Ett antal långtidsarbetslösas erfarenheter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

(1)

Hälsa och samhälle

ETT ANTAL

LÅNGTIDSARBETSLÖSAS

ERFARENHETER AV

ARBETSMARKNADS-

POLITISKA ÅTGÄRDER

CHRISTIAN

TOUCHE

HANDLEDARE: DANIEL ANKARLOO

EXAMINATOR: FINNUR MAGNÚSSON

Examensarbete Malmö högskola

Kurs SA1008 Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2005 e-post: info@hs.mah.se

(2)

2

ETT ANTAL

LÅNGTIDSARBETSLÖSAS

ERFARENHETER AV

ARBETSMARKNADSPOLITISKA

ÅTGÄRDER

Long-term unemployeds´ experiences of unemployment programmes

Christian

Touche

Touche, C. Ett antal långtidsarbetslösas erfarenheter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Examensarbete i socialt arbete 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2005.

I den här studien har den aktiva arbetsmarknadspolitiken speglats utifrån fyra långtidsarbetslösa informanters erfarenheter av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Studien gjordes med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Frågeställningarna tog fasta på informanternas upplevelser, åsikter och attityder kring sin lå ngtidsarbetslöshet. Den har också tagit upp deras jobbsökarbeteende och upplevda chanser till ett framtida lönearbete. Resultatet visade bland att: långtidsarbetslösa medvetet kunde välja att vara utan arbete; att man kunde ha vistats i landet i många år utan att få ett fotfäste på den öppna arbetsmarknaden; att tvångsinslag inom åtgärder väckte misstro; att en ”rundgång” mellan arbetslöshet och åtgärder kunde konstateras; att åtgärder kunde upplevas som ett slöseri; att avhopp från åtgärder kunde ske trots risken för sanktioner från myndigheters sida; med flera resultat.

Nyckelord: Arbetslöshet, arbetslinjen aktiv arbetsmarknadspolitik,

(3)

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BAKGRUND...4 Inledning ...4 Problemformulering ...4 Syfte ...4 Frågeställningar...4 Metod ...4 Urval...4 Övrig informationsinhämtning...5 Forskningsetiska överväganden...5 Etisk prövning ...5

Nyttan med forskningen...5

Resultatets tillförlitlighet ...6

Forskning på området...7

Teorier ...7

Statistisk översikt ...9

Hur väl fungerar åtgärderna? ...9

En kommunal modell för att bekämpa långtidsarbetslöshet ...10

Begrepp ...12 EMPIRI ...15 Mahmoud ...15 Ali...16 Naser ...16 Louise...17

1) Upplevelser av arbetsmarknadspolitiska åtgärder ...18

Upplevelser av attraktion på arbetsmarknaden...18

2) Attityder och åsikter gentemot åtgärder ...19

Åsikter om åtgärder...20

3) Beteende ...20

4) Resultat av åtgärder och framtidssyn angående arbete...21

ANALYS ...21

1) Upplevelser av arbetsmarknadspolitiska åtgärder ...21

Upplevelser av attraktion på arbetsmarknaden...21

2) Attityder och åsikter gentemot åtgärder ...22

Åsikter om åtgärder...23

3) Beteende ...24

4) Resultat av åtgärder och framtidssyn angående arbete...24

SAMMANFATTNING...25

SLUTDISKUSSION...25

(4)

4

BAKGRUND

Inledning

Det har under det senaste decenniet alltmer börjat pratas och debatteras om långtidsarbetslösheten som ett fenomen och som ett problem. I takt med den har man kunnat konstatera en allt striktare tillämpning av arbetslinjen inom svensk arbetsmarknads- och socialpolitik. I den här uppsatsen vill jag belysa fenomenet utifrån några långtidsarbetslösas perspektiv. Hur ser verkligheten egentligen ut för dem, och vilka konkreta erfarenheter kan de delade med sig till oss angående långtidsarbetslöshet? Detta är den aspekt av fenomenet jag vill beskriva.

Problemformulering

En av den svenska arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgifter är att garantera alla arbetsföra människor ett lönearbete. Speciell fokus har på senare tid riktats mot en stor skara långtidsarbetslösa. Ett av tillvägagångssätten för att nå målet är den aktiva arbetsmarknadspolitiken, vilken på senare tid getts en striktare tolkning på arbetslinjen. D v s att bidraget den arbetslöse får i handen alltmer kommit att knytas till en förväntan att denne skall vara aktiv inom någon av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som erbjuds. Tanken med dem är att få igång, eller introducera in, personen i ett produktivt arbetsliv. Med detta system menar man att såväl staten som individen skall bli vinnare: staten genom att slippa betala ut bidrag till den arbetslöse, den arbetslöse genom att han med tiden kan göras sig oberoende av bidragen och garanteras ett självständigt ekonomiskt liv.

Som praktikant på aktivitetscentret Drömmarnas hus i Rosengård fick jag indikationer på att många av de människor som gick på utbildning där aldrig haft ett lönearbete. Detta trots år av erfarenheter inom av samhället erbjudna arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I den här studien vill jag ta en närmare titt på denna problematik

Syfte

Att utifrån ett antal långtidsarbetslösas erfarenheter analysera den aktiva arbetsmarknadspolitiken.

Frågeställningar

1. Vad har de för upplevelser av arbetsmarknadspolitiska åtgärder?

2. Vad har de för attityder och åsikter gentemot arbetsmarknadspolitiska åtgärder?

3. På vilket sätt har deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder förändrat deras beteende beträffande jobbsökning?

4. Hur värderar de sina chanser till arbete?

Metod

Metoden jag använt mig av är kvalitativa intervjuer av semistrukturerad karaktär. Jag bedömer den metoden vara bäst för att komma på djupet i ämne av det här slaget.

Urval

Valet av huvudinformanter har utgått ifrån intentionen att de alla skall ha mångårig erfarenhet av långtidsarbetslöshet (alternativt har varit

(5)

5

långtidsarbetslösa) och att de alla har ett flertal arbetsmarknadspolitiska åtgärder bakom sig. Intentionen har också varit att ha ett så brett urval som möjligt angående kön, etnisk tillhörighet och ålder.

Övrig informationsinhämtning

Förutom fyra långtidsarbetslösa som utgjorde mina huvudinformanter har jag intervjuat tre myndighetspersoner. De senares svar har använts för att få en bredare förståelse av det studerade ämnet. I bakgrundsdelen har svaren använts för att belysa ämnet, i den empiridelen även som kommentarer till svaren från huvudinformanterna. De intervjuade är alla anställda på AUC Hyllie i Malmö: Mikael Persson som är kommunens kundvärd och som har daglig kontakt med kunderna där; Péter Bódis som är planeringssekreterare och som genom pivottabeller i AUC:s registreringsprogram DART kunde skräddarsy den information i AUC:s statistik jag efterfrågade; samt Robert Baranowski som är arbetsförmedlare och som dagligen stöter på långtidsarbetslöshetens problematik. Till hjälp vid intervjuerna använde jag mig av en intervjuguide (se bilaga 1). Övrig information har inhämtats via existerande litteratur på området.

Forskningsetiska överväganden

Att vara långtidsarbetslös kan vara både en börda och ett stigma att bära på. Jag är i min undersökning medveten om att det inte är helt lätt att utlämna information om sig själv om något som kanske upplevs som ett personligt misslyckande. Personer kan i en intervjusituation reagera på olika sätt. Någon upplever kanske att äntligen finns det någon som vill lyssna på mig och min historia. Medan andra kan reagera med tystnad och fientlighet eller för tillfället anpassade svar.

Innan intervjuerna med huvudinformanterna sätter igång kommer jag muntligen att upprepa den information som fanns i ett tidigare hemskickade brev, nämligen möjligheten att när som helst avbryta intervjun. Några påtryckningar om vidare deltagande kommer då inte att göras. Redan inhämtad information från avhoppade informanter kommer inte att presenteras i slutmaterialet. Min förhoppning är att informationen som mina informanter kan ge blir en pusselbit i debatten om hur man bäst skall hantera långtidsarbetslöshet.

Etisk prövning

Innan intervjudelen kunde ta sin början har projektet genomgått en etisk prövning. Malmö högskolas etiska nämnd fann projektet ur etisk synvinkel vara godkänt.

Nyttan med forskningen

Min huvudsakliga förhoppning är att göra de långtidsarbetslösas röst hörd, och att detta på så vis skall gagna dem som inte fått chansen att komma ut i arbetslivet. Vad tycker egentligen de som är mest drabbade av långvarig arbetslöshet och vilken inställning har det till riktade samhällsåtgärder? Hur ser de på dessa fenomen? Vilka tankar, känslor och eventuella lösningar har de att tillföra? På vilket sätt skall vi (jag som socionom, samhället, myndigheter) i så fall ta vara på deras erfarenheter? Jag vill med deras svar komplettera den befintliga debatten i ämnet. Resultaten kommer att publiceras på Malmö högskolas hemsida för vem som helst att ta del av. Ingen av huvudinformanterna kommer i materialet att figurera med sitt namn.

