FRÅN NAPP TILL APP
En studie om hur åtta förskollärare beskriver sin användning av digitala verktyg som komplement för barns språkutveckling
KIM WIGGH RINGSTRÖM VICTOR SUNDQVIST
Akademin för utbildning, kultur och kommunikation Pedagogik
Självständigt arbete – förskolepedagogiskt område Grundnivå, 15 hp.
Handledare: Bengt Nilsson Examinator: Mia Heikkilä
Akademin för utbildning SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
kultur och kommunikation Kurskod: PEA098 15 hp
Termin: VT2020 2020
Sammanfattning
_______________________________________________________ Kim Wiggh Ringström, Victor Sundqvist
Från napp till app
From naptime to app-time
Årtal: 2020 Antal sidor: 29
_______________________________________________________ Syftet med studien var att undersöka hur åtta förskollärare använder digitala verktyg som ett komplement i undervisningen för barns språkutveckling. För att ge svar på studiens frågeställningar användes en kvalitativ ansats där dataunderlag hämtades från semistrukturerade intervjuer. Resultatet visade hur förskollärare använder digitala verktyg för att skapa dialoger, sociala sammanhang och samspel för att främja språkutveckling. Det framkom hur språkutveckling kan främjas genom att digitala verktyg kan inspirera till delaktighet, vad som är viktigt när man arbetar med den digitala miljön och hur den digitala miljön kan normaliseras. Studien visade även hur digitala verktyg kan underlätta för samverkan med vårdnadshavare samt hur förskolans verksamhet har förändrats sedan digitaliseringens inträde i förskolan. _______________________________________________________ Nyckelord: Appar, digitala verktyg, kommunikation, lärplatta, språkutveckling förskola
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte ... 1
1.1.2 Frågeställningar: ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Styrdokument och riktlinjer ... 2
2.2 Databassökning ... 3
3. Teoretisk utgångspunkt ... 3
3.1 Sociokulturellt perspektiv ... 3
3.2 Val av den sociokulturella teorin ... 4
3.2.1 Definiering av sociokulturella begrepp ... 4
4. Tidigare forskning ... 5
4.1 Förskollärarens roll i barns språkutveckling ... 5
4.2 Användning av digitala verktyg i barns språkutveckling ... 6
4.3 Digitala verktygs möjligheter - styrkor och svagheter ... 9
4.4 Digital kompetens och utvecklingsområden i förskolan ... 12
5. Metod ... 13 5.1 Forskningsansats ... 13 5.2 Intervjuer ... 14 5.3 Urval ... 14 5.4 Genomförande ... 14 5.5 Etiska aspekter ... 15 5.6 Studiens tillförlitlighet ... 16 5.7 Dataanalys ... 17 5.8 Begreppsdefinitioner ... 17 6. Resultat ... 18
6.1 Förskollärares arbetssätt med barns språkutveckling ... 18
6.2 Språkutveckling genom delaktighet och digitala verktyg ... 19
6.4 Att normalisera den digitala miljön ... 20
6.5 Digitala verktyg och samverkan ... 21
6.6 Verksamhetens förändring och digitala verktyg ... 21
7. Analys och resultatdiskussion ... 22
7.1 Förskollärares arbetssätt med barns språkutveckling ... 22
7.2 Språkutveckling genom delaktighet och digitala verktyg ... 23
7.3 Den digitala miljön i förskolan ... 24
7.4 Att normalisera den digitala miljön ... 25
7.5 Digitala verktyg och samverkan ... 26
7.6 Verksamhetens förändring och digitala verktyg ... 27
8. Slutsats ... 28
9. Metoddiskussion ... 28
10. Fortsatt forskning ... 29
11. Studiens relevans för förskolläraryrket ... 29
12. Referenslista ... 30
13. Bilagor ... 32
13.1 Bakgrundsfrågor ... 32
13.2 Intervjufrågor ... 32
1
1. Inledning
I dagens digitala samhälle möter barnen digitala verktyg tidigt i sitt liv och så även i förskolan. Under vår tid ute i förskolans verksamhet har vi även sett hur barn ser digitala verktyg och IT som en självklar del av vardagen. Inom förskolan så kan IT finnas i form av digitala appar som används genom lärplattor, det kan även vara genom till exempel fjärrstyrda robotar såsom blue-bots. Dessa digitala verktyg
används för att främja barnens utveckling i de olika ämnena som förskolans läroplan gör synliga och som förskollärare ska sträva efter för att ge barnen en god och lärorik utveckling och utbildning. Barns språkutveckling är något vi har tyckt är intressant, då vi har träffat många barn som är i behov av språkligt stöd. Vi är därför
intresserade av att ta reda på hur digitala verktyg kan fungera som stöd i förskolans verksamhet när det kommer till barns språkutveckling. Vi vill även ta reda på vilka möjligheter förskollärare ser i arbetet med digitala verktyg och barns
språkutveckling. Vi har även sett att det inte finns överdrivet mycket forskning på detta område vilket gör att detta intressant att studera detta närmare.
I läroplanen för förskolan står det även att “Arbetslaget ska sträva efter att skapa förutsättningar för barnen att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankar med hjälp av olika
uttrycksformer, såväl med som utan digitala verktyg.” (Skolverket, 2018, s. 15). Digitala verktyg kan hjälpa barn att få nya erfarenheter av att ta del av ny
information. Digitala verktyg kan därför vara ett bra komplement att använda sig av som förskollärare för att ge barn en ny upplevelse av en tidigare erfarenhet. Pramling Samuelsson och Tallberg Broman (2013) påstår att genom att skapa kopplingar mellan gamla och nya erfarenheter hos barnen gör att de nya erfarenheterna får en mening och en betydelse.
1.1 Syfte
Att undersöka hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg och barns språkutveckling i förskolan.
1.1.2 Frågeställningar:
• Hur beskriver förskollärarna i studien att de har arbetat med språkutveckling innan digitaliseringen i förskolan?
• Hur beskriver förskollärarna i studien sitt arbete med digitala verktyg och språkutveckling inom förskolans verksamhet?
• Hur fungerar digitala verktyg komplementärt till språkutveckling inom förskolans verksamhet enligt förskollärarna som deltagit i studien?
2
2. Bakgrund
Här presenterar vi de styrdokument och riktlinjer som har varit betydelsefulla för studien. Vi presenterar även vår databassökning där vi beskriver våra sökord och de plattformar vi använt för att ta fram den tidigare forskningen och den litteratur som ligger till grund för studiens helhet.
2.1 Styrdokument och riktlinjer
I förskolans läroplan står det att verksamheten ska ge barnen tid och rum för eget skapande och att barnen ska få möjlighet att utforska och reflektera om sin omvärld, samt att verksamheten ska ge barnen möjlighet att uttrycka sig i olika uttrycksformer. För att barnen ska få möjlighet att konstruera, forma och skapa så behövs olika
material och tekniker för att detta ska blir möjligt. Digitala verktyg blir därför ett komplement för både skapande och innehåll i förskolan. Verksamheten ska ge barnen förutsättningar att utveckla sin digitala kompetens, genom att ge dem möjligheter att få en djupare förståelse kring den digitalisering som de möter i vardagen (Skolverket, 2018, s. 9).
WHO (2019) har publicerat övergripande riktlinjer för hur mycket tid under ett dygn som barn under fem år rekommenderas att vara fysiskt aktivt, hur mycket det ska sova samt även maximal tid vad gällande stillasittande och skärmtid. För spädbarn under ett år, uppmuntras vårdnadshavare att engagera sig och sitt barn genom sagoläsning när de sitter still, medan rekommendationerna vad gällande stillasittande skärmtid inte alls rekommenderas. För barn som är ett år
rekommenderas inte heller stillasittande skärmtid som att till exempel titta på TV eller video eller att spela Tv-spel. För två-åringar rekommenderas det att
stillasittande skärmtid maximalt ska uppnå en timme om dagen och att tid som spenderas stillasittande ska innehålla sagoläsning med vårdnadshavare. För barn mellan tre och fyra år rekommenderas maximalt en timme om dagen i skärmtid, men ju mindre skärmtid desto bättre. Även här uppmuntras vårdnadshavare att spendera den stillasittande tiden med sitt barn med att läsa sagor. 2017 gjordes en granskning av förhållandet mellan stillasittande beteende och hälsoindikatorer för barn under ett år och upp till fyra års ålder. Granskningen behandlade bland annat 334 artiklar och 99 studier från 33 länder med 193,430 unika deltagare. Resultatet visade på måttlig till väldigt låg bevisning för att skärmtid och fetma, motorisk- och kognitiv utveckling och psykosocial hälsa hänger ihop.
