö i samtliga intervjuer. Förskollärarna menar att den kan synliggöras på flera sätt, men att det handlar om att den vuxne av någon anledning inte mäktar med sitt ansvar
gentemot barnet. Det kan exempelvis bero på psykisk ohälsa, missbruk, relationsproblem till sin partner eller förmågan att knyta an till sitt barn. Det har enligt förskollärarna påvisats att vårdnadshavarnas problematik kan resultera i försummelse och att barnen inte får sina behov
21 tillgodosedda. Förskollärarna har erfarit att barn kan påverkas både psykiskt och fysiskt på grund av deras hemmiljö.
Vissa barn blir väldigt påverkade. De kan bli utåtagerande eller bli helt tysta och säger ingenting. Du får inte prata med dem helst. De vill inte att du tar på dem och blir de ledsna så vill de inte att du kommer och tröstar. Alltså det finns så mycket, det finns så många olika sätt de kan påverkas på. (Anna 2020)
Här synliggör förskolläraren att barn kan påverkas på flera olika sätt av den otrygga
hemmiljön. Barnets agerande kan ses som en följd av vilka tidigare erfarenheter de har. De som inte blivit tröstade och fått sina behov tillgodosedda i hemmet förväntar sig inte heller att de får det på förskolan.
I resultaten framkommer också att förskollärarna har erfarenheter av att hemmiljöer har förändrats över tid. Förskollärarna tar upp exempelvis separationer mellan vårdnadshavare eller att en av vårdnadshavarna begått ett brott och avtjänat ett straff. Anna och Denise lyfter ytterligare exempel:
Ja alltså barnet och föräldern hade en jättefin anknytning till varandra, men det fanns andra faktorer som spelade in att det inte var bra. (Anna 2020)
Det kan ju vara så att någonting inträffar, att man tar emot ett barn som har en god anknytning med sina föräldrar. Så jobbar man tillsammans och så upplever man att man får en bra anknytning till barnet och så händer det något allvarligt i familjen, så att kanske det här barnet förlorar sin tilltro till andra människor. Till exempel det här barnet som jag tänker på nu. Det här barnet miste en förälder, och som då i sin anknytning till den andra föräldern blir väldigt orolig att lämna den föräldern. (Denise 2020)
Förskollärarna lyfter att situationer som dessa gör att barnets hemmiljö förändrats och att barn då många gånger kan uppvisa en oro. I exemplet där barnet förlorat en vårdnadshavare kan oron baseras på en rädsla att förlora även sina andra anknytningspersoner. Oron i samtliga situationer kan tolkas som att barnet signalerar för att den trygga basen i hemmet har förändrats eller inte längre finns där.
Otrygga hemmiljöer kan innefatta allt som stör barnets tillit och möjlighet till en trygg
uppväxt. Med andra ord verkar förskollärarna mena att det är de vuxna och deras problematik som avgör vilken sorts hemmiljö barnet får växa upp i. Å andra sidan tar en av förskollärarna upp att:
Inga föräldrar vill misslyckas, det är inte vanligt med föräldrar som vill sina barn illa, det finns några enstaka fall, men de är inte många. (Frida 2020)
22 I citatet kan det tolkas som att de allra flesta vårdnadshavare vill sina barn väl, men att
förutsättningarna för att skapa goda uppväxtvillkor inte finns. En förskollärare tar upp att hon erfarit att vårdnadshavare haft en funktionsnedsättning och därmed inte haft förutsättningarna att knyta an till sina barn.
7.1.2 Olika tecken hos barn som antas leva i otrygga hemmiljöer
Resultaten visar att förskollärarna uppmärksammat vissa faktorer som bidragit till den otrygga hemmiljön. Exempel på sådana faktorer är vårdnadshavares problematik eller plötsliga
händelser i hemmet. Dessa faktorer, har enligt förskollärarna, bidragit till att barnen visat flera tecken i förskolan, exempelvis bristande lust till att leka och lära, bristande social kompetens, eller rädsla.
… Dem otrygga barnen är ofta inte med andra barn och leker, alltså att de inte får följa med andra barn hem och de får heller inte ta med något barn hem. Det viktigaste i dessa familjer är att skydda deras hemligheter… Barn behöver leka, om barn inte leker måste man se det som ett varningstecken. Det ska finnas en nyfikenhet och en lust till att vilja lära och utforska. (Frida 2020)
Då barn inte får leka med andra barn i hemmiljön kan det tolkas som att förskolläraren menar på att det blir ännu viktigare att ge dem den möjligheten i förskolan. Detta för att komplettera de förutsättningar som inte finns i hemmet för en god uppväxt. Förskollärarna ger här uttryck för lekens betydelse då det kan tolkas som att den behövs för att barnen ska våga utforska miljön och utvecklas som individer.