(6)

6

Resultatets tillförlitlighet

Med en kvalitativ undersökning av denna karaktär anser jag att det inte går det att dra några slutsatser som kan sägas var allmängiltiga för alla långtidsarbetslösa. Meningen med forskningen är i första hand att plocka fram några röster ur ett urval som utgörs av cirka 70 000 långtidsarbetslösa, och utifrån dem ställa dem i relation till större sammanhang. Vissa långtidsarbetslösa kommer förmodligen att känna igen sig i berättelserna.

Det slutliga urvalet av huvudinformanter skedde inte helt förutsättningslöst. En av dem kände jag sedan innan, medan tre andra förmedlades till mig genom kontakter. Jag bedömer att tidigare bekantskap med en informant kan ha både fördelar och nackdelar. Genom bekantskap till en person har man en annan möjlighet att förstå honom och hans historia och relatera det han säger till tidigare förvärvade kunskaper om honom. Förhoppningsvis känns också intervjusituationen från informanternas sida mindre besvärande med en bekant person. Nackdelen jag ser med bekantskap är att informanten för intervjuarens skull tillrättalägger svaren.

I urvalet bedömer jag att jag inte fått med en viss grupp människor, de som kanske känner sig stigmatiserade eller skamfulla över sin situation och som därför avböjer deltagande, eller som av andra anledningar inte vill prata om sin situation som långtidsarbetslös. Två potentiella informanter tackade först ja, för att vid ett senare tillfälle tacka nej. Detta bedömer jag snedvrider något det slutliga resultatet till förmån för den gruppen människor som känner sig mindre besvärade av ett deltagande i en sådan studie.

I två intervjusituationer med huvudinformanterna lät jag bli att banda samtalen. Detta efter övervägande i situationen att en bandspelare skulle ha en störande effekt på samtalets gång. Värdet av det informanterna säger blir därför lidande emedan jag inte i efterhand har de exakta citaten att falla tillbaka på. Erfarenheten av tidigare bandade intervjuer säger mig att sammanhanget i vad folk säger är lättare att förstå med den fulla texten framför sig, inklusive felsägningar och pauser.

Detta ställer forskaren inför ett dilemma: Ju större kulturellt, emotionellt, klassmässigt, utbildningsmässigt gap det råder mellan informant och intervjuare desto mindre chans blir det att en intervju kan komma till stånd. För forskaren kan det på ett medvetet eller omedvetet plan leda till att han kommer att söka sig till de informanter han finner lättast att nå, som han bäst passar ihop med och som han känner mest sympati för. På det viset kan forskaren förlora många värdefulla potentiella informanter, kanske just de viktigaste utifrån det forskningsämne han avser att belysa. För min del ville jag försöka fånga in dem jag upplevde som stod längst från arbetsmarknaden. Men jag tror också att det är den gruppen som ur forskningssynpunkt är svårast att nå. Utan att riktigt kunna påverka det kan forskaren få en viss skev selektion av sitt material.

(7)

7

Forskning på området

Många titlar belyser ämnet långtidsarbetslöshet exempelvis AMS rapport Om långtidsarbetslöshetens orsaker [1]. Tapio Salo nen och Rickard Ulmestig har tagit en närmare titt på den aktiva arbetsmarknadspolitiken på ett kommunalt plan [2]. AMS gör sedan ett antal år tillbaka en årlig uppföljning av de arbetsmarknadspolitiska programmen ur ett arbetsgenererande perspektiv [3]. Dessa tar dock inte upp de långsiktiga konsekvenserna av dem. Om arbetslöshet och bidragsberoende har belysts utifrån många olika håll i antologin Bidrag genom arbete [4]. Till. Uppföljningar har gjorts inom vissa projekt om sysselsättningsskapande effekter, här kan nämnas IFAU:s Rapport 2002:10 om ett projekt i Rinkeby Arbetscentrums regi [5]. Det finns tidigare forskning på ämnet angående arbetsmarknadssituationen för personer med utomeuropeisk bakgrund bl a av Edin & Åslund (2001). Knocke & Hertzberg (2000) har belyst ämnet utifrån arbetsgivares krav på utbildning och kunskap [6]. Även kvalificerade uppföljningar har gjorts under 1990-talet med tonvikt på invandrarskap, en del med kvalitativ ansats, bl a Andersson (1998) och Franzén (1997) [7].

Teorier

Med en kraftig nedgång i konjunkturerna under 1990-talets första år och den statsfinansiella kris som följde kom kraven på förändringar i välfärdspolitiken. Ett av de välfärdssystem som blev kraftigast påverkat av de neddragningarna som följde var sjukförsäkringssystemet. I mindre omfattning kom arbetslöshetsförsäkringarna att blivit påverkade [8].

Traditionellt sett har man i Sverige försökt lösa kraftiga samhällsekonomiska ”chocker” med en aktiv arbetsmarknadspolitik och man hade hoppats kunna lösa även den här massarbetslöshetsperioden på samma sätt. Den här gången har man dock inte lyckats. Den svenska arbetslösheten befinner sig för svenska mått mätt på en mycket hög nivå [9].

REFERENSER

1

Ura 1999:11 Om arbetslöshetens orsaker; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

2

Salonen, T & Ulmestig, R (2004) Nedersta trappsteget. En studie om kommunal

aktivering; Växjö: Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete vid Växjö

universitet

3

Abdi, F (2003) Uppföljning av deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning

andra kvartalet 2003; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen.

4

Betänkande av Storstadskommittén SOU 1996:151 Bidrag genom arbete – En

antologi; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

5

Hallsten, L Isaksson, K & Andersson, H (2002) Rapport 2002:10 Rinkeby

Arbetscentrum - Verksamhetsidéer, genomförande och sysselsättningseffekter av ett projekt för långtidsarbetslösa invandrare; Uppsala: IFAU Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering 6 a a 7 a a 8

Björklund, A Edebalk P G Ohlsson, R & Söderström, L (1998)

Välfärdspolitiks rådets rapport. Välfärdspolitik i kristid – håller arbetslinjen?

Stockholm: SNS förlag

9

(8)

8

Det finns bland forskarna ett antal förklaringsmodeller till den kvarstående höga arbetslösheten. En av dem hävdar att efterfrågan på arbetskraft har förskjutits till förmån för en alltmer högutbildad och erfaren arbetskraft där man i sammanhanget också kunnat konstatera en ökad lönespridning. Den nya ekonomin har efterfrågat mer arbetskraft av tillfälligt slag. För svenska förhållande har man också kunnat konstatera att verksamheter alltmer utvecklats kring en kärna av fast anställda. Dessa tendenser brukar kopplas samman med en tilltagande internationalisering och förbättrade kommunikationer vilket för Sveriges del inneburit större konkurrens framför allt från låglöneländer. I Sverige har man också kunnat konstatera en demografisk förändring med en alltmer åldrande befolkning [10].

Tillsammans utgör de nya förhållanden också ändrade förutsättningar för den svenska välfärdspolitiken. I stor utsträckning har välfärdens förmåner i Sverige knutits till medborgarnas egna arbetsinsatser. Detta system gäller för barnomsorg, föräldrapenning, sjukpenning och arbetslöshetsunderstöd. Begreppet workfare brukar användas i detta sammanhang - till skillnad från begreppet welfare, där välfärden inte är knuten till medborgarnas arbetsinsats [11].

En av faktorerna till hög arbetslöshet bland personer födda utomlands har varit vistelsetiden i Sverige. Särskilt hög arbetslöshet har kunnat konstateras bland dem som invandrat till Sverige efter 1993. För vissa åldersgrupper låg den på över 50 procent 1997. Dessutom har många som invandrat till Sverige aldrig fått tillträde till arbetsmarknaden och har därför inte kunnat registreras som arbetslösa. Björklund et al (1998) menar att detta är ”symptom på svåra integrationsproblem” [12].

Resultatet av 1990-talskrisen blev en kraftig höjning av arbetslösheten och en radikal omställning i organisering av produktionen, vilket har satt välfärdspolitiken för stora påfrestningar [13].

Efter 1990-talet har större börda lagts på kommunerna att lindra effekterna av arbetslösheten. Det som oftast stått till buds har varit lokala åtgärder. Till lokala åtgärder räknas den verksamhet som kommunerna bedriver och som står utanför de konjunkturberoende arbetsmarknadsprogrammen (exempelvis arbetsmarknadsutbildningar - se definition i kapitlet Begrepp sidan 10) som ligger inom AMS och arbetsförmedlingens programutbud. 1998 infördes en lagmässig reglering av socialtjänstlagen med en tvingande koppling mellan aktivitetsdeltagande och behovsprövat bidrag. Dessa särskilda arbetsmarknadsåtgärder benämns ibland ”aktiveringsprogram” [14].