3
2.2 Databassökning
Den tidigare forskning som vi samlat in till arbetet med koppling till språkutveckling och digitala verktyg har vi hämtat från databaserna SWEPUB, DIVA och ERIC
(proquest). Våra sökningar har varit efter artiklar och avhandlingar. Våra utvalda artiklar är referentgranskade (”peer reviewed”), tidsspannet för våra artiklar har begränsats mellan åren 2000 – 2020. Sökorden vi använt oss av i databassökningen är, *applications, *language, *preschool, *preschool OR kindergarten, *digital, *tools, *language education, *ipad.
De artiklar som valdes ut för arbetet har lästs och granskats av oss för att få en inblick i att de är relevanta för studiens syfte. Efter det gjordes ett urval av de artiklar som vi ansett passat vår studie. Med tanke på att det inte finns så mycket svensk forskning kring vårt valda ämne har vi använt forskning från andra länder än Sverige. Vi har även läst andra examensarbeten med liknande inriktning för att få tag på forskning och litteratur som passade vår studie.
3. Teoretisk utgångspunkt
I det här avsnittet presenteras och beskrivs den teori, det sociokulturella perspektivet som vi har utgått ifrån, och kommer fungera som utgångspunkt för Analys- och resultatdiskussion i studien. Olika begreppsdefinitioner inom det sociokulturella perspektivet presenteras även här.
3.1 Sociokulturellt perspektiv
Jakobsson (2012) skriver om hur sociokulturella teorier och lärande har inspirerats av Lev Vygotskij. Jakobsson beskriver hur Vygotskij bidrog till att utveckla teorin om hur människors kunskaper och tänkande kunde undersökas genom att analysera språk och handlingar i relation till de kulturella och sociala kapital som människor använder. Mediering är ett centralt begrepp inom det sociokulturella perspektivet och handlar om att se på lärande som en process via interaktion mellan tänkande och handling. När man ser på det sociokulturella perspektivet som att lärande sker via interaktion mellan tänkande och handling, skapas en förståelse för hur
kunskapsöverföring och inlärning sker. Inom det sociokulturella perspektivet förstås lärande som ett expanderande av individens förmågor för att kunna använda olika kulturella artefakter och material på ett mer avancerat och utvecklat sätt. Jakobsson (2012) fortsätter med att förklara hur Vygotskij såg på individen som någon som inte upplever världen indirekt utan att den tänker omkring den med hjälp av olika
kulturella redskap. I den sociokulturella teorin kan lärande förstås som en utveckling och hjälp för att utveckla olika begrepp och språk, vilket i sin tur leder till att
4
Säljö (2000) skriver om lärande och kulturell dynamik och menar att teknologisk och social utveckling är någonting som influerar de olika sätt vi tar del av information, kunskaper och färdigheter. Att den kunskapen som blir användbar och fruktbar har ändrats genom historien och kommer även fortsätta förändras i takt med att
omvärldens krav och möjligheter även gör det. Säljö (2000) skriver att i ett samhälle där det inte finns någon kontakt med omvärlden eller som inte bedriver handel, inte har ett behov av att lära sig ett främmande språk. Det är dock inte bara vad vi ska lära oss eller hur mycket vi behöver lära oss som är föränderligt. Det är också de olika sätt som vi lär och tar till oss kunskap på som är föränderliga, och påverkas av de
kulturella förhållanden vi omges av och lever i. En av utgångspunkterna inom det sociokulturella perspektivet är att lärande, tänkande och handling är intressant för hur individer och grupper utnyttjar nya kunskaper och färdigheter. Det finns även fokus på samspelet mellan kollektivet och individen och hur de kollektiva kunskaps-resurserna förstås och används av den enskilda individen i kollektivet.
3.2 Val av den sociokulturella teorin
Vi valde att tillämpa den sociokulturella teorin i detta arbete då lärande inom perspektivet ses som något som skapas genom samspel och kommunikation mellan individer. Men även genom samspel med miljön och de kulturella resurser man har med sig. Genom samspel och interaktion mellan barn och barn, mellan vuxen och barn, men även mellan vuxen och vuxen skapas ny kunskap, förståelse och förmågor. Då det sociokulturella perspektivet fokuserar på samspel och kommunikation mellan individer i olika medierande miljöer, kände vi att det var bäst lämpat för denna studie då den fokuserar på språkutveckling och samspel i olika miljöer i förskolan. Digitala verktyg är någonting som lockar barn till att delta och samspela med andra barn och vuxna. Därför blir den vuxnes roll att skapa förutsättningar för att framkalla samtal och diskussioner kring innehåll som presenteras genom digitala verktyg, för att på så sätt främja barns utveckling och lärande genom kommunikation och samspel i
digitala miljöer.
3.2.1 Definiering av sociokulturella begrepp
Appropriering: Att tolka och tillägna sig ny kunskap utifrån det man redan vet och därmed omforma den till sin egen (Jakobsson, 2012).
Artefakt: En produkt av mänskligt tänkande som byggts in i ett redskap eller verktyg (Säljö, 2000).
Mediering: Som vi tidigare nämnde så är mediering ett centralt begrepp inom det sociokulturella perspektivet och handlar om att se på lärande som en process via interaktion mellan tänkande och handling (Jakobsson, 2012).
5
Proximala utvecklingszonen: Beskriver skillnaden mellan vad en individ kan åstadkomma själv, utan stöd, och vad en individ kan åstadkomma när den blir guidad av en vuxen eller när den är med en skickligare kamrat (Säljö, 2000).
4. Tidigare forskning
Här presenteras tidigare forskning som har identifierats som relevant för studiens syfte. Den tidigare forskningen kommer presenteras tematiskt i separata kategorier. Dessa teman är förskollärarens roll i barns språkutveckling, användning av digitala verktyg i barns språkutveckling, digitala verktygs möjligheter - styrkor och svagheter, digital kompetens och utvecklingsområden i förskolan. Vi har valt att dela upp den tidigare forskning
tematiskt för att få en djupare inblick i hur digitala verktyg fungerar som ett komplement gentemot barns språkutveckling i förskolan.
4.1 Förskollärarens roll i barns språkutveckling
Svensson (2012) hävdar att förskolan ska vara en arena där barnen får möta miljöer som på olika sätt stimulerar språklig utveckling där det är förskollärarnas ansvar att skapa förutsättningar för det. Förskollärarna ska arbeta medvetet för att inspirera alla barns olika lärostilar vad gällande språk, vilket innebär att barnen ska få möjligheter till att möta språkutvecklande miljöer på så många sätt som möjligt. Detta var även något som förtydligades i läroplanen för förskolan när den reviderades 2010. Utbildningsinsatser har även initierats i Sverige för att vidareutbilda
förskollärare och barnskötare med avsikt att öka kännedomen inom området vad gällande språkutvecklande miljöer. Författaren skriver att det är speciellt viktigt att höja kunskapen om situationen för flerspråkiga barn och hur deras möjligheter ser ut för att utveckla och förbättra både sitt modersmål och det svenska språket. Svensson (2012) förklarar vidare hur förskollärares förhållningssätt, förmåga att samspela med barn och anpassa ett bokinnehåll efter barngruppen har betydelse för hur barnen uppfattar olika läs-situationer, och vad de lär sig vid olika läs-situationer. Om barnen inte begriper innehållet i en bok eller om de måste sitta tysta och inte tillåts tala om bilder och text finns det risker för att de blir ointresserade och slutar lyssna. Att läsa en saga för barnen utan att ta pauser för att föra samtal, förklara eller kommentera innehållet i en bok är mindre främjande för språkutveckling (Svensson, 2012). Det blir intressant för vårt syfte att ta upp hur förskollärarens roll innebär att ansvara för, och skapa förutsättningar, för att barn ska få möta språk i inspirerande och
varierande miljöer. Detta för att stimulera och inspirera barn till att delta i språkutvecklande aktiviteter. Med hjälp av digitala verktyg får förskollärare fler förutsättningar att skapa varierade språkutvecklande miljöer och därför även fler förutsättningar till språklig utveckling för barnen.
Svensson (2012) menar även att förskolläraren ska arbeta med att skapa ett samtalsklimat där allas åsikter och tankar ses som lika värda och där alla barn
6
värderas lika oavsett språklig utvecklingsnivå och uttrycksförmåga, och att det är någonting som istället är främjande och ytterst värdefullt för språkutvecklingen. Författaren hävdar även att det betydelsefulla när det kommer till läsning med barn inte ligger vid hur många böcker man läser. Det som är betydelsefullt är att skapa ett samspel och samtal kopplat till läsningen.
