B I R G I T K R A N T Z
Kvinnovisioner om ett nytt vardagsliv
Hur få familj, arbete, fritid och egen
utveckling att gå ihop ? Hur ska vardagslivets pussel
organiseras för att kvinnor inte ständigt ska
känna sig otillräckliga p g a dagens splittring i tid och rum ? En
kvinnlig forskargrupp arbetar sedan ett antal år
med dessa frågor och Birgit Krantz presenterar här deras
vision av »Det nya vardagslivet».
»Den undermåliga samhällsplaneringen av de reproduktiva uppgifterna har varit en sida av kvinnodiskrimineringen». (Rita Liljeström i
Kultur och arbete, 1979)
Som kvinnor h a r vi a n l e d n i n g att vara kritis-ka m o t d e faktiskritis-ka o m s t ä n d i g h e t e r n a kring det sätt som vi bor på idag och m o t d e villkor som påverkar vårt vardagsliv.
För m å n g a kvinnor är vardagslivet ett organisatoriskt problem — det gäller att få ti-d e n att räcka till lör alla ti-de a r b e t s u p p g i f t e r som h ö r till h e m och b a r n när väl lönearbetet fått sin beskärda del. Problemet beror inte bara på d e n k n a p p t tillmätta »fria» tiden, det skapas och förvärras också av d e n bristande rumsliga s a m o r d n i n g e n av bostäder, arbets-platser, d a g h e m , inköpsställen och a n d r a n ö d v ä n d i g a m å l p u n k t e r i staden och regio-nen. Vardagslivet är splittrat i tid och r u m .
Det »osynliga arbetet» i bostaden — hushållsarbete, materiell och känslomässig o m -v å r d n a d a-v barn och a n d r a familjemedlem-mar, h e m m e t s u n d e r h å l l och skötsel — allt detta är idag en privat a n g e l ä g e n h e t . Varje liten hushållsenhet förväntas klara sina u p p -gifter på e g e n h a n d . Socialstaten bidrar vis-serligen m e d f ö r s ö r j n i n g e n av bostäder och o m s o r g i form av d a g h e m , fritidshem, h e m -tjänst etc, m e n gör det på manssamhällets villkor och u t a n d e enskilda hushållens infly-t a n d e eller medverkan. Mellan d e n privainfly-tise- privatise-rade vardagsverkligheten och »strukturen» (Ahrne, 1982) finns ett i n g e n m a n s l a n d , en
arena d ä r ä n n u så länge a k t ö r e r n a sällan möts och agerar tillsammans.
Det f r a m s t å r också som en paradox att vi (i tätorterna) bor n ä r m a r e varandra än n å g o n -sin i koncentrerade f l e r b o s t a d s o m r å d e n och villakvarter, u t a n att d e sociala kontakter och det ömsesidiga stöd u p p s t å r som n ä r h e t e n skulle k u n n a leda till. En del av f ö r k l a r i n g e n till detta paradoxala f ö r h å l l a n d e är d e n bo-stadspolitik och d e n b o s t a d s p l a n e r i n g som f r a m f ö r allt h a r inriktats mot d e n enskilda bostadens successiva perfektionering. Stan-d a r Stan-d h ö j n i n g e n h a r tagits ut som inStan-diviStan-duell, materiell standard. O b e r o e n d e t h a r priorite-rats, p å bekostnad av sociala värden och kol-lektiva handlingar.
Beskrivningen ovan uttrycker i grova d r a g d e n kritik som varit drivkraften till projektet
Det nya vardagslivet, som ska presenteras i det
följande. Dess syfte h a r varit att peka på att det trots allt finns alternativa sätt att organise-ra b o e n d e t på och att det inte är omöjligt att skapa f ö r u t s ä t t n i n g a r f ö r ett vardagsliv m e d större samverkan mellan hushållen i d e n lo-kala miljön. T a n k a r kring detta h a r i n o m d e n del av kvinnorörelsen och kvinnoforskning-en som sysslat m e d s a m h ä l l s p l a n e r i n g f r å g o r successivt förts fram.1 I Veier til det nye
hver-dagslivet (1987) h a r vi i en g r u p p på tio
kvin-nor, forskare inom o m r å d e t samhälle och bo-ende,2 utvecklat t a n k a r n a till en s a m m a n -h ä n g a n d e modell — en konkret vision — oc-h tagit stöd i feministisk teori och e m p i r i kring d o k u m e n t e r a d e erfarenheter.
Hur ser det nya vardagslivet ut?
I kort s a m m a n d r a g är visionens konkreta in-nehåll följande:
Vi u t g å r f r å n d e praktiska u p p g i f t e r som ingår i de flestas vardagsliv m e n också det som är en del av d e n »dagliga sociala förnyel-sen» (Liljeström, 1981), omsorgen om andra och d e känslomässiga relationerna mellan människor. Av d e praktiska u p p g i f t e r n a i hushållet är en t u n g del k n u t n a till måltider. Det är möjligt att organisera d e m på ett ge-m e n s a ge-m t sätt i närge-miljön, på det sätt soge-m sker t ex i d e svenska kollektivhusen, i d e danska »bofaellesskaben»3 eller i d e matlag som uppstått i b o s t a d s o m r å d e n på olika håll. De g e m e n s a m m a måltiderna kan ordnas dagligen eller m e r sällan, så som det också i praktiken sker. Vi h a r kallat detta lokalt
hus-hållsarbete och det kan naturligtvis omfatta
a n d r a a r b e t s u p p g i f t e r än måltider. Den sam-verkan som u p p s t å r mellan hushåll på detta sätt kan skapa f ö r u t s ä t t n i n g a r för informella f o r m e r av o m s o r g — en lokal omsorg. Men den-na kan också bestå i en samverkan mellan d e n offentliga sektorn och hushållen i närmiljön. Decentraliserade m i n d r e e n h e t e r av b a r n o m -sorg och äldreom-sorg kan lokaliseras till bo-städernas nära omgivning. De föräldrakoope-rativa d a g h e m m e n är exempel på detta — h ä r är det f ö r ä l d r a r n a som har huvudansvaret och deltar m e d sitt eget arbete m e d a n kom-m u n e n bidrar kom-m e d Finansieringen. A n d r a ar-b e t s u p p g i f t e r på d e n lokala nivån kan knytas till den materiella o m g i v n i n g e n , h u s e n och utemiljön, som skötsel, förvaltningsuppgif-ter eller trädgårdsarbete — en lokalförvaltning som ger möjligheter till inflytande och kon-troll för d e b o e n d e . De g e m e n s a m m a arbets-u p p g i f t e r n a kan arbets-utvidgas att omfatta en m e r eller m i n d r e formellt organiserad lokal
pro-duktion baserad på hushållens egna intressen,
kanske i kooperativ form. Med en sådan sam-verkan mellan hushållen och mellan hushål-len och d e n offentliga sektorn — kanske också en m a r k n a d s o r i e n t e r a d sektor — u p p s t å r det vi kallat mellannivån, ett handlingsfält d ä r so-ciala relationer växer f r a m och blir en jord-m å n f ö r delaktighet och ett resurshushållan-d e förhållningssätt.