REFERENSER

10

a a Björklund, A Edebalk P G Ohlsson, R & Söderström, L (1998)

Välfärdspolitiks rådets rapport. Välfärdspolitik i kristid – håller arbetslinjen?

Stockholm: SNS förlag 11 a a 12 a a 13 a a

(9)

9

Salonen & Ulmestig (2002) menar att alltfler blivit hänvisade till lokala åtgärder oavsett utformning och kvalitet medan allt färre har blivit erbjudna åtgärder genom de nationella konjunkturberoende programmen. Författarna uppskattade att det 2002 fanns cirka 800 lokala arbetsmarknadsprogram (cirka 130 i Malmö) men att man nästan undantagslöst saknade kunskap om huruvida dessa ökade deltagarnas chanser till självförsörjning. Den allt starkare kopplingen mellan socialtjänst och arbetsmarknad menar författarna ger följder för hur professionen bedrivs och att det finns risk för ett mer sanktionsinriktat socialt arbete [15].

Statistisk översikt

I siffror kan man jämföra resultaten med övriga Europa eller med resten av världen. De långtidsarbetslösa har i Sverige sedan början av 1990-talet legat på omkring 120 000 (enligt AMS beräkningssätt 1996) för att vid slutet av decenniet sjunka till cirka 90 000 exklusive handikappåtgärder. Enligt OECD:s [16] sätt att räkna långtidsarbetslöshet (minst 1 års arbetslöshet) har den svenska långtidsarbetslösheten varit måttlig i jämförelse med andra länders. För 1997 gällde siffrorna cirka 9 procent för USA, cirka 67 procent för Italien och cirka 29 procent för Sverige. De arbetslösa utgör idag 5,7 procent av den svenska arbetskraften (som består av cirka 4 384 000 mä nniskor) varav 30,7 procent eller cirka 76 000 personer räknas som långtidsarbetslösa enligt AMS definition [17]. Bland alla arbetslöshetskategorier är det de långtidsarbetslösa som har den lägsta övergångsfrekvensen in till ett nytt arbete. För Malmös del var 7,5 procent (12 673 personer) i juli 2004 arbetslösa. Under samma månad var genomsnittet för riket 4,9 procent. Siffror för 1997-2004 visar att Malmö under den här perioden haft en markant högre arbetslöshetsstatistik är riket i övrigt [18].

Hur väl fungerar åtgärderna?

Varje år gör AMS en utvärdering av sina arbetsmarknadsutbildningar. Resultaten visar att i genomsnitt 65 procent av respondenterna för undersökningen hade ett arbete 6 månader efter avslutad utbildning. 17 procent avbröt, knapp hälften av dem p g a arbete. De flesta som deltog gjorde det för att höja sin kompetens eller för att byta yrke. 86 procent av dem som deltog uppgav att de arbetade inom för deras arbetsmarknadsutbildning relevant område, högst träffsäkerhet fann man

REFERENSER

14

Salonen, T & Ulmestig, R (2002) Nedersta trappsteget – En studie om

kommunal aktivering; Växjö: Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete

vid Växjö universitet

15

Salonen, T & Ulmestig, R (2002) Nedersta trappsteget – En studie om

kommunal aktivering; Växjö: Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete

vid Växjö universitet

16

Ura 1999:11 Om långtidsarbetslöshetens orsaker; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

17

SCB. Sammanställd månadsstatistik ur SCB:s Arbetskraftsundersökning (AKU),

ej säsongsrensade för februari 2005.

18

Malmö stad (www.malmo.se>Fakta om Malmö>Statistik>03 Näringsliv och arbetsmarknad>Arbetslöshet) 2005-05-03

(10)

10

inom vårdutbildningar, lägst inom datautbildningar. 89 procent ansåg att de fått nytta av sin utbildning i den nuvarande anställningen [19].

Det kommunala samverkansprojektet AUC i Malmö skrev under år 2004 ut 62 procent av dem som skrevs in, 47 procent p g a arbete och 19 procent p g a studier. 9 procent av dem som skrevs in (2000-2004) blev åter aktuella på socialförvaltningen. Under perioden april/maj 2004 avbröt 20 procent sin planering eller blev åter aktuella från den samhällsfunktion de en gång blev anvisade. Den kvalitativa utvärderingen på AUC Hyllie görs via ett nöjdhetsindex (1-10) där de åtta utvärderade projekten för 2004 fått ett medelvärde på 6,5 [2021].

De lokala arbetsmarknadsåtgärderna räknas i normala fall inte in i den officiella arbetsmarknadsstatistiken.

Obalansen är ett begrepp som används för att räkna deltagare i konjunkturberoende program (se definition i kapitlet Begrepp sidan 10) och arbetslösa inom ett begrepp. Personer i den gruppen uppgick till 315 000 personer – 116 000 av dem var deltagare i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen 2003 [22].

En kommunal modell för att bekämpa långtidsarbetslöshet

Socialtjänstlagen brukar tillämpas på vad man traditionellt kallar en socialbyrå. Inom ramen för lagstiftningen kan socialtjänstens verksamhet organiseras på olika sätt, och kan se olika ut även inom samma stad. I Malmö har man valt ett stadsdelssystem där varje socialförvaltning arbetar efter egen upplagd organisation.

För att komma till rätta med ihållande långtidsarbetslöshet som för Malmös del under hela 1990-talet fram tills idag legat över riksgenomsnittet [23] har man valt att tackla problemet på sitt eget sätt [24]. På fyra s.k. Arbets- och Utvecklingscentra (AUC) har man under samma tak samlat Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunen (Malmö stad). De tre samhällsfunktionerna

REFERENSER

19

Abdi, F (2003) Ura 2004:6 Arbetsmarknadsutbildning 2003 – Uppföljning av

deltagare som slutat arbetsmarknadsutbildning andra kvartalet 2003; Solna:

Arbetsmarknadsstyrelsen

20

AUC Hyllie i Malmö (2005) Statistiken är framplockad och sammanställd av planeringssekreterare Péter Bódis på AUC Hyllie i Malmö ur

registreringsprogrammet DART 2005-04-18.

21

AUC Hyllie i Malmö (2004) Sammanställning för AUC Hyllie samt några olika

berörda verksamheter; år 2000-2004 fr o m 1 mars 2000 t o m 31december 2004

2005-04-18

22

Ure 2004:1 Arbetsmarknadspolitiska program – Årsrapport 2003; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

23

Lindberg, G (2003:9) Individcentrerad arbetsförmedling i samverkan.

Processutvärdering av Arbets- och utvecklingscentra i Fosie, Hyllie och Södra Innerstaden; Lund: Sociologiska institutionen

24

Malmö stad (www.malmo.se>Fakta om Malmö>Statistik>03 Näringsliv och arbetsmarknad>Arbetslöshet) 2005-05-03

(11)

11

har, bl a genom ett sekretessbrytande avtal som kunden skriver på vid inskrivning, givits möjlighet till ett tätt samarbete, dels sinsemellan, och dels gentemot a-kassor och socialkontor inom Malmö stad [25].

AUC:s modell har tagit inspiration från Skärholmsmodellen från Stockholm som i korthet går ut på att ha en tät kontakt med de sociala myndigheterna och att man som arbetssökande erbjuds en coach [26]. Den har starka inslag av ett lösningsfokuserat förhållningssätt gentemot kunden. Häri ingår bl.a. att stödja, coacha, uppmuntra, motivera och inte minst att koncentrera sig på det som fungerar. För AUC:s del erbjuds kunden även en handläggare inom varje funktion. Man har den öppna dörrens filosofi med så få förbokade tider som möjligt. Många tidigare obligatoriska inslag i jobbsökaraktiviteten har med tiden bytts ut mot frivilliga [27]. Man har även satt upp kvantitativa mål att uppfylla [28].

Målgruppen för AUC är de som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa, speciell prioritet har getts till nyanlända invandrare och till ungdomar. Till AUC kan man bli anvisad antigen via Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller socialkontoret enligt beställare- utföraremodellen. Det är beställaren som har huvudansvaret i fallhanteringen, och blir den som betalar för tjänsten [29]. Många av Malmös långtidsarbetslösa har troligen funnit vägen via AUC sedan det startade i mars 2000.