Precis som Svensson (2012) tar upp att samtal kring ett innehåll i till exempel en bok främjar utvecklingen av språk, tar Nilsen (2014) upp hur Vygotskij beskriver språket som en ytterst central funktion för tänkande, perception, minne, handling och tal. Inom det sociokulturella perspektivet är språkets huvudsyfte främst kommunikativ potential. Med hjälp av språkliga resurser såsom högläsning, drama eller digitala verktyg, så kan förskolans verksamhet delge erfarenheter till både barn och vuxna. Vilket kan anses vara en grundförutsättning för utveckling av både individ och
samhälle. Man kan även se att barns språkutveckling är kopplat till vuxenvärlden, det kan vara igenom lärare, vårdnadshavare eller syskon. Genom samspel lär sig barnen gester, tal och tecken för att kommunicera. Genom det sociokulturella perspektivet så kan verksamheten fokusera på de sociala aspekterna gällande språkutveckling, där de biologiska aspekterna ges mindre utrymme.
4.2 Användning av digitala verktyg i barns språkutveckling
Bates, Lieberman, So (2009) från University of California har i sin artikel granskat utvalda studier, och skriver att det finns studier som visar på att digital media kan introducera barn till olika abstrakta koncept som tidigare har ansetts för avancerade för deras åldersgrupp. Till exempel olika matematiska koncept, olika dynamiska system samt kommunikativ kompetens. Författarna hävdar även att det finns studier som visar på hur aktiviteter som är baserade på digital media i olika skolmiljöer kan engagera barnen i ett kollaborativt lärande, att föra resonemang och att lösa olika problem. Dessa aktiviteter har tidigare ansetts vara för avancerade för barn i ung ålder att förstå och utföra.Två studier har till exempel visat hur barn som sitter tillsammans vid en dator uppvisar ett beteende som präglas av en vilja att samarbeta och att turas om med att använda datorn. Det framgick även att barnen erbjöd varandra verbal och ickeverbal hjälp till varandra. Forskning har även visat att barns motivation till att lära sig ökar när de är engagerade i rolig digital media.
Skolverket (2020) förmedlar att förskolan ska lägga grunden till en digital kompetens hos barnen i verksamheten. Bates et. al (2009) styrker Skolverkets (2020) belägg för detta när de förklarar hur digitala verktyg främjar samarbete och verbal och
ickeverbal kommunikation mellan barn, samt att barns motivation till att lära sig ökar när de är ägnar sig åt rolig digital media. Skolverket (2020) tar även upp hur arbetet med barns digital kompetens är något som kommer att fördjupas senare i förskoleklass och de skolformer som följer efter förskolan. Vad som är digital
kompetens förändras över tid i takt med samhällets utveckling och de olika tekniker och digitala tjänster som kommer och går. Med hjälp av digitala verktyg kan man ta
7
tillvara barns flerspråkiga arsenal. Med hjälp av appar som till exempel Polyglutt kan man läsa sagor på flera olika språk, man kan även lyssna på sagor på olika språk. Detta är användbart för att nå barn som inte besitter det svenska språket än. Det kan också användas för att träna på svenska med barn i yngre åldrar. Men man kan även låta alla barn lyssna på språk från olika delar av världen, för att barnen ska få en kännedom om hur olika språk låter, detta kan även ske via filmvisning eller genom att lyssna på olika låtar. Det blir intressant utifrån vårt syfte att ta upp vikten av att arbeta vidare och utveckla arbetet kring språkutveckling ihop med digitala verktyg. Samt att få en inblick i hur arbetet med språkutveckling kontinuerligt utvecklas för att förbereda barnen inför övergången till förskoleklass.
Utifrån det Skolverket (2020) förmedlar, att förskolan ska lägga grunden till en digital kompetens hos barnen, så blir Beschorner & Hutchisons (2013) fallstudie som utförts i USA, betydelsefull då den indikerar att lärplattor har potential att fungera som ett mångfaldigt lärandeverktyg för att stimulera och utveckla läs- och
skrivkunnighet hos fyra och femåringar.
Beschorner et. al (2013) hävdar att barn som på egen hand får tillgång till lärplattor utvecklar en förståelse för vilka appar de ska trycka på för att få tillgång till en specifik funktion, till exempel för att skriva, lyssna på sagor eller spela olika
bokstavsspel. Detta sker genom att barnen utvecklar en förståelse för, och kan göra kopplingar mellan appens utseende, och vad man kan göra med den när man trycker på den. Författarna kallar detta för Digital enviromental print, där de påstår att själva lärplattan i sig utgör en specifik miljö som erbjuder barnen olika digitala aktiviteter. Vidare tydliggörs detta genom ett exempel där en flicka som lyssnar på sagan om Askungen på en lärplatta, hjälper sina kamrater att starta igång samma saga på en annan lärplatta.
Beschorner et al. (2013) hävdar att barnen som observerats i deras studie ser sig själva som skrivande varelser eftersom de skapade olika variationer av skrivande när de använde olika appar i lärplattans digitala miljö. Barnen hade möjlighet till att använda flera olika appar där de kunde använda olika bokstäver och symboler samt även rita eller måla teckningar. Appar som Doodle Buddy och Drawing Pad används frekvent av barnen för att skriva meddelanden genom att använda bokstäver eller genom att göra teckningar med sina fingrar på skärmen. Barnen använde även tangentbordet för att skriva texter och infoga digitala klistermärken. Barnen pratade ofta om det de gjorde på lärplattan och sa saker som ”Jag ritar ett hjärta på den här sidan” och ”Jag ritar den här till min mamma”. Vissa barn kunde forma bokstäver med sina fingrar på skärmen medan vissa inte klarade det än. Däremot kunde alla barn använda tangentbordet som fanns på skärmen för att skriva bokstäver. Även fast de inte kunde skriva bokstäver själva, kunde de identifiera bokstäver och sedan
trycka på den bokstaven på skärmen. Lärarna som var en del av studien delade ofta barnens arbete till föräldrar via mejl som innehöll fotografier, videos eller
8
lärplattor för att dela med sig av dokumentation till föräldrar är väldigt smidigt och kan ske intuitivt. Eftersom barnens arbeten och skapelser ofta delades med andra blev barnen ofta exalterade över att skriva någonting som skulle skickas till någon annan. Därför blev barnen mer medvetna över själva funktionen av att uttrycka sig genom text.
Burset, Bosch och Pujolá (2016) skriver att för att den digitala undervisningen ska kunna fungera inom förskolans verksamhet så är det viktigt att barnen är interaktiva med de digitala verktyg som finns tillhands. Beschorner et al. (2013) beskriver hur de i deras observationer såg att barn som var interaktiva med olika appar, där de fick skriva eller rita, hade utvecklat en förståelse för hur bokstäver ser ut, även fast alla inte kunde skriva eller läsa själva. Burset et. al (2016) förklarar att när barnen och det digitala materialet kommer i kontakt med varandra så kommer barnen få en bättre förståelse för det pedagogiska innehållet som finns inom undervisningen. När man talar om barns språkutveckling med hjälp av digitala verktyg som till exempel
lärplattan och datorer, är det viktigt att tänka på att använda sig utav multitasking då detta hjälper barns språkutveckling. Med hjälp av dessa digitala verktyg så skapas det ett band mellan barnen och de digitala verktygen, men även ett band mellan barnen och de vuxna inom lärandet och utvecklingen av barnens språk med digitala verktyg som ett komplement.
Pareja-Lora, Calle-Martínez och Rodríguez-Arancón (2016) skriver i sin studie, som utförts i Spanien, om hur viktigt det är att som förskollärare ha kännedom om hur arbetet ska läggas upp med digitala verktyg. När man arbetar i digitala miljöer är det viktigt att ställa sig frågorna vad, hur och varför dessa digitala verktyg används i olika sammanhang där digital undervisning erbjuds. Språkutveckling kan ses som koder, som kan delas upp i olika läro-fragment i form av musik, drama, högläsning eller bild. Meningen med språkutveckling är hur man sammanför dessa koder med varandra för att skapa en utveckling hos barnen. När man talar om hur digitala verktyg kan hjälpa barns språkutveckling så måste det inte bara vara lätt för barnen att kunna integrera med materialet. Materialet i sig måste vara lätt att hantera samt att funktionaliteten måste nå ut till barnen så att de självmant förstår vad det är de lär sig om.