Visionen har, trots d e n konkreta
beskrivningen ovan, inga a n s p r å k på att bli u p p f a t -tad som ett detaljerat program för ett kollek-tiviserat vardagsliv eller d e n slutliga lösning-en på vardagslivets problem. Syftet är att pe-ka ut en riktning, att visa på möjligheterna till ett socialt liv m e d större ansvar för mellanmänskliga relationer och g e m e n s a m t h a n d -lande. Steg i d e n riktningen förutsätter en bas f ö r det lokala a g e r a n d e t i bostadsmiljön, att g r u p p e r av hushåll upplever det önskvär-da i f ö r ä n d r i n g e n m e n också att organisa-tionsformer utvecklas på basplanet. 1 alla d e nordiska l ä n d e r n a finns redan sådana for-m e r etablerade — boföreningar, hyresgäst-kommittéer, i n k ö p s f ö r e n i n g a r — m e n vi pe-kar på att s a m h ä l l e t / k o m m u n e n måste med-verka g e n o m att decentralisera verksamheter och föra ned inflytandet till den lokala mil-jön.
Vi ser visionen som en del i en f r i g ö r a n d e kvinnostrategi: det reproduktiva arbetet blir synliggjort, mellannivån blir ett könsneutralt o m r å d e d ä r arbetet delas lika mellan m ä n och kvinnor. En f ö r u t s ä t t n i n g är att m ä n s och kvinnors tid får s a m m a värde och sextim-m a r s d a g e n blir d ä r f ö r också en viktig förut-sättning.
Från kritik till vision
Att inte nöja sig m e d enbart kritik av d e n exi-sterande verkligheten u t a n också gå vidare och konkret gestalta idéer o m en önskvärd framtid, är emellertid inte oproblematiskt. Det är i det h ä r fallet att u t l ä m n a sig till an-g r e p p f r å n m å n an-g a olika håll; f r å n d e obotlian-ga individualisterna, d e förfördelade m ä n n e n , d e skeptiska samhällsteoretikerna, d e för-m e n t förnuftsstyrda tillväxtförespråkarna. Också f r å n kvinnohåll kan i n v ä n d n i n g a r k o m m a .
Men idéer o m en önskvärd utveckling har alla ett g e m e n s a m t drag. De kan ifrågasättas m e d hänvisning till felaktiga f ö r u t s ä t t n i n g a r och orealistiska a n t a g a n d e n o m d e n möjliga framtiden. I vår a r g u m e n t a t i o n för en för-ä n d r i n g av vardagslivet h a r vi dock försökt följa rådet o m d e fyra n ö d v ä n d i g a stegen som en framtidsforskare bör ta (Friberg & Himmelstrand, 1988), nämligen att bygga på
Foto: Ateljé Wahlberg, Svenska Slöjdföreningens fotoutställning 1935 i kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 Stockholm.
e m p i r i o m samhället idag, att f ö r u t s ä g a troli-ga f ö r ä n d r i n g a r u n d e r olika villkor, att pröva v ä r d e r i n g a r och skapa visionerna o m det möjliga och ö n s k v ä r d a och slutligen att också agera f ö r f ö r ä n d r i n g . A k t i o n s k o m p o n e n t e n i vårt a r b e t e h a r bestått i att i n t r o d u c e r a idé-e r n a i d idé-e n p å g å idé-e n d idé-e s a m h ä l l s d idé-e b a t t idé-e n (sidé-e t ex Kaul, 1990; Sangregorio, 1988; Krantz, 1989, 1990). Vi h a r m ö t t r e a k t i o n e r av olika slag — b å d e e n t u s i a s m hos k v i n n o r och skep-sis hos m ä n . Ibland det o m v ä n d a — vårt verk-lighetsperspektiv s a m m a n f a l l e r inte själv-klart m e d alla kvinnors, visionen tilltalar också m å n g a m ä n s d r ö m m a r o m f r a m t i d e n .
De normativa och teoretiska u t g å n g s p u n k -t e r n a f ö r e n f ö r ä n d r i n g av vardagslive-t h a r vi s a m m a n f a t t a t p å f ö l j a n d e sätt:
— vardagslivet skapas i och g e n o m d e h a n d -lingar g e n o m vilka vi f ö r livet vidare i n o m d e givna materiella och sociala r a m a r som samhället tillhandahåller. L ö n e a r b e t e t s villkor är e n del av dessa ramar, liksom d e n
m a k t u t ö v n i n g , bl a i patriarkatets n a m n , som samhället utvecklar;
— k v i n n o r i vårt samhälle idag h a r d e t största objektiva intresset av en f ö r ä n d r i n g av dessa r a m a r ; och slutligen
— f ö r ä n d r i n g e n måste ske n e r i f r å n . Det ä r p å det lokala p l a n e t som nya b e h o v s a n p a s -sade lösningar f ö r att b i n d a s a m m a n re-p r o d u k t i o n och re-p r o d u k t i o n — eller m e d d e s a m m a n f a t t a n d e b e g r e p p e n b o e n d e , o m -sorg och a r b e t e — måste u p p s t å och som se-d a n kan påverka politiken i n o m se-d e olika sektorerna (Forskergruppen for d e t nye hverdagslivet, 1987).
Varför är vardagslivet intressant
just i dag?