Vi har på senare år sett en hårdare tillämpning på bidrag och ersättningar till arbetslösa. Ett av dem kan man finna på AUC Hyllie där de lokala socialnämnderna getts tillgång till deltagarnas närvarostatistik via en gemensam databas. Samma närvarostatistik vidarebefordras också till arbetslöshetskassorna. Även de tvingande inslagen i arbetsmarknadspolitiken har gjorts tydligare och mer omfattande från och med årsskiftet 2004-2005. I lagen om arbetslöshetsförsäkring 9a § 1 st [30] står det: ”Under de första 100 ersättningsdagarna i en ersättningsperiod får en sökande begränsa sig till att söka lämpliga arbeten inom sitt yrke och i närområdet.” I sin tillämpning kan det betyda att den som är arbetslös och inte söker annat än lokalt eller inom sitt yrke kan få sin arbetslöshetsförsäkring ifrågasatt

Motprestationen från kundens sida blir en ökad grad av kontroll. Den arbetssökande som är inskriven på jobbsökaraktiviteten måste finnas på plats i lokalerna 3 timmar per dag 5 dagar i veckan. För att förhindra eller försvåra

REFERENSER

25

Efter intervju med kundvärd Mikael Persson på AUC Hyllies jobbsökaraktivitet i Malmö 2005-04-18

26

Malmö stad (www.malmo.se>…. Lägesrapport 2000-2004) 2005-05-03

27

28

Malmö stad (www.malmo.se>Arbete och integration>Överenskommelse om AUC mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Malmö stad inom ramen för storstadssatsningen för år 2003) 2005-05-03

29

30

(12)

12

svartarbete vid sidan av alterneras närvaron: den ena veckan förmiddag, den andra eftermiddag. Frånvaro rapporteras direkt till respektive a-kassa eller socialbyrå. Upptagningsområdets socialkontor har direktkontakt med AUC:s närvarolista via en gemensam databas. Dålig närvarostatistik kan innebära avdrag på a-kassa eller försörjningsstöd eller att personen blir avaktualiserad [31].

Utvärderingar av verksamheten görs med såväl kvantitativa som kvalitativa metoder. Den främsta orsaken till avaktualisering från AUC 2004 skedde p.g.a. kunder kunde uppvisa minst sex månaders deltids- eller heltidsarbete framför sig. 62 % av de avaktualiserade år 2004 hade antingen börjat arbeta (43 %) eller studera (19 %). Avaktualisering från alla Malmös kommunala program ligger på 61 %, inklusive AUC. Det finns ingen bortre gräns angående inskrivningstid [32]. Den kvalitativa utvärderingen på AUC Hyllie görs via ett nöjdhetsindex (1-10) där de åtta utvärdera projekten för 2004 fått ett medelvärde på 6,5. De bästa resultaten fick ” Projekt Pildamm – aktivitetsgaranti” och ”Projekt Ungdom”, sämst fick ”Arbetsmarknadsdag Kundenkät” och ”Pilotenkät för jobbsökeri”. Knappt 14 % från AUC Hyllie blev under 2004 återaktualiserade på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen eller socialkontoret. Man har ingen speciell statistik för ”rundgång” men man uppskattar att ca 10 till 15 % av de avaktualiserade åter blir aktuella på AUC [33]. Det finns en viss kategori människor som återkommer [34]. Joakim Tranquist har i en utvärdering av AUC kommit fram till att ”motsvarande insats hos var och en av de olika myndigheterna inte skulle gett samma goda resultat som vunnits genom samverkan i AUC” [35].

Begrepp

Arbetsmarknadspolitiska program. De arbetsmarknadspolitiska programmen är

statligt finansierade via AMS. AMS skiljer på konjunkturberoende och konjunkturoberoende arbetsmarknadspolitiska program, varav den sista kategorin endast vänder sig till personer med någon form av arbetshandikapp. Till de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen hör aktivitetsgarantin, anställningsstöd, arbetslivsinriktad rehabilitering, arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, datortek/aktivitetscenter, friår – försöksverksamhet, kommunala ungdomsprogram, projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning, start av näringsverksamhet och ungdomsgarantin. Lönebidrag och offentligt skyddat arbete hör till de konjunkturoberoende programmen [36].

REFERENSER

31

32

AUC Hyllie (2005) Statistiken är framplockad och sammanställd av

planeringssekreterare Péter Bódis på AUC Hyllie ur registreringsprogrammet DART.

33

a a

34

Efter intervju med kundvärd Mikael Persson AUC Hyllies jobbsökaraktivitet i Malmö 2005-04-18

35

Lindberg, G (2003:13) Individcentrerad arbetsförmedling i samverkan.

Processutvärdering av Arbets- och utvecklingscentra i Fosie, Hyllie och Södra Innerstaden; Lund: Sociologiska institutionen

(13)

13

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Salonen & Ulmestig har definierat

arbetsmarknadsåtgärder på följande sätt: ”Nationella arbetsmarknadsåtgärder är alla de verksamheter som syftar till att underlätta matchningen mellan arbetssökande och lediga arbeten samt leda till ett arbete. Vanligtvis står Arbetsförmedlingen som huvudansvarig för dessa program. Till dessa ordinarie arbetsmarknadsåtgärder räknas också program och insatser som regelmässigt bedrivs av annan huvudman, t ex Kommunala ungdomsprogrammet och Ungdomsgarantin som kommunen ansvarar för. Däremot räknas inte olika utbildningsinsatser, exempelvis Komvux, sfi, Grundvux och plats för utredning/bedömning, till denna kategori.” ”Lokala arbetsmarknadsåtgärder definieras som arbetsmarknadsåtgärder som inte är en del av Arbetsförmedlingens ordinarie arbetsmarknadsåtgärder (se ovan). Dessa specifika arbetsmarknadsåtgärder är lokalt organiserade, oavsett huvudman, och riktar sig till arbetslösa som inte har förmåga, kompetens eller av psykiska skäl inte bedömts lämpliga för de ordinarie arbetsmarknadsåtgärderna. Verksamheten ska vara kompetenshöjande enligt 4 kap. 4 § SoL.” [37]. Jag kommer i mitt arbete att använda mig av dessa definitioner - begreppen arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller bara åtgärder kommer att användas i sammanhanget.

Arbetsmarknadsutbildningar är en utbildningsform som kan erbjudas den som är

arbetslös. Den har ett dubbelts syfte: dels att underlätta för arbetsgivare att få arbetskraft med lämplig kompetens, dels att stärka den enskildes möjligheter att få ett arbete. De kurser som AMU tillhandahåller är alla yrkesinriktade och skiftar ständigt alltefter arbetsmarknadens behov. Den genomsnittliga deltagandetiden är ungefär sex månader [38].

Datortek eller aktivitetscenter sorterar under AMS ”förberedande insatser” och

har till syfte att underlätta för arbetssökandes val av arbete. De är individuellt utformade och kan ha vägledande, rehabiliterande eller förberedande inriktning. Dessa kan bestå av jobbsökaraktiviteter, datorteksverksamhet, förberedande eller orienterande utbildningar mm [39].

ALU står för arbetslivsutveckling och är en numera avvecklad

arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den utvecklades under 1990-talet arbetslöshetskris för att motverka konsekvenserna av en allt större utförsäkring från a-kassorna. De arbetslösa erbjöds delta i olika sorters aktiviteter och kunde på så sätt kvalificera sig till en ny a-kassaperiod

RERERENSER

36

Ure 2004:1 Arbetsmarknadspolitiska program – Årsrapport 2003; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

37

Salonen, T & Ulmestig, R (2004) Nedersta trappsteget. En studie om kommunal

aktivering; Växjö: Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete vid Växjö

universitet

38

AMS (www.ams.se>Nyheter och fakta>Material för nedladdning>Faktablad >Arbetsmarknadsutbildning) 2005-05-19

39

AMS (www.ams.se>Nyheter och fakta>Material för nedladdning>Faktablad> >Datortek/aktivitetscenter) 2005-05-19

(14)

14

Aktivitetsgarantin är till för människor som är lå ngtidsinskrivna på

arbetsförmedlingen eller riskerar att bli det. Aktivitetsgarantin skall vara individuellt utformad. Den arbetslöse erbjuds deltagande i arbetsmarknadspolitiska aktiviteter på heltid. Tanken med ett deltagande i aktivitetsgarantin är att människor skall vara bättre rustade att hitta ett arbete [40].

Arbetspraktik kan anvisas den enskilde och kan ges olika inriktningar – som

yrkesorientering, som yrkespraktik eller som en arbetslivserfarenhet. Arbetspraktiken görs på en arbetsplats och får pågå högst 6 månader. Dess syfte är att stärka den enskildes möjligheter att få ett arbete [41].

Lönebidrag. Syftet med lönebidrag är att underlätta för människor med handikapp

att få en anställning. En överenskommelse sluts mellan arbetsgivare och arbetstagare om lönebidraget. Alltefter arbetsförmåga betalar arbetsgivaren på sikt större del av lönen för att med tiden bidragsdelen inte längre skall behövas [42].

Kompetenshöjande verksamhet. Syftet med socialnämndens kompetenshöjande

verksamhet (se SoL 4 §) är dels att ”utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv”, och dels att ”stärka den enskildes möjligheter att komma in på arbetsmarknaden eller, där så är lämpligt, på en fortsatt utbildning” [43]. Liknande formuleringar angående stärka finns även inom måldokumenten till de arbetsmarknadspolitiska programmen [44 45 46]. Det är utifrån formuleringen kompetenshöjande verksamheten som arbetslösa som uppbär försörjningsstöd kan anvisas en åtgärd.