Som Pareja-Lora et. al (2016) beskriver så kan de digitala verktygen användas för att erbjuda undervisning i olika sammanhang, där språkutvecklingen kan ses som koder som delas upp mellan olika ämnen. Detta är något som stämmer överens med
Kjällander (2013), som beskriver att genom att skapa och kommunicera med hjälp av olika verktyg och uttrycksformer, liksom med tal – och skriftspråk så kommer barns utveckling och lärande främjas. Detta innefattar även att konstruera, och nyttja
material och tekniska verktyg. Multimedia och digitala verktyg kan då användas inom förskolans verksamhet för skapande processer. Vid en undersökning av medierådet så visar det att två av tre barn mellan åldrarna 2–5 år använder digitala verktyg regelbundet i sin vardag. Föräldrar till förskolebarn uppger även att deras barn
9
regelbundet använder digitala verktyg i hemmet dagligen. Digitala verktyg är en självklar del i barns vardagsliv och borde därför vara en självklar del i förskolans verksamhet. Detta tydliggörs även i förskolans läroplan där det beskrivs att
förskolans verksamhet ska betonas av vikten av en rolig och trygg miljö som lockar barnen till lek och skapande, som lägger grunden till barnets livslånga lust till lärande (Kjällander, 2013).
Precis som Kjällander (2013) tar upp hur skapande och kommunikation med hjälp av olika verktyg och uttrycksformer främjar utveckling och lärande, tar Nilsen (2014) upp hur appen Puppet pals fungerar som ett verktyg likt en öppen och
konstruktivistisk struktur för barns språkutveckling och samspel. Appen används för att skapa sagor och berättelser utifrån givna bakgrunder och tecknade figurer, som går att flytta, röra, förminska och förstora. Appen kan även användas för att spela in egna ljudspår. Appar som Puppet pals och liknande appars struktur och genre har en stor betydelse för undervisningen inom förskolans verksamhet. Dessa strukturer ger till känna vilka typer av samspel och kommunikation som utvecklas mellan
deltagarna men även vilka delar av språkutvecklingen som möjliggörs.
4.3 Digitala verktygs möjligheter - styrkor och svagheter
Nilsen (2018) påstår att digitala verktyg medför både risker och möjligheter. Digitala verktyg kan ses som ett hot mot fenomenet barndom. Detta styrks i medicinska och neurologiska studier. De vuxna uttrycker en oro för det teknologiska användandet i förskolan i form av att detta kan skada barns motoriska, kognitiva och
socioemotionella utveckling. Detta medför att barns mentala hälsa försämras och att deras prestationer i förskolan försämras vilket kan göra att utvecklingen hämmas. En av möjligheterna med att ha digitala verktyg i förskolan är för att öka barnens
engagemang och resultat. Forskare påstår att när barn får använda lärospel i form av appar på en lärplatta så lär sig barnen bättre, i form av att deras motivation ökas. Genom välgjorda och lärorika spel skapas ett lustfyllt moment hos spelare vilket leder till att motivation och intresse ökar. Genom att applicera detta mer i förskolan
kommer barnen på så sätt att utvecklas mer och mer gällande de olika läroämnena som förskollärare och pedagoger arbetar med inom verksamheten. Nilsen (2018) tar vidare upp hur skollagen förmedlar att undervisningen som sker i förskolan ska baseras utifrån en vetenskaplig grund. En del utav dessa digitala verktyg och idéer är inte grundade i forskning. Vilket kan ses som problematiskt med tanke på hur stort utrymme digitala verktyg får inom förskolans verksamhet. Som förskollärare har man därmed ett stort ansvar att vara aktörer för detta, med tanke på de ekonomiska och kommersiella krafterna som kan ligga bakom beslut som rör digital undervisning i förskolan.
Nilsen (2018) fortsätter att skriva om hur datorplattan gjorde sitt första intåg i
förskolans verksamhet år 2010. Kort därefter började alltmer verksamheter runt om i Sverige att introducera denna nya typ av digitala undervisning. Barns användning av
10
digitala verktyg är idag ett växande forskningsområde med fokus på barns utveckling och lärande i förhållande till dessa digitala verktyg. En av de punkter som tas upp gällande förväntningar av barns lärande och utveckling med hjälp av digitala verktyg är språkkunnighet. Risker med barns utveckling av språkkunnighet är att appar som finns i lärplattor är tänkta att fungera för en allmän publik, vilket kan medföra att verbalt språk eller lokalt språk saknas med tanke på utsträckningen till den globala marknaden. Men man ser även en utveckling för att desto fler appar på svenska dyker upp på marknaden med fokus på barns lärande och utveckling.
Precis som Nielsen (2018) tar upp hur digitala verktyg måste vara speciellt utformade för att barn ska kunna tillägna sig språk, lyfter även Lieberman, Bates och So (2009) i sin studie hur digitala interaktiva verktyg för barn i förskolan går att finna i deras hem i dagens samhälle. Och att dessa verktyg är utformade för att hjälpa barn med deras språkutveckling och läsförståelse. Nielsen (2018) lyfter också att det dyker upp fler appar som är framtagna och anpassade för den svenska marknaden. Lieberman et. al (2009) förklarar att sådana appar är uppbyggda så att barnen lär sig till exempel olika alfabetiska fraser, ordförståelse och meningsuppbyggnad. Forskning visar att välutformade digitala verktyg inom dessa områden kan vara effektiva för barns
språkutveckling. Digitala verktyg är därför i grunden ett verktyg som kan öka barnens intresse och vokabulära förmåga gällande stavning och läsning (Lieberman, Bates & So, 2009).
Liberman et. al. (2009) hävdar även att digitala appar som är öppna för utveckling och har rikt innehåll, ger möjlighet för användaren/användarna att skapa kreativa val och uttrycka sin fullaste fantasi i förskolans verksamhet när det kommer till barns språkutveckling. Studier visar att när yngre barn fått testa denna typ av digitala appar, så visar de mer nyfikenhet, det skapas motivation och samspel mellan barnen samt att barnens förtroende för dem själva ökar avsevärt. På detta sätt blir denna typ av undervisning mer positiv för barnen. Genom att använda digitala verktyg inom förskolans verksamhet så ökar barnens intressen och fokus för lärande, deras
intressen förstärks när det känner igen sig i digitala medier som de tycker är roliga. Linderoth (2010) skriver att lärdom inte enbart handlar om nya sätt att interagera med omvärlden. Användnings-möjligheter och utvecklingen, blir påverkad med hjälp av de verktyg som används i vardagslivet. När ett verktyg används kan vi utföra handlingar som utan dessa verktyg annars skulle vara omöjliga. Ett verktyg kan anses som en genväg till barnens lärande och utveckling. Detta går ihop med det Liberman, bates och so (2009) förklarar om hur de digitala verktygen kan skapa kreativa val för barnen att uttrycka sig gällande språkutveckling inom verksamheten. Linderoth (2009) menar att om ett barn får använda en miniräknare så fokuseras lärandet på att lösa problemet, istället för att lära sig om problemlösning. Detta är något som ligger i ansvaret hos läraren. Ett verktyg kan vara ett stöd för barnen men det kan även förenkla barnets utveckling och samtidigt skapa ett avstamp som gör att barnen inte utvecklas alls.
11
Likt Linderoths (2010) förklaring om hur ett verktyg kan skapa genvägar till barns lärande, skriver Beschorner & Hutchison (2013) i sin fallstudie från USA, att det finns fördelar med att använda lärplattor och appar då många av dem kopplar samman att läsa, skriva, lyssna och att prata. Barnen som observerades i studien var tre till fem år. Författarna skriver att barnen ofta var fängslade i att lyssna på sagor och lyssnade ofta tillsammans med andra barn. Det finns många likheter mellan en inspelad
ljudsaga och en ljudsaga som spelas upp via en app. Många appar har idag funktioner som gör att barnen kan interagera med sagan genom att spela in och lägga till sina egna röster som berättar sagan, samt att det även finns interaktiva illustrationer i sagan. Genom att barnen får spela in sig själva när de berättar sagan får barnen möjligheten att visa upp sina kunskaper om sagoberättandets struktur, använda det verbala språket samt uttrycka sin förståelse för digitala koncept i den digitala miljön i apparna som används. Vissa digitala böcker kan även innehålla verktyg som låter barnen byta ut både bilder, text och ljud, och på så sätt skapa sina helt egna historier. Med hjälp av dessa verktyg förstärks kopplingen mellan att läsa, skriva, lyssna och prata.
Beschorner et al. (2013) framhäver även hur ett socialt lärande främjas när barnen själva sitter och arbetar med sina lärplattor och att barnen ofta interagerar med varandra och för meningsfulla diskussioner och hjälper varandra att lösa olika problem de stöter på i den digitala miljön. En lärare som deltog i studien kunde tydligt se hur hennes elever som stod i kö för att använda en lärplatta ofta var nyfikna på vad den andra gjorde och kom även ofta med tips och idéer på vad man kunde göra. Läraren uttryckte hur hen såg hur barnen mognade och hur de involverade sig i vad någon annan gjorde samtidigt som man väntade på sin egen tur att använda lärplattan. Denna fallstudie indikerar att barn kan utveckla växande kunskap om digitala verktyg som till exempel en lärplatta eller liknande produkter, och att dessa erbjuder unika vägar för att tillägna barn läsning, att skriva, lyssna och att tala inom en specifik kontext. Förutom detta lär sig barn som använder lärplattor frekvent att bli mer socialt aktiva då de ofta pratar om vad de gör på lärplattan samt att de även hjälps åt och samarbetar när de använder olika appar i den digitala miljön.