Vardagslivet som b e g r e p p h a r e n särskild ak-tualitet i d a g , även o m samhällsteoretiker äg-nat d e t u p p m ä r k s a m h e t långt tidigare.4
So-c i a l a n t r o p o l o g e n M a r i a n n e Gullestad, s o m själv bidragit m e d studier o m kvinnors var-dagsliv (1)1 a i Kitchen-table Society, 1984), g r a n s k a r i e n artikel d e t nya intresset f ö r feno-m e n e t vardagslivet (Gullestad, 1986). H o n karakteriserar vardagslivsforskningen — skild f r å n t ex arbetslivsforskning eller f o r s k n i n g o m b a r n e n s vardag p å d a g h e m m e t eller i sko-lan — s o m en f o r s k n i n g o m samhället som ut-g å r f r å n i n t i m s f ä r e n . Vardaut-gslivet ä r i h e n n e s t o l k n i n g samhället »sett p å tvers» m e d ut-g å n ut-g s p u n k t i d e n enskilda individen, famil-jen och h e m m e t . Att b e g r e p p e t blivit e n sam-l a n d e symbosam-l u n d e r åttiotasam-let visam-lsam-l h o n förksam-la- förklara m e d att d e t f r a m s t å r som nytt i f ö r h å l l a n -d e till m e r a u t n ö t t a s y m b o l e r s o m lokalsam-hälle och n ä r m i l j ö ( å t m i n s t o n e i ett norskt s a m m a n h a n g ) och inte k o m m e r i konflikt m e d vad h o n killiar »den m e r direkta och ö p p n a självcentrering som ä r typisk f ö r 80-talets t r e n d s ä t t a n d e livsstilar och t i l l h ö r a n d e t a n k e m ö n s t e r » .
Birte Bech }0rgensen (1988), m e d sitt kul-tursociologiska perspektiv, m e n a r att var-dagslivet s o m ett b e s k r i v a n d e b e g r e p p dyker u p p s o m en u t m a n i n g hos filosofer och sam-hällsforskare n ä r d e samhälleliga betingelser-na f ö r ä n d r a s på ett g e n o m g r i p a n d e sätt och f å r k o n s e k v e n s e r f ö r n o r m e r och v ä r d e r i n g -ar, v a n o r och traditioner. O c h h o n m e n a r att det r ö r sig o m att b e g r e p p s m ä s s i g t försöka f å n g a vad det ä r s o m e g e n t l i g e n sker och vilka m ö j l i g h e t e r d e t f i n n s att styra f ö r ä n d -r i n g s p -r o c e s s e -r n a i e n viss -r i k t n i n g m o t n å g o t bättre.
Att intresset f ö r vardagslivet just n u ä r så stort vill Bech j 0 r g e n s e n förklara m e d att vi lever i e n tid i stark f ö r ä n d r i n g . I n t e minst in-f o r m a t i o n s t e k n o l o g i n s g e n o m b r o t t skapar nya villkor i arbetsliv och b o e n d e , m e n h o n p e k a r också på d e kulturella f ö r ä n d r i n g a r s o m blir en följd av kvinnors ö k a d e d e l t a g a n -d e i l ö n e a r b e t e t . M a n kan h ä r lägga till -d e t a k u t a m i l j ö h o t e t och d e n nyväckta medve-t e n h e medve-t e n o m d e n ekologiska b a l a n s e n s bemedve-ty- bety-delse. Det g e m e n s a m m a f ö r vardagslivsana-lyserna, enligt Bech J o r g e n s e n , ä r intresset f ö r relationen m e l l a n å e n a sidan samhällets ö v e r g r i p a n d e s t r u k t u r e r och å d e n a n d r a m ä n n i s k o r s sätt att h a n d s k a s m e d dessa vill-kor, leva m e d d e m och f ö r ä n d r a d e m . H o n
ser e n viktig potential till f ö r ä n d r i n g just i v a r d a g s k r a f t e r n a , d e kulturella och sociala krafter s o m m ä n n i s k o r som a k t ö r e r utvecklar i d e t dagliga livet och som kan bidraga till att s a m h ä l l s o r d n i n g e n påverkas (ibid s 6 8 - 6 9 ) .
Vardagslivets förändring —
i kvinnors intresse?
Det »objektiva» intresset hos k v i n n o r f ö r en f ö r ä n d r i n g av vardagslivet a n t y d d e s i inled-n i inled-n g e inled-n till artikelinled-n. D e t f i inled-n inled-n s einled-n rikhaltig do-k u m e n t a t i o n o m d e prado-ktisdo-ka och do- känslomäs-siga konflikter k v i n n o r ä r utsatta f ö r i deras d u b b l a ansvar f ö r d e r e p r o d u k t i v a u p p g i f t e r -na och l ö n e a r b e t e t .
H å r d d a t a talar f o r t f a r a n d e o m att d e n tra-ditionella skillnaden i m ä n s och kvinnors tids-a n v ä n d n i n g i hushållet består, o b e r o e n d e tids-av k v i n n a n s f ö r v ä r v s a r b e t e ( S O U 1990:44). Det ä r också k v i n n o r n a s o m tar ut föräldraförsäk-r i n g e n — av m ä n n e n ä föräldraförsäk-r d e t 6—7 p föräldraförsäk-r o c e n t — och tre f j ä r d e d e l a r av r e s o r n a till och f r å n dagis görs av k v i n n o r n a . Även o m t i d s a n v ä n d i n g s -studier och s u r v e y u n d e r s ö k n i n g a r h a r sina b e g r ä n s n i n g a r g e n o m d e ofta t r u b b i g a data-i n s a m l data-i n g s m e t o d e r som d e bygger på (se t ex Davies, 1987), g e r d e ä n d å en grov bild av kö-n e kö-n s tidsmässiga a r b e t s f ö r d e l kö-n i kö-n g i h e m m e t . Kvalitativa studier över kvinnors vardags-liv b e k r ä f t a r u p p g i f t e r n a , samtidigt som d e f ö r d j u p a r och också nyanserar bilden av d e n subjektivt u p p l e v d a situationen. De illustrerar emellertid alla d e olika krav s o m ska u p p -fyllas och allt d e t a r b e t e s o m ska u p p r e p a s d a g e f t e r d a g — k r i n g måltider, disk, städ-ning, tvätt, i n k ö p , tillsyn och o m v å r d n a d av b a r n och a n h ö r i g a (inklusive m ä n n e n ! ) , trans-port av b a r n till och f r å n d a g m a m m a eller d a g h e m eller till olika fritidsaktiviteter, osv, osv. Att få i h o p allt d e t t a blir - som Tora Fri-b e r g (1990) Fri-beskriver d e t - ett vardagslivets pussel och ett b e m ä s t r a n d e av »de organisa-toriska stötestenarna».