Ett annat tecken som förskollärarna uppmärksammat är uppvisande av bristande social
kompetens. En av förskollärarna påstår att barn som har svårt med det sociala samspelet, både till andra barn och vuxna, ofta har något annat bakomliggande problem som varit grunden till den försvårade kommunikationen, exempelvis otrygga hemmiljöer.
… Äldre barn hamnar lätt i konflikter och får svårt att samspela med andra barn. De är upptagna av sin oro och har svårt att fokusera. (Frida 2020)
I citatet ovan synliggörs det att äldre barn kan hamna i konflikter och ha svårt med det sociala samspelet. Det kan tolkas som att barnet uttrycker känslor som ej är tillåtna i hemmiljön, något som flera av förskollärarna uppmärksammat som tecken. Förskollärarna nämner också att den bristande sociala kompetensen kan påvisas genom gränslöshet gentemot vuxna. Exempel på gränslöshet kan vara att barnen vänder sig till vilken vuxen som helst, känd som okänd, bara de upplever känslan av att bli sedda, hörda och får respons på sina handlingar. I dessa fall kan det tolkas som att barnet fortfarande uppfattar sig själv som värd att bli bemött
23 på önskvärt sätt. Barnet försöker därmed kompensera upp de negativa upplevelserna av
bemötandet i hemmiljön med positiva på förskolan.
Ytterligare ett tecken som en av förskollärarna uppmärksammat är att vissa barn visat en rädsla gentemot vårdnadshavare vid hämtning på förskolan:
Om ett barn visar rädsla för att följa med en vårdnadshavare hem skulle jag börja fundera på vad det här står för? Inte att barnet vill vara kvar och leka utan att det visar en rädsla för att gå med sin vårdnadshavare hem. (Cindy 2020)
Cindy är en av förskollärarna som har över 40 års erfarenhet inom förskolläraryrket. Hon är i denna situation uppmärksam på barnets signaler vid hemgång och tolkar barnets agerande som en rädsla gentemot sin vårdnadshavare. Det kan uppfattas som att hon genom sina erfarenheter och utbildningar fått en ökad medvetenhet som gjort att hon kunnat urskilja barnets vilja och barnets känsla. Barnets agerande kan tyda på att hen upplever en större trygghet och tillit till förskolläraren än till vårdnadshavaren. Vidare påpekar förskollärarna att vissa barn även uppvisar en rädsla gentemot förskollärarna. De har erfarit barn som ryggat tillbaka och tydligt visat att de inte vill att förskollärarna ska närma sig dem eller röra vid dem. De har även upplevt att barn reagerat starkt då de höjt rösten. Barn som uppvisar tecken på rädsla gentemot vuxna i sådana situationer verkar förstås av förskollärarna som att barnet förväntar sig ett visst beteende utefter förskollärarnas handlingar. Det går även att se det som att förskollärarna verkar anta att barnet förknippar närmanden med fysiska handlingar om det är något som erfarits tidigare.
I intervjuerna framkommer det också att en förskollärare uppmärksammat problematik i hemmet genom barns berättelser.
Det var framförallt genom barnets berättelser jag uppmärksammade det, hur de berättade att mamman blev slagen, mamma skrek. Vi går och gömmer oss under sängen under tiden tills det är över. De berättar småsaker som inte låter bra. (Gunnel 2020)
I citatet ovan kan det tolkas som att det verbala språket gjorde att det blev enklare för förskolläraren att uppmärksamma problematiken i hemmet. Det kan också uppfattas som att barnet skapat en tillit och ett förtroende till förskolläraren och därmed vågar berätta för henne. Alla barn i förskolan behärskar dock inte det verbala språket. En annan förskollärare har uppmärksammat tecken som berör barnets olika åldrar och utvecklingsnivåer.
De yngre barnen är missnöjda, de sover inte, äter inte, är gnälliga och klängiga. De agerar väldigt mycket på impuls, överlevnadsinstinkt och kan inte hålla hemlisar. (Frida 2020)
24 Det här kan tyda på att förskolläraren uppmärksammat att även de barn som inte behärskar det verbala språket kan signalera varningstecken. Fridas kommentar kan även tolkas som att de yngre barnen visar att de har ett stort behov av omsorg och närhet.