Även Nilsen (2014) framhäver, precis som Beschorner et al. (2013), att yngre barns lärande främjas när de använder sig av digitala verktyg inom förskolans verksamhet. Nilsen (2014) refererar till Linderoth som menar att digitala verktygskonstruktioner är överlägsna i de lustfyllda moment som förskolans didaktiska arbete ska framhäva. Men man kan inte förvänta sig att alla digitala verktyg medför den utveckling som barnen förväntas få av dessa verktyg. Med tanke på att bestämmelserna kring digitala verktyg och vilket innehåll som ska användas kommer från högre ort, så går det inte alltid att anta att alla verktyg medför ett lustfyllt lärande. Nilsen (2014) refererar även till forskning kring barn och IKT, och menar att det finns tydliga mönster som visar att forskningen tar en ansats i de samhällsenliga förändringar som sker kring synen på barn och lärande. Nilsen (2014) menar att det finns forskning om hur yngre barn
12
använder sig av digitala verktyg inom förskolans verksamhet, och hur lärandet främjas av de digitala verktygen.
Vi läser likaså hur Skolverket (2020) förmedlar hur digitaliseringen i förskolan har många möjligheter. Med digitala verktyg i förskolan kan barnen få kännedom om olika samhälleliga livserfarenheter. Till exempel att spela in filmer om varför det är viktigt att använda en cykelhjälm när man cyklar. På så sätt kan man synliggöra detta för vårdnadshavare så att även de blir delaktiga och få se hur arbetet fungerar i
verksamheten, och även applicera denna typ av lärdom hemma (Skolverket, 2020).
4.4 Digital kompetens och utvecklingsområden i förskolan
Nilsen (2014) hävdar att under de senaste tio åren har de digitala verktygen blivit en stor diskussion i förhållande till genarationstänk och utveckling kring dagens barn och ungdomar. Dagens barn och ungdomar föds in i en högteknologisk värld där digitala redskap finns till hands överallt. Digitala redskap som mobiler, datorer och lärplattor används flitigt i både hemmet och i sociala sammanhang. Men dessa digitala verktyg används även inom förskolan i utbildningssyfte, språkutveckling och underhållning. Bates et al. (2009) tar upp hur det har skett en ökning i användandet av interaktiv digital media hos lärare och föräldrar till tre till sexåringar. Detta för att dels underhålla barn, men även för att stimulera lärande, ensamlek och även för att stimulera lek med andra. Mycket av den digitala media som används för barn i åldersgrupperna tre till sex år idag, är speciellt utformad efter tydliga lärandemål, de bygger på väletablerade lär strategier och är utvecklade och framtagna av experter som är väl insatta i hur små hur barns utvecklingsbehov och förmågor ser ut. Dessa behov förändras drastiskt från år till år. Dock är inte all digital media för små barn utformad med samma expertis och omtanke i grunden.
Nilsen (2014) tar vidare upp hur den implementering av digitala verktyg som sker inom förskolans verksamhet idag är ett ämne som diskuteras flitigt. Förskolan ska sträva efter en miljö där alla barn får samma möjligheter att bekanta sig med digitala verktyg. Satsningarna kring den digitala undervisningen är stor. Den politiska
styrningen om vilken utformning den digitala undervisningen ska ha gör det svårt för förskollärare att få en direkt påverkan eller inflytande över utformningen kring det pedagogiska lärandet med hjälp av digitala verktyg. Detta är något som förskollärare fått kritik för, när implementeringarna av den digitala undervisningen inte levt upp till de förväntningar som ställs av högre politiska instanser och av vårdnadshavare. Likaså skriver Forsling (2011) om hur Europaparlamentet rekommenderar digital kompetens för det livslånga lärandet som ska byggas på en grundläggande digital förståelse och IKT-färdigheter. Detta innebär att du kan hämta fram, bedöma, lagra, producera och kommunicera med digitala medier. Det handlar främst om kreativitet och innovation men också om etik och juridik. Europaparlamentet skriver att den digitala kompetensen är viktig i både hemmet och i arbetslivet. Forskning kring IKT
13
har i decennium fokuserat på den så kallade “digitala klyftan”, som handlar om när olika grupper eller individer har olika möjligheter att utveckla en digital kompetens. Detta är klyftor som berör kön, klass och etnicitet. Genom att besitta en förmåga att använda mer språk så blir den kommunikativa kompetensen kring digitala verktyg mer användbar. Användandet av IKT i förskolan kan ses utifrån tre aspekter. Dessa aspekter är till för barnets utveckling som en blivande medborgare av det
demokratiska samhälle vi lever i. Inlärnings-aspekten – förklarar hur användning av digitala verktyg kan ge en variation och nyanserat tänkande kring arbetssättet i
förskolans verksamhet. Arbetslivs-aspekten – beskriver hur förskolan ska förbereda barn inför deras framtida yrkesliv baserat på hur näringslivet och samhället ser ut. Demokratiaspekten – förmedlar hur alla barn inom förskolans verksamhet ska ha rätt till en likvärdig utbildning.
5. Metod
Här kommer vi presentera och beskriva den valda metoden för studien samt alla de faser som innefattas i genomförandet.
5.1 Forskningsansats
I denna studie har vi använt oss av en kvalitativ ansats. Bryman (2011) förklarar hur det finns två ansatser som är användbara under en studie, kvalitativ eller kvantitativ. Vi valde att utföra en kvalitativ studie då vi ville ha svar från, i detta fall verksamma förskollärare, och förstå hur de tolkar sin sociala verklighet inom förskolans
verksamhet. Studiens syfte var att undersöka hur åtta förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg och barns språkutveckling inom förskolan. För att ta reda på hur detta arbete ser ut i förskolans verksamhet utfördes en kvalitativ
intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Valet av att utföra en kvalitativ studie grundades i att vi ville ha verksamma förskollärares syn på hur de använder digitala verktyg för att utveckla barns språk. Bryman (2011, s. 341) tar upp hur det finns olika traditioner inom kvalitativ forskning där ett område handlar om en strävan efter att förstå en social verklighet “som den egentligen är”. Vidare menar författaren att en kvalitativ studie syftar till att ta reda på hur en social ordning skapas och tar form genom samtal och samspel och att det finns ett intresse för att fånga subjektiva upplevelser i människors inre verklighet. Författaren tar även upp hur en kvalitativ ansats är öppen för hur olika sociala verkligheter kan konstrueras. Vi gjorde ett val att inte inkludera observationer i denna studie då tidsramen för arbetet var begränsad samt att vi just nu befinner oss i en global pandemi som
innebär sociala restriktioner i samhället. Valet av att inte välja en kvantitativ ansats i denna studie, grundar sig i att vi ville ta del av förskollärares subjektiva uppfattning av hur de använder digitala verktyg som ett komplement för barns språkutveckling i den dagliga praktiken. Bryman (2011) menar att en kvantitativ studie är mer
14
generaliserande i sin karaktär där det ofta även hävdas att resultaten är giltiga för personer som inte medverkat i studien.
5.2 Intervjuer
Vi valde att utföra kvalitativa semistrukturerade intervjuer då det ger utrymme för både intervjupersonen och intervjuaren att vara flexibel. Intervjupersonen tillåts att ha en större frihet i utformningen av sina svar och intervjuaren tillåts ställa
följdfrågor om det uppkommer andra relevanta områden som inte finns med i
intervjuguiden. Bryman (2011) påstår att tonvikten ska ligga på hur intervjupersonen tolkar frågorna och vad intervjupersonen upplever som viktigt när den förklarar hur den förstår händelser, mönster och beteenden.