För d e k v i n n o r s o m faktiskt vill k o m b i n e r a familj och h e m m e d ett l ö n e a r b e t e , på heltid eller deltid, f i n n s h i n d r e n och »de organisa-toriska stötestenarna» inte bara i d e n köns-specifika a r b e t s d e l n i n g e n i h e m m e t u t a n också i arbetslivets och stadens organisation.
D e n » g e n d e r i s e r a d e staden» och dess effek-ter p å kvinnors vardagsliv h a r sysselsatt sär-skilt d e n o r d a m e r i k a n s k a kvinnoforskarna. De h a r kritiserat d e n a m e r i k a n s k a f ö r o r t e n m e d dess u t b r e d d a villabebyggelse och brist p å a r b e t s p l a t s e r och service. Förorten s t ä m p -lades som e n kvinnofälla.5 Bilden h a r inte tecknats lika m ö r k i d e ä n så länge relativt få-taliga skandinaviska s t u d i e r n a (bl a visar Kar-la Werner, 1981, h u r h e m m a v a r a n d e k v i n n o r i ett p a r s m å h u s o m r å d e n , trots sin isolerade situation, o m f a t t a d e en f ö r n ö j s a m h u s m o r s -ideologi och utvecklade ett levande kontakt-nät i g r a n n s k a p e t ) .
D e n r u m s l i g a u p p d e l n i n g e n av s t a d e n m e d åtskiljandet av a r b e t s p l a t s e r och bod e r är emellertibod ett g e m e n s a m t bod r a g hos stä-d e r n a i stä-d e n instä-dustrialiserastä-de stä-delen av värl-d e n . I Sverige u n värl-d e r r e k o r värl-d å r e n s u t b y g g n a värl-d av allt m e r perifera och storskaliga bostads-o m r å d e n blev d e t t a m ö n s t e r ä n m e r m a r k a n t (Franzén & Sandstedt, 1981). F r a m f ö r allt blev det k v i n n o r s o m d r a b b a d e s och k v i n n o r i arbetarklassen. A e n a sidan isolerades d e i en privat tillvaro i en miljö u t a n sociala b a n d mellan d e nyinflyttade h u s h å l l e n , å d e n a n d -ra utsattes d e f ö r bostadspolitikens o f ö r m å g a att e r b j u d a service, offentlig b a r n o m s o r g och kollektiva transporter, n ä r d e också skulle kla-ra av ett l ö n e a r b e t e . Som S i m o n s e n (1990) uttrycker det i e n g r a n s k n i n g av k ö n s d i m e n s i o -n e -n i efterkrigstide-ns f u -n k t i o -n s u p p d e l a d e stad — »the conflicts between p r o d u c t i o n a n d r e p r o d u c t i o n have increasingly b e e n interna-lized into t h e everyday life of t h e individual w o m a n » .
Det f i n n s emellertid också kvinnoforskare som p e k a r p å risken att se k v i n n o r som en ho-m o g e n g r u p p ho-m e d g e ho-m e n s a ho-m ho-m a intressen. Klassmässiga och kulturella skillnader ska-p a r olika villkor. S t u d i e r n a av livsformens be-tydelse f ö r kvinnors f ö r h å l l a n d e till a r b e t e och h e m (Rahbek C h r i s t e n s e n , 1987; Friberg, 1990) visar att kvinnors subjektiva u p p -f a t t n i n g a r och levnadssätt leder till olika stra-tegier f ö r att h a n d s k a s m e d vardagslivets pro-b l e m . Visionen o m ett a n n o r l u n d a vardagsliv kan d ä r f ö r h a olika relevans f ö r k v i n n o r i oli-ka livssituationer eller vara m e r eller m i n d r e tillämplig, m e n d e g r u n d l ä g g a n d e skälen till e n f ö r ä n d r i n g - d e patriarkala s t r u k t u r e r n a i
samhället — sammanfaller för m å n g a kvinnor. Visionens betydelse är att d e n håller f r a m t ä n k b a r a alternativ. De finns r e d a n n u i n o m räckhåll som praktiska förebilder m e d klara i n d i k a t i o n e r o m att k v i n n o r h a r n å g o t att vinna p å f ö r ä n d r i n g a r n a .
Det kända och det ännu-inte-kända
C h a r l o t t e Bloch (1988) talar o m skillnaden mellan det k ä n d a och d e t ä n n u - i n t e - k ä n d a och o m h u r det o k ä n d a finns i m e l l a n r u m -m e n , i sprickorna, övergångarna och brotten. Sprickor ä r plats och tid mellan d e n o r d n a d e och rutiniserade tillvaron d ä r n å g o t oväntat inträffar. Ö v e r g å n g a r n a motsvaras av f ö r ä n d -r i n g a -r k n u t n a till ålde-r, social status elle-r a n d r a materiella f ö r ä n d r i n g a r i m ä n n i s k o r s o m g i v n i n g , m e d a n brotten sker som en plötslig f ö r ä n d r i n g d ä r f r a m t i d e n är o k ä n d . I sin artikel »Livsformer og u t o p i e r » a n k n y t e r Bodil B j e r r i n g (1989) till s a m m a t a n k e g å n g -ar. H o n ser j u s t dessa sprickor, ö v e r g å n g a r och brott som något som skapar basen f ö r f ö r ä n d r i n g . Vi kan inte, m e n a r Bjerring, bara betrakta m ä n n i s k o r s (kvinnors) livsform som given, vi måste också inse att det finns en d y n a m i k i livsformen, att det ä r i m e l l a n r u m -m e n so-m d e t självklara proble-matiseras och nya insikter och h a n d l i n g s m ö n s t e r uppstår. D e n konkreta u t o p i n h a r h ä r sitt b e r ä t t i g a n -de, som r i k t m ä r k e och vägvisare till e n möjlig f ö r ä n d r i n g .