Långtidsinskrivna. Speciellt på 1990-talet kunde man konstatera en ”rundgång” i

systemet. D v s att de flesta som under tiden de deltog i någon form arbetsmarknadspolitisk åtgärd inte kunde etablera sig på arbetsmarknaden. För att täcka in den nya kategorin arbetslösa började AMS fr o m 1996 även att räkna personer med ”sammanhängande tid i arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiskt program”. Detta beräkningssätt används som ett alternativ till det traditionella måttet på arbetslöshet. De ”långtidsinskrivna” som de numera benämns kommer in i statistiken ifall de varit arbetslösa under minst två år. Sedan 1999 har man en ny beräkningsgrund för denna kategori – även de som haft ett tillfälligt jobb på 30 dagar räknas in i statistiken [47]. Huvudinformanterna till den här studien kan närmast beskrivas enligt detta begrepp.

REFERENSER

40

AMS (www.ams.se>Nyheter och fakta>Material för nedladdning>Faktablad> >Aktivitetsgaranti) 2005-05-19

41

AMS (www.ams.se>Nyheter och fakta>Material för nedladdning>Faktablad >Arbetspraktik) 2005-05-19

42

AMS (www.ams.se>Nyheter och fakta>Material för nedladdning>Faktablad >Lönebidrag) 2005-05-19 43 SFS 2001:453 44 SFS 2000:625 45 SFS 2000:628 46 SFS 2000:634 47

Ura 1999:11 Om långtidsarbetslöshetens orsaker; Solna: Arbetsmarknadsstyrelsen

(15)

15

Anvisning. En vanlig väg för den långtidsarbetslöse att bli deltagare i

kompetenshöjande verksamhet (exempelvis ett arbetsmarknadspolitiskt program), är via en anvisning från socialnämnden. En anvisning till ett program innebär enligt 5 § 1 st i Förordning om arbetsmarknadspolitiska program ”att den som anvisas erbjuds att ta del av programmet.” Vidare enligt 6 § att den skall vara ”arbetsmarknadspolitiskt motiverad” och får endast göras ”om den framstår som lämplig både för den enskilde och ur ett övergripande arbetsmarknadspolitiskt perspektiv.” Socialnämnden har i en anvisningssituation sanktionsmöjligheter gentemot klienten enligt Sol 5 § som fastställer att ”Om den enskilde utan godtagbart skäl avböjer att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet enligt 4 § får fortsatt försörjningsstöd vägras eller nedsättas.”

EMPIRI

Frågorna i intervjuerna ställdes utifrån en på förhand framställd frågeguide (se bilaga 2). I möjligaste mån lät jag huvudinformanterna själva bestämma rytmen i berättandet, även när det ibland ledde in på stickspår. Frågeguiden utgjorde här endast en hållpunkt varifrån intervjufrågorna kunde ställas alltefter de svar som presenterades mig. Därmed har jag heller inte fått full klarhet i framför allt de kvantitativa uppgifterna som även finns formulerade i frågeguiden. Dessa har inte varit avsedda att presenteras i det slutliga resultatet, utan har endast fungerat som en hjälp för mig i intervjusituationen för att få klarhet i vissa fakta.

Presentation av huvudinformanterna

Här kommer en presentation av huvudinformanterna. Namnen på informanterna är fingerade. Alla intervjuerna kom till stånd under de två sista veckorna i april månad 2005.

Mahmoud

Mahmoud är en person jag lärt känna som praktikant ino m socionomutbildningen på det kooperativa aktivitetscentret Drömmarnas hus i Rosengård. Som jag minns honom sedan innan är han en ganska lågmäld och försynt person som inte gör mycket väsen av sig. Kontakten med honom kom till av en slump, vi träffades på stan efter att inte ha setts på över ett års tid. Jag passade på att förklara för honom mitt pågående projekt, och han tackade ja till deltagande till synes utan någon större betänketid. På avtalad tid, på eftermiddagen efter att han kommit hem från sin utbildning, möttes vi åter drygt två veckor senare strax utanför hans hem i Rosengård. Intervjusituationen kom till stånd i hans vardagsrumssoffa och varade i ungefär en timma. Jag valde att inte använda mig av bandspelaren jag hade med mig för jag bedömde att den kunde utgöra ett störande moment i intervjusituationen. Citaten som jag skrev ner och som jag använder mig av från intervjun är av den anledningen inte helt ordagranna. Jag har haft tillfälle att intervjua Mahmoud vid ett tillfälle innan inom min praktiktid på Drömmarnas hus. Jag bedömer att intervjun inte kommit till stånd utan att vi varit bekanta med varandra sedan tidigare.

Mahmoud kom från Libanon 1988 och har bott i Sverige i 17 år. Han har fyra barn i skolåldern och är sedan en tid tillbaka ensamboende. Efter genomgången sfi

(16)

16

erbjöds han en AMU-utbildning inom svarvning och svetsning, ett arbete som han trivdes med, och en sysselsättning han hade kunnat tänka sig fortsätta med om det inte senare hade visat sig vara svårt att få tag på ett arbete inom den branschen. Han fick ett beredskapsarbete som parkskötare inom Västerviks kommun följt av ett lönearbete på en firma under cirka 1½ år inom skogs- och parkskötsel. Arbetslöshetsperioderna har avlöst varandra i Mahmouds liv varför han på 90-tale t var tvungen att fylla på sina a-kassadagar via ALU-anställningar. En av dem där han fick praktisera sina konstnärliga talanger, en annan där han var personalen behjälplig på en ungdomsgård. Därefter erbjöds han en åtgärd i form av svenskastudier där alla deltagarna på slutet fick göra ett svenskatest. De som inte klarade den blev avförda från ytterligare a-kassadagar. Mahmoud var en av dem som klarade det. Han blev 2003 handplockad från Rosengårds socialnämnd till en ettårig grundläggande parkskötarutbildning, skräddarsydd för dem med långvarig arbetslöshet och med sämre språkkunskaper. Utan att ha några framtida ambitioner i branschen, men med risk för att förlora sitt försörjningsstöd deltog Mahmoud mot sin vilja. Under utbildningens gång blev han erbjuden en arbetspraktik men avböjde för att inte känna sig utnyttjad ifall arbetsgivaren inte hade möjlighet att anställa. Han går nu på en ny åtgärd, Arbetskraft 2005, för att bl.a. stärka sina språkkunskaper. Mahmoud bedömer att han gått utan arbete i Sverige i 7 års tid, de resterande 8½ i åtgärder av olika slag. Han har varit i lönearbete i cirka 1½ år.

Ali

Ali kom jag i kontakt med genom kundvärden på AUC Hyllie i Malmö Mikael Persson som är en bekant till mig. Efter att Mikael förklarat för honom mitt projekt tackade han ja till deltagande. Efter ett telefonsamtal träffades vi på hans begäran några dagar senare på AUC. För att slippa bli störda gjordes intervjun i enskildhet på en bänk på AUC:s gräsmatta. Som person gör Ali ett intelligent och vaket intryck och har till synes inga problem att hänga med i de intellektuella sammanhangen diskussionen leder in på. Intervjusituationen fick skyndas på p.g.a. att han hade ett ärende att passa. Intervjun bandades inte men skrevs ner på papper, den varade cirka en halvtimma. Ali var inte så mångordig vilket jag tolkar som att han hade bråttom just den dagen eftersom han skulle på praktikintervju strax efter.

Ali är inte inskriven på AUC men kommer dit då och då för att söka jobb på egen hand. Han är 46 år och kommer från Mauretanien varifrån han har en femårig ingenjörsutbildning i mekanik. Som tjänsteman jobbade han där i cirka 10 år. I Malmö har han efter två års studier tagit universitetsexamen i sjösäkerhet (Master Degree). Han har bott i Sverige i 8 år men har aldrig haft ett lönearbete här, och har deltagit i cirka 6 åtgärder sedan han kom till Sverige. Nästa praktik kommer för hans del förmodligen att bli på ekonomiavdelningen på skatteverket i Malmö.

Naser

Kontakten med Naser förmedlades mig genom en före detta klasskamrat på socionomutbildningen på Malmö högskola och som numera är anställd på ett praktikprojekt riktat till långtidsarbetslösa på Rosengård i Malmö. Den person hon förmedlade har en gång varit aktuell i projektet men är numera avskriven p g a arbete. Efter ett telefonsamtal träffades vi på hans förslag i min lägenhet, där intervjun kom till stånd i mitt vardagsrum. Trots att vi inte kände varandra sedan

(17)

17

innan visade han inga tecken på blyghet. Eftersom han inte helt behärskar det svenska språket hade han ibland svårt att uttrycka sig, han var trots det mångordig. Jag använde mig av en bandspelare under intervjun som varade i cirka 1½ timma. Naser gav intryck av att ha bestämt sig för ett deltagande som informant utan att veta vem intervjuaren egentligen var. Jag tolkar hans ivrighet som ett behov av att få berätta och dela med sig av sina erfarenheter. Han erbjöd sig dessutom att delge mer information per telefon ifall jag tyckte att det behövdes.