5.3 Urval
Vi valde ett målstyrt urval av respondenter till studien. Syftet med detta var att vi ville få svar från förskollärare med specialkompetens inom området IKT inom förskolans verksamhet, samt att vi även ville få en bild av hur förskollärare beskriver sitt arbete med IKT och digitala verktyg kopplat till barns språkutveckling. Vi tog även kontakt med förskollärare utan specialkompetens inom IKT för att få en bild av hur de ser på barns språkutveckling och hur digitala verktyg fungerar komplementärt till
språkutveckling i förskolans verksamhet. Åldersspannet på respondenterna var mellan 30–49 år, två utav respondenterna arbetar på en privat förskola medan de resterande sex av respondenterna arbetar på kommunala förskolor i en mellansvensk kommun i Sverige. Förskollärarna kommer att kallas för förskollärare A, B, C, D, E, F, G, H i denna studie. Förskollärarna som har intervjuats i denna studie har arbetat i förskolan 8–30 år. Efter att intervjuerna spelats in har materialet sedan
transkriberats och bearbetats i efterhand. Vi upptäckte ingen generell skillnad i svaren i intervjuerna vad gällande ålder, kön eller etnicitet inom arbetet med digitala verktyg. Denna fråga är därför något som ej har haft en väsentlig del i vårt arbete då vi varken har uppmärksammat eller lagt märke till det under våra intervjuer med respondenterna eller i vår tidigare forskning.
5.4 Genomförande
Vi båda tog kontakt med förskollärare som är IKT-ansvariga på våra respektive övningsförskolor med en förfrågan om de kunde tänka sig ställa upp på att bli intervjuade. Vi kontaktade dem via mejl eller per telefon. Samtidigt blev de även informerade om studiens syfte. Vi frågade även om de kunde rekommendera någon annan som kunde vara intressant att intervjua som även har specialkompetens inom samma område, vilket ledde till att vi fick tag på ytterligare en respondent.
Tillsammans kom vi överens om de datum som skulle passa bäst utifrån respondenternas tillgänglighet och tid.
15
Efter att vi kontaktat respondenterna så skickade vi ut våra intervjufrågor samt missivbrev för att respondenterna skulle få tid att läsa igenom allt innehåll i händelse av att det skulle uppstå några frågor. Intervjuerna tog mellan 30–60 minuter och vi delade upp arbetet genom att vi kontaktade fyra respondenter var. Sedan
intervjuades respondenterna var för sig. Några av intervjuerna tog plats på respondenternas förskolor medan några utfördes genom en telefonintervju. En respondent intervjuades på Mälardalens Högskola. Intervjuerna spelades in. Inga anteckningar fördes under intervjuerna. Efter att intervjuerna ägt rum
transkriberades ljudfilerna ner i textform. Därefter gick vi igenom de mest centrala delarna i materialet som sedan valdes ut för att redovisas i olika kategorier utifrån resultatets innehåll.
I vårt analysavsnitt analyserades resultatet utifrån de teoretiska utgångspunkter som finns för studien. I kapitlet Analys och resultatdiskussion, har vi kopplat forskning och litteratur till studiens resultat. Vi har även kommit med förslag för vidare forskning kring detta område.
5.5 Etiska aspekter
Genom hela studiens gång, under planering och genomförandet, har vi tagit hänsyn till de olika etiska principerna som formulerats av Vetenskapsrådet (2017). De respondenter som har deltagit i denna studie har blivit informerade om följande:
• Informationskravet: Vi har under denna studie gett en klar och tydlig information så att alla delaktiga parter har förstår vad syftet med denna studie är. Samt vad deras medverkan kommer att medföra till själva studien.
• Samtyckeskravet: De respondenter som har medverkat i denna studie, har informerats om att de är med i en studie och att det har rätten till att avbryta sin medverkan om det så önskas.
• Konfidentialitetskravet: De medverkande respondenterna har blivit informerade om att all information som delgetts under intervjuerna är konfidentiellt, inga namn på personer eller namn på förskolor kommer att användas under denna studie. Inga personliga uppgifter kommer heller att lämnas ut.
• Nyttjandekravet: Den information som har delgetts under studien kommer enbart att användas i studiesyfte. Alla ljudupptagningar från intervjuer
kommer att raderas när studien är färdigställd. Respondenternas svar kommer att användas för att få klarhet i de frågeställningar som studien utgår ifrån, för att hjälpa oss komma fram till det resultat som presenteras i resultatdelen.
16
5.6 Studiens tillförlitlighet
För att vår studie ska få den trovärdighet som vi strävar efter har vi valt att utgå ifrån Brymans (2011) olika delkriterier. Dessa är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjlighet att styrka och konfirmera, vilket Bryman (2011) förklarar ger en kvalitativ studie sin genomförbarhet.
Vi har försökt att skapa trovärdighet i studien genom att tolka transkriberingarna från de intervjuer som ligger som grund för insamlade data i denna studie. Dessa tolkningar är våra egna utifrån de svar som samlats in från deltagarnas upplevda sociala verklighet. Transkriberingarna har sedan gått igenom en tematisk analys för att skapa relevanta resultat-rubriker som passade studiens syfte och frågeställningar. Intervjufrågorna utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar om hur digitala verktyg fungerar som ett komplement för barns språkutveckling i
förskolan. Vi har medvetet valt ut de respondenter som medverkat i denna studie. Respondenterna bad om att få frågorna skickade till sig via mejl innan intervjun för att de skulle få förbereda sig. Detta kan ha påverkat resultatet då respondenterna fick möjlighet att förbereda sina svar.
Eftersom alla som intervjuades i studien arbetar inom förskolan, kan vi se hur våra beskrivningar av respondenternas svar går att applicera i andra liknande kontexter. En sådan typ av beskrivning är någonting som beskrivs som “täta beskrivningar”, vilket gör att andra personer kan bedöma hur pass överförbara våra resultat är till en annan miljö (Bryman, 2011, s. 355).
Under studiens gång har vi varit noggranna med att redovisa det underlag vi funnit under tidigare forskning, samt hur vi gått tillväga i vår process vad gällande
forskningsansats, intervjuer, urval, genomförande och etiska aspekter. Detta för att visa en transparens i vårt arbetssätt. Vi har varit noga med att presentera studiens process samt det material, och tidigare forskning som vi funnit för att styrka studiens pålitlighet. Vi har noga förklarat hur vi gått tillväga för att finna forskningsunderlag samt gett en beskrivning om vad tidigare forskning säger om vårt valda
forskningsämne. Vi vill även adressera att vi inte låtit personliga värderingar påverka utförandet och slutsatsen i denna studie. Utförandet påverkades dock av den
teoretiska inriktningen, då det sociokulturella perspektivet utgår från hur individen tolkar sin egen verklighet, och därför föll valet på kvalitativa semistrukturerade intervjuer
17
5.7 Dataanalys
Bryman (2011) hävdar att det finns tre olika metoder för att utföra en dataanalys. Tematisk analys, narrativ analys och sekundäranalys av kvalitativa data. Vår studie utgår från en tematisk analysmetod vilket syftar till att vi har skapat en tydlig struktur kring vårt insamlade material som vi sedan delat upp i tematiska rubriker. Efter att vi läst igenom transkriberingarna diskuterade vi kring hur det insamlade materialet kunde förstås utifrån vårt syfte och frågeställningar. Därefter markerade vi nyckelord som var relevanta för undersökningen. Bryman (2011) beskriver detta som en sorts kodning som används för att hitta mönster i datainsamlingar och som kan användas för att skapa olika teman. De teman som föddes genom vår kodning av transkriberingarna var Förskollärares arbetssätt med barns språkutveckling,
Språkutveckling genom delaktighet och digitala verktyg, Att normalisera den digitala miljön, Digitala verktyg och samverkan och Verksamhetens förändring och digitala verktyg.
5.8 Begreppsdefinitioner
Följande begrepp återkommer ofta i vårt arbete och vi vill därför förklara och tydliggöra dessa.
App/Appar: Appar är särskilt anpassade för olika intressen och yrken, dessa appar går att ladda ner via en lär/läsplatta. Apparna kan vara utformade för olika behov. till exempel vid professionellt musikskapande. Om barnen behöver läsa böcker, finns appar som poly-glutt som erbjuder barnböcker i e-bokformat (Nilsen, 2014, s. 5). Digital miljö: Innebär en miljö innehållande olika digitala verktyg, men även en lärplatta och innehållet på den.
Digitala verktyg: En samling verktyg baserad på digital basis, det vill säga verktyg som är gjutna genom digitalisering såsom lärplattor, TV-skärm, datorer och
kommando styrda robotar.
Lärplatta: Nilsen (2014, s. 4–5) beskriver en lärplatta som en bärbar, handhållen dator med pekskärm som styrs med fingrar. Den kan användas till att surfa på internet, läsa böcker, skriva, spela spel, filma, fotografera och lyssna på musik. Det finns även möjlighet att ladda ner appar som är specifikt designade för olika
aktiviteter och syften som används för aktivt skapande inom förskolans verksamhet. IKT: informations- och kommunikationsteknologi, innebär att bedöma, producera, lagra och kommunicera med och genom digitala medier. Kreativitet och innovation är nyckeln till IKT. Men etik och juridik hör också till IKT och den digitala kompetens som förskolans pedagoger ska besitta (Forsling, 2015).