Existerande m e l l a n r u m s f e n o m e n — i d e sprickor och ö v e r g å n g a r som u t g ö r en p o t e n -tial till f ö r ä n d r i n g — h a r vi f u n n i t i d e experi-m e n t experi-m e d och praktiska t i l l ä experi-m p n i n g a r av nya f o r m e r f ö r vardagslivets o r g a n i s e r i n g som p å g å r p å olika håll. Det är olika e x e m p e l på kollektivt b o e n d e , ekologiska byar, nya orga-n i s a t i o orga-n s f o r m e r f ö r d e orga-n offeorga-ntliga o m s o r g e orga-n m e d integration av informella aktiviteter, initiativ till självförvaltning i n o m b o e n d e s f ä -ren och kooperativt organiserad p r o d u k t i o n på lokal nivå.
Kollektivhus på arbetsgemenskapens gr und
Kollektivboendet i d e n f o r m d e nya kollektivh u s e n i Sverige ockollektivh »bofaellesskaben» i D a n
-Foto: Ateljé Wahlberg, Svenska Slöjdföreningens fotoutställning 1935 i kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 Stockholm.
m a r k uppvisar, i n n e h å l l e r just d e kvalitativa v ä r d e n och d e n vardagspraktik som i d é e r n a o m det nya vardagslivet förespråkar. Kollek-t i v h u s e n s i n v å n a r e Kollek-t i l l ä m p a r idén o m d e Kollek-t lo-kala h u s h å l l s a r b e t e t p å m e l l a n n i v å n g e n o m att g e m e n s a m t o r d n a måltider, d ä r m ä n och k v i n n o r h a r s a m m a ansvar. Det g e m e n s a m -m a a r b e t e t o -m f a t t a r oftast a n d r a u p p g i f t e r , k n u t n a till tillsyn och u n d e r h å l l av d e n fysis-ka miljön, s t ä d n i n g , t r ä d g å r d s a r b e t e och lik-n a lik-n d e sysslor.
Det ä r g e n o m g å e n d e e n stark r e p r e s e n t a -tion av k v i n n o r i dessa nya kollektivhus. Det ä r särskilt e n s a m s t å e n d e k v i n n o r m e d b a r n s o m s k a p a r d e n stora kvinnoövervikten (Cal-d e n b y & Wall(Cal-dén, 1984; B l o m b e r g , m fl,
1986; Woodward, m fl, 1989). Det finns inte n å g o t entydigt stöd f ö r att d e b o e n d e u p p f a t -t a r f o r m e n s o m m e r a l ä m p a d f ö r kvinnor, m e n indirekt kan det f r a m g å . Det ä r
betyd-ligt fler k v i n n o r som u p p g e r att deras sociala liv f ö r ä n d r a t s e f t e r i n f l y t t n i n g e n i kollektiv-h u s e t (Woodward, m fl, 1989). Forskarna pe-kar p å två orsaker: att k v i n n o r n a p å g r u n d av d e n g e m e n s a m m a m a t h å l l n i n g e n inte b e h ö -ver laga m a t varje d a g och att särskilt d e en-s a m en-s t å e n d e m ö d r a r n a f å r e n avlaen-stning i d e n vardagliga o m s o r g e n o m b a r n e n .
I kollektivhusens g e m e n s a m m a hushålls-a r b e t e ä r m ä n och k v i n n o r e n g hushålls-a g e r hushålls-a d e p å s a m m a villkor; a r b e t e t delas u p p o b e r o e n d e av k ö n . Även o m d e t t a inte leder till total ut-j ä m n i n g av k ö n s s k i l l n a d e r n a — och det vore j u högst osannolikt — m i n s k a r b a r r i ä r e r n a
och »de värsta g r o p a r n a faller m a n inte i» (Blomberg, m fl, 1986). M e l l a n n i v å n blir det k ö n s n e u t r a l a o m r å d e d ä r g a m l a m ö n s t e r i m a n l i g t och kvinnligt bryts ner.
Tora Friberg s a m m a n f a t t a r i sin a v h a n d -ling Kvinnors vardag (1990) det h o n f u n n i t
g e m e n s a m t f ö r d e k v i n n o r i olika livsformer h o n u n d e r s ö k t — »att k ä n n a sig säker på att b a r n e n h a r det bra, få tiden att räcka till o t h orka m e d d e olika sysslor som måste utföras». Det ä r i det perspektivet kollektivboendet är intressant. H u r är d e t d å m e d b a r n e n ? G e r kollektivhusen bättre f ö r u t s ä t t n i n g a r f ö r att f ö r ä l d r a r ska k ä n n a sig säkra på att b a r n e n h a r d e t bra?
Mycket av d e d o k u m e n t e r a d e e r f a r e n h e -t e r n a -talar f ö r a-t-t d e -t -t a fak-tisk-t är falle-t. I kollektivhusen d ä r b a r n f a m i l j e r ä r d e n d o m i n e -r a n d e g -r u p p e n f å -r b a -r n e n k o n t a k t e -r öve-r ge-n e r a t i o ge-n s g r ä ge-n s e r ge-n a och d e f å r gott o m kamrater p å nära håll. B a r n e n ä r heller inte a n o -n y m a f ö r d e a -n d r a v u x -n a . D e -n ova-nligt väl utvecklade sociala kontrollen blir ett stöd f ö r d e enskilda f ö r ä l d r a r n a . »Man ser vad u n g a r -na h a r f ö r sig. Alla ä r intresserade av b a r n , alla bryr sig o m barn.» (Intervjucitat i Cal-d e n b y & WallCal-dén, 1984). Att m a n k ä n n e r vara n d r vara väl leder till prvaraktisk h j ä l p m e d b vara r n -passning, e n informell o m s o r g som blir sär-skilt viktig f ö r d e e n s a m s t å e n d e m a m m o r n a .