Baserat på sina erfarenheter har förskollärarna över tid uppmärksammat liknande tecken hos flera barn. Några av förskollärarna berättar att de uppmärksammat mönster utifrån de tecken som visats i förhållande till hur hemsituationen har sett ut. Samtidigt nämner flera av
förskollärarna att alla barn är olika och påvisar tecken på olika sätt. Därmed synliggörs förskollärarnas olika uppfattningar kring uppmärksammade tecken. Det framgår en osäkerhet kring de tecken förskollärarna ser. Kan det uppfattas som mönster eller inte? Förskollärarna uttrycker att vissa barn kan uppvisa flera av de tecken som nämns som riskfaktorer men ändå inte ha någon känd problematik i hemmet. Samtidigt kan barn som visar en lugn och trygg fasad utåt vara de som bär på hemligheter med problematik i hemmet. Det framkommer i intervjuerna att förskollärarna varit med om situationer där de inte haft några funderingar eller känt någon oro kring barnet men att de sedan fått reda på att det funnits en problematik i hemmet.Denise lyfter barnens olikheter och därmed deras olika sätt att visa problematiken i hemmet på:
Barn är olika, en del barn kan skydda sina föräldrar till varje pris och skulle aldrig berätta. En del är oerhört öppna och berättar. Vissa barn kanske visar det när de ritar. (Denise 2020)
I citatet framgår det att förskolläraren i vissa situationer har uppmärksammat problematiken i barnets hemsituation under en ritstund. En tolkning är att barnet har visat sin problematik genom att rita den. På så vis kunde förskolläraren Denise uppmärksamma barnets tecken för att sedan samtala med barnet om teckningen. Barnen som visar problematiken genom dessa icke-verbala handlingar kan vara barn som helst inte pratar om hemsituationen för att skydda sina vårdnadshavare. Att barnet inte berättar för förskolläraren kan även bero på en bristande tillit och att de inte förväntar sig att få stöttning av förskolläraren.
Ytterligare ett tecken som förskollärarna uppmärksammat är barns långa dagar på förskolan. Förskollärarna berättar att det kan tyda på att vårdnadshavarna inte mäktar med sitt ansvar gentemot barnen. En förskollärare nämner även att hon erfarit situationer där vårdnadshavaren sovit istället för att hämta barnet på förskolan. Det kan tolkas som att vårdnadshavarna då väljer att ha sina barn på förskolan långa dagar för att dölja sina brister. Det kan även ses som
25 att vårdnadshavarna vill att förskolan ska kompensera för vårdnadshavarens bristande
omsorgsförmåga.
7.2 Förskolans pedagogiska arbete med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer
I detta avsnitt bygger resultaten på förskollärarnas berättelser om det pedagogiska arbetet med de barn som antas leva i otrygga hemmiljöer. Resultatet presenteras utifrån tre underteman: Att skapa en trygg bas på förskolan, förskolans arbete kring vanvård, fysisk och psykisk misshandel samt förskollärarnas upplevelser av arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
Förskollärarna berättar att det finns både möjligheter och utmaningar i arbetet med dessa barn. Möjligheterna är att de dagligen träffar och samspelar med barnen och vårdnadshavarna och kan i och med det upptäcka eventuell problematik i tid. Förskollärarna har även erfarit utmaningar i arbetet som rör exempelvis relationsskapandet till barnen, känslan av otillräcklighet samt en osäkerhet i svåra samtal med vårdnadshavare.
Konkreta arbetssätt som förskollärarna nämner i deras arbete med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer: samtalar med barnen vid samlingar, efter att de läst en bok eller ritat eller skapat. De nämner även att de använt sig av arbete i mindre grupper samt
arbetsmaterial som exempelvis Friendy1. Det fanns dock en aspekt som framkom från
samtliga förskollärare och som därmed kan tolkas som särskilt viktig: Att skapa en trygg bas.
7.2.1 Att skapa en trygg bas på förskolan
Förskollärarna nämner att skapa trygghet för barnen på förskolan är den viktigaste aspekten i arbetet med barn som antas leva i otrygga hemmiljöer.
Barnen behöver ju inte ha en till plats där man inte får göra utlopp för sina tankar, frågor och frustration. Barnen behöver ju få komma till en plats där allt är tillåtet, självklart under kontrollerande former, för man får aldrig göra illa någon annan. Men de ska fortfarande veta att det är tillåtet för mig att vara arg eller ledsen på förskolan både över den situation som jag har i hemmet och på mig som pedagog men ändå känna att vi pedagoger alltid finns kvar. (Anna 2020)
... att de känner sig lyssnade på och mår bra hos oss, det är jätteviktigt för sådana barn att få vara i förskolan. För att känna sig trygga och sedda, någon som bryr sig om dem om det inte finns någon hemma. Att trivas hos oss, att man lägger en bra grund för dem. (Gunnel 2020)
1 Friendy är ett arbetsmaterial med dockor som representerar olika känslouttryck. Dessa kan användas som hjälpmedel i arbetet med känslor på förskolan.