Naser är i 45-50-årsåldern och har från sitt hemland Libanon en fyraårig grundskoleutbildning. Han har familj och barn. Till yrket är han armerare och betongarbetare, ett arbete han har jobbat med 6 år i Libanon och 3 Libyen, varav 5 som förman över ett tiotal anställda. Han kom till Sverige 1988 och har bott här i 17 år Förutom genomgången sfi har han kompletterat grundskolan så att den motsvarar nioårig svensk grundskolenivå. Naser säger att han under sin tid i Sverige deltagit i ungefär 50 åtgärder av olika slag. Han är en person som vill arbeta och inte studera varför han i stort sett har tackat ja till allt som erbjudits honom i form av åtgärder på föreningar, skolor, byggarbetsplatser och annat från olika samhällsfunktioners sida. Naser har även prövat på att vara egenföretagare i resebyråbranschen, men fick sälja företaget efter ett halvår i och med elfte-septemberhändelserna 2001. Det enda lönearbete han haft är det nuvarande arbetet som stadsdelsvärd på Rosengård. Hans arbete, som han nu haft i ett års tid, ingår i ett projekt som kanske kommer att upphöra i september. Naser säger sig vara beredd att emigrera till ett arabland med sin familj för att finna sig ett varaktigt arbete.

Louise

Louise kom jag i kontakt med genom en klasskamrat med kontakter inom en förening i Malmö som bland annat drive r ett kollektivboende för före detta missbrukare. Eftersom Louise var bortrest till annan ort i Sverige vid intervjutillfället kom intervjun till stånd på en förbokad tid per telefon. Louise visste inte före intervjutillfället att vi båda hade träffats en gång tidigare för drygt två år sedan. Hon hade därför tackat ja till en person hon inte visste sig känna, jag visste däremot vem hon var. Samtalet bandades och varade i cirka 1½ timma. Louise visade sig vara väldigt pratsam och öppenhjärtig om sig själv och sin situation.

Louise är knappt trettio år och hade sitt senaste lönearbete 1997. Sedan dess har hon dels varit arbetslös, dels studerat på folkhögskola och dels varit inlagd på behandlingshem för missbruksproblem. Hon har cirka tre åtgärder bakom sig: praktikplats, datortek och nu jobbsökaraktiviteten på AUC Södra Innerstaden i Malmö. Hon beskriver sig själv som lat och bekväm – hon är inte aktivt jobbsökande och säger sig inte vilja ha något jobb. Louise tror på kommunikation och har mer eller mindre satt i system att prata in sig, vara trevlig och bli kompis med sina handläggare, registrerare på jobbsökaraktiviteten och handledare. Hon har utverkat vissa personliga lättnader från närvaron på jobbsökaraktiviteten på AUC med motivationen att hon annars skulle få panik. Hon behöver därför inte närvara mer än 2 timmar per dag cirka 2 gånger i veckan (mot normala 3 timmar per dag 5 dagar i veckan). Hon hoppas att turen håller i sig. Angående AUC och jobbsökaraktiviteten där menar hon att hjälpen som erbjuds är bra men att man

(18)

18

inte behöver sitta där för att skaffa sig ett jobb; och att jobbsökaraktiviteten kan fylla en viss social funktion. Hon menar att ifall man verkligen vill ha ett jobb så kan man också få ett, och att hälften av de idag cirka 350 000 arbetslösa hade kunnat få ett ifall de hade velat.

Presentation av svaren

Frågorna som ställdes till huvudinformanterna kan spaltas upp enligt fyra kategorier: 1) upplevelser och erfarenheter, 2) attityder och åsikter, 3) beteende 4) samt resultaten av åtgärderna och framtidssyn. Frågorna finns presenterade i bilaga 1.

1) Upplevelser av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Louise känner att det hade varit bättre att låta någon annan med större motivation ta hennes plats på jobbsökaraktiviteten. Hon har hoppat av en arbetspraktikplats och ger intryck av att inte vara helt frivilligt närvarande på jobbsökaraktiviteten på AUC i Malmö hon deltar i. Att tvingas närvara där på heltid skulle hon tycka vore ”jättehemskt.” Mahmoud visar måttligt intresse för den åtgärd han deltar i: ”Jag sitter och tecknar när jag är på Lernia. Jag tecknar mina kamrater.” Till skillnad från den tidigare parkskötarutbildningen han deltog i tycker han att lärarna på Lernia inte behandlar eleverna bra och att de straffar hela klassen när någon kommer för sent. Han hade kunnat tänka sig fortsätta som svarvare/svetsare efter att ha gått en AMU- utbildning i området. Angående sin situation idag säger han: ”Man känner sig som om man sitter under jorden.” Naser kan inte riktigt placera in åtgärder i ”helt positivt eller helt negativt.” Utan tidigare lönearbete bakom sig i Sverige och med många olika åtgärder i bagaget säger han: ”Under 16 år, så jag blir trött faktiskt. Sen jag sa till min arbetshandläggare /…/ skicka inte till mig mer praktik.” Naser tycker om Sverige men säger ”Jag känner mig som binda (bunden, Min anmärkning), jag kan inte göra någonting.” Alis inställning är den motsatta, han har hittills bara positiva erfarenheter av åtgärder han deltagit i. Till åtgärder har han intagit en mer pragmatisk inställning: ifall åtgärden ”/…/ ger något positivt är den ok.”

Upplevelser av attraktion på arbetsmarknaden

Louise tror sig kunna få ett arbete inom telemarketing eller liknande arbete, där inga förkunskaper krävs. Hon tycker att åtgärder kan vara till hjälp för dem som behöver dem men gör, i motsats till de övriga informanterna, inget intryck av att själv vilja höja sitt attraktionskapital på arbetsmarknaden. Ali tycker att han är mer attraktiv på arbetsmarknaden efter deltagande i åtgärder. Han påpekar att han ”/…/ har hög utbildning sedan innan.” Social kompetens anser han vara en viktig faktor i sammanhanget. Mahmoud verkar inte känna sig speciellt attraktiv på arbetsmarknaden idag och menar att: ”Även om det skulle finnas ett jobb så går det inte att få tag på som invandrad.” Naser har i stort sett samma uppfattning: ”Jag lider mycket när jag är på arbetsförmedlingen.” ”När dom kommer någon svensk, dom tar honom.” Han fick mycket goda vitsord som armerare- och betongarbetarpraktikant men ha r sedan dess gett upp vidare försök inom sin bransch. Han har stundtals varit aktivt arbetssökande: tagit hjälp av arbetskamrater för att skriva ansökningsbrev; blivit kallad till intervjuer, men utan att det gett några konkreta resultat. Han känner sig idag inte attraktiv på arbetsmarknaden trots att han har ett arbete. Att uppleva att inte få ett arbete p g a att man är invandrad är ett återkommande ämne hos flera av informanterna.

(19)

19

2) Attityder och åsikter gentemot åtgärder

Stärkta möjligheter. Den högutbildade Ali säger sig bara ha positiva upplevelser

av åtgärder och tycker att han genom dem fått stärkta chanser att komma ut i arbete. Han framhåller speciellt de kunskaper om det svenska samhället och om de olika företagskulturerna han under sin tid i Sverige förvärvat - bl a i arbetsmiljö, något som han saknade från sitt hemland Mauretanien. I Sverige har han fått lära sig ett nytt språk, förutom de fyra han redan behärskar. För Nasers del säger han att åtgärderna kanske stärkt hans möjligheter att få ett arbete: ”För dom har frågat, dom behöver någon som har erfarenhet att hur man behandlar ungdomar och familjer.” I de åtgärder han deltagit i ingick en hel del arbete med ungdomar inom föreningar, och i skolan. Louise som säger att hon inte vill arbeta och som till synes är motvilligt närvarande på jobbsökaraktiviteten tycker inte att de åtgärder hon deltagit i stärkt hennes möjligheter till vare sig arbete eller utbildning, men medger samtidigt att det kanske inte har så mycket med åtgärderna i sig att göra: ”/…/ det är ju jag själv som har valt att inte bli hjälpt kanske.” Mahmoud har inte svarat på den här frågan, men ger idag intryck av att ställa upp på åtgärder mot sin vilja – kanske en nödvändighet för sin försörjnings skull.

Självförtroendehöjande, studiemotiverande. Ali som redan hade en väldigt god

utbildning och tio års arbetslivserfarenhet av lönearbete på högre nivå visade sig vara mest positiv gentemot åtgärder men säger samtidigt att han studerat tillräckligt och att han nu vill omsätta sina kunskaper i praktiken. De övriga informanterna visade en tveksam inställning till åtgärders självförtroendehöjande/studiemotiverande effekt. Louise har när hon genom den åtgärd hon nu går i ”kanske” blivit inspirerad till att börja studera på folkhögskola igen. Hon ger intryck av att inte vara motiverad till någon åtgärd, men medger att en åtgärd ”/…/ kan vara till hjälp” för någon som är motiverad. På datorteket tyckte hon att läraren hade svårt att hinna ge henne den tid hon kände hon behövde, hon fann sig istället bli hjälplärare åt andra elever som kunde mindre än hon själv. Naser ger intryck av att inte vilja tillbaka i åtgärdssvängen och säger sig vara villig att flytta med sin familj till något arabland för att finna arbete där. Åtgärder har inte givit honom större studiemotivation, de tycks snarare ha haft motsatt effekt.