Offentlig omsorg på mellannivån
I d é n o m m e l l a n n i v å n s o m en mötesplats f ö r d e b o e n d e och d e n formella o m s o r g som d e n offentliga sektorn står för, kan exemplifieras m e d e r f a r e n h e t e r f r å n kollektivhuset Stolp-lyckan i L i n k ö p i n g —ett större h u s (på ca 180 l ä g e n h e t e r ) ä n d e som a n n a r s byggts u n d e r d e senaste åren. H ä r h a r d a g h e m och service-l ä g e n h e t e r f ö r äservice-ldre integrerats i huset. Det b e t y d e r att d e lokaler och d e n personal som d a g h e m m e n och d e äldre kräver också står till d e b o e n d e s f ö r f o g a n d e . R e s t a u r a n g e n och dess kök serverar m å l t i d e r p å dagtid, p å kvällstid kan d e b o e n d e själva o r d n a målti-der. U t r y m m e n f ö r d a g i s b a r n e n och d e äldre kan också utnyttjas f ö r d e b o e n d e s fritidsakti-viteter och d e b o e n d e h a r ett l å n g t g å e n d e in-f l y t a n d e p å h u r h u s e t in-f u n g e r a r .
Stolplyckan h a r visat sig som e n intressant modell f ö r en samverkan p å lokal nivå mel-lan k o m m u n e n och d e privata h u s h å l l e n (Pe-dersen, 1991) och ett e x e m p e l p å h u r idén o m det nya vardagslivet kan gestalta sig. M e n d e t visar också att det krävs särskilda
ambitio-n e r f r å ambitio-n d e t offeambitio-ntligas sida, a m b i t i o ambitio-n e r i eambitio-n sektoröverskridande r i k t n i n g d ä r k o m m u -n e r -n a s olika o r g a -n måste samverka.
Ett aktuellt f e n o m e n som också illustrerar en lokal o m s o r g m e d nya förtecken är d e n föräldrakooperativa f o r m e n för d a g h e m . De-ras antal h a r vuxit till bortåt 500 enligt nya u p p g i f t e r . B a k g r u n d e n är delvis d e n p å g å e n -d e » n e -d m o n t e r i n g e n » av -d e n offentliga sek-t o r n , m e n delvis också esek-tsek-t usek-tsek-tryck f ö r m å n g a föräldrars önskan o m ett större e n g a g e m a n g i b a r n e n s dagliga tillvaro. D e n studie som ge-n o m f ö r d e s f ö r ge-några å r sedage-n (Lieberg & E n g s t r ö m , 1987) visade att d e t f a n n s en viss social s n e d f ö r d e l n i n g till t j ä n s t e m a n n a g r u p p e r n a s fördel, m e n detta ä r e n s n e d f ö r d e l n i n g som också f i n n s på d e k o m m u n a l a d a g -h e m m e n . Arbetarklassens k v i n n o r väljer av olika skäl, också s å d a n a som h a r m e d tradi-tion och v ä r d e r i n g a r att göra, a n d r a f o r m e r f ö r barntillsyn ä n d a g h e m (Kugelberg,
1987). Trots detta finns det b l a n d d e f ö r ä l d r a -kooperativa d a g h e m m e n ett stort antal för-äldrar f r å n L O - o m r å d e t . Slutsatsen som dras är att det som karakteriserar kooperativför-ä l d r a r n a m e r h a r m e d livsstil och levnads-m ö n s t e r att göra än lönenivå och utbild-n i utbild-n g s b a k g r u utbild-n d (Lieberg & E utbild-n g s t r ö m , 1987).
Ekologifrågan
I en feministisk v ä r d e s t r u k t u r h a r h ä n s y n till n a t u r och miljöns bevarande en central plats (Halsaa, 1988). Bland f r å g o r som k v i n n o r ak-tiva i n o m politiken prioriterar finns s å d a n a som r ö r b a r n o m s o r g , b o e n d e t , utsatta g r u p -p e r i samhället m e n också miljön. K v i n n o r b e t o n a r livskvalitet f r a m f ö r e k o n o m i s k till-växt och ökad materiell s t a n d a r d (Peterson,
1984; H e d l u n d - R u t h , 1985).
En konsekvent f o r m f ö r b o e n d e m e d en ekologisk i n r i k t n i n g är d e s k ekobyar s o m in-tresset n u växer för. E r f a r e n h e t e r n a f r å n det fåtal som ä n n u så länge realiserats beskriver b o e n d e f o r m e n som ytterligare ett e x e m p e l på e n levande mellannivå. Deras praktik kring r e s u r s h u s h å l l n i n g , d ä r o d l i n g a r och eget ansvar f ö r n ä r m i l j ö n är viktiga e l e m e n t , skapar också d e n sociala g e m e n s k a p som vi m e n a r u t m ä r k e r det nya vardagslivet.
Alla vinner på det nya vardagslivet
Kollektivhus och ekobyar, en b e t o n i n g av grannskapet och en förstärkning av en infor-mell o m s o r g kan betraktas som uttryck för en längtan tillbaka till ett traditionellt lokalsam-hälle, som en nostalgisk och regressiv utopi (Franzén, 1985). Men placerar vi oss mitt i kvinnors vardag är b e r o e n d e t av n ä r h e t i tid och r u m , och behovet av att skapa en helhet i det splittrade vardagslivet, något som har mycket litet m e d nostalgi att göra.
Det är heller inte bara kvinnor m e d ansvar för barn och familj som är berörda. Det finns liera g r u p p e r vilkas vardagsliv är starkt knu-tet till d e n lokala miljön och som skulle vinna på att mellannivån blev en ny social arena för g e m e n s k a p och omsorg, m ä n n i s k o r som står u t a n f ö r det vanliga arbetslivet: arbetslösa, förtidspensionerade, m å n g a h a n d i k a p p a d e och gamla m e d behov av tillsyn och vård. Bland d e allra äldsta är f ö r övrigt en stor g r u p p e n s a m b o e n d e kvinnor.
Riktar vi blickarna m o t vad som sker i sam-hället i stort — i övergången f r å n det indu-striella samhället till det som kallats det post-industriella — är snart d e n främsta produk-tivkraften inte längre lönearbetet. Den tek-nologiska utvecklingen minskar det totala lönearbetet i samhället och p e r m a n e n t sys-selsättning kan inte längre garanteras alla (Gorz, 1989).