18
6. Resultat
I vår resultatdel tar vi upp centrala teman som vi hämtat och format utifrån en tematisk analys av våra intervjuer som är relevanta för vårt syfte och våra
frågeställningar. Temana som presenteras här tar upp hur förskollärare beskriver sitt arbete med barns språkutveckling, hur delaktighet och digitala verktyg fungerar som språkutvecklande, den digitala miljön i förskolan, hur den digitala miljön kan
normaliseras, digitala verktyg och samverkan och hur verksamheten har förändrats av digitala verktyg.
6.1 Förskollärares arbetssätt med barns språkutveckling
Under våra intervjuer fick vi svar kring vad som är viktigt när det kommer till att arbeta med barns språkutveckling.Förskollärare A menar att arbetet med barns språkutveckling är en svår fråga, mest på grund av att det finns så många vägar man kan välja i arbetet med barns språkutveckling. Vidare beskriver förskollärare A att de sociala sammanhangen som till exempel samlingarna, sagostunderna eller
sångstunderna är viktiga för att barnen ska få en språklig utveckling. Att samtala, diskutera och samtidigt vara tillsammans med andra barn, är i sig språkutvecklande enligt samma respondent. Förskollärare A säger även att “Sociala sammanhang är nog det viktigaste, men även att barnen har personal runt omkring sig som är
medvetna, närvarande och lyhörda, som kan stötta barnen i deras språkutveckling på bästa sätt”. Även förskollärare B, C, E, F och G tar upp hur viktigt det är att skapa olika sociala sammanhang och miljöer på förskolan som inspirerar till samarbete och kommunikation mellan barnen. Förskollärare F säger att “Lärande sker i samspel och det gäller att vi hittar de här mötesplatserna så att de (barnen) har möjlighet att kommunicera”.
Förskollärare D menar att barns språkutveckling handlar om en bred undervisning där barnen får möta olika språk och sammanhang i nedbrutna delar. Vidare tar samma respondent upp hur språkinlärning ska ta sin början genom ett lugnt och tydligt lärande där det är viktigt som pedagog att använda sig av rätt ord och metoder. Förskollärare D tar upp TAKK som en av metoderna för yngre barns
språkutveckling. När det kommer till äldre barn så är det lite annorlunda, “Äldre barn kan besitta själva språket, men inte själva förmågan att uttrycka sig” - Förskollärare D.
Förskollärare G berättar hur hen arbetar mer med bildstöd nu när det finns digitala verktyg att använda för det ändamålet, och att bildstöd inte enbart används för barn som är språksvaga. Det är även användbart för andra aktiviteter som till exempel olika rörelselekar.
19
6.2 Språkutveckling genom delaktighet och digitala verktyg
Det framgår i intervjuerna att det finns en medvetenhet hos förskollärare E och F, kring att göra barnen delaktiga i dokumentation- och reflektions-processer för att på så vis motivera barnen att föra samtal och diskussioner kring vad de gör i olika aktiviteter, och på så sätt synliggöra och förankra ett konkret lärande genom reflektion med barnen över det som gjorts. Förskollärare E och F talar om hur den pedagogiska dokumentationen och reflektioner talar om vilka intressen som finns i barngruppen och vad barnen är nyfikna på just nu. Utifrån det planeras sedan olika aktiviteter och projekt med tydliga syften och även hur arbetet ska fortgå.
Förskollärare E lyfter speciellt fram hur digitala verktyg kan hjälpa till att förstärka det som görs i förskolan och hur digitala verktyg skapar vägar till ett kreativt och multimodalt arbetssätt. Samma förskollärare tar upp hur lärande kan synliggöras och tar upp ett exempel från när hen arbetade som specialpedagog med ett autistiskt barn. Hen beskriver hur habiliteringen och vårdnadshavarna till barnet var noga med att de skulle arbeta med materialet som fanns i en pärm där röda figurer skulle flyttas till rätt plats på pappret. “Så här ska vi jobba” sa habiliteringen och vårdnadshavarna, medan förskollärare E var sugen på att testa någonting nytt då hen visste att barnet i fråga hatade att arbeta med pärmen. Hen använde sig därför av Puppet Pals, som kan liknas med en digital version av klassiska flanosagor, där barnen blir delaktiga genom att de får spela in sina röster och bestämma hur sagan ska se ut. Detta gjorde att barnet fick välja en egen karaktär i sagan och började sedan att leka med ord. Det slutade med att de hade gjort en saga där barnet var en rövare och förskollärare E blev en råtta. “När vi visade upp det här i tamburen för mamman så grät ju hon stora floder när barnet hade spelat in sig själv där hen leker med språket”. Vidare beskriver respondenten hur “Puppet Pals är en klar favorit när man ska arbeta med digitalt berättande”, och hur hen ofta använder appen under samlingar för att skapa kontext och tydliggöra problem eller konflikter som uppstått i barngruppen.
6.3 Den digitala miljön i förskolan
Förskollärare E arbetar som utvecklare för digitaliseringen inom en mellansvensk kommunal förskola, och har i uppdrag att inspirera och stödja förskolans olika
visioner kring det digitala arbetet. Respondenten förklarar hur man som förskollärare ska tänka på att apparna som finns och som används på en lärplatta ska vara kreativa att arbeta med, och att dem ska vara multimodala samt att man ska kunna göra dem till “sina egna”. Förskollärare E menar även att det är viktigt att ha ett tydligt syfte med varför en app används. Respondenten talar även om att det är bättre att erbjuda ett begränsat antal appar för barnen än ett stort utbud som erbjuder liknande
ämnesinriktat innehåll. Då blir det lättare för barnen att välja och orientera sig i den digitala miljön. Vidare berättar hen hur “Digi-teamet” arbetar med att ta fram en barn-profil för kommunen, där åtta olika kvalitetssäkrade appar finns som standard-innehåll på lärplattan som förskollärare har att tillgå.
20
Samma informant tar även upp hur viktigt det är att pedagoger har ett starkt
förhållningssätt när det kommer till den digitala miljön, och veta varför man arbetar som man gör och hur lärande och utveckling kan förstärkas. ”Det blir väldigt mycket produkter när man arbetar med kreativa appar, men det är själva processen som är det viktiga. Barnen ska inte konsumera, de ska skapa och vara kreativa.” -
Förskollärare E.
Förskollärare A menar att det har skett förändring kring sättet de arbetar med
digitala verktyg inom verksamheten. Med hjälp av digitala ateljéer, där barnen och de vuxna får prova på olika digitala verktyg. På så sätt kan verksamheten få en
helhetsbild av vad barnen tycker är spännande och intressant, och på så sätt så kan vuxna och barn arbeta tillsammans för att göra dessa digitala verktyg till en väsentlig del inom förskolans verksamhet. Förskollärare A menar också att pedagogerna inom verksamheten får hjälp från en utvecklare med tips där de kan få information om nya appar på marknaden som de kan testa inom verksamheten.
6.4 Att normalisera den digitala miljön
Respondenterna hävdar genom att de digitala verktygen blir sedda som en självklar del i förskolans undervisning så kommer fördomarna om de digitala verktygen successivt att försvinna, detta är något som respondenterna hävdar och tror och som framgick under intervjuerna. Förskollärare A menar att de digitala verktygen behöver vara mer tillgängliga inom förskolans verksamhet för att barnen och
vårdnadshavarna ska kunna få en inblick i vilken betydelse de har för barnens utveckling. Förskollärare A säger att “För oss pedagoger kan digitala verktyg bli en distraktion, nästan som en barnvakt och så tror jag att det kan vara ibland hos många pedagoger på olika förskolor.”
Förskollärare D menar att de digitala verktygen inte får ta över allt för mycket. På så sätt kan det ta bort pedagogens roll inom verksamheten. För att normalisera den digitala miljön måste man göra klart för hur verksamheten såg ut innan
digitaliseringen blev en väsentlig del i förskolans verksamhet. ”Det gamla kan också ha nackdelar men så länge man hittar alla fördelar från de bägge tiderna så kommer man att hitta den där vägen som gör det möjligt att få barns språkutveckling att fungera.” - Förskollärare D.
Förskollärare B menar också att de digitala verktygen kan bli en sorts barnvakt och på så sätt ta bort pedagogens roll inom verksamheten. Respondenten menar också att om man har en stor barngrupp så kan lärplattan bli ett hinder om barnen får sitta med detta verktyg helt själv. Förskollärare B menar även att som förskollärare kan man inte tappa sin närvaro, pedagogens närvaro är nyckeln till barns utveckling inom språklig kompetens.