Tvångsinslag. Ingen av informanterna säger att tvångsinslag inom åtgärder är

något bra, men alla är av den uppfattningen att ett visst mått av tvång måste till: ”Bra eller dåligt, ibland måste man tvingas”, eller ”Ibland är man tvungen för att inte förlora sin inkomst”, eller ”/…/ det är klart dom måste sätta någon gräns.” Men med tvånget följer också avigsidor. Naser som inte är studieglad men som tvingats gå på flera kurser säger att ”/…/ hjärnan är inte med läraren” och att ”/…/ dom bara slösar pengar.” Han tycker att systemet med tvingande åtgärder skulle ersättas med något annat. Mahmoud, liksom Naser, visar på olika sätt att han är motvilligt närvarande på sin nuvarande kurs på Lernia. Louise tycker också att det är slöseri med pengar att tvinga folk att närvara på en åtgärd man inte är motiverad till. Mahmoud som kom till Malmö 1994 säger att han aldrig blev påtvingad några åtgärder innan: ”Sverige har blivit annorlunda, man blev aldrig behandlad så på andra ställen än i Malmö.” ”De behandlar folk hårdare, dom vill inte förstå om man har problem. Det är inte bra för landet, inte bra alls.” ”Jag är

(20)

20

inte parkskötare idag” säger han med hänsyftning till den upplevt påtvingade parkskötarutbildningen, samt den praktikplats han blev erbjuden genom den. Naser som hör till en av arbetsmarknadspolitikens s k prioriterade grupper säger ”/…/ om jag går på socialbidrag dom tvingar mig gå på praktik /…/ och skolor.” ”Sen jag sa till mina arbetshandläggare på arbetsförmedlingen att skicka inte till mig mer till praktik.” Att praktikanter kan känna sig, eller är rädda för att bli, utnyttjade som billig arbetskraft faller utanför arbetsmarknadslagarnas intentioner, men resultaten av studien indikerar att detta är en realitet: ”Den tanken finns alltid – att man arbetar gratis” (Naser). Detta är ett problem som man säger sig vara medveten om på arbetsförmedlingen i Malmö. ”För att komma åt problemet för vi daganteckningar på både arbetsgivare och praktikanter” [48].

Åsikter om åtgärder

Ali menar att åtgärder kan vara ett bra sätt att introducera människor som kommer utifrån in i samhället men att de inte är bra på sikt för att det finns risk för att man ”får repetera sådant man redan lärt sig.” En av informanterna sitter nu på skolbänken för förmodligen tredje gången där det svenska språket är ett av de viktiga inslagen. Naser menar att man istället för arbetspraktik skulle använda sig av provanställning där arbetsgivaren var tvungen att betala lön till arbetstagaren. Detta menar han skulle sluta uppmuntra arbetsgivarna att använda sig att gratis arbetskraft. Mahmouds uppfattning är att vad myndigheterna egentligen ville säga är ”/…/ ni behöver egentligen inte jobba.” Louise tror att ”/…/ dom kan vara till hjälp” men visar samtidigt inte att hon vill delta i dem fullt ut. Tre av informanterna har påtalat risken för att bli utnyttjad som billig arbetskraft under sin praktiktid.

3) Beteende

Mahmoud som inte genom någon åtgärd blivit erbjuden arbete säger att han var mer arbetssökande innan för ”/…/ det fanns jobb då.” Idag visar han uppgivenhet och en fatalistisk inställning gentemot både åtgärder och egna arbetsmöjligheter. Angående chanser till arbete säger han: “Det kanske kommer om man har tur /…/ om fem, tio år.” Med vetskapen om hur det gått för andra verkar han blivit avvaktande och försiktig angående praktikerbjudanden. Om den senaste praktikplatsen han tackade nej till under parkskötarutbildningen säger han: ”/…/ men jag ville inte göra praktiken först. Jag ville inte bli utnyttjad: tack så mycket och hej då!” Även Louise har visat en avvaktande inställning gentemot såväl åtgärder som praktik. Hon blev erbjuden en praktikplats som var tänkt skulle leda till en lönebidragsanställning, men hoppade av. Hon är däremot inte främmande för att börja läsa på folkhögskola igen, vilket hon säger kan vara resultatet av åtgärderna. Louise medger att hon inte är arbetssökande och att hon inte vill ha något jobb. Ali och Naser visar på helt andra handlingsmönster än de två andra för att hantera sin arbetslöshet. De visar båda prov på aktivitet, handlingskraft, idérikedom och en vilja att inte låta yttre omständigheter ta överhanden. Naser som säger sig ha ett femtiotal åtgärder bakom sig säger: ”Och ibland dom (arbetsförmedlingen, Min anmärkning) frågar: vilka arbeten du vill ha? /…/ Vilka arbeten ni hittar – jag jobbar!” Han sa sig vara beredd att gå upp till

REFERENSER

48

Efter intervju med arbetsförmedlare Robert Baranowski på AUC Hyllie i Malmö 2005-04-20

(21)

21

stadsdelschefen och förklara sin situation för honom. För Alis del säger han att han skulle vara lika aktivt arbetssökande oavsett den hjälp samhället har att erbjuda. Han visar heller inga tvivel på att han någon gång kommer att bli erbjuden ett arbete som motsvarar hans kvalifikationer.

4) Resultat av åtgärder och framtidssyn angående arbete

Av de fyra svarande har endast en person fått ett lönearbete som nu varat i ungefär ett år. En grov uppskattning av de fyra svarandes samlade tid i arbetslöshet och åtgärder är ungefär 46 år (då har jag räknat bort ett år för varje individ). Naser som har minst nio års arbetslivserfarenhet inom sitt yrke har trots många åtgärder bakom sig aldrig genom någon av dom blivit erbjuden ett lönearbete. Detta samtidigt som några av 1900-talets största infrastruktursatsningar inom hans yrkesområde (Öresundsbron och Citytunneln) pågått i malmötrakten. Det lönearbete han har idag har han fått via andra kanaler än de officiella. Han verkar inte tro på att det finns ett varaktigt jobb åt honom i Sverige idag varför han är beredd att emigrera. Ali, som har en optimistisk inställning till sina chanser, har trots sin höga utbildning inte under åtta års tid genom praktikplatser och åtgärder blivit erbjuden något arbete, vilket han påpekar är frustrerande. Louise arbetslöshet verkar till skillnad från de andras vara resultatet av den egna viljan. Om man likt henne säger sig inte vilja ha ett arbete kommer man troligen inte att hitta något. Det arbete hon blev erbjuden hoppade hon av. Mahmoud hade sitt sista lönearbete någon gång på 1990-talet och har sedan dess varit antingen arbetslös eller under åtgärder. Han ger intrycket av att i stort sett gett upp tanken på ett lönearbete under de närmaste fem till tio åren.

ANALYS

1) Upplevelser av arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Upplevelser och erfarenheter av åtgärder är bland informanterna väldigt skiftande. Ett måttligt intresse kan observeras hos Mahmoud som visar tecken på att han som långtidsarbetslös upplever sig blivit anvisad en åtgärd utan att den egna åsikten har tillmätts någon avgörande betydelse i beslutet. Låg motivationsgrad till deltagande kunde konstateras hos Louise, medan Ali visade på hög motivationsgrad. Efter många år av åtgärder kan det som i Nasers fall uppstå något jag uppfattar som ”mättnadskänslor” för vidare deltagande i åtgärder.

Upplevelser av attraktion på arbetsmarknaden

Att känna sig attraktiv på arbetsmarknaden kan hänga samman med stor arbetslivserfarenhet i kombination med god utbildning, här verkar inte etniciteten spela någon roll. Utbildningsgrad verkar ha en betydelse för upplevelsen: låg utbildning – stor tro på strukturernas negativa effekter; hög utbildning – lägre eller ingen tro på strukturernas negativa effekter. Men man kan inte utesluta att etniciteten har spelat en roll för Alis del som är svart och som inte trots sin utbildning fått ett lönearbete på åtta år. Att känna sig attraktiv på arbetsmarknaden tycks också kunna vara knutet till språkliga kunskaper. Knocke & Herztberg (2000) har visat att krav på utbildning och kunskaper i svenska ökar under lågkonjunktur [49]. På ett telemarketingföretag kan infödda med goda

(22)

22

svenskkunskaper förmodligen ges förtur, och där genomgångna åtgärder tillmäts mindre betydelse. För två av informanterna tycks strukturerna – att känna sig särbehandlad på grund av sitt etniska ursprung - lägga en stark hämmande effekt på tron på den egna attraktionskraften på arbetsmarknaden. Nasers mångåriga erfarenheter av åtgärder i för arbetet närliggande områden tycks i det här fallet ha tillmätts betydelse för valet av just honom som stadsdelsvärd, och utgör i så fall ett undantag inom den här gruppen. Enligt Hallsten, Isaksson & Andersson (2002) har arbetsgivare på senare tid haft tendensen att öka kraven på att sökande skall besitta social kompetens och kunna fungera i grupp. Trots att Ali säger sig besitta social kompetens och att han med sina kunskaper ”fungerar överallt” har han på åtta år ännu inte fått något lönearbete i Sverige. Om detta varit någon avgörande orsak för informanternas del går dock inte att ta reda på [50]. Men Naser, som har erfarenhet av att jobba i flera länder, menar att man i en anställningssituation föredrar att anställa den som är mest lika en själv. Statistikern säger att arbetslösheten bland utomnordiska medborgare under 1990-talet varit ca fem gånger så hög som för infödda (AMS, 1998a) [51].