I n f ö r perspektivet av d e n s e g m e n t e r a d e arbetarklassen och d e n tudelade arbetsmark-n a d e arbetsmark-n , m e d arbetsmark-några få iarbetsmark-narbetsmark-ne och de m å arbetsmark-n g a utanför, är Gorz vision att »arbetssamhället» ska avlösas av ett samhälle »där var och en kan f ö r t j ä n a sitt u p p e h ä l l e g e n o m att arbeta (lönearbeta, mitt påpekande), m e n arbeta m i n d r e och mindre, på m e r och m e r inter-mittent sätt, d ä r var och en har rätt till det ful-la m e d b o r g a r s k a p som arbetet skänker, och till ett 'andra liv', privat, mikrosocialt eller offentligt» (ibid s 250). G e n o m produktivi-tetsökningen kan d e n totala arbetstiden i n o m en tjugoårsperiod minskas till n ä r m a r e hälften och alla kan få del i lönearbetet. När lönearbetstiden gått ner till 25 eller 30 tim-m a r i veckan kan d e n disponibla tiden fyllas m e d verksamheter u t a n ekonomiskt mål och som berikar människors tillvaro. Det är
fak-tiskt det nya vardagslivet som Gorz beskriver n ä r h a n karakteriserar dessa verksamheter som omsorgs- och v å r d u p p g i f t e r i form av in-bördes hjälp som »väver ett nät av solidaritet och sociala relationer i kvarteret», konstnär-ligt s k a p a n d e verksamheter eller sådana som är inriktade på reparation och självproduk-tion av föremål och livsmedel, baia för nöjet att få göia d e m själv.
Den f ö r u t s ä t t n i n g som tiden u t g ö r - a t t det
finns tid för att utpröva ett nytt sätt att leva, tid för att engagera sig i deltagandeprocesser — är en viktig fråga, Vi h a r i forskargruppen fört f r a m tiden som en strategisk f r å g a för förverkligandet av modellen. Vi h a r pekat på sextimmarsdagen — idag utraderad på den politiska d a g o r d n i n g e n i vårt h ö r n av Euro-pa. M e n kanske k o m m e r »strukturens» egen d y n a m i k och i n n e b o e n d e krafter att på nytt aktualisera h u r det oavlönade och det avlöna-de arbetet ska k u n n a föravlöna-delas på ett rättvist sätt — rättvist mellan kvinnor och m ä n , rätt-vist mellan privilegierade skikt i samhället och de annars utstötta.
N O T E R
1 Sedan 1979 har nordiska konferenser under temat Bygga och bo på kvinnors villkor ordnats vartannat år. På den första i Kungälv som samlade drygt ett hundratal kvinnor — planerare, journalister och forskare — togs ett manifest som beskrev ett »samhälle ordnat med hänsyn I ill barns behov och människors dagliga sociala förnyelse». Rita Liljeström, som deltog som inledare på konferensen, för-de fram idén om en mellannivå, en nivå mel-lan de privata hushållen å ena sidan och »storsamhället» å den andra (Bygge og bo på kvinners vilkår. Rapport fra en konferanse, Kungälv 4 - 6 mai 1979).
2 Forskargruppen har bestått av: från Dan-mark Birte Bech Jorgensen, Tarja Grönberg, Hedvig Vestergaard; från Norge Sigrun Kaul, Anne Saeterdal; från Finland Liisa Ho-relli, Kirsti Vepsä samt från Sverige Ingela Blomberg, Birgit Krantz och Inga-Lisa San-gregorio.
3 Under 80-talet har ca 40 kollektivhus byggts i Sverige där principen varit gemensamt ar-bete i någon form (se t ex Woodwaid, m fl,
represente-Foto: Ateljé Wahlberg, Svenska Slöjdföreningens fotoutställning 1935 i kollektivhuset på John Ericssonsgatan 6 Stockholm.
rar ett kollektivboende i form av mindre gruppbebyggelse och uppstod redan i mitten av 70-talet. De kom att inspirera den svenska nya kollektivhusrörelsen. En presentation på engelska finns i McCamant & Durrett, 1988. 4 Man behöver bara hänvisa till författare som
Henri Lefevbre och Agnes Heller.
5 Inga-Lisa Sangregorio ger i sin bok
Kvinno-rum i mansvärld (1984) en översikt av den då
aktuella nordamerikanska forskningen som tog u p p stadsplanering, bostadspolitik och kvinnors situation. Sociologen Gerda Weker-le har i New Spacefor Women (1980) redovisat egna och andras studier inom området. En brittisk antologi är Little, Peake 8c Richard-son (eds), Women in Cities, 1988. En interna-tionell översikt i ett kulturgeografiskt per-spektiv över forskningen om »den genderise-rade staden» ger också Gunnel Forsberg i sin avhandling Industriomvandling och
könsstruk-tur, 1989.
L I T T E R A T U R
Ahrne, Göran, Vardagsverklighet och struktur, Bokförlaget Korpen, Göteborg 1981. Bech Jorgensen, Birte, »Hvorfor gwrde ikke
no-get?» i Bloch Gh m 11 Hverdagsliv, kultur og
subjektivitet, Kultursociologiske skrifter nr
25, Institut for Kultursociologi, Kobenhavns universitet, Akademisk Forlag, 1988. Bjerring, Bodil, Livsformer og Utopi, p a p e r till
NordRefos Workshop i H a n a h o l m e n mars 1989 om kvinnor och regional utveckling, 1989.
Bloch Charlotte, »Om forskel mellem det kend-te og det endnu-ikke-kendkend-te» i Bloch, Gh, m fl, Hverdagsliv, kultur og subjektivitet, tursociologiske skrifter 25, Institut for Kul-tursociologi, K0benhavns universitet, Aka-demisk Forlag, 1988.
Blomberg, Ingela, m fl, Levande kollektivhus. Att leva, bo och arbeta i Hässelby familjehotell, BFR R19:1986, Stockholm 1986.
Caldenby, Claes & Äsa Walldén, Kollektivhuset
Stacken, Bokförlaget Korpen, Göteborg
1984.
Davies, Karen, »Manlig tid och kvinnors verk-lighet», i Kvinnovetenskaplig tidskrift 4:1987. Forsberg, Gunnel, Industriomvandling och
köns-struktur. Fallstudier på fyra lokala
arbets-marknader, Geografiska regionstudier nr 20, Kulturgeografiska institutionen, Uppsa-la universitet, 1989.
Forskargruppen för Det nya vardagslivet, Del nya vardagslivet, NORD, Kommittén för
jäm-ställdhetsfrågor, 1984.