21
6.5 Digitala verktyg och samverkan
Med hjälp av digitala verktyg har det blivit lättare för reflektion och pedagogisk dokumentation med barnen inom förskolans verksamhet. Med hjälp av pedagogisk dokumentation kan barnen inom verksamheten få vara med och skapa det innehåll som ska finnas inom verksamheten. Förskollärare A säger att ”Barnen får vara med och dokumentera med oss när vi till exempel ska skicka iväg information till föräldrar eller lägga upp planen för vilket innehåll vi ska ha inom verksamheten.”.
Förskollärare A, B, C och D tar upp hur föräldrar alltmer visar ett större intresse för hur digitala verktyg används i arbetet med barns utveckling och lärande. Det går även att utläsa i intervjusvaren att man sällan ser att föräldrar är kritiska mot
användningen av digitala verktyg i förskolan. Det framgår även i intervjuerna hur personal på förskolorna har tillgång till kompetensutveckling för att lära sig mer, och förstå vikten med att arbeta med digitala verktyg. Vårdnadshavare uppmanas även att arbeta mer med digitala verktyg hemma. Intervjusvaren säger oss även att
vårdnadshavare har börjat se digitala verktyg som ett verktyg för undervisning istället för någonting som används som en ursäkt för att slippa vara aktiva och bedriva
undervisning. “Allt det vi gör har ett syfte, vilket vi ska kunna förklara för föräldrarna. Om vi inte kan förklara varför vi gör detta ur lärandesyfte kommer vi få alla föräldrar emot oss.” - Förskollärare D.
Förskollärare E menar att det är viktigt hur digitala verktyg presenteras för vårdnadshavare, där man förklarar hur de används i förskolan jämfört med i hemmen. Att erbjuda workshops på föräldramöten är ett sätt att arbeta för att vårdnadshavare ska få en förståelse och medvetenhet om hur digitala verktyg används i förskolan. Ett annat exempel som respondenten lyfter är hur digitala
verktyg används under utvecklingssamtal för att förstärka förståelsen för arbetet med digitala verktyg.
6.6 Verksamhetens förändring och digitala verktyg
Arbetet med digitala verktyg har pågått sedan början av tio-talet, detta är något som de flesta av informanterna hävdar under intervjuerna. Digitala verktyg har dock funnits enda sedan 2000-talets början, det enda som skiljer sig idag är att digitala verktyg förekommer allt mer hemma och är något som barnen har tillgång till nästan hela tiden inom sociala sammanhang. Förskollärare D säger att “Genom att
introducera barnen till digitala verktyg i förskolan så blir barnen mer bekväma med användandet av dessa verktyg.” De digitala verktygen är något som har förändrat sättet att se på lek och lärande inom förskolans verksamhet. Förskollärare D säger att man förut arbetade mer med till exempel specifika språksamlingar när det kom till språkutvecklande aktiviteter. Det har förändrats sedan digitala verktyg har tagit över mer och förändrat verksamheten med åren. Innehållet i verksamheten är dock
någonting som har sett ut på samma sätt som det har gjort förut. Sakerna man gjorde då har idag utvecklats med hjälp av digitala verktyg. Förskollärare A säger att “Det vi
22
gör idag, gjorde vi även då, vi tittar på sagor, vi läser böcker, vi sjunger vid
samlingar.” Men dessa saker har idag utvecklats allt mer med tiden med tanke på verktygens påverkan.” Förskollärare C menar att för tio år sedan så var inte arbetet med digitala verktyg lika stort, men det har på ett eller annat sätt alltid funnits där. De digitala verktygen har en tydlig påverkan på barnens språkutveckling, inte minst när det kommer till läsförståelse och de appar som finns tillgängliga på lärplattorna enligt förskollärare C.
Samtliga respondenter är eniga om att utvecklingen med digitala verktyg bara kan bara gå framåt. En önskad förhoppning hos respondenterna är att digitala verktyg kommer bli mer accepterade inom förskolans verksamhet, och att ordet digitala verktyg inte kommer att benämnas som något segregerat utan bli en självklarhet när man talar om barns utveckling, pedagogisk dokumentation och barns
språkutveckling.
Förskollärare D beskriver att digitaliseringen är för stor hemma, hen tror att detta kan bli ett problem som kommer att sträcka sig längre fram.
Jag hoppas att pedagoger blir alltmer säkrare kring digitala verktyg i framtiden [...] Alla barnen idag har en egen padda och med den digitaliserade utveckling inom verksamheten så är det en självklarhet att alla barn i framtiden kommer ha varsin egen padda att arbete med. - Förskollärare D.
”Bildstöd använder jag mig av mer nu när jag kan använda digitala verktyg än vad jag hade gjort annars. Jag skulle inte kunna göra bildstöd utan digitala verktyg. Det skulle inte fungera.” -Förskollärare G.
7. Analys och resultatdiskussion
Här kommer alla delar av resultatet analyseras och diskuteras utifrån ett sociokulturellt perspektiv och tidigare forskning.
7.1 Förskollärares arbetssätt med barns språkutveckling
Flertalet av respondenterna beskriver hur det är viktigt att skapa sociala miljöer och sammanhang för barnen att vistas i, som inspirerar till att samarbeta och
kommunicera med varandra för att på så sätt utveckla sin språkliga förmåga. Det blir tydligt i resultatet hur sociala miljöer och sociala sammanhang, tillsammans med närvarande, medvetna och lyhörda pedagoger är det viktigaste när det kommer till barns språkutveckling.
Vi tolkar det som Svensson (2012) skriver där hon förklarar hur förskolan ska erbjuda en stimulerande miljö där barnen ska få tillgång till en god språklig lärandemiljö, och där barnen får vara med i dialoger och lyssna på sådant som de själva tycker är
23
Enligt vår tolkning är det väsentligt att barn ska få möjlighet att arbeta och sysselsätta sig med saker som de tycker är roligt och intressant, och därför blir det viktigt att skapa ett samspel, dialog och samtal med barnen för att de ska kunna träda in i den proximala utvecklingszonen. Svensson (2012) tar upp just detta, att förskollärarens roll blir att skapa ett samtalsklimat där alla barns åsikter och tankar är likvärdiga oavsett språklig utvecklingsnivå och uttrycksförmåga, och att detta är någonting som är mycket värdefullt för att främja språkutveckling. Nilsen (2014) skriver om hur Lev Vygotskij ger en bild av hur språket är en central funktion för tänkande, perception, minne, handling och tal, och hur språkets huvudsyfte inom det sociokulturella perspektivet främst handlar om kommunikativ potential.
Nilsen (2014) menar även att barns språkutveckling har en koppling till vuxenvärlden genom lärare, vårdnadshavare eller syskon. Detta kan kopplas till den proximala utvecklingszonen där ett barn kan behöva stöd en vuxen eller ett äldre syskon för att klara en uppgift. Detta skulle till exempel kunna vara när en förskollärare
introducerar ett barn till ett nytt material eller en ny aktivitet som har syftet att vara språkutvecklande. Därför tolkar vi det som extra viktigt att vara närvarande,
stöttande och inlyssnande som förskollärare då lärande inom det sociokulturella perspektivet sker genom kommunikation i sociala sammanhang.
Det lyfts att digitala verktyg fungerar som ett komplement för barnens
språkutveckling då respondenterna menar att med hjälp av de digitala verktygen går det att skapa sociala sammanhang på samma sätt som man gjort i flera år innan digitaliseringen blev en stor del i förskolans verksamhet. Med hjälp av digitala
verktyg får barnen arbeta med språk, delta i samtal med andra barn och utmana sina kunskaper för att kommunicera i grupp med både barn och vuxna inom
verksamheten. Detta går i linje med det Burset, Bosch och Pujolá (2016) säger om att barns språkutveckling med hjälp av digitala verktyg, kan skapa ett band mellan olika parter inom verksamheten, där de digitala verktygen blir ett komplement för både barn och vuxna inom lärandet och utvecklingen för barns språk. Vi tycker oss se att digitala verktyg kan stödja barns språkutveckling men att det är viktigt att digitala verktyg ska fungera komplementärt och inte ta över undervisningen helt. Detta för att barnen ska få möjlighet att möta språk i varierande sammanhang och inte bara i digitala miljöer.
7.2 Språkutveckling genom delaktighet och digitala verktyg
I resultatet framkommer det hur barn kan motiveras till att föra samtal, diskutera och reflektera genom att göra barnen delaktiga i dokumentation- och
reflektions-processer, och att detta skapar förutsättningar för att synliggöra och förankra lärande genom just delaktighet. En respondent talar tydligt om hur digitala verktyg kan fungera som en förstärkning av det som görs i förskolan och även hur digitala verktyg skapar vägar till ett kreativt och multimodalt arbetssätt. Ett exempel på hur nya arbetssätt kan födas genom användning av digitala verktyg tas upp under rubrik 6.2,