2) Attityder och åsikter gentemot åtgärder

Stärkta möjligheter. I frågan om stärkta möjligheter verkar informanterna haft

svårt att redogöra för livserfarenheter och åtgärdserfarenheter var för sig. I Nasers fall verkar de erfarenheter han samlat på sig i sitt liv, där åtgärder utgjort ett stort inslag, spelat roll i anställningssituationen till stadsdelsvärd på Rosengård. Men anställningen av honom visar också inslag av slump – d v s att de åtgärder han deltagit i inte var planerade och målinriktade för att ledat till det resultat de fick. De tre andra har inte formulerat sina åtgärdserfarenheter i termer av stärkta möjligheter.

Självförtroendehöjande, studiemotiverande. I frågan självförtroende och

studiemotivation tycks det som om god utbildning i kombination med arbetslivserfarenheter i kvalificerade uppgifter kan ge positiva åtgärdserfarenheter. Men för en som Ali som anser sig ha alla kunskaper han behöver för ett kvalificerat arbete tycks åtgärder tappa sitt studiemotiverande syfte. Att uppleva sig opersonligt bemött i en studiesituation skulle kunna ha betydelse för de upplevelser man har av åtgärden, och möjligen också påverka senare motivation till vidare studier. Ingen av informanterna har visat på annat än måttligt intresse eller ointresse för deltagande i vidare studier efter avslutad åtgärd. Fortsatta studier ser inte ut att vara en stark drivkraft.

REFERENSER

49

Arbetscentrum – Verksamhetsidéer, genomförande och sysselsättningseffekter av ett projekt för långtidsarbetslösa invandrare; Uppsala: IFAU Institutet för

arbetsmarknadspolitisk utvärdering

50

51

(23)

23

Tvångsinslag. Att inte som en direkt följd av deltagande i åtgärder bli erbjuden ett

arbete belyser en del av den problematik som den här gruppen långtidsarbetslösa står inför. Trots att en av informanterna känner sig stärkt av åtgärderna blir det för de övriga svårt att beskriva erfarenheterna med ordet ”stärkande.” Några studier som belyser just detta ämne utifrån en sådan problematik har inte gått att finna. Det verkar finnas en viss dubbelhet hos informanterna i synen på de tvingande inslagen i arbetsmarknadspolitiken. Dels tycks man mena att tvångsinslagen kan vara berättigade i den meningen att systemet annars hade haft svårt att fungera. Dels att inlärningen hämmas av låg motivationsgrad vid åtgärder som upplevs som påtvingade. Mahmoud är negativt inställd till arbetspraktik och är rädd för att bli utnyttjad som gratis arbetskraft när anställningsmöjligheterna från arbetsgivarens sida inte är helt säkra. Hans reaktion kanske inte är helt obefogad. Vad som kan upplevas som tvång är alltid en subjektiv fråga och kan uppfattas olika från socialsekreterare och socialbidragstagares sida. Lindqvist (1994 s 217-218) menar att en hög täckningsgrad i välfärdspolitiken också kräver ”betydande kontrollinsatser” gentemot de sämst ställda vilka blir föremål för hjälpen [52]. Ökande socialbidragskostnader leder ofelbart till högre utgifter för samhället och i takt med att kostnaderna för den offentliga sektorn ökar ifrågasätts både ersättningsnivåerna och arbetsviljan hos bidragstagarna (Bergmark, 1996) [53]. Det är kanske i ljuset av att man idag ställer större krav på människor som ett deltagande i en åtgärd kan ske mot den egna viljan. Mahmoud upplever att attityden gentemot arbetslösa hårdnat. I en anvisningssituation befinner sig klienten och socialsekreteraren inte i en jämlik position. Beroende på försörjningsplikt och andra omständigheter kan ett nekande till anvisad åtgärd få personliga konsekvenser, vilket gör att det i praktiken inte alltid är möjligt att tacka nej. Risken med ett jakande blir att det går emot den arbetslöses innersta (uttalade eller outtalade) vilja. I min studie finner jag indikationer på att ett flertal av informanterna inte av helt egen fri vilja blivit deltagare i en åtgärd/åtgärder.

Åsikter om åtgärder

Min tolkning av Mahmouds åsikter är att han tror sig veta att myndigheterna idag egentligen ser honom som överflödig på arbetsmarknaden, men att de av olika anledningar inte kan säga detta rent ut. Att återlära kunskaper tycks vara en realitet för arbetslösa som har långvarig åtgärdserfarenhet. Mahmoud får nu återlära sin svenska för kanske tredje eller fjärde gången i sitt liv. Hur påverkar detta intresset för att lära in? Att sitta och teckna sina kamrater verkar vara ett av hans sätt att visa det. Åtgärder är slöseri med pengar menar två informanter med hänsyftning på den låga motivation de själva haft.

REFERENSER

52

53

Bergmark, Å (1996) Arbetslinjen och socialbidrag. I SOU 1996:151 Bidrag

(24)

24

3) Beteende

Det personliga beteendet hos informanterna kring sin arbetslöshet visar stor variationsgrad: allt från bejakande av åtgärden/praktiken till avhopp från arbetspraktik; allt från fortsatt aktivt jobbsökande efter alla år till tendenser till passivitet. Jag kan även finna tendenser till utnyttjande av åtgärdssystemet så länge det går utan att prestera mer än det nödvändigaste. Om Louise inställning till arbete har med åtgärderna att göra eller ej går inte att få fram. Men förklaringen till hennes arbetsskygga beteende kanske inte skall sökas på ett samhälleligt utan på ett individuellt plan - ur den för detta missbrukarens perspektiv. Det kan vara så att hon i dagens läge inte är fullt motiverad att ta emot samhällets hjälp, men det kan också finnas andra förklaringar. I sådant fall kan man tycka att åtgärder för hennes del är fö rfelade. Studier har gjorts angående arbetsmotivation och arbetssökning som ofta visat likartade mönster som med den psykiska hälsan (Warr & Jackson 1987). Dessa resultat är dock inte entydiga, studier i Sverige gjorda av Harkman (1999) har inte på någon påtaglig passivisering i sökintensitet hos de arbetssökande [54].

4) Resultat av åtgärder och framtidssyn angående arbete

Alis framtidstro speglas inte i de resultat man fann i ”Rinkebyprojektet” där lägre utbildade visade på större framtidstro. Däremot att utländska medborgare har större framtidstro än svenskar angående sina egna chanser på arbetsmarknaden [55]. De åtgärder som erbjudits mina informanter har till största delen varit i form av kompletterande utbildningar av kompetenshöjande karaktär, exempelvis en ettårig parkskötarutbildning. Andra har varit grundläggande datorutbildningar, arbetspraktikplatser mm. En av informanterna har fått en AMU- utbildning inom svarvning/svetsning vilket är en avancerad utbildning av högre karaktär.

Gemensamt för alla informanterna är att de åtgärder de erbjudits under 1990-talet och framåt är resultatet av den nya arbetslinjen inom svensk arbetsmarknadspolitik vilken syftar till att aktivera människor hellre än låta dem bli passiva bidragstagare. Genom aktivering är det tänkt att de arbetslösa skall öka sina framtida chanser att finna ett arbete – att bli mer attraktiva på arbetsmarknaden. Resultat från tidigare projekt (Bovide & Lovén 1998; Hertzberg 1998b)[56] gjorda under lågkonjunktur riktade till långtidsarbetslösa och/eller invandrare visar att 11-13 % fick arbete genom projekten. Som en jämförelse kan nämnas AUC i Malmös resultat [57] där 19 % som gick ut i studier och 43 % i arbete efter genomgånget kommunalt program. Studier visar att det är lättare för en person som varit kortvarigt arbetslös jämfört med långvarigt arbetslösa att finna ett arbete [58].

REFERENSER

54

arbetsmarknadspolitisk utvärdering 55 a a 56 a a 57

Efter intervju med planeringssekreterare Péter Bódis på AUC Hyllie i Malmö 2005-04-18