Forskergruppen for Det nye hverdagslivet, Veier
til det nye hverdagslivet. O m integrering av
hverdagslivets opgaver på et mellomnivå, Nordisk Ministerråd, NORD 1987:61. Franzén, Mats & Eva Sandstedt, Grannskap och
stadsplanering.Om stat och byggande i
efter-krigstidens Sverige, Acta Universitatis Upsa-liensis, Studia Sociologica Upsaliensis 17, Uppsala 1981.
Franzén, Mats, »Socialismen vid vägskälet — ut-opism, nymoralism eller modernism?» i
Ze-nit nr 87, 1/1985, Lund 1985.
Friberg, Tora, Kvinnors vardag. Om kvinnors ar-bete och liv. Anpassningsstrategier i tid och rum, Meddelanden från Lunds universitets geografiska institutioner, avhandlingar 109, Lund University Press, Lund 1990.
Friberg, Mats & Ulf Himmelstrand, »Framti-dens svenska modeller» i Himmelstrand, U & Svensson, G (red), Sverige — vardag och
struktur. Sociologer beskriver det svenska
samhället, Norstedts, Stockholm 1988. Gorz, André, Kritik av det ekonomiska förnuftet
(Métamorphoses du travail. Quete du sens. Criti-que de la raison économiCriti-que) Alfabeta
Bokför-lag AB, 1989.
Gullestad, Marianne, Kitchen-table Society. A Case Study of the Family Life and Friendships of Young Working-Class Mothers in Urban Norway, Universitetsförlaget, Oslo 1984. Gullestad, Marianne, »Hverdagslivet som
sym-bol. En fortolkning av norsk samtidskultur» i Nytt Norsk Tidskrift nr 4, 1986.
Halsaa, Beatrice, »Reproduktion, omsorgsra-tionalitet och estetik —en feministisk utopi»,
Kvinnovetenskaplig tidskrift 4/1988.
Kaul, Sigrun, »Det nya vardagslivet — en kon-kret utopi» i konferensrapporten Arbete och
kvinnlig erfarenhet, sept 1989 i Norrköping,
1990.'
Krantz, Birgit, »Kvinnors kunskaper och erfa-renheter i planeringsprocessen» i Eneroth,
B (red), Kvinnor om boende och planering, SI B Meddelande M:27, Gävle 1989.
Krantz, Birgit, »HelpingEach Other. ASwedish Perspective» i Canadian Woman Studies, fall 90 (Volume 11, Number 2), 1990.
Kugelberg, Clarissa, Allt eller inget, Barn, om-sorg och förvärvsarbete, Stockholm 1987. Lieberg, Mats & Carl-Johan Engström,
Föräld-rakooperativa daghem — den tredje vägen inom barnomsorgen, Kooperativa institutet, BFR
och institutionen för byggnadsfunktionslä-ra/Lunds universitet, Stockholm 1987. Liljeström, Rita & Edmund Dahlström,
Arbe-tarkvinnor i hem-, arbets- och samhällsliv,
Ti-dens förlag, Stockholm 1981.
Liljeström, Rita, Kultur och arbete, Liber Förlag och Sekretariatet för framtidsstudier, Stock-holm 1979.
Little, Jo, Peake, Linda & Pat Richardson (eds),
Women in Cities. Gender and the urban
envi-ronment, Macmillan, 1988.
Pedersen Britt, Kollektivhuset Stolplyckan — från
idé till verklighet, under publicering, 1991.
McCamant, Kathryn & Charles Durrett,
Cohou-sing. A Contemporary Approach to Housing
Ourselves, Habitat/Ten speed press, Berke-ley, California 1988.
Rahbek Christensen, Lone, Hver vore veje. Livs-former, familietyper og kvindeliv, Etnolo-gisk Forum, Lyngby 1987.
Sangregorio, Inga-Lisa, »Det nya vardagslivet — en utopi om helhet» i Sangregorio, I-L(red),
Motbilder. Sju samhällsdebattörerom
koope-rativa framtider, Koopekoope-rativa institutet, Stockholm 1988.
Sangregorio, Inga-Lisa, Kvinnorum i mansvärld. Hur stadsplanering och bostadspolitik på-verkat den amerikanska kvinnans situation, Stockholm 1984.
Simonsen, Kirsten, »Urban Division of Space: A Gender Category! T h e Danish Case» i
Scandinavian Housing & Planning Research 7:
143-f53, 1990.
SOU 1990:44, Demokrati och makt i Sverige, Maktutredningens huvudrapport, Stock-holm 1990.
Wekerle, Gerda R et al (eds), New Space for
Wo-men, Westview Press, 1980.
Werner, Karla, Egen härd. O m kvinnoliv i små-husområden, Gidlunds, Stockholm 1981. Woodward, Alison, Vestbro, Dick Urban &
Maj-Britt Grossman, Den nya generationens
kollek-tivhus. Experiment med social integration,
förvaltning och rumsutformning, BFRT16: 1989, Stockholm 1989.
Women's visions of a new, everyday Ii/e.
T h e artide introduces a feminist perspective of how everyday life can be transformed to better fulfill the needs of social interaction and mutual help at the local level. T h e vision of »The New Everyday Life», has been elaborated by a group of Nordic women researchers and a brief pre-sentation in English will be appearing soon.
Women's reproductive tasks, combined with wage labour, create conflicts for most women. This occurs d u e to time constraints combined with women often serving as the primary care-taker. T h e situation is f u r t h e r aggravated through gendered city planning and housing policies where male values dominate. In con-crete terms the proposed alternatives for a changed everyday life include common house-hold activities, e.g. common meals such as those practiced in collective housing units in Sweden and Denmark.
O t h e r forms of c o m m o n practice which could be implemented include collaboration with social service institutions to develop small, decentralized child care units with i n d e p e n d e n t m a n a g e m e n t responsibilities. These activities constitute a basis for a vitalized social arena. T h e artide goes on to analyze experiences from existing cases in Sweden. It concludes with a future scenario of how decreased labour in the formål sector might support d e m a n d s for im-proved »conviviality» at the local level.
Birgit Krantz Institutionen för byggnadsfunktionslära Sektionen för arkitektur Lunds universitet Box 118 S-221 00 Lund Sweden